Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2170 av den 7 december 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 22 oktober 2020 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen (2).

(2)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen försåg kommissionen den 21 maj 2021 parterna med en sammanfattning av de föreslagna provisoriska tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin (nedan kallad skademarginal). Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Två exporterande tillverkare som ingick i urvalet och en användare inkom med synpunkter (3).

(3)

Den 18 juni 2021 införde kommissionen en provisorisk antidumpningstull genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/983 (4) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära utlämnandet), inkom användare, icke-närstående importörer, de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de kinesiska myndigheterna med skriftliga synpunkter på de provisoriska undersökningsresultaten. Jiangsu Zhongji, en exporterande tillverkare, begärde och fick mer information om hur dess skademarginal hade beräknats.

(5)

Efter det att förfarandefristerna löpt ut inkom flera ytterligare synpunkter och svar på andra parters synpunkter. Eftersom dessa synpunkter inte inkom inom tidsfristerna kunde kommissionen dock inte beakta dem i samband med det allmänna meddelandet av uppgifter. I alla händelser beaktade kommissionen de argument som framförts av de berörda parterna under undersökningen.

(6)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Kommissionen hörde tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet, Xiamen Xiashun, Donghai Foil och Jiangsu Zhongji, tre användare, Effegidi, Walki Oy och Gascogne Flexible, samt ett konsortium som företrädde fem importörer, nämligen Cartonal Italia, QualityFoil SARL, Cutting Packaging, Transparent Paper LTD och Now Plastics.

(7)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten och mot bakgrund av reserestriktionerna till följd av covid-19-pandemin genomförde den dubbelkontroller på distans av de uppgifter som Walki Oy och QualityFoil SARL inkommit med. Den planerade dubbelkontrollen på distans hos användaren Manreal kunde inte slutföras på grund av Manreals bristande samarbetsvilja. Manreal begärde att förhörsombudet skulle inbegripa, som bekräftade att avslutandet av dubbelkontrollen på distans hos Manreal inte innebar att Manreals rätt till försvar åsidosattes. Manreals svar på frågeformuläret beaktades därför inte i de slutgiltiga undersökningsresultaten. Detta påverkade dock inte slutsatsen beträffande unionens intresse. Trots att dubbelkontrollen på distans av Manreal inte kunde slutföras ansågs företaget fortfarande vara en berörd part och dess synpunkter i undersökningen beaktades.

(8)

Efter det att förordningen om provisorisk tull offentliggjorts hävdade Manreal att kommissionen genom sitt val av exporterande tillverkare som skulle ingå i urvalet kunde ha bortsett från ett stort antal företag som inriktade sig på olika sektorer, eftersom företagen i urvalet endast svarar för 27 % av den kinesiska industrin för aluminiumfolie för vidare förädling.

(9)

Manreal kunde dock inte styrka i vilket avseende det urval som kommissionen valt inte var representativt för de kinesiska exporterande tillverkarna av aluminiumfolie för vidare förädling i denna undersökning. Därför avvisades detta påstående.

(10)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande detta avsnitt bekräftades skäl 33 i förordningen om provisorisk tull.

(11)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden (eller i tabeller, UP) och skadeundersökningsperioden bekräftades skäl 38 i förordningen om provisorisk tull.

(12)

Sedan den 1 januari 2021 är Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) inte längre med i Europeiska unionen. Denna förordning baseras därför på uppgifter för Europeiska unionen utan Förenade kungariket (EU-27).

(13)

Efter det att förordningen om provisorisk tull offentliggjorts upprepade flera parter sin begäran om undantag rörande följande produkter: aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer och aluminiumfolie för vidare förädling för elektriska bilbatterier. De inom med ytterligare bevisning för att unionstillverkare avvisade köperbjudanden. Den ytterligare bevisning som inkom ändrade dock inte resultatet av analysen i förordningen om provisorisk tull, eftersom kommissionen hade inhämtat bevisning om kapacitet, försäljning och provvalsningstillverkning beträffande aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer. En användare bekräftade i sina synpunkter på förordningen om provisorisk tull att den, efter undersökningsperioden, hade mottagit ett provvalsat bredband av aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer från en unionstillverkare. Viss bevisning rörde dessutom avvisande av köperbjudanden efter undersökningsperioden. Såsom diskuteras i skälen 165–171 har situationen vad gäller covid-19-pandemin och den efterföljande starka ekonomiska återhämtningen gett upphov till internationell brist på transporter och bristande utbud. Det är dock inte uppenbart att denna situation kommer att ha en långsiktig inverkan på marknaden. Kommissionen avvisade därför begäran om undantag för aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer och aluminiumfolie för vidare förädling som används för elbilbatterier från definitionen av den undersökta produkten.

(14)

En användare (Gascogne) hävdade dessutom att det fanns en motsägelse i kommissionens provisoriska undersökningsresultat rörande försäljningen av aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer, eftersom kommissionen konstaterade att ingen av unionstillverkarna för närvarande aktivt marknadsför aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, samtidigt som den ”kunde […] bekräfta att flera olika unionstillverkare har sålt aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer i kommersiell tillverkningsmängd, om än i begränsad skala, under en period på tio år före undersökningsperioden”. Gascogne begärde dessutom tillgång till försäljningsuppgifterna för att bättre kunna förstå kommissionens slutsatser i förordningen om provisorisk tull.

(15)

Eftersom aluminiumfolie för vidare förädling beställs enligt varje kunds specifikationer är det inte ovanligt att en ny kund för aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer (eller andra tjocklekar) begär att få ett provvalsat bredband för att genomföra egna provningar. I detta sammanhang konstaterade kommissionen i skäl 350 i förordningen om provisorisk tull att folie med en tjocklek under 6 mikrometer var ett framväxande marknadssegment med relativt låg förbrukning under undersökningsperioden. Det är därför ingen motsägelse att unionstillverkarna inte aktivt marknadsförde sina produkter inom ett så litet marknadssegment som aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer, även om de tidigare haft viss begränsad försäljning. Eftersom försäljningen av aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer utgör konfidentiella affärsuppgifter kan kommissionen inte lämna ut de begärda uppgifterna.

(16)

Konsortiet av importörer hävdade att det inte finns någon bevisning i förordningen om provisorisk tull om att unionstillverkarna kan tillverka aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer i de begärda kvantiteterna. Såsom beskrivs i skäl 50 i förordningen om provisorisk tull har kommissionen samlat in gott om bevis på att unionstillverkarna har kapacitet att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, och förtydligade även att detta inbegriper provvalsningstillverkning enligt kundens specifikation. Kommissionen kan inte lämna ut denna bevisning eftersom den innehåller konfidentiella affärsuppgifter. Konsortiet angav inte heller vad det anser vara begärda kvantiteter inom detta marknadssegment. Kommissionen har kontrollerat att unionsindustrins betydande outnyttjade kapacitet kan tillgodose efterfrågan på aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer. Såsom framgår av skäl 273 i förordningen om provisorisk tull finns det inte bara tillräcklig kapacitet för att tillgodose nuvarande efterfrågan, utan även möjligheter att öka den totala produktionen. Såsom anges i skäl 51 i förordningen om provisorisk tull har kommissionen även bekräftat att flera tillverkare har kapacitet att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer i det sista valsningsstadiet, vilket är nödvändigt för att minska aluminiumfolie för vidare förädling till en tjocklek under 6 mikrometer. Kommissionen har därmed bekräftat att unionsindustrin har outnyttjad kapacitet specifikt för marknadssegmentet aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer när efterfrågan ökar i framtiden.

(17)

En exporterande tillverkare, Xiamen Xiashun, hävdade att kommissionen i förordningen om provisorisk tull inte lämnade uppgifter eller analyser till stöd för sitt uttalande om att unionens folietillverkare förbereder sig för att möta efterfrågan på den framväxande marknaden för folie för bilbatterier.

(18)

De uppgifter som visar att unionstillverkarna förbereder sig för att möta efterfrågan på folie för bilbatterier är ytterst konfidentiella och låter sig inte sammanfattas. Projekten har ännu inte offentliggjorts och är således ytterst känsliga. Kommissionen gjorde en noggrann avvägning innan den beslutade att de begärda uppgifterna inte skulle lämnas ut. Kommissionen övervägde de andra parternas intresse av att få tillgång till dessa uppgifter, men drog slutsatsen att även en sammanfattning av uppgifterna skulle avslöja affärsmöjligheter som skulle skada de respektive unionstillverkarnas verksamheter. De begärda uppgifterna kan därför inte lämnas ut.

(19)

Xiamen Xiashun hävdade vidare att kommissionen inte beaktade uppgifterna om framtida efterfrågan på folie för bilbatterier i unionen, som företaget hade lämnat vid hörandet den 23 februari 2021. Av de inlämnade uppgifterna drog Xiamen Xiashun slutsatsen att unionstillverkarna inte har kapacitet för att tillgodose efterfrågan på folie för bilbatterier, men att de däremot tillgodoser efterfrågan från andra användare av aluminiumfolie för vidare förädling.

(20)

De uppgifter som Xiamen Xiashun inkom med och hänvisade till är företagets egen uppskattning av högsta efterfrågan på folie för bilbatterier i framtiden, baserat på en allmänt tillgänglig översikt av planerade framtida batteriprojekt. Siffrorna i denna översikt av planerade projekt omfattar dock flera batteriprojekt som ska genomföras i framtiden, utan att ange exakt tidpunkt. Den projektkapacitet som Xiamen Xiashun använde som grund för sin beräkning utgår dessutom från projektens potentiella maximala kapacitet, dvs. att en kapacitet upp till ett visst värde kan uppnås.

(21)

För de kommande tre åren var Xiamen Xiashuns prognos betydligt lägre. I motsats till Xiamen Xianshuns påståenden visar kommissionen i tabell 6 i skäl 273 i förordningen om provisorisk tull att unionsindustrin har en betydande outnyttjad kapacitet. Denna kapacitet kan tillgodose efterfrågan på den framtida marknaden för folie för bilbatterier och överskrider tydligt Xiamen Xiashuns uppskattning av efterfrågan under de tre kommande åren. Unionstillverkarnas befintliga produktionskapacitet måste inte täcka hela den potentiella framtida efterfrågan eftersom de kan utöka sin produktionskapacitet i linje med efterfrågan. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(22)

Xiamen Xiashun hävdade dessutom att kommissionen i skäl 59 i förordningen om provisorisk tull bortsåg från skillnader i de tekniska egenskaperna eftersom det för närvarande inte fanns någon betydande export från Kina att tillverkningen av elektriska bilbatterier i EU fortfarande är i sin linda.

(23)

Påståendet avvisades. Kommissionen behandlar de tekniska egenskaperna hos folie för bilbatterier i skälen 56 och 57 i förordningen om provisorisk tull. I skäl 59 i förordningen om provisorisk tull behandlas endast Xiamen Xiashuns begäran om att aluminiumfolie för vidare förädling skulle undantas vad gäller användning som folie för bilbatterier på grundval av de låga exportvolymerna från Kina.

(24)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Gascogne sin begäran om att få tillgång till de uppgifter som kommissionen använde i sin bedömning i skäl 50 i förordningen om provisorisk tull för att bekräfta flera unionstillverkares försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer i kommersiell tillverkningsmängd, om än i begränsad omfattning, under en period på tio år före undersökningsperioden. Gascogne hävdade att kommissionen åtminstone borde ange ett volymintervall för att klargöra vilka kommersiella tillverkningsmängder som finns tillgängliga.

(25)

Det var endast en användare som faktiskt köpte en mängd för kommersiell tillverkning, vilken utgjorde en mycket liten del av dess förbrukning av aluminiumfolie för vidare förädling. Kommissionen betraktade alla leveranser som inte gjordes enbart för provningsändamål som kommersiell tillverkning.

(26)

Eftersom det står klart att marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer är en ny och framväxande marknad med låg efterfrågan under undersökningsperioden, var tidigare försäljning bara en av faktorerna i kommissionens bedömning. Kommissionen bedömde även unionsindustrins påvisade möjligheter och kapacitet för att tillverka produkten genom nyligen genomförd provvalsningstillverkning. Användarnas intresse av att få tillgång till dessa konfidentiella uppgifter, om än i intervall, uppvägde därför inte intresset att skydda konfidentiell information. Kommissionen avvisade således begäran om att den skulle lämna ut närmare uppgifter om unionstillverkarnas konfidentiella information om tidigare försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer.

(27)

Gascogne förklarade dessutom att företaget inte instämde i kommissionens åsikt i skäl 13 i det allmänna slutliga utlämnandet av uppgifter om att unionstillverkarnas vägran att godta beställningar av aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer berodde på logistiska begränsningar och försörjningsbrist till följd av den exceptionella situationen i samband med covid-19-pandemin och den påföljande starka ekonomiska återhämtningen. Gascogne upprepade sitt påstående om att avvisandet av köperbjudanden om aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer utan tvivel berodde på unionstillverkarnas oförmåga eller ovilja att tillverka denna tjocklek.

(28)

Gascogne citerade endast den sista delen av skäl 13 i det allmänna slutliga utlämnandet av uppgifter. I början av skäl 13 hänvisar kommissionen inte bara till en dokumenterad leverans av provvalsat bredband av aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer från en unionstillverkare, utan även till slutsatserna i förordningen om provisorisk tull, där kommissionen visar att unionstillverkarna har möjligheter och kapacitet att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, och även hänvisar till försäljning under det senaste årtiondet. I förordningen om provisorisk tull klargör kommissionen dessutom att aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer är en framväxande marknad med endast begränsad efterfrågan under undersökningsperioden, vilket också är orsaken till att unionstillverkarna inte hade någon försäljning under undersökningsperioden.

(29)

Efter det slutgiltiga utlämnandet hävdade Walki att kommissionen inte hade lämnat ut de ytterligare uppgifter som företaget begärde i sina synpunkter på förordningen om provisorisk tull. Till följd av att ett mer detaljerat produktkontrollnummer hade införts begärde Walki närmare bestämt uppgifter om a) procentandelen av klagandens totala försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling på unionens marknad vad gällde tjocklekskod 1 i produktkontrollnumret (tjocklek över 5,0 och mindre eller lika med 6,0 mikrometer), b) faktiskt totalt antal ton av tjocklekskod 1 som tillverkats av samtliga klaganden, c) faktiskt antal ton aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklekskod 1 som sålts öppet på unionens marknad av klagandena, och d) hur många av de fem klagandena som bidrog till det tonantal som anges i b och c.

(30)

Såsom anges i skälen 48–50 i förordningen om provisorisk tull har kommissionen inte bara inhämtat uppgifter om produktkontrollnumrets kod 1, utan även uppgifter om aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer som exakt motsvarar begäran om undantag för produkter. Kommissionen inhämtade uppgifter om alla samarbetsvilliga användares efterfrågan under undersökningsperioden, men även uppgifter om alla samarbetsvilliga unionstillverkares försäljning och tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer. I skäl 50 i förordningen om provisorisk tull klargörs det att ingen av unionstillverkarna aktivt marknadsförde aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer under undersökningsperioden, med undantag för i direkta förhandlingar, och endast provvalsningstillverkning under undersökningsperioden nämns. Kommissionen nämner även kommersiella tillverkningsmängder, om än i begränsad skala, under en period på tio år före undersökningsperioden. Dessa uppgifter visar att unionstillverkarna i urvalet inte sålde aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer under undersökningsperioden. Detta besvarar alla frågor som Walki ställer i fråga om sin begäran om undantag. Walki kunde inte styrka hur de begärda uppgifterna om produktkontrollnumrets tjocklekskod 1, som även innefattar aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek lika med 6,0 mikrometer, skulle vara till hjälp och nödvändiga för dess begäran om undantag, eftersom de uppgifter som kommissionen har lämnat motsvarar uppgifterna i begäran om undantag.

(31)

Under sitt hörande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter förklarade Walki att efter undersökningsperioden, i oktober 2021, fanns det fortfarande inga europeiska tillverkare som aktivt sålde eller saluförde aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer på marknaden. Walki inkom med bevisning för att företaget efter undersökningsperioden inte fick några positiva svar på sina förfrågningar om offerter för aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek lika med 6,0 mikrometer, och förklarade att det endast fanns en unionstillverkare som kunde ta emot beställningar på aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek under 6 mikrometer i kommersiella mängder.

(32)

Kommissionen hänvisade till sina förklaringar i det slutliga allmänna meddelandet av uppgifter såsom anges i skäl 28.

(33)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning och hade agerat i strid mot principen om god förvaltningssed på grund av att den inte med opartiskhet hade undersökt den framlagda bevisningen och inte vederbörligen hade beaktat all bevisning i sina avgöranden, eftersom den inte tillhandahöll en meningsfull sammanfattning av unionstillverkarnas planer på att öka sin kapacitet för att möta efterfrågan på folie för bilbatterier och avvisade den bevisning som Xiamen Xiashun lade fram om efterfrågan på folie för bilbatterier.

(34)

Xiamen Xiashun hävdade att kommissionens uttalande om att ”unionsindustrin har en outnyttjad produktionskapacitet som kan tillgodose efterfrågan på den framväxande marknaden för folie för bilbatterier”, motsade dess uttalande om att ”de uppgifter som visar att unionstillverkarna förbereder sig för att möta efterfrågan på folie för bilbatterier är ytterst konfidentiella och låter sig inte sammanfattas eftersom projekten ännu inte har offentliggjorts och således är ytterst känsliga”.

(35)

Xiamen Xiashun hävdade också att kommissionen avvisade dess omfattande översikt av förväntad efterfrågan eftersom företaget uppgav att flera batteriprojekt skulle genomföras i framtiden, men utan att ange exakt tidpunkt. Xiamen Xiashun hävdade att det är normalt att inga exakta tidpunkter anges när det gäller planerade projekt.

(36)

Kommissionens uttalande om att unionsindustrin kan tillgodose efterfrågan på den framväxande marknaden för folie för bilbatterier rör valsverkens totala outnyttjade kapacitet. Uppgifterna som visar att unionstillverkarna förbereder sig för att möta efterfrågan på folie för bilbatterier rör unionsindustrins ansträngningar för att kunna tillverka produkter med de särskilda egenskaper som batteritillverkare kräver. Genom att tillhandahålla en sammanfattning av dessa ansträngningar skulle kommissionen avslöja unionstillverkarnas affärsstrategier. Det finns således ingen motsägelse mellan de ovannämnda uttalandena. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(37)

När kommissionen bedömde den översikt av förväntad framtida efterfrågan som Xiamen Xiashun tillhandahöll från en allmänt tillgänglig källa gjorde kommissionen åtskillnad mellan projekt i planeringsfasen med en angiven tidsram och planerade projekt där det inte angavs vilket år som de kommer att tas i drift. Kommissionen avvisar således inte Xiamen Xiashuns bevisning, utan har gjort en grundlig analys av den faktiska förväntade efterfrågan. Bedömningen av huruvida unionsindustrin kan tillgodose den förväntade framtida efterfrågan baserades alltså på lämpligt sätt på batteriprojekt som förväntas genomföras under ett angivet år i framtiden. Påståendet avvisades således.

(38)

Efter att ha granskat synpunkterna på produktdefinitionen bekräftar kommissionen produktdefinitionen enligt beskrivningen i förordningen om provisorisk tull.

(39)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter inkom de kinesiska myndigheterna och två exporterande tillverkare som ingick i urvalet med synpunkter på de provisoriska undersökningsresultaten.

(40)

De kinesiska myndigheterna och Xiamen Xiashun kommenterade frågan om betydande snedvridningar i Kina.

(41)

För det första hävdade de kinesiska myndigheterna att innehållet i rapporten om Kina och de sätt på vilka den används hade allvarliga faktiska och rättsliga brister. Enligt de kinesiska myndigheterna var innehållet missvisande, ensidigt och utan kontakt med verkligheten. I Kinarapporten behandlades kinesiska företags legitima konkurrensfördelar och de normala institutionella skillnaderna mellan Kina och Europa som grund för fastställandet av betydande snedvridning av marknaden. De kinesiska myndigheterna hävdade också att det faktum att kommissionen godtog unionsindustrins påståenden om snedvridning av marknaden baserat på Kinarapporten gav unionsindustrin orättvisa fördelar, vilket var detsamma som att döma på förhand. De kinesiska myndigheterna hävdade dessutom att användningen av en rapport som ersättning för en undersökning inte överensstämde med den grundläggande juridiska andan av rättvisa och riktighet.

(42)

Som svar på påståendet om faktiska brister i landsrapporten noterade kommissionen att landsrapporten är ett omfattande dokument som bygger på omfattande objektiva bevis, inbegripet lagstiftning, förordningar och andra officiella policydokument som offentliggjorts av de kinesiska myndigheterna, rapporter från internationella organisationer, akademiska studier och artiklar från forskare samt andra tillförlitliga oberoende källor. Den offentliggjordes i december 2017 så att alla berörda parter hade goda möjligheter att motbevisa, komplettera eller kommentera den och den bevisning som den grundar sig på. De kinesiska myndigheterna har inte inkommit med några motargument, utan har endast lämnat ogrundade och allmänna synpunkter.

(43)

När det gäller argumentet från de kinesiska myndigheterna att utfärdandet av en landsrapport ersatte den faktiska undersökningen erinrade kommissionen om att den enligt artikel 2.6a e i grundförordningen om den anser att den bevisning som klaganden lagt fram om betydande snedvridningar är tillräcklig kan inleda undersökningen på denna grundval. Fastställandet av förekomsten och inverkan av betydande snedvridningar och den därav följande användningen av den metod som föreskrivs i artikel 2.6a a i grundförordningen sker emellertid vid tidpunkten för det preliminära och/eller slutliga utlämnandet av uppgifter till följd av en undersökning. Förekomsten och den potentiella inverkan av de betydande snedvridningarna bekräftas inte i inledandeskedet, såsom de kinesiska myndigheterna hävdar, utan först efter en fördjupad undersökning. Därför avvisas detta argument.

(44)

För det andra menade de kinesiska myndigheterna att kommissionen endast utfärdade rapporter för ett fåtal utvalda länder, vilket var tillräckligt för att ge upphov till farhågor vad gäller behandling som mest gynnad nation. Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen aldrig offentliggjort en tydlig och förutsägbar standard för hur den väljer ut de länder eller sektorer som den offentliggör rapporter om.

(45)

Kommissionen erinrade om att enligt artikel 2.6a c i grundförordningen ska en landsrapport utarbetas endast om kommissionen har välgrundade indikationer på att det kan förekomma betydande snedvridningar i ett visst land eller en viss sektor i det landet. Efter godkännandet av de nya bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen i december 2017 fick kommissionen sådana tecken på betydande snedvridningar för Kina. Kommissionen offentliggjorde också en rapport om snedvridningar i Ryssland och utesluter inte att andra rapporter kommer att följa. Eftersom merparten av ärendena rörande handelspolitiska skyddsåtgärder gällde Kina och det fanns allvarliga indikationer på snedvridningar i Kina var det första landet för vilket kommissionen utarbetade en rapport. Ryssland är det land som har flest fall av handelspolitiska skyddsinstrument och därför fanns det objektiva skäl för kommissionen att utarbeta rapporter om dessa två länder i denna ordning.

(46)

Förekomsten av en landsrapport är inte heller ett obligatoriskt villkor för att inleda en undersökning enligt artikel 2.6a i grundförordningen. Enligt artikel 2.6a e i grundförordningen är tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar i något land av de klagande som uppfyller kriterierna i artikel 2.6a b tillräcklig för att inleda undersökningen på den grunden. Därför är reglerna om betydande snedvridningar tillämpliga på alla länder utan åtskillnad, oavsett om det finns en landsrapport eller ej. Därför kan reglerna om snedvridningar i landet inte strida mot behandlingen som mest gynnad nation. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(47)

För det tredje och när det gäller nationell behandling tillade de kinesiska myndigheterna att begreppet marknadssnedvridning eller motsvarande normer inte fanns i EU:s lagstiftning om den inre marknaden eller konkurrens bortsett från grundförordningarna. De kinesiska myndigheterna hävdade därför att kommissionen varken hade befogenhet enligt internationell rätt eller någon lagstiftning eller praxis inom ramen för sin exklusiva behörighet på den inre marknaden eller konkurrensregleringar att undersöka snedvridningarna i Kina.

(48)

Kommissionen grundade sin metod i denna undersökning på bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen. Det är juridiskt irrelevant att begreppet betydande snedvridningar inte används i andra europeiska lagar. Antidumpningsområdet regleras av bestämmelserna i WTO:s antidumpningsavtal, enligt vilket dumpning ska bedömas med avseende på importerade produkter, och avtalet innehåller inte heller något krav på att bedöma inhemska marknadsförhållanden utöver den föreskrivna skadeanalysen. Därför avvisades detta påstående.

(49)

Vidare menade de kinesiska myndigheterna att kommissionen tillämpade diskriminerande regler och standarder mot kinesiska företag när de befann sig i liknande situationer jämfört med företagen i EU, inbegripet men inte begränsat till orättvisa beviskrav och bevisbörda. Samtidigt utvärderade kommissionen inte om EU eller medlemsstaterna var föremål för marknadssnedvridningar. Denna uppsättning förfaranden påverkade allvarligt tillförlitligheten och legitimiteten i kommissionens analys och slutsatser om de centrala frågorna i antidumpningsundersökningar när det gäller beräkningen av dumpning och skada. Det är därför tillräckligt att uttrycka farhågor om ett eventuellt åsidosättande av nationella behandlingsskyldigheter enligt WTO:s regler.

(50)

De kinesiska myndigheterna lämnade ingen förklaring eller bevisning avseende de påstått diskriminerande reglerna mot kinesiska företag. Kommissionen ansåg därför att påståendena var ogrundade. När det gäller de påstådda snedvridningarna i EU konstaterade kommissionen att utöver detta påstående från de kinesiska myndigheterna, som är allmänt hållet och ogrundat, är snedvridningar som förekommer i EU och som påverkar EU-företag inte föremål för analysen enligt artikel 2.6a i grundförordningen, som gäller exportlandet. Detta begrepp är därför rättsligt irrelevant för unionsindustrin när det specifikt handlar om antidumpningsundersökningar. Påståendet avvisades därför.

(51)

För det fjärde hävdade de kinesiska myndigheterna att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är oförenliga med artikel 2.2 i antidumpningsavtalet som innehåller en uttömmande förteckning över situationer där normalvärdet kan konstrueras och där betydande snedvridningar inte ingår. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att användningen av uppgifter från ett lämpligt representativt land eller internationella priser för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a i grundförordningen också var oförenlig med artikel 6.1 b i Gatt och artikel 2.2 i antidumpningsavtalet, särskilt artikel 2.2.1.1. De kinesiska myndigheterna hävdade dessutom att WTO:s regler krävde användning av tillverkningskostnaden i ursprungslandet plus ett skäligt belopp för administrativa kostnader, försäljningskostnader och allmänna kostnader samt för vinst när normalvärdet konstruerades. Artikel 2.6a i grundförordningen utvidgade dock tillämpningsområdet för uppgiftskällan till att omfatta tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land eller internationella priser, kostnader eller referensvärden. Detta låg enligt de kinesiska myndigheterna utanför WTO-reglerna. Oavsett om artikel 2.5 i grundförordningen var förenlig med WTO-reglerna eller ej, borde kommissionen inte konstruera normalvärdet om så kallade marknadssnedvridningar förekommer enligt artikel 2.6a i grundförordningen.

(52)

Kommissionen anser att bestämmelsen i artikel 2.6a är förenlig med Europeiska unionens skyldigheter inom ramen för WTO. Det är kommissionens uppfattning, i linje med överprövningsorganets klargöranden i tvisten EU – antidumpningsåtgärder beträffande biodiesel från Argentina (DS473), att de bestämmelser i grundförordningen som är allmänt tillämpliga på alla WTO-medlemmar, särskilt artikel 2.5 andra stycket, möjliggör användning av uppgifter från ett tredjeland, vederbörligen justerade när en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(53)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen i detta fall direkt bortsåg från de kinesiska exportörernas bokföring, vilket var oförenligt med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet. De kinesiska myndigheterna hävdade att överprövningsorganet i DS473 EU-biodiesel (Argentina) och panelen i DS494 EU-Cost Adjustment Methodologies II (Ryssland) hävdade att enligt artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, så länge de register som förs av den exportör eller tillverkare som är föremål för undersökning – inom godtagbara gränser – på ett korrekt och tillförlitligt sätt motsvarar alla de faktiska kostnader som den berörda tillverkaren eller exportören ådragit sig för den undersökta produkten bör den undersökande myndigheten använda denna dokumentation för att fastställa tillverkningskostnaden.

(54)

Kommissionen erinrade om att tvisterna DS473 och DS494 inte gällde tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen som är den relevanta rättsliga grunden för fastställandet av normalvärdet i denna undersökning. Dessa tvister rörde också andra faktiska situationer än den faktiska situationen avseende förekomsten av betydande snedvridningar. Därför avvisades detta påstående.

(55)

De kinesiska myndigheterna vidhöll dessutom att kommissionens undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen i detta fall hade dubbla måttstockar. Enligt de kinesiska myndigheterna vägrade kommissionen att godta de kinesiska exportörernas kostnadsuppgifter med motiveringen att det förekom betydande marknadssnedvridningar på den kinesiska marknaden men den godtog uppgifterna från det representativa landet och använde dem för att ersätta de kinesiska tillverkarnas uppgifter utan någon utvärdering av huruvida det kan förekomma marknadssnedvridningar som påverkar dessa uppgifter. Detta är enligt de kinesiska myndigheterna ett bevis på ”dubbla måttstockar”. De kinesiska myndigheterna hävdade att detta tillvägagångssätt inte garanterade tillförlitligheten för de relevanta kostnaderna i det valda representativa landet. Dessutom var det omöjligt att verkligen återspegla kostnaderna för tillverkarna i ursprungslandet.

(56)

De kinesiska myndigheterna tillade att det även finns utvecklingsinitiativ inom EU och dess medlemsstater som liknar Kinas femårsplaner, t.ex. den nya industristrategin och den tyska industrins 4.0-initiativ. Enligt officiella källor gynnades EU:s aluminiumindustri av över 200 statliga stödåtgärder under perioden 2017–2020, som tillhandahölls av EU-medlemsstaterna och godkändes av kommissionen.

(57)

Kommissionen erinrade om att den under undersökningen övervägde om det fanns uppgifter i ärendehandlingarna som tyder på att det förekommer snedvridningar i de representativa länderna även när det gäller de huvudsakliga råvaror som används vid tillverkningen av den berörda produkten, till exempel om de omfattas av exportrestriktioner. Under undersökningen fanns det dessutom stora möjligheter för alla parter att kommentera lämpligheten hos de potentiella representativa länder som kommissionen övervägde. Kommissionen offentliggör särskilt två noter i akten om lämpligheten för de möjliga representativa länderna och ett preliminärt val av lämpligt land för undersökningen. Dessa meddelanden görs tillgängliga för alla parter för synpunkter. Även i detta fall hade de kinesiska myndigheterna och alla andra parter möjlighet att inkomma med synpunkter och bevisning för att de möjliga representativa länder som övervägdes påverkades av betydande snedvridningar och därför inte var lämpliga för undersökningen.

(58)

Kommissionen konstaterade att i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen analyseras den potentiella inverkan av en eller flera av de snedvridande faktorer som anges i denna bestämmelse med avseende på priser och kostnader i exportlandet. Kostnadsstrukturen och prisbildningsmekanismerna på andra marknader, såsom ekonomiskt stöd som påstått beviljats i EU, har ingen som helst betydelse i samband med detta förfarande (även om det skulle förekomma, vilket inte är fallet (5)). Detta påstående var därför ogrundat och avvisades.

(59)

Xiamen Xiashun lämnade ett antal synpunkter på förekomsten av betydande snedvridningar.

(60)

För det första påpekade Xiamen Xiashun i skäl 97 i förordningen om provisorisk tull att det hänvisas till en internetartikel enligt vilken Xiamen Xiashun aktivt arbetar för att främja partiuppbyggnad och fackföreningsarbete. Xiamen Xiashun påpekade att denna artikel enbart bör tolkas som att Xiamen Xiashun underlättar för arbetstagare i fackföreningar, vare sig de är partimedlemmar eller ej, att bedriva sin fackliga verksamhet inom företaget. Xiamen Xiashun framhöll dock att ordalydelsen ”beslutsfattande” inte innebär att partimedlemmar eller fackföreningen har något att säga till om vad gäller företagets ledning och styrning eller prissättningen på råvaruinköp eller produktförsäljning. Därför borde inga slutsatser om statlig kontroll eller marknadssnedvridningar grundas på denna ordalydelse.

(61)

Xiamen Xiashun motsatte sig dessutom kommissionens slutsatser i skäl 97 i förordningen om provisorisk tull, och förklarade att det faktum att det finns partimedlemmar i företaget inte innebär att de kontrollerar företaget. Xiamen Xiashun påpekade att företaget enligt lag är skyldigt att tillåta partimedlemmar att anordna partiuppbyggnadsaktiviteter, men att det inte innebär att partimedlemmarna har något inflytande över företaget. Företaget tillade att alla människor har rätt att bekänna sig till vilken region eller tillhöra vilket politiskt parti de vill, och att detta inte påverkar företagets beslutsprocess. Xiamen Xiashun framhöll även att den omständigheten att det anordnas partiuppbyggnadsaktiviteter inom företaget inte innebär att det finns medlemmar av det kinesiska kommunistpartiet i företagets ledning. Xiamen Xiashun förklarade dessutom att kommissionens översättning av ”partiuppbyggnad” är fel och att kommunistpartiets medlemmars aktiviteter inom företaget främst rör studier av regeringspolitik, att lämna synpunkter och ge råd till partiorganisationen, eller ibland till och med vissa underhållningsaktiviteter. Företaget tillade att det inte fanns några uppgifter i ärendehandlingarna som tydde på att kommunistpartiet kontrollerar de svarande företagen. Xiamen Xiashun upprepade dessa synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(62)

Kommissionen konstaterade för det första att den verksamhet som bedrivs av den partikommitté som är aktiv inom Xiamen Xiashun tydligt beskrivs som ”beslutsfattande” i den artikel som citeras i skäl 97 i förordningen om provisorisk tull. Artikeln innehåller ingen analys eller tolkning av vad detta ”beslutsfattande” medför. Kommissionen erinrar dock om att enligt artikel 2.6a första och andra strecksatsen är två av de faktorer för att bedöma förekomsten av betydande snedvridningar i ett land att ”den berörda marknaden försörjs till betydande del av företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av exportlandets myndigheter” och ”förekomsten av statlig närvaro i företagen som gör att staten kan påverka priser eller kostnader”. Partikommitténs deltagande i ”beslutsfattandet” i Xiamen Xiashun faller inom båda dessa kriterier. Kriteriet ”statlig närvaro i företagen som gör att staten påverkar priser eller kostnader” innebär inte att staten direkt fastställer priserna på de varor som säljs, utan snarare att företaget tack vare partimedlemmars närvaro och engagemang i kan förvänta sig en mer förmånlig behandling och stöd från myndigheterna, vilket indirekt inverkar på dess kostnader och priser. Närvaron av medlemmar i det kinesiska kommunistpartiet i företaget och den omständigheten att företaget underlättar partiuppbyggnadsaktiviteter och deltagande i ”beslutsfattandet” är en tydlig indikator på att företaget inte är oberoende gentemot staten och att det kan agera enligt kommunistpartiets politik snarare än marknadskrafterna. Detta argument avvisas därför.

(63)

Visserligen har varje anställd i princip rätt att tillhöra den religion eller det politiska parti som den väljer, men i Kina är situationen sakligt sett annorlunda, eftersom Kina är en enpartistat och Kinas kommunistparti är lika med staten och dess regering (6). Närvaron av medlemmar från kommunistpartiet i ett företag, som organiserar regelbundna partiuppbyggnadsaktiviteter och har ”beslutsfattande” rättigheter, vilket diskuteras i skälen 50 och 52, visar därför på en statlig närvaro i företaget. När det gäller partikommitténs verksamhet konstaterar kommissionen för det första att partiuppbyggnadsaktiviteterna används av kommissionen i betydelsen ”aktiviteter för att stärka partiandan i företaget” eller ”utveckling av partirelaterade aktiviteter för att säkerställa partiets övergripande ledarskap” i enlighet med de officiella riktlinjerna (7). Kommissionen påminner om att de partikommittéer som finns i företaget, som redan förklarats i skäl 52, har åtminstone en indirekt, om än åtminstone potentiellt snedvridande effekt, på grund av den nära sammankopplingen mellan staten och kommunistpartiet i Kina.

(64)

För det andra ifrågasatte Xiamen Xiashun kommissionens slutsats i skäl 166 i förordningen om provisorisk tull att Xiamen Xiashun är föremål för landsomfattande störningar avseende arbetskraft. Xiamen Xiashun hävdade att lönerna är betydligt högre än hos konkurrenterna. Vidare konstaterade Xiamen Xiashun att bevisbördan på exporterande tillverkare för att motbevisa presumtionen om förekomsten av ”betydande snedvridningar” har blivit så tung att det är omöjligt för något enskilt företag att möta. Xiamen Xiashun konstaterade att detta i praktiken innebär att i) det är helt oklart hur och med vilka bevis ett enskilt företag kan motbevisa antagandet att dess kostnadsposter, till exempel arbetskostnader, är snedvridna och ii) även om det finns specifika faktiska bevis som jämförelsevis visar på betydande skillnader i kostnader mellan exporterande tillverkare, kommer detta inte att leda till att kommissionen ifrågasätter sin första uppfattning om förekomsten av ”betydande snedvridningar”.

(65)

Enligt avsnitt 3.3.1.7 i förordningen om provisorisk tull erinrade kommissionen om att lönerna i Kina snedvrids, bland annat av begränsningarna i rörlighet på grund av systemet med registrering av hushåll (hukou), samt på grund av bristen på närvaron av oberoende fackföreningar och brist på kollektiva förhandlingar. Eftersom kommissionens slutsatser i avsnitt 3.3.1.7 pekar på förekomsten av horisontella, landsomfattande snedvridningar på den kinesiska arbetsmarknaden, leder de negativa effekterna av dessa snedvridningar till slutsatsen att lönekostnaderna i Kina är snedvridna överlag. Det finns inga uppgifter i ärendehandlingarna som kan ligga till grund för fastställandet att Xiamen Xiashuns inhemska lönekostnader inte påverkades av snedvridningarna på arbetsmarknaden. För det första har Xiamen Xiashun tillverkare inte lagt fram någon bevisning för hur dessa horisontella snedvridningar inte påverkar arbetskostnaderna, till exempel genom att bevisa att personalen inte påverkades av systemet med registrering av hushåll, att det fanns oberoende fackföreningar och att det fanns kollektivförhandlingar. Dessutom fanns det inga belägg för att lönerna var förenliga med marknadsprinciperna, eftersom de inte lämnade några uppgifter i detta avseende. En viss lönenivå i jämförelse med konkurrenterna i samma verksamhet tyder inte i sig på att de horisontella landsomfattande snedvridningar som förekommer på arbetsmarknaden i Kina inte påverkade lönenivån för Xiamen Xiashun.

(66)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun att företagets löner var betydligt högre än konkurrenternas, och att denna skillnad i lönenivån borde bevisa att det inte var föremål för de påstådda snedvridningarna.

(67)

Xiamen Xiashun inkom inte med någon konkret bevisning för att företaget inte var föremål för de landsomfattande snedvridningarna av lönekostnaderna, vilka fastställs i avsnitt 3.3.1.7 i förordningen om provisorisk tull. Enligt kommissionens åsikt tyder inte förekomsten av en viss lönenivå i jämförelse med konkurrenterna i samma verksamhet i sig på att de horisontella landsomfattande snedvridningar som förekommer på arbetsmarknaden i Kina inte påverkade den exporterande tillverkarens lönenivå. Med andra ord, även om lönerna för denna exporterande tillverkare var högre än konkurrenternas, visar detta inte att en sådan lönenivå inte påverkas av snedvridningarna på arbetsmarknaden i Kina.

(68)

När det gäller påståendet om att det inte är möjligt för exporterande tillverkare att motbevisa en presumtion om att det förekommer betydande snedvridningar, instämmer kommissionen inte alls. För det första finns det ingen presumtion, eftersom kommissionen i varje undersökning i stor detalj bedömer förekomsten av betydande snedvridningar som påverkar den undersökta produkten och de berörda exporterande tillverkarna, med på ett opartiskt sätt hänsyn till all tillgänglig bevisning i ärendet. Om det finns påståenden om att horisontella snedvridningar inte påverkar vissa inhemska kostnader enligt artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen, analyserar kommissionen dem noggrant i detalj, vilket analysernas längd i denna och andra undersökningar som rör Kina tydligt visar. Om det fanns bevis för att Xiamen Xiashun inte påverkades av de landsomfattande snedvridningar som finns på den kinesiska arbetsmarknaden skulle kommissionen naturligtvis använda företagets egen arbetskostnad i enlighet med artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen.

(69)

För det tredje kommenterade Xiamen Xiashun att det faktum att kommissionen systematiskt bortser från de kinesiska exporterande tillverkarnas arbetskostnader visar att artikel 2.6a i grundförordningen är oförenlig med artikel 2.2 och 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet. Detta beror på att artikel 2.6a i grundförordningen föreskriver att kostnader och priser ska bortses systematiskt utan att undersöka om villkoren i artikel 2.2 i antidumpningsavtalet är uppfyllda.

(70)

Kommissionen erinrade om att i varje undersökning har alla parter möjlighet att lämna bevis för alla relevanta aspekter däribland påståendet att vissa produktionsfaktorer inte är snedvridna, i enlighet med artikel 2.6a tredje strecksatsen i grundförordningen. Såsom förklaras i skälen 55 och 56 avvisar kommissionen inte systematiskt arbetskostnaderna för de kinesiska exporterande tillverkarna, utan analyserar uppgifterna i detalj i varje fall där en part hävdar bristen på snedvridningar för att kontrollera om en exporterande tillverkare påverkas av de betydande snedvridningarna (8). Detta påstående avvisas därför.

(71)

För det fjärde konstaterade Xiamen Xiashun att kommissionen i skäl 155 i förordningen om provisorisk tull angav att Xiamen Xiashun fick vissa utmärkelser eller formella erkännanden, vilket innebär att det måste uppfylla behörighetskraven för att få dem, inbegripet att följa den kinesiska regeringens officiella linje och uppfylla officiella statliga strategier och policyer. Xiamen Xiashun betonade att dessa erkännanden bara är utmärkelser som företaget mottagit och även om företaget behövde uppfylla vissa krav kontrollerades det inte av regeringen. Xiamen Xiashun tillade att det inte fanns någon bevisning i ärendehandlingarna som tyder på att det har instruerats av regeringen att fastställa ett inköpspris för råvaror eller ett produktsäljningspris som strider mot marknadsförhållandena.

(72)

Som kommissionen redan förklarat i skäl 155 i förordningen om provisorisk tull, innebär utmärkelserna och titlarna som Xiamen Xiashun erhållit inte bara ett erkännande av företagets prestationer, utan kräver också klart att det följer regeringens officiella politik. Som framgår av citaten i skäl 155 i förordningen om provisorisk tull är endast de företag som strikt följer regeringens linje berättigade till utmärkelser som Xiamen Xiashun erhåller, till exempel titeln Fujian Backbone Enterprise.

(73)

För det femte hävdade Xiamen Xiashun, vilket företaget upprepade efter det slutliga utlämnandet, att kommissionen i skäl 157 i förordningen om provisorisk tull konstaterar att Xiamen Xiashun i avsaknad av bevis på motsatsen omfattas av de landsomfattande snedvridningarna när det gäller konkursförfaranden. Xiamen Xiashun framhöll att företaget är framgångsrikt och därför inte kan bevisa att det inte omfattas av snedvridningar när det gäller konkursförfaranden.

(74)

Såsom redan förklaras i skäl 157 i förordningen om provisorisk tull ligger problemet med konkurslagarna i Kina i ett otillräckligt verkställande av dessa lagar och den roll som staten har i insolvensförfarandena. Parterna har möjlighet att inkomma med bevisning om alla relevanta faktorer i alla undersökningar, och kommissionen analyserar uppgifterna i detalj i varje fall där en part hävdar bristen på snedvridningar för att kontrollera om en exporterande tillverkare påverkas av de betydande snedvridningarna. Detta påstående avvisas därför.

(75)

För det sjätte kommenterade Xiamen Xiashun att kommissionen i skäl 162 i förordningen om provisorisk tull uppgav att Xiamen Xiashun hade etablerat ett samriskföretag med ett statsägt företag och att kommissionen kom fram till att Xiamen Xiashun samarbetade nära den kinesiska staten och att de landsomfattande snedvridningarna även gäller dess leverantörer. Xiamen Xiashun konstaterade att det är mycket vanligt i hela världen att privata företag gör affärer med statsägda företag eller statliga organ, och det betyder inte att den andra parten tvingas överlämna kontrollen över verksamheten till regeringen. När det gäller Xiamen Xiashun drivs samriskföretaget med det statsägda företaget enbart enligt stadgarna och bolagsrätten i Kina. Xiamen Xiashun underströk att det inte fanns någon tillgänglig bevisning som tyder på att regeringen kontrollerar och styr prissättningen av produkter, utbud och efterfrågan på råvaror samt den dagliga driften av samriskföretaget.

(76)

Samtidigt som kommissionen håller med om att samriskföretag mellan privata och statsägda företag är mycket vanliga i världen, är de statliga företagens roll i Kina mycket specifik, vilket beskrivs i avsnitt 3.3.1.3 i förordningen om provisorisk tull. Ytterligare en relevant illustration av den snedvridande effekten av statsägda företag i Kina på priser och kostnader är citatet från en artikel som publicerades på den kinesiska regeringens webbplats: ”Den omfattande utvecklingen av statsägda företag inom grundläggande teknologi och strategiska industrier har gynnat och stöttat privata företag i många aspekter, till exempel prisinkludering, talangöverföring, teknologiska spridningseffekter och kapitalundsättning” (9). ”Förmånen”, ”stödet”, ”prisinkluderingen” och ”kapitalundsättning” som nämns i artikeln pekar tydligt på en snedvridande effekt av samarbetet mellan statsägda företag och privata företag på den kinesiska marknaden. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Xiamen Xiashun sina synpunkter men lämnade inga bevis för att avfärda kommissionens slutsatser.

(77)

I förordningen om provisorisk tull valde kommissionen Turkiet som representativt land i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen. Detaljerna i den metod som användes för urvalet fastställdes i den första och andra noteringen som tillställdes parterna i den öppna akten den 25 november 2020 och den 17 mars 2021 (nedan kallade första noteringen och andra noteringen) samt i skälen 170–197 i förordningen om provisorisk tull.

(78)

Xiamen Xiashun och Donghai invände vid upprepade tillfällen mot kommissionens val att använda uppgifter från företag som tillverkar stänger, profiler och rör av aluminium som referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Enligt dessa parters uppfattning liknade stänger, profiler och rör av aluminium inte aluminiumfolie för vidare förädling och det fanns väsentliga skillnader mellan de två produkterna när det gäller deras användning, produktionskostnader och produktionsfaktorer. Xiamens Xiashun hävdade vidare att skillnaderna påverkade företagens vinst och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, vilket innebär att vinst och försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för de företag som tillverkar aluminiumprofiler inte bör användas för att bestämma normalvärdet. Enligt Donghai borde kommissionen ha begränsat sitt urval endast till företag som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling. Donghai hävdade dessutom att enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det företag som väljs från det representativa landet tillverka den undersökta produkten. Xiamen Xiashun upprepade samma påståenden efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(79)

För det första hänvisar kommissionen till sin bedömning i skälen 184–190 i förordningen om provisorisk tull, där den motiverar sitt val av sektorn för aluminiumprofiler och turkiska tillverkare inom denna sektor. Kommissionen bekräftade att vissa egenskaper, slutanvändningar, tillverkningsprocesser och produktionskostnader för aluminiumfolie för vidare förädling och aluminiumprofiler kanske inte är identiska, men erinrar om att dessa aspekter måste ses som en helhet för att avgöra om en produkt eller sektor faller i samma allmänna kategori och/eller sektor som den undersökta produkten. Som svar på Donghais argument om att endast uppgifter från tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling hade använts, erinrade kommissionen dessutom om att enligt artikel 2.6a a i grundförordningen behöver kommissionen endast finna motsvarande kostnader för produktion och försäljning samt ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, i ett lämpligt representativt land. Användning av uppgifter om företag som tillverkar exakt samma produkt är inte ett krav enligt den bestämmelsen.

(80)

För det andra erinrar kommissionen om att den när den tillämpar artikel 2.6a a i grundförordningen har utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller valet av företag i det representativa landet. Som ett led i denna skönsmässiga bedömning och såsom anges i förordningen om provisorisk tull (se skälen 182, 188 och 192), får kommissionen, i avsaknad av uppgifter som visar ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling i ett eller flera potentiella representativa länder, vid behov även överväga tillverkare som tillverkar en produkt i samma allmänna kategori och/eller sektor som den undersökta produkten.

(81)

Xiamen Xiashun och Donghai ifrågasatte också kommissionens beslut att bortse från uppgifterna från en turkisk tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling (10), eftersom dess vinst var nära ett nollresultat. Enligt deras åsikt motsade detta kommissionens tillvägagångssätt vid undersökningen av stänger, profiler och rör av aluminium, där kommissionen vid fastställandet av ett rimligt värde för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst beaktade alla lönsamma företag oavsett deras vinstnivå, och så länge de inte gick med förlust (11).

(82)

Det erinras om att den turkiska tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling som identifierades var det enda företaget med allmänt tillgängliga uppgifter för räkenskapsåret 2019 (som delvis överlappar med undersökningsperioden). En vinst nära noll för ett enda företag kan inte anses vara skäligt med tanke på den vinstnivå som en grupp av andra turkiska företag som är verksamma inom aluminiumindustrin visade under samma period. Till följd av detta, och såsom konstateras i förordningen om provisorisk tull (skäl 192), ansåg kommissionen att användningen av sammanslagna och viktade finansiella uppgifter för en grupp av företag med rimliga vinstsiffror var lämpligare i syfte att hitta ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst än att använda uppgifter för en enda tillverkare vars vinstnivå inte förefaller avspegla den ekonomiska situationen i sektorn. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(83)

Kommissionen redogjorde för detaljer om de källor som används för att fastställa normalvärdet i skälen 198–223 i förordningen om provisorisk tull. Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull har flera parter gjort anspråk på de olika källorna som används för att bestämma normalvärdet.

(84)

Donghai ansåg att kommissionens tillvägagångssätt att använda GTA-databasen var olämpligt, eftersom mer exakta surrogatvärden fanns allmänt tillgängliga. Donghai bestred i synnerhet GTA-värdena för kallvalsade ringar eller rullar, och föreslog att alternativa referenspriser baserade på CRU-rapporten (12) skulle användas i stället. I sitt svar på det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade Donghai dock endast det påstående företaget redan framfört som svar på den andra noten, utan att redovisa några nya faktiska eller rättsliga omständigheter. Donghais påstående avvisades därför och undersökningsresultaten i skälen 214–217 i förordningen om provisorisk tull bekräftades.

(85)

Donghai bestred också vid upprepade tillfällen referensvärdet för aluminiumskrot. Enligt Donghai bör referenspriset för skrot bestämmas med referensvärdet för aluminiumgöt som utgångspunkt. I förordningen om provisorisk tull (se skälen 211–212) förklarar kommissionen skälen för att tillämpa GTA-referensvärdet för aluminiumskrot i stället för ett referensvärde för aluminiumgöt. Eftersom Donghai inte inkom med någon ny bevisning för varför kommissionen inte borde använda värdet i GTA-databasen, avvisade kommissionen påståendet och höll fast vid sina slutsatser enligt skälen 211–212 i förordningen om provisorisk tull.

(86)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter gjorde Donghai även vissa påståenden om stenkol.

(87)

Kommissionen klargör att stenkol inte utgör en produktionsfaktor för den berörda produkten, och därför fastställdes inget referensvärde för stenkol. Påståendet avvisades därför.

(88)

Xiamen Xiashun och Donghai hävdade också att kommissionen i förordningen om provisorisk tull uttryckligen ansåg att priset på en av de viktigaste råvaror som används för tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling, aluminiumgöt, befanns vara icke snedvridet i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen, och att den nämnde att inköpspriset för göt som betalades av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet ”inte var betydligt lägre jämfört med det representativa internationella referenspriset” (13). Parterna ansåg därför att kommissionen borde ha använt det faktiska pris som de exporterande tillverkarna betalade för götet i stället för att använda ett referensvärde som baserades på GTA-uppgifter.

(89)

Xiamen Xiashun upprepade detta argument efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(90)

Kommissionen erinrade om att beräkningen av normalvärdet och bedömningen av tillämpningen av regeln om lägre tull var olika analyser som grundats på olika bestämmelser i grundförordningen. Slutsatserna enligt artikel 2.6 a grundades på flera faktorer. Dessa inbegriper en bedömning av den potentiella effekten av en eller flera aspekter som anges i artikel 2.6a b i grundförordningen, till exempel offentlig politik, inblandning av offentliga myndigheter på marknaderna, statlig närvaro i företag osv. Den övergripande bedömningen av förekomsten av snedvridningar kan också ta hänsyn till den allmänna bakgrunden och situationen i landet. I enlighet med denna artikel fann kommissionen att aluminiumsektorn i Kina potentiellt påverkades av betydande snedvridningar (skälen 143 och 169 i förordningen om provisorisk tull) och därför måste normalvärdet konstrueras på grundval av tillverknings- och försäljningskostnaden som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden. Det faktum att det genomsnittliga inköpspris för denna råvara i Kina som betalades av de exporterande tillverkarna i urvalet inte var betydligt lägre än referenspriset i det representativa landet, närmare bestämt inom ett intervall på [0–5 %] i genomsnitt, innebär inte automatiskt att det kan fastställas att de exporterande tillverkarnas kostnader inte var snedvridna. Enligt artikel 7.2a i grundförordningen bedömer kommissionen i själva verket endast prisnivån för särskilda insatser på den inhemska marknaden och om prisnivån för sådana insatser inhemskt är ”betydligt lägre” jämfört med ett internationellt referensvärde för att motivera icke-tillämpning av regeln om lägre tull. Denna jämförelse av inhemska och internationella priser enligt artikel 7.2a har ett annat syfte och en annan bakgrund än beräkningen av normalvärdet grundat på artikel 2.6a i grundförordningen. Det fanns ingen bevisning i akten som stöder ett konstaterande av en positiv etablering enligt artikel 2.6a a tredje strecksatsen att priset på aluminiumgöt som köpts av en eller flera exporterande tillverkare inte påverkades av de betydande snedvridningarna och därför motiverade användningen av inhemska götpriser i det sammanhanget.

(91)

Kommissionen vidhöll därför att resultatet av undersökningen enligt artikel 7.2a inte påverkade kommissionens slutsatser i skälen 143 och 169 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(92)

Donghai och Xiamen Xiashun hävdade också att kommissionen inte bör tillämpa importtullar på material som de exporterande tillverkarna själva tillverkar eller köper i Kina. Enligt Donghais åsikt strider tillämpningen av importtullen mot grunden i artikel 2.6a a i grundförordningen för att återskapa de faktiska kostnader som ett teoretiskt företag i ett land vars ekonomi inte påverkas av betydande snedvridningar skulle ha burit. Enligt tredje stycket i den bestämmelsen ”ska en sådan bedömning göras separat för varje exportör och producent”. Enligt Donghai innebar detta att normalvärdet inte kan beräknas abstrakt, utan måste grundas på de undersökta företagens konkreta situation. Donghai hänvisade till kommissionens praxis, enligt vilken målet för artikel 2.6a a i grundförordningen var att ”i ett eventuellt representativt land finna alla eller så många som möjligt av motsvarande icke snedvridna produktionsfaktorer som används av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna och alla eller så många som möjligt av icke snedvridna belopp för produktionsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst” (14). Donghai ansåg därför att införandet av importtullar för råvaror som kinesiska företag köper i sitt hemland inte kan anses vara rimligt enligt denna bestämmelse (och motivering). Xiamen Xiashun hävdade också att importtullen skulle kompensera mervärdesskatt som inte tas ut av exportländerna, så att exportpriset är jämförbart med det inhemska priset, på vilket mervärdesskatt tillämpas. Därför bör importtull inte läggas till för beräkning av normalvärdet.

(93)

Kommissionen erinrade om att artikel 2.6a gör det möjligt för kommissionen att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna kostnader och priser i ett representativt land, i detta fall Turkiet, som en indikator på vilket det icke-snedvridna priset i Kina skulle ha varit utan betydande snedvridningar. Eftersom en tillverkare i Turkiet som köper in dessa råvaror från ett annat land skulle omfattas av importskatt, beaktades även importskatter när normalvärdet konstruerades i syfte att avspegla priset/kostnaden för en viss råvara som en tillverkare i det representativa landet skulle betala, dvs. utan de betydande snedvridningar som föreligger i Kina. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(94)

Donghai hävdade att kommissionen borde ha använt månatliga index i stället för ett genomsnittligt (årligt) producentprisindex, dock utan att styrka sitt påstående eller förklara hur detta skulle inverka på beräkningen av normalvärdet. Donghais påstående avvisades därför.

(95)

Donghai hävdade att kommissionen borde ha använt uppgifter från Eurostat för att fastställa referensvärdet för el, vilka enligt Donghais åsikt var mer exakta än de turkiska nationella uppgifter som kommissionen använt, eftersom mervärdesskatt och andra avdragsgilla skatter inte var medräknade.

(96)

Kommissionen granskade påståendet och fann att Eurostats uppgifter om Turkiet i alla händelser grundade sig på uppgifter från den turkiska nationella statistiken, även om de presenterats på ett annat sätt. Kommissionen hade dessutom redan dragit av mervärdesskatt från de turkiska nationella uppgifterna när den fastställde referensvärdet för el. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(97)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påpekade Donghai att kommissionen även borde ha använt uppgifter för tre ytterligare företag, som också påstods vara tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling, för att fastställa referensvärdet för icke-snedvridna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(98)

För det första inkom inte Donghai med någon faktisk bevisning för att de nämnda ytterligare företagen tillverkade aluminiumfolie för vidare förädling under undersökningsperioden. För det andra har Donghai inte tillhandahållit lätt tillgängliga finansiella uppgifter för något av dessa företag, och kommissionen fann inga finansiella uppgifter för något av de tre företag som Donghai angett. Donghais påstående avvisades därför.

(99)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna identifierades följande produktionsfaktorer och deras källor med avseende på Turkiet för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för aluminiumfolie för vidare förädling

(100)

Den detaljerade informationen om beräkningen av normalvärdet presenterades i skälen 224–231 i förordningen om provisorisk tull.

(101)

Under det preliminära skedet och även efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Donghai sin begäran om att företaget, tillsammans med andra enheter som tillhör samma företagsgrupp (Nanshan-gruppen), borde behandlas på ett konsoliderat sätt när det gäller beräkningen av normalvärdet. Enligt Donghai borde kommissionen närmare bestämt endast överväga att ersätta priserna för produktionsfaktorer som Nanshan-gruppen köpte i början av tillverkningsprocessen från en icke närstående part med referenspriserna. På så sätt skulle kommissionen täcka alla snedvridna produktionsfaktorer som köpts av gruppen. Företaget ansåg att trots att de är juridiskt åtskilda enheter utgör koncernens företag en del av en enhet ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom i) de kontrolleras av samma enhet och det finns en betydande överlappning inom Nanshan-gruppen, både på styrelse- och chefsnivå, ii) de är alla belägna i samma industripark, och iii) tillverkningsprocessen är i hög grad integrerad, där tillverkningen från ett företag utgör insatsvaran för det andra. De enskilda företagen framträder dessutom för de icke-närstående kunderna som en enda enhet också, med en enda webbplats, ett enda varumärke och ett enda kontaktcentrum. Donghai hävdade att begreppet en enda ekonomisk enhet inte begränsades till lagstiftningen om handelspolitiska skyddsåtgärder, utan även gällde inom andra delar av unionsrätten (särskilt konkurrenslagstiftningen). Produktionsbesluten fattas dessutom inte hos Donghai, utan på gruppnivå. Enligt Donghais uppfattning leder kommissionens undersökningsresultat till diskriminering eftersom den förbiser skillnaderna mellan de exportörer som ingick i urvalet. Donghai försökte bevisa den påstådda diskrimineringen genom att jämföra den behandling som Xiamen Xiashun (den tillverkare som har den lägsta dumpningsmarginalen och tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling från aluminiumgöt inom samma juridiska enhet) getts i detta ärende med Nanshan-gruppen.

(102)

Donghai hävdade dessutom att metoden även stred mot bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen, som hänvisar till ”motsvarande kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land”. Enligt Donghai var dess motsvarande produktionskostnader inte produktionskostnader för mellanliggande råvaror, utan de första råvarorna i produktionskedjan av aluminium, nämligen bauxit och kol. Donghai hävdade att kommissionen endast hade rätt att bortse från icke-närstående leverantörers materialkostnader.

(103)

Kommissionen granskade påståendet och bevisningen i ärendet. Inga nya argument inkom dock som motsade slutsatserna i skäl 231 i förordningen om provisorisk tull. Att fastställa tillverkningsprocessen på gruppnivå och med användning av närstående tillverkares produktionsfaktorer för andra produkter i tidigare led än aluminiumfolie för vidare förädling skulle dölja den industriella och ekonomiska verkligheten för de enheter som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling. Kommissionen anser även att om det konstateras att priser och kostnader snedvrids i Kina vad gäller den berörda produkten och dess insatsvaror, påverkas även insatserna från det närstående företaget inom koncernen av dessa undersökningsresultat. Oavsett om de kommer från en närstående leverantör bör dessa insatser därför justeras i detta sammanhang.

(104)

Dessutom ansåg inte kommissionen att metoden var diskriminerande. För det första jämför Donghai behandlingen av en annan tillverkare med behandlingen av Nanshan-gruppen, men bortser från det faktum att Donghai ensamt (och inte hela Nanshan-gruppen) är föremål för denna undersökning i sin egenskap av exporterande tillverkare. Den metod som kommissionen har tillämpat avspeglar endast hur de enskilda tillverkarna och deras produktionsprocesser är organiserade i praktiken. De ”motsvarande” tillverkningskostnader som nämns i artikel 2.6a i grundförordningen är därför de kostnader som var och en av de juridiska personerna står för individuellt, vilka påverkas på samma sätt av de betydande snedvridningarna. Kommissionen avvisade därför Donghais påstående.

(105)

Eftersom Donghai inte inkom med någon ny bevisning till stöd för sitt påstående som skulle kunna ändra kommissionens bedömning, bekräftade kommissionen sina provisoriska undersökningsresultat och den metod för att beräkna normalvärdet som anges i skälen 224–231 i förordningen om provisorisk tull.

(106)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 232–235 i förordningen om provisorisk tull.

(107)

Xiamen Xiashun ifrågasatte den justering för förpackningskostnader som kommissionen tillämpat på företagets exportförsäljning. Xiamen Xiashun hävdade att förpackningskostnaderna redan ingår i företagets tillverkningsomkostnader, och ansåg att de olika förpackningsmaterialen tydligt anges i den uppdelning av tillverkningsomkostnaderna som företaget lämnat. Förpackningskostnaderna ingick därför redan i normalvärdet och borde inte dras av från exportpriset.

(108)

Kommissionen granskade påståendet och bevisningen i ärendet. De uppgifter som lämnats utgör dock inte tillräcklig bevisning enligt kommissionens åsikt. Det finns ingen tydlig indikation på att de angivna materialen faktiskt utgör förpackningsmaterial för den berörda produkten när den transporteras till kunderna, och det var utifrån de uppgifter som lämnats inte möjligt uppskatta kvantiteter och värde på det förpackningsmaterial som påstått hade använts. Påståendet avvisades därför.

(109)

Xiamen Xiashun upprepade detta påstående efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Xiamen Xiashun hävdade att den totala kostnaden för de förpackningar som angavs i uppdelningen av tillverkningsomkostnaderna, uttryckta i procent av företagets tillverkningskostnader, är jämförbar med den justering för förpackningskostnader som kommissionen tillämpade på dess exportförsäljning, vilket visar på dubbelräkning.

(110)

Kommissionen höll inte med om denna bedömning. För det första är de påstådda förpackningskostnader som Xiamen Xiashun beräknat inte jämförbara med den justering som kommissionen tillämpade, utan är 36 % lägre. För det andra, och som företaget själv har erkänt, anges ingen kvantitet för det påstådda förpackningsmaterialet i de inlämnade uppgifterna som skulle ge kommissionen möjlighet att uppskatta en rimlig förbrukning och ett enhetspris, och företaget har inte heller inkommit med ytterligare uppgifter som visar att detta material faktiskt utgör förpackningsmaterial för transport av den berörda produkten.

(111)

Efter det slutliga utlämnandet lämnade en exporterande tillverkare, inom de tidsfrister som anges i artikel 8.2 i grundförordningen, ett erbjudande om ett prisåtagande, nämligen Jiangsu Zhongji Lamination Materials Co., Ltd, tillsammans med dess närstående handlare, Jiangsu Zhongji Lamination Materials Co., (HK) Limited.

(112)

Enligt artikel 8 i grundförordningen måste ett erbjudande om ett prisåtagande vara tillräckligt för att undanröja dumpningens skadevållande verkan och behöver inte godtas om det är praktiskt svårt att tillämpa dem. Kommissionen bedömde erbjudandet på grundval av dessa kriterier och kom fram till att det vore praktiskt svårt att tillämpa det av följande orsaker.

(113)

För det första tillverkar och säljer företaget olika produkttyper som skiljer sig åt väsentligt vad gäller priset. Det är inte lätt att endast skilja mellan olika typer och modeller av aluminiumfolie för vidare förädling genom en fysisk inspektion. Det skulle framför allt vara mycket svårt att bedöma tjocklek endast med hjälp av en fysisk inspektion. Utan en detaljerad laboratorieanalys kan tullmyndigheterna inte avgöra om den importerade produkten motsvarar vad som deklarerats. För det andra innebär det stora antalet produkttyper att det finns en hög risk för korsvis kompensation mellan de olika produkttyperna så att dyrare produkttyper eventuellt felaktigt deklareras som en billigare produkttyp som också omfattas av åtagandet. Detta gör att åtagandet blir omöjligt att genomföra och därmed också praktiskt svårt att tillämpa i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen. För det tredje har Zhongji ett stort antal närstående företag som är direkt involverade i tillverkning eller försäljning av den undersökta produkten. Zhongji säljer dessutom produkten både direkt och indirekt. En så komplicerad företagsstruktur innebär att det finns hög risk för korsvis kompensation. Kommissionen skulle inte kunna övervaka och säkerställa efterlevnaden av åtagandet när det gäller den indirekta försäljningen via det närstående företaget i Hongkong och eventuellt även via de andra närstående företagen. Enbart detta skulle göra att det blir praktiskt svårt att tillämpa åtagandet.

(114)

Kommissionen sände en skrivelse till sökanden i vilken den angav skälen till att åtagandeerbjudandet avslogs.

(115)

Sökanden inkom med synpunkter på skrivelsen. Dessa synpunkter gjordes tillgängliga för de berörda parterna i ärendehandlingarna.

(116)

Zhongji instämde inte i kommissionens slutsats om att dess stora antal produkttyper gör det svårt att skilja mellan dem, vilket medför en risk för korsvis kompensation. Enligt Zhongjis åsikt kan tullmyndigheterna enkelt identifiera produkterna och priserna på de olika produkttyperna varierar inte i någon större utsträckning. Dessutom erbjöd företaget endast produkter från fem produktkontrollnummer för export.

(117)

När det gällde den komplexa gruppstrukturen erbjöd sig Zhongji också att göra ett åtagande om att endast sälja direkt till unionen via Zhongji Lamination Materials Co., Ltd, och inte sälja någon annan produkt till samma kunder i unionen till vilka den undersökta produkten säljs.

(118)

Kommissionen granskade företagets erbjudande och argument. Dessa synpunkter och ändringsförslag gör ändå inte att åtagandeerbjudandena blir möjliga att genomföra.

(119)

Även om Zhongjis åtagande att endast exportera fem produktkontrollnummer skulle minska, men inte undanröja, risken för korsvis kompensation, skulle det vara ytterst opraktiskt att genomföra. Såsom företaget bekräftar i sin inlaga skulle tullmyndigheterna inte kunna avgöra om den importerade produkten motsvarar vad som deklareras endast genom en fysisk inspektion utan särskilda mätinstrument.

(120)

Av samma skäl skulle det vara ytterst svårt att genomföra Zhongjis åtagande att inte sälja någon annan produkt än den undersökta produkten till samma kunder i EU. Zhongjis närstående företag exporterar andra aluminiumprodukter till EU, vilka också är föremål för antidumpningsåtgärder (16), och åtgärder har införts för aluminiumprodukter som klassificeras enligt samma KN-nummer som den undersökta produkten (17).

(121)

Kommissionen ansåg därför att åtagandeerbjudandet var omöjligt att genomföra och därmed också praktiskt svårt att genomföra i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen och avslog därför erbjudandet.

(122)

Närmare uppgifter om jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset anges i skälen 236–241 i förordningen om provisorisk tull.

(123)

Donghai ansåg också att de turkiska företagens försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst inbegrep tillägg, såsom transporter och försäkringar. Donghai ansåg därför att kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen och för att säkerställa en rättvis jämförelse borde göra justeringar.

(124)

Donghai inkom inte med någon bevisning för att de turkiska företagens försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst inbegrep transporter och försäkringar, och att värdena därför inbegrep andra kostnader än de likadana värden som beaktades för de kinesiska exporterande tillverkarna. Kommissionen ansåg därför att värdena på både de turkiska företagens och de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst låg på samma nivå och möjliggjorde en rättvis jämförelse.

(125)

Donghai invände dessutom mot den valuta och motsvarande räntesats som använts för justeringen av kreditkostnaderna. Enligt företaget borde fakturans valuta ha använts i stället. Eftersom Donghais bankkonton (och således kreditkostnaderna för kapitalinflöden) var i andra valutor än fakturans valuta, beräknade kommissionen kreditkostnaden på grundval av bokföringsvalutan. Detta påstående avvisades därför.

(126)

Donghai upprepade sitt påstående efter det slutliga utlämnandet och hävdade att kommissionen redan hade tillämpat fakturans valuta för räntesatsen i ett tidigare ärende.

(127)

Kommissionen vidhåller sin åsikt att den metod som den tillämpade är giltig och rimlig, särskilt eftersom båda metoderna ger liknande resultat. Påståendet avvisades därför.

(128)

Xiamen Xiashun invände mot justeringen enligt artikel 2.10 i, som beskrivs i skälen 240 och 241, för försäljning via dess närstående handelsföretag Daching, och upprepade sitt påstående efter det slutliga utlämnandet. Enligt Xiamen Xiashuns åsikt utgör de argument som kommissionen framför i skäl 240 inte tillräcklig bevisning för att anse att en enda ekonomisk enhet inte förelåg. Xiamen hävdade att det faktum att handlaren inte var stationerad i eller i närheten av tillverkarnas lokaler och att handlarens egen vinst täckte dess kontorsutgifter inte utgör tillräckliga skäl för att anse att en enda ekonomisk enhet inte förelåg, medan den omständigheten att handlaren även agerade som en inköpsenhet för vissa insatsvaror för gruppen förstärker, snarare än försvagar, företagets påstående.

(129)

Xiamen hävdade också att den omständigheten att den närstående handlaren förhandlar om de rabatter som tillämpas på den totala försäljningen av den berörda produkten till en företagskoncern i EU, även om en del av försäljningen (till en specifik juridisk person) sker direkt via Xiamen, stöder dess påstående om att de två företagen agerar som en enda ekonomisk enhet.

(130)

Enligt kommissionens åsikt är det faktum att de omständigheter som räknas upp i skäl 240 i förordningen om provisorisk tull förekommer samtidigt en tydlig indikation på att Dachings funktioner liknar de funktioner som fullgörs av en agent.

(131)

Att Daching individuellt förhandlade om rabatten för försäljning till en viss kund förstärker dessutom argumentet att företaget agerar som en agent snarare än som en intern försäljningsavdelning. Xiamen Xiashun har vidare en fullt fungerande försäljningsavdelning som gjorde produktionsbeställningar, organiserade och genomförde transporter till kunder i unionen, inbegripet alla transportdokument för den färdiga produkten, hanterade tullklarering för export och utarbetade försäljningsdokument för minst [20–30 %] av sin exportförsäljning av den berörda produkten till EU. Kommissionen ansåg därför att den närstående handlaren inte kan anses utgöra en intern försäljningsavdelning och att de två företagen inte utgör en enda ekonomisk enhet.

(132)

Därför tillbakavisades påståendet.

(133)

Donghai hävdade att kommissionen beaktade felaktigt deklarerade cif-värden, vilka användes som nämnare för att beräkna dumpningsmarginalen för dess närstående handlare Nanshan Europe, eftersom kommissionen hade beräknat värdet för de flesta transaktionerna i stället för att använda de uppgifter som företaget hade lämnat. Kommissionen hade dessutom använt vinsten för en icke-närstående importör i stället för Nanshan Europes faktiska vinst för att beräkna det deklarerade cif-värdet. Detta påstående godtogs delvis: alla transaktioner till cif-leveransvillkor samt alla transaktioner för vilka styrkande handlingar lämnats om det deklarerade värdet användes såsom de rapporterades av företaget. För utestående transaktioner förblir det deklarerade cif-värdet ett beräknat värde, det baseras dock på den närstående handlarens faktiska vinst.

(134)

Med tanke på att kommissionen godtog vissa synpunkter från de berörda parterna som inkommit efter det preliminära utlämnandet av uppgifter, beräknade den dumpningsmarginalen i enlighet därmed.

(135)

Såsom förklaras i skäl 246 i förordningen om provisorisk tull är samarbetsviljan hög i detta fall. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginal som ska tillämpas på alla andra icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare på samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkarna i urvalet, nämligen för Donghai. Dumpningsmarginalen fastställdes således till 98,5%.

(136)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(137)

Beräkningen av individuella dumpningsmarginaler, inklusive korrigeringar och justeringar som vidtogs till följd av synpunkter som inkom efter det preliminära utlämnandet av uppgifter, lämnades ut till de exporterande tillverkarna i urvalet i form av ett företagsspecifikt utlämnande.

(138)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade Manreal sin begäran, som företaget redan framställt efter inledandet av undersökningen, om att kommissionen på ett oberoende sätt skulle inhämta och analysera uppgifter om den öppna och den företagsinterna marknaden.

(139)

Utöver en allmän anmärkning har Manreal inte styrkt varför de uppgifter som kommissionen inhämtat om den företagsinterna marknaden inte är tillförlitliga. Kommissionen avvisade därför begäran om att den skulle inhämta ytterligare uppgifter om den företagsinterna marknaden och hänvisar till de uppgifter som anges i tabell 2. I avsaknad av ytterligare synpunkter bekräftade kommissionen sin preliminära slutsats i skäl 253 i förordningen om provisorisk tull.

(140)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning på grundval av unionstillverkarnas svar på antidumpningsfrågeformuläret, det övergripande formuläret samt importuppgifter från Eurostat.

(141)

Unionens förbrukning utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden: Kommissionen lämnar ut tabellen över förbrukning i unionen på nytt, eftersom avrundningen av två siffror har korrigerats:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (ton)

(142)

Jiangsu Zhongji och Donghai hävdade att vissa handelsjusteringar av beräkningarna av prisunderskridande och målprisunderskridande för kinesiska tillverkare som säljer till icke-närstående distributörer borde göras, eftersom priset till icke-närstående distributörer är påstått lägre än de priser som tas ut av slutanvändarna, vilket i sin tur beror på att distributörerna tar ut ett pålägg.

(143)

Ingen av dessa exporterande tillverkare inkom med någon bevisning, t.ex. avtal med användare eller distributörer, som skulle motivera påståendet att funktionen som distributör eller användare påverkar prisjämförbarheten. Kommissionen bedömde dessutom påståendena med hjälp av kontrollerade uppgifter om alla exportförsäljningstransaktioner till unionen som lämnats in av Jiangsu Zhongji och Donghai för undersökningsperioden.

(144)

För Jiangsu Zhongji visade uppgifterna att bland företagets kunder avtalade alla oberoende distributörer konsekvent högre volymer än alla användare. Den största oberoende distributören räknat i volym köpte in mycket större volymer än den största kunden i användarkategorin. Det är en allmän affärsprincip att inköp av större volymer ger ökad förhandlingsstyrka och gör det möjligt att förhandla om lägre priser. Jiangsu Zhongji tilldelade dessutom försäljningskanaler för transaktionerna på ett inkonsekvent sätt i sina uppgifter, genom att ange samma kund som både slutanvändare och distributör för olika transaktioner. Sambandet mellan försäljningsvolymer och priser samt den inkonsekventa tilldelningen av försäljningskanaler innebär därför att det inte är möjligt att dra slutsatsen att inte bara volymerna, utan även de olika försäljningskanalerna, hade ett avgörande inflytande på priset.

(145)

På grundval av detta avvisades dessa påståenden som ogrundade i det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(146)

Efter det slutliga utlämnandet inkom Jiangsu Zhongji med två exempel på avtal, (ett med en distributör och ett med en slutanvändare). Jiangsu Zhongji bekräftade även inkonsekvenserna när det gällde tilldelningen av olika försäljningskanaler till samma kunder, och uppgav att detta var ett skrivfel. Med anledning av dessa synpunkter undersökte kommissionen noggrant de inlämnade uppgifterna, men bekräftade slutsatserna i skäl (150). I synnerhet såldes den största delen av varorna till ett högre genomsnittligt pris till distributörer jämfört med tillverkare. Påståendet ansågs därför vara obestyrkt.

(147)

När det gällde liknande påståenden från Donghai hade kommissionen oavsiktligt felaktigt hänfört vissa fakta till Donghai i det slutliga utlämnandet. Med anledning av Donghais synpunkter på det slutliga utlämnandet omprövade kommissionen därför Donghais påståenden. Donghai upprepade sitt påstående om att Nanshan-gruppens exportpriser för försäljning till distributörer borde justeras uppåt för att avspegla skillnader i handelsnivån och lämnade exempel på fall där priserna till användare var högre än priserna till distributörer för beställningar med jämförbara volymer. Donghai inkom även med två exempel på avtal, (ett med en distributör och ett med en slutanvändare). Kommissionen granskade noggrant de inlämnade uppgifterna och drog följande slutsatser:

(148)

För det första utgör de två inlämnade avtalen endast en enda uppsättning avtal som valts av företaget och kan därför inte visa konsekventa prisskillnader mellan försäljningskanalerna. Avtalsexemplen rörde dessutom olika produktkontrollnummer och var därför inte fullständigt jämförbara.

(149)

För det andra var den detaljerade försäljningsförteckning som Donghai lämnat inte konsekvent, eftersom två viktiga kunder klassificerades både som slutanvändare och distributörer. Detta rörde en betydande andel av försäljningen.

(150)

För det tredje, av de femton produktkontrollnummer som Donghai exporterade till unionen såldes nio produktkontrollnummer både till slutanvändare och till distributörer. Inom fyra produktkontrollnummer var försäljningspriserna till flera enskilda slutanvändare lägre än flera försäljningspriser till enskilda distributörer. Med andra ord var priserna till slutanvändare inte konsekvent lägre än priserna till distributörer inom försäljningen av samma produktkontrollnummer. För ett produktkontrollnummer var även det genomsnittliga priset till distributörer högre än till slutanvändare, och överlag var den genomsnittliga prisskillnaden mellan slutanvändare och distributörer uttryckt i procent per produktkontrollnummer inte konsekvent, utan varierade kraftigt.

(151)

På grundval av ovanstående ansåg inte kommissionen att Donghais priser visade en konsekvent och kvantifierbar skillnad i priserna mellan produkter som såldes till slutanvändare och till distributörer. Därför avvisades detta påstående.

(152)

Kommissionen bekräftade därför prisunderskridandemarginaler på mellan 3,3 % och 13,7 % för importen från det berörda landet på unionsmarknaden. Det vägda genomsnittliga prisunderskridandet var 10,3 %.

(153)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull begärde Manreal att kommissionen ytterligare skulle undersöka ökningen av klagandenas produktionskostnader, särskilt arbetskraftskostnaderna.

(154)

Kommissionen hade redan noggrant bedömt och kontrollerat kostnaderna, särskilt de arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna i urvalet. Kommissionen förklarar i skäl 329 i förordningen om provisorisk tull att ökningen under undersökningsperioden främst berodde på omstruktureringen av en av tillverkarna i urvalet, som gav upphov till högre arbetskraftskostnader. Kommissionen avvisade därför begäran om ytterligare undersökning.

(155)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Manreal att ingen skada skulle föreligga, eftersom förbrukningen och tillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling i unionen och unionsindustrins försäljning och klagandenas marknadsandel samtliga var stabila eller endast minskade marginellt under den referensperiod som klagandena hade angett (andra kvartalet 2019 till första kvartalet 2020).

(156)

I motsats till vad Manreal hävdade begränsas inte referensperioden för skadeanalysen till en jämförelse inom en ettårsperiod, dvs. andra kvartalet 2019 till första kvartalet 2020 enligt Manreals uppgift. Såsom anges i skäl 38 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden den 1 juli 2019 till den 30 juni 2020 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2017 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden). Kommissionen avvisade därför Manreals påstående.

(157)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Manreal att de uppgifter som lämnats av klagandena och som användes i förordningen om provisorisk tull var felaktiga, eftersom värdena angavs i ton, utan att göra åtskillnad i genomsnittliga mikrometer. Enligt Manreal skulle detta påverka analysen av unionens förbrukning av aluminiumfolie för vidare förädling, importvolymen från Kina, produktionsvolymen av aluminiumfolie för vidare förädling, produktionskapaciteten för aluminiumfolie för vidare förädling, den totala försäljningsvolymen på unionens marknad, försäljningen på den företagsinterna marknaden, försäljningen på den öppna marknaden, unionstillverkarnas lagernivåer, importvolymen från övriga tredjeländer och unionstillverkarnas exportvolym.

(158)

Manreal grundade sitt argument på marknadstrenden att minska foliens tjocklek, vilket leder till en minskning av vikten per kvadratmeter av aluminiumfolie för vidare förädling. Enligt detta resonemang skulle ett större antal kvadratmeter ha tillverkats och sålts under 2019 än 2018, trots att siffrorna i ton visar på en minskning. Detta har påstått orsakat fel i analysen av trender. Manreal hävdade dessutom att kommissionens slutsats att trenden att byta till tunnare folie påverkade alla tillverkare i lika hög grad är felaktig, eftersom den tjocklek som varje tillverkare tillverkar avgörs av kunderna.

(159)

Manreal begärde att kommissionen skulle inhämta uppgifter om den skada som unionen lidit där mikrometer vägs in.

(160)

Vad gäller klagomålets tillförlitlighet anges det redan i skälen 17 och 18 i förordningen om provisorisk tull att trenden att använda aluminiumfolie för vidare förädling av tunnare tjocklekar inte gör att de uppgifter som tillhandahållits i ton skulle vara otillförlitliga, eftersom de även kompletterats med uppgifter om marknadsandelar och att trenden att byta till tunnare folie påverkar alla tillverkare i lika hög grad.

(161)

Vad beträffar kommissionens analys ledde användningen av ton som mått inte till en felaktig bedömning. Det är korrekt att minskad tjocklek leder till att vikten per kvadratmeter minskar, men Manreal har inte hävdat att trenden mot tunnare tjocklekar påverkar tillverkare i EU och kinesiska exportörer på olika sätt. Manreal hävdade i synnerhet inte att unionstillverkarnas minskade marknadsandel har samband med tillverkningen av tunnare folie.

(162)

Vad gäller Manreals påstående i skäl 17 i förordningen om provisorisk tull om att trenden mot tunnare tjocklekar av aluminiumfolie för vidare förädling kunde ha orsakat felaktigheter i kommissionens analys, klargjorde kommissionen att trenden att byta till tunnare folie påverkar både unionstillverkare och tillverkare från Kina som konkurrerar om kunder som efterfrågar tunnare folie. Såsom anges i skäl 124 hävdade Manreal dock inte att unionstillverkarnas försäljning i ton påverkas mer av denna trend än de exporterande tillverkarnas försäljning i ton. Detta skulle även motsäga Minerals påståenden om att användarna skulle föredra att köpa tunnare aluminiumfolie för vidare förädling från kinesiska tillverkare, eftersom deras tunnare folie håller högre kvalitet.

(163)

Trenden att använda tunnare tjocklekar är dessutom långsiktig. Ingen användare har hävdat att någon större omsvängning på hela marknaden har skett under skadeundersökningsperioden. Under kontrollbesöken hos unionstillverkarna fick kommissionen bekräftat att detta är en långsam process, vilket framgår av provningsfasen för aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer. Flera användare hävdade dessutom att kinesiska tillverkare för närvarande har större tillverkning av tunnare tjocklekar än unionstillverkarna. I händelse av en ökad efterfrågan på tunnare tjocklekar av aluminiumfolie för vidare förädling skulle detta innebära att de senaste exportuppgifterna i ton från Kina skulle underskatta Kinas tillverkningsvolym mätt i kvadratmeter jämfört med tillverkningen i unionen. Trenden mot tunnare tjocklekar har därför inte snedvridit jämförelsen till förmån för unionsindustrin. Den största delen av de importuppgifter som kommissionen förlitar sig till, såsom uppgifter från databanker och tullmyndigheter, mäts dessutom i ton.

(164)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull påpekade Zhongji att en unionstillverkare anlitar närstående förädlare i sin produktionsprocess och begärde att kommissionen skulle klargöra hur sådana kostnader beaktas i beräkningen av målpriset och att denna närstående leverantörs vinst skulle undantas.

(165)

Kommissionen hade kontrollerat att tillverkaren i detta fall ägde råvaran och de bearbetade halvfärdiga produkterna. Förädlaren tog ut en bearbetningsavgift som endast avspeglade förädlarens tillverkningskostnad. Denna bearbetningsavgift redovisades därefter som en tillverkningskostnad för tillverkaren. Kommissionen avvisade därför ett eventuellt underförstått påstående om att tillverkningskostnaden skulle ha blivit konstlat hög till följd av förädlingen, eftersom endast den faktiska kostnaden togs ut för förädlingen.

(166)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull begärde Manreal att kommissionen på ett oberoende sätt skulle inhämta mer tillförlitliga uppgifter om unionens tillverkning, produktionskapacitet, import, export och förbrukning av aluminiumfolie för vidare förädling, och göra åtskillnad mellan aluminiumfolie för vidare förädling och hushållsfolie av aluminium. Manreal föreslog en analys av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina baserat på Eurostats Comext-databas eller andra uppgifter som generaldirektoratet för skatter och tullar förfogade över, eller alternativt, att kommissionen skulle inhämta uppgifter från icke-klagande unionstillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling och icke-närstående importörer.

(167)

Manreal har inte angett något skäl till varför de uppgifter som kommissionen har inhämtat och dubbelkontrollerat skulle vara otillförlitliga. Såsom beskrivs i det preliminära utlämnandet har kommissionen använt uppgifter från Eurostats Comext-databas och har gjort åtskillnad från hushållsfolie av aluminium eftersom denna åtskillnad redan görs i de befintliga Taric-numren, och har inhämtat uppgifter från alla samarbetsvilliga unionstillverkare och icke-närstående importörer endast för aluminiumfolie för vidare förädling såsom fastställdes i undersökningen. Kommissionen avvisar därför påståendet att de uppgifter som inhämtats är otillförlitliga eller att kommissionen har underlåtit att inhämta uppgifter.

(168)

Manreal begärde dessutom att kommissionen skulle uppmana klagandenas närstående företag att inkomma med egna skadeuppgifter (t.ex. försäljning, priser, tillverkningskostnader och lönsamhet), för att få en mer heltäckande bild av unionsindustrins ekonomiska situation.

(169)

Såsom anges i skälen 26–28 i förordningen om provisorisk tull gjorde kommissionen i detta fall urvalet i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Urvalet bestod av tre företag. Manreal har inte angett något skäl till varför detta urval inte är representativt för unionsindustrin när det gäller försäljning, priser, tillverkningskostnader och lönsamhet. Påståendet avvisas därför.

(170)

Samtliga påståenden från parterna efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull avvisades. På grundval av de undersökningsresultat som lämnas ut i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen därför slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(171)

Xiamen Xiashun hävdade att en kraftig minskning av förbrukningen av aluminiumfolie för vidare förädling kunde ha orsakat den skada som unionsindustrin lidit. Xiamen Xiashun hävdade att denna minskning inte beaktas på vederbörligt sätt i förordningen om provisorisk tull och att dess verkningar på andra indikatorer inte har bedömts exakt. Xiamen Xiashun gjorde närmare bestämt gällande att den minskade tillverkningen och försäljningen i stor utsträckning har samband med den minskade förbrukningen. Företaget hävdade vidare att importen från Kina har ökat i mindre grad än förbrukningen har minskat. Xiamen Xiashun hävdade att den minskade förbrukningen åtminstone delvis orsakas av riktlinjerna för en cirkulär ekonomi. Företaget gjorde dessutom gällande att den månatliga genomsnittliga importvolymen av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina minskade med så mycket som 21 % mellan undersökningsperioden och perioden från november 2020 till mars 2021.

(172)

I motsats till vad Xiamen Xiashun hävdade beaktades den minskade förbrukningen i förordningen om provisorisk tull. Såsom anges i skäl 258 i förordningen om provisorisk tull minskade unionens förbrukning 2019 och under undersökningsperioden. Importen från Kina ökade dock under skadeundersökningsperioden, medan förbrukningen minskade. Detta visar inte att den minskade förbrukningen är grundorsaken till den skada som unionsindustrin lidit. Vad gäller den minskade importen efter undersökningsperioden konstaterade kommissionen att referensperioderna för analys av skada och orsakssamband är undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden. Påståendet om att importen minskade efter undersökningsperioden är därför inte relevant.

(173)

Xiamen Xiashun hävdade dessutom att unionsindustrins minskade tillverkning och försäljning i stor utsträckning har samband med och är följden av den minskade förbrukningen under skadeundersökningsperioden.

(174)

Xiamen Xiashun lämnade ingen rimlig förklaring till varför den minskade förbrukningen i stor utsträckning skulle bero på att unionstillverkarnas försäljning minskade med 15 % (16 % under 2019), samtidigt som importen från Kina ökade med 21 % (27 % under 2019), vilket anges i skäl 262 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen avvisade därför detta påstående. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att deras förklaring av rimlig och att kommissionen hade bortsett från den. Kommissionen granskar påståendet i detalj i skälen (168)–(169) och bekräftar sina slutsatser i avsaknad av ytterligare uppgifter från Xiamen Xiashun.

(175)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun även att a) unionstillverkarna inte kan leverera det fullständiga sortiment av aluminiumfolie för vidare förädling som användarna efterfrågar med mindre fokus på tunn folie och vissa dimensioner, b) att unionsindustrin inte gjorde investeringar, och c) att unionsindustrin saknar produktionskapacitet.

(176)

Kommissionen har slagit fast att unionstillverkarna kan tillverka hela sortimentet av aluminiumfolie som användarna efterfrågar, även tunn folie. I skäl 321 i förordningen om provisorisk tull konstaterar kommissionen även att vissa ambitiösa investeringar avbröts av unionstillverkarna i urvalet, men att detta var resultatet av unionsindustrins skadliga situation, och inte dess orsak. Kommissionen har dessutom särskilt analyserat unionsindustrins kapacitet att tillverka tunn aluminiumfolie för vidare förädling, dvs. med en tjocklek under 6 mikrometer. Påståendena avvisades därför.

(177)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ställde Zhongji en rad frågor om en hypotetisk situation utan fabriksnedstängningar, sjukfrånvaro bland personalen, förseningar i försörjningen av råvaror, förseningar i leveranser av färdiga varor eller transportstörningar till följd av covid-19-pandemin. Kommissionen tolkar detta som ett argument där Zhongji ifrågasätter huruvida covid-19-pandemin vållade skada eller ej.

(178)

Kommissionen har i skälen 317–319 i förordningen om provisorisk tull redan analyserat frågan om huruvida covid-19-pandemin inte bidrog till den skada som unionsindustrin lidit. Kommissionen undersökte noggrant effekterna av covid-19-pandemin när den analyserade och dubbelkontrollerade de uppgifter som lämnats av unionstillverkarna, och konstaterade att det inte förelåg några störningar till följd av covid-19-restriktionerna som kunde ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Kommissionen avvisade därför påståendet om att covid-19-pandemin har bidragit till skadan.

(179)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Manreal att användare i unionen främst köper kinesisk aluminiumfolie för vidare förädling på grund av dess högre kvalitet snarare än priset. Skillnaden i kvalitet mellan kinesisk aluminiumfolie för vidare förädling och aluminiumfolie för vidare förädling som tillverkas i unionen beror på bristande investeringar i unionsindustrin. Detta argument från Manreal behandlas dock redan i skäl 348 i förordningen om provisorisk tull.

(180)

Konsortiet av importörer hävdade att de bristande investeringarna indirekt bekräftas i skälen 295, 300, 321 och 322 i förordningen om provisorisk tull, och kom fram till att unionstillverkarna ligger efter i den tekniska utvecklingen och kapaciteten att tillhandahålla aluminiumfolie för vidare förädling i de volymer och den kommersiella kvalitet som krävs. Konsortiet inkom dock inte med någon ny bevisning.

(181)

Kommissionen hänvisar till sin slutsats i skäl 321 i förordningen om provisorisk tull, dvs. att vissa ambitiösa investeringar avbröts av unionstillverkarna i urvalet, men att detta var resultatet av unionsindustrins skadliga situation, och inte dess orsak. Kommissionen vidhöll därför sin slutsats om att bristande investeringar inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(182)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade konsortiet av användare att kommissionen upprepade sina slutsatser från förordningen om provisorisk tull utan att lämna bevisning som motbevisade konsortiets argument om att den skada som unionsindustrin vållats berodde på bristande investeringar, vilket ledde till att den inte kunde tillhandahålla tunn folie. Konsortiet hävdade att det hade lämnat all bevisning som det rimligen kunde inhämta, och att det var kommissionens uppgift att kontrollera om påståendena var riktiga och vid behov ytterligare undersöka dessa frågor genom att begära kompletterande uppgifter från unionstillverkarna. De bristande investeringarna i nya maskiner och teknik ledde till att unionstillverkarnas produktionslinjer blev omoderna eftersom det stora flertalet aluminiumfoliefabriker i EU är över 20 år gamla.

(183)

I motsats till vad konsortiet hävdade kontrollerade kommissionen kvalitetsprovningsresultaten särskilt för aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer under dubbelkontrollerna på distans hos unionstillverkarna i urvalet, eftersom konsortiet påstod att det fanns kvalitetsproblem med tunnare folie. Kommissionen har bekräftat att vissa investeringar avbröts, men har också kontrollerat de investeringar som gjordes av befintliga maskinparker och kvalitetsprovningarna med anledning av detta. Kommissionen avvisade därför påståendet om att den inte gjorde nödvändiga ansträngningar för att bedöma konsortiets påståenden utöver den bevisning som framlagts.

(184)

Xiamen Xiashun hävdade att omstruktureringen av en av unionstillverkarna i urvalet inte kunde tillskrivas kinesisk import.

(185)

Som nämns i skäl 288 i förordningen om provisorisk tull är det riktigt att kostnaden för att omstrukturera en av unionstillverkarna i urvalet under den andra delen av undersökningsperioden kan ha inverkat på vissa indikatorer, däribland tillverkningskostnad, arbetskraftskostnad och lönsamhet. Därför tog kommissionen även hänsyn till skadebilden utan dessa kostnader i skälen 260–261, 263 och 268 i förordningen om provisorisk tull. Även bortsett från dessa kostnader är det tydligt att unionsindustrin led skada under hela skadeundersökningsperioden. Dessa påståenden avvisades därför redan i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen höll därför fast vid sin bedömning och drog slutsatsen att unionsindustrins export inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(186)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull begärde Manreal att kommissionen skulle ompröva den utsträckning i vilken sysselsättnings- och arbetskraftskostnader samt höga energipriser pressade ned unionsindustrins lönsamhet. Manreal hävdade att högre arbetskraftskostnader ledde till en minskning av vinstmarginalerna, vilken kommissionen felaktigt tillskrivit prispressen från kinesisk aluminiumfolie för vidare förädling.

(187)

Kommissionen hade redan behandlat detta påstående i skälen 329 och 330 i förordningen om provisorisk tull. Manreal inkom inte heller med någon ny bevisning. Kommissionen bekräftade därför sin slutsats.

(188)

Manreal begärde att kommissionen skulle undersöka huruvida unionstillverkarna har kunnat dra nytta av nya marknader som öppnats för dem till följd av åtgärder som vidtagits i andra jurisdiktioner.

(189)

Kommissionen analyserade unionsindustrins export till alla tredjeländer i skälen 337–340 i förordningen om provisorisk tull. Manreal har inte angett vilka ytterligare uppgifter kommissionen borde inhämta eller hur detta skulle inverka på slutsatsen att unionsindustrins exportresultat inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(190)

Samtliga påståenden från parterna efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull avvisades. På grundval av slutsatserna i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen därför slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, betraktade var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(191)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen skäl 346 i förordningen om provisorisk tull om att ett införande av åtgärder ligger i unionsindustrins och dess leverantörers intresse.

(192)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade flera användare ett antal av sina tidigare argument. Användarna hävdade att

(193)

Kommissionen har redan behandlat dessa påståenden i avsnitt 6 förordningen om provisorisk tull och konstaterade att det inte fanns några tvingande skäl som talar emot att det ligger i unionens intresse att införa provisoriska åtgärder. Vad gällde slutgiltiga åtgärder beaktade kommissionen dessa påståenden, tillsammans med de ytterligare påståenden som framfördes efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull, i bedömningen av unionens intresse i avsnitt 6.4.

(194)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Manreal dessutom att åtgärderna inte skulle gynna unionstillverkarna. De skulle i stället gynna tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling i Turkiet, Thailand, Brasilien eller Ryssland, eftersom användarna skulle köpa från dessa länder i stället för att köpa från unionstillverkarna.

(195)

Manreal styrkte emellertid inte varför unionstillverkarna inte skulle kunna konkurrera med tillverkare från andra länder på rättvisa villkor.

(196)

Manreal hävdade likaså att i detta fall skulle användarna föra över sina kostnader på kunderna, vilket i sin tur skulle äventyra deras kunders konkurrenskraft. Företaget styrkte dock inte sitt påstående utöver denna allmänna kommentar.

(197)

Manreal hävdade vidare att kommissionen i skäl 354 i förordningen om provisorisk tull anger att den skulle införa åtgärder till förmån för integrerade användare. Manreal begärde att kommissionen skulle undersöka de sannolika verkningarna av åtgärderna på ”en rättvis konkurrens i EU”.

(198)

Detta är en feltolkning av förordningen om provisorisk tull, eftersom kommissionen endast förklarar att icke-integrerade användare skulle gynnas om åtgärder inte införs eftersom de i avsaknad av åtgärder kan köpa dumpad aluminiumfolie för vidare förädling, medan integrerade användare som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling i unionen inte skulle gynnas av denna orättvisa fördel. Vad gäller Manreals begäran om att kommissionen skulle undersöka åtgärdernas sannolika verkan på ”en rättvis konkurrens i EU” tolkar kommissionen detta som att Manreal hävdar att tullar skulle utgöra en orättvis konkurrensfördel för integrerade unionstillverkare gentemot icke-integrerade företag. Kommissionen erinrade om att i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen ska kommissionen i sin bedömning av unionens intresse ta särskild hänsyn till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens.

(199)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Manreal dessutom att kommissionen åsidosatte dess rätt till försvar eftersom Manreal inte hade tillgång till den analys som nämns i skäl 348 i förordningen om provisorisk tull.

(200)

Kommissionen är skyldig att skydda parternas konfidentiella affärsuppgifter och ska väga tillgången till sådana uppgifter mot andra parters intressen av att utöva sina rättigheter. En detaljerad kvalitetsanalys av produkter från olika tillverkare från Kina och unionen under flera år kan med rätt anses utgöra en affärshemlighet, som inte delges konkurrenterna. Det faktum att affärshemligheter inte lämnades ut åsidosatte därför inte Manreals rätt till försvar.

(201)

Två företag, Gascogne och Manreal, hävdade att kommissionens slutsats i skäl 356 i förordningen om provisorisk tull om att det inte finns något enhetligt intresse för användarna emot ett införande av åtgärderna, var felaktigt, eftersom användarna i alla sina synpunkter förklarade att de var emot åtgärderna.

(202)

För sin bedömning får kommissionen även förlita sig till konfidentiella uppgifter som användarna har lämnat i form av svar på frågeformuläret. Av uppgifterna framgår att det finns två användare som köper en stor andel av sin aluminiumfolie för vidare förädling från Kina, och för vilka aluminiumfolie för vidareförädling från Kina utgör en mycket stor del av deras råvarukostnader, men att de andra användarna främst köper aluminiumfolie för vidare förädling från unionstillverkare och att de inte skulle påverkas av åtgärderna i samma utsträckning. Att avslöja uppgifter om hur stor andel som enskilda tillverkare köper från konkreta tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling skulle exponera deras leveranskedjor. Parterna kan dock redan framföra sina argument baserat på uppgiften att användarna i olika grad förlitar sig på import från Kina.

(203)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftar kommissionen sin bedömning att det inte finns något enhetligt intresse för användarna, varken för eller emot ett införande av åtgärderna, även om de användare som argumenterat mot införandet av åtgärderna, i synnerhet de två användare för vilka aluminiumfolie för vidare förädling utgör en hög andel av deras tillverkningskostnader som nämns i skäl 347 i förordningen om provisorisk tull, kan drabbas av vissa negativa konsekvenser.

(204)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Walki att användarnas intresse inte beskrevs på ett korrekt eller rättvist sätt i det allmänna utlämnandet av uppgifter. Walki hävdade dessutom att kommissionens slutsats att det inte finns något ”enhetligt intresse” för användarna eftersom ”de förlitar sig i olika utsträckning på import från Kina” är en missvisande och diskriminerande analys av användarna.

(205)

Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns något enhetligt intresse för användarna på grund av att användarna i mycket varierande utsträckning förlitar sig till aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina. Denna slutsats innebar inte att kommissionen förnekade att alla samarbetsvilliga användare motsatte sig införandet av antidumpningsåtgärder.

(206)

Walki hävdade dessutom att kommissionen inte besvarade dess begäran om en mer väl underbyggd analys av viktiga faktorer rörande unionens intresse. Walki hänvisade till sina synpunkter på förordningen om provisorisk tull, där företaget begärde en rättelse av kommissionens uttalande när det gällde användarnas argument om att unionsindustrin inte kan tillhandahålla samma kvalitet på aluminiumfolie för vidare förädling som de kinesiska tillverkarna kan på grund av bristande investeringar. Walki hävdade att sex användare hade inkommit med ett gemensamt uttalande där de hävdade att de sökande tillverkarna inte har kapacitet för att leverera vissa viktiga specifikationer av aluminiumfolie för vidare förädling. Unionstillverkarnas oförmåga att kommersiellt leverera dessa specifikationer till användare i unionen kan främst tillskrivas att sökandena under lång tid har underlåtit att investera i den tillverkningsutrustning och teknik som krävs för att utöka sitt befintliga tillverkningssortiment av aluminiumfolie för vidare förädling i syfte att tillhandahålla de tunnare specifikationer som dessa användare behöver.

(207)

Sex användare inkom mycket riktigt med ett uttalande där de hävdade att unionsindustrin inte har investerat, förutom de fyra användare som redan hade framfört detta argument individuellt. Kommissionen behandlar dock detta påstående utförligt i avsnitten 5.2.3 och 6.2 i förordningen om provisorisk tull. I detta skede har ingen användare inkommit med nya faktauppgifter, utan har endast upprepat samma påstående. Kommissionen bekräftade därför sina slutsatser.

(208)

Walki hävdade dessutom att kommissionen felaktigt drog slutsatsen att unionens produkter inte är sämre på grundval av unionstillverkarnas allmänna förmåga att exportera och konkurrera framgångsrikt på tredjeländers marknader. Walki hävdade att detta endast gällde förmågan att tillverka tjockare folie av hög kvalitet, dvs. en tjocklek över 20 mikrometer. Företaget hävdade även att kommissionen inte angett att detta gällde all tunnare folie, som är det största problemet i fråga om unionens bristande försörjningsförmåga.

(209)

Walki hävdade vidare att uttalandet att inte alla kinesiska tillverkare kan tillverka produkter av hög kvalitet på ett effektivt sätt inte är relevant för användarnas argument om att unionsindustrin inte kan tillverka tunnare folie av hög kvalitet.

(210)

Kommissionen har dubbelkontrollerat försäljningsuppgifterna för de berörda unionstillverkarna, och uppgifterna visar att det sker export av aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek under 20 mikrometer till tredjeländer. Walkis argument att unionstillverkarna endast är konkurrenskraftiga vad gäller aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek över 20 mikrometer håller därför inte.

(211)

Walki hävdade likaså att kommissionens bedömning av outnyttjad kapacitet inte innebär att det finns kapacitet för att tillverka kvantiteter av tunn aluminiumfolie för vidare förädling.

(212)

Kommissionen har vederbörligen analyserat kapaciteten för tillverkning av tunnare folie, som begränsas till de maskiner som klarar av det sista valsningsstadiet. Några unionstillverkare inkom med provningsresultat, vilka visade att provvalsningstillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer uppfyllde respektive kunds krav. Kommissionen hänvisar dessutom till sin bedömning att aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer är en ny och framväxande marknad, och till följd av den mycket låga efterfrågan under undersökningsperioden är det naturligt att inte alla unionstillverkare ännu har anpassat sin maskinpark till detta marknadssegment.

(213)

Walki hävdade vidare att viktiga uppgifter i den faktiska bevisning som företaget inkommit med under det senare skedet av undersökningen har ignorerats fullständigt eller återgetts på ett felaktigt sätt. Kommissionen ansåg att detta påstående var oriktigt. Kommissionen beaktade alla argument och all bevisning, men av sekretesskäl kunde vissa mycket specifika uppgifter inte lämnas ut i förordningen.

(214)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Manreal att kommissionen åsidosatte principen om god förvaltningssed. Manreal hävdade att kommissionen, utan motivering, bortsåg från alla Manreals synpunkter på det preliminära utlämnandet av uppgifter som skulle ha kunnat ändra kommissionens slutsatser. Manreal hänvisade dessutom till skälen 8, 9, 108, 109, 118, 119, 131–134, 142, 147–150, 155–157 och 175–178 i det slutliga utlämnandet, och hävdade att kommissionen tillämpade en orättvis motbevisningsmetod genom att påpeka att Manreal inte styrkte sina påståenden tillräckligt. Manreal hävdade att företaget uppfyllde kraven på bevisbörda på ett tillfredsställande sätt enligt de medel som stod till buds. Kommissionen borde ha undersökt Manreals påståenden närmare i stället för att uppge att påståendena inte hade styrkts. Manreal hänvisade slutligen till punkt 98 i beslutet från Världshandelsorganisationens (WHO) överprövningsorgan i ärendet EC – Hormones (18), och hävdade att företaget har lämnat prima facie-bevisning som innebär att bevisbördan åläggs den svarande.

(215)

I motsats till vad Manreal hävdar fullgjorde kommissionen sin skyldighet att för var och en av Manreals synpunkter bedöma om de var tillräckligt styrkta, och har förklarat varför så inte var fallet i de skäl som Manreal nämnde. Grundförordningen föreskriver inte att kommissionen är skyldig att vidare undersöka synpunkter som inte är tillräckligt styrkta.

(216)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(217)

Effegidi begärde ett undantag för slutanvändning i fråga om aluminiumfolie för vidare förädling för användning i tillverkning av film för kabeltäckning och kapsyler för vinflaskor.

(218)

Begäran grundas på den procentandel av kostnaderna som aluminiumfolie för vidare förädling utgör av kostnaderna för tillverkning av kabeltäckning och kapsyler för vinflaskor och den verkan åtgärderna skulle ha på företaget. Enligt Effegidi är film för kabeltäckning och kapsyler för vinflaskor nischmarknader och förbrukningen av aluminiumfolie för vidare förädling är lika obetydlig. Detta innebär att ett undantag från tullar för slutanvändning inte skulle undergräva antidumpningstullens övergripande effektivitet.

(219)

Undersökningen visade dock att Effegidi inte bara tillverkar de två produkter som företaget begärde undantag för slutanvändning för, utan att dess produktportfölj omfattar ett antal olika produkter, såsom kabelfilm som inte innehåller aluminiumfolie för vidare förädling samt andra livsmedelspackningar och andra förpackningar, varav några innehåller aluminiumfolie för vidare förädling. Kommissionen kunde därför inte bedöma antidumpningstullarnas sammanlagda verkan på företagets lönsamhet baserat på de uppgifter som Effegidi tillhandahöll. I det slutliga utlämnandet av uppgifter avvisade kommissionen följaktligen begäran om undantag för slutanvändning.

(220)

Efter det slutliga utlämnandet lämnade Effegidi sina årsbokslut för åren 2019 och 2020 samt halvårsbokslutet för 2021 till kommissionen. Effegidi begärde dessutom vägledning från kommissionen om vilka ytterligare handlingar som företaget behövde lämna för att beviljas undantag för slutanvändning.

(221)

Kommissionen konstaterade att de uppgifter som skickats efter det slutliga utlämnandet inte var tillräckliga för att kommissionen skulle kunna bedöma den övergripande inverkan av ett potentiellt undantag på tullens ändamålsenlighet. Effegidi inkom inte med några uppgifter om industrierna för film för kabeltäckning och kapsyler för vinflaskor.

(222)

Effegidi var inte heller en samarbetsvillig berörd part från det tidiga skedet av undersökningen och inkom med sin begäran om undantag för slutanvändning först den 5 juli 2021, två veckor efter det att förordningen om provisorisk tull offentliggjorts, och lämnade inte de kompletterande uppgifterna förrän efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. I detta sena skede av undersökningen kunde kommissionen inte kontrollera eventuella kompletterande uppgifter.

(223)

Kommissionen kunde därför inte bedöma huruvida undantaget för slutanvändning skulle vara i unionens intresse och bekräftade således sitt avvisande av Effegidis begäran om undantag.

(224)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade konsortiet av importörer sitt påstående om att unionstillverkarna sannolikt inte kan tillgodose den befintliga efterfrågan på aluminiumfolie för vidare förädling, särskilt inte inom marknadssegmentet för tunn aluminiumfolie, där de för närvarande importerar från Kina för att tillgodose efterfrågan. Konsortiet hävdade att det skulle ta minst två år för att få igång en effektiv tillverkning av tunn aluminiumfolie, och att unionstillverkarna inte förefaller uppfylla de begärda kvalitetsstandarderna för att ersätta den nuvarande importen från Kina inom detta marknadssegment.

(225)

Förutom att konsortiet inte har styrkt varför det skulle ta två år att få igång tillverkningen av tunn aluminiumfolie har kommissionen redan i avsnitt 4.5.2.1 i förordningen om provisorisk tull konstaterat att unionsindustrin förefaller ha tillräcklig outnyttjad kapacitet. Unionsindustrin har dessutom med försäljning och provvalsningstillverkning visat att den kan tillgodose kundernas efterfrågan, vilket beskrivs i skälen 50 och 51 i förordningen om provisorisk tull.

(226)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftade kommissionen sin slutsats att ett införande av åtgärder inte nödvändigtvis skulle ligga i importörernas intresse. Kommissionen gjorde dock en närmare bedömning av deras sannolika effekter med beaktande av de olika intressen som berörs (se avsnitt 6.4).

(227)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade konsortiet att kommissionen fullständigt hade bortsett från det faktum att den gradvisa förskjutningen av efterfrågan till tunnare aluminiumfolie för vidare förädling ledde till ökad efterfrågan på aluminiumfolie med en tjocklek mindre än eller lika med 7 mikrometer. Kommissionen underskattade dessutom den omständigheten att det skulle ta minst två år för att få igång en effektiv tillverkning av tunn aluminiumfolie i EU.

(228)

Konsortiet hävdade vidare att kommissionen inte hade klargjort hur unionsindustrins betydande outnyttjade kapacitet kan tillgodose efterfrågan på tunn aluminiumfolie för vidare förädling.

(229)

Konsortiet upprepade dessutom att unionsindustrin inte kan uppfylla kvalitetskraven för tunn folie vad gäller porositet och körbarhet, och framhöll att de valsverk som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling är desamma som för bilbatteriindustrin, vilket ytterligare minskar kapaciteten för aluminiumfolie för vidare förädling. Konsortiet hävdade att kommissionen genom att förbise dessa aspekter felaktigt drog slutsatsen att införandet av tullar ligger i unionens intresse.

(230)

Såsom förklaras i skäl 51 i förordningen om provisorisk tull bedömde kommissionen unionsindustrins kapacitet för att tillverka tunnare folie för vidare förädling, särskilt med en tjocklek under 6 mikrometer, genom att bedöma kapaciteten för det sista valsningsstadiet, vilket är nödvändigt för att få fram denna tunna tjocklek. Den outnyttjade kapaciteten visade sig vara tillräcklig för de föregående valsningsstadierna. Flaskhalsen för tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer uppstår således i det sista valsningsstadiet. Kommissionen har klargjort hur unionsindustrin kan tillgodose efterfrågan på tunn folie. Argumentet att det skulle ta minst två år för att få igång en effektiv tillverkning av tunn aluminiumfolie är endast tillämpligt på ny kapacitet som unionsindustrin skulle installera till följd av en återställd priskonkurrens och ytterligare ökad efterfrågan. Eftersom redan befintlig kapacitet kan tillgodose den förväntade efterfrågan inom den närmaste framtiden har kommissionen inte beaktat potentiell framtida kapacitet i sin beräkning. Det är inte relevant att det skulle dröja en tid innan ny kapacitet kan tas i drift. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(231)

I linje med artikel 21.1 i grundförordningen bedömde kommissionen i förordningen om provisorisk tull de motstridiga intressena och beaktade särskilt behovet av att undanröja snedvridningen av handeln till följd av skadevållande dumpning och av att återupprätta en effektiv konkurrens.

(232)

I avvägningen mellan motstridiga intressen beaktade kommissionen å ena sidan att pristrycket har lett till en försämrad situation för unionsindustrin, och å andra sidan att en ökning av priserna skulle få en begränsad negativ effekt på användarna. Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som talar emot att det ligger i unionens intresse att införa provisoriska åtgärder beträffande import av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina.

(233)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Manreal att den analys av marknaden och unionens intresse som görs i förordningen om provisorisk tull inte längre är giltig till följd av den drastiska ökningen av priserna och spekulationen på råvarumarknaden, vilka har sin orsak i undersökningen och covid-19-pandemin. Förädlings- och förpackningsindustrin har drabbats hårt, inte bara av en prisökning på 40 % för aluminium, utan även av en prisökning på 40 % för kraftpapper och kostnaderna för containertransport, som har ökat med 400 %. Den genomsnittliga leveranstiden för papper har ökat från tre–fyra veckor till fyra månader. I vissa leveransavtal åberopar leverantörerna force majeure och levererar med förseningar på sex månader, samtidigt som de begär 20 % högre priser än vid beställningstidpunkten.

(234)

Till stöd för Manreals argument framhöll Walki, Gascogne och Effegidi även att marknadssituationen har förändrats i grunden efter undersökningsperioden, vilket har lett till försörjningsbrist, inte bara på aluminiumfolie för vidare förädling, utan även deras andra råvaror. Enligt Gascogne ökade aluminiumpriset på London Metal Exchange med 30 % från oktober 2020 till maj 2021. I den rådande situationen förefaller dessutom endast en stor unionstillverkare kunna leverera nya beställningar utan en ledtid på flera månader. Effegidi hävdade att enligt offerter från unionstillverkare i juli 2021 skulle leveranser av aluminiumfolie för vidare förädling för företagets tillverkning inte finnas tillgängliga före 2022.

(235)

En annan användare, Alupol, hävdade att de från och med december 2020 uppmärksammade ett lågt intresse för att sluta avtal från unionstillverkarnas sida, och att även ett tvåårigt leveransavtal som ingåtts med en av unionstillverkarna avslutades av tillverkaren efter ett halvår, vilket visar på kapacitetsbegränsningar. Walki inkom med ytterligare bevisning rörande försök att beställa aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på 6,35 mikrometer, vilket visade att försörjningssvårigheterna under 2021 fortsatte.

(236)

Konsortiet av importörer hävdade även att priserna på aluminiumfolie för vidare förädling har ökat med 25 % sedan början av undersökningsperioden och att leveranstiderna har ökat från i genomsnitt två månader till fyra månader. Den rådande situationen med försörjningsbrist leder dessutom till att integrerade företag försörjer sina närstående enheter med förtur, vilket leder till mindre kapacitet för den öppna marknaden. Konsortiet uppskattar att antidumpningstullarna kommer att leda till avbrott i leveranskedjorna och till försörjningsbrist på alla typer av aluminiumfolie för vidare förädling, men särskilt tjocklekar på under 6 mikrometer.

(237)

Dessa förändringar på marknaden påverkar mycket riktigt tillverkarnas, användarnas och importörernas olika intressen, eftersom de orsakas av den exceptionella situationen med covid-19-pandemin och den påföljande starka ekonomiska återhämtningen, som i sin tur har gett upphov till brist på transportkapacitet och försörjning på internationell nivå. Marknaden kan därför behöva en viss tid för att anpassa sig till dess att den ekonomiska återhämtningen och tillväxten normaliseras och tillgången och efterfrågan är balanserad igen, även inom sektorn för aluminiumfolie för vidare förädling.

(238)

Manreal hävdade också att i linje med artikel 11 i EUF-fördraget ska skydd mot dumpad import avvägas mot andra mål för unionen, såsom miljöskydd, och konstaterade att införandet av åtgärder kommer att få en mycket negativ inverkan på miljön. Manreal hävdade att oavsett möjlig negativ inverkan på arbetstillfällen eller industripolitiken, skulle det vara bra för miljön i EU om de mer förorenande unionstillverkarna försvinner. Manreal begärde därför att kommissionen skulle inbegripa åtgärdernas sannolika effekter på miljön i undersökningen.

(239)

Kommissionen konstaterade för det första att Manreal inte har styrkt hur unionstillverkare förorenar mer än kinesiska tillverkare. Unionen har visserligen ställt upp höga miljökrav för sina tillverkare, men syftet med artikel 11 i EUF-fördraget är inte att förhindra ekonomisk verksamhet, utan att integrera miljöskyddskrav i den politik som vägleder den ekonomiska verksamheten. Manreals förslag att utsläppen i unionen skulle minskas genom att låta dess industri slås ut av illojal konkurrens är inte bara oförenligt med EU:s miljömål, utan skulle även motverka ett antal andra politikområden. Manreals begäran om att miljöpåverkan av ett sådant scenario skulle undersökas avvisades därför.

(240)

Manreal hänvisade dessutom till skäl 355 i förordningen om provisorisk tull, där kommissionen till svar på Manreals tidigare argument om att statligt stöd skulle vara en lämpligare åtgärd än att införa tullar, förklarade att ekonomiskt stöd inte är det rätta instrumentet för att motverka skadevållande dumpning. Manreal hävdade att detta är ett politiskt val som inte borde antas utan samråd med generaldirektoratet för konkurrens (GD Konkurrens). Manreal hävdade dessutom att kommissionen i sitt argument skulle förutsätta att eventuellt stöd som beviljas unionstillverkare inte skulle godkännas av GD Konkurrens.

(241)

Kommissionen erinrade om att artikel 9.4 första stycket i grundförordningen föreskriver att om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger och unionens intresse kräver ett ingripande, ska kommissionen införa en slutgiltig antidumpningstull. Kommissionen kan nämligen inte avstå från att motverka bevisad skadevållande dumpning från kinesiska exportörer genom de rättsliga instrument som står till dess förfogande endast för att unionstillverkare skulle kunna gynnas av statligt stöd. Statligt stöd beviljas dessutom av medlemsstaterna, inte av kommissionen.

(242)

Inget av de argument som användare och importörer framförde efter det preliminära utlämnandet av uppgifter och förordningen om provisorisk tull ändrade därför kommissionens slutsats.

(243)

Tillsammans med sina synpunkter på det allmänna slutliga utlämnandet av uppgifter inkom flera parter med en begäran om att kommissionen skulle bedöma ett potentiellt tillfälligt upphävande av tullarna enligt artikel 14.4 i grundförordningen. Till följd av dessa begäranden kommer ett potentiellt tillfälligt upphävande av tullarna att analyseras i ett separat förfarande.

(244)

På grundval av ovanstående finns det inga tvingande skäl som talar emot att det ligger i unionens intresse att införa slutgiltiga åtgärder beträffande import av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina.

(245)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Xiamen Xiashun att framtida efterlevnadskostnader inte borde läggas till målpriset, eftersom noten om efterlevnadskostnader offentliggjordes efter det att förordningen om provisorisk tull offentliggjordes, vilket åsidosatte Xiamen Xiashuns rätt till försvar.

(246)

Kommissionen avvisade detta påstående. Xiamen Xiashun och alla andra parter fick ytterligare tid på sig för att inkomma med synpunkter på noten om efterlevnadskostnader efter det att den offentliggjordes. Det sena offentliggörandet åsidosatte därför inte Xiamen Xiashuns rätt till försvar.

(247)

Xiamen Xiashun hävdade dessutom att det inte bara är unionsindustrin som måste följa miljöhänsyn, eftersom Xiamen Xiashun kommer att omfattas av Kinas system för handel med utsläppsrätter och har certifierats för Aluminium Stewardship Initiatives prestandastandard, som omfattar kriterier för utsläpp av växthusgaser, inbegripet en gräns för koldioxidutsläpp.

(248)

Kommissionen avvisade detta påstående. Kinas inhemska lagstiftning är irrelevant för tillämpningen av artikel 7.2d i grundförordningen, enligt vilken framtida kostnader till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa som unionen är part i ska beaktas när målpriset för unionsindustrin fastställs.

(249)

Donghai hävdade att vinstmålet på 6 % endast borde beräknas på omvandlingskostnader, och inte på hela priset för aluminiumfolie för vidare förädling.

(250)

Kommissionen avvisade påståendet, eftersom vinstmålet enligt artikel 7.2c i grundförordningen ska beräknas på grundval av totala kostnader, och inte bara den del som utgörs av omvandling av råvaror.

(251)

Zhongji och Nanshan upprepade sitt påstående efter det slutliga utlämnandet. Zhongji hävdade att i motsats till kommissionens åsikt föreskriver inte artikel 7.2c i grundförordningen att vinstmålet måste beräknas på grundval av totala kostnader, utan endast att vinstmålet måste vara tillräckligt för att täcka de totala kostnaderna. Zhongji hävdade att tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling får sin vinst från omvandlingspriset, inte från råvarupriserna.

(252)

Enligt artikel 7.2c i grundförordningen ”ska det vinstmål som används fastställas med beaktande av […] nödvändig lönsamhetsnivå för att täcka de totala kostnaderna”. De totala kostnaderna inbegriper råvaror. Påståendet avvisades därför.

(253)

Donghai hävdade dessutom att omstruktureringskostnader inte borde ingå i målpriset.

(254)

Kommissionen förklarar i skäl 329 i förordningen om provisorisk tull att ökningen under undersökningsperioden främst berodde på omstruktureringen av en av tillverkarna i urvalet. Kommissionen påpekade dessutom att omstrukturering är en normal process i situationer med dumpad import. I linje med grundförordningen ska alla kostnader beaktas i beräkningen av vinstmålet.

(255)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Zhongji sitt påstående om att extraordinära kostnader borde undantas från målpriset. Zhongji hävdade att kommissionen inte prövade företagets argument och att kommissionen motsade sig själv genom att konsekvent hänvisa till dessa kostnader som ”extraordinära”, men ansåg dem vara ”fasta” i samband med målpriset. Zhongji inkom dock inte med någon ny bevisning.

(256)

I avsaknad av ytterligare bevisning bekräftar kommissionen skäl 325 i förordningen om provisorisk tull. Omstrukturering är en normal process i situationer med dumpad import och ingår i företagens kostnader.

(257)

Zhongji hävdade dessutom att kommissionen på motsvarande sätt borde tillämpa sina slutsatser i förordningen om en tillfällig antidumpningstull avseende kaliumklorid (19), där kommissionen beslutade att dra av tillfälliga och exceptionella kostnader som kanadensiska gruvföretag ådragit sig innan deras kostnader användes som referensvärde för företag från Belarus, Ryssland och Ukraina, eftersom det skulle vara orimligt att låta dem bära bördan av sådana kostnader. Zhongji hävdade att kommissionen även tillämpade samma princip i förordningen om obearbetat, olegerat magnesium (20) och i förordningen om visst slags polyetentereftalat (21). Zhongji hävdade således att kommissionen även i det föreliggande ärendet borde bortse från omstruktureringskostnaderna såsom varande tillfälliga och exceptionella kostnader.

(258)

Kommissionen instämmer inte i att den situation som avses i förordningen om en tillfällig antidumpningstull avseende kaliumklorid är jämförbar med den aktuella undersökningen. I kaliumkloridärendet hade de kanadensiska företagens tillfälliga och exceptionella kostnader ingen anknytning till dumpad import till unionen. Detsamma gäller jämförelsen med förordningen om obearbetat, olegerat magnesium, där företaget i fråga omstrukturerades till följd av en privatisering. Undantagandet av extraordinära kostnader i PET-ärendet var följden av en särskild situation, som skiljer sig från de berörda omstruktureringskostnaderna. Såsom anges i skäl 325 i förordningen om provisorisk tull var omstruktureringskostnaderna inte exceptionella och ska således beaktas. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(259)

Zhongji påpekade att vinstmålet för aluminiumfolie för vidare förädling med produktkontrollnummer som börjar med 1 är otillförlitligt. Den sammanlagda tillverkningen för de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för produktkontrollnummer som börjar med 1 är under 3 000 ton. Zhongji anser att dessa kvantiteter är försumbara och att kommissionen inte hade uppgifter om tillverkningskostnaden för sådana produkter, eller att uppgifterna åtminstone inte var representativa på grund av den begränsade volymen. Målpriset är därmed otillförlitligt.

(260)

Om det inte finns tillverkning i unionen av ett visst produktkontrollnummer som exporteras undantar kommissionen det produktkontrollnumret från jämförelsen såvida inte justeringar rimligen kan göras. Om det finns tillverkning av ett produktkontrollnummer i unionsindustrin anser kommissionen, även om kvantiteten är lägre än för andra produktkontrollnummer, dock att det är mer korrekt att ändå inbegripa det produktkontrollnumret i jämförelsen baserat på tillgängliga uppgifter från unionstillverkarna i urvalet. I detta ärende kan 3 000 ton inte heller anses vara en försumbar tillverkningsmängd. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(261)

Zhongji hävdade dessutom att vissa intervall för de uppgifter som angavs i det preliminära utlämnandet inte var meningsfulla, eftersom de var för breda för att ge tillräckligt god förståelse av konfidentiella uppgifter om produktkontrollnumren 1DA och 5BA.

(262)

Zhongji avser här uppgifter från unionsindustrin rörande två produktkontrollnummer som endast tillverkas av en enda unionstillverkare. I de intervall som kommissionen anger måste den inte vara ta hänsyn till uppgifternas konfidentialitet, utan även till att vissa värden kan räknas bakåt om intervallen är för snäva. För försäljningspriset per enhet och målpriset har kommissionen angett snäva intervall. För sålda kvantiteter och det totala värdet från fabrik måste kommissionen dock säkerställa att värdena inte kunde beräknas, och valde därför tillräckligt breda intervall. Alternativet skulle ha varit att byta ut värdena som känsliga.

(263)

Donghai hävdade dessutom att kommissionen felaktigt förlitade sig till artikel 2.9 i grundförordningen för att fastställa Nanshan Europes försäljningspriser för beräkningen av målprisunderskridandemarginalen, och hävdade att kommissionen borde ha använt faktiska försäljningspriser för Nanshan-gruppens närstående försäljningsenhet i unionen och att den endast borde ha dragit av de direkta försäljningskostnader som denna närstående försäljningsenhet i EU ådrog sig i samband med försäljningen av den berörda produkten.

(264)

Det målpris som användes för skademarginalen grundar sig på unionsindustrins tillverkningskostnader och vinstmålet, dvs. utan att inbegripa eventuella närstående enheters kostnader. För att säkerställa samstämmighet och en rättvis jämförelse kunde de exportpriser som användes för beräkningen av skademarginalen därför inte inbegripa de kostnader som de exporterande tillverkarna närstående enheter ådragit sig. Därför tillbakavisas påståendet.

(265)

I enlighet med artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen, och med hänsyn till att kommissionen inte registrerade importen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, analyserade kommissionen utvecklingen av importvolymerna för att fastställa om det under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand skett en ytterligare betydande ökning av import som är föremål för undersökningen för att fastställa huruvida den ytterligare skada som uppstått till följd av denna ökning ska återspeglas i fastställandet av skademarginalen.

(266)

På grundval av uppgifter från Eurostats Comext-databas och databasen Surveillance 2 var importvolymerna från Kina under den fyra veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand 47 % lägre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på en fyraveckorsbasis. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det inte hade förekommit en betydande ökning av import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(267)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Zhongji att justeringar borde göras eftersom Carcano tillhandahåller en avropstjänst som inte Zhongji tillhandahåller.

(268)

Kommissionen bekräftade att den avropstjänst som tillhandahålls av Carcano endast avser mycket få försäljningar från de unionstillverkare som ingår i urvalet, och att kostnaderna för denna tjänst dessutom är så låga att en justering inte skulle ha någon väsentlig inverkan på resultaten av denna undersökning.

(269)

I avsaknad av ytterligare synpunkter på skademarginalerna justerade kommissionen endast de marginaler som fastställs i skälen 376–378 i förordningen om provisorisk tull till följd av korrigerade kostnader efter import, och även för att beakta de ändringar av det deklarerade cif-värdet som beskrivs i skäl 103. De slutgiltiga skademarginalerna anges i skäl 197.

(270)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde Nanshan att kommissionen skulle kontrollera målpriserna, eftersom det fanns fall där tunnare produktkontrollnummer hade lägre priser än tjockare produktkontrollnummer, vilket Nanshan ansåg vara ologiskt. Kommissionen fastställde noggrant målpriset och påpekar att målpriserna grundas på dubbelkontrollerade uppgifter från unionstillverkarna. Det finns andra faktorer än tjocklek som påverkar kostnaderna, och målpriserna grundas på flera tillverkare som inte har exakt samma kostnadsbas.

(271)

I avsaknad av synpunkter på råvarurelaterade snedvridningar bekräftade kommissionen sin slutsats i skälen 381–383 i grundförordningen om att villkoren i artikel 7.2a i grundförordningen inte var uppfyllda, och ansåg att bestämmelserna i artikel 7.2 därmed var tillämpliga för att fastställa den slutgiltiga tullen.

(272)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, unionens intresse samt åtgärdernas nivå och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas för att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada på grund av den dumpade importen av den berörda produkten.

(273)

På grundval av det ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(274)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de specifikt nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”Alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(275)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (22). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(276)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatser krävs det särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella antidumpningstullarna. Företagen med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla de krav som anges i artikel 1.4 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(277)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om importen åtföljs av en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.4 i denna förordning, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och kan, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(278)

Om volymen av exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att avskaffa individuella tullsatser och därmed införa en landsomfattande tull.

(279)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(280)

Den 28 september 2021 underrättades de berörda parterna om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att rekommendera att en slutgiltig utjämningstull införs på viss aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina. Berörda parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter efter detta utlämnande.

(281)

Elva parter inkom med synpunkter på utlämnandet av uppgifter. På begäran genomfördes höranden med Walki och Zhongji. De berörda parternas skriftliga synpunkter togs i beaktande, och undersökningsresultaten har där så varit lämpligt ändrats i enlighet med dessa.

(282)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (23), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(283)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 avgav ett positivt yttrande.