Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2390 av den 7 december 2022 om ändring av den slutgiltiga utjämningstullen på import av viss regnbåge med ursprung i Turkiet genom genomförandeförordning (EU) 2021/823 efter en partiell interimistisk översyn i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037

(1)

Kommissionen införde genom genomförandeförordning (EU) 2015/309 (2) slutgiltiga utjämningstullar på import av viss regnbåge med ursprung i Republiken Turkiet (Turkiet) (den ursprungliga undersökningen).

(2)

Den 4 juni 2018, efter en partiell interimistisk översyn (den första interimsöversynen) av subventioneringen av alla exporterande producenter i enlighet med artikel 19 i grundförordningen beslutade kommissionen genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/823 (3) (den första förordningen om interimsöversyn) att bibehålla de åtgärder som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(3)

Den 15 maj 2020 ändrade kommissionen, efter en partiell interimistisk översyn (den andra interimsöversynen) i enlighet med artikel 19 i grundförordningen, genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/658 (4) (den andra förordningen om interimsöversyn) nivån på utjämningstullen för en exporterande producent.

(4)

Den 25 maj 2021 förlängde kommissionen, efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i grundförordningen (översyn vid giltighetstidens utgång), de åtgärder som fastställdes i den ursprungliga undersökningen (och som ändrades genom genomförandeförordning 2020/658) med ytterligare fem år genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/823 (5) (förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång).

(5)

De slutgiltiga utjämningstullar som för närvarande är i kraft varierar mellan 1,5 % och 9,5 %.

(6)

Kommissionen beslutade på eget initiativ att inleda en partiell interimistisk översyn, eftersom den hade tillräcklig bevisning för att de omständigheter i fråga om subventionering som låg till grund för införandet av de gällande åtgärderna hade förändrats och att dessa förändringar var av bestående karaktär.

(7)

Strukturen och villkoren för genomförandet av de subventioner som de turkiska myndigheterna beviljar regnbågsproducenter har ändrats väsentligt sedan 2016. Dessa förändringar verkar ha lett till en minskning av de direkta subventioner som turkiska regnbågsproducenter har tagit emot.

(8)

Kommissionen ansåg att det fanns tillräcklig bevisning för att omständigheterna i fråga om subventionering har ändrats väsentligt, att dessa förändringar är av bestående karaktär och att åtgärderna därför bör ses över för alla exporterande producenter.

(9)

Efter att ha underrättat medlemsstaterna om att bevisningen var tillräcklig för att inleda en partiell interimistisk översyn meddelade kommissionen att en översyn skulle inledas i enlighet med artikel 19 i grundförordningen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes den 20 september 2021 (6) i Europeiska unionens officiella tidning (tillkännagivandet om inledande).

(10)

Undersökningen av subventioneringen omfattade perioden från den 1 januari 2020 till den 31 december 2020 (översynsperioden).

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen unionsindustrin, kända exporterande producenter och myndigheterna i Turkiet om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(12)

Alla parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och lägga fram bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Berörda parter gavs även möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de exporterande producenterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(14)

För att kunna avgöra om man behövde göra ett stickprovsförfarande och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Turkiet att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande.

(15)

Kommissionen bad dessutom Turkiets beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(16)

Tretton exporterande producenter eller grupper av exporterande producenter i Turkiet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i stickprovet. Dessa företags sammanlagda redovisade exportvolym till unionen av viss regnbåge under översynsperioden utgjorde 100 % av exporten från Turkiet till unionen.

(17)

I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av tre exporterande producenter eller grupper av exporterande producenter på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet stod för mer än 60 % av den redovisade exportförsäljningen till unionen under översynsperioden.

(18)

I enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med alla kända exporterande producenter som berördes och med de turkiska myndigheterna om urvalet.

(19)

Kommissionen mottog synpunkter från de samarbetsvilliga exportörerna Selina Balık İşleme Tesisi İthalat İhracat ve Ticaret A.Ş, (Selina Balik) och Kılıç Deniz Ürünleri Üretimi İhracat İthalat ve Ticaret A.Ş. (Kilic Deniz) som begärde att få ingå i urvalet.

(20)

Kommissionen behandlade dessa ansökningar i en not som lades till den öppna akten den 22 oktober 2021. I noten förklaras att båda ansökningarna avslogs, eftersom urvalet hade gjorts på grundval av den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(21)

Selina Balik och Kilic Deniz var inte bland de största exporterande producenterna och att lägga till dessa företag till urvalet skulle inte ha ökat urvalets representativitet i någon större mån, utan kunde ha förhindrat att undersökningen avslutades i god tid.

(22)

Den 11 november 2021 skickade den danska vattenbruksorganisationen (DAO), som företräder unionsproducenter av regnbåge, en inlaga med en begäran om att kommissionen skulle inkludera mindre regnbågsodlare från Turkiet i stickprovet, eftersom subventionsordningarna hade ändrats till att gynna mindre odlare mer än större. DAO noterade i detta avseende att ändringarna av de direkta subventionsordningarna, särskilt införandet av produktionsgränser, i praktiken har ökat subventioneringen till mindre odlare.

(23)

DAO begärde därför att kommissionen skulle ändra urvalsmetoden, från den största exportvolym som rimligen kunde undersökas, och i stället göra ett statistiskt giltigt urval som enligt deras uppfattning korrekt skulle representera mångfalden av turkiska regnbågsproducenter. DAO föreslog dock inte någon särskild samarbetsvillig exportör som borde ingå i urvalet.

(24)

Kommissionen avslog denna begäran med motiveringen att de uppgifter för stickprovsförfarandet som begärdes av exportörerna inte innehöll några uppgifter som skulle göra det möjligt för kommissionen att göra ett urval på detta sätt.

(25)

Förändringarna i de direkta subventionsordningarna, som beskrivs i avsnitt 4 nedan, återspeglades i beräkningen av förmånen.

(26)

Kommissionen mottog två ansökningar om ett individuellt utjämningsbart subventionsbelopp efter det att undersökningen enligt artikel 27.3 i grundförordningen hade inletts. Dessa ansökningar gjordes i form av ett ifyllt frågeformulär.

(27)

Den första ansökan kom från företaget Selina Balik.

(28)

Kommissionen godtog deras ansökan om enskild undersökning, eftersom den redan höll på att se över företagets situation i en parallell interimistisk översyn av samma produkt. Denna interimistiska översyn inleddes den 5 februari 2021 (7). Selina Balik drog emellertid tillbaka sin ansökan om översyn och kommissionen avslutade den därefter den 10 mars 2022 (8).

(29)

Selina Balik hade lämnat in ett fullständigt ifyllt frågeformulär med samma översynsperiod som översynsperioden (kalenderåret 2020) i denna interimistiska översyn. Företaget samtyckte till att de uppgifter som lämnades skulle användas i den aktuella översynen. Kommissionen hade redan i stor utsträckning kontrollerat de inlämnade uppgifterna och det var bara dubbelkontrollen på distans som inte hade genomförts.

(30)

Därför fanns fullständiga uppgifter redan tillgängliga i början av denna undersökning och det kunde inte anses alltför betungande att undersöka Selina Baliks situation i samband med den aktuella översynen.

(31)

Den andra ansökan kom från företaget Kilic Deniz.

(32)

Kilic Deniz situation skilde sig från Selina Baliks situation. Inget svar på frågeformuläret fanns tillgängligt i förväg och insamlingen av nödvändiga uppgifter och analysen av de data som lämnats skulle därför ha genomförts helt under denna undersökning och utöver insamlingen och analysen av data från de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(33)

Kommissionen ansåg därför att ett godtagande av denna ansökan skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen avslutades i god tid. Denna ansökan om enskild undersökning godtogs därför inte.

(34)

Efter utlämnandet av uppgifter lämnade Kilic Deniz synpunkter på att deras begäran om enskild undersökning borde ha godtagits och hävdade att den baserades på samma grund som företaget Selina Baliks. Kılıç Deniz uppgav också att det faktum att Selina Balik redan hade lämnat uppgifter i en parallell pågående undersökning inte borde beaktas, eftersom detta skulle vara diskriminerande, och att kommissionen för den nuvarande partiella interimsöversynen samtidigt mottog svar på frågeformuläret från Kılıç Deniz och Selina Balık.

(35)

I skäl 32 förklaras att kommissionen ansåg att situationen inte var densamma för de båda företagen och att det därför också var motiverat att behandla de båda företagen olika.

(36)

Det faktum att det pågick en parallell översyn av Selina Baliks enskilda situation, som omfattade samma översynsperiod som den nuvarande översynen, gjorde det möjligt för kommissionen att redan i ett tidigt skede ha tillgång till samma dataset som skulle ha krävts i den nuvarande översynen.

(37)

I skäl 29 anges att Selina Balik och deras närstående företag redan hade lämnat in ett svar på frågeformuläret i sin egen interimsöversyn och en kompletteringsprocess avseende lämnade uppgifter hade slutförts. Kompletteringsprocessen krävde betydande resurser, eftersom svaret på frågeformuläret behövde undersökas i detalj och bristerna identifierades och löstes tillsammans med företagen.

(38)

Eftersom Selina Balik gav kommissionen tillstånd att använda de uppgifter som lämnats i den parallella interimsöversynen kunde kommissionen beakta dessa uppgifter fullt ut i denna översyn. Kommissionen avvisade därför påståendet om diskriminerande behandling.

(39)

Kılıç Deniz hävdade vidare att kommissionen borde ha ansett att deras företag redan hade erfarenhet av att samarbeta i antisubventionsundersökningar, eftersom det deltog i den ursprungliga undersökningen, i den andra interimsöversynen och i subventionsundersökningen avseende import av havsabborre och guldsparid från Turkiet under 2015, som avslutades när det berörda subventionssystemet drogs tillbaka.

(40)

När det gäller detta påstående noterade kommissionen att beviljandet av en enskild undersökning avser arbetsinsatsen i samband med undersökningen, inte arbetsinsatsen eller erfarenheten för det företag som begär denna behandling.

(41)

Kilic Deniz påpekade också att det var den fjärde största exporterande producenten i Turkiet under översynsperioden och att företaget hade större exportförsäljning till Europeiska unionen än Selina Balık, vilket kommissionen borde ha övervägt vid sitt val för en enskild undersökning.

(42)

Kommissionen avvisade denna synpunkt, eftersom detta inte är ett villkor för beviljande av enskild undersökning, utan snarare huruvida ett företag bör ingå i urvalet av exportörer. I skäl 17 ovan förklaras att urvalet måste vara begränsat.

(43)

Kilic Deniz begärde också att deras ändrade tullsats på 1,5 % skulle gälla i fem år från och med dagen för ändringen och därför inte kunde ändras genom denna översyn.

(44)

Kommissionen noterade att det i artikel 18.1 i grundförordningen fastställs att en slutgiltig utjämningsåtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den infördes. Den tull som togs ut på import från Kilic Deniz infördes den 28 februari 2015, vilket innebär att femårsperioden börjar löpa från den dagen.

(45)

Den andra förordningen om interimsöversyn, som uppdaterade Kilic Deniz individuella tullsats från 9,5 % till 1,5 %, ändrade enbart tabellen i artikel 2 i den ursprungliga förordningen och påverkar inte längden på de åtgärder som fortfarande är i kraft på en viss nivå. Begäran avslogs därför.

(46)

Kilic Deniz påpekade också att deras befintliga individuella tull på 1,5 % till följd av den andra interimsöversynen borde bibehållas oberoende av resultaten av den aktuella interimsöversynen, eftersom grunden för inledandet av båda översynerna var densamma och kommissionen inte har visat att Kilic Deniz förändrade omständigheter under nuvarande översynsperiod var av bestående karaktär för att motivera en ändring av dess tullnivå.

(47)

Kommissionen avvisar också detta påstående från Kilic Deniz om att grunden för översynen av denna undersökning överensstämmer med den för den översyn som ledde till den andra förordningen om interimsöversyn.

(48)

Såsom anges i avsnitt 4 i tillkännagivandet om inledande (9) är grunden för den andra interimsöversynen specifik för Kilic Deniz och nivån på de förmåner som erhållits. Den nuvarande översynen inleddes på grundval av förändringar som påverkade alla producenter i Turkiet.

(49)

I skälen 285 och framåt har kommissionen gjort en analys av den bestående karaktären hos de förändrade omständigheterna i förhållande till undersökningsperioden i den ursprungliga förordningen.

(50)

En sådan analys görs på landsomfattande basis, vilket även omfattar situationen för enskilda exporterande producenter som är föremål för de turkiska myndigheternas subventioner. Argumentet att kommissionen inte beaktade Kilic Deniz enskilda situation avvisades därför.

(51)

Kilic Deniz hävdade också att kommissionen är skyldig att fastställa en individuell subventionsmarginal för varje känd exporterande producent, eftersom WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder inte innehåller någon bestämmelse om stickprovsförfarande.

(52)

Kommissionen avvisar detta påstående eftersom ett stickprovsförfarande tydligt föreskrivs i artikel 27 i grundförordningen.

(53)

Under undersökningen klargjorde kommissionen också för alla berörda parter att alla samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i stickprovet skulle få den genomsnittliga tullen om de inte beviljades enskild undersökning.

(54)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin undersökning sände den frågeformulär till de tre i urvalet ingående exporterande producenterna och de turkiska myndigheterna. Svar på frågeformuläret inkom från de tre i urvalet ingående exporterande producenterna och de turkiska myndigheterna. Svar på frågeformuläret inkom också från de två exporterande producenter som ansökte om enskild undersökning.

(55)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att kunna avgöra frågan om subventionering.

(56)

På grund av covid-19-pandemin och de åtgärder som vidtagits för att hantera den (10) kunde kommissionen dock inte genomföra kontrollbesök på plats hos alla företag i enlighet med artikel 26 i grundförordningen.

(57)

I stället genomförde kommissionen dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade:

(58)

Den 25 augusti 2022 lämnade kommissionen ut uppgifter om de väsentliga omständigheter och överväganden enligt vilka den ämnade ändra de gällande utjämningstullarna (slutligt utlämnande av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(59)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta.

(60)

Efter att ha mottagit synpunkterna från de berörda parterna anpassade kommissionen vissa väsentliga omständigheter och överväganden, och ett ”ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter” sändes till alla berörda parter den 23 september 2022. Parterna gavs en tidsfrist för att lämna synpunkter.

(61)

De turkiska myndigheterna begärde samråd med kommissionen i enlighet med artikel 11.10 i grundförordningen och dessa hölls den 4 oktober 2022.

(62)

Efter de synpunkter som mottagits av berörda parter om det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter korrigerade kommissionen två fel som beskrivs i skälen 306 och 135 och de därav följande ändringarna i beräkningarna lämnades ut till de berörda parterna den 6 oktober 2022. Parterna gavs ytterligare tid att lämna synpunkter på dessa ändringar i sina subventionsberäkningar.

(63)

Gumusdoga, Fishark Ozpekler och Selina Balik upprepade i sina synpunkter på det andra ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter sina påståenden som redan framförts i de två föregående utlämnandena av uppgifter. Dessa påståenden har behandlats i denna förordning.

(64)

Gumusdoga begärde dessutom och kommissionen godtog en mindre uppdatering av dess omsättning, som var föremål för den korrigering som beskrivs i skäl 306.

(65)

Den produkt som översynen gäller är viss regnbåge (Oncorhynchus mykiss):

(66)

Under undersökningen fick kommissionen kännedom om importen till EU av pepprade rökta filéer av regnbåge med ursprung i Turkiet. En del av dessa filéer importerades som den produkt som översynen gäller för vilken tull betalades, och vissa importerades enligt ett annat tulltaxenummer (KN-nummer 1604 19 10) för vilket inga tullar har tagits ut.

(67)

Både de exporterande producenterna i Turkiet och unionsindustrin bekräftade att de ansåg att pepprade rökta filéer av regnbåge ingick i produktdefinitionen i denna undersökning och i tidigare undersökningar.

(68)

Undersökningen har också visat att den enkla tillsättningen av peppar inte fråntar den rökta filén dess huvudsakliga grundläggande egenskaper. På grundval av detta och det faktum att det fanns ett avtal mellan exportörerna och unionsindustrin om produktdefinitionen drog kommissionen slutsatsen att ”pepprade rökta filéer” faktiskt omfattas av produktdefinitionen.

(69)

På grundval av detta anser kommissionen att pepprade rökta filéer av regnbåge ingår i den produkt som översynen gäller som ”rökta”. För att undvika oklarheter kommer tullar att tas ut på import av pepprade rökta filéer av regnbåge som deklareras enligt KN-nummer 1604 19 10 (Taric-nummer 1604191011).

(70)

Exportören Lezita Balık A., Taric-tilläggsnummer B968, underrättade kommissionen den 9 juni 2021 om att företaget hade bytt namn till Abalıoglu Balik ve Gıda Ürünleri Anonim Şirketi.

(71)

Företaget bad kommissionen bekräfta att denna namnändring inte inverkar på företagets rätt att omfattas av den antisubventionstullsats som tillämpats på företaget under dess tidigare namn.

(72)

Kommissionen undersökte inlämnade uppgifter och drog slutsatsen att namnändringen var korrekt registrerad hos de behöriga myndigheterna, (11) och inte ledde till några nya förbindelser med andra företagsgrupper som inte undersökts av kommissionen.

(73)

Kommissionen noterar att företaget har samarbetat i denna översyn genom att lämna in ett stickprovsformulär under det nya namnet Abalıoglu Balik ve Gıda Ürünleri Anonim Şirketi.

(74)

Denna namnändring påverkar följaktligen inte resultaten av denna undersökning, särskilt inte den antisubventionstullsats som tillämpas på företaget.

(75)

Namnändringen bör träda i kraft den 7 juli 2020, det datum då företaget bytte namn.

(76)

På grundval av de subventioner som undersöktes i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång undersöktes följande åtgärder, som påstods inbegripa beviljande av subventionsprogram:

(77)

Kommissionen fann att för stödprogrammet för socialförsäkringsavgifter, ordningen för marktilldelning och bearbetad fisk och skaldjur innebar ingen förmån för de exporterande producentgrupper som ingick i urvalet under översynsperioden och därför undersöktes de inte ytterligare.

(78)

Den 11 november 2021 inkom DAO med synpunkter på de subventionsordningar som översynen skulle undersöka.

(79)

I skrivelsen från DAO noterades att följande subventionsordningar hade ändrats eller uppdaterats sedan den senaste översynen:

(80)

Kommissionen konstaterade att ordningarna i Turkiet faktiskt ändras från år till år. Om en sådan ändring av en ordning skulle leda till en förändring av förmånsnivån för de företag som ingår i urvalet bör kommissionen säkerställa om denna förändring utgör en varaktig förändring av omständigheterna. Om så är fallet kommer kommissionen att anpassa åtgärderna i enlighet med detta för att ta hänsyn till förändringen.

(81)

Såsom anges nedan, och även i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, är dock vissa av de ordningar som förtecknas av DAO antingen inte längre giltiga eller ger inte de exporterande producenterna i urvalet någon förmån.

(82)

Under översynsperioden beviljades direkt stöd till regnbågsproducenter på grundval av presidentdekret 2020/3190 (dekret 3190) (12). Förfarandena och principerna för genomförandet av dekretet fastställdes genom kommuniké 2020/39 (kommuniké 39) från jord- och skogsbruksministeriet (13).

(83)

Den direkta stödordningen omfattar arten regnbåge (Oncorhynchus mykiss). Syftet med ordningen är att uppväga kostnaderna för odling av regnbåge upp till produktionsgränsen.

(84)

Kommissionen anser att den direkta stödordningen är avsedd att gynna upptag av regnbåge. De exporterande producenter som ingick i stickprovet tar både upp sin egen odlade regnbåge och köper regnbåge från andra odlare i Turkiet och bearbetar och exporterar sedan regnbågen i olika former till Europeiska unionen. Den produkt som översynen gäller består av dessa olika former, inklusive rensad eller filead regnbåge.

(85)

Stödbeloppet för regnbågsproduktionen (oavsett storlek) fastställdes till 0,75 turkiska lira per kg upp till en gräns på 350 000 kg per år.

(86)

Stödbeloppet för produktion av ”regnbåge över 1 kg” fastställdes till 1,5 turkiska lira per kg inom samma gräns på 350 000 kg per år. I kommunikén för 2020 definieras ”regnbåge över 1 kg” som regnbåge som väger mer än 1,25 kg vardera (14).

(87)

Dessa stödnivåer för regnbågsproduktion är desamma som under 2019, dvs. översynsperioden vid giltighetstidens utgång.

(88)

Stöd för produktion av regnbåge tillhandahålls på grundval av presidentdekret och meddelanden som utfärdas årligen enligt artikel 19 i jordbrukslag nr 5488. Genom dessa dekret och meddelanden förändras stödets karaktär varje år.

Tabell 1

Direkt stödsystem för regnbåge

(89)

Under den ursprungliga undersökningen bestod ordningen av en stödbetalning till regnbågsodlare som grundades på den kvantitet regnbåge som togs upp oavsett storlek, där förmånen per kg som togs upp betalades i två separata stödnivåer baserat på den upptagna kvantiteten med högst 500 ton per år.

(90)

För produktionsåret 2017 lade de turkiska myndigheterna till en mindre betalning på 0,25 turkiska lira per regnbåge över 1 kg i vikt som hade tagits upp, som kallas ”regnbåge över 1 kg”. Denna ytterligare betalning tillämpades fortfarande på den produkt som översynen gäller och som kan väga upp till 1,2 kg när den tas upp.

(91)

Efter diskussioner med kommissionen om definitionen av ”regnbåge över 1 kg” under den första interimsöversynen (se skälen 40–45 i den första förordningen om interimsöversyn, omdefinierade de turkiska myndigheterna ”regnbåge över 1 kg” under 2018 till regnbåge som väger över 1,25 kg när den tas upp.

(92)

Under 2019 tog de turkiska myndigheterna bort den ytterligare extra betalningen för ”regnbåge över 1 kg” och delade i stället ordningen i två delar, en betalning på 0,75 turkiska lira per kg regnbåge (oavsett storlek) och en betalning på 1,5 turkiska lira för ”regnbåge över 1 kg”.

(93)

De turkiska myndigheterna sänkte också gränsen från 500 ton till 350 ton per år och begränsade subventionsbetalningen till en licens per region. Produktionsgränsen på 350 ton tillämpas på produktion av all regnbåge inom samma odlarlicens.

(94)

Under den nuvarande översynsperioden fastställde kommissionen att två av tre av de företag som ingick i urvalet odlade regnbåge av alla storlekar i samma anläggningar och med samma odlingslicens, och fick därmed båda stödnivåerna.

(95)

Under översynsperioden kunde regnbågsodlare ansöka om den nivå som motsvarar ”regnbåge” (oavsett storlek) eller nivån för ”regnbåge över 1 kg”, beroende på vikten på den regnbåge som hade tagits upp. På grund av den högre stödnivån för ”regnbåge över 1 kg” tillämpade de exporterande producenter som ingick i urvalet som tar upp regnbåge som väger mer än 1,25 kg i de flesta fall stödnivån för ”regnbåge över 1 kg”.

(96)

Det ledde till att det blev en fördubbling av både den subventionerade produktionen av ”regnbåge över 1 kg” och det subventionsbelopp som betalades till regnbågsodlare i turkiska lira genom ordningen från 2019 till 2020 och en tydlig övergång till upptag av regnbåge vid den större storleken.

(97)

Med hänsyn tagen till både den subvention som betalats för ”regnbåge” (oavsett storlek) och ”regnbåge över 1 kg” fann kommissionen att de turkiska myndigheternas subventionering faktiskt hade ökat med 59 procentenheter under den berörda perioden:

Tabell 2

Förändringar i kvantitet och subventionsbelopp 2017–2020

(98)

Därför ansåg kommissionen att anpassningen av ordningen inte i grunden förändrade den underliggande subventioneringen, utan på sin höjd ökade subventionsnivån. Det verkade inte finnas någon finansiell eller ekonomisk logik i detta.

(99)

De direkta stödutbetalningarna till regnbågsproducenter uppgår till utjämningsbara subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. en direkt överföring av medel från de turkiska myndigheterna till regnbågsproducenterna.

(100)

De direkta subventionerna är selektiva och utjämningsbara i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den beviljande myndigheten och tillämplig lagstiftning uttryckligen begränsar subventionerna till att avse företag i vattenbrukssektorn. Företag i vattenbrukssektorn nämns uttryckligen och regnbåge anges tydligt som en av de arter som omfattas av denna subventionsordning.

(101)

Kommissionen fastställde att de exporterande producenter som ingick i urvalet omfattades av denna ordning med stödnivåer på både 0,75 turkiska lira (regnbåge oavsett storlek) per kg och 1,5 turkiska lira (regnbåge över 1 kg) per kg under översynsperioden.

(102)

I den ursprungliga undersökningen fanns det ingen separat subventionsnivå för upptag av ”regnbåge över 1 kg” och därför uppstod inte frågan. I senare översyner, inklusive översynen vid giltighetstidens utgång, kunde kommissionen inte fastställa någon förmån som mottogs för upptag av regnbåge över 1,25 kg, eftersom företag i urvalet inte tog upp ”regnbåge över 1 kg” (15).

(103)

Under denna undersökning fastställde kommissionen att två av de tre exporterande producenterna i urvalet odlade regnbåge av alla storlekar med samma odlingslicens under översynsperioden och därför gynnades av båda subventionsnivåerna.

(104)

Kommissionen konstaterade att regnbåge odlas i samma produktionsanläggningar, som landbaserade dammar och burar i sjöar eller till havs. Både mindre och större regnbåge odlas i samma anläggningar, uppnår mogen ålder i samma dammar och får samma mat. All regnbåge under 1,25 kg kan antas bli en regnbåge på över 1,25 kg. Den enda skillnaden är att större regnbåge odlas längre för att den ska växa till rätt storlek.

(105)

Dessutom, som nämns i skäl 45 i den första förordningen om interimsöversyn, ”enligt artikel 4 f i meddelande 2017/38 beviljas subventionen till en fiskodlare ’när fisken har tagits upp’. Även om Turkiet hade för avsikt att begränsa subventionen för regnbåge över 1,25 kg under 2018 finns det inte något rättsligt kriterium i dekretet som utesluter subventionen när regnbågen säljs i en annan form. Enligt den erhållna informationen är det allmän praxis i branschen att bereda en del av de stora regnbågar som tagits upp och sälja dem som den berörda produkten, t.ex. i form av filéer.”

(106)

Därför är varje förmån som tas emot för odling av större regnbåge automatiskt kopplad till odlingen av mindre regnbåge. Oavsett om en regnbåge gynnats av den ena eller den andra stödnivån tillhandahålls det direkta stödet till upptagen regnbåge, vilket är den produkt som översynen gäller (död eller levande och bearbetad i olika former). Varje förmån för regnbåge förekommer också när den säljs i form av filéer, en form som inte särskiljs på grundval av storleken på den regnbåge som tagits upp.

(107)

Båda subventionsnivåerna är villkorade till odlingen av regnbåge. Odlingslicensens produktionskapacitet avser regnbåge av alla storlekar och förmånen från båda stödnivåerna betalas till odlaren i en enda betalning och bokförs i företagets allmänna intäktskonto.

(108)

Kommissionen ansåg därför att utbetalningarna till regnbågsodlarna under 2020 uppgår till det totala direkta stöd som har tagits emot för odling av regnbåge, inklusive den produkt som översynen gäller.

(109)

Förmånen per företag var det direkta stödbelopp som togs emot på grundval av de stödnivåer som avser både produktionen av ”regnbåge” (oavsett storlek) och ”regnbåge över 1 kg” under översynsperioden. I båda fallen lämnade företagen information om stödbeloppens storlek och från vem och för vilken särskild produktion stödet tagits emot.

(110)

Det direkta stödbeloppet för produktion av regnbåge av alla storlekar enligt båda stödnivåerna dividerades med den totala kvantitet regnbåge som tagits upp för att fastställa det subventionerade beloppet i turkiska lira per kg regnbåge.

(111)

I den ursprungliga undersökningen (16) fann man att dessa subventioner även innebar en förmån för de exporterande producenter som ingick i urvalet och som köpte in regnbåge från icke-närstående odlare i Turkiet för bearbetning, eftersom den produkt som översynen gäller innefattar både den direktsubventionerade råvaran, dvs. levande regnbåge, och produkter i senare led såsom färsk och fryst hel fisk, filéer och rökt fisk.

(112)

Förmånen för den inköpta regnbågen beräknades i den ursprungliga undersökningen på grundval av det totala subventionsbelopp som de turkiska myndigheterna beviljat dividerat med den totala regnbågsproduktionen i Turkiet.

(113)

Kommissionen noterade i översynen vid giltighetstidens utgång (17) att det bekräftats att de exporterande producenterna i urvalet erhöll en förmån genom inköp av regnbåge. Förmånen beräknades på grundval av det totala beviljade subventionsbeloppet dividerat med den totala subventionerade regnbågsproduktionen i Turkiet.

(114)

Undersökningsresultaten i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång grundades dock på övergripande landsomfattande uppgifter från de turkiska myndigheterna och tog inte hänsyn till den specifika situationen för de exporterande producenter som ingick i urvalet. I en översyn vid giltighetstidens utgång är sådana detaljerade undersökningsresultat inte nödvändiga, eftersom en översyn vid giltighetstidens utgång endast behöver fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering, men inga exakta utjämningsmarginaler.

(115)

Under denna interimistiska översyn har ingen berörd part bestridit att de exporterande producenterna fortsätter att gynnas av subventioneringen när de köper regnbåge från icke-närstående odlare. De turkiska myndigheterna lämnade data om subventionsnivån under 2020 för varje regnbågsodlare med både stödbeloppet 0,75 turkiska lira (regnbåge oavsett storlek) och 1,5 turkiska lira (regnbåge över 1 kg). Dessa data jämfördes med inköpsförteckningarna för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet, och kommissionen fann att

(116)

För produktionen under 2020 beräknades subventionen per kg regnbåge oavsett storlek till 0,53 turkiska lira per kg om all produktion tas med och till 1,02 turkiska lira per kg om endast subventionerad produktion tas med.

(117)

Efter utlämnandet av uppgifter lämnade de turkiska myndigheterna, de exporterande producenterna i urvalet, Selina Balik och Kilic Deniz alla synpunkter på kommissionens slutsatser om direkt stöd till regnbågsproducenter.

(118)

Dessa parter ifrågasatte i huvudsak att den förmån som betalades ut till producenterna i urvalet och Selina Balik för upptag av ”regnbåge över 1 kg” ingick i subventionsberäkningen, eftersom denna förmån inte hade tagits med i subventionsberäkningarna i tidigare undersökningar. De hävdade också att ”regnbåge över 1 kg” inte ingår i den produkt som översynen gäller och inte heller ingick den i det frågeformulär som var avsett för exporterande producenter.

(119)

I avsnitt 4.1.3 anges att kommissionen bekräftade de förändrade omständigheterna när det gäller betalningen av förmånen för upptag av regnbåge, särskilt sedan den ursprungliga undersökningen, men även sedan översynsperioden i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång. Medan direktstöd tidigare beviljades på grundval av antal kg som producerats utan någon åtskillnad vad gäller regnbågens storlek, gick de turkiska myndigheterna gradvis över till ett system med utbetalningar på grundval av olika stödnivåer beroende på regnbågens storlek vid upptag. Omständigheterna under översynsperioden visade således tydligt att regnbågsodlare i Turkiet gynnades av båda subventionsnivåerna inom ramen för denna ordning när de odlade och tog upp den produkt som översynen gäller.

(120)

Selina Balik hävdade att kommissionen inte hade fått tillstånd att utvidga produktdefinitionen i den aktuella översynen genom att inkludera ”regnbåge över 1 kg”.

(121)

Kommissionen noterar att produktdefinitionen förblev densamma som i tidigare undersökningar, nämligen produktion av regnbåge, levande eller död och i flera bearbetade former. Om subventionsnivån är beroende av den upptagna regnbågens specifika storlek ändrar inte dess art och funktion, i den mening att den gynnar regnbågsproduktionen, som sedan säljs i olika former. Detta påstående avvisades därför.

(122)

Parterna ifrågasatte också kommissionens slutsatser att ”regnbåge över 1 kg” kan bearbetas ytterligare till filéer som omfattas av den produktdefinition som översynen gäller. Dessa parter hävdade att de undersökningsresultat som anges i skäl 45 i den första förordningen om interimsöversyn och som kommissionen hänvisade till i det slutliga utlämnandet av uppgifter inte lämnades ut till berörda parter under den första interimsöversynen och att parterna därför inte kunde lämna några synpunkter på dem. De upprepade att det under alla omständigheter inte hade beräknats någon förmån för ”regnbåge över 1 kg” i någon av de tidigare undersökningarna.

(123)

Parterna gavs gott om tid att lämna synpunkter på skäl 45 i den första förordningen om interimsöversyn efter det slutliga utlämnandet av uppgifter i nuvarande översyn. Detta argument avvisades därför.

(124)

Kommissionen noterade vidare att de kvoter för hela fiskekvivalenter som användes i detta fall var desamma som i den ursprungliga undersökningen. De har alltid gjort det möjligt att bearbeta en regnbåge över 1 kg till den produkt som översynen gäller, enligt vad som följer, och noterade att en fisk producerar två filéer:

(125)

Detta faktum noterades tydligt av exportören Selina Balik, som i sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgav att ”med tanke på den [undersökta] produktens inneboende karaktär kan stor regnbåge bearbetas till filéer som omfattas av definitionen av den produkt [som översynen gäller]”.

(126)

Påståendet att ingen förmån hade beräknats för regnbåge över 1 kg i tidigare undersökningar, och att ingen förmån därför borde beräknas i den aktuella översynen, bör avvisas eftersom omständigheterna har förändrats. I översynen vid giltighetstidens utgång mottog inte de exportörer som ingick i urvalet någon förmån från den subventionsnivå på 1,5 turkiska lira per kg upptagen fisk. Dessa mottogs under översynsperioden för nuvarande översyn.

(127)

Två exporterande producenter i urvalet hävdade vidare att de inte producerade eller sålde filéer som härrörde från ”regnbåge över 1 kg” under översynsperioden och bad därför kommissionen att se över sin beräkning av den direkta subventionen i enlighet med detta genom att utesluta ”regnbåge över 1 kg”.

(128)

Kommissionen noterade att ingen bevisning hade lämnats till stöd för detta påstående. Undersökningen visade däremot att båda dessa exporterande producenter i urvalet mottog utbetalningar enligt båda nivåerna inom ramen för ordningen med direkta subventioner för regnbåge under översynsperioden. De tog därför upp regnbåge av alla storlekar. Med tanke på de fiskekvivalenter som anges i tabellen i skäl 119 kan ”regnbåge över 1 kg” bearbetas till filéer och rensad fisk. Detta argument avvisades därför.

(129)

Två av de exporterande producenter som ingick i urvalet hävdade också att merparten av regnbåge över 1 kg exporterades till Ryssland och Japan och att den subvention som mottagits för regnbåge över 1 kg därför inte borde utjämnas för exportförsäljning av den produkt som översynen gäller till unionen.

(130)

Kommissionen avvisade detta argument. Som tidigare förklarats har kommissionen ansett att de utbetalningar som mottagits enligt båda subventionsnivåerna för upptag av regnbåge gynnar all regnbåge som sedan säljs. Subventionsbeloppet per kg regnbåge oavsett storlek som exporterats till Ryssland och Japan är därför detsamma som subventionsbeloppet per kg regnbåge oavsett storlek som exporteras till Europeiska unionen.

(131)

Slutligen ifrågasatte de exporterande producenter som ingick i urvalet kommissionens slutsatser i skäl 96, nämligen att alla förmåner som erhållits för odling av ”regnbåge över 1 kg” automatiskt också är kopplade till odling av mindre regnbåge, och hävdade att

(132)

Kommissionen noterar att produktionsprocessen är längre för ”regnbåge över 1 kg”, vilket är anledningen till att subventionen vid upptaget är 1,5 turkiska lira per kg i stället för standardbeloppet 0,75 turkiska lira per kg. Regnbågsodlarna gynnas dock av de totala utbetalningarna från båda subventionsnivåerna.

(133)

Påståendet att ”regnbåge över 1 kg” och mindre regnbåge konkurrerar med varandra förefaller inte vara relevant för fördelningen av förmåner från ordningen för direkt subvention till den produkt som översynen gäller. Konkurrensen skulle helt enkelt vägleda odlaren att välja att använda sina dammar för att ta upp en viss storlek av regnbåge.

(134)

Odlare producerar regnbåge oavsett storlek enligt samma odlingslicens och får en enda utbetalning enligt båda subventionsnivåerna.

(135)

På grundval av synpunkter som mottagits från företaget Selina Balik efter det slutliga utlämnandet av uppgifter och det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter korrigerade kommissionen skrivfel i företagets totala produktionssiffror i linje med slutsatserna i dubbelkontrollen på distans.

(136)

Selina Balik bestred emellertid att kommissionen för ett av de två odlingsföretagen i denna grupp hade använt ett annat belopp för direkta subventioner än det som angavs i deras svar på frågeformuläret. Selina Balik begärde dessutom att kommissionen skulle dra av de bankavgifter som betalats för transaktionerna från det direkta subventionsbeloppet.

(137)

Båda påståendena avvisas. För det första använde kommissionen för alla producenter som omfattas av denna undersökning (också Selina Balik) de kontrollerade uppgifterna om de utbetalda subventionsbeloppen från de turkiska myndigheterna. Selina Balik lämnade inga uppgifter eller någon bevisning som kunde motivera eller förklara skillnaden mellan det belopp som angavs i svaret på frågeformuläret och det belopp som lämnats av de turkiska myndigheterna och kommissionen förlitade sig därför på de uppgifter som lämnats av de turkiska myndigheterna. De senare kontrollerades av kommissionen och matchades i alla andra fall med de uppgifter som rapporterats av de företag som ingick i urvalet. De användes därför konsekvent som grund för beräkningen av direkta subventionsförmåner. För det andra kunde Selina Balik inte visa att bankavgifterna betalades direkt till de turkiska myndigheterna under översynsperioden. Kommissionen anser därför att dessa avgifter betalades till tredje parter (t.ex. bankerna) och att de inte täckte någon tillåten justering enligt artikel 7.1 i grundförordningen.

(138)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de turkiska myndigheterna att ”regnbåge över 1 kg” inte är den produkt som översynen gäller, utan att produktionsprocessen skiljer sig från den för mindre regnbåge, och att de omfattas av olika HS-nummer och KN-nummer än mindre regnbåge. Dessa påståenden avvisades därför av de orsaker som anges i skäl 113 och framåt.

(139)

Kommissionen anser särskilt att utbetalningar för upptag av ”regnbåge över 1 kg” omfattas av definitionen av den produkt som översynen gäller. Den produkt som översynen gäller är regnbåge, levande eller död, som bearbetas i flera former, däribland filéer. Om de förmåner som beviljas genom direkt stöd till ”regnbåge över 1 kg” inte beaktades, skulle de resulterande utjämningstullarna inte omfatta hela den produkt som översynen gäller (export till unionen av bearbetad regnbåge).

(140)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de turkiska myndigheterna, de exporterande producenterna i urvalet och företaget Selina Balik beräkningen av den indirekta förmån som de exporterande producenterna i urvalet och Selina Balik mottog för inköp av regnbåge från andra regnbågsodlare i Turkiet.

(141)

Dessa berörda parter hävdade också att metoden för att beräkna subventionen för inköpt regnbåge skilde sig från den metod som användes i tidigare undersökningar, samtidigt som det inte fanns några ändrade omständigheter som motiverade en sådan ändring av metoden. De hävdade att subventioner som mottagits för ”regnbåge över 1 kg” borde undantas från beräkningen av det subventionsbelopp som mottagits under den nuvarande översynsperioden.

(142)

Selina Balik noterade särskilt att det alltid hade funnits regnbågsodlare som producerade under produktionsgränsen, men att detta inte hade använts för att beräkna förmånen för inköpt regnbåge i tidigare undersökningar.

(143)

I tidigare undersökningar hade kommissionen ansett att alla odlare i Turkiet fick samma subventionsbelopp per kg regnbåge som sedan köptes av de exporterande producenterna i urvalet. I avsnitt 4.1.5 förklaras varför ändrade omständigheter har lett till en ändring av kommissionens metod.

(144)

De berörda parterna noterade särskilt att kommissionen hade kunnat använda odlarspecifika uppgifter från de turkiska myndigheterna, men att kommissionen hade beräknat ett genomsnitt för de tre producenterna i urvalet och använt denna siffra i turkiska lira per kg för att beräkna förmånen för regnbåge som inköpts av de tre producenterna i urvalet och Selina Balik.

(145)

Kommissionen ombads att beräkna en individuell siffra för de fyra företagsgrupperna på grundval av samma dataset, i stället för att tillämpa den genomsnittliga satsen för alla företagsgrupper. Eftersom kommissionen hade tillgång till nödvändiga uppgifter godtog kommissionen detta påstående.

(146)

Berörda parter, däribland Selina Balik, noterade också att kommissionens uppdelning av de fyra företagsgruppernas inköp i tre olika kategorier (”inte hittats eller inte mottagit stöd”, ”under gränsen” eller ”över gränsen”) och de beräkningar som härrörde från denna uppdelning hade dubbelräknat vissa subventionsbelopp som beviljats regnbågsodlare i Turkiet som helhet.

(147)

Kommissionen godtog detta påstående och ändrade sin metod efter det slutliga utlämnandet av uppgifter i enlighet med detta.

(148)

Kommissionen grundade sin analys på den förteckning över regnbågsodlare som lämnats av de turkiska myndigheterna. Utifrån denna förteckning identifierade kommissionen om en odlare hade subventionerad produktion över eller under produktionsgränsen på 350 ton. I denna förteckning anges den totala subventionerade regnbågsproduktionen och den subvention som mottagits under 2020 per licens och licensinnehavare på grundval av en juridisk person.

(149)

Den sammanlagda produktionen och förmånen för hela Turkiet uppgick enligt de turkiska myndigheterna till 144 283 000 kg och 76 316 948 turkiska lira.

(150)

I första hand identifierade kommissionen odlarna ”under gränsen”, dvs. de odlare som fick stöd för en producerad kvantitet som understeg 350 ton, oavsett antalet odlingslicenser under översynsperioden. Kommissionen beräknade därefter nivån för 0,966 turkiska lira per kg för odlare som identifierats ligga under gränsen genom att betrakta deras produktion som helt subventionerad och dividera det totala subventionsbeloppet (37 441 048 turkiska lira) med den totala subventionerade kvantiteten regnbåge (38 753 671 kg).

(151)

För det andra subtraherades den subventionerade produktionen under gränsen och förmånsbeloppet från den totala produktionen och förmånsbeloppet på landsnivå, vilket resulterade i 105 529 329 kg och en subvention på 38 875 901 turkiska lira. Det resulterade i en genomsnittlig subvention på 0,368 turkiska lira per kg som producerats för alla andra odlare, nämligen de odlare som tidigare hade konstaterats producera över gränsen eller inte erhöll något stöd.

(152)

Dessa två subventionsnivåer, dvs. 0,966 turkiska lira per kg och 0,368 turkiska lira per kg, tillämpades sedan på de enskilda leverantörerna i de grupper av exporterande företag som ingick i urvalet och Selina Balik, med hjälp av ovanstående klassificering, och en genomsnittlig subventionsnivå som beräknats för varje företagsgrupp.

(153)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de turkiska myndigheterna att uppdelningen av den subvention som betalats ut till odlare ”under gränsen” och de återstående odlarna var felaktig och gav upphov till en annan uppdelning av subventionen, utan att tillhandahålla några bevis för var denna uppdelning kom ifrån eller på vilken grund den hade beräknats. Påståendet avvisades därför.

(154)

De berörda parterna hävdade att uppgifterna om den indirekta subventionen var otillräckliga och att de subventioner som mottagits per leverantör borde lämnas ut till dem. Detta påstående avvisades på grund av att de uppgifter som lämnats av de turkiska myndigheterna var konfidentiella. Kommissionen ansåg att den reviderade metodbeskrivningen ovan, tillsammans med ytterligare information till de samarbetsvilliga exporterande producenterna, var tillräcklig för att säkerställa parternas rättigheter.

(155)

Två exporterande producenter hävdade att beräkningen av subventionen per kg inköpt regnbåge var felaktig för dem, eftersom deras inköp under översynsperioden i själva verket huvudsakligen eller helt bestod av regnbåge under 1,2 kg. De föreslog att kommissionen skulle anse att deras leverantörer därför endast subventionerades med ett belopp under 0,75 turkiska lira per kg och göra en ny beräkning av förmånen för deras inköpta regnbåge i enlighet med detta.

(156)

Detta påstående avvisades, eftersom bevisningen tydligt visade att regnbågsproduktionen i Turkiet subventioneras på grundval av de totala belopp som betalats ut enligt båda subventionsnivåerna till odlarna. Oavsett storleken på den regnbåge som köps in av de exporterande producenterna baseras den subventionsnivå per kg för den inköpta regnbågen på den levererande odlarens situation och inte på vilken storlek regnbåge som den exporterande producenten köper från den odlaren. Det faktum att vissa exporterande producenter inte producerar regnbåge över 1 kg innebär därför inte att deras leverantörer (odlare) inte subventioneras enligt båda regnbågsstorlekarna. I skäl 160 förklaras närmare att inga synpunkter eller ytterligare bevisning inkom från de turkiska myndigheterna i detta avseende.

(157)

Efter utlämnandet av uppgifter ifrågasatte vissa exporterande producenter den metod som kommissionen använde och gav exempel på vissa av deras leverantörer i ett försök att visa att den använda metoden inte korrekt kategoriserade den berörda regnbågsodlaren.

(158)

Kommissionen avvisade dessa påståenden, eftersom exemplen inte ansågs vara tillräckligt representativa och därför inte visade att kommissionens metod var olämplig.

(159)

Kommissionen ansåg därför att dess metod, som bygger på en matematisk jämförelse av uppgifter som lämnats av de turkiska myndigheterna, är det lämpligaste och mest rimliga sättet att dela upp regnbågsodlare i de två kategorier som krävs för att korrekt identifiera subventionen av inköpt regnbåge.

(160)

Metoden lämnades också ut till de turkiska myndigheterna tillsammans med alla beräkningar på odlarnivå, och de turkiska myndigheterna lade inte fram någon bevisning som kunde motivera en anpassning av den metod som kommissionen tillämpade.

(161)

Kommissionen noterade också att den, även om den skulle godta dessa exempel, inte kunde godta uppgifter från exporterande producenter om villkoren för deras leverantörer utan någon kontroll, eller bestyrkande underlag från den berörda leverantören.

(162)

Fishark hävdade vidare att den totala inköpta kvantitet som användes vid beräkningen av den indirekta subventionen var felaktig, eftersom kommissionen inte tog hänsyn till de totala inköpta kvantiteter som återlämnats till icke-närstående kunder.

(163)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom företaget under dubbelkontrollerna på distans klargjorde att de transaktioner som bokförts som ”återsänd försäljning” avsåg korrigeringar av felaktigt bokförda inköpsvärden och därför inte avsåg fysiskt återsändande av den produkt som översynen gäller. Fishark kommenterade inte denna iakttagelse efter mottagandet av rapporten om dubbelkontroll på distans och lämnade inte in något ytterligare underlag före det slutliga utlämnandet av uppgifter och därför avvisades detta påstående.

(164)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Gumusdoga och Fishark att kommissionen borde återinföra kategorin odlare som ”inte hittats eller inte mottagit stöd” och inte bevilja någon förmån för inköp från dessa odlare.

(165)

Kommissionen avvisade detta påstående med motiveringen att alla tidigare undersökningar har visat att all inköpt regnbåge i viss utsträckning subventioneras och att den senaste metoden återspeglar detta allmänna påstående.

(166)

Selina Balik hävdade att metoden för beräkning av den indirekta subventionen är felaktig, eftersom den inte tar hänsyn till den teoretiska kapacitet som anges i varje odlarlicens. Kommissionen bortsåg särskilt från det faktum att de produktionsvolymer som kan subventioneras inte bara begränsas av gränsen på 350 000 kg fiskekvivalenter, utan också av den teoretiska kapacitet som anges i varje odlares relevanta odlarlicens.

(167)

Kommissionen använde den subventionerade produktionsmetoden på grund av skillnaden mellan den rapporterade landsomfattande teoretiska kapaciteten på 244 000 ton och den faktiska produktionen på 144 000 ton. Den subventionerade produktionen ansågs därför utgöra en rimligare metod för att beräkna de indirekta subventionsnivåer som skulle fördelas mellan de exporterande producenterna. De detaljerade undersökningsresultaten, inklusive klassificeringen av företagen, lämnades till de turkiska myndigheterna och inga synpunkter på riktigheten eller någon alternativ metod lämnades i de turkiska myndigheternas synpunkter på utlämnandet av uppgifter. Kommissionen avvisade därför alla alternativa metoder som föreslagits av de exporterande producenterna.

(168)

På grundval av detta gjordes följande beräkningar:

Tabell 3

Förmån per företag för inköpt regnbåge 2020

Tabell 4

Stöd till regnbågsproduktion

(169)

Dekret 2012/3305 (18) och genomförandekommuniké 2012/1 (19) ger en grund för statligt stöd för investeringar i vattenbrukssektorn (20) och utgör grunden för Turkiets incitamentsprogram för investeringar. Det omfattar följande två incitamentsordningar:

(170)

Företag som inte kan uppfylla minimikriterier för investeringsbelopp enligt ordningen för regionala investeringsincitament kan dra nytta av ordningen för allmänna investeringsincitament, som är tillgänglig för alla sex regioner enligt vad som fastställs i dekret 2012/3305. Stödnivån kan variera beroende på den ekonomiska utvecklingen i de sex regionerna.

(171)

Både dekretet och kommunikén gäller fortfarande och de sex regionerna har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen.

(172)

Under översynsperioden gynnades Gumusdoga av nedsättningar av inkomstskatten.

(173)

Alla tre företag i urvalet omfattades av befrielse från mervärdesskatt och tullbefrielse inom ramen för de regionala investeringsincitamenten.

(174)

I den ursprungliga undersökningen (21) och översynen vid giltighetstidens utgång (22) bekräftades att investeringsstödet betraktas som en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen när stödet ges i form av ett skatteincitament, dvs. när statliga intäkter normalt sett ska tas ut men i praktiken inte drivs in eller efterskänks.

(175)

Subventionen är selektiv och utjämningsbar eftersom den förmån den ger upphov till uttryckligen är begränsad till företag belägna i en av de regioner som förtecknats. Subventionen avser dessutom endast vissa företag som är verksamma i vissa sektorer. Med tanke på antalet och typen av restriktioner som gäller för vissa sektorer, framför allt de som innebär en begränsning till vissa typer av företag eller att vissa sektorer utesluts helt och hållet, uppfyller subventionen inte heller kraven enligt artikel 4.2 b i grundförordningen för att selektivitet inte ska anses föreligga.

(176)

I bilaga 2A till dekret 2012/3305 anges vattenbruk uttryckligen som en av de verksamheter som kan beviljas denna typ av skattebefrielse. I bilaga 4 till dekretet förtecknas de sektorer som inte kan dra nytta av några incitament inom ramen för denna ordning.

(177)

För att fastställa storleken på den utjämningsbara subventionen för skattebefrielser beräknades den förmån som mottagaren beviljats under översynsperioden som skillnaden mellan den totala skatt som skulle betalas enligt den normala skattesatsen och den totala skatt som skulle betalas enligt den reducerade skattesatsen.

(178)

När det gäller befrielsen från mervärdesskatt och tullfrihet identifierade kommissionen de tillgångar som hade köpts under översynsperioden och det belopp som befriats från mervärdesskatt eller som fått tullfrihet. En kassaflödesförmån på två månader beräknades med hjälp av den kortfristiga räntan för översynsperioden.

(179)

Efter utlämnandet av uppgifter begärde båda Gumusdoga och de turkiska myndigheterna att kommissionen inte skulle utjämna befrielsen från mervärdesskatt.

(180)

De turkiska myndigheterna hävdade att de amerikanska undersökningsmyndigheterna inte ansåg att befrielser från mervärdesskatt i systemet med investeringscertifikat i Turkiet var utjämningsbara och hänvisade till ett beslut av Förenta staterna, Countervailing Duty Investigation of Common Alloy Aluminium Sheet from the Republic of Turkey (23).

(181)

Kommissionen noterar att det amerikanska handelsministeriet på sidan 17 i detta dokument konstaterar att det fastställs att detta system inte ger någon förmån, men att de höll på att samla in ytterligare uppgifter om hur de turkiska myndigheternas mervärdesskattesystem fungerade.

(182)

Kommissionen noterar också att det amerikanska handelsministeriet instämmer med kommissionen om att tullfriheten utgör en förmån inom ramen för detta system.

(183)

De turkiska myndigheterna hävdade att producenterna visserligen betalar ingående mervärdesskatt på sina inköp från leverantörer, men att de tar ut utgående mervärdesskatt på sin försäljning till sina kunder. Kunderna bär därför den slutliga skattebördan och befrielserna från mervärdesskatt är därför inte utjämningsbara.

(184)

På samma sätt hävdade företaget Gumusdoga att det kunde avräkna den mervärdesskatt som ska betalas mot mervärdesskattefordran och att den enda förmånen med att delta i ordningen därför var att undvika förskottsbetalningar av mervärdesskatt och därmed den administrativa bördan av att avräkna den mervärdesskatt som ska betalas mot mervärdesskattefordran. De begärde därför att ingen förmån skulle beräknas i linje med tidigare undersökningar.

(185)

I motsats till synpunkterna från Gumusdoga ansåg kommissionen att denna befrielse från mervärdesskatt och tullfrihet borde utjämnas.

(186)

Av de orsaker som anges i skälen 148–150 fastställde kommissionen, i linje med de tidigare undersökningarna, att systemet med befrielse från mervärdesskatt i Turkiet är en utjämningsbar subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen. Att den mervärdesskatt som ska betalas ur redovisningssynpunkt avräknas mot mervärdesskattefordringar innebär inte att kassaflödesförmånen avlägsnas, eftersom de exporterande producenterna inte behöver direktutbetala kontanter och därefter invänta återbetalning från skatteförvaltningen sedan denna handlagt deras månatliga mervärdesskattedeklarationer, vilket är fallet för företag som inte omfattas av ordningen.

(187)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de turkiska myndigheterna att ordningen för befrielse från mervärdesskatt i Turkiet inte är en utjämningsbar subvention. Detta argument avvisades av de orsaker som anges i skälen ovan.

(188)

När det gäller befrielsen från mervärdesskatt till förmån för företaget Gumusdoga beräknade kommissionen en tidsvinst på två månader. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter bad företaget om ett klargörande av hur kommissionen fastställde tvåmånadersperioden och hävdade att det bara fanns en månadsperiod för avräkning av betalningen av mervärdesskatt. I skäl 42 i den preliminära förordningen anges att de förmåner som erhölls under undersökningsperioden bara bestod i en tidsvinst på två månader till dess företagen fick tillbaka mervärdesskatten från skatteförvaltningen. Inga synpunkter på detta uttalande lämnades i den ursprungliga undersökningen och kommissionen har ingen bevisning i ärendet för att mervärdesskattesystemet i Turkiet har ändrats sedan dess.

(189)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Gumusdoga att kommissionen borde fördela skattenedsättningarna till de olika produkter som det hänvisas till i de certifikat om investeringsstimulans som ligger till grund för skattenedsättningarna.

(190)

Detta argument avvisades eftersom sänkningen av inkomstskatten är en inkomst för företaget och därför fördelas på företagsgruppens totala omsättning.

(191)

För den utjämningsbara subventionen för befrielse från mervärdesskatt och tullbefrielse beräknades förmånen som en kassaflödesförmån för inköp under översynsperioden.

Tabell 5

Uteblivna intäkter

(192)

Enligt lag nr 5363 om jordbruksförsäkring (24) och dekret 2018/380 (25) om risker, skördar och regioner som ska omfattas av jordbruksförsäkringspoolen och av premiestöd under översynsperioden, kan producenter av vattenbruksprodukter få en nedsatt försäkringspremie som täcker förluster av fiskbestånd och upptag av regnbåge till följd av en rad möjliga sjukdomar, naturkatastrofer, olyckor osv. Stödet från de turkiska myndigheterna uppgår till 50 % av försäkringspremien.

(193)

Såsom bekräftades i den ursprungliga undersökningen (26) och översynen vid giltighetstidens utgång (27) tar den förmån som denna ordning ger formen av en sänkning av de finansiella kostnaderna för livförsäkring som omfattar vattenbruksdjur.

(194)

Denna ordning utgör en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen i form av ett direkt bidrag från Turkiets myndigheter till regnbågsproducenter och ett finansiellt bidrag, eftersom mottagarna av subventionen får en förmånlig försäkringspremie som är mycket lägre än de försäkringspremier för jämförbara risker som förekommer på marknaden.

(195)

Ordningen medför en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen. Förmånen motsvarar skillnaden mellan de premier som erbjuds i samband med en kommersiell försäkring och den subventionerade premien.

(196)

Stödet är selektivt eftersom den beviljande myndigheten och den tillämpliga lagstiftningen uttryckligen begränsar denna minskade premie till att avse företag verksamma inom jordbrukssektorn och även uttryckligen avser risker som vattenbruksproducenter utsätts för.

(197)

Under översynsperioden mottog den exporterande producenten Gumusdoga som ingick i urvalet direkta överföringar av medel från de turkiska myndigheterna som bokfördes i dess räkenskaper som en intäkt.

(198)

Kommissionen begärde uppgifter om alla intäktsposter för 2020 i detta konto och företaget lämnade uppgifter för varje post. Tre poster konstaterades vara direkta överföringar av medel begränsade till exportörer enligt följande:

(199)

Först tog företaget emot medel på ett konto kallat ”Aegean Exporters Association Support” som företaget angav var kopplat till stödet för lufttransport. Detta regleras genom ”Presidentdekret om stöd för kostnader för lufttransport av den 16 maj 2020 nr 2552” från maj till juli 2020 (28).

(200)

För det andra mottog företaget medel på ett konto kallat ”Ministry of Economy Export Incentives” (exportincitamentstöd). Företaget angav att ”det genom dekret 2014/8 (29) är avsett att ge stöd för att företag som bedriver industriell verksamhet och/eller handelsverksamhet i Turkiet ska få certifikat för marknadstillträde och säkerställa deras deltagande i den globala distributionskedjan”.

(201)

Därefter mottog företaget medel på ett konto kallat ”Exhibition Support Income”. Företaget angav att detta stöd regleras genom ”Dekret om stöd för deltagande i mässor utomlands” 2017/4 offentliggjord i Turkiets officiella kungörelseorgan nr 30031 av den 7 april 2017. Enligt detta dekret kan exportörer begära ersättning från handelsministeriets generaldirektorat för export för deltagande i mässor som hålls utomlands och som av handelsministeriet klassificeras som berättigade till stöd.

(202)

När det gäller det första bidraget anser kommissionen att detta är knutet till exporten, eftersom det rör sig om en återbetalning av exporttransportkostnader. Exportören måste dessutom underteckna ett åtagande att exportera och återbetala bidraget om de exporterade varorna återsänds till Turkiet. Ordningen är vidare selektiv för exportörer som tillhör vissa sektorer, varav vattenbruk finns förtecknat.

(203)

Vad gäller det andra bidraget anser kommissionen att också det är knutet till export, eftersom det återbetalar kostnader för exporttransaktioner för att få tillträde till utländska marknader, såsom kostnader för certifikat och kvalitetskontroll.

(204)

Vad gäller det tredje bidraget anser kommissionen att också det är knutet till export, eftersom det är utformat för främjande av exporthandel via mässor utomlands.

(205)

Denna ordning utgör en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen i form av ett direkt bidrag från de turkiska myndigheterna till turkiska exportörer. Ordningen medför en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(206)

Dessa bidrag är knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen. Vissa av dem är också selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen mot bakgrund av att de, från de handlingar som tillhandahållits av den samarbetsvilliga exporterande producenten, förefaller vara begränsade till vissa industrisektorer, såsom vattenbruk. Kommissionen anser därför att dessa bidrag är utjämningsbara och selektiva.

(207)

Förmånen utgörs av det inkomstbelopp som tagits emot och bokförts under översynsperioden.

(208)

Efter utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Gumusdoga kommissionens beslut om dessa tre bidrag var utjämningsbara.

(209)

När det gäller stödet till Egeiska exportörernas förbund (det första bidraget) hävdade Gumusdoga att ordningen inte är kopplad till den produkt som översynen gäller, eftersom exporten av produkter enligt HS-nummer 0302, 0303 och 0304 till Europeiska unionen inte omfattas av stödet.

(210)

Kommissionen avvisade detta påstående, eftersom stödet kan omfatta produkter enligt andra HS-nummer som ingår i produktdefinitionen i den nuvarande undersökningen, nämligen HS-numren 0301 och 0305. Företaget lämnade inte heller tillräcklig information för att kommissionen skulle kunna undersöka vilka produktgrupper som omfattades av det stöd som mottagits under översynsperioden.

(211)

Gumusdoga hävdade också att detta första bidrag inte är kopplat till exportförsäljningen till unionsmarknaden.

(212)

Kommissionen bestrider inte att denna ordning inte är begränsad till den produkt som översynen gäller, vilket är anledningen till att den förmån som företaget mottagit har förts upp som gruppens totala exportomsättning och sedan fördelats på den produkt som översynen gäller.

(213)

När det gäller exportincitamentet (det andra bidraget) hävdade Gumusdoga att bara en av åtta ansökningar som ingick i beräkningen av förmånen gällde den produkt som översynen gäller och översynsperioden. Till följd av detta begärde företaget att kommissionen skulle se över beräkningen av förmånen i enlighet med detta och förkasta de sju ansökningar som inte rör den produkt som översynen gäller och översynsperioden.

(214)

Kommissionen avvisar detta påstående eftersom förmånen har tagits upp som en intäkt som bokförts under översynsperioden och förts upp som företagsgruppens totala exportomsättning och sedan fördelats på den produkt som översynen gäller.

(215)

Gumusdoga begärde också att kommissionen skulle bortse från den förmån som härrör från ”Exhibition Support Income” (det tredje bidraget), eftersom denna ordning inte är sektors- eller företagsspecifik eller relaterad till den produkt som översynen gäller eller översynsperioden.

(216)

Kommissionen avvisar detta påstående, eftersom det är knutet till export och den förmån som mottagits under översynsperioden har förts upp som gruppens totala exportomsättning och sedan fördelats på den produkt som översynen gäller.

Tabell 6

Direkt överföring av medel

(217)

Under den ursprungliga undersökningen och översynen vid giltighetens utgång fann kommissionen att regnbågsproducenter gynnades av förmånliga lån inklusive

(218)

Kommissionen undersökte förmånliga lån till de exporterande producenterna i urvalet under 2020, inbegripet jordbrukslån, exportlån och andra låneordningar, inklusive de som anordnades av den turkiska regeringen under 2020 som en reaktion på covid-19-pandemin.

(219)

Dekret 2020/2015 föreskriver att kooperativa jordbrukskreditinstitut (Agricultural Credit Cooperatives, ACCs) och T.C. Ziraat Bankasi A.S. (Ziraat Bankasi) kan bevilja lån med låg ränta och företagslån till producenter inom vattenbrukssektorn. Regnbågsproducenterna kan få rabatt på de tillämpliga räntesatserna på mellan 10 % och 80 %. Den övre kreditgränsen är 10 000 000 turkiska lira. Dekretet omfattar den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2022.

(220)

Kooperativa jordbrukskreditinstitut är privaträttsliga organ som har inrättats av jordbruksproducenter (dvs. fysiska eller juridiska personer som är verksamma inom jordbruksproduktion) i Turkiet för att tillgodose verksamhetens finansiella behov.

(221)

Ziraat Bankasi är republiken Turkiets jordbruksbank och är helt statligt ägd. Under den ursprungliga undersökningen ägdes aktierna av undersekretariatet för statskassan. Sedan 2018 har dock kapitalet överförts till Turkiets nationella placeringsfond och, som det kunde konstateras i den ursprungliga undersökningen, ägs till 100 % av Turkiets nationella placeringsfond (30).

(222)

I enlighet med artikel 2 i lag nr 6741 om inrättande av ett förvaltningsbolag för Turkiets nationella placeringsfond och om ändringar i vissa lagar är Turkiets nationella placeringsfond en institution som är knuten till presidentämbetet (31).

(223)

Enligt artikel 13.2 i ministerrådets dekret 2016/9429 är Turkiets president ordförande för fondens styrelse. En av styrelsemedlemmarna kan av presidenten utses till vice ordförande (32).

(224)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen (33) tillhandahåller Ziraat Bankasi förmånliga lån till vattenbrukssektorn för att främja jordbruksproduktion och jordbruksnäring. Ministerrådet fastställer årligen varaktighet, förfaranden och principer för programmet, och statskassan överför den återstående räntebetalningen, motsvarande den nedsatta räntesatsen, till Ziraat Bankasi.

(225)

Därför fastställdes i den ursprungliga undersökningen att Ziraat Bankasi på grundval av dekret 2013/4271, som har ersatts av dekret 2020/2015, utövar myndighetsbefogenheter med samma grund.

(226)

Därför fortsätter T.C. Ziraat Bankasi A.S. att utöva myndighetsbefogenheter och kommissionen fortsätter att, som under tidigare undersökningar, anse att det är ett offentligt organ.

(227)

Under översynsperioden hade de samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet utestående lån med låg ränta från Ziraat Bankasi.

(228)

Efter utlämnandet av uppgifter påpekade Gumusdoga att kommissionen inte borde betrakta jordbrukslån från Ziraat Bankasi som utjämningsbara, eftersom de var kopplade till köp av en försäkring kopplad till produktion av andra produkter och inte den produkt som översynen gäller.

(229)

Detta argument avvisades eftersom lånet beviljades företaget och det inte fanns någon bevisning för att liknande lån i allmänhet var tillgängliga för företag i Turkiet. Dessutom var lånet inte beroende av produktionen av andra produkter, utan endast av köp av en försäkring för en viss odling.

(230)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen (34) och översynen vid giltighetstidens utgång (35) beviljades Türkiye İhracat Kredi Bankası A.Ș. (Eximbank) rättigheter av den turkiska regeringen den 21 augusti 1987 genom dekret 87/11914 i enlighet med lag nr 3332 (36) om exportkrediter och är en helt statligt ägd bank som fungerar som den turkiska statens instrument för exportincitament inom ramen för Turkiets exportstrategi.

(231)

Eximbank har fått i uppdrag av staten att stödja utrikeshandel och turkiska entreprenörer/investerare som är verksamma utomlands, för att öka turkiska företags export och stärka deras internationella konkurrenskraft.

(232)

Kommissionen fortsätter att anse att Eximbank utövar myndighetsbefogenheter och således är ett offentligt organ.

(233)

Lag nr 3332 och resolution 2013/4286 (37) om inrättande av Eximbank utgör den rättsliga grunden för de exportkrediter som tillhandahålls via Eximbank.

(234)

Eximbank tillhandahåller finansiellt stöd (antingen direkt eller via banker som agerar ombud och arbetar på provisionsbasis), t.ex. exportkrediter före eller efter leverans och exportorienterade investeringskrediter till exportörer, i syfte att öka de turkiska exportörernas konkurrenskraft på utländska marknader.

(235)

Eximbank använder också rediskonteringskrediter för att tillhandahålla kontantförskott till exportörer på grundval av diskontering av växlar och dokument som avser exportförsäljning (38). Den rättsliga grunden för dessa krediter finns i genomförandeprinciperna och cirkuläret om rediskonteringskrediter för exporttjänster och tjänster för nettoinkomster av utländsk valuta (rediskonteringsprogram) (39) och artikel 45 i centralbankslagen.

(236)

I den turkiska centralbankens årsrapport 2020 noteras att syftet med rediskonteringskrediter var att ”underlätta exportföretagens tillgång till krediter till förmånliga kostnader och att stärka den turkiska centralbankens reserver.” (40)

(237)

Rediskonteringskrediterna finansieras av Turkiets centralbank, men kanaliseras via de turkiska finansinstitut (offentliga såväl som privata banker) som fungerar som ombud för centralbanken. Räntorna fastställs av centralbanken, och de banker som agerar ombud ersätts via en provision som debiteras mottagarna.

(238)

Under översynsperioden hade de samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet utestående exportkrediter till låg ränta som antingen tillhandahölls direkt av Eximbank eller via andra offentliga eller privata banker som fungerade som ombud för Eximbank. Företagen fick också rediskonteringskrediter via Eximbank eller via andra offentliga eller privata banker.

(239)

Vissa exporterande producenter i urvalet rapporterade andra lån som tagits under 2020. Kommissionen identifierade tre ordningar som användes av de exporterande producenter som ingick i urvalet och begärde information från de turkiska myndigheterna om följande:

(240)

Can Suyu – Life Water scheme är ett allmänt låneprogram som är öppet för alla företag med åtagande att fortsätta sin verksamhet och behålla (och inte minska) antalet anställda registrerade i Socialförsäkringsinstitutet från slutet av februari 2020. Programmet är ett driftskontinuitetslån från de turkiska myndigheterna till Kredi Garanti Fonu och de fem offentliga banker som innehar aktier i det.

(241)

Ise Devam - Continue to Business scheme är ett annat allmänt låneprogram som är kopplat till den pågående verksamheten på samma sätt som Can Suyu – Life Water scheme. Programmet är ett driftskontinuitetslån från de turkiska myndigheterna till Kredi Garanti Fonu och de fem offentliga banker som innehar aktier i det.

(242)

IVME Credit - Movement Credit scheme är en mer specifik ordning för vissa näringslivssektorer. Ordningen meddelades vara en del av Ekonomi- och finansministeriets IVME (Acceleration) Financing Package av den 23 maj 2019, tillsammans med tre offentliga banker, Ziraat Bankasi, Halkbank och Vakifbank (41). Acceleration Financing Package är i sin tur del av de turkiska myndigheternas långfristiga ekonomiska politik för landet, som anges i det nya ekonomiska programmet (Yeni Ekonomi Programi).

(243)

I det officiella tillkännagivandet anges att programmet syftar till att stödja sektorer med stort importberoende, underskott i utrikeshandeln, hög sysselsättningsgrad och höga export- eller valutainkomster. Enligt invigningsanförandet av finansministern antar finansieringspaketet en produktorienterad finansieringsstrategi. Inte bara genom att utvärdera varje enskild sektor utan även genom att finansiera produkter som kan bidra positivt till handelsbalansunderskottet. På så sätt kommer den att syfta till att öka de berörda produkternas konkurrenskraft på de internationella marknaderna och därmed kommer strategiska produkters exportpotential att kunna konstateras (42).

(244)

Den huvudsakliga verksamhet som ska stödjas är tillverkning av råvaror och halvfabrikat, maskinproduktion och jordbruk. När det gäller råvaror och importerade varor identifierades fyra huvudsakliga sektorer: Kemiska/medicinska (läkemedelsprodukter) produkter, plast- och gummiprodukter, regenat- och syntetgarn, samt pappers- och pappsektorerna (43).

(245)

När det gäller maskintillverkning har en förteckning över maskintillverkare inom vissa Nace-koder upprättats. Finansieringspaketet omfattar lån till inhemska maskintillverkare på Nace-kodlistan som investerar i ny produktion eller kapacitetsökningar samt lån till inhemska köpare som investerar i nya maskiner som tillverkas av samma tillverkare. Paketet är inriktat på följande sektorer:

(246)

Jordbruket omfattar produktion av boskap och fodergrödor och dessa lån beviljades en exporterande producent i urvalet för vattenbruk under översynsperioden. Lånevillkoren är klart förmånliga i förhållande till den räntesats som ges.

(247)

När det gäller de två allmänna låneordningarna Can Suyu – Life Water och Ise Devam – Continue to Business baserat på sysselsättningsnivån i företagen i februari 2020, finner kommissionen ingen bevisning för att dessa låneordningar är selektiva eller utjämningsbara.

(248)

När det gäller IVME:s kreditordning har kommissionen dock funnit bevis för att den är begränsad till särskilda sektorer och särskilda verksamheter (se ovan) och att lånepaketet är kopplat till de offentliga bankerna Ziraat Bank, Halkbank och Vakifbank.

(249)

Kommissionen konstaterade att företagen i urvalet endast använde IVME-kreditlån som tillhandahölls av Ziraat Bank och Halkbank. Kommissionen har därför inte undersökt Vakifbanks ställning i denna undersökning.

(250)

Kommissionen har i avsnitt 4.5.1 ovan bekräftat att Ziraat Bank är ett offentligt organ med myndighetsbefogenheter.

(251)

Kommissionen ansåg att Türkiye Halk Bankası A.Ş (Halkbank) var ett offentligt organ med myndighetsbefogenheter grundat på offentlig information och även på den information som banken själv lämnade som en del av svaret på det statliga frågeformuläret, som innehöll kopior av årsrapporterna för 2019 och 2020.

(252)

Halkbank inrättades av de turkiska myndigheterna 1933. Mustafa Kemal Atatürk uttalande: Det är ytterst viktigt att skapa en organisation som ger småföretagare och stora industriföretag de lån som de så desperat behöver, som är lätta att få och till ett överkomligt pris för att sänka kreditkostnaderna under normala förhållanden, banade väg för bildandet av Halkbank.

(253)

Halkbank ägs till 77,9 % av regeringen genom Turkiets nationella placeringsfond (45). Kommissionen noterade att alla ledamöter i bankens ledningsorgan är eller var statstjänstemän eller har tjänstgjort i andra offentliga organ (46).

(254)

Kommissionen noterade till exempel att Maksut Serim fanns med i styrelsen, som 2020 var ämnesråd till Republiken Turkiets president efter att ha varit chefsrådgivare för Republiken Turkiets premiärminister under perioden 2003–2016.

(255)

Kommissionen noterade även att Sezai Uçarms fanns med i styrelsen, som 2020 var biträdande minister vid handelsministeriet.

(256)

Kommissionen noterade vidare att det i Halkbanks bolagsordning tydligt anges att banken, genom medverkan av Republiken Turkiets ministerråd, har som särskilt mål att ge små och medelstora företag, handelsföretag och hantverkare billig tillgång till finansiering (artikel 4.4).

(257)

I artikel 4.5 behandlas möjligheten att mindre än 50 % av bankens aktier är offentligt ägda: Om procentandelen offentligt ägda aktier i banken understiger 50 % ska bankens verksamhet när det gäller att erbjuda kreditfaciliteter till handels- och säljföretag samt små och medelstora industriföretag fortsätta i enlighet med de metoder och principer som ska fastställas av ministerrådet (47).

(258)

Banken inrättades av de turkiska myndigheterna och prioriterar behoven hos små och medelstora företag, handelsföretag och hantverkare.

(259)

Halkbank uttrycker själv att eftersom Halkbanks prioritering alltid har varit att tillhandahålla denna målgrupp lån till mest gynnsamma villkor förtjänar banken den särskilda plats den har fått av handelsföretag, hantverkare och små och medelstora företag. (48) I sina årsrapporter för 2020 och 2021 hänvisar också Halkbank till att den vid flera tillfällen agerat som offentlig bank som utför regeringens prioriteringar.

(260)

Enligt Halkbanks officiella uppdragsbeskrivning i dess årsrapporter är bankens roll att stödja Turkiets utveckling och tillväxt inom ramen för en medvetenhet om socialt ansvar och att vara en folkbank som skapar ett stort mervärde för alla berörda parter.

(261)

Detta uppdrag genomförs i praktiken på följande sätt: När vi kanaliserade våra resurser till prioriteringarna för Turkiets ekonomi som en del av vårt uppdrag ”We are the People First, and Then a Bank” fokuserade vi på att bedriva vår verksamhet genom en strategi som respekterar människorna, samhället och miljön.

(262)

På sidan 52 i 2021 års rapport anges t.ex. utökade banken räntesubventionerade lån genom Ekonomi- och finansministeriet till 500 tusen handelsföretag och hantverkare med 12,1 miljarder TRL. Halkbank fortsatte dessutom att skjuta upp lånebetalningarna till handelsföretag och hantverkare vars företag drabbades av pandemirelaterade förluster i enlighet med ett presidentdekret (49).

(263)

När det mer specifikt gäller IVME-lånen lovordade verkställande direktören Osman Arslan - den harmoni och starka samordning mellan institutionerna i fråga om ekonomisk förvaltning för att uppnå framgångsrika resultat och tillade att - med vår beslutsamhet att uppnå målen i det nya ekonomiska programmet kommer vi i år att satsa intensivt på området och göra stora ansträngningar för att erbjuda de lämpligaste lösningarna på våra kunders krav. Våra låneutbetalningar i våra innovativa produkter såsom Acceleration Financing Package, Employment-Oriented Business Loan, Economy Value Loan, Campaign Housing Loan, Campaign Consumer Loan, TLREF Indexed Loan och Domestic Production Vehicle Loan uppgick till 30 miljarder turkiska lira 2019 (50).

(264)

Villkoren för IVME-krediten omfattar en amorteringsfri period och en förmånlig ränta som fastställs som en procentuell tilläggsavgift (1–3 %, baserat på lånets löptid) på de statliga nationella skuldebreven med låg risk (DIBS).

(265)

Räntesatsen för IVME-lån anges i regeringens instruktioner till bankerna och fastställs oberoende av bankens kapitalkostnadsstruktur, låntagarens omständigheter eller kreditvärdering. Bankerna anses därför agera på regeringens vägnar och följa regeringens instruktioner.

(266)

Kommissionen ansåg därför att IVME:s kreditordning var utjämningsbar.

(267)

I den ursprungliga undersökningen (51) och översynen vid giltighetens utgång (52) bekräftades att förmånlig finansiering betraktas som en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen.

(268)

På grundval av resultaten i den aktuella undersökningen drog kommissionen slutsatsen att de förmånliga finansieringsordningarna ger mottagarna förmåner, eftersom sådan finansiering beviljas till räntor som understiger marknadsräntorna, nämligen på villkor som inte speglar marknadsvillkoren för finansiering med jämförbar löptid.

(269)

Dessa förmånliga finansieringsordningar är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen när det gäller jordbrukslånen, eftersom den beviljande myndigheten eller den tillämpliga lagstiftningen uttryckligen begränsar tillgången till vissa företag.

(270)

De exportrelaterade krediterna är selektiva i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom de är knutna till exportresultat.

(271)

Efter utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de turkiska myndigheterna och Gumusdoga utjämningen av den förmån som beräknats för exportrelaterade krediter, som är knutna till exportresultat, om lånet tillhandahölls av en privat bank.

(272)

Detta argument framfördes också i samband med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, i skäl 87, och kommissionen avvisade detta påstående i skälen 88 och 89 (53).

(273)

Kommissionen analyserade den dokumentation som lämnats av företaget noggrant för att styrka att dessa lån hade tillhandahållits av en privat bank utan inblandning av Eximbank eller andra offentliga organ, eftersom företaget hade lånat dessa medel för export av den produkt som översynen gäller till betydligt lägre räntor än de som den turkiska centralbanken offentliggjort för lån i euro.

(274)

Den dokumentation som företaget lämnade innehöll varken ett låneavtal från den berörda banken eller någon bevisning som visade att den berörda banken av en viss orsak hade erbjudit företaget en viss räntesats.

(275)

Det framkom därför ingen bevisning för att dessa lån tillhandahölls på marknadsmässiga grunder och argumentet avvisades.

(276)

Företaget Gumusdoga hävdade dessutom att kommissionen var inkonsekvent i den metod som användes för att beräkna förmånen för exportrelaterade lån, eftersom vissa inte ingick i beräkningen av den totala förmånen.

(277)

Kommissionen avvisade detta påstående. Den enda orsaken till att vissa exportknutna lån som utfärdats av privata banker inte togs med i beräkningen av den totala förmånen är att dessa lån utfärdades i turkiska lira.

(278)

Gumusdoga hävdade att det på grund av sin höga kreditvärdighet kan få förmånligt låga räntesatser för sina exportknutna lån som utfärdas av privata banker och att kommissionen därför inte borde ta med förmånen från sådana lån i sina beräkningar.

(279)

Kommissionen avvisade detta argument, eftersom de referensräntor som användes för beräkningen av förmånen motsvarar den genomsnittliga räntan på alla turkiska lån som tillhandahållits under en viss tidsperiod och i en viss valuta. I detta genomsnitt ingick alla typer av kreditvärdighet.

(280)

Detta påstående från Gumusdoga om att vissa exportknutna lån fastställdes till låga räntor på grund av deras egna särskilda villkor framfördes också i översynen vid giltighetstidens utgång och avvisades av samma orsaker som ovan. Gumusdoga kunde inte visa att det fick något exportknutet lån till en låg ränta på grundval av sin kreditvärdering eller på grundval av förhandlingar med en bank.

(281)

Kommissionen ansåg att det inte fanns något samband mellan ett låns utjämningsbarhet och ett företags kreditvärdighetsnivå. Referensräntesatserna användes endast för att fastställa storleken på den förmån som lånen gav och inte för att fastställa om ett lån kunde anses vara utjämningsbart eller inte.

(282)

Alla förmånliga finansieringsordningar ansågs därför vara utjämningsbara subventioner.

(283)

I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen beräknades förmånen i samband med den förmånliga finansieringen som skillnaden mellan den ränta som betalats och det belopp som skulle ha betalats för ett likvärdigt kommersiellt lån. Som referensränta tillämpade kommissionen den vägda genomsnittliga räntan för kommersiella lån på den nationella turkiska marknaden, baserat på data från Turkiets centralbank (54). Detta är samma referensränta som användes i den ursprungliga undersökningen och i alla tidigare översyner. Kommissionen fördelade förmånen från exportkrediterna på exportförsäljningen medan jordbrukslånen fördelades på den totala försäljningen.

(284)

Efter utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Gumusdoga den metod som använts för att bevilja förmåner för exportknutna lån. Kommissionen fördelade i utlämnandet av uppgifter förmånen enligt följande:

(285)

Efter utlämnandet av uppgifter uppgav Gumusdoga att alla lån som omfattas av led b i själva verket borde fördelas på den totala exportomsättningen, eftersom alla dessa lån också var knutna till export av andra produkter. Detta påstående rör samma påstående från samma exporterande producent som i skäl 92 i förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång (55).

(286)

I översynen vid giltighetstidens utgång kunde kommissionen fördela förmånen från vissa exportknutna lån till den totala exportomsättningen när det fanns underlag som styrkte detta (56). Mot bakgrund av att vissa av lånen var löpande under denna översyn drog kommissionen samma slutsats.

(287)

För de lån som inte undersöktes i översynen vid giltighetstidens utgång analyserade kommissionen den dokumentation som Gumusdoga tillhandahöll i sitt svar på frågeformuläret och efterföljande inlagor.

(288)

Om denna dokumentation visade att lånet var knutet till export av alla produkter fördelades förmånen över gruppens totala exportomsättning. I annat fall fördelades förmånen på exportomsättningen för den produkt som översynen gäller. Den dokumentation som Gumusdoga tillhandahöll efter utlämnandet av uppgifter och som inte kunde verifieras beaktades inte.

(289)

Efter utlämnandet av uppgifter noterade två exporterande producenter i urvalet felaktigheter i beräkningen av förmånen, vilka korrigerades. Kommissionen såg också till att referensräntan, eftersom den offentliggjordes varje fredag, skulle gälla för lån som började löpa från och med påföljande vecka, vilket också tillämpades i skäl 93 i förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång.

(290)

Följande subventionsbelopp beräknades för de exporterande producenterna i urvalet avseende förmånliga lån:

Tabell 7

Finansiering

(291)

Kommissionen konstaterade att de utjämningsbara subventionernas sammanlagda belopp i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen var följande:

Tabell 8

Totala konstaterade subventionsbelopp

(292)

Undersökningen bekräftade de betydande förändringar av strukturen och villkoren för genomförandet av de direkta subventioner som de turkiska myndigheterna beviljat regnbågsproducenter jämfört med den ursprungliga undersökningen. Såsom redan fastställts i de tidigare översyner som nämns i skälen 2 och 3, införde de turkiska myndigheterna en lagändring genom dekret 2016/8791 (57) om de jordbruksstöd som ska tillhandahållas under 2016. Vidare fastställdes utförliga villkor för beviljandet av subventionerna i kommuniké 2016/33 (58) om vattenbruksstöd.

(293)

I huvudsak och till skillnad från situationen i den ursprungliga undersökningen skulle den direkta subventionen betalas enligt den tolkningen om en regnbågsproducent hade mer än en produktionslicens (eller fiskodlingsenhet) i samma potentiella havsområde, enligt ministeriets definition, i samma reservoar (damm) eller i samma reservoarer i samma regioner, vilken tillhörde samma person eller samma företag, betraktades sådana licenser eller fiskodlingsenheter som en enda licens eller enhet tillhörande nämnda företag.

(294)

Denna lagändring bibehölls i de kommande årens dekret och även i dekret 3190 för den översynsperiod som nämns i skäl 57. Detta tyder på att ändringen av strukturen och genomförandet av de direkta subventioner som de turkiska myndigheterna beviljat har varit i kraft i flera år och att det inte finns något som tyder på att de turkiska myndigheterna har för avsikt att göra ytterligare ändringar.

(295)

Dessutom begränsade en ändring under 2019 (59) av ordningen med direkta subventioner den stödberättigande kvantiteten för direkta subventioner till 350 miljoner ton, dvs. gränsen sänktes i förhållande till den ursprungliga undersökningsperioden. Samma gräns bibehölls under 2020 genom dekret 3190. Som nämnts ovan visade undersökningen inte något som tydde på att denna praxis inte skulle fortsätta.

(296)

Undersökningen visade också, såsom anges i skälen 57–72, att de turkiska myndigheterna i allt högre grad subventionerade regnbågsodlare genom att dela upp stödnivåerna. Företag som odlar regnbåge av alla storlekar genom samma odlingslicens fick förmåner både inom ramen för subventionerna ”regnbåge” och ”regnbåge över 1 kg”.

(297)

De turkiska myndigheternas övergång från att subventionera all regnbåge genom en enda subventionsnivå till att subventionera både all regnbåge och ”regnbåge över 1 kg” ansågs vara av bestående karaktär. Trenden har ökat snabbt under de senaste åren och de turkiska myndigheterna gav inga tecken på att detta inte skulle fortsätta. Denna ökning av förmånerna genom utbetalningarna av stödnivåerna för ”regnbåge över 1 kg” kompenserade delvis de minskade förmånerna för ”regnbåge”. På det hela taget fortsätter regnbågsodlarna att få direktstöd från de turkiska myndigheterna.

(298)

Kommissionen konstaterade att den övergripande subventionsnivån för den produkt som översynen gäller i turkiska lira per kg av exporten till EU inte hade sjunkit i samma utsträckning som de utjämningstullar som beräknades under översynsperioden. Detta beror på att värdet på den turkiska liran minskat i förhållande till euron sedan den ursprungliga undersökningen och att tullen beräknas på grundval av subventionen i turkiska lira per kg dividerat med cif-värdet i turkiska lira.

(299)

Kommissionen noterade dock också att Turkiet, parallellt med det sjunkande värdet på den turkiska liran gentemot euron, också hade perioder av hög inflation. Därför har också värdet på den turkiska liran i landet sjunkit och de bidragsbelopp som har betalats ut, som har förblivit konstanta i turkiska lira, har sjunkit i reala termer. Kommissionen ansåg därför att sänkningen av utjämningstullen i förhållande till den ursprungliga undersökningen var en bestående förändring av omständigheterna.

(300)

I sin inlaga av den 11 november 2021 påpekade DAO att det sker ständiga och regelbundna förändringar av subventionsordningarna i Turkiet och att eventuella ändringar av subventionsbeloppen därför inte kan anses vara bestående. Exporten av regnbåge från Turkiet underskrider fortfarande unionsindustrins priser och vållar fortfarande unionsindustrin väsentlig skada. Därför bör den nuvarande översynen avslutas och nivån på de gällande åtgärderna bibehållas.

(301)

I DAO:s argument beaktades inte de betydande förändringar i strukturen och genomförandet av direkta subventionsordningar som fastställdes under denna undersökning. De eventuella årliga variationerna i subventionsnivåerna påverkade inte slutsatsen att omständigheterna i den ursprungliga undersökningen skilde sig väsentligt åt och att de ändringar som gjordes var av bestående karaktär. DAO:s påståenden i detta avseende avvisades därför.

(302)

Kommissionen ansåg därför att omständigheterna har förändrats och att dessa förändringar är bestående. Kommissionen mottog inga synpunkter på detta efter utlämnandet av uppgifter.

(303)

På grundval av kommissionens slutsatser bör antisubventionsåtgärderna beträffande import av viss regnbåge med ursprung i Republiken Turkiet ändras för att ta hänsyn till de förändrade omständigheterna.

(304)

Antisubventionsåtgärderna har beräknats som en procentandel av cif-värdet av exporten av den produkt som översynen gäller till Europeiska unionen under översynsperioden.

(305)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter bad Gumusdoga kommissionen att se över beräkningen av den totala omsättningen för den undersökta företagsgruppen för att inkludera omsättning till närstående företag – utanför denna grupp med fem företag som har en direkt koppling till deras verksamhet när det gäller den produkt som översynen gäller – men som ingick i Gumusdoga-gruppen.

(306)

Denna begäran godtogs och omsättningen för de berörda företagen lades till företagsgruppens totala omsättning.

(307)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de tre exporterande producenterna i urvalet att kommissionen felaktigt hade beräknat cif-värdet av exportförsäljningen till unionen av den produkt som översynen gäller. De hävdade att kommissionen borde betrakta DAP:s fakturavärden (levererat angiven plats) som cif-värdet av denna försäljning och hävdade att kommissionen hade gjort detta i tidigare undersökningar.

(308)

Kommissionen avvisade denna begäran. Cif-värdet av försäljningen till unionen användes (se skäl 297) för att fastställa den procentandel med vilken importpriset borde höjas för att undanröja subventioneringens verkan. Detta kräver cif-värdet, eftersom detta är det värde som deklareras till tullmyndigheterna vid import till EU.

(309)

I de fall då cif-värdet inte har rapporterats eller om leveransen sker vid cif-gränsen till unionens gräns utgör, liksom kommissionens gängse praxis, fakturavärdet grunden för fastställandet av cif-värdet. Om fakturavärdet inkluderar kostnader efter import (t.ex. för försäljning på DAP- (levererat angiven plats) och DDP-grund (levererat förtullat)) uppskattade kommissionen cif-värdet för dessa transaktioner med hjälp av tillgänglig bevisning. För DDP-försäljningen och viss DAP-försäljning var cif-värdet känt och rapporterades separat i svaren på frågeformuläret, och dessa användes därför. Alla cif-värden som användes ingick i de uppgifter som lämnats av parterna och kontrollerades under dubbelkontrollen på distans.

(310)

Med tanke på den höga graden av samarbetsvilja i denna undersökning ansåg kommissionen det lämpligt att fastställa den landsomfattande tullen till samma nivå som den högsta individuella tullen för de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(311)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatserna som fastställs i denna förordning är endast tillämpliga på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Turkiet och som produceras av de namngivna rättsliga enheterna.

(312)

Import av den produkt som översynen gäller som produceras av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte vara föremål för någon av de individuella utjämningstullsatserna.

(313)

Ett företag får begära att dessa individuella utjämningstullsatser tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen. Begäran ska innehålla all relevant information som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det kommer namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(314)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (60), den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(315)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 25.1 i förordning (EU) 2016/1037.