Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2068 av den 26 oktober 2022 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryska federationen efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036

(1)

Genom förordning (EU) 2016/1328 (3) införde Europeiska kommissionen antidumpningstullar på import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina) och Ryska federationen (Ryssland) (de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

De antidumpningstullar som för närvarande gäller för Kina är 19,7 % på import från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, 20,5 % för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och 22,1 % för alla andra företag, och för Ryssland mellan 18,7 % och 34 % för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, med en tullsats på 36,1 % för alla övriga företag.

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (4) mottog Europeiska kommissionen (kommissionen) en begäran om en översyn enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)

Begäran ingavs den 3 maj 2021 av European Steel Association (Eurofer eller sökanden) som företrädare för unionsindustrin för vissa kallvalsade platta produkter av stål i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Begäran om översyn grundades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till återkommande dumpning och till fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

(5)

Kommissionen fastslog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 3 augusti 2021 en översyn vid giltighetstidens utgång av import till unionen av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Kina och Ryssland (de berörda länderna) på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (5) (tillkännagivandet om inledande).

(6)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 juli 2020 till och med den 30 juni 2021 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2017 till och med utgången av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(7)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, alla kända unionstillverkare, de kända tillverkarna i Kina och Ryssland och de kinesiska och ryska myndigheterna samt kända importörer, användare och handlare om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och inbjöd dem att delta.

(8)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Kommissionen mottog synpunkter från tre exporterande tillverkare i Ryssland, de ryska myndigheterna, en icke-närstående importör och en användare.

(9)

I sina synpunkter på inledandet av undersökningen hävdade de tre ryska exporterande tillverkarna att sökanden inte hade inkommit med tillräcklig och tillförlitlig bevisning för att det förelåg sannolikhet för fortsatt eller återkommande skadevållande dumpning genom import från Ryssland. De ryska myndigheterna, de ryska exporterande tillverkarna, den icke-närstående importören och en användare hävdade dessutom att det inte fanns något orsakssamband mellan unionsindustrins skadevållande situation och importen av vissa kallvalsade platta produkter av stål från Kina och Ryssland. De olika parternas resonemang gick ut på att skadan för unionsindustrin, om den förelåg, orsakades av andra faktorer en skadevållande import från Ryssland och Kina med tanke på de försumliga importvolymerna av vissa kallvalsade platta produkter av stål från de berörda länderna.

(10)

Såsom även anges i tillkännagivandet om inledande hävdade sökanden dock att ”det faktum att skadan undanröjts huvudsakligen beror på att åtgärder är i kraft, och om dessa upphörde att gälla skulle betydande mängder återigen kunna importeras till dumpade priser från de berörda länderna, vilket sannolikt skulle leda till att skadan för unionsindustrin återkommer” (6). Syftet med översynen var att fastställa huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt kan leda till fortsatt och återkommande skada som vållas av dumpad import från de berörda länderna. De uppgifter som sökanden lämnade i det inledande skedet var tillräckliga för att visa att den skada som vållats av den dumpade importen skulle återkomma om den dumpade importen skulle återupptas i större volymer. Kommissionen avvisade därför parternas påstående om orsakssambandet.

(11)

De ryska myndigheterna hävdade att sökanden inte hade inkommit med tillräcklig bevisning för ökad dumpning enligt artikel 5.2 i antidumpningsavtalet i samband med beräkningen av normalvärdet. De ryska myndigheterna hävdade dessutom att de uppgifter som lämnades i den icke-konfidentiella versionen av begäran om översyn vid giltighetstidens utgång inte var tillräckligt detaljerade och inte visade de exakta siffror som använts för att beräkna marginalen, eftersom transportkostnaderna, exportkostnaderna och priserna på den ryska marknaden för kallvalsade platta produkter av stål samt beräkningarna i sig angavs i ungefärliga siffror. De ryska myndigheterna begärde att kommissionen skulle granska beräkningarna i begäran och lämna bevisning för att beräkningarna var tillförlitliga. De ryska myndigheterna hänvisade dessutom till artikel 6.2 i antidumpningsavtalet och förklarade att sökanden genom att inte ge parterna möjlighet att skaffa sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna förnekade både de ryska myndigheterna och de ryska tillverkarna och andra berörda parter möjligheten att fullständigt skydda sina rättigheter, och uppmanade kommissionen och Eurofer att lämna mer detaljerade uppgifter om beräkningarna av dumpningsmarginalerna.

(12)

Vad gäller påståendet om tillräcklig bevisning bekräftas det i begäran om översyn att den ryska importen av den berörda produkten till unionen minskade kraftigt jämfört med den ursprungliga undersökningens undersökningsperiod. I begäran bedömdes därför sannolikheten för återkommande av dumpning utifrån exportpriserna till andra tredjeländer än unionen. Analysen av bevisningen visade att begäran innehöll tillräcklig bevisning för sannolikheten för återkommande dumpning.

(13)

Den dumpningsmarginal som beräknades i begäran avspeglade de ryska exporterande tillverkarnas prissättningsbeteende på tredjeländer marknader och avseglade därför inte nödvändigtvis den exakta graden av dumpning som beräknades i undersökningen. Sökanden inkom dock med tillräcklig bevisning om exportpris och normalvärde i begäran, som visade att det förelåg sannolikhet för återkommande dumpning. Sökanden lämnade också en tillräckligt detaljerad beskrivning av den metod som den använt i sin dumpningsberäkning för att det skulle vara möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna.

(14)

För att beräkna normalvärdet för vissa kallvalsade platta produkter av stål för de ryska exporterande tillverkarna hade sökanden samlat in allmänt tillgänglig och abonnemangsbaserad information om de största exportörernas inhemska försäljningspriser för ett ton kallvalsade platta produkter av stål på hemmamarknaden för referensperioden. Kommissionen kontrollerade och bekräftade exportpriset mot databasen Global Trade Atlas (GTA-databasen).

(15)

Eftersom importen av den produkt som översynen gäller från Ryssland till unionen har varit försumlig efter införandet av dumpningstullar 2016, grundade sökanden exportpriset på flera informationskällor om priserna på Rysslands exportförsäljning av kallvalsade platta produkter av stål till tredjeländer 2020. Dessa exportpriser för ett ton kallvalsade platta produkter av stål fastställdes på grundval av marknadsinformation om priser på export från Ryssland. Exportpriset kontrollerades och bekräftades mot det genomsnittliga GTA-priset för de tre största ryska exportdestinationerna.

(16)

Sökanden hade således jämfört det genomsnittliga exportpriset från fabrik för kallvalsade platta produkter av stål från Ryssland med normalvärdet baserat på de ryska inhemska priserna.

(17)

I sin lagstadgade analys beaktade kommissionen endast de faktorer som det fanns tillräckligt användbar och korrekt bevisning för.

(18)

Följaktligen avvisades de ryska myndigheternas påståenden.

(19)

Kommissionen ansåg att den icke-konfidentiella version av begäran som ingick i de ärendehandlingar som berörda parter kunde begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de konfidentiella uppgifterna, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar. Detta påstående avvisades därför.

(20)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(21)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den preliminärt hade gjort ett urval av tre unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna för den likadana produkten. Urvalet bestod av tre unionstillverkare som svarade för över 30 % av den uppskattade totala produktionsvolymen för den likadana produkten i unionen och över 20 % av de uppskattade totala försäljningsvolymerna.

(22)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom och det preliminära urvalet bekräftades därför och ansågs representativt för unionsindustrin.

(23)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i bilagan till tillkännagivandet om inledande.

(24)

Ingen icke-närstående importör besvarade stickprovsfrågeformuläret. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(25)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett stickprov bad kommissionen alla exporterande producenter i Ryssland och Kina att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen de kinesiska och ryska myndigheterna att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(26)

Vid inledandet av översynen gjorde kommissionen en kopia av frågeformuläret tillgängligt i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats.

(27)

Ingen av kinesiska exporterande tillverkarna lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen informerade Kinas delegation vid Europeiska unionen om att den hade för avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(28)

Eftersom ingen kinesisk tillverkare var villig att samarbeta i undersökningen drogs slutsatsen beträffande import från Kina således på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, särskilt utifrån handelsstatistik om import och export (Eurostat, GTA-databasen (7) och OECD (8)).

(29)

Tre ryska exporterande tillverkare, nämligen PJSC Magnitogorsk Iron and Steel Works (MMK) och dess närstående företag (MMK-gruppen), PJSG Novolipetsk Steel (NLMK) och dess närstående företag (NLMK-gruppen) och PJSC Severstal (Severstal) och dess närstående företag (SEVERSTAL-gruppen), inkom med de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Den 6 september 2021 informerade dessa tre exporterande tillverkare dock kommissionen om att de hade beslutat att inte lämna in individuella svar på antidumpningsfrågeformuläret, men att de skulle samarbeta med kommissionen kring alla andra aspekter av begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, t.ex. genom att lämna synpunkter på sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada och unionens intresse. Den 13 september 2021 inkom de tre ryska exporterande tillverkarna med synpunkter på begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, påstådd fortsatt och sannolikhet för återkommande skadevållande dumpning samt unionens intresse. De uppmanade kommissionen att utföra selektiva kontroller av de berörda företagsspecifika uppgifterna, såsom produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande, som lämnades tillsammans med synpunkterna.

(30)

Efter detta meddelande informerade kommissionen den 21 september och den 19 november 2021 de ovannämnda exporterande tillverkarna om att den betraktade dem som icke-samarbetsvilliga parter och om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och använda tillgängliga uppgifter för att dra sina slutsatser i undersökningen. Kommissionen underrättade även de ryska myndigheterna om sin avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(31)

Den 30 september och den 29 november 2021 tog kommissionen emot synpunkter från de tre ryska exporterande tillverkarna beträffande tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen. De instämde inte i kommissionens bedömning av deras samarbetsstatus och upprepade sin avsikt att samarbeta kring andra aspekter av översynen, t.ex. fortsatt eller återkommande skada, sannolikheten för fortsatt skadevållande dumpning och unionens intresse. De uppmanade återigen kommissionen att kontrollera de uppgifter om produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande som de hade inkommit med.

(32)

I detta avseende inkom de ryska exporterande tillverkarna inte med de begärda nödvändiga uppgifterna i sina svar på frågeformuläret. Kommissionen ansåg att de ryska exporterande tillverkarna endast lämnade fragmenterade uppgifter som var begränsade till produktion, kapacitet och produktionsvolymer, utan stödjande bevisning. Eftersom de exporterande tillverkarna inte lämnade tillräckliga och tillförlitliga uppgifter för att kommissionen skulle kunna komma fram till en rimlig tillförlitlig slutsats använde kommissionen uppgifter tillgängliga i ärendehandlingarna, såsom förklaras i skäl 30. Kommissionen använde dock de uppgifter som lämnats av de tre ryska tillverkarna i den mån det var möjligt.

(33)

Kommissionen skickade ett frågeformulär om förekomst av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till de kinesiska myndigheterna.

(34)

Kommissionen sände även frågeformulär till de unionstillverkare som ingick i urvalet. Samma frågeformulär gjordes också tillgängligt via internet (9) på dagen för inledandet av undersökningen. Kommissionen sände dessutom ett frågeformulär till Eurofer, intresseorganisationen för unionstillverkare.

(35)

Svar på frågeformuläret inkom från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och från Eurofer.

(36)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. På grund av covid-19-pandemins utbrott och de efterföljande åtgärder som vidtogs för att hantera utbrottet (covid-19-tillkännagivandet) (10) kunde kommissionen inte genomföra kontrollbesök på plats hos företagen i urvalet. I stället genomförde kommissionen dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade via videokonferens:

—

Voestalpine Stahl GmbH, Österrike

—

ThyssenKrupp Steel Europe AG, Tyskland

—

ArcelorMittal Belgium, Belgien

(37)

Den 19 augusti 2022 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna på importen från Kina och Ryssland. Alla parter gavs möjlighet att inkomma med synpunkter på utlämnandet av uppgifter.

(38)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta.

(39)

Den produkt som översynen gäller är samma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. valsade platta produkter av järn eller olegerat stål eller annat legerat stål, men inte av rostfritt stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag och inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7209 15 00 (Taric-nummer 7209150090), 7209 16 90, 7209 17 90, 7209 18 91, ex 7209 18 99 (Taric-nummer 7209189990), ex 7209 25 00 (Taric-nummer 7209250090), 7209 26 90, 7209 27 90, 7209 28 90, 7211 23 30, ex 7211 23 80 (Taric-nummer 7211238019, 7211238095 och 7211238099), ex 7211 29 00 (Taric-nummer 7211290019 och 7211290099), 7225 50 80 och 7226 92 00 (produkt som översynen gäller).

(40)

Följande produkttyper utesluts från definitionen av den produkt som översynen gäller:

(41)

Kallvalsade platta produkter av stål tillverkas av varmvalsade ringar eller rullar. Kallvalsningsprocessen består i att en plåt eller ett band – som dessförinnan varmvalsats och betats – passeras genom kallvalsar (dvs. under metallens mjukningstemperatur). Kallvalsade platta produkter av stål tillverkas för att uppfylla vissa specifikationer eller proprietära slutanvändarspecifikationer. De kan levereras i olika former, dvs. i ringar eller rullar (oljade eller ooljade), i skurna längder (plåtar) eller tunna band. Kallvalsade platta produkter av stål är en industriell insatsvara som köps av slutanvändarna för en rad olika tillämpningsområden, främst inom tillverkningsindustrin (allmän industri, förpackningar, fordon osv.), men även inom byggbranschen.

(42)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller, vilken har sitt ursprung i Kina och Ryssland.

(43)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen bekräftar denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har både samma grundläggande fysiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(44)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(45)

Under översynsperioden fortsatte importen av vissa kallvalsade platta produkter av stål från Kina, om än på lägre nivåer än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dvs. från och med den 1 april 2014 till och med den 31 mars 2015). Enligt uppgifter från Eurostat svarade importen av vissa kallvalsade platta produkter av stål från Kina för mindre än 1 % av unionens marknad under översynsperioden, jämfört med en marknadsandel på 10,3 % (11) under den ursprungliga undersökningen. I absoluta termer exporterade Kina omkring 32 000 ton till unionen under översynsperioden, vilket utgör en betydande minskning jämfört med de omkring 732 000 ton (12) som landet exporterade till unionen under ursprungliga undersökningens undersökningsperiod.

(46)

Under den ursprungliga undersökningen konstaterade kommissionen att export av den berörda produkten från Kina dumpades i betydande omfattning på unionens marknad. Dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga kinesiska exportörerna varierade mellan 52,7 % och 59,2 %. Till följd av tillämpningen av regeln om lägsta tull fastställdes de antidumpningstullar som infördes för kinesisk import till en mycket lägre nivå, från 19,7 % till 22,1 %.

(47)

Såsom framgår av skäl 27 samarbetade ingen av de exporterande kinesiska exportörerna/tillverkarna i undersökningen. På grund av det bristande samarbetet meddelade kommissionen därför de kinesiska myndigheterna att den skulle kunna komma att tillämpa artikel 18 i grundförordningen med avseende på de slutsatser som dras beträffande Kina. Kommissionen fick inte in några synpunkter eller någon begäran om ingripande från förhörsombudet i detta avseende.

(48)

Enligt artikel 18.1 i grundförordningen baserades slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning med avseende på Kina därför på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifterna i ansökan om en översyn vid giltighetstidens utgång och inlagorna från de berörda parterna, kombinerat med andra uppgiftskällor, såsom handelsstatistik om import och export (Eurostat, GTA-databasen (13) och OECD (14)) samt oberoende leverantörer av finansiella uppgifter, såsom Global Financials, som publiceras av Dunn & Bradstreet (15).

(49)

Mot bakgrund av den tillräckliga bevisning som fanns när undersökningen inleddes, som när det gäller Kina tydde på att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, inledde kommissionen undersökningen på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.

(50)

För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Inget svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska myndigheterna, och inga synpunkter angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen lämnades inom den angivna tidsfristen. Genom en verbalnot av den 13 september 2021 informerade kommissionen därför de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(51)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen, ansåg att Brasilien i detta fall var ett möjligt representativt tredjeland i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a första strecksatsen i grundförordningen.

(52)

Den 24 november 2020 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I den skrivelsen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som användes vid tillverkningen av vissa kallvalsade platta produkter av stål. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke-snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen även möjliga representativa länder, nämligen Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet. Kommissionen mottog inga synpunkter på den första noten.

(53)

Den 17 mars 2022 underrättade kommissionen genom en andra notering (den andra noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet, med Brasilien som representativt land. Inga synpunkter inkom.

(54)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(55)

Följande anges dock i artikel 2.6.a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst”.

(56)

Såsom förklaras närmare i följande underavsnitt konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna och de kinesiska exporterande tillverkarna var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(57)

I de senaste undersökningarna rörande stålsektorn i Kina (16) fann kommissionen att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(58)

I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att det förekommer betydande statliga ingripanden i Kina, vilket leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (17). Kommissionen drog särskilt slutsatsen att inom stålsektorn, dvs. den sektor som producerar den viktigaste råvaran för tillverkning av den produkt som översynen gäller, äger de kinesiska myndigheterna inte bara fortfarande en stor andel av företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (18), utan de kinesiska myndigheterna kan också påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (19). Kommissionen fann dessutom att statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska myndigheterna har utsett till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt marknadskrafterna (20). Kommissionen drog dessutom slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar som den ska i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar särskilt när insolventa företag hålls flytande och i samband med fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (21). Likaledes fann kommissionen snedvridningar av lönekostnaderna i stålsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (22), samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt med avseende på tillgången till kapital för företag i Kina (23).

(59)

På samma sätt som i tidigare undersökningar avseende stålsektorn i Kina granskade kommissionen i denna undersökning huruvida det, på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, skulle vara lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet den bevisning som finns i begäran, samt i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Folkrepubliken Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (24) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. I analysen ingick en granskning av det betydande statliga inflytandet i Kinas ekonomi i allmänhet, men även av den specifika situationen på marknaden i den berörda sektorn, inbegripet beträffande den produkt som översynen gäller. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i sina tidigare undersökningar i detta avseende.

(60)

I begäran hävdades det att den kinesiska ekonomin i sin helhet starkt påverkas av olika heltäckande ingripanden från de kinesiska myndigheterna eller andra offentliga myndigheter på flera förvaltningsnivåer, vilket innebär att inhemska priser och kostnader för den kinesiska stålindustrin inte kan användas i denna undersökning. För att styrka denna ståndpunkt hänvisade begäran till kommissionens nyligen genomförda undersökningar av den kinesiska stålsektorn (25) eller slutsatserna från G20-gruppens globala forum för överkapacitet i stålsektorn (26).

(61)

I begäran påpekades närmare bestämt att mot bakgrund av den ”socialistiska marknadsekonomiska doktrin” som fastställs i Kinas konstitution, det kinesiska kommunistpartiets allestädesnärvaro och myndigheternas inflytande över ekonomin genom strategiska planeringsinitiativ, såsom den trettonde och den fjortonde femårsplanen, ingriper de kinesiska myndigheterna på flera olika nivåer, nämligen på administrativ, finansiell och rättslig nivå.

(62)

I begäran lämnades exempel på omständigheter som visade på förekomst av snedvridning enligt artikel 2.6a b första till sjätte strecksatsen i grundförordningen. Sökanden hävdade följande genom att särskilt hänvisa till kommissionens tidigare undersökningar av stålsektorn, rapporten, rapporter från tredjeländers myndigheter och från andra institutioner (IMF):

(63)

Såsom anges i skäl 50 lämnade de kinesiska myndigheterna inga synpunkter på eller någon bevisning till stöd för eller som motbevisning av den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inklusive rapporten samt den ytterligare bevisning som lämnats av sökanden, i fråga om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(64)

Särskilt inom sektorn för den produkt som översynen gäller, dvs. stålsektorn, står de kinesiska myndigheterna fortfarande för en betydande del av ägandet. Många av de största tillverkarna av kallvalsade platta produkter av stål ägs av staten, t.ex. Hebei Iron and Steel, Handan Iron and Steel, Baoshan Iron and Steel, Shanghai Meishan Iron and Steel, BX Steel Posco Cold Rolled Sheet, WISCO International Economic and Trading, Maanshan Iron and Steel, Tianjin Rolling One Steel och Inner Mongolia Baotu Steel Union. Baosteel, ett annat stort företag som arbetar med ståltillverkning, ingår i China Baowu Steel Group Co. Ltd (tidigare Baosteel Group och Wuhan Iron & Steel) som är världens största ståltillverkare (28) och ägs till 100 % centralt av SASAC (29). Nominellt sett uppskattas antalet statsägda företag och antalet privatägda företag vara nästan jämnt fördelat, men av de fem kinesiska ståltillverkare som hör till världens tio största är fyra statsägda (30). Samtidigt som de tio största tillverkarna endast stod för omkring 36 % av industrins sammanlagda produktion 2016 satte de kinesiska myndigheterna samma år upp målet att konsolidera 60–70 % av järn- och ståltillverkningen till cirka tio storskaliga företag till 2025 (31). De kinesiska myndigheterna upprepade sin avsikt i april 2019, när den tillkännagav offentliggörandet av riktlinjer om konsolidering av stålindustrin (32). En sådan konsolidering kan medföra påtvingade sammanslagningar av lönsamma privata företag med underpresterande statsägda företag (33). Eftersom de kinesiska exportörerna av den produkt som översynen gäller inte var samarbetsvilliga kunde den exakta kvoten mellan de privata och statligt ägda tillverkarna av kallvalsade platta produkter av stål inte fastställas. Även om specifik information kanske inte finns tillgänglig för sektorn för kallvalsade platta produkter av stål utgör den en undersektor till stålindustrin, och undersökningsresultaten för stålsektorn anses därför även vara vägledande för den produkt som översynen gäller.

(65)

De senaste kinesiska policydokumenten av betydelse för stålsektorn bekräftar att de kinesiska myndigheterna fortfarande anser att sektorn är viktig och att den har för avsikt att ingripa för att forma den i linje med den statliga politiken. Detta framgår av ett utkast till vägledande yttrande från ministeriet för industri och informationsteknik om främjande av en högkvalitativ utveckling av stålsektorn, där ytterligare konsolidering av den industriella grunden och betydliga förbättringar av moderniseringen av industrikedjan anges som mål (34), eller den fjortonde femårsplanen om utveckling av råvaruindustrin, enligt vilken sektorn kommer att verka enligt ”en kombination av marknadsledarskap och statligt främjande” och ”främja en grupp av ledande företag med miljömässigt ledarskap och konkurrenskraft” (35). Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och styra sektorns utveckling finns på provinsiell nivå, t.ex. i Shandong, som inte bara planerar att ”bygga upp en miljövänlig stålindustri […], anlägga tillverkningsparker, bredda industrikedjan och skapa industrikluster”, utan även vill att stålindustrin ska ”tjäna som exempel för omställning och uppgradering […] i vår provins och till och med i hela landet” (36).

(66)

När det gäller de kinesiska myndigheternas förmåga att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen, var det omöjligt att systematiskt fastställa att det fanns personliga kopplingar mellan tillverkarna av den produkt som översynen gäller och kommunistpartiet, eftersom tillverkarna av kallvalsade platta produkter av stål inte var samarbetsvilliga. Eftersom sektorn för kallvalsade platta produkter av stål utgör en undersektor till stålsektorn är tillgängliga uppgifter om ståltillverkare dock även relevanta för kallvalsade platta produkter av stål. Som specifikt exempel kan nämnas att Baowus styrelseordförande samtidigt tjänstgör som sekreterare för partikommittén, samtidigt som företagets generaldirektör även är vice sekreterare i partikommittén (37). På samma sätt innehar Baosteels styrelseordförande posten som partikommitténs sekreterare, medan den verkställande direktören är vice sekreterare för partikommittén (38). Med tanke på den allmänna tillämpligheten av lagstiftningen om det kinesiska kommunistpartiets närvaro i företag kan det inte antas att de kinesiska myndigheternas möjligheter att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen skulle vara annorlunda jämfört med stålsektorn.

(67)

Både offentliga och privatägda företag inom sektorn för kallvalsade platta produkter av stål omfattas av politisk övervakning och vägledning. Följande exempel åskådliggör den ovan beskrivna tendensen att de kinesiska myndigheterna i allt högre utsträckning ingriper i sektorn för kallvalsade platta produkter av stål. Många tillverkare av kallvalsade platta produkter av stål betonar uttryckligen partibyggande verksamhet på sina webbplatser, har partimedlemmar i företagsledningen och understryker att de är anslutna till kommunistpartiet. Baowu uppger till exempel att det finns 301 partikommittéer inom koncernen och att antalet medlemmar av kommunistpartiet bland Baowus personal uppgår till 84 571 (39). Koncernen uppger även följande angående partibyggande verksamhet i företaget: ”Stärka partiets ledarskap och förbättra företagsstyrningen samt förbättra det moderna företagssystemet. China Baowu har fullt ut genomfört kraven i ’Synpunkter på stärkandet av partiets ledarskap för att förbättra styrningen av centrala företag’ […]. Det omarbetade och förbättrade systemet för beslutsfattande i viktiga frågor har ytterligare utökat befogenheterna för partikommittén, styrelsen, cheferna och andra ledningsorgan samt de frågor och former av beslutsfattande som godkänns av styrelsen […]. […] Baowu följer och genomför en samtidig planering av partibyggande verksamhet och företagsreformer, ett samtidigt inrättande av partiorganisationer och operativa enheter, en samtidig utnämning av personer med ansvar för partiorganisationerna och personal som arbetar med partifrågor (40).”

(68)

Dessutom förekommer en offentlig politik som diskriminerar till förmån för inhemska tillverkare eller som på annat sätt inverkar på marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för kallvalsade platta produkter av stål. Även om industrin för kallvalsade platta produkter av stål är en specialiserad industri och även om det under undersökningen inte har varit möjligt att identifiera några specifika policydokument avseende utvecklingen av industrin för kallvalsade platta produkter av stål omfattas den av statliga riktlinjer och ingripanden i stålsektorn med tanke på att sektorn för kallvalsade platta produkter av stål är en av stålsektorns undersektorer.

(69)

De kinesiska myndigheterna anser att stålindustrin är en nyckelindustri (41). Detta bekräftas i de många planer, direktiv och andra dokument som handlar om stål och som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå, såsom ”planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin 2016–2020”, vilken gällde under en betydande del av översynsperioden. I planen anges att stålindustrin är ”en viktig och grundläggande sektor i den kinesiska ekonomin och en nationell hörnsten” (42). De viktigaste uppgifter och mål som stakas ut i planen täcker alla aspekter av industrins utveckling (43). I den trettonde femårsplanen om ekonomisk och social utveckling (44), vilken gällde under översynsperioden, anges att företag som tillverkar stålprodukter i det högre marknadssegmentet ska stödjas (45). Planen inriktas även på att uppnå hållbara och tillförlitliga kvalitetsprodukter genom stöd till företag som använder teknik för ren stålproduktion, precisionsvalsning och kvalitetsförbättring (46). I den fjortonde femårsplanen, som antogs i mars 2021, prioriterar de kinesiska myndigheterna på samma sätt omställning, uppgradering, optimering och strukturell anpassning av stålindustrin (47).

(70)

I den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2019 års version) (48) (katalogen) anges stålindustrin som en främjad industri. Den andra viktiga råvaran för framställning av kallvalsade platta produkter av stål är järnmalm. Järnmalm omfattades av planen för nationella mineralresurser 2016–2020 under en betydande del av översynsperioden. I den planen anges bland annat målet att ”säkerställa företagskoncentration och utveckling av stora och medelstora företag som är konkurrenskraftiga på marknaden” samt målen att ”säkerställa riktlinjer för lokala resurser så att dessa kan koncentreras till stora gruvkoncerner”, ”minska bördan för järnmalmsföretag och öka de inhemska järnmalmsföretagens konkurrenskraft” samt ”på lämpligt sätt kontrollera utvecklingen av gruvor som är tusen meter djupa och av småskaliga gruvor för utvinning av låghaltig järnmalm”.

(71)

Järnmalm nämns också i den trettonde femårsplanen för stål 2016–2020, vilken var i kraft under en betydande del av översynsperioden. Beträffande järnmalm anges följande i planen: ”Fortsätta att stödja prospekteringsarbeten i inhemska centrala mineralområden […], stödja ett antal befintliga och starkt konkurrenskraftiga inhemska järnmalmsföretag tack vare en bredare och intensifierad utveckling […] och stärka den roll som inhemska mineraltillgångar spelar när det gäller leveranssäkerheten.”

(72)

Järnmalmsindustrin klassificeras som en strategisk framväxande industri och omfattas därför av den trettonde femårsplanen för strategiska framväxande industrier. Järnmalm och ferrolegeringar förtecknas också i katalogen. Ferrolegeringar nämns i dessutom i 2018 års vägledande katalog för industriell utveckling och överföring från ministeriet för industri och informationsteknik. Exemplen ovan rörande stålsektorn i allmänhet och järnmalm i synnerhet, som är en viktig råvara för tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål, visar att de kinesiska myndigheterna anser att dessa sektorer är mycket viktiga. De kinesiska myndigheterna vägleder utvecklingen av sektorn för kallvalsade platta produkter av stål genom ett brett spektrum av politiska verktyg och direktiv och styr i princip varje aspekt av sektorns utveckling och funktion. Industrin för kallvalsade platta produkter av stål omfattas av statliga riktlinjer och ingripanden i fråga om järnmalm, som är den viktigaste råvaran för tillverkning av kallvalsade platta produkter av stål.

(73)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktionen av de viktigaste råvaror som används i tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(74)

I denna undersökning har det inte framkommit några bevis för att den diskriminerande tillämpningen eller bristande efterlevnaden av konkurs- och egendomsrätten enligt artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för kallvalsade platta produkter av stål som avses i skäl 55 inte skulle påverka tillverkare av den produkt som översynen gäller.

(75)

Sektorn för kallvalsade platta produkter av stål påverkas också av snedvridningar av lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen, i enlighet med vad som anges i skäl 55. Dessa snedvridningar påverkar sektorn både direkt (vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller eller de viktigaste insatsvarorna) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina) (49).

(76)

Ingen bevisning har heller inkommit som skulle kunna visa att sektorn för kallvalsade platta produkter av stål inte påverkas av statligt inflytande i finanssystemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, enligt vad som även anges i skäl 55. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(77)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett antal insatsvaror för att tillverka kallvalsade platta produkter av stål. När tillverkare av kallvalsade platta produkter av stål köper/ingår avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(78)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för kallvalsade platta produkter av stål som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas till följd av det betydliga statliga inflytandet på deras prisbildning, vilket också beskrivs i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för produktionen av insatsvarorna och så vidare.

(79)

Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna åberopade någon bevisning eller framförde några argument för motsatsen i denna undersökning.

(80)

För att sammanfatta visar den tillgängliga bevisningen att priserna eller kostnaderna för den produkt som översynen gäller, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall. Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i följande avsnitt.

(81)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(82)

Såsom anges i skälen 52 och 53 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet. I dessa kommentarer beskrivs de omständigheter och överväganden som ligger till grund för de berörda kriterierna. Inga synpunkter på dessa frågor och de relevanta källor som angavs i de två ovannämnda noteringarna inkom från parterna. I den andra noteringen informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att betrakta Brasilien som ett lämpligt representativt land i det föreliggande ärendet, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(83)

I den första noteringen om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificeras alla av Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst där det var känt att den produkt som översynen gäller tillverkas.

(84)

I sin begäran föreslog sökanden Brasilien som ett möjligt lämpligt representativt land eftersom flera integrerade ståltillverkare var etablerade i Brasilien och landet utgör ett utmärkt exempel på en konkurrensutsatt hemmamarknad för de huvudsakliga stålprodukterna, inbegripet den produkt som översynen gäller. Sökanden påpekade också i sin begäran att samtliga insatsvaror som används för tillverkningen av den undersökta produkten i Brasilien ofta importeras från flera källor och i stor utsträckning från icke-snedvridna källor.

(85)

Inga synpunkter inkom beträffande de länder som identifierats i denna notering.

(86)

I den första noteringen uppgav kommissionen att för de länder som identifierats som länder där den produkt som översynen gäller tillverkas, nämligen Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet, behövde tillgången till offentliga uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt när det gäller offentliga finansiella uppgifter från tillverkare av den produkt som översynen gäller.

(87)

Vad gäller Mexiko identifierade kommissionen två företag, som i den första noteringen angavs som tillverkare. Ett av dessa två företag gick dock med förlust från 2016 och framåt, även under 2020. Beträffande det andra landet visade det sig att dess årsbokslut för år 2020 inte överensstämde med årsbokslutet för föregående år (2019): nettoförsäljningen visade sig t.ex. vara cirka sju gånger lägre 2020 jämfört med 2019. Kommissionen fann inga uppgifter som styrkte en sådan skillnad i nettoförsäljningen (som även påverkar nettovinsten) mellan åren 2020 och 2019. De två företagen ansågs därför inte vara lämpliga för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. I avsaknad av andra uppgifter i ärendehandlingarna som kommissionen hade tillgång till i fråga om förekomsten av andra företag som tillverkar den produkt som översynen gäller i Mexiko med allmänt tillgängliga finansiella uppgifter, drog kommissionen slutsatsen att Mexiko inte längre kunde anses vara ett lämpligt representativt land.

(88)

Vad gäller Ryssland identifierade kommissionen två företag som i den första noteringen angavs som tillverkare och som hade allmänt tillgängliga finansiella uppgifter. Båda företagen var lönsamma 2020 och åren före. Såsom anges i skäl 91 identifierade kommissionen ett antal problem med de uppgifter som fanns tillgängliga för Ryssland eftersom landet inte importerar ett antal viktiga råvaror, t.ex. flytande naturgas, som används i tillverkningen av den undersökta produkten. Priserna på naturgas föreföll dessutom vara snedvridna i Ryssland. Kommissionen konstaterade därför att Ryssland inte kunde anses vara ett lämpligt representativt land för undersökningen.

(89)

Vad gäller Turkiet identifierade kommissionen två företag som tillverkare i den första noteringen. För ett av företagen fanns dock inga färska årsbokslut allmänt tillgängliga. Det andra företaget var visserligen lönsamt 2020 och åren före, men kommissionen ansåg att nivån på försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för detta företag inte var rimlig, eftersom kostnaderna var låga uttryckt i procent av företagets tillverkningskostnader (mindre än 2 % 2020) eller till och med negativa. Kommissionen konstaterade därför att den inte kunde använda uppgifterna om dessa företag som ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i syfte att fastställa ett icke snedvridet normalvärde. Kommissionen konstaterade följaktligen att Turkiet inte kunde anses vara ett lämpligt representativt land för undersökningen.

(90)

Vad gäller Brasilien identifierade kommissionen fem företag som tillverkade kallvalsade platta produkter av stål i den första noteringen. Två av dessa fem företag hade dock negativa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckt i procent av tillverkningskostnaderna, och deras uppgifter kunde därför inte användas för att fastställa ett icke snedvridet normalvärde. För de tre andra brasilianska företagen fanns det färska allmänt tillgängliga uppgifter som visade vinst och rimliga belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för år 2020.

(91)

Kommissionen analyserade även importen av de huvudsakliga produktionsfaktorerna till Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet. Analysen av importuppgifterna visade att Ryssland inte importerade några av de huvudsakliga produktionsfaktorerna. Priserna på naturgas föreföll dessutom vara snedvridna i Ryssland. Analysen av importuppgifterna visade också att Turkiet inte importerade flytande naturgas (HS 2711 11 naturgas, flytande) och endast importerade en begränsad kvantitet syre (HS 2804 40 syre). Varken Ryssland eller Turkiet kunde därför anses utgöra lämpliga representativa länder.

(92)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda sig av Brasilien som lämpligt representativt land och att tre brasilianska företag (ArcelorMittal Brazil, CSN och Usiminas) i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen skulle användas för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(93)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Brasilien som representativt land och av de tre företagen (ArcelorMittal Brazil, CSN och Usiminas) som tillverkare i det representativa landet. Inga synpunkter inkom på den andra noteringen.

(94)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Brasilien var enda det lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(95)

Mot bakgrund av ovanstående analys uppfyllde Brasilien kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(96)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom råvaror, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå allmänt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(97)

I den andra noteringen uppgav kommissionen därefter att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA-databasen för att fastställa icke-snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Kommissionen förklarade även att den skulle använda följande källor för att fastställa icke snedvridna kostnader för energi: det elpris som togs ut av en av de största elleverantörerna i Brasilien, EDP Brasil (52), och de uppgifter, som förklaras närmare i skäl 109, för priset på naturgas i Brasilien. Kommissionen förklarade vidare att den skulle använda ILO-statistik för att fastställa icke snedvridna kostnader för arbetskraft i syfte att bestämma lönenivån i Brasilien. ILO:s statistik (53) innehåller uppgifter om anställdas månadslöner (54) och genomsnittlig arbetstid per vecka inom tillverkningssektorn i Brasilien (55) för år 2020.

(98)

I den andra noteringen underrättade kommissionen även de berörda parterna om att den, med tanke på den bristande samarbetsviljan från kinesiska exporterande tillverkare, skulle samla den försumbara vikten av några av råvarorna i de totala produktionskostnaderna under ”förbrukningsvaror”, baserat på de uppgifter som sökanden lämnat i begäran. Kommissionen förklarade även att den skulle tillämpa procentandelen på den omräknade kostnaden för råvaror baserat på de uppgifter som sökanden lämnat i sin begäran för att fastställa förbrukningsvaror när den använde de fastställda icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(99)

Inga synpunkter inkom.

(100)

Kommissionen bad sökanden att klargöra de relevanta produktionsfaktorer som används för produktionsprocesserna med utgångspunkt i halvfärdiga varmvalsade produkter och inkomma med uppdaterade transportkostnader som omfattade hela översynsperioden. Sökanden lämnade den begärda informationen den 17 februari 2022.

(101)

Med beaktande av alla uppgifter som baseras på begäran och den efterföljande informationen som sökanden och berörda parter lämnat in beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för vissa kallvalsade platta produkter av stål

(102)

Baserat på de uppgifter som sökanden lämnat i begäran finns det två huvudsakliga produktionsprocesser för tillverkningen av vissa kallvalsade platta produkter av stål:

(103)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror (vad gäller den första produktionsprocessen) och de varmvalsade platta produkterna av stål (vad gäller den andra produktionsprocessen) som levereras till en tillverkare i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet såsom det rapporterats i GTA-databasen till vilket import- och transportkostnader lades. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (56). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 80 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina i det aktuella ärendet. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha uteslutit importen från Kina till det representativa landet förblev importvolymen från övriga tredjeländer representativ.

(104)

Ett antal av produktionsfaktorerna utgjorde en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under översynsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa faktorer inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade kommissionen att inkludera dessa kostnader i förbrukningsvaror. Såsom förklaras i skäl 98 tillämpade kommissionen den procentandel som sökanden angett i sin begäran för att fastställa mängden förbrukningsvaror vid användningen av de fastställda icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(105)

Vad beträffar importtullar konstaterade kommissionen att Brasilien importerade sina mest relevanta råvaror (järnmalm från fler än fem länder, kol och koks från fler än tio länder). Med tanke på att det i en översyn vid giltighetstidens utgång inte är nödvändigt att beräkna en exakt dumpningsmarginal, utan snarare att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning, beräknade kommissionen importtullar för varje råvara på grundval av representativa importvolymer från ett begränsat antal länder, som stod för minst 80 % av den totala importen av de mest relevanta råvarorna (järnmalm, kol och koks).

(106)

Vad gäller transportkostnader bad kommissionen, i avsaknad av samarbete, sökanden att inkomma med uppdaterade uppgifter om de inhemska transportkostnaderna som omfattade hela översynsperioden. Sökanden lämnade de begärda uppgifterna den 4 respektive 17 februari 2022. Kommissionen angav de inhemska transportkostnaderna för leverans av råvaror som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentandel på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik.

(107)

Kommissionen använde ILO-statistik för att fastställa lönerna i Brasilien. ILO:s statistik (57) innehåller uppgifter om anställdas månadslöner (58) och genomsnittlig arbetstid per vecka inom tillverkningssektorn i Brasilien (59) för år 2020.

(108)

Kommissionen använde den elpristaxa som rapporterats från en av Brasiliens största elleverantörer, EDP Brasil (60), för att fastställa det icke snedvridna värdet för elkostnader.

(109)

Priset på naturgas i Brasilien grundades på uppgifter som anger importpriser inklusive tull för den importerade gasen genom en kombination av importkvantiteter, värden från GTA-databasen och uppgifter om gastaxor från MacMap (61).

(110)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(111)

Såsom anges i skäl 90 använde kommissionen finansiella uppgifter från tre brasilianska företag som är tillverkare i det representativa landet (ArcelorMittal Brazil, CSN och Usiminas).

(112)

För att fastställa ett icke snedvridet värde av tillverkningsomkostnader, och eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga, använde kommissionen tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. På grundval av uppgifterna från sökandens begäran fastställde kommissionen därför kvoten mellan tillverkningsomkostnaderna och de totala tillverknings- och arbetskraftskostnaderna. Denna procentsats tillämpades sedan på det icke snedvridna värdet av tillverkningskostnaden för att erhålla det icke snedvridna värdet av tillverkningsomkostnader.

(113)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(114)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga förlitade sig kommissionen på de uppgifter som sökanden lämnat i begäran om översyn avseende användningen av alla faktorer (material och arbetskraft) för produktion av den produkt som översynen gäller.

(115)

När den icke snedvridna tillverkningskostnaden hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnaderna, försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten, i enlighet med vad som beskrivs i skäl 112. Tillverkningsomkostnaderna fastställdes på grundval av uppgifter som lämnats av sökanden. Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst fastställdes på grundval av finansiella uppgifter från tre brasilianska företag (ArcelorMittal Brazil, CSN och Usiminas), såsom anges i skäl 111. Kommissionen lade till följande punkter till de icke snedvridna tillverkningskostnaderna:

(116)

På denna grund konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. Det konstruerade normalvärdet varierade antingen mellan 1 200 och 1 400 euro/ton eller mellan 1 500 och 1 700 euro/ton beroende på produktionsprocess (se skäl 102 i detta avseende) under översynsperioden.

(117)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga fastställdes exportpriset på grundval av uppgifter från artikel 14.6-databasen (62) på cif-nivå.

(118)

Kommissionen jämförde det normalvärde som konstruerats i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen med det exportpris som fastställts enligt ovan.

(119)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Baserat på de uppgifter som lämnats av sökanden gjordes justeringar för sjöfrakt och inhemsk frakt samt lossningskostnader, som uppgick till 140,44 euro/ton av exportpriset, för att anpassa det till priset från fabrik.

(120)

På grundval av detta fastställde kommissionen att exportpriset var 29,7 % lägre än normalvärdet för den första produktionsprocessen som utgick från råvarorna enligt förklaringen i skäl 102, och 8,83 % för den andra produktionsprocessen som utgick från de halvfärdiga produkterna.

(121)

Eftersom importvolymerna i fråga var mycket begränsade och uppgick till mindre än 0,5 % av den totala importen till unionen och mindre än 1 % räknat i marknadsandelar ansågs priserna dock inte vara representativa. Av detta skäl konstaterade kommissionen att dessa låga volymer inte utgjorde en tillräcklig grund för att dra slutsatser om fortsatt dumpning. Kommissionen undersökte därför sannolikheten för återkommande dumpning.

(122)

För bedömningen av sannolikheten för att dumpning återkommer analyserades följande ytterligare faktorer: Export till tredjeländer, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(123)

Kommissionen analyserade prismönstret för Kinas export till tredjeländer under översynsperioden. I detta syfte konsulterade den allmänt tillgängliga uppgifter såsom Kinas exportstatistik enligt Global Trade Atlas (GTA-databasen) och hämtade uppgifter om kvantiteter och värden för export av vissa kallvalsade platta produkter av stål enligt HS-numren 7209 15 90, 7209 16 90, 7209 17 90, 7209 18 90, 7209 25 00, 7209 26 00, 7209 27 00, 7209 28 00, 7211 23 00, 7211 29 00, 7225 50 00 och 7226 92 00 för översynsperioden. Exportmängden (i ton) till samtliga länder (inbegripet unionen) uppgår till 3 253 368 ton, varav 31 602 ton eller omkring 1 % exporterades till unionen.

(124)

Statistiken över Kinas export i GTA-databasen visade ett genomsnittligt exportpris cif från Kina till andra länder på 629 euro/ton, vilket justerades till pris från fabrik (efter justeringar för sjöfrakt och inrikesfrakt samt lossningskostnader) och då uppgick till 585 euro/ton. Det sistnämnda priset var till och med lägre än exportpriset till unionen under översynsperioden.

(125)

Det ansågs därför sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle börja sälja till unionen vid nivåer under det fastställda normalvärdet om de nuvarande åtgärderna upphävdes.

(126)

Enligt sökandens begäran finns det fler än 50 tillverkare som exporterar den produkt som översynen gäller i Kina. Enligt den kinesiska exportstatistik som rapporteras i GTA-databasen exporterade de kinesiska exporterande tillverkarna också till resten av världen.

(127)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga grundade kommissionen sina slutsatser om de andra exporterande tillverkarnas kapacitet på tillgängliga uppgifter och förlitade sig i detta syfte på uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och andra tillgängliga källor, såsom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1029 (63), ett OECD-dokument om den senaste utvecklingen (64) av ståltillverkningskapaciteten 2021 som offentliggjordes i september 2021 och uppgifter från World Steel Association för år 2021 (65).

(128)

För det första uppskattades den totala kinesiska kapaciteten enligt uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång till över 120 miljoner ton, medan Kinas produktion och förbrukning båda uppskattades till 100 miljoner ton 2020. På grundval av detta beräknades den outnyttjade kapaciteten i Kina till 20 miljoner ton 2020, vilket är vägledande för den outnyttjade kapaciteten under översynsperioden och betydligt överskrider unionens totala förbrukning på den öppna marknaden (omkring 9,7 miljoner ton) under översynsperioden. För det andra anges i genomförandeförordning (EU) 2021/1029 att trots den ”exceptionella konsumtionsökningen i Kina” (se skäl 36 i genomförandeförordning (EU) 2021/1029), visade 2020 års ministerrapport från det globala forumet för överkapacitet i stålsektorn (Global Forum on Steel Excess Capacity), som bygger på uppgifter fram till 2019 att ”den omedelbara konsekvensen av utsikterna för efterfrågan är att den globala klyftan mellan kapacitet och efterfrågan, som är en indikator på överproduktionsrisker för stålmarknaden, kommer att öka avsevärt till minst 606 miljoner ton 2020”. Det konstaterade även att ”denna vändning av överskottskapaciteten kan leda till störningar i handeln och kraftigt lägre stålpriser samt skada stålindustrins ekonomiska hållbarhet”. För det tredje bekräftades denna situation även i OECD-dokumentet med titeln Latest development in steelmaking capacities in 2021. I dokumentet nämndes inte bara ”ett antal nya investeringar i samband med Kinas åtgärder för att ersätta omoderna och små stålanläggningar, särskilt i landets sydliga och östra kustområden”, utan även att den kinesiska regeringen ”har konstaterat att vissa stålverk har ökat sin produktionskapacitet inom ramen för systemet för kapacitetsbyten”. I OECD-dokumentet nämns även att kinesiska stålföretag investerar i sydasiatiska länder, t.ex. Filippinerna och Indonesien. Även om uppgifterna från World Steel Association för år 2021 endast avser råstål kan de anses vara vägledande för den berörda produkten eftersom tillverkning av kallvalsat stål praktiskt taget är den andra produktionsprocessen, efter tillverkning av varmvalsat stål. I detta avseende visade uppgifterna för 2021 om tillverkning av råstål att Kina stod för 52,9 % av den globala världsproduktionen av stål, vilket även det visar på den enorma produktionskapaciteten för den berörda produkten i Kina 2021.

(129)

Vissa stora marknader, såsom Förenta staterna och Indien, är dessutom skyddade genom antidumpningsåtgärder för den produkt som översynen gäller, vilket minskar de kinesiska exporterande tillverkarnas tillträde till dessa marknader.

(130)

På grundval av detta är det sannolikt att de kinesiska tillverkarna i stora mängder kommer att rikta sin outnyttjade kapacitet till unionen marknad och sälja till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(131)

Unionen är en av världens största marknader för vissa kallvalsade platta produkter av stål.

(132)

Sökanden hävdade i sin begäran att endast unionens skyddsåtgärder för stål, som är tillämpliga på den produkt som översynen gäller, inte är tillräckliga för att skydda unionens marknad mot import i betydande mängder till dumpade priser. Eftersom Kina inte tilldelades en landsspecifik kvot för den produkt som översynen gäller har de kinesiska exporterande tillverkarna tillgång till en stor mängd återstående kvotvolymer, genom vilka de kan rikta sin export till unionens marknad om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. Om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra kommer de kinesiska exportvolymerna sannolikt att öka betydligt inom ramen för den återstående kvoten och således översvämma unionens marknad innan tullar utanför kvoten enligt skyddsåtgärderna skulle bli tillämpliga.

(133)

Importören Duferco SA uppgav (66) att de kinesiska myndigheterna hade dragit in mervärdesskatteavdraget på 13 % för stålimport, även för den produkt som översynen gäller, i syfte att minska stålproduktionen i Kina (för att hantera industrins koldioxidutsläpp) och samtidigt säkerställa Kinas inhemska försörjning. Duferco SA uppgav vidare att priserna på den kinesiska importen förväntas öka till följd av detta, vilket skulle innebära att unionens marknad blir mindre attraktiv. Kommissionen kunde dock inte bekräfta detta påstående, eftersom utvecklingen av volymer och priser även beror på många andra faktorer, särskilt befintlig överkapacitet och unionsmarknadens attraktionskraft jämfört med övriga tredjeländer.

(134)

Unionens marknad är mycket attraktiv eftersom den är en av världens största. Såsom anges i tabell 7 i skäl 202 uppgick de genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder på den öppna marknaden i unionen till 622 euro/ton under översynsperioden, vilket är högre än det genomsnittliga exportpriset från Kina justerat till pris från fabrik, som uppgår till 585 euro/ton se skäl 124). Om de gällande antidumpningsåtgärderna skulle upphöra är det således sannolikt att kinesiska tillverkare skulle använda sin outnyttjade kapacitet och dessutom avleda en del av sin nuvarande exportförsäljning från andra mindre lönsamma tredjeländer till unionens marknad.

(135)

På grundval av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(136)

Under översynsperioden fortsatte importen från Ryssland av den produkt som översynen gäller, men importnivåerna var mycket lägre än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dvs. från den 1 april 2014 till den 31 mars 2015). Enligt statistik från Comext (Eurostat) uppgick importen av kallvalsade platta produkter av stål från Ryssland till mindre än 3 000 ton under översynsperioden, jämfört med omkring 700 000 ton under den ursprungliga undersökningen. Importen av kallvalsade platta produkter av stål från Ryssland uppgick till nära 0 % av marknadsandelen både för unionens totala marknad och unionens öppna marknad under översynsperioden, jämfört med en marknadsandel på 9,8 % under den ursprungliga undersökningsperioden.

(137)

Såsom förklaras i skäl 29 gav de tre ryska exporterande tillverkarna sig till känna vid inledandet av undersökningen och förklarade att de var villiga att samarbeta. Senare informerade de dock kommissionen om att de inte hade för avsikt att besvara frågeformuläret för exporterande tillverkare.

(138)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen baserades därför undersökningsresultaten om fortsatt dumpning och sannolikhet för återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter.

(139)

Såsom anges i skäl 138 använde kommissionen på grund av den bristande samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna i Ryssland tillgängliga uppgifter för att fastställa normalvärdet. I detta syfte använde kommissionen uppgifter om översynsperioden som sökanden lämnat baserat på MEPS Internationals (67) inhemska prisreferenser för Ryssland rörande kallvalsade platta produkter av stål i Volgaregionen. På grundval av detta uppgick normalvärdet till 702,97 euro/ton under översynsperioden.

(140)

På grund av den bristande samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna i Ryssland var kommissionen tvungen att använda tillgängliga uppgifter för att fastställa exportpriset.

(141)

Exportpriset fastställdes på grundval av uppgifter på cif-nivå från Eurostat. Exportpriset fastställdes således till 755,65 euro/ton.

(142)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för den produkt som översynen gäller på nivån från fabrik. Baserat på de uppgifter som sökanden lämnat gjordes justeringar för sjöfrakt och inhemsk frakt samt lossningskostnader, som uppgick till 127,84 euro/ton av exportpriset, för att anpassa det till priset från fabrik. På grundval av detta fastställdes det justerade exportpriset på nivån från fabrik till unionen till 627,81 euro/ton.

(143)

Jämförelsen ovan visade att exportpriserna till unionen, uttryckt i procent av cif-värdet, var 10 % lägre än det fastställda normalvärdet.

(144)

Importvolymen i fråga var dock mycket liten och stod för mindre än 1 % av den totala importen till unionen och nära 0 % av andelen för unionens marknad, och kommissionen undersökte därför också sannolikheten för återkommande dumpning.

(145)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen sannolikheten för att dumpningen återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla. I detta avseende undersöktes följande ytterligare faktorer: Export till tredjeländer, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Ryssland samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(146)

Normalvärdet konstruerades på det sätt som anges i avsnitt 3.2.2.1.

(147)

Exportpriset fastställdes på grundval av exportpriser för den produkt som översynen gäller till övriga tredjeländer. På grund av de exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja använde kommissionen GTA-databasen. Det genomsnittliga exportpriset cif till tredjeländer uppgick till 536 euro/ton under översynsperioden. Exportpriset cif till tredjeländer sänktes till nivån från fabrik genom avdrag för kostnaderna för frakt, försäkringar och inhemsk transport i Ryssland, vilka såsom nämns i skäl 141 uppgick till 127,84 euro/ton. På grundval av detta fastställdes det justerade exportpriset på nivån från fabrik till tredjeländer till 408,72 euro/ton.

(148)

Kommissionen jämförde det normalvärde som fastställs i avsnitt 3.2.2.1 och det genomsnittliga exportpriset till tredjeländer på nivån från fabrik.

(149)

Jämförelsen ovan visade att Rysslands export av den produkt som översynen gäller till tredjeländer, uttryckt i procent av cif-värdet, var 55 % lägre än det fastställda normalvärdet.

(150)

I den inlaga som de tre ryska exporterande tillverkarna inkom med vid inledandet av undersökningen hävdade de att exportpriserna till tredjeländers marknader inte är mer representativa än exportpriserna till unionen, eftersom denna export, som främst går till Turkiet, utgörs av billigare typer av kallvalsade platta produkter av stål, vilket enligt dem förklarade de lägre priserna. De ansåg att de höga ryska exportpriser som rapporteras av Eurostat var representativa och måste användas i bedömningen.

(151)

I detta avseende konstaterade kommissionen att ingen bevisning lämnades för att styrka påståendet om skillnader i produkttyper. De tre ryska exporterande tillverkarna inkom inte med svar på frågeformuläret, vilket hade gett kommissionen möjlighet att göra en bedömning av de produkttyper som exporteras till unionen. Såsom förklaras i skäl 138 grundade kommissionen därför sin bedömning på tillgängliga uppgifter. Den använde GTA-databasen för att fastställa det ryska exportpriset till tredjeländer som den mest tillförlitliga källan. Även om de ryska exportpriserna skulle ha använts enligt de tre ryska exportörernas förslag, slår kommissionen i alla händelser fast i avsnitt 3.2.2.4 att de ryska exportpriserna till unionen enligt uppgifter från Eurostat, uttryckt i procent av cif-värdet, var 10 % lägre än det fastställda normalvärdet. Påståendet avvisades därför.

(152)

Med tanke på att de ryska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga fastställdes produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Ryssland på grundval av tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som lämnats av sökanden rörande översynsperioden.

(153)

Enligt de uppgifter som sökanden lämnat överskred den totala produktionskapaciteten för den produkt som översynen gäller i Ryssland 12 000 000 ton under översynsperioden. Sökanden uppskattar att de ryska tillverkarna har en outnyttjad kapacitet på omkring 2 miljoner ton som inte kan absorberas av hemmamarknaden. Sökanden hävdade dessutom att ryska tillverkare ökade sin produktionskapacitet för kallvalsat stål med omkring 1 150 000 ton mellan 2016 och 2021.

(154)

De ryska exporterande tillverkarna bestred sökandens uppskattning av outnyttjad kapacitet i Ryssland. I sin inlaga vid inledandet lämnade de uppgifter om den totala produktionskapaciteten för industrin för kallvalsade platta produkter av stål i Ryssland, den totala produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet. De hävdade att den ryska industrin för kallvalsade platta produkter av stål hade en outnyttjad kapacitet på [1,8–2,3] miljoner ton 2020, vilket endast utgjorde [4–8] % av unionens totala förbrukning (32,4 miljoner ton). De påpekade även att den lediga kapaciteten för Rysslands industri för kallvalsade platta produkter av stål förväntas minska ytterligare på grund av den uppskattade ökningen av förbrukningen och produktionen av kallvalsade platta produkter av stål i Ryssland och Eurasiska ekonomiska unionen (EAEU).

(155)

I detta avseende, och såsom förklaras i skäl 32, inkom de ryska exporterande tillverkarna inte med svar på frågeformuläret, och kommissionen ansåg att de endast lämnade fragmenterade uppgifter om produktion, kapacitet och produktionsvolymer, utan stödjande bevisning, som kommissionen inte kunde bekräfta. Eftersom de exporterande tillverkarna inte lämnade tillräckliga och tillförlitliga uppgifter om produktionskapacitet och produktionsvolymer använde kommissionen tillgängliga uppgifter i ärendehandlingarna.

(156)

De ryska exporterande tillverkarna lämnade dessutom uppgifterna om produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande endast i en konfidentiell version, utan en icke-konfidentiell sammanfattning. Såsom konstateras i tillkännagivandet om inledande kan kommissionen, om en part som lämnar konfidentiella uppgifter inte kan visa att begäran om konfidentiell behandling är välgrundad eller inte lämnar in en icke-konfidentiell sammanfattning i begärt format och av begärd kvalitet, komma att lämna uppgifterna utan beaktande om det inte med hjälp av lämpliga källor på ett tillfredsställande sätt kan visas att uppgifterna är riktiga. Med tanke på att uppgifterna om produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande endast lämnades i en konfidentiell version och därför inte kunde bli föremål för synpunkter från andra berörda parterna kunde det inte bevisas på ett tillfredsställande sätt att uppgifterna var korrekta.

(157)

Uppgifterna i fråga från de ryska exporterande tillverkarna och uppgifterna från sökanden skilde sig i alla händelser inte i någon större utsträckning. Kommissionen ansåg därför att en bedömning på grundval av de uppgifter som lämnats av de ryska exporterande tillverkarna inte skulle ha lett till någon annan slutsats. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(158)

Efter utlämnandet av uppgifter bestred såväl de ryska myndigheterna som de exporterande tillverkarna kommissionens slutsats om att de exporterande tillverkarna inte till fullo samarbetade i undersökningen och att ingen icke-konfidentiell version hade lämnats in (såsom förklaras i skäl 156). De exporterande tillverkarna hävdade därför att kommissionen i detta avseende hade missbrukat sin befogenhet att göra en skönsmässig bedömning.

(159)

För det första konstaterade kommissionen att de exporterande tillverkarna endast lämnade uppgifterna om kapacitet per företag i indexerad form, vilket inte gav parterna möjlighet att lämna synpunkter på den exakta kapaciteten (inga intervall angavs). Den icke-konfidentiella versionen innehöll varken uppgifter om produktion eller kapacitetsutnyttjande. Kommissionen upprepade därför sin slutsats att den icke-konfidentiella versionen av uppgifterna om produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande inte kunde granskas av de andra berörda parterna. För det andra lämnades inte dessa uppgifter som en del av svaren på frågeformulären och kunde därför inte dubbelkontrolleras mot andra delar av frågeformulären och det underlag som företagen är skyldiga att lämna som bevisning för de uppgifter som anges i svaret på frågeformuläret. Såsom förklaras i skäl 157 fastställde kommissionen dessutom att även om de uppgifter som lämnats skulle ha beaktats skulle dess slutsatser om outnyttjad kapacitet inte ha ändrats. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(160)

Den outnyttjade kapacitet för den produkt som översynen gäller som finns tillgänglig i Ryssland utgör omkring 21 % av unionens totala förbrukning på den öppna marknaden under översynsperioden om uppgifterna i ansökan används och omkring 20 % om de ryska exporterande tillverkarnas inlaga skulle ha beaktats.

(161)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att de ryska exporterande tillverkarna förfogar över betydande outnyttjad kapacitet som de skulle kunna använda för att tillverka kallvalsade platta produkter av stål för export till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(162)

Kommissionen fastställde att de ryska exporterande tillverkarna exporterade den produkt som översynen gäller till tredjelandsmarknader till priser som i genomsnitt var omkring 14 % lägre än unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspriser på unionens marknad. Med hänsyn till prisnivån är det därför potentiellt mer attraktivt för de ryska exportörerna att exportera till unionen än till nästan alla andra länder.

(163)

Unionens marknad är också attraktiv med tanke på dess geografiska närhet och storlek och med tanke på att den totala förbrukningen uppgick till 33 579 173 ton, inbegripet förbrukningen på den öppna marknaden på 9 677 020 ton under översynsperioden.

(164)

Exportvolymen till tredjeländer uppgick till 580 000 ton under översynsperioden, vilket motsvarade 6 % av förbrukningen på unionens öppna marknad. Detta utgör en ytterligare volym av kallvalsade platta produkter av stål som skulle kunna avledas till unionens marknad med tanke på dess attraktionskraft om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(165)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de ryska exporterande tillverkarna och de ryska myndigheterna att unionens marknad inte längre var attraktiv för de exporterande tillverkarna på grund av sanktionerna, och även under tiden före sanktionerna ”har handelsflöden, infrastruktur och leveranskedjor redan förstörts”, som det skulle ta flera år att återupprätta.

(166)

Påståendet om sanktioner behandlas i skälen 167 och 172, men kommissionen konstaterade att ingen bevisning lämnades för påståendet att det skulle ta flera år att återupprätta exporten till unionen. Mot bakgrund av de betydligt lägre priser som ryska exporterande tillverkare fortsätter att tillämpa på export till resten av världen, unionsmarknadens geografiska närhet och storlek samt den betydande exportvolymen till tredjeländer som kunde avledas till unionen, upprepade kommissionen sin slutsats om att unionens marknad är attraktiv för ryska exporterande tillverkare.

(167)

Denna slutsats påverkas inte av de senaste händelserna. Kommissionen konstaterade i detta avseende att unionen efter inledandet av undersökningen hade infört ett antal sanktionspaket mot Ryssland på grund av Rysslands militära aggression mot Ukraina, vilket även påverkar stålprodukter och/eller de stålföretag som planerar att tillverka och exportera den produkt som översynen gäller efter undersökningsperioden. Det senaste sanktionspaket som omfattar den produkt som översynen gäller och/eller de exporterande tillverkarna innehåller ett förbud mot import av kallvalsade platta produkter av stål. Detta förbud trädde i kraft den 16 mars 2022 (68). Eftersom dessa sanktioner är kopplade till den militära aggressionen och den underliggande geopolitiska situationen är deras omfattning, modulering och/eller varaktighet oförutsägbar. Dessutom har antidumpningsåtgärder en maximal varaktighet på fem år. Med tanke på de ovannämnda osäkerheterna och det faktum att rådet när som helst kan ändra sanktionernas exakta omfattning och varaktighet ansåg kommissionen att de inte kunde påverka dess slutsatser i detta förfarande.

(168)

Kommissionen fastställde att ryska exporterande tillverkare säljer till tredjeländer till priser som är lägre än normalvärdet.

(169)

Såsom förklaras i skäl 161 var den outnyttjade kapaciteten i Ryssland betydande under översynsperioden och utgjorde omkring 21 % av unionens totala förbrukning på den öppna marknaden under översynsperioden samt ökade mellan 2016 och 2021.

(170)

Slutligen konstaterades att det på grund av unionsmarknadens attraktionskraft, storlek, geografiska närhet och priser, är troligt att den ryska exporten och den outnyttjade kapaciteten skulle omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(171)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de ryska myndigheterna att det inte är sannolikt att dumpningen återkommer eftersom importen har varit försumlig och de ryska tillverkarna till följd av sanktionerna helt har slutat att exportera till unionen för en lång och obestämd tid.

(172)

Vad gäller export till unionen erinrade kommissionen om att den fastställde sannolikheten för återkommande dumpning på grundval av de faktorer som beskrivs ovan, som inte omfattar den nuvarande exportnivån till unionen, vilken anses vara en tillfällig situation som kan förändras när som helst. Vad beträffar de gällande sanktionerna, och såsom förklaras i skäl 167, konstaterade kommissionen att sanktionernas omfattning, modulering och/eller varaktighet inte kan förutsägas och kan ändras när som helst, vilket innebär att de inte påverkar slutsatserna i detta förfarande. De senaste händelserna som tillfälligt påverkar importen från Ryssland till unionen kan därför inte ändra slutsatserna om återkommande dumpning i detta ärende, och dessa påståenden avvisades således.

(173)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen återkommer om åtgärderna inte förlängs.

(174)

Den likadana produkten tillverkades av 21 tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(175)

Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till omkring 30,5 miljoner ton. Kommissionen fastställde den totala tillverkningen på grundval av alla uppgifter rörande unionsindustrin som fanns tillgängliga, som de uppgifter som lämnats av sökanden. Såsom framgår i skäl 21 valdes tre unionstillverkare ut till urvalet, vilka står för över 30 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(176)

Eftersom unionsindustrin till största delen är vertikalt integrerad och kallvalsade platta produkter av stål anses vara råvara för tillverkningen av olika produkter i ett senare led med ett mervärde analyserades den företagsinterna förbrukningen och förbrukningen på den öppna marknaden separat.

(177)

Det är viktigt att göra åtskillnad mellan den företagsinterna och den öppna marknaden vid skadeanalysen, eftersom de produkter som är avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för en direkt konkurrens från import och internpriserna sätts inom gruppen enligt olika prissättningsstrategier och följaktligen inte är tillförlitliga. Tillverkning som är avsedd för den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten och säljs till marknadspriser.

(178)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin, och på samma sätt som under den ursprungliga undersökningen, inhämtade kommissionen uppgifter för hela tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden. Kommissionen konstaterade att ca 78 % av unionstillverkarnas sammanlagda tillverkning var avsedd för företagsintern användning.

(179)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer avseende unionsindustrin på grundval av uppgifter som endast rörde den öppna marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionens marknad, marknadsandel, exportvolym, exportpriser och lönsamhet. För andra indikatorer, såsom tillverkning, kapacitet, produktivitet, sysselsättning och löner, avser de siffror som anges nedan hela verksamheten, och det var därför inte nödvändigt att göra någon åtskillnad.

(180)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av a) Eurofers uppgifter om unionsindustrins försäljning av den likadana produkten i unionen, vilka kontrollerats mot uppgifter om de unionstillverkare som ingick i urvalet, och b) import av den produkt som översynen gäller från samtliga tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat.

(181)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukningen i unionen (ton)

(182)

Förbrukningen på den öppna marknaden har ökat jämfört med de 7 122 682 ton som förbrukades under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (den 1 april 2014 till den 31 mars 2015). Under skadeundersökningsperioden minskade dock unionens företagsinterna förbrukning med omkring 15 %, medan förbrukningen på unionens öppna marknad minskade med omkring 13 %. Förbrukningen på den företagsinterna marknaden var stabil mellan åren 2018 och 2019, medan förbrukningen på den öppna marknaden minskade med 7 %. Den största minskningen inträffade mellan åren 2019 och 2020, då förbrukningen på både den öppna och den företagsinterna marknaden minskade betydligt med 11 % respektive 20 %. Minskningen började 2019 till följd av en övergripande avmattning i unionens tillväxt, men förvärrades av den allmänna ekonomiska nedgång som orsakades av covid-19 pandemin. Avmattningen i den ekonomiska tillväxten i allmänhet och i tillverkningssektorn i synnerhet har påverkat den totala efterfrågan på stål. Detta påverkade särskilt fordonsindustrin, som utgör en betydande del av användarna av kallvalsade platta produkter av stål. Från 2020 till översynsperioden ökade förbrukningen både på den företagsinterna och den öppna marknaden med 5 %, men återgick inte till nivåerna 2018.

(183)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan importvolymerna och förbrukningen på den öppna marknaden i unionen enligt tabell 2.

(184)

Importen till unionen från de berörda länderna och övriga länder utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (ton) och marknadsandel

(185)

Under den ursprungliga undersökningsperioden stod importen från de berörda länderna för en marknadsandel på 20 % och uppgick till 1,4 miljoner ton, men har sedan dess, enligt uppgifter från Eurostat, praktiskt taget försvunnit från unionens marknad. Importen från de berörda länderna fortsatte att minska från 14 367 ton till 9 713 ton under skadeundersökningsperioden. Även om importvolymerna från båda de berörda länderna ökade något mellan 2020 och översynsperioden i linje med de ökande förbrukningsvolymerna under samma period, stod de fortfarande för en marknadsandel på endast 0,1 % under översynsperioden.

(186)

Den totala importen av den produkt som översynen gäller från andra tredjeländer än de berörda länderna minskade med 5 % (från 2,28 till 2,15 miljoner ton) under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling följer samma negativa tendens som förbrukningen på unionens öppna marknad enligt tabell 2, men i mindre utsträckning. Tredjeländerna bibehöll sin marknadsandel (som till och med ökade med nästan 2 procentenheter) på den öppna marknaden under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrin förlorade marknadsandelar på nästan 2 %. Försörjningen av kallvalsade platta produkter av stål var dock fragmenterad, eftersom inget av de övriga tredjeländerna hade en marknadsandel på över 4 % på unionens marknad (69).

(187)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(188)

Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i svaret på frågeformuläret från Eurofer om unionsindustrins försäljning av den likadana produkten, som dubbelkontrollerades mot de uppgifter som lämnats av de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som de unionstillverkare som ingick i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(189)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(190)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(191)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(192)

Produktionsvolymerna har minskat betydligt sedan början av skadeundersökningsperioden. Minskningen följer en i stort sett liknande tendens och har en liknande omfattning som den minskning som konstaterats för unionens totala förbrukning. Produktionsvolymen minskade med 16 % under översynsperioden.

(193)

Produktionskapaciteten minskade också något under skadeundersökningsperioden, och ligger på en mycket lägre nivå än under den ursprungliga undersökningen. Detta beror delvis på att Förenade kungariket fortfarande var medlem i unionen under den ursprungliga undersökningen, medan landets produktionskapacitet inte längre beaktades i denna översyn. Unionsindustrin har dessutom vidtagit åtgärder för att anpassa och rationalisera sin kapacitet till förbrukningen på marknaden. Kapacitetsutnyttjandet förbättrades därför inledningsvis jämfört med den ursprungliga undersökningen. Till följd av avmattningen i unionens tillväxt 2019 och särskilt utbrottet av covid-19 pandemin, minskade kapacitetsutnyttjandet dock återigen betydligt under skadeundersökningsperioden, även om det återhämtade sig något under översynsperioden (kapacitetsutnyttjandet minskade med nästan 20 procentenheter 2020 jämfört med 2018, det uppgick till –11 procentenheter under översynsperioden jämfört med 2018).

(194)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym (ton) och marknadsandel

(195)

Den totala försäljningen i unionen följde en nedåtgående tendens under skadeundersökningsperioden, med en total minskning på 15 %. Samma tendens med liknande omfattning konstateras för den företagsinterna marknaden och den öppna marknaden, i linje med den minskade förbrukning som framgår av tabell 2.

(196)

Unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden var förhållandevis stabil under skadeundersökningsperioden, men minskade med nästan 2 % under översynsperioden. Detta överensstämmer med tredjeländernas ökade marknadsandel under översynsperioden, vilket framgår av tabell 3.

(197)

Mot bakgrund av den minskade förbrukningen förlorade unionsindustrin inte bara försäljningsvolymer i unionen utan även marknadsandelar på den öppna marknaden. Unionsindustrin hade således ingen tillväxt under skadeundersökningsperioden.

(198)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(199)

Unionsindustrin lyckades inte behålla antalet anställda inom den del av tillverkningen som framställer den produkt som översynen gäller, där antalet anställda minskade med totalt 3 % mellan 2018 och översynsperioden.

(200)

Produktiviteten för arbetskraften inom unionsindustrin, mätt som produktion (i ton) per anställd, följde en nedåtgående tendens under skadeundersökningsperioden (–13 %). Den kraftigt minskade produktiviteten följer av den ännu större minskningen av produktionsvolymen, som också är kopplad till den minskade försäljningen och minskade efterfrågan på unionsindustrins produkter, både på den inhemska marknaden och å exportmarknaden, jämfört med den mindre minskningen av antalet anställda.

(201)

Alla dumpningsmarginaler som fastställdes under översynsperioden låg betydligt över miniminivån. Samtidigt var importnivån under översynsperioden mycket begränsad och utgjorde endast 0,1 % av unionens förbrukning. De antidumpningsåtgärder som infördes till följd av den ursprungliga undersökningen har gett unionsindustrin möjlighet att återhämta sig från tidigare dumpning, vilket framgår av uppgifterna för 2018 och bekräftas av sökanden i begäran om översyn.

(202)

De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspris och produktionskostnad i unionen (i euro/ton)

(203)

Under skadeundersökningsperioden sjönk försäljningspriserna till icke-närstående parter på unionsmarknaden (den öppna marknaden) med 5 %. En detaljerad analys visar att försäljningspriserna minskade med 15 % från 2018 till 2020 och ökade igen med 12 % under översynsperioden. Produktionskostnaden varierade under samma period, men var nästan 10 % högre under översynsperioden jämfört med 2018. Bortsett från 2018 var den genomsnittliga produktionskostnaden högre än det genomsnittliga försäljningspriset för samtliga år. Även om försäljningspriserna ökade betydligt mellan 2020 och översynsperioden hade unionsindustrin ännu inte lyckats öka sin försäljning till en tillräcklig nivå för att täcka produktionskostnaden.

(204)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(205)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna varierade under skadeundersökningsperioden, men visade en total ökning på 7 %. Antalet anställda minskade och så gjorde även de totala arbetskraftskostnaderna, men i mindre utsträckning.

(206)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lagerhållning

(207)

Unionsindustrins lager minskade kontinuerligt under skadeundersökningsperioden. Förändringar i lagret av kallvalsade platta produkter av stål följer normalt samma tendenser som för produktionen, som också minskade under skadeundersökningsperioden, såsom framgår av tabell 4 (70). Ett av företagen i urvalet genomförde dock vissa omstruktureringsåtgärder under skadeundersökningsperioden, bland annat en partiell delning som omfattade lagret. Ett annat av företagen i urvalet hade dessutom problem med flera utrustningsdelar under en viss tid, vilket innebar att företaget var tvunget att sälja mer från lagret än planerat. Såsom även fastställs i den ursprungliga undersökningen anses inte lager vara en viktig skadeindikator för denna industri, eftersom de flesta typerna av den likadana produkten tillverkas av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna (71).

(208)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(209)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning.

(210)

Till följd av införandet av antidumpningsåtgärderna kunde unionsindustrin förbättra sin lönsamhet sedan den ursprungliga undersökningsperioden, och till och med överskred det vinstmål som fastställdes i den undersökningen (72). Efter toppen 2018 ledde minskningen av unionens förbrukning på den öppna marknaden kombinerat med minskande försäljningspriser under de följande åren, vilket framgår av tabell 7, till en tillverkningskostnad per enhet som var högre än det genomsnittliga försäljningspriset. Den minskade förbrukningen av kallvalsade platta produkter av stål i unionen innebar att unionsindustrin inte kunde lägga försäljningspriserna på en sådan nivå att det åtminstone skulle vara möjligt att täcka tillverkningskostnaderna.

(211)

Nettokassaflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Nettokassaflödet utvecklades i stor utsträckning i linje med lönsamheten och var som högst 2018. Därefter minskade det betydligt 2019 och 2020 och återhämtade sig något under undersökningsperioden men låg fortfarande under nivåerna för 2018 och 2019.

(212)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet för investeringarna. Även om investeringarna ökade överlag under skadeundersökningsperioden, 2020 och översynsperioden, var de fortfarande lägre än nivån 2019. Räntabiliteten utvecklades negativt och följde samma tendens som lönsamheten.

(213)

Alla makroekonomiska indikatorer visade en negativ tendens under skadeundersökningsperioden, såsom produktion, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym på unionsmarknaden (både den företagsinterna och den öppna marknaden), marknadsandelar, sysselsättning och produktivitet. På samma sätt uppvisade även de flesta mikroekonomiska indikatorerna en negativ tendens under skadeundersökningsperioden, däribland försäljningspriserna på unionens öppna marknad, produktionskostnaderna, lönsamheten, utgående lager, kassaflödet och räntabiliteten. Endast investeringar visade en positiv tendens.

(214)

Även om unionsindustrin lyckades höja priserna under översynsperioden hade unionsindustrin fortfarande en negativ vinstmarginal på –3,1 % under översynsperioden. Kassaflödet och räntabiliteten försämrades också, vilket gjorde det svårare för unionsindustrin att anskaffa kapital och växa.

(215)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin fram till 2018 hade återhämtat sig från den tidigare väsentliga skada som vållats av den dumpade importen från Kina och Ryssland i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Skadebilden försämrades dock under skadeundersökningsperioden och unionsindustrin var tillbaka i en ekonomiskt bräcklig och skadevållande situation under översynsperioden.

(216)

Efter utlämnandet av uppgifter förklarade de ryska myndigheterna att de inte instämde i kommissionens slutsats om unionsindustrins situation under översynsperioden. Enligt de ryska myndigheterna förbättrades situationen under översynsperioden jämfört med föregående år, utom för tillverkningskostnaden per enhet.

(217)

Det är korrekt att några av skadeindikatorerna förbättrades något mellan 2020 och översynsperioden, vilket även påpekas i analysen ovan (t.ex. i skälen 193 och 211), men indikatorerna visade på en försämring under skadeundersökningsperioden. Den förbättring som noterades under översynsperioden var dock inte tillräcklig för att unionsindustrin skulle kunna ta sig ur den ekonomiskt bräckliga situation som den befunnit sig i sedan 2018. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(218)

Till följd av den försumliga importen från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden drog kommissionen slutsatsen att importen från Kina och Ryssland inte kunde ha vållat den skada som unionsindustrin led.

(219)

Kommissionen undersökte därför sannolikheten för att den skada som ursprungligen vållats av den dumpade importen från Kina och Ryssland skulle återkomma om åtgärderna upphörde.

(220)

Kommissionen drar i skäl 215 slutsatsen att unionsindustrin befann sig i en ekonomiskt bräcklig situation under översynsperioden. I skäl 218 drar kommissionen även slutsatsen att den skada för unionsindustrin som konstaterats under översynsperioden inte kan ha vållats av dumpad import från Kina och Ryssland eftersom det var fråga om mycket begränsade volymer. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, om det är sannolikt att den skada som vållats av dumpad import från Kina och Ryssland återkommer om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(221)

För det ändamålet undersökte kommissionen produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i de berörda länderna, förhållandet mellan exportpriserna till tredjeländer och prisnivån i unionen samt hur potentiell import och potentiella prisnivåer för sådan import från dessa länder skulle kunna påverka unionsindustrins situation om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(222)

Såsom redan beskrivs i avsnitten 3.1.11.2 och 3.2.3.2 har de exporterande tillverkarna i Kina och Ryssland en betydande outnyttjad kapacitet, som sammantaget avsevärt överskrider de nuvarande produktionsvolymerna och den inhemska efterfrågan i dessa länder. Denna outnyttjade kapacitet skulle kunna användas för att tillverka den produkt som översynen gäller för export till unionen om åtgärderna tilläts upphöra att gälla. De mängder som skulle kunna exporteras av de kinesiska och ryska exporterande tillverkarna är betydande i jämförelse med unionsmarknadens storlek. Den outnyttjade kapaciteten är mer än dubbelt så stor som unionens totala förbrukning på den öppna marknaden under översynsperioden.

(223)

Såsom beskrivs i avsnitten 3.1.11.1 och 3.2.3.1 exporterade de kinesiska och ryska exporterande tillverkarna till sina viktigaste tredjelandsmarknader till priser som var betydligt lägre än det fastställda normalvärdet, som dessutom var lägre än de genomsnittliga (mål)försäljningspriserna för unionstillverkarna på unionens marknad under översynsperioden. Med beaktande av prisnivån på exporten från Kina och Ryssland till andra tredjelandsmarknader är det potentiellt mycket mer attraktivt för exportörerna från dessa länder att exportera till unionen. Följaktligen är det rimligt att förvänta sig att de ryska och kinesiska exporterande tillverkarna återigen skulle börja exportera stora volymer av den produkt som översynen gäller till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Detta blir ännu mera sannolikt med tanke på att det finns en betydande outnyttjad kapacitet i Kina och Ryssland. Såsom konstateras i skäl 167 tillämpar unionen för närvarande ett importförbud för vissa produkter av stål som exporteras från Ryssland, inklusive kallvalsade platta produkter av stål (73), men denna åtgärd kommer sannolikt att vara tillfällig och det är inte möjligt att förutse hur länge den kommer att vara i förhållande till varaktigheten för utvidgningen av de nuvarande åtgärderna. Detta påverkar därför inte slutsatserna om unionsmarknadens attraktionskraft.

(224)

De tre ryska exporterande tillverkarna hävdade att sökanden i sin begäran överskattade unionsmarknadens attraktionskraft med avseende på Ryssland. De ryska företagen förklarade att om de skulle öka sin export till tredjeländer skulle sådan export snarare vara avsedd för Rysslands förmånshandelspartner, inte för unionen. Såsom även sökanden påpekar, finns det dock inget skäl till att Rysslands outnyttjade kapacitet skulle användas för att öka exporten till Rysslands förmånshandelspartner. Sådan export är redan tullfri, så de kunde redan nu ha exporterat tullfritt. Exporten till unionen omfattas däremot av tullar för närvarande, och en jämförelse av ryska och kinesiska priser till tredjeländer plus unionens antidumpningstull skulle inte leda till ett underskridande av målpriset, vilket skulle vara fallet om antidumpningstullarna upphävdes. Det är således inte övertygande att hävda att exporten till sådana handelspartner skulle öka eftersom de inte hade identifierat någon förändring som skulle kunna inträffa från nu och under överskådlig framtid som skulle leda till en ökning av Rysslands export till sådana länder. Kommissionen avvisade därför de ryska exportörernas påstående.

(225)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de tre ryska exporterande tillverkarna och de ryska myndigheterna att det inte fanns någon sannolikhet för återkommande skadevållande dumpning från Ryssland. Enligt dessa parter ”visar unionens lagstiftning och praxis att unionens sanktioner är ett långsiktigt politiskt instrument” medan ”unionens antidumpningsåtgärder däremot har en förutbestämd giltighetstid” (74). De ryska exporterande tillverkarna hävdade att det inte finns några indikationer på att sanktionerna mot Ryssland kommer att lindras eller upphävas. Även om sanktionerna skulle upphävas är unionens marknad inte attraktiv för ryska exportörer ”på grund av risken för införande av stränga handelsbegränsningar”.

(226)

Såsom även anges i skälen 165 och 166 inkom ingen bevisning om varför unionens marknad skulle vara mindre attraktiv för ryska exportörer i ett scenario utan sanktioner. I skälen 172, 223 och 248 i denna förordning förklarar kommissionen dessutom varför den konstaterade att sanktionerna inte kan påverka slutsatserna i detta förfarande. Deras påståenden avvisades således.

(227)

För att fastställa hur importen från Kina och Ryssland skulle påverka unionsindustrin om åtgärderna skulle upphöra att gälla genomförde kommissionen en framåtriktad och jämförande prisanalys utan antidumpningsåtgärder.

(228)

På grund av den bristande samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna i de berörda länderna och de mycket låga kvantiteter som importerats till unionen från dessa länder var det inte möjligt att fastställa tillförlitliga importpriser under översynsperioden. Det var därför inte möjligt att göra en meningsfull beräkning av prisunderskridandet på denna grundval. För att uppskatta kinesiska och ryska tillverkares sannolika försäljningspris vid export till unionens marknad gjorde kommissionen under dessa omständigheter en prisjämförelse mellan det genomsnittliga pris (från fabrik) som unionstillverkarna i urvalet tar ut och det motsvarande vägda genomsnittliga priset på den produkt som översynen gäller vid export till tredjeländer (75) från Kina och Ryssland.

(229)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna som ingick i urvalet under översynsperioden. Det visade en prisskillnad på nästan 13 % för Ryssland. Kommissionen konstaterade därför att de ryska priserna skulle underskrida unionens priser vid en liknande nivå på unionens marknad om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(230)

Samma jämförelse för Kina visade att exportpriserna från Kina till tredjeländer inte var lägre än unionens priser. En närmare analys visade dock att dessa priser fortfarande var lägre än unionens målpris. Med användning av samma vinstmål som i den ursprungliga undersökningen (9,9 %) (76) konstaterades att importen från Kina vid nivån för de kinesiska exportpriserna till tredjeländer var 10 % lägre än unionens målpris. Import från Kina skulle därför sannolikt vålla skada om åtgärderna inte bibehålls.

(231)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att avsaknaden av åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydligt ökad dumpad import från Kina och Ryssland till skadevållande priser, vilket sannolikt skulle leda till återkommande väsentlig skada.

(232)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna klart skulle strida mot unionens intressen som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(233)

Unionsindustrin bedriver verksamhet i 14 medlemsstater (Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Italien, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Österrike, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland och Sverige). Den sysselsätter över 9 000 anställda i fråga om den produkt som översynen gäller.

(234)

Även om de gällande antidumpningsåtgärderna i stor utsträckning har hindrat dumpad import från Ryssland och Kina från att komma in på unionens marknad befann sig unionsindustrin i en ekonomiskt bräcklig situation under översynsperioden, vilket bekräftas av den negativa utvecklingen för skadeindikatorerna.

(235)

På grundval av ovanstående fastställde kommissionen att det är mycket sannolikt att den skada som ursprungligen vållats av import från de berörda länderna skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Inflödet av betydande volymer dumpad import från Ryssland och Kina skulle förvärra unionsindustrins redan mycket bräckliga ekonomiska situation och hota dess lönsamhet.

(236)

Kommissionen drar följaktligen slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningsåtgärderna mot Ryssland och Kina bibehålls.

(237)

Kommissionen kontaktade alla kända användare och icke-närstående importörer. Inga användare eller icke-närstående importörer gav sig till känna och samarbetade i denna undersökning genom att besvara frågeformuläret.

(238)

En icke-närstående importör, Duferco SA, och en användare, ATS SA, inkom med inlagor när undersökningen inleddes. Enligt Duferco SA har priserna på stål ökat kraftigt, vilket har skapat brister i leveranskedjan. De ryska myndigheterna påpekade även att användare och konsumenter i unionen lider av en kraftig ökning av priserna på kallvalsade platta produkter av stål. ATS SA och de tre ryska exporterande tillverkarna hänvisar till en prisökning under första halvåret 2021, som enligt dem hade skadat användare och konsumenter av kallvalsade platta produkter av stål. Parterna hävdade dessutom att de befintliga skyddsåtgärderna rörande import av stålprodukter utgör ett fristående instrument för handelspolitiska skyddsåtgärder som bidrar till prishöjningar och skapar en obalans mellan tillgång och efterfrågan (77).

(239)

I detta avseende har skyddsåtgärder en annan bakgrund och ett annat syfte än antidumpningsåtgärder. Såsom förklaras i skäl 132 är skyddsåtgärderna inte tillräckliga för att skydda unionens marknad mot import av betydande kvantiteter till dumpade priser. De uppgifter som Duferco SA lämnade till stöd för sitt påstående avser dessutom april och juli 2021 och omfattar därför tendenser som observerats under översynsperioden. Såsom analysen i avsnitt 4.4.2 visar uppgick unionsindustrins kapacitetsutnyttjande endast till 68 % under samma period, samtidigt som dess försäljningspriser låg på en förhållandevis låg nivå. Detta visade att det fanns stort utrymme för ökad produktion till konkurrenskraftiga priser.

(240)

Varken ATS SA eller de ryska exporterande tillverkarna inkom med bevisning för att styrka påståendena i sina inlagor. Såsom framgår av analysen i avsnitt 4.4.3 bekräftade uppgifterna för översynsperioden, som omfattar första halvåret 2021, inte påståendena från ATS SA Unionsindustrins priser låg i själva verket inte alls på en onormalt hög nivå. De var lägre än enhetskostnaden och till och med lägre än exportpriset för vissa tredjeländer, inbegripet Kina, och lägre än unionsindustrins målpris.

(241)

Eftersom ingen av de berörda parter som anges i skäl 238 eller någon annan användare eller icke-närstående importör inkom med svar på frågeformuläret eller några andra uppgifter förutom de ovannämnda bilagorna, hade kommissionen inte tillräckligt med uppgifter till sitt förfogande för att dra slutsatsen att fortsatta åtgärder skulle skada användares eller importörers intressen.

(242)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl rörande unionens intresse som talar emot bibehållandet av slutgiltiga antidumpningsåtgärder i fråga om importen av den produkt som översynen gäller från Ryssland och Kina.

(243)

Tre ryska exporterande tillverkare och en användare (ATS SA) hävdade att de nuvarande åtgärderna borde upphävas tillfälligt. Till och med innan översynen vid giltighetstidens utgång inleddes kom en icke-närstående importör med verksamhet i Förenade kungariket (Stemcor London Limited) med ett liknande krav.

(244)

Argumenten från de olika parterna avsåg den påstådda kraftiga prishöjningen i unionen sedan årsslutet 2020, den minskade importen av kallvalsade platta produkter av stål från de berörda länderna och en påstådd obalans mellan tillgång och efterfrågan. Den bevisning och de uppgifter som lämnades till stöd för dessa argument var begränsade och rörde nästan enbart en tidsperiod som omfattades av översynsperioden. Ingen av parterna inkom med uppgifter för perioden efter översynsperioden eller framtidsprognoser för att styrka sina argument, utom uppgifter om unionens försäljningspriser under tredje kvartalet 2021 och ett omnämnande av en måttlig nedåtgående tendens i slutet av 2021. De tre ryska exporterande tillverkarna hävdade att ”en analytisk prognos av framtida marknadsutveckling 2022–2023 skulle vara osäker och omfatta ett stort antal alternativa eller till och med motsägelsefulla scenarier”. ”Inte ens de mest komplexa ekonomiska indikatorerna kan utvisa den framtida utvecklingen.” I detta skede är det därför svårt att dra slutsatser på denna grundval vad gäller en tillfällig förändring i marknadsförhållandena.

(245)

Kommissionen erinrade i detta avseende om att enligt artikel 14.4 i grundförordningen kan antidumpningsåtgärder, om det ligger i unionens intresse, tillfälligt upphävas om marknadsförhållandena tillfälligt har ändrats i en sådan omfattning att det finns anledning att anta att skada inte kommer att återuppstå om åtgärderna tillfälligt upphävs.

(246)

Vad gäller den andra faktorn, och såsom anges i avsnitten om skada, återkommande skada och unionens intresse (skäl 174 och framåt) konstaterade kommissionen att unionsindustrin fortfarande befann sig i en bräcklig situation under översynsperioden, och att det i alla händelser fanns en stor sannolikhet för att den väsentliga skada som ursprungligen vållats av dumpad import från Kina och Ryssland till skadevållande priser skulle återkomma om åtgärderna upphör att gälla. Kommissionen fann inte heller några tvingande skäl att anta att det inte ligger i unionens intresse att upprätthålla åtgärderna. På grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga i denna undersökning kunde kommissionen i detta skede inte dra slutsatsen att det var osannolikt att skadan skulle återkomma till följd av det tillfälliga upphävandet, och att det skulle ligga i unionens intresse att tillfälligt upphäva åtgärderna i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen. Kommissionen avvisade följaktligen påståendet. Kommissionen har förbehållit sig rätten att vidare undersöka behovet av ett tillfälligt upphörande av åtgärderna i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen.

(247)

NLMK-gruppen, Severstal-gruppen och MMK-gruppen hävdade dessutom att eftersom Rysslands leveranser av kallvalsade platta produkter av stål har stoppats helt på grund av sanktionerna fanns det ingen rättslig grund för att bibehålla åtgärderna, varken till följd av den pågående översynen vid giltighetstidens utgång eller under den lagstadgade perioden för tillämpning av åtgärderna. De exporterande tillverkarna hävdade att den grundläggande omriktning av handelsflödena som sanktionerna orsakat var av bestående karaktär. Enligt detta argument skulle åtgärderna inte tjäna sitt syfte att skydda unionens industri och marknad mot utländska exportörers illojala handelsmetoder och de var därför inte nödvändiga enligt artikel 11.1 i grundförordningen.

(248)

Kommissionen noterade att EU efter inledandet av undersökningen hade infört ett antal sanktionspaket mot Ryssland på grund av Rysslands militära aggression mot Ukraina, vilket även påverkar stålprodukter och/eller de stålföretag som planerar att tillverka och exportera den produkt som översynen gäller efter översynsperioden. I motsats till de exporterande tillverkarnas påstående kan den nuvarande situationen dock inte anses vara av bestående karaktär. Såsom anges i skälen 167 och 172 konstaterade kommissionen dessutom att dessa sanktioner inte kan påverka slutsatserna i denna undersökning. Kommissionen konstaterade i synnerhet att åtgärderna, trots de nuvarande sanktionerna, fortfarande var nödvändiga i den mening som avses i artikel 11.1 och 11.2 i grundförordningen.

(249)

På grundval av kommissionens slutsatser om återkommande dumpning, återkommande skada och unionens intresse bör antidumpningsåtgärderna mot kallvalsade platta produkter av stål från Ryssland och Kina bibehållas.

(250)

Särskilda åtgärder krävs för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(251)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och bör, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(252)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om ett kringgående av åtgärderna inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införandet av en landsomfattande tull.

(253)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning ska uteslutande tillämpas på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i de berörda länderna och som tillverkats av de namngivna rättsliga enheterna. Import av den produkt som översynen gäller som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(254)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (78). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(255)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (79), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(256)

Genom Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 (80) införde kommissionen en skyddsåtgärd avseende vissa stålprodukter för en period av tre år. Skyddsåtgärden förlängdes till och med den 30 juni 2024 genom genomförandeförordning (EU) 2021/1029. Den produkt som översynen gäller är en av de produktkategorier som omfattas av skyddsåtgärden. När de tullkvoter som fastställts inom ramen för skyddsåtgärden överskrids skulle följaktligen både tullen över kvoten och antidumpningstullen behöva betalas för samma import. Eftersom sådan kumulation av antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder kan leda till en större inverkan på handeln än önskvärt beslutade kommissionen att förhindra att antidumpningstullen tillämpas samtidigt som tullen över kvoten för den produkt som översynen gäller under den tid som skyddstullen gäller.

(257)

Detta innebär att om den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den produkt som översynen gäller och överstiger antidumpningstullarna enligt den här förordningen, ska endast den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut. Under den period då skyddsåtgärderna och antidumpningstullarna tillämpas samtidigt ska uppbörden av de tullar som införs i enlighet med denna förordning tillfälligt upphöra. När den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den produkt som översynen gäller och denna tull är lägre än nivån på antidumpningstullarna i denna förordning, ska den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut som ett tillägg till skillnaden mellan den tullen och de högre antidumpningstullar som införs enligt denna förordning. Uppbörden av de antidumpningstullar som inte tagits ut bör upphöra tillfälligt.

(258)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.