Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/996 av den 14 juni 2022 om regler för att verifiera hållbarhet och kriterier för minskade växthusgasutsläpp och kriterier för låg risk för indirekt ändring av markanvändning (Text av betydelse för EES)

BILAGA I

UPPGIFTER SOM SKA ÖVERFÖRAS GENOM HELA FÖRSÖRJNINGSKEDJAN OCH TRANSAKTIONSUPPGIFTER

BILAGA II

MINIMIINNEHÅLL I REVISIONSRAPPORTER, SAMMANFATTANDE REVISIONSRAPPORTER OCH CERTIFIKAT

A.   Minimiinnehåll i revisionsrapporten

1.

Beträffande den ekonomiska aktören: a) Kontaktuppgifter för den huvudsakliga certifierade enheten (företagets namn och adress, uppgifter om den utsedda kontaktpunkten). b) Certifieringens omfattning. c) Longitud- och latitudkoordinater (för gårdar och plantager som certifierats som enskilda enheter). d) Certifieringsareal (för första samlingspunkter eller för gårdar och plantager som certifierats som enskilda enheter). e) Uppskattad mängd hållbart material som skulle kunna skördas årligen (för försörjningskedjor inom jord- och skogsbruk). f) Uppskattad mängd hållbart material som skulle kunna samlas in årligen (för insamlingspunkter för avfall och restprodukter). g) Förteckning över platser som omfattas av certifieringen (namn och adress). h) Insatsmaterial/producerat material som (fysiskt) hanteras på de certifierade platserna – klassificeringarna ska uppfylla kraven i bilaga IX till direktiv (EU) 2018/2001. i) Uppskattad mängd hållbart insatsmaterial som används årligen (endast för producenter av slutprodukten). j) Uppskattad mängd hållbar slutprodukt som skulle kunna produceras årligen (endast för producenter av slutprodukten).

2.	Beträffande certifieringsorganet: a) Kontaktuppgifter (namn och adress) och logotyp. b) Revisionsgruppens sammansättning. c) Ackrediteringsorgan, ackrediteringens omfattning och ackrediteringsdatum.

3.

Beträffande revisionsprocessen: a) Datum för revision. b) Revisionsplan och revisionens varaktighet (fördelat på tid som tillbringats på plats respektive på distans – i förekommande fall). c) Systemstandarder som genomgått revision/certifiering (inklusive versionsnummer). d) Platser som omfattas av revision. e) Revisionsmetod (riskbedömning och urvalsgrund, samråd med intressenter). f) Certifiering av andra frivilliga system eller standarder. g) Datatyp för växthusgaser (standard, Nuts 2 eller faktiska värden – inklusive information om tillämpningen av emissionsfaktorer för minskade växthusgasutsläpp).

4.	Beträffande revisionsresultaten: a) Ort och datum för utfärdande. b) Förteckning över konstaterade fall av bristande överensstämmelse.

B.   Minimiinnehåll i den sammanfattande revisionsrapporten och i certifikatet

1.

Beträffande den ekonomiska aktören: a) Kontaktuppgifter för den huvudsakliga certifierade enheten (företagets namn och adress, uppgifter om den utsedda kontaktpunkten). b) Certifieringens omfattning. c) Longitud- och latitudkoordinater (för gårdar och plantager som certifierats som enskilda enheter). d) Frivilligt för första samlingspunkter, ursprungspunkter, handlare med lagring: Förteckning över platser som omfattas av certifieringen (namn och adress). e) Insatsmaterial/producerat material som (fysiskt) hanteras av de certifierade platserna – klassificeringarna ska uppfylla kraven i bilaga IX till direktiv (EU) 2018/2001 (för handlare med/utan lagring, typ av material som det handlas med).

2.	Beträffande certifieringsorganet: kontaktuppgifter (namn och adress) och logotyp

3.

Beträffande revisionsprocessen: a) Datum för revision. b) Systemstandarder som genomgått revision/certifiering (inklusive versionsnummer). c) Platser som omfattas av revision. d) Datatyp för växthusgaser (standard, Nuts 2 eller faktiska värden – inklusive information om tillämpningen av emissionsfaktorer för minskade växthusgasutsläpp).

4.

Beträffande revisionsresultaten: a) Certifikatets (unika) nummer eller kod. b) Ort och datum för utfärdande. c) Förteckning över konstaterade fall av bristande överensstämmelse. d) Certifikatets första och sista giltighetsdag (och datum för certifiering i tillämpliga fall). e) Den utfärdande partens stämpel och/eller underskrift.

BILAGA III

FÖRTECKNING ÖVER INFORMATION SOM DE FRIVILLIGA SYSTEMEN SKA RAPPORTERA I SINA ÅRLIGA VERKSAMHETSRAPPORTER TILL KOMMISSIONEN

Frivilliga system ska rapportera följande information i sina årliga verksamhetsrapporter till kommissionen:

a)

Regler om oberoende, metod och frekvens för revisioner som godkänts av kommissionen efter ackreditering av det frivilliga systemet och eventuella senare ändringar av dessa för att återspegla kommissionens vägledning, ändringar av regelverket, resultaten från intern kontroll av certifieringsorganens revisionsprocess och utvecklingen av branschens bästa praxis.

b)	Regler och förfaranden för att identifiera och hantera bristande överensstämmelse hos ekonomiska aktörer och medlemmar i systemet.

c)	Bevis på uppfyllande av de rättsliga kraven på transparens och offentliggörande av information i enlighet med artikel 6.

d)	Intressenters delaktighet, framför allt när det gäller samråd med urbefolkningar och lokalsamhällen före beslutsfattande vid utarbetandet och översynen av systemet samt under revisioner, liksom den respons som ges åt deras bidrag.

e)	Översikt över de åtgärder som vidtas av det frivilliga systemet i samarbete med certifieringsorganen för att förbättra den övergripande certifieringsprocessen och revisorernas och de relevanta systemorganens kvalifikationer och oberoende.

f)	Marknadsuppdateringar beträffande systemet, mängden råvaror, biodrivmedel, flytande biobränslen, biomassabränslen, återvunna kolbaserade bränslen och förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung (alla certifierade) per ursprungsland och typ, och antalet deltagare.

g)

Översikt över ändamålsenligheten hos det genomförandesystem som inrättats av det styrande organet för det frivilliga systemet för att spåra de bevis på överensstämmelse med hållbarhetskriterierna som systemet ger sina medlemmar. Detta ska särskilt omfatta hur systemet på lämpligt sätt förebygger bedrägerier genom att säkerställa att misstänkta bedrägerier och andra oriktigheter upptäcks, hanteras och följs upp i tid och, i förekommande fall, antalet upptäckta fall av bedrägerier eller oriktigheter.

h)	Kriterier för erkännande av certifieringsorgan.

i)	Regler för hur det interna kontrollsystemet används och resultaten av den regelbundna översynen av systemet, och särskilt för tillsynen av certifieringsorganens och deras revisorers arbete samt för systemet för hantering av klagomål mot ekonomiska aktörer och certifieringsorgan.

j)	Möjligheter att underlätta eller förbättra främjandet av bästa praxis.

k)	Frivilliga system för certifiering av skogsbiomassa måste innehålla information om hur den riskbedömning som krävs enligt artikel 29.6 och 29.7 i direktiv (EU) 2018/2001 utförs.

BILAGA IV

ICKE UTTÖMMANDE FÖRTECKNING ÖVER AVFALL OCH RESTPRODUKTER SOM FÖR NÄRVARANDE OMFATTAS AV BILAGA IX TILL DIREKTIV (EU) 2018/2001

De ämnen som förtecknas i den här bilagan ska anses ingå i en av de kategorier av råvaror som anges i bilaga IX till direktiv (EU) 2018/2001 utan att de uttryckligen anges där. Förteckningen är icke uttömmande och kompletterar den befintliga förteckningen över råvaror i bilaga IX till direktiv (EU) 2018/2001.

Kategori i bilaga IX till direktiv (EU) 2018/2001	Bränsleråvaror – underkategori/exempel
Bilaga IX del A d	Avfall från drycker
Bilaga IX del A d	Restprodukter och avfall av frukt och grönsaker (endast ändar, blad, stjälkar och skal)
Bilaga IX del A d	Bönskal, hinnor och damm: kakao, kaffe
Bilaga IX del A p	Skal/agnar och derivat av dessa, sojabönskal
Bilaga IX del A d	Restprodukter och avfall från framställning av varma drycker: kaffesump, använda teblad
Bilaga IX del A d	Avfall i form av skum från mejeriindustrin
Bilaga IX del A d	Olja från livsmedelsavfall: olja som utvinns ur livsmedelsavfall från industrin
Bilaga IX del A d	Icke ätbara spannmålsrester och avfall från malning och bearbetning av spannmål: vete, majs, korn, ris
Bilaga IX del A d	Restprodukter och avfall från utvinning av olivolja: olivkärnor
Bilaga IX del A p	Skörderester från jordbruket
Bilaga IX del A q	Blad och stammar från palmer
Bilaga IX del A q	Skadade träd
Bilaga IX del A p	Oanvänt foder/foder av vallgrödor
Bilaga IX del B b	Olja från fiskavfall som klassificeras i kategorierna 1 och 2 i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009.
Bilaga IX del A d	Annat slakteriavfall (animaliska restprodukter (ej fett), kategori 1)
Bilaga IX del A d	Industriellt avloppsvatten och derivat
Bilaga IX del A g	Palmslamolja (PSO)
Bilaga IX del A d	Sediment från industriell lagring
Bilaga IX del A d	Biogen fraktion av uttjänta däck
Bilaga IX del A q	Återvunnet trä/träavfall
Bilaga IX del A d	Huminer
Bilaga IX del A d	Förbrukad blekjord

BILAGA V

METOD FÖR ATT FASTSTÄLLA UTSLÄPPSMINSKNINGAR GENOM INLAGRING AV KOL I MARKEN GENOM FÖRBÄTTRADE JORDBRUKSMETODER

Ekonomiska aktörer som vill göra anspråk på utsläppsminskningar till följd av inlagring av kol i marken genom förbättrade jordbruksmetoder (esca , emission savings from soil carbon accumulation), uttryckt som gram koldioxidekvivalenter/MJ, ska använda följande formel för att beräkna de faktiska värdena:

där

CSR	är massan av kollagret i marken per ytenhet vid användning av referensodlingsmetoden, i Mg kol (ton kol) per hektar,
CSA	är massan av det uppskattade kollagret i marken per ytenhet vid användning av de faktiska odlingsmetoderna efter minst tio års tillämpning, i Mg kol per hektar,
3,664	är den kvot som erhålls när molekylvikten för koldioxid (44,010 g/mol) divideras med molekylvikten för kol (12,011 g/mol), i gram koldioxidekvivalenter/gram kol,
n	är perioden (i år) för odling av den berörda grödan,
P	är grödans produktivitet (mätt som mängden energi i MJ från biodrivmedel eller flytande biobränslen per hektar och år),
ef	är utsläppen från ökad användning av gödselmedel eller herbicider.

Förbättrade jordbruksmetoder som godtas för att uppnå utsläppsminskningar genom inlagring av kol i marken inkluderar övergång till minskad eller ingen jordbearbetning, förbättrad gröda/växtföljd, användning av täckgrödor, inbegripet hantering av skörderester, och användning av organiskt jordförbättringsmedel (t.ex. kompost, rötrester från fermentering av gödsel, biokol osv.).

Beräkningen av de faktiska värdena för CSR och CSA ska baseras på mätningar av kollager i marken. Mätningen av CSR ska utföras på gårdsnivå innan jordbruksmetoderna ändras, i syfte att fastställa en referensnivå, och därefter ska CSA mätas regelbundet med högst fem års mellanrum.

Hela den areal för vilken kollagret i marken beräknas ska ha liknande klimat och marktyp samt liknande brukningshistorik när det gäller jordbearbetning och koltillförsel till marken. Om de förbättrade jordbruksmetoderna bara tillämpas på en del av gården kan anspråk på minskade växthusgasutsläpp göras enbart för den areal som omfattas av dem. Om olika slags förbättrade jordbruksmetoder tillämpas på en och samma gård ska ett anspråk på minskade växthusgasutsläpp beräknas och göras för varje enskild esca-metod.

För att säkerställa minskade variationer från år till år i de uppmätta kollagren i marken och för att minska tillhörande fel får fält, inbegripet fält som tillhör olika jordbrukare, slås samman om de har samma mark- och klimategenskaper och liknande brukningshistorik när det gäller jordbearbetning och koltillförsel till marken och kommer att omfattas av samma förbättrade jordbruksmetoder.

Efter den första mätningen av referensnivån kan ökningen av kolhalten i marken uppskattas på grundval av representativa försök eller markmodeller innan en andra mätning av ökningen av kollagret görs. Från och med den andra mätningen ska mätningarna utgöra den yttersta grunden för att fastställa de faktiska värdena för ökningen av kollagret i marken.

Efter den andra mätningen får dock modeller som gör det möjligt för de ekonomiska aktörerna att uppskatta den årliga ökningen av kollagret i marken endast tillåtas fram till nästa mätning om de använda modellerna har kalibrerats på grundval av de verkliga värden som uppmätts. De ekonomiska aktörerna får endast använda modeller som har validerats genom frivilliga system. De frivilliga systemen ska vara skyldiga att informera de ekonomiska aktörerna och de certifieringsorgan som utför revisioner för deras räkning om de modeller som de har validerat för sådan användning.

De modeller som används ska ta hänsyn till olika marktyper, klimat och brukningshistorik för att simulera markens koldynamik. De frivilliga systemen ska vara skyldiga att utarbeta en detaljerad rapport med en redogörelse för den validerade modelleringsmetod som används och dess underliggande antaganden. De tillhörande slutliga faktiska värden som fastställs på grundval av mätresultat från markundersökningar ska användas för att justera de årliga anspråken på utsläppsminskningar till följd av inlagring av kol i marken med hjälp av jordbruksmetoder (esca), vilka görs på grundval av modeller.

För att möjliggöra anspråk på utsläppsminskningar till följd av inlagring av kol i marken med hjälp av jordbruksmetoder (esca) ska mätningar av kollager i marken utföras av certifierade laboratorier och proverna ska sparas i minst fem år för revisionsändamål.

Ett långsiktigt åtagande från jordbrukarens eller den ekonomiska aktörens sida att fortsätta att tillämpa de förbättrade jordbruksmetoderna under minst tio år ska krävas av frivilliga system för att minskningarna av växthusgasutsläppen ska beaktas. Ett sådant åtagande kan ha formen av ett förnybart femårigt åtagande.

Om detta kriterium inte uppfylls kommer jordbrukarens eller den ekonomiska aktörens alla esca-värden för innevarande år att läggas till som utsläpp till de totala växthusgasutsläppen för den levererade energigrödan i stället för att dras av som en minskning av växthusgasutsläppen, och jordbrukaren eller den ekonomiska aktören kommer att förbjudas att ta med ett esca-värde i beräkningarna av växthusgasutsläpp under fem år, oavsett vilket certifieringssystem som används. Om ett åtagande har undertecknats i en ekonomisk aktörs namn för flera jordbrukares räkning och en av dessa jordbrukare drar sig ur i förtid, ska ovannämnda påföljder endast tillämpas på den berörda jordbrukaren och inte på den ekonomiska aktörens samtliga åtaganden. Det frivilliga system som har utfärdat certifikatet ska vara skyldigt att verkställa påföljderna och på lämpligt sätt informera alla andra frivilliga system samt offentliggöra informationen på sin webbplats och ta med den i de årliga verksamhetsrapporter som skickas till kommissionen.

Dessutom måste de förbättrade jordbruksmetoderna ha tillämpats under en sammanhängande period på minst tre år innan ett anspråk kan göras.

Det högsta möjliga totala värdet av det årliga anspråket på utsläppsminskningar till följd av inlagring av kol i marken genom förbättrade jordbruksmetoder (esca) ska begränsas till 45 g koldioxidekvivalenter/MJ biodrivmedel eller flytande biobränslen under hela den period som esca-metoderna tillämpas om biokol används som organiskt jordförbättringsmedel ensamt eller i kombination med andra godkända esca-metoder. I alla andra fall ska det tak som avses ovan vara 25 g koldioxidekvivalenter/MJ biodrivmedel eller flytande biobränslen under hela tillämpningsperioden för esca-metoderna.

Primärproducenter eller ekonomiska aktörer som redan använder godkända esca-metoder och som har gjort esca-anspråk innan denna genomförandeförordning trätt i kraft får tillämpa ett tak på 45 g koldioxidekvivalenter/MJ biodrivmedel eller flytande biobränslen under en övergångsperiod fram till dess att den första mätningen av ökningen av kollagret görs under det femte året. I ett sådant fall kommer den ökning av kollagret som mäts upp under det femte året att utgöra ett tak för de årliga anspråk som görs under den följande femårsperioden. Om den första mätningen av ökningen av kollagret det femte året visar på en större total årlig ökning jämfört med de årliga anspråk som gjorts, kan primärproducenter eller ekonomiska aktörer under de följande åren göra anspråk på den årliga skillnaden för att kompensera för mindre ökningar av kollagret. Om den första mätningen av kollagrets ökning det femte året i stället visar på en mindre total årlig ökning jämfört med de årliga anspråk som gjorts, måste jordbrukarna eller de ekonomiska aktörerna i motsvarande grad dra av den årliga skillnaden från sina anspråk under de följande fem åren.

Om de godkända förbättrade jordbruksmetoderna (esca) började användas redan tidigare men inga tidigare esca-anspråk gjorts kan årliga retroaktiva esca-anspråk göras, dock inte för längre tid än tre år före tidpunkten för esca-certifiering. Den ekonomiska aktören ska vara skyldig att tillhandahålla tillräckliga bevis för att de förbättrade jordbruksmetoderna har börjat tillämpas. I ett sådant fall kan uppskattningen av CSR-värdet baseras på en jämförande mätning för ett närbeläget fält eller ett annat fält med liknande klimat- och markförhållanden samt liknande brukningshistorik. Om det inte finns några tillgängliga uppgifter från ett sådant fält kan det uppskattadeCSR-värdet baseras på modellering. I så fall ska en första mätning göras omedelbart vid tidpunkten för åtagandet. Nästa mätning av ökningen av kollagret ska göras fem år senare.

De ökade utsläppen till följd av ökad användning av gödselmedel eller herbicider till följd av förbättrade jordbruksmetoder ska beaktas. I detta syfte ska lämpliga bevis läggas fram för den historiska användning av gödselmedel eller herbicider som ska räknas som genomsnittet för de tre år som föregår tillämpningen av de nya jordbruksmetoderna. Bidraget från kvävefixerande grödor som används för att minska behovet av ytterligare gödselmedel kan beaktas i beräkningarna.

Följande regler ska tillämpas på provtagning:

1.

Representativ provtagningsmetod: a) Provtagning ska göras för varje markområde eller fält. b) Minst ett stickprov ska tas, bestående av 15 väl fördelade delprover per 5 hektar eller per fält, beroende på vilket som är minst (med beaktande av markområdets kolinnehåll kan vara heterogent). c) Mindre fält med samma klimatförhållanden, marktyp, referensjordbruksmetoder och esca-metoder kan slås samman. d) Provtagningen ska ske antingen på våren före odling och gödsling eller på hösten minst två månader efter skörd. e) Direkta mätningar av förändringar av kollagret i marken ska göras för de översta 30 cm av marken. f) Punkterna i den inledande provtagningen för att mäta referensnivån för kollagret i marken ska användas under identiska fältförhållanden (särskilt beträffande markfuktighet). g) Provtagningsprotokollet ska dokumenteras väl.

2.	Mätning av markens kolinnehåll: a) Jordproverna ska torkas, siktas och vid behov malas. b) Om förbränningsmetoden används ska oorganiskt kol inte tas med.

3.

Bestämning av torr bulkdensitet: a) Förändringar av bulkdensiteten över tid ska beaktas. b) Bulkdensiteten bör mätas med hjälp av cylindermetoden, dvs. genom att man mekaniskt slår ned en cylinder i jorden, vilket kraftigt minskar eventuella fel i samband med mätning av bulkdensiteten. c) Om cylindermetoden inte kan användas, vilket särskilt kan vara fallet i sandjordar, ska en annan tillförlitlig metod användas. d) Proverna ska torkas i ugn före vägning.

Tillämpningen av ovannämnda metod på esca och beräkningen av de faktiska värdena för växthusgasutsläpp ska vederbörligen verifieras av certifieringsorgan och dokumenteras i revisionsrapporter. De frivilliga systemen är skyldiga att utfärda detaljerad vägledning för tillämpningen av denna metod, inklusive om sina validerade markmodeller, till ekonomiska aktörer och certifieringsorgan samt att stödja dessas revisorer i verifieringsarbetet. De frivilliga systemen ska också vara skyldiga att inkludera detaljerad statistisk information och kvalitativ återkoppling om genomförandet av esca-metoden i sina årliga verksamhetsrapporter som ska lämnas in till kommissionen.

Kommissionen ska vederbörligen övervaka genomförandet av esca-metoden som en del av den kontroll av de frivilliga systemens verksamhet som omfattar bland annat följande:

—	Projektgenomförande som bland annat bör göra det möjligt att jämföra modellresultat med fältmätningar.

—	Jämförelse av anspråk och resultat med uppskattningar av mättnad av organiskt kol i marken (soil organic carbon [SOC] saturation) för att ta fram kriterier och rekommendationer och eventuella krav på långsiktigt upprätthållande av en viss jämvikt för att säkra resultat på lång sikt.

—	Utarbetande av rekommendationer och krav för lämpligt urval och kalibrering av modeller samt tillförlitliga indikatorer för att modellera resultaten.

Kommissionen får se över den metod som beskrivs i denna bilaga samt de tak som tillämpas på årliga anspråk på inlagring av kol, på grundval av resultaten av denna kontroll eller i syfte att anpassa metoden till ny kunskap eller ny lagstiftning på området i framtiden (dvs. EU:s initiativ för kolinlagrande jordbruk).

BILAGA VI

ICKE UTTÖMMANDE FÖRTECKNINGAR ÖVER EXEMPEL PÅ VIKTIGA FÖRVALTNINGS- OCH ÖVERVAKNINGSMETODER FÖR ATT FRÄMJA OCH ÖVERVAKA KOLINLAGRING I MARK OCH MARKKVALITET

Tabell 1

Exempel på viktiga markvårdsåtgärder för att främja kolinlagring i mark (i frånvaro av skörderester) och främja markkvaliteten

Krav	Parameter för markkvalitet
Ett växelbruk med minst tre grödor, inklusive baljväxter eller gröngödsel i odlingssystemet, med beaktande av de jordbruksrelaterade växtföljdskrav som är specifika för varje gröda och rådande klimatförhållanden. En täckgröda med flera arter mellan avsalugrödor räknas som en enda gröda.	Främjande av markbördighet, kol i marken, begränsning av jorderosion, markens biologiska mångfald och kontroll av patogener
Sådd av täckgrödor/fånggrödor/mellangrödor med användning av en lokalt lämplig artblandning med minst en baljväxt. Odlingsmetoderna bör säkerställa en viss miniminivå av marktäckning för att undvika obevuxen mark under de mest känsliga perioderna.	Främjande av markbördighet, bindning av kol i marken, undvikande av jorderosion, markens biologiska mångfald
Förebyggande av markkompaktering (frekvens och tidpunkt för fältverksamhet bör planeras för att undvika körning på våt mark, jordbearbetning bör undvikas eller kraftigt minskas på våta jordar, planering för kontrollerad körning kan användas).	Bibehållande av markstrukturen, undvikande av jorderosion, bevarande av markens biologiska mångfald
Ingen bränning av stubbåkrar utom när myndigheten har beviljat undantag av växtskyddsskäl.	Bindning av kol i marken, resurseffektivitet
På sura jordar där kalkning tillämpas, där jordarna är skadade och där försurningen påverkar grödornas produktivitet.	Förbättrad markstruktur, biologisk mångfald i marken, kol i marken
Minskad jordbearbetning/ingen jordbearbetning – erosionskontroll – tillägg av organiska jordförbättringsmedel (biokol, kompost, gödsel, skörderester) – användning av täckgrödor, restaurering av våtmarker Förnyelse av vegetation: plantering (artförändring, skydd med halmtäckning) – landskapselement – trädjordbruk	Ökat organiskt kolinnehåll i marken

Tabell 1

Exempel på övervakningsmetoder för påverkan på markkvalitet och koldioxidbegränsning

Övervakningsstrategi	Metod för verifiering/demonstration
Riskbedömning	Kartläggning av arealer med hög risk för försämrad markkvalitet bidrar till att förebygga dessa risker och fokusera på de arealer där påverkan är störst.
Analys av organiskt material i marken	Konsekvent provtagning av organiskt material i marken leder till en bättre övervakning som gör att det organiska materialet kan bevaras eller förbättras.
Analys av organiskt kol i marken	Organiskt kol i marken ses som en bra markör för generell jordkvalitet.
Provtagning för SCI (soil conditioning index)	Ett positivt värde visar att systemet förväntas ha ökat organiskt material i marken.
Bedömning av jorderosion	Säkerställer att erosionen ligger under en tolerabel nivå, t.ex. de ”t”-nivåer som används av USDA Agricultural Research Service.
Plan för hantering av näringsämnen	En plan med en näringsstrategi (främst inriktad på N, P, K) och gödslingsregimer kan förhindra obalans mellan näringsämnen.
Regelbunden analys av jordens pH-värde	Övervakning av pH-värdet gör det lättare att identifiera obalans i pH.

BILAGA VII

METOD FÖR BESTÄMNING AV UTSLÄPP FRÅN UTVINNING ELLER ODLING AV RÅVAROR

För att beräkna utsläppen från utvinning eller odling av råvaror anges i del C punkt 5 i bilaga V och i del B punkt 5 i bilaga VI till direktiv (EU) 2018/2001 att beräkningen ska omfatta summan av alla utsläpp från själva utvinnings- eller odlingsprocessen, från insamlingen, torkningen och lagringen av råvaror, från avfall och läckage, och från produktionen av kemikalier eller produkter som används vid utvinning eller odling.

Avskiljning av koldioxid vid odlingen av råvaror ska inte medräknas. Då man uppskattar utsläppen från odling av biomassa i jordbruket är det tillåtet att, i stället för faktiska värden, utgå från de regionala medelvärden för utsläpp från odling som ingår i de rapporter som avses i artikel 31.4 i direktiv (EU) 2018/2001 eller den information om disaggregerade normalvärden för utsläpp från odling som ingår i denna bilaga. I brist på relevant information i dessa rapporter får medelvärden beräknas baserat på lokala jordbruksmetoder, t.ex. baserat på data från en grupp av gårdar, som ett alternativ till att använda faktiska värden.

UTSLÄPP FRÅN SJÄLVA UTVINNINGS- ELLER ODLINGSPROCESSEN

Utsläppen från själva utvinnings- eller odlingsprocessen ska omfatta alla utsläpp från i) tillhandahållande av bränsle för jordbruksmaskiner som används, ii) produktion av utsädesmaterial för odling av grödor, iii) produktion av gödselmedel och bekämpningsmedel, iv) försurning via gödselmedel samt kalkspridning, och v) markutsläpp från odling av grödor.

1.1   Användning av bränsle (dieselolja, bensin, tung eldningsolja, biodrivmedel eller andra bränslen) för jordbruksmaskiner

Växthusgasutsläppen från odling av grödor (fältberedning, sådd, spridning av gödselmedel och bekämpningsmedel, skörd och insamling) ska omfatta alla utsläpp från användning av bränslen (t.ex. dieselolja, bensin, tung eldningsolja, biodrivmedel eller andra bränslen) i jordbruksmaskiner. Mängden använt bränsle i jordbruksmaskiner ska dokumenteras på lämpligt sätt. Tillämpliga emissionsfaktorer för bränslena ska användas i enlighet med bilaga IX. När biodrivmedel används ska de normalvärden för växthusgasutsläpp som anges i direktiv (EU) 2018/2001 användas.

1.2   Kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel

Utsläppen från användningen av kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel (1) för odling av råvaror ska omfatta alla relaterade utsläpp från tillverkningen av kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel. Mängden kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel, beroende på gröda, lokala förhållanden och jordbruksmetoder, ska dokumenteras på lämpligt sätt. Tillämpliga emissionsfaktorer, inklusive utsläpp i tidigare led, ska användas för att redovisa utsläppen från produktionen av kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel i enlighet med bilaga IX. Om den ekonomiska aktören känner till den fabrik som producerar gödselmedlet och den omfattas av EU:s utsläppshandelssystem får den ekonomiska aktören använda de produktionsutsläpp som deklarerats inom ramen för utsläppshandelssystemet, med tillägg av utsläpp i tidigare led för naturgas osv. Transport av gödselmedel ska också inkluderas, med användning av de utsläpp från transportsätt som förtecknas i bilaga IX. Om den ekonomiska aktören inte känner till den fabrik som levererar gödselmedlet bör den använda de standardvärden som anges i bilaga IX.

1.3   Utsädesmaterial

Beräkningen av utsläpp från odling vid produktion av utsädesmaterial för odling av grödor ska baseras på faktiska uppgifter om det använda utsädesmaterialet. Emissionsfaktorer för produktion och leverans av utsädesmaterial får användas för att redovisa utsläpp i samband med produktion av utsäde. De standardvärden för emissionsfaktorer som anges i bilaga IX ska användas. För andra utsäden ska litteraturvärden från följande hierarki användas.

a)	Version 5 av JEC-WTW-rapporten.

b)	ECOINVENT-databasen.

c)	”Officiella” källor, såsom Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), Internationella energiorganet (IEA) eller regeringar.

d)	Andra granskade datakällor, såsom E3-databasen och GEMIS-databasen.

e)	Fackgranskade publikationer.

f)	Egna uppskattningar som dokumenterats på lämpligt sätt.

1.4   Utsläpp från försurning via gödselmedel samt kalkspridning

Utsläppen från neutralisering av försurning via gödselmedel och spridning av jordbrukskalk ska motsvara koldioxidutsläppen från neutralisering av försurning via kvävegödselmedel eller från jordbrukskalkens reaktioner i marken.

1.4.1   Utsläpp från neutralisering av försurning via gödselmedel

Utsläpp till följd av försurning orsakad av användning av kvävegödselmedel på fältet ska redovisas i utsläppsberäkningen, baserat på den mängd kvävegödselmedel som används. För nitratgödselmedel ska utsläppen från neutralisering av kvävegödselmedel i marken vara 0,783 kg CO2/kg N. För ureagödselmedel ska utsläppen från neutralisering vara 0,806 kg CO2/kg N.

1.4.2   Markutsläpp från kalkning (jordbrukskalk)

Den faktiska mängd jordbrukskalk som används ska dokumenteras på lämpligt sätt. Utsläppen ska beräknas enligt följande:

1.	På sura jordar, där pH-värdet är lägre än 6,4, löses jordbrukskalk upp av syror i marken och bildar huvudsakligen koldioxid i stället för bikarbonat, vilket frigör nästan all koldioxid i jordbrukskalken (0,44 kg CO2/kg CaCO3-ekvivalent jordbrukskalk).

2.	Om jordens pH-värde är högre än eller lika med 6,4 ska en emissionsfaktor på 0,98/12,44 = 0,079 kg CO2/(kg CaCO3-ekvivalent) tillförd jordbrukskalk användas vid beräkningen, utöver utsläppen till följd av neutralisering av försurning orsakad av gödselmedlet.

3.

De utsläpp från kalkning som beräknats på grundval av faktisk kalkanvändning, beräknade i punkterna 1 och 2 ovan, kan vara större än de utsläpp från neutralisering via gödselmedel som beräknats i avsnitt 1.4.1 om försurningen neutraliserats av den tillförda kalken. I ett sådant fall får utsläppen från neutralisering av gödselmedel (avsnitt 1.4.1) dras av från de beräknade utsläppen från kalkning för att undvika att utsläppen räknas två gånger. Utsläppen från försurning via gödselmedel kan överstiga utsläppen från kalkning. I ett sådant fall skulle subtraktionen resultera i till synes negativa nettokalkutsläpp, eftersom inte all försurning via gödselmedel neutraliseras av jordbrukskalk utan delvis även av naturligt förekommande karbonater. I detta fall ska nettoutsläppen från kalkning räknas som noll, men de utsläpp från försurning via gödselmedel som ändå förekommer ska bibehållas i enlighet med avsnitt 1.4.1. Om uppgifter om faktisk användning av jordbrukskalk inte finns tillgängliga ska man utgå från den användning av jordbrukskalk som rekommenderas av Agricultural Lime Association. Detta ska vara en funktion av typen av gröda, uppmätt mark-pH, marktyp och typ av kalkningsmedel. De åtföljande koldioxidutsläppen ska beräknas med hjälp av punkterna 1 och 2 i förfarandet ovan. Den subtraktion som anges i punkt 3 ska dock inte tillämpas i detta fall, eftersom den rekommenderade användningen av jordbrukskalk inte omfattar jordbrukskalk som används för att neutralisera gödselmedel som sprids under samma år, så det kan inte ske någon dubbelräkning av utsläpp från neutralisering av gödselmedel.

1.5   Markutsläpp av dikväveoxid (N2O) från odling av grödor

Beräkningen av dikväveoxidutsläpp från brukade jordar ska följa IPPC:s metod. Användningen av disaggregerade grödspecifika emissionsfaktorer för olika miljöförhållanden (motsvarande nivå 2 i IPCC-metoden) ska användas för att beräkna dikväveoxidutsläppen från odling av grödor. Specifika emissionsfaktorer för olika miljöförhållanden, markförhållanden och grödor bör användas. Ekonomiska aktörer kan använda validerade modeller för att beräkna dessa emissionsfaktorer, förutsatt att modellerna tar hänsyn till dessa aspekter. Enligt IPPC:s riktlinjer (2) ska både direkta och indirekta dikväveoxidutsläpp medräknas. Verktyget GNOC (Global Nitrous Oxide Calculator), baserat på formlerna nedan, ska användas i enlighet med namngivningskonventionerna i riktlinjerna från IPCC (2006):

N2Ototal – N = N2Odirect – N + N2Oindirect – N

där

för mineraljordar: N2ODirect – N = [(FSN + FON) • EF1ij] + [FCR • EF1]

för organiska jordar: N 2 ODirect  – N = [(FSN + FON) • EF1] + [FCR • EF1] + [(FOS,CG,Temp • EF2CG, Temp] + [FCROS,CG,Trop • E2CG,Trop]

för både mineraljordar och organiska jordar: N 2 ODirect  – N = [((FSN • FracGASF) + (FON • EracGASM) • EF4] + [(FSN +FON + FCR) • FracLeach-(H) • EF5]

1.5.1   Kvävetillförsel från skörderester

Kvävetillförsel från skörderester ska beräknas för

a)	sockerbetor, sockerrör enligt IPCC (2006) vol. 4 kapitel 11 Eq. 11.6, utan beaktande av restprodukter under jord och med tillägg av kvävetillförsel från vinass och filterkakor när det gäller sockerrör, FCR = Yield • DRY • (1-FracBurnt • Cf) • [RAG • NAG • (1 - FracRemove)] + FVF

b)	kokos- och oljepalmsplantager som använder en fast kvävetillförsel baserad på litteratur, eftersom IPCC (2006) inte tillhandahåller någon standardberäkningsmetod för standardemissionsfaktorer, i enlighet med bilaga IX,

c)

alla andra grödor enligt IPCC (2006) vol. 4 kapitel 11 Eq. 11.7a, 11.11 och 11.12, som FCR = (1-FracBurnt • Cf) • AGDM • NAG • (1-FracRemove) + (AGDM + Yield • DRY) • RBG-BIO • NBG där N2Ototal – N = direkta och indirekta årliga N2O–N-utsläpp som uppkommer från brukade jordar; kg N2O–N ha-1 a-1 N2Odirect – N = årliga direkta N2O–N-utsläpp som uppkommer från brukade jordar; kg N2O–N ha-1 a-1 N2Oindirect – N = årliga indirekta N2O–N-utsläpp (dvs. den årliga mängden N2O–N som uppkommer från atmosfärisk deposition av kväve avgivet i gasform från brukade jordar och årlig mängd N2O–N som uppkommer från utlakning och ytavrinning av kvävetillsatser till brukade jordar i regioner där utlakning/ytavrinning förekommer); kg N2O–N ha-1 a-1 FSN = årlig tillförsel av syntetiska kvävegödselmedel; kg N ha-1 a-1 FON = årlig tillförsel av stallgödselkväve som gödselmedel; kg N ha-1 a-1 FCR = årlig mängd kväve i skörderester (över jord och under jord); kg N ha-1 a-1 FOS,CG,Temp = årlig areal av brukade/dränerade organiska jordar med produktion av grödor (cropland) i tempererat klimat; ha-1 a-1 FOS,CG,Trop = årlig areal av brukade/dränerade organiska jordar med produktion av grödor i tropiskt klimat; ha-1 FracGASF = 0,10 (kg N NH3–N + NOx–N) (kg N tillfört)-1. Avgång i gasform från syntetiska gödselmedel FracGASM = 0,20 (kg N NH3–N + NOx–N) (kg N tillfört)-1. Avgång i gasform från alla tillförda organiska kvävegödselmedel FracLeach-(H) = 0,30 kg N (kg N tillägg) -1. Kväveförluster genom utlakning/ytavrinning för regioner där utlakning/ytavrinning förekommer EF1ij = gröd- och platsspecifika emissionsfaktorer för dikväveoxidutsläpp från syntetiska gödselmedel och organisk kvävetillförsel till mineraljordar (kg N2O–N (kg kvävetillförsel)-1); EF1 = 0,01 [kg N2O–N (kg kvävetillförsel)-1] EF2CG,Temp = 8 kg N ha-1 a-1 för organiska jordar med produktion av grödor och gräsmark i tempererat klimat EF2CG,Trop = 16 kg N ha-1 a-1 för organiska jordar med produktion av grödor och gräsmark i tropiskt klimat EF4 = 0,01 [kg N2O–N (kg N NH3–N + NOx–N avgivet i gasform)-1] EF5 = 0,0075 [kg N2O–N (kg N utlakning/ytavrinning)-1] Yield = årlig färsk avkastning av grödan (kg ha-1) DRY = torr fraktion av skördad produkt [kg d.m. (kg färsk vikt)-1] (se tabell 1) FracBurnt = andel grödareal som bränns årligen [ha (ha)-1] Cf = förbränningsfaktor [dimensionslös] (se tabell 1) RAG = kvot mellan restprodukter ovan jord (torrsubstans) och skördad avkastning (torrsubstans) för grödan [kg d.m. (kg d.m.)-1] (se tabell 3) NAG = kväveinnehåll i restprodukter ovan jord [kg N (kg d.m.)-1] (se tabell 1) FracRemove = andel restprodukter ovan jord som avlägsnas från fältet [kg d.m. (kg AGDM)-1] FVF = årlig mängd kväve i vinass och filterkaka från sockerrör som återförs till fältet [kg N ha-1], beräknat som Yield * 0,000508. AG = restprodukter ovan jord (torrsubstans) [kg d.m. ha-1]

1.5.2   Gröd- och platsspecifika emissionsfaktorer för dikväveoxidutsläpp från tillförsel av syntetiska gödselmedel och organiska kvävegödselmedel

Dikväveoxidutsläpp från jordar som används för jordbruksändamål, på olika jordbruksfält under olika miljöförhållanden och användningsklasser för jordbruksmark kan fastställas enligt den statistiska modell som används av Stehfest och Bouwman (2006) (nedan kallad S&B-modellen):

där

E	=	dikväveoxidutsläpp (i kg N2O-N ha-1 a-1)
ev	=	effektvärde för olika drivkrafter (se tabell 2)

EF1ij för biodrivmedelgrödan i på plats j beräknas (S&B-modellen) som

EF1ij = (Efert,ij – Eunfert,ij) / Nappl,ij

IPCC:s (2006) faktor (EF1) för direkta dikväveoxidutsläpp från tillförsel av gödselmedel baserat på ett globalt medelvärde ska ersättas med den grödspecifika och platsspecifika EF1ij för direkta utsläpp från mineralgödsel och kvävetillförsel av stallgödsel, baserat på den grödspecifika och platsspecifika EF1ij, med användning av S&B-modellen.

där

Efert,ij	=	dikväveoxidutsläpp (i kg N2O-N ha-1 a-1) baserat på S&B-modellen, där tillförseln av gödselmedel är den faktiska kvävetillförseln (mineralgödselmedel och stallgödsel) till grödan i på plats j
Eunfert,ij	=	dikväveoxidutsläpp för grödan i på plats j (i kg N2O-N ha-1 a-1) baserat på S&B-modellen. Kvävetillförseln sätts till 0, alla andra parametrar hålls konstanta.
Nappl,ij	=	kvävetillförsel från mineralgödselmedel och stallgödsel (i kg N ha-1 a-1) till grödan i på plats j

Tabell 1

Grödspecifika parametrar för beräkning av kvävetillförsel från skörderester  (3)

Tabell 2

Konstant- och effektvärden för beräkning av dikväveoxidutsläpp från jordbruksfält baserat på S&B-modellen

UTSLÄPP FRÅN INSAMLING, TORKNING OCH LAGRING AV RÅVAROR

Utsläpp från insamling, torkning och lagring av råvaror omfattar alla utsläpp i samband med bränsleanvändning vid insamling, torkning och lagring av råvaror.

Utsläpp från insamling

Utsläpp från insamling av råvaror omfattar alla utsläpp från insamling av råvaror och transport av dem till lagring. Utsläppen beräknas med hjälp av lämpliga emissionsfaktorer för den typ av bränsle som används (dieselolja, bensin, tung eldningsolja, biodrivmedel eller andra bränslen).

Torkning av biomassa

Utsläppen från odling ska omfatta utsläpp från torkning före lagring samt från lagring och hantering av biomassa som bränsleråvara. Uppgifter om energianvändning för torkning före lagring ska omfatta faktiska uppgifter om den torkningsprocess som används för att uppfylla kraven för lagring, beroende på typ av biomassa, partikelstorlek, fukthalt, väderförhållanden osv. Lämpliga emissionsfaktorer, inklusive utsläpp i tidigare led, ska användas för att redovisa utsläppen från användningen av bränslen för att producera värme eller el som används för torkning. Utsläpp från torkning omfattar endast utsläpp från den torkningsprocess som krävs för att säkerställa korrekt lagring av råvaror, och omfattar inte torkning av material under bearbetningen.

REDOVISNING AV UTSLÄPP FÖR EL SOM ANVÄNDS INOM JORDBRUKET

Vid redovisning av förbrukningen av el som inte producerats i bränsleproduktionsanläggningen ska utsläppsintensiteten för växthusgaser till följd av producerad och distribuerad el antas vara lika med den genomsnittliga utsläppsintensiteten för producerad och distribuerad el i en viss region, som kan vara en Nuts 2-region (4) eller en nationell nivå. Om nationella utsläppskoefficienter tillämpas för el ska värdena i bilaga IX användas. Genom undantag från denna regel får producenter använda ett genomsnittsvärde för en enskild elproduktionsanläggning för el som produceras i den anläggningen om den inte är ansluten till elnätet och det finns tillräcklig information för att härleda en emissionsfaktor.

---

(1)   Bekämpningsmedel: alla växtskyddsmedel, inklusive herbicider, insekticider, svampbekämpningsmedel osv.

(2)  IPCC (2006), Vol. 4, Chapter 11: N2O emissions from managed soils, and CO2 emissions from lime and urea application.

(3)  Datakälla: JRC:s rapport Definition of input data to assessment GHG default emissions from biofuels in EU legislation, JRC 2019 (EUR 28349 EN). https://op.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/7d6dd4ba-720a-11e9-9f05-01aa75ed71a1.

(4)  Nomenklaturen för statistiska territoriella enheter.

BILAGA VIII

MINIMIKRAV FÖR PROCESSEN OCH METODEN FÖR CERTIFIERING AV BIOMASSA MED LÅG RISK FÖR INDIREKT ÄNDRING AV MARKANVÄNDNING

A.   Process för certifiering av låg risk för indirekt ändring av markanvändning

För att inleda certifieringsprocessen måste en ekonomisk aktör lämna in en ansökan till ett certifieringsorgan som erkänts genom ett frivilligt system för certifiering av biomassa med låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Sökanden kan vara en gård, en första samlingspunkt eller en gruppledare som agerar för en grupp av jordbrukare.

Ansökan om certifiering av låg risk för indirekt ändring av markanvändning ska innehålla minst följande information:

a)	Sökandens eller sökandenas namn och kontaktuppgifter, i förekommande fall inbegripet medlemmarna i en grupp för gruppcertifiering (1).

b)

En beskrivning av de planerade additionalitetsåtgärderna avseende låg risk för indirekt ändring av markanvändning, inbegripet följande: i) Uppgifter om det avgränsade markområde där additionalitetsåtgärden kommer att genomföras, inbegripet nuvarande markanvändning, nuvarande jordbruksmetoder, aktuella uppgifter om markområdets avkastning och, i tillämpliga fall, en försäkran om huruvida marken är outnyttjad, nedlagd eller allvarligt skadad. ii) Beskrivning av additionalitetsåtgärderna och en uppskattning av den ytterligare biomassa som kommer att produceras efter deras tillämpning (antingen genom ökad avkastning eller produktion på outnyttjad, nedlagd eller allvarligt skadad mark).

c)	Information om eventuell befintlig certifiering utfärdad av ett frivilligt system som erkänts av kommissionen (det frivilliga systemets namn, certifikatets nummer, status och giltighetsperiod).

Om ansökan görs efter det att additionalitetsåtgärderna har genomförts får anspråk avseende låg risk för indirekt ändring av markanvändning göras endast för den ytterligare biomassa som produceras efter dagen för certifiering av låg risk för indirekt ändring av markanvändning.

1.   Förvaltningsplanens innehåll

När ansökan om certifiering av låg risk för indirekt ändring av markanvändning har godtagits ska den ekonomiska aktören utarbeta en förvaltningsplan och lämna in den till certifieringsorganet. Förvaltningsplanen ska bygga på informationen i certifieringsansökan och innehålla följande:

a)	En definition av det avgränsade markområdet.

b)	En beskrivning av additionalitetsåtgärder.

c)	Kontroll av additionalitetsåtgärdens hållbarhet i jämförelse med kraven i direktiv (EU) 2018/2001.

d)	När så är relevant, demonstration av additionalitetsbedömning (prövning av antingen ekonomisk attraktivitet eller icke-ekonomiska hinder).

e)

Fastställande av den dynamiska referensnivån för avkastning, inklusive i) för avkastningshöjande åtgärder: minst tre års historiska uppgifter om skördeavkastning för det avgränsade markområdet, ii) för odling på outnyttjad, nedlagd eller allvarligt skadad mark: bevis på markstatus (referensnivån för odling på outnyttjad, nedlagd eller allvarligt skadad mark anses vara noll).

f)	Uppskattning av den ytterligare biomassaavkastningen per år, med hänvisning till den dynamiska referensnivån för avkastning för det avgränsade markområdet.

Förvaltningsplanen ska göra det möjligt att jämföra användningen av det avgränsade markområdet före och efter genomförandet av additionalitetsåtgärden.

2.   Icke uttömmande förteckning över additionalitetsåtgärder

Tabell 1

Icke uttömmande förteckning över avkastningshöjande additionalitetsåtgärder

Additionalitetskategori	Additionalitetsåtgärd	Exempel
Mekanisering	Maskiner	Användning av maskiner som minskar/kompletterar befintlig arbetskraft för att öka produktionen eller minska förlusterna. Detta kan omfatta sådd, precisionsjordbruk, skördemaskiner eller maskiner för att minska förluster efter skörd.
Odling av flera grödor (multi-cropping)	Serieodling	Införande av en andra gröda på samma mark under samma år.
Förvaltning	Markvård	Marktäckning i stället för plöjning, låg jordbearbetning.
	Gödsling	Optimering av gödslingsregimen, användning av precisionsjordbruk.
	Växtskydd	Förändring av ogräs-, skadegörar- och sjukdomsbekämpning.
	Pollinering	Metoder för förbättrad pollinering.
	Annat	Lämnar utrymme för innovation, kombinationer av åtgärder och oförutsedd utveckling.
Återplantering (för fleråriga grödor) (2)	Val av växtsorter	Sort med högre avkastning, bättre anpassning till ekofysiologiska eller klimatiska förhållanden.

Additionalitetsåtgärder är åtgärder som går längre än gängse jordbruksmetoder. Tabell 1 innehåller en icke uttömmande förteckning över de typer av additionalitetsåtgärder som de ekonomiska aktörerna kan vidta för att öka avkastningen. Åtgärder eller kombinationer av åtgärder ska främja produktionen utan att äventyra hållbarheten. Additionalitetsåtgärden får inte äventyra framtida tillväxtpotential genom att kortsiktiga produktionsvinster leder till en försämring på medellång och lång sikt av mark-, vatten- och luftkvalitet och populationer av pollinatörer. Additionalitetsåtgärderna får inte leda till homogenisering av jordbrukslandskapet genom avlägsnande av landskapselement och livsmiljöer, t.ex. solitära träd, häckar, buskar, åkerkanter och blomrika områden.

Endast ytterligare avkastning utöver den dynamiska referensnivån för avkastning får omfattas av anspråk avseende låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Dessutom får en additionalitetsåtgärd endast certifieras om den syftar till att uppnå ytterligare avkastning till följd av förbättrade jordbruksmetoder. Om en tillämpad åtgärd endast syftar till att förbättra markområdets hållbarhet, utan att förbättra avkastningen, betraktas den inte som en additionalitetsåtgärd. Detta är inte fallet med odling på outnyttjad, nedlagd eller allvarligt skadad mark, där själva odlingen är additionalitetsåtgärden.

Den ekonomiska aktören måste visa att förvaltningsplanen innehåller rimliga förväntningar på ökad avkastning genom att hänvisa till t.ex. vetenskaplig litteratur, erfarenheter från fältförsök, information från agronomiföretag, utvecklare av utsäde/gödselmedel eller enkla beräkningar. För att projektet ska kunna certifieras krävs tillfredsställande bevis till stöd för den tillämpade additionalitetsåtgärdens förväntade ökning av avkastningen.

När det gäller förbättringar inom jordbruket ska tillämpade jordbruksmetoder, maskiner och utrustning före och efter tillämpning av additionalitetsåtgärden dokumenteras i detalj som en del av förvaltningsplanen. Detta ska möjliggöra en jämförelse för att i) avgöra om en additionalitetsåtgärd har genomförts, ii) utvärdera om additionalitetsåtgärden kan anses vara ett tillägg jämfört med utvecklingen i ett scenario med oförändrade förhållanden.

B.   Bedömning av additionalitet: analys och prövning av ekonomisk attraktivitet eller av icke-ekonomiska hinder

1.   Prövning av ekonomisk attraktivitet

Prövningen av ekonomisk attraktivitet ska visa att den investering som krävs för additionalitetsåtgärden blir ekonomiskt attraktiv endast om den resulterande ytterligare avkastningen certifieras avseende låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Analysen ska bestå av en enkel ekonomisk analys av den planerade additionalitetsåtgärden med låg risk för indirekt ändring av markanvändning.

Prövningen ska endast omfatta de kostnader och avkastningar som är direkt kopplade till investeringar för additionalitetsåtgärden. Normala driftskostnader för hela gården ska därför inte ingå i analysen. Prövningen ska omfatta de kostnader och intäkter för förberedelse, genomförande, underhåll och avveckling av additionalitetsåtgärden som annars inte skulle ha uppstått.

Ekonomisk attraktivitet uppstår genom en affärsnytta där investeringens nettonuvärde (3) är positivt, vilket innebär att investeringen kan göras av den ekonomiska aktören själv. Detta innebär att endast åtgärder för vilka analysen visar på negativ affärsnytta (oräknat bidrag) ska klara prövningen av ekonomisk attraktivitet och kunna certifieras avseende låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Åtgärder med resultat över noll (ett positivt nettonuvärde) kan fortfarande vara aktuella för certifiering endast om de klarar prövningen i fråga om icke-ekonomiska hinder.

Formel för att beräkna nettonuvärdet för en investering:

där

P	=	förväntad inkomst från ytterligare biomassa (uppskattning av mängd ytterligare biomassa x försäljningspris för bränsleråvara, utan bidrag avseende låg risk för indirekt ändring av markanvändning)
L	=	kostnad för additionalitetsåtgärden (kapital- och driftsutgifter)
i	=	diskonteringsränta
t	=	tidsperiod

De parametrar som används vid beräkningen av nettonuvärdet ska överensstämma med uppgifterna i förvaltningsplanen.

Följande parametrar ska ingå i beräkningen av nettonuvärde:

a)	Uppskattning av mängden ytterligare biomassa.

b)

Försäljningspris för bränsleråvara [valuta/ton]: i) Försäljningspriset för bränsleråvara får vara ett enda värde som extrapoleras under hela den tid då investeringen ger ytterligare avkastning. ii) Detta värde får baseras på ett genomsnitt av de faktiska historiska försäljningsvärden för bränsleråvaror som uppnåtts av den ekonomiska aktören. Genomsnittsvärdet ska baseras på uppgifter för samma tre år som de historiska avkastningsdata som används för att fastställa den dynamiska referensnivån för avkastning. iii) Vid införande av en ny gröda för vilken den ekonomiska aktören inte har några faktiska prisuppgifter kan värdet baseras på prisuppgifter från FAOSTAT (4).

c)	Diskonteringsränta som ska användas: 3,5 % för höginkomstländer (5) och 5,5 % för alla andra länder.

d)

Investeringens livslängd: i) En livslängd på upp till tio år ska användas i överensstämmelse med giltighetstiden för certifieringen av låg risk för indirekt ändring av markanvändning (referensgiltighetstid). ii) I vissa fall kan den maximala livslängden för investeringen fastställas till 25 år baserat på den typiska livslängden för fleråriga grödor (dvs. oljepalm, när det gäller återplantering av oljepalmplantager).

e)	Investeringskostnader i samband med additionalitetsåtgärden [kapital- och driftsutgifter].

2.   Prövning av icke-ekonomiska hinder

Analysen av icke-ekonomiska hinder ska endast omfatta icke-ekonomiska projekthinder för genomförandet av additionalitetsåtgärderna i avsaknad av certifiering av låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Hinder vars kostnad kan uppskattas ska ingå i analysen av ekonomisk attraktivitet snarare än i analysen av icke-ekonomiska hinder.

Den ekonomiska aktör som planerar additionalitetsåtgärden är ansvarig för att påvisa förekomsten av icke-ekonomiska hinder. Motiveringen ska bestå av en tydlig, verifierbar beskrivning av de omständigheter som förhindrar utnyttjandet av additionalitetsåtgärden. Den ekonomiska aktören ska tillhandahålla alla verifierbara bevis som krävs för att styrka anspråket och visa hur certifiering av låg risk för indirekt ändring av markanvändning skulle säkerställa att det icke-ekonomiska hindret övervinns.

Giltigheten för aktörens anspråk ska bedömas och valideras av den grundläggande revisionen innan ett certifikat om låg risk för indirekt ändring av markanvändning utfärdas.

C.   Fastställande av den dynamiska referensnivån för avkastning och beräkning av den faktiska mängden biomassa med låg risk för indirekt ändring av markanvändning

Den dynamiska referensnivån för avkastning ska fastställas individuellt för varje avgränsat markområde baserat på grödan och den typ eller kombination av additionalitetsåtgärder som tillämpas. Specifika historiska skördeavkastningsdata för markområdet från åtminstone de tre år som föregår tillämpningen av en additionalitetsåtgärd ska användas för att beräkna startpunkten för den dynamiska referensnivån för avkastning. Detta ska kombineras med en global grödspecifik trendlinje för förväntad avkastning baserad på historiska data om faktisk avkastning under det senaste årtiondet, eller längre om uppgifter finns tillgängliga. För fleråriga grödor tar den dynamiska referensnivån för avkastning också hänsyn till avkastningskurvan under grödans livstid.

1.   Fastställande av den dynamiska referensnivån för avkastning för ettåriga grödor

När en gård växlar grödor mellan fält och den gröda vars avkastning kommer att ökas (målgröda) har odlats på olika fält på samma gård under tidigare år, finns två alternativ för insamling av historiska avkastningsuppgifter för att beräkna den dynamiska referensnivån för avkastning:

Alternativ 1: Den ekonomiska aktören beräknar ett genomsnitt av avkastningen för de tre senaste åren som målgrödan odlades på det specifika avgränsade markområdet innan additionalitetsåtgärden genomfördes. Eftersom grödor odlas i växelbruk kan detta innebära att man använder uppgifter som är äldre än fem år.

Alternativ 2: Den ekonomiska aktören beräknar ett viktat genomsnitt av avkastningen under de tre senaste åren som målgrödan odlades på gården innan additionalitetsåtgärden genomfördes, även om denna avkastning erhölls från olika markområden av olika storlek på samma gård.

Om historiska data för de senaste tre skördeåren inte finns tillgängliga, oavsett om de helt saknas eller inte är representativa enligt revisorns bedömning, eller om skördeavkastningsdata är av otillräcklig kvalitet, kan ytterligare uppgifter inhämtas för tidigare år eller för ett närbeläget fält där samma gröda odlas inom ramen för samma förvaltningsplan. Om ett av de tre åren med historiska data hade en exceptionellt god eller dålig skörd (t.ex. en avvikelse på 30 % eller mer jämfört med de andra referensåren) ska den avvikande skördeavkastningen inte tas med i beräkningen för att undvika att genomsnittet för tre år snedvrids (6).

Revisorn är ansvarig för att avgöra om ett avvikande värde för avkastning föreligger, baserat på sin expertbedömning, praktiska erfarenheter och kunskaper om den ekonomiska aktörens metoder över längre tid. Revisorn är också skyldig att utvärdera om skördeavkastningsdata är av otillräcklig kvalitet för att kunna tas med som en del av den grundläggande revisionen och de årliga revisionerna, och därefter besluta om en skördeavkastning behöver uteslutas eller inte.

Lutningen för den dynamiska referensnivån för avkastning ska vara lutningen på en rak trendlinje som är anpassad till avkastningsutvecklingen för målgrödan under de senaste tio åren, eller längre om data finns tillgängliga. Den är baserad på globala data och ska härledas från FAOSTAT World+ data för den berörda grödan. Detta ska göras i början av certifieringsperioden, och lutningen ska gälla för den tioåriga referensgiltighetsperioden för certifieringen av låg risk för indirekt ändring av markanvändning.

Tabell 2 visar lutningen på den dynamiska referensnivån för avkastning för de vanligaste bränsleråvarorna för biodrivmedel. Dessa värden erhålls genom anpassning av en trendlinje till 20 års globala skördeavkastningsdata som erhållits från FAOSTAT.

Tabell 2

Lutning på den trendlinje som erhållits för FAOSTAT World+ skördeavkastningsdata. Genomsnittlig ökning av avkastningen (ton/ha/år) per år

Gröda	Korn	Majs	Oljepalmfrukter	Raps	Sojabönor	Sockerbetor	Sockerrör	Solrosfrön	Vete
Lutning-20	0,035	0,074	0,200	0,036	0,028	1,276	0,379	0,035	0,04
Lutning-20 är baserad på perioden 2008–2017.

För alla grödor i tabellen fastställs den dynamiska referensnivån för avkastning genom att utgå från startpunkten (treårigt genomsnitt av historiska avkastningar före tillämpningen av additionalitetsåtgärden) och lägga till den globala trendlinjen (lutningen) från tabell 2. Följande formel ska användas från och med det år då additionalitetsåtgärden genomförs:

DYBx=(starting point DYB)+(slope20 )x

där

DYBx	=	den dynamiska referensnivån för avkastning år x efter genomförandet av additionalitetsåtgärden
x	=	år efter genomförandet av additionalitetsåtgärden

Om additionalitetsåtgärden ska ersätta den befintliga grödan med en annan gröda (med högre avkastning) på ett avgränsat markområde är den kontrafaktiska situationen odling av den befintliga grödan. Den dynamiska referensnivån för avkastning ska fastställas på grundval av historiska avkastningsdata och trendlinjedata för den befintliga grödan.

Startpunkten för referensnivån ska vara det treåriga genomsnittet av skördeavkastningen för den befintliga gröda som har lägre avkastning. Trendlinjen baseras på FAOSTAT:s globala trendlinjedata för den befintliga grödan (se tabell 2). Detta tillvägagångssätt ska endast användas om det kan visas att den gröda som har högre avkastning kan införas på grund av förändringar på marknaden för biodrivmedel, som påvisats i additionalitetsbedömningen.

2.   Fastställande av den dynamiska referensnivån för avkastning för fleråriga grödor

Beroende på de variationer i avkastning som observerats under livstiden för olika typer av fleråriga grödor ska olika metoder vara möjliga.

För palmer får följande uppgifter användas av ekonomiska aktörer inom oljepalmsplantager för att fastställa deras dynamiska referensnivå för avkastning:

a)	De historiska skördeavkastningarna före genomförandet av en additionalitetsåtgärd.

b)	Planteringsåret för palmer på det avgränsade markområdet och/eller deras åldersprofil.

c)	Sorterna av palmer på det avgränsade markområdet, i tillämpliga fall.

d)	Den areal mark som återplanteras varje år på en plantage, i tillämpliga fall.

Dessa uppgifter kombineras med en tillväxtkurva för att fastställa den dynamiska referensnivån för avkastning. Tillväxtkurvans viktigaste egenskap ska vara formen, inte avkastningens storlek.

Tillväxtkurvan ger formen och måste kombineras med historiska avkastningsdata och trädens ålder, i enlighet med punkterna a och b, så att kurvans absolutvärden för den dynamiska referensnivån för avkastning anpassas till det specifika markområdet.

Följande tre alternativ finns tillgängliga för att fastställa den dynamiska referensnivån för avkastning för palmer.

För varje alternativ måste de uppgifter som krävs för att fastställa de dynamiska referensnivåerna för avkastning omfatta följande:

a)	Alternativ 1a: Standardtillväxtkurva i) De tre senaste årens historiska skördeavkastning för palmer som odlas på det avgränsade markområdet. ii) Trädens ålder på det avgränsade markområdet/planteringsår.

b)

Alternativ 1b: Den ekonomiska aktören tillhandahåller tillväxtkurva (7) i) De tre senaste årens historiska skördeavkastning för palmer som odlas på det avgränsade markområdet. ii) Trädens ålder på det avgränsade markområdet/planteringsår. iii) Sorterna av palmer på det avgränsade markområdet. iv) Den ekonomiska aktörens egen referenstillväxtkurva.

c)	Alternativ 2: Gruppcertifieringsmetod i) För de tre senaste åren, den totala arealen och den totala avkastningen i färska fruktklasar (FFB, Fresh Fruit Bunches) för palmer som odlats på de avgränsade markområdena/plantagerna, som producerar palm som en del av gruppen.

Alternativen 1a och 1b är tillämpliga när en additionalitetsåtgärd genomförs på ett likåldrigt trädbestånd, eller om trädens åldersprofil på de avgränsade markområdena är känd och inte är konstant från år till år.

Alternativ 2 får tillämpas när trädens åldersprofil på de avgränsade markområdena är blandad och förblir relativt konstant från år till år, dvs. inom ramen för en gruppcertifiering eller om en enhetlig procentandel av en plantageareal återplanteras varje år, vilket leder till en konstant åldersprofil för träden.

Alternativ 2 får inte användas om mer än 20 % av den producerade mängden i gruppen kommer från samma plantage, eller om mer än 5 % av gruppens totala areal återplanteras under samma år. I det fallet ska alternativ 1a eller 1b användas för att fastställa referensnivån.

Alternativ 1a: Standardtillväxtkurva

I det första alternativet används formen på en i förväg fastställd ”standardtillväxtkurva” (baserad på befintliga vetenskapliga rön) för att fastställa den dynamiska referensnivån för avkastning för ett avgränsat markområde. Standardkurvan har normaliserats och visas i figur 1 och tabell 3 nedan.

Den dynamiska referensnivån för avkastning fastställs med hjälp av de tre senaste årens historiska skördeavkastningsdata för det specifika markområdet och palmernas ålder när denna avkastning observerades, och genom att använda den årliga procentuella avkastningsförändringen från standardkurvan för att skapa en avkastningskurva för ett scenario med oförändrade förhållanden (business-as-usual) för det specifika markområdet.

Figur 1

Normaliserad standardtillväxtkurva för avkastning från palmer

Tabell 3

Avkastningsdata för palmer enligt en normaliserad standardtillväxtkurva

År efter plantering	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13
Normaliserad avkastning	0	0	0,147	0,336	0,641	0,833	0,916	0,968	0,996	1	0,999	0,980	0,965
År efter plantering	14	15	16	17	18	19	20	21	22	23	24	25	≥ 26  (*1)
Normaliserad avkastning	0,945	0,926	0,910	0,906	0,888	0,870	0,858	0,842	0,836	0,815	0,806	0,793	0,793

Alternativ 1a omfattar följande metodsteg:

1.	För att fastställa den genomsnittliga historiska skördeavkastningen används de tre senaste historiska skördeavkastningarna på det avgränsade markområdet före genomförandet av additionalitetsåtgärden, samt trädens motsvarande ålder när dessa avkastningar observerades.

2.	Ett medelvärde beräknas av de tre historiska skördeavkastningarna.

3.	På grundval av trädens ålder i historiska avkastningsdata fastställs var den genomsnittliga historiska skördeavkastningen ska ligga på standardtillväxtkurvan (t.ex. om avkastningsdata härrör från träd som är sju, åtta och nio år gamla bör den genomsnittliga historiska avkastningen anses avse år 8).

4.

För att bestämma nästa punkt i den dynamiska referensnivån för avkastning multipliceras den genomsnittliga historiska skördeavkastningen från steg 2 med motsvarande beräknade årliga procentuella förändring härledd från standardtillväxtkurvan (tabell 4 nedan). Detta upprepas för varje efterföljande punkt för att plotta den dynamiska referensnivån för avkastning. Tabell 4 Årlig procentuell förändring av avkastningen härledd från standardtillväxtkurvan År efter plantering 1 till 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Årlig procentuell förändring - 128,0  % 90,6  % 30,0  % 10,0  % 5,6  % 2,9  % 0,4  % -0,1  % -1,9  % -1,6  % -2,0  % År efter plantering 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 ≥ 26  (*2) Årlig procentuell förändring -2,1  % -1,7  % -0,5  % -1,9  % -2,0  % -1,4  % -1,8  % -0,8  % -2,5  % -1,1  % -1,6  % 0  %

5.

För att införliva den globala avkastningstrenden i den dynamiska referensnivån för avkastning appliceras den sammansatta årliga tillväxttakten (CAGR, Compound Annual Growth Rate), beräknad utifrån FAOSTAT World+ avkastningsdata (tabell 5 nedan), på varje punkt i den dynamiska referensnivån för avkastning för att erhålla en dynamisk referensnivå för avkastning korrigerad för sammansatt årlig tillväxttakt. Tabell 5 Sammansatt årlig tillväxttakt för palmer (20 år) Årlig avkastningsökning för palmer – scenario med oförändrade förhållanden 1,37  % Baserat på FAOSTAT World+ 2008–2017.

Alternativ 1b: Den ekonomiska aktören tillhandahåller tillväxtkurvan

Detta alternativ får användas i undantagsfall, om den ekonomiska aktören kan visa att alternativ 1a inte är lämpligt för aktörens specifika fall. I ett sådant fall, om den ekonomiska aktören har en förväntad tillväxtkurva fastställd på grundval av tillgängliga uppgifter om palmplantor (som hänför sig till aktörens scenario med oförändrade förhållanden), kan den kurvan användas som grund för den dynamiska referensnivån för avkastning i stället för standardtillväxtkurvan. Alla steg som beskrivs i alternativ 1a ska följas så att standardtillväxtkurvan ersätts med den ekonomiska aktörens egen kurva. Den ekonomiska aktören ska därför beräkna den årliga procentuella förändringen.

Den specifika tillväxtkurvan för markområdet ska fortfarande korrigeras för global avkastningsutveckling med hjälp av CAGR-värdet från FAOSTAT World+ (tabell 5).

Alternativ 2: Gruppcertifieringsmetod

När det gäller gruppcertifiering, eller när en första samlingspunkt eller kvarn fungerar som certifieringsenhet, kan den dynamiska referensnivån för avkastning fastställas med hjälp av en ”rätlinjig” dynamisk referensnivå för avkastning liknande den som används för ettåriga grödor. Denna metod får användas om en gruppledare, en första samlingspunkt eller kvarn söker certifiera en grupp som vidtar samma additionalitetsåtgärd, och när den plantage eller areal som levererar till kvarnen innehåller en blandning av träd med olika ålder, vilket innebär att den årliga avkastning som försörjer kvarnen har varit relativt konstant.

För att fastställa den dynamiska referensnivån för avkastning ska gruppledaren registrera den totala plantageareal (ha) som försörjer kvarnen och den totala avkastning (färska fruktklasar) som motsvarar den arealen under vart och ett av de senaste tre åren. Detta används för att fastställa den årliga avkastningen per hektar för vart och ett av de senaste tre åren (i ton/ha). Dessa datapunkter ger sedan ett genomsnitt som används som startpunkt för den dynamiska referensnivån för avkastning. Startpunkten kombineras med lutningen för den globala trendlinjen för oljepalm från FAOSTAT World+ (tabell 2) för att fastställa den dynamiska referensnivån för avkastning.

Sockerrör ska behandlas som en ettårig gröda när den dynamiska referensnivån för avkastning fastställs.

3.   Fastställande av den dynamiska referensnivån för avkastning för serieodling

Om metoder för odling av flera grödor (multi-cropping) används, t.ex. serieodling, har de ekonomiska aktörerna tre alternativ för att beräkna den ytterligare biomassan:

1.	Visa att den andra grödan inte sänker avkastningen från huvudgrödan.

2.	Om den andra grödan sänker avkastningen från huvudgrödan: a) Fastställa en dynamisk referensnivå för avkastning för ett system där samma huvudgröda odlas varje år. b) Fastställa en kompensationsfaktor för ett system där olika huvudgrödor odlas varje år.

Alternativ 1. Visa att den andra grödan inte sänker avkastningen från huvudgrödan

Om en ekonomisk aktör kan visa att införandet av den andra grödan inte minskar huvudgrödans avkastning, kan anspråk avseende ytterligare biomassa göras för hela avkastningen från den andra grödan.

Detta kan t.ex. påvisas genom en jämförelse mellan den observerade avkastningen för huvudgrödan före (det treåriga historiska genomsnittet) och efter införandet av den andra grödan.

Alternativ 2a. Fastställa en dynamisk referensnivå för avkastning för ett system där samma huvudgröda odlas varje år

Den dynamiska referensnivån för avkastning ska baseras på ett scenario med oförändrade förhållanden för det avgränsade markområdet. Om huvudgrödan är densamma varje år ska referensnivån fastställas på grundval av åtminstone det treåriga historiska genomsnittet av avkastningen för huvudgrödan på det markområdet, i kombination med den globala trendlinjen för huvudgrödan, på samma sätt som för ettåriga grödor.

Denna metod kan också användas för växelbruk med en tydligt definierad växtföljd som kan observeras utifrån historiska data, vilket gör det möjligt att tydligt fastställa ett scenario med oförändrade förhållanden. I detta fall kan det vara nödvändigt att använda uppgifter som är äldre än tre år för att fastställa huvudgrödans historiska genomsnittliga avkastning.

Efter genomförandet av serieodling ska nettomängden ytterligare biomassa beräknas som skillnaden mellan den totala årliga avkastningen från det avgränsade markområdet (dvs. avkastningen från huvudgrödan plus avkastningen från den andra grödan) och den dynamiska referensnivån för avkastning för huvudgrödan.

Om huvudgrödan och den andra grödan är olika bränsleråvaror som ger en annan kombination av beståndsdelar i skörden (t.ex. olja, proteinmjöl, stärkelse, fiber), när skördeavkastningarna för huvudgrödan och den andra grödan adderas, ska beräkningen baseras på lämpliga måttenheter för att göra det möjligt att beräkna ett enda representativt värde för den nettomängd ytterligare biomassa som produceras. På motsvarande sätt ska metoden möjliggöra en ändamålsenlig kompensation för den minskade biomassan från huvudgrödan. Beräkningen kan till exempel göras på grundval av vikt (ton) eller energiinnehåll (t.ex. om hela den andra grödan används för energi, exempelvis för biogas). Valet av metod ska motiveras av den ekonomiska aktören och godkännas av revisorn.

Alternativ 2b. Fastställa en kompensationsfaktor för ett system där olika huvudgrödor odlas varje år

Om huvudgrödan skiljer sig åt varje år i växtföljden och inte följer ett regelbundet mönster, ska den ekonomiska aktören bedöma den eventuella minskning i avkastningen för huvudgrödan som orsakas av den andra grödan och ta hänsyn till minskningen i sitt anspråk avseende mängden ytterligare biomassa.

Den ekonomiska aktören ska jämföra huvudgrödans observerade avkastning efter införandet av den andra grödan med den historiska avkastningen för samma huvudgröda. Denna jämförelse kan göras på grundval av observerade avkastningar för närbelägna fält (t.ex. om samma gård odlar samma grödor i växtföljden men på olika fält) eller på grundval av relevant vetenskaplig litteratur som beskriver effekterna av serieodling på dessa grödor i den regionen.

Effekten på huvudgrödans avkastning ska omvandlas till en kompensationsfaktor för att göra avdrag från mängden av den andra grödan vid beräkning av den ytterligare biomassan. Liksom i alternativ 2a kan faktorn baseras på vikt eller energiinnehåll och ska möjliggöra en ändamålsenlig kompensation för den minskade biomassan från huvudgrödan. Valet av metod ska motiveras av den ekonomiska aktören och godkännas av revisorn.

4.   Beräkning av mängden ytterligare biomassa

Efter genomförandet av additionalitetsåtgärden ska den ekonomiska aktören fastställa den mängd biomassa med låg risk för indirekt ändring av markanvändning som kan omfattas av anspråk, genom att jämföra den faktiska skördeavkastning som uppnåtts på det avgränsade markområdet med den dynamiska referensnivån för avkastning. Revisorn ska i den årliga revisionen verifiera att den mängd ytterligare biomassa som uppnåtts överensstämmer med prognoserna i förvaltningsplanen och söka en förklaring vid avvikelser på mer än 20 % jämfört med uppskattningarna i förvaltningsplanen.

Om certifiering söks för en additionalitetsåtgärd som tillämpats tidigare får den ytterligare biomassaavkastningen beräknas och dokumenteras i förvaltningsplanen. Detta gör det möjligt att exakt beräkna den faktiska mängden biomassa med låg risk för indirekt ändring av markanvändning, men anspråk avseende sådan biomassa får göras först efter en godkänd certifiering av låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Retroaktiva anspråk får inte göras för tidigare levererad biomassa.

För att beräkna mängden ytterligare biomassa ska den ekonomiska aktören dokumentera hela skördeavkastningen från det avgränsade markområdet för varje år, från det att additionalitetsåtgärden inleds. Den ekonomiska aktören måste bevisa kopplingen mellan det avgränsade markområdet och skördeavkastningen (ton/ha).

Om den skördade mängden mäts (vägs) endast vid en första samlingspunkt dit produkter från flera gårdar eller markområden ankommer, får dokumentationen från den första samlingspunkten användas som bevis på den skördade mängden (avkastningen) för de berörda gårdarna och markområdena.

Dokumentation av affärstransaktionen mellan den ekonomiska aktören och den första samlingspunkten får användas som bevis, förutsatt att kopplingen till det specifika avgränsade markområdet kan bevisas. I detta fall är det den första samlingspunkten som ansvarar för att samla in och dokumentera skördeavkastningsdata. Den ska dokumentera avkastningar i form av biomassa som samlats in per gård (och vid behov för ett angivet avgränsat markområde på en gård) på grundval av en mall som ska utfärdas av det frivilliga systemet.

När det gäller grupprevision där den första samlingspunkten fungerar som gruppledare ska denna ansvara för att dokumentera avkastningsdata för alla avgränsade markområden.

För att beräkna mängden ytterligare biomassa ska de skördeavkastningsdata som erhållits för ett visst år jämföras med den dynamiska referensnivån för avkastning. Den ytterligare biomassaavkastningen är lika med skillnaden mellan den observerade skördeavkastningen och den avkastning som beräknas genom den dynamiska referensnivån för avkastning för samma år, multiplicerad med arealen A (ha) för det avgränsade markområdet i fråga. Denna ytterligare mängd får omfattas av anspråk avseende biomassa med låg risk för indirekt ändring av markanvändning.

Ytterligare biomassa = (Yx – DYBx) x A

där

Yx	=	observerad avkastning år x (i ton/ha/år)
DYBx	=	dynamisk referensnivå för avkastning år x (i ton/ha/år)
A	=	det avgränsade markområdets areal (ha)

D.   Minimiinnehåll i certifikatet om låg risk för indirekt ändring av markanvändning

Certifikat om låg risk för indirekt ändring av markanvändning ska innehålla åtminstone samtliga följande uppgifter:

a)	Kontaktuppgifter för den huvudsakliga certifierade enheten (företagets namn och adress, uppgifter om den utsedda kontaktpunkten).

b)	Certifieringens omfattning (typ av additionalitetsåtgärd och tillämpad additionalitetsprövning samt typ av ekonomisk aktör [om de är småbrukare]).

c)	Longitud- och latitudkoordinater (för gårdar och plantager som certifierats som enskilda enheter).

d)	Förteckning över platser som omfattas av certifieringen (namn och adress).

e)	Total mängd biomassa som certifieras som biomassa med låg risk för indirekt ändring av markanvändning.

f)	Certifieringsorganets kontaktuppgifter (namn och adress) och logotyp.

g)	Certifikatets (unika) nummer eller kod.

h)	Ort och datum för utfärdande.

i)	Certifikatets första och sista giltighetsdag (och datum för certifiering, i tillämpliga fall).

j)	Den utfärdande partens stämpel och/eller underskrift.

---

(1)  Vid ansökan om gruppcertifiering ska ansökan innehålla gruppledarens namn och kontaktuppgifter samt namn, kontaktuppgifter och geografisk plats för de gårdar/plantager som ingår i gruppen.

(2)  Återplantering i slutet av grödans livstid är alltid nödvändig för en flerårig gröda. För att återplantering ska räknas som en additionalitetsåtgärd måste den ekonomiska aktören bevisa att återplanteringen går utöver ett scenario med oförändrade förhållanden (business-as-usual).

(3)  Nettonuvärde är skillnaden mellan nuvärdet av kassainflöden och nuvärdet av kassautflöden över en tidsperiod. Nettonuvärde används i kapitalbudgetering och investeringsplanering för att analysera lönsamheten för en framtida investering eller ett framtida projekt. Källa: https://www.investopedia.com/terms/n/npv.asp.

(4)  Producentpriser från FAOSTAT. Källa: http://www.fao.org/faostat/en/#data/PP.

(5)  OECD-länder.

(6)  Enligt artikel 2.7 i delegerad förordning (EU) 2019/807 ska variationer i avkastningen uteslutas.

(7)  För att använda detta alternativ måste de ekonomiska aktörerna visa att korrelationen mellan standardtillväxtkurvan och deras referenstillväxtkurva är mindre än 0,8.

(*1)  Efter 25 år förväntas avkastningen fortsätta att minska. Eftersom den typiska livslängden för en oljepalm är omkring 25 år saknas det dock uppgifter som stöder minskningen efter 25 år. Därför används en försiktig ansats där det antas att avkastningskurvan ligger kvar på 25-årsnivån.

(*2)  Efter 25 år förväntas avkastningen fortsätta att minska. Eftersom den typiska livslängden för en oljepalm är omkring 25 år saknas det dock uppgifter som stöder minskningen efter 25 år. Därför används en försiktig ansats där det antas att avkastningskurvan ligger kvar på 25-årsnivån.

BILAGA IX

STANDARDVÄRDEN FÖR EMISSIONSFAKTORER

	Parameter:			Koefficient för växthusgasutsläpp				Tillförsel av fossil energi
	Enhet:		g CO2,eq /g	g CO2/kg	g CH4/kg	g N2O/kg	g CO2-eq/kg	MJfossil/kg
Global uppvärmningspotential
	CO2		1
	CH4		28
	N2O		265
Insatsmaterial inom jordbruket:
N-gödselmedel (kg N)
	Ammoniumnitrat (AN)			2 671	6,9	2,1	3 469
	Ammoniumsulfat (AS)			2 560	6,5	0,0	2 724
	Ammoniumnitratsulfat (ANS)			2 561	8,9	1,3	3 162
	Vattenfri ammoniak			2 662	6,8	0,0	2 832
	Kalciumammoniumnitrat (CAN)			2 863	7,3	2,1	3 670
	Kalciumnitrat (CN)			2 653	7,0	5,1	4 348
	Urea			1 703	9,3	0,0	1 935
	Ureaammoniumnitrat (UAN)			2 182	7,5	1,1	2 693
P2O5-gödselmedel (kg P2O5)
	Trippelsuperfosfat (TSP)			517	0,9	0,0	544
	Fosforit 21 % P2O5 23 % SO3			95	0,0	0,0	95
	Monoammoniumfosfat (MAP) 11 % N 52 % P2O5			967	2,5	0,0	1 029
	Diammoniumfosfat (DAP) 18 % N 46 % P2O5			1 459	3,7	0,0	1 552
K2O-gödselmedel (kg K2O)
	Kaliumklorid (MOP) 60 % K2O			409	0,17	0,0	413
Andra gödselmedel
	NPK 15-15-15			4 261	10,0	1,7	5 013
	MgO (kg MgO)			769	0,0	0,0	769
	Natriumgödselmedel (Na) (kg Na)			1 620	0,0	0,0	1 620
	Utsäde – korn			189,5	0,08	0,4001	310,6	3,23
	Utsäde – eukalyptussticklingar			0,0	0,00	0,0000	0,0
	Utsäde – majs			189,5	0,08	0,4001	310,6	3,23
	Utsäde – poppelsticklingar			0,0	0,00	0,0000	0,0
	Utsäde – raps			451,0	0,27	1,0024	756,5	8,33
	Utsäde – råg			191,0	0,08	0,4001	312,1	3,23
	Utsäde – sojaböna			0,0	0,00	0,0000	0,0
	Utsäde – sockerbeta			2 363,0	1,37	4,2096	3 651,7	38,44
	Utsäde – sockerrör			4,97	0,00	0,0000	5,0	0,06
	Utsäde – solros			451,0	0,27	1,0024	756,5	8,33
	Utsäde – rågvete			180,0	0,04	0,4000	300,2	3,00
	Utsäde – vete			163,7	0,04	0,4000	283,9	2,76

	Parameter:		Koefficient för växthusgasutsläpp				Tillförsel av fossil energi
	Enhet:	g CO2,eq /g	g CO2/kg	g CH4/kg	g N2O/kg	g CO2-eq/kg	MJfossil/kg
Restprodukter (bränsleråvaror eller insatsmaterial):
	Rötrester		0,0	0,00	0,0000	0,0	0,00
	EFB-kompost (palmolja)		0,0	0,00	0,0000	0,0	0,00
	Slamkakor (från filter)		0,0	0,00	0,0000	0,0	0,00

	Parameter:	Koefficient för växthusgasutsläpp				Tillförsel av fossil energi		Densitet	Lägre värmevärde MJ/kg
	Enhet:	g CO2/MJ	g CH4/MJ	g N2O/MJ	g CO2-eq/MJ	MJfossil/kg	MJfossil/MJ	kg/m3	(torrsubstans)
Bränslen – gaser
	Naturgas (EU:s energimix)	66,00	0,0000	-	66,00		1,2000		49,2
	Gasol (LPG)	66,30	0,0000	0,0000	66,31		1,2000		46,0
	Metan								50,0
Bränslen – vätskor (även insatsmaterial för omvandling)
	Diesel	95,1	-	-	95,10		1,2300	832	43,1
	Bensin	93,3	-	-	93,30		1,2000	745	43,2
	Tung eldningsolja	94,2	-	-	94,20		1,1600	970	40,5
	Etanol							794	26,81
	Metanol	97,08	0,0001	0,0000	97,09		1,7639	793	19,95
	Dimetyleter (DME)							670	28,4
	Fettsyrametylester (FAME)							890	37,2
	Hydrerad vegetabilisk olja (HVO)								44,0
	Ren vegetabilisk olja (PVO)							920	37,0
	Syntetisk diesel (BtL)							780	44,0
	Palmolja							920	37,0
	Rapsolja							920	37,0
	Sojaolja							920	37,0
	Solrosolja							920	37,0

	Parameter:	Koefficient för växthusgasutsläpp				Tillförsel av fossil energi	Densitet	Lägre värmevärde MJ/kg
	Enhet:	g CO2/MJ	g CH4/MJ	g N2O/MJ	g CO2-eq/MJ	MJfossil/MJ	kg/m3	(torrsubstans)
Bränslen – fasta (även insatsmaterial för omvandling)
	Stenkol	102,62	0,3854	0,0003	112,32	1,0909		26,5
	Brunkol	116,68	0,0014	0,0001	116,73	1,0149		9,2
	Träflis						155	19,0
	Träpellets					0,0080	650	19,0

	Parameter:	Densitet	Lägre värmevärde MJ/kg
	Enhet:	kg/m3	(torrsubstans)
Bränslen/bränsleråvaror/delprodukter/restprodukter/avfall
	Balar med restprodukter från jordbruket		18,0
	Animaliskt fett (talg)		38,8
	Bagass		17,0
	Bagass, direkt från kvarn (torr)	120	17,0
	Bagass, balar (torra)	165	17,0
	Bagass, pellets (torra)	650	17,0
	Korn		17,0
	Biobensin		44,0
	Bioavfall		20,7
	DDGS (Distillers Dried Grains with Solubles) (korn)		17,8
	DDGS (majs)		19,2
	DDGS (råg)		17,8
	DDGS (rågvete)		18,0
	DDGS (vete)		18,1
	Eukalyptus (SRC, skottskog med kort omloppstid)		19,0
	Fettsyror		37,0
	Färska fruktklasar (FFB)		24,0
	Restprodukter från skogsbruk		19,0
	Glycerol		16,0
	Restprodukter från industri (trä)		19,0
	Stallgödsel		12,0
	Majs (endast kärna)		17,3
	Majs, hel gröda		16,9
	Palmkärnmjöl	570	18,5
	Palmkärnolja		37,0
	Poppel (SRC, skottskog med kort omloppstid)		19,0
	Raps		27,0
	Rapsoljekaka		18,4
	Råg		17,1
	Sågspån		19,0
	Sojabönor		23,0
	Sojaoljekaka		19,1
	Stamved (tall)		19,0
	Halm		17,2
	Halmbalar	125	17,2
	Halm, hackad	50	17,2
	Halmpellets	600	17,2
	Sockerbetor		16,3
	Sockerbetsmassa		16,1
	Sockerrör		19,6
	Solrosfrön		27,2
	Solrosoljekaka		18,2
	Rågvete		16,9
	Vinass		14,0
	Matolja, förbrukad		37,0
	Vete		17,0
	Vetehalm		17,2

Parameter:		Koefficient för växthusgasutsläpp								Tillförsel av fossil energi		Lägre värmevärde MJ/kg
Enhet:		g CO2/kg	g CH4/kg	(vid 0 % vatten)	g CO2-eq/kg	g CO2/MJ	g CH4/MJ	g N2O/MJ	g CO2-eq/MJ	MJfossil/kg	MJfossil/MJ	(torrsubstans)
Insatsmaterial för omvandling
	Ammoniak	2 350,6	0,00	0,0022	2 351,3					42,50
	Ammoniumsulfat ((NH4)2SO4)	420,9	1,29	0,0002	453,2					7,56
	Skumdämpningsmedel (antas vara propylenglykol)	3 119,5	4,96	0,105	3 274,8					34,97
	Alfa-amylas	1 000,0	0,00	0,0000	1 000,0					15,00
	Glukoamylas	7 500,0	0,00	0,0000	7 500,0					97,00
	Kalciumklorid (CaCl2)	38,6	0,002	0,001	38,8					0,50
	Cyklohexan	723,0	0,00	0,0000	723,0					9,90
	Diammoniumfosfat (DAP)	653,2	0,81	0,004	674,4					10,23
	Valklera (blekjord)	197,0	0,04	0,0063	199,8					2,54
	n-hexan					80,08	0,0146	0,0003	80,53		0,3204	45,1
	Saltsyra (HCl)	977,1	2,91	0,0376	1 061,1					14,84
	Smörjmedel	947,0	0,00	0,0000	947,0					53,28
	Magnesiumsulfat (MgSO4)	191,4	0,04	-0,002	191,8					-3,24
	Monokaliumfosfat (KH2PO4)	238,7	0,91	0,012	264,9					4,43
	Kväve	52,6	0,12	0,0024	56,4					1,08
	Fosforsyra (H3PO4)	2 808,9	11,36	0,1067	3 124,7					28,61
	Kaliumhydroxid (KOH)	403,0	0,40	0,0208	419,1					11,47
	Ren kalciumoxid (CaO) för processer	1 188,5	0,10	0,0080	1 193,2					7,87
	Natriumkarbonat (Na2CO3)	1 133,5	4,39	0,0060	1 245,1					14,92
	Natriumklorid (NaCl)	12,7	0,02	0,001	13,3					0,23
	Natriumhydroxid (NaOH)	485,5	1,45	0,0271	529,7					10,16
	Natriummetoxid (Na(CH3O))	2 207,7	7,56	0,0965	2 425,5					45,64
	Svaveldioxid (SO2)	52,0	0,03	0,001	53,3					0,78
	Svavelsyra (H2SO4)	210,2	0,24	0,0046	217,5					4,02
	Urea	1 790,9	1,92	0,027	1 846,6					31,71

Parameter:		Drivmedelseffektivitet	Avgasutsläpp från transporter
Enhet:		MJ/t.km	g CH4/t.km	g N2O/t.km
Transporteffektivitet – lastbilar
	Lastbil (40 ton) för torrprodukt (diesel)	0,81	0,003	0,0015
	Lastbil (40 ton) för flis (och torrprodukt med liknande storlek) (diesel)	0,84	0,004	0,0016
	Lastbil (40 ton) för vätskor och pellets (diesel)	0,87	0,004	0,0016
	Lastbil (40 ton) för stallgödsel (diesel)	0,88	0,004	0,0016
	Lastbil (40 ton) för bioavfall (diesel)	0,84	0,004	0,0016
	Lastbil (40 ton) för transport av sockerrör	1,37	0,001	0,0039
	Lastbil (12 ton) för transport av färska fruktklasar (FFB) (diesel)	2,24	0,002	0,0015
	Dumper MB2213 för transport av filterslam	3,60	0,000	0,0000
	Tankbil MB2318 för transport av vinass	2,16	0,000	0,0000
	Tankbil MB2318 för transport av utsäde av sockerrör	2,61	0,000	0,0000
	Tankbil med vattenkanon, för transport av vinass	0,94
Transporteffektivitet – fartyg
	Bulkfartyg ”Handymax” (eldningsolja) – spannmål	0,10
	Bulkfartyg ”Handysize” (eldningsolja) – träflis med bulkdensitet 221 kg/m3	0,26
	Bulkfartyg ”Supramax” (eldningsolja) – träflis med bulkdensitet 221 kg/m3	0,16
	Bulkfartyg ”Handysize” (eldningsolja) – pellets med bulkdensitet 650 kg/m3	0,10
	Bulkfartyg ”Supramax” (eldningsolja) – pellets med bulkdensitet 650 kg/m3	0,07
	Bulkfartyg ”Handysize” (eldningsolja) – restprodukter från jordbruket med låg bulkdensitet (125 kg/m3)	0,43
	Bulkfartyg ”Supramax” (eldningsolja) – restprodukter från jordbruket med låg bulkdensitet (125 kg/m3)	0,27
	Bulkfartyg ”Handysize” (eldningsolja) – restprodukter från jordbruket med hög bulkdensitet (300 kg/m3)	0,20
	Bulkfartyg ”Supramax” (eldningsolja) – restprodukter från jordbruket med hög bulkdensitet (300 kg/m3)	0,13
	Bulkfartyg ”Handysize” (eldningsolja) – palmkärnmjöl (PKM)	0,13
	Bulkfartyg ”Supramax” (eldningsolja) – PKM	0,07
	Kemikalie-/produkttankfartyg, 12,617 kt (eldningsolja)	0,12
	Kemikalie-/produkttankfartyg, 15 kt (eldningsolja) för transport av etanol	0,17
	Kemikalie-/produkttankfartyg, 15 kt (eldningsolja) för transport av FAME och HVO	0,16
	Kemikalie-/produkttankfartyg, 22,56 kt (eldningsolja)	0,10
	Bulkfartyg för inlandssjöfart, 8,8 kt (diesel)	0,32	0,093	0,0004
	Fartyg i inlandssjöfart för oljetransport, 1,2 kt (diesel)	0,50	0,030
Transporteffektivitet – rörledning och järnväg
	Lokal (10 km) rörledning	0,00	0,000	0,0000
	Godståg Förenta staterna (diesel)	0,25	0,005	0,0010
	Järnväg (elektrisk, mellanspänning)	0,21

Koldioxidintensitet för producerad och använd el i EU 2019[g CO2eq/kWh]

Inklusive utsläpp i tidigare led, exklusive utsläpp från byggnation

	Koldioxidintensitet, nettoelproduktion	Koldioxidintensitet, använd el, högspänning	Koldioxidintensitet, använd el, mellanspänning	Koldioxidintensitet, använd el, lågspänning
Österrike	153	238	240	245
Belgien	204	214	215	219
Bulgarien	493	504	510	532
Cypern	757	768	772	787
Tjeckien	518	526	531	549
Tyskland	389	386	388	398
Danmark	100	135	136	139
Estland	654	468	471	485
Grekland	577	585	590	610
Spanien	245	248	251	263
Finland	105	127	128	130
Frankrike	74	81	82	86
Kroatien	208	329	333	349
Ungern	277	307	310	322
Irland	349	357	360	374
Italien	352	331	333	343
Lettland	203	312	315	325
Litauen	79	291	294	305
Luxemburg	93	311	312	316
Malta	455	437	441	454
Nederländerna	430	415	417	426
Polen	742	715	720	741
Portugal	268	282	285	299
Rumänien	388	421	427	454
Slovakien	168	316	319	329
Slovenien	269	281	283	291
Sverige	20	25	25	26
EU-27	288	295	298	308
Island	7	7	7	7
Norge	12	20	20	21
Schweiz	32	107	108	112
Förenade kungariket	271	277	280	292
Albanien	0	302	308	332
Bosnien och Hercegovina	799	766	776	818
Kosovo	1 099	1 067	1 097	1 224
Moldavien	246	446	453	476
Montenegro	472	588	599	646
Nordmakedonien	794	760	774	831
Serbien	807	819	833	892
Turkiet	487	508	516	546
Belarus	449	458	462	479
Ryssland	459	474	479	496
Ukraina	407	419	423	439

	Parameter:	Koefficient för växthusgasutsläpp
	Enhet:	g CH4/MJ	g N2O/MJ	g CO2-eq/MJ
Utsläpp från maskindrift inkl. flisning ( per MJ diesel)
	Utsläpp av metan (CH4) och dikväveoxid (N2O) från användning av diesel (transport)	0,0008	0,0032	0,97
	CH4- och N2O-utsläpp från användning av diesel (skogsbruk)	0,0008	0,0032	0,97
	CH4- och N2O-utsläpp från användning av diesel (jordbruk)	0,0013	0,0032	0,97
Utsläpp från panna eller kraftvärme ( per MJ bränsleråvara)
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för restprodukter från jordbruk	0,0017	0,0007	0,24
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för restprodukter från jordbruk	0,0017	0,0007	0,24
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för bagass	0,0025	0,0012	0,43
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för bagass	0,0025	0,0012	0,43
	CH4- och N2O-utsläpp från biogasturbin för kraftvärme	0,3400	0,0014	8,92
	CH4- och N2O-utsläpp från biogaspanna	0,0025	0,0010	0,36
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för stenkol	0,0018	0,0050	1,53
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för brunkol	0,0007	0,0028	0,86
	CH4- och N2O-utsläpp från naturgaspanna	0,0025	0,0010	0,36
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för naturgas	0,0042	0,0008	0,36
	CH4- och N2O-utsläpp från gasturbin för naturgas	0,0030	0,0001	0,10
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för palmskal och palmfiber	0,0030	0,0040	1,27
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för palmskal och palmfiber	0,0030	0,0040	1,27
	CH4- och N2O-utsläpp från PKM-panna	0,0017	0,0007	0,24
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för palmkärnmjöl (PKM)	0,0017	0,0007	0,24
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för sågspån	0,0049	0,0010	0,41
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för halmpellets	0,0017	0,0007	0,24
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för halmpellets	0,0017	0,0007	0,24
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för träflis	0,0049	0,0010	0,41
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för träflis	0,0049	0,0010	0,41
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för träpellets	0,0030	0,0006	0,25
	CH4- och N2O-utsläpp från kraftvärmepanna för träpellets	0,0030	0,0006	0,25
	CH4- och N2O-utsläpp från panna för flytande bränsle	0,0009	0,0004	0,14
	CH4- och N2O-utsläpp från samförbränning av träpellets (kolkraftverk med fluidiserad bädd)	0,0010	0,0610	18,20
	CH4- och N2O-utsläpp från samförbränning av träpellets (kolkraftverk med pulverförbränning)	0,0009	0,0014	0,44
Utsläpp från lagring av rötrester ( per MJ biogas)
	CH4- och N2O-utsläpp från öppen lagring av rötrester av bioavfall	0,4930	0,0319	21,82
	CH4- och N2O-utsläpp från öppen lagring av rötrester av majs	0,4422	0,0082	13,51
	CH4- och N2O-utsläpp från öppen lagring av rötrester av stallgödsel	1,9917	0,0663	69,56

		Koefficient för växthusgasutsläpp
		g CO2/kg	g CH4/kg	g N2O/kg	g CO2-eq/kg	g CO2/MJ	g CH4/MJ	g N2O/MJ	g CO2-eq/MJ
Gödselmetankrediter ( per MJ biogas)
	CH4- och N2O-utsläppskrediter för stallgödsel						1,4700	0,0279	45,05
	Inga utsläpp	0,0	0,00	0,0000	0,0	0,00	0,0000	0,0000	0,00