Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/100 av den 11 januari 2023 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 13 maj 2022 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 31 mars 2022 av European Kegs Committee (klaganden). Klagomålet ingavs för unionsindustrins räkning avseende påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommissionen registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand såvida den inte har tillräcklig bevisning i den mening som avses i artikel 5 för att kraven i artikel 10.4 c eller d inte är uppfyllda. Eftersom bevisningen i ärendehandlingarna visade att kravet enligt led d inte var uppfyllt gjorde inte kommissionen import av den berörda produkten till föremål för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen.

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen särskilt de unionstillverkare som företräddes av klaganden, andra kända unionstillverkare, kända importörer, handlare och användare, kända exporterande tillverkare och myndigheterna i det berörda landet om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(5)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Ingen part har begärt att bli hörd.

(6)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna, även med hänsyn till deras geografiska belägenhet. Tre unionstillverkare ingick i detta urval. De unionstillverkare som ingick i urvalet stod för 73 % av den totala uppskattade unionstillverkningen och 74 % av unionsindustrins totala försäljning i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter lämnades i detta hänseende. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(8)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Bara en icke-närstående importör tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i stickprovet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande av icke-närstående importörer inte var nödvändigt.

(10)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(11)

Sex tillverkare från det berörda landet som exporterade tunnor till unionen under undersökningsperioden inkom med de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av två exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande tillverkare och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter inkom.

(12)

Kommissionen sände ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Inget svar inkom.

(13)

Kommissionen offentliggjorde online (3) frågeformulären för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, de icke-närstående importörerna samt unionstillverkarna och skickade frågeformuläret om makrodata till klaganden den 20 maj 2022.

(14)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(15)

Med tanke på covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes genomförde kommissionen enligt sitt tillkännagivande om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar dubbelkontroller på distans av följande kinesiska exporterande tillverkare:

(16)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(17)

Den undersökta produkten är tunnor, kärl, tankar, fat och liknande behållare, påfyllningsbara, av rostfritt stål, vanligen kallade påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål, med en mer eller mindre cylindrisk form, med en väggtjocklek av minst 0,5 mm, av sådana slag som används för andra ämnen än till vätska förtätad gas, råolja och petroleumprodukter, med en rymd av minst 4,5 liter, oavsett typ av ytbehandling, volym eller kvalitet av rostfritt stål, med eller utan ytterligare komponenter (tappkranar, halsar, handtag och socklar eller andra komponenter), även målade eller överdragna med andra material (tunnor eller den undersökta produkten).

(18)

Följande produkter omfattas inte av denna undersökning när de importeras separat från den undersökta produkten: Halsar, tapprör, kopplingar eller kranar, kragar, ventiler och andra komponenter av den undersökta produkten (tappkranar, halsar, handtag och socklar eller andra komponenter).

(19)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7310 10 00 och ex 7310 29 90 (Taric-nummer 7310100010 och 7310299010) (den berörda produkten).

(20)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(21)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(22)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen det vara lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande tillverkarna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(23)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen därför alla exporterande tillverkare i Kina, i tillkännagivandet om inledande, att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att tillverka tunnor. Sex exporterande tillverkare inkom med de relevanta uppgifterna.

(24)

För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Inget svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska myndigheterna, och inga synpunkter angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen lämnades inom den angivna tidsfristen. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Kommissionen uppmanade de kinesiska myndigheterna att lämna synpunkter på tillämpningen av artikel 18. Inga synpunkter inkom.

(25)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen, ansåg att Mexiko och Turkiet i detta fall var möjliga representativa tredjeländer i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(26)

Den 20 juli 2022 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I den noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som användes vid tillverkningen av tunnor. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen även möjliga representativa länder, nämligen Mexiko, Brasilien och Ryssland, som lämpliga representativa länder. Kommissionen mottog inga synpunkter på den första noteringen.

(27)

Den 19 september 2022 underrättade kommissionen genom en andra notering (den andra noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet, med Brasilien som representativt land. Kommissionen informerade också de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgänglig information för tillverkaren KHS Industria de Maquinas LTDA i Brasilien. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Synpunkter inkom från de två exporterande tillverkarna i urvalet.

(28)

Efter att ha analyserat de synpunkter och uppgifter som inkom efter den andra noteringen drog kommissionen slutsatsen att Brasilien i det preliminära skedet var ett lämpligt val av representativt land där icke snedvridna priser och kostnader kunde inhämtas för att fastställa normalvärdet. De underliggande skälen till detta val beskrivs mer ingående i avsnitt 3.2.1.1 och följande.

(29)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(30)

Följande anges dock i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(31)

Såsom förklaras närmare i följande underavsnitt konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(32)

I de senaste undersökningarna rörande stålsektorn i Kina (4), som är den huvudsakliga råvaran för tillverkning av tunnor, fann kommissionen att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(33)

I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att det förekommer betydande statliga ingripanden i Kina, vilket leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (5). Kommissionen drog bland annat slutsatsen att stålsektorn inte bara till betydande del utgörs av företag som ägs av de kinesiska myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (6), utan att de kinesiska myndigheterna dessutom är i en position där de kan påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (7). Kommissionen fann dessutom att statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska myndigheterna har utsett till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt marknadskrafterna (8). Kommissionen drog dessutom slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar som den ska i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar särskilt när insolventa företag hålls flytande och i samband med fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (9). Likaledes fann kommissionen snedvridningar av lönekostnaderna inom stålsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (10), samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt med avseende på företagens tillgång till kapital i Kina (11).

(34)

På samma sätt som i föregående undersökningar avseende stålsektorn i Kina analyserade kommissionen i denna undersökning huruvida det skulle vara lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet den bevisning som finns i begäran, samt i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Folkrepubliken Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (12) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av det betydliga statliga inflytandet i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den undersökta produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i sina tidigare undersökningar i detta avseende.

(35)

I begäran hävdades det att den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en öppen marknad. I begäran påpekades denna koppling inte bara avseende snedvridningarna i sektorn för rostfritt stål (rostfritt stål utgör 40–60 % av produktionskostnaden för tunnor), utan det hävdades även att alla andra produktionsfaktorer – mark, kapital och arbetskraft – är lika snedvridna. Till följd av detta konstaterades det i begäran att det inte bara är de inhemska försäljningspriserna på rostfritt stål som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan att alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering och arbetskraft) också påverkas, eftersom deras prisbildning påverkas av ett betydande statligt inflytande.

(36)

För att styrka denna ståndpunkt hänvisades det i begäran till ett antal allmänt tillgängliga informationskällor, t.ex. rapporten, EUCCC:s slutsatser (13), kommissionens nyligen genomförda undersökningar av den kinesiska stålsektorn (14) samt slutsatserna från G20-gruppens globala forum för överkapacitet inom stålsektorm (15).

(37)

Såsom anges i skäl 24 lämnade de kinesiska myndigheterna inga synpunkter på eller någon bevisning till stöd för eller som motbevisade den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inklusive rapporten samt den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, i fråga om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(38)

Särskilt inom sektorn för den undersökta produkten, dvs. stålsektorn, står de kinesiska myndigheterna fortfarande för en betydande del av ägandet. Nominellt sett uppskattas antalet statsägda företag och antalet privatägda företag vara nästan jämnt fördelat, men fyra av de fem kinesiska ståltillverkare som hör till världens tio största är statsägda (16). Samtidigt som de tio största tillverkarna endast stod för omkring 36 % av industrins sammanlagda produktion 2016 satte de kinesiska myndigheterna samma år upp målet att konsolidera 60–70 % av järn- och ståltillverkningen till cirka tio storskaliga företag till 2025 (17). Myndigheterna upprepade sin avsikt i april 2019, när de tillkännagav offentliggörandet av riktlinjer om konsolidering av stålindustrin (18). En sådan konsolidering kan medföra påtvingade sammanslagningar av lönsamma privata företag med underpresterande statsägda företag (19). Eftersom de kinesiska myndigheterna inte var samarbetsvilliga och med tanke på antalet små och medelstora företag som är verksamma inom sektorn, var det inte möjligt att exakt fastställa antalet privatägda respektive statsägda tillverkare. I alla händelser visade undersökningen att minst en tillverkare av tunnor är ett statsägt företag, nämligen Penglai Jinfu Stainless Steel Products Co., Ltd.

(39)

Även om specifik information kanske inte finns tillgänglig för den undersökta produkten utgör den en undersektor till stålindustrin, och undersökningsresultaten för stålsektorn anses därför även vara vägledande för den undersökta produkten. De senaste kinesiska policydokumenten av betydelse för stålsektorn bekräftar att de kinesiska myndigheterna fortfarande anser att sektorn är viktig och att den har för avsikt att ingripa för att forma den i linje med den statliga politiken. Detta framgår av ett utkast till vägledande yttrande från ministeriet för industri och informationsteknik om främjande av en högkvalitativ utveckling av stålsektorn, där ytterligare konsolidering av den industriella grunden och betydliga förbättringar av moderniseringen av industrikedjan anges som mål (20), eller den fjortonde femårsplanen om utveckling av råvaruindustrin, enligt vilken sektorn kommer att verka enligt ”en kombination av marknadsledarskap och statligt främjande” och ”främja en grupp av ledande företag med miljömässigt ledarskap och konkurrenskraft” (21). Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och styra sektorns utveckling finns på provinsiell nivå, t.ex. i Shandong, som inte bara planerar att ”bygga upp en miljövänlig stålindustri […], anlägga tillverkningsparker, bredda industrikedjan och skapa industrikluster”, utan även vill att stålindustrin ska tjäna som exempel för omställning och uppgradering […] i vår provins och till och med i hela landet” (22).

(40)

När det gäller de kinesiska myndigheternas förmåga att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen, var det omöjligt att systematiskt fastställa att det fanns personliga kopplingar mellan tillverkarna av den undersökta produkten och kommunistpartiet, eftersom de kinesiska myndigheterna inte var samarbetsvilliga och de flesta tillverkarna av tunnor är små och medelstora företag. Av undersökningen framgår dock att ledningen för Shandong Gold-gruppen, ett statsägt företag och kontrollerande aktieägare i Penglai Jinfu Stainless Steel Products, har nära kopplingar till kommunistpartiet: styrelseordföranden för Shandong Gold-gruppen är även sekreterare i partikommittén och deltog i kommunistpartiets 20:e nationalkongress, medan direktören och den verkställande direktören för Shandong Gold-gruppen även är vice sekreterare i partikommittén.

(41)

Med tanke på att den undersökta produkten utgör en undersektor av stålsektorn är de uppgifter som finns tillgängliga om ståltillverkare även relevanta för den undersökta produkten. Inom stålsektorn generellt finns omfattande belägg för personliga kopplingar mellan ståltillverkare och kommunistpartiet. Som specifikt exempel kan nämnas att Baowus styrelseordförande samtidigt tjänstgör som sekreterare för partikommittén, medan företagets generaldirektör även är vice sekreterare i partikommittén (23). På liknande sätt innehar Baosteels styrelseordförande posten som partikommitténs sekreterare, medan den verkställande direktören är vice sekreterare för partikommittén (24). Med tanke på den allmänna tillämpligheten av lagstiftningen om det kinesiska kommunistpartiets närvaro i företag kan det inte antas att de kinesiska myndigheternas möjligheter att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen skulle vara annorlunda när det gäller den undersökta produkten jämfört med stålsektorn.

(42)

Både offentliga och privatägda företag inom stålsektorn omfattas av politisk övervakning och vägledning. Eftersom de kinesiska myndigheterna inte samarbetade i denna undersökning och tillverkarna av tunnor främst är små och medelstora företag, är det svårt att fastställa den exakta omfattningen av partiuppbyggnad inom företagen i industrin för tunnor. Undersökningen har dock visat att Shandong Gold-gruppen Group (kontrollerande aktieägare i Penglai Jinfu Stainless Steel Products) aktivt stöder partibyggande verksamhet. Den funktion som företagets partikommitté fyller beskrevs på följande sätt: ”Vi måste beslutsamt utnyttja de viktiga möjligheter som det stöd som centralregeringen, Shandong-provinsens partikommitté och provinsmyndigheterna ger statsägda företag för att påskynda uppbyggnaden av företag i världsklass, bevaka strategiska mål, upprätthålla den strategiska inriktningen, stärka det strategiska genomförandet och följa det övergripande arrangemanget för allmänna mål, delmål och årliga mål, verka enligt en kombination av strategisk planering och taktiskt främjande” och ”oförtröttligt och genomgripande driva partiet, fullständigt genomföra de allmänna kraven för partiuppbyggnad i den nya tidsåldern och utgöra en stark garanti för utveckling av hög kvalitet. Det är nödvändigt att på ett omfattande sätt stärka partiets politiska struktur, strikt följa den politiska disciplinen och de politiska reglerna för att reellt förbättra partiorganisationernas, partimedlemmarnas och partikadrars på alla nivåer politiska bedömning, politiska förståelse och politiska genomförande och alltid bibehålla en hög grad av enhetlighet med kamrat Xi Jinping i centrum samt fastställa de ’fyra medvetenheterna’, stärka de ’fyra förtroendena’, uppnå de ’två garantierna’” (25).

(43)

Dessutom förekommer en offentlig politik som diskriminerar till förmån för inhemska tillverkare eller som på annat sätt inverkar på marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för den undersökta produkten Även om det under undersökningen inte har varit möjligt att identifiera några specifika policydokument avseende utvecklingen av industrin för tunnor omfattas den av statliga riktlinjer och ingripanden i stålsektorn med tanke på att sektorn för den undersökta produkten är en av stålsektorns undersektorer.

(44)

De kinesiska myndigheterna anser fortfarande att stålindustrin är en nyckelindustri (26). Detta bekräftas av de många planer, direktiv och andra dokument rörande stål som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. Enligt den fjortonde femårsplanen, som antogs i mars 2021, prioriterar de kinesiska myndigheterna omställning, uppgradering, optimering och strukturell anpassning av stålindustrin (27).

(45)

I den fjortonde femårsplanen om utveckling av råvaruindustrin, som även gäller stålindustrin, beskrivs sektorn som ”realekonomins grundval” och ett ”viktigt område som formar Kinas internationella konkurrenskraft”. I planen fastställs även ett antal mål och arbetsmetoder för att driva på utvecklingen av stålsektorn under perioden 2021–2025, t.ex. teknisk uppgradering, förbättring av sektorns struktur (inte minst genom ytterligare företagskoncentrationer) eller digital omställning (28).

(46)

I den fjortonde femårsplanen om utveckling av råvaruindustrin anges även vissa specifika mål för utvecklingen av stålsektorn. Avsnitt IV.3 i planen innehåller följande bestämmelser: ”Optimera organisationsstrukturen: göra ledande företag större och starkare. Verka enligt en kombination av marknadsledarskap och statligt främjande, undanröja hinder för regionsöverskridande sammanslagningar och omorganisationer, upphäva restriktioner såsom marknadssegmentering och regionala blockeringar, samordna och lösa större problem i samband med regionsöverskridande sammanslagningar och omorganisationer, hjälpa företag att påskynda regionsöverskridande sammanslagningar och omorganisationer och öka industrins koncentrationsnivå samt utveckla den internationella verksamheten. Inom […], stålindustrin, […] och andra industrier främja en grupp av ledande företag i industrikedjan med miljömässigt ledarskap och konkurrenskraft.”

(47)

De ovannämnda femårsplanerna på central nivå återspeglas även i provinsiella och/eller kommunala femårsplaner eller i genomförandeplaner för femårsplaner. Exempelvis innehåller Henans genomförandeplan för omställning och uppgradering av stålindustrin under den fjortonde femårsplanen bestämmelser om följande: Punkt 2.1: sträng kontroll av den totala produktionskapaciteten. Punkt 2.2: Påskyndande och främjande av sammanslagningar och förvärv. Punkt 2.3: Anläggande av karakteristiska stålproduktionsbaser (29).

(48)

Förutom den fjortonde femårsplanen är stålindustrin även strängt reglerad enligt andra policydokument. Hebei, som är Kinas största stålproducerande provins, utfärdade t.ex. en treårig handlingsplan om utveckling av kluster inom stålindustrikedjan 2020–2022 (som var tillämplig under undersökningsperioden). Enligt detta dokument regleras stålindustrin på följande sätt: ”Verka för strukturell anpassning och prioritera produktdiversifiering. Oförtröttligt främja den strukturella anpassningen och optimera utformningen av järn- och stålindustrin, främja gemensamma omorganisationer, omställningar och uppgraderingar av företag samt på ett heltäckande sätt främja järn- och stålindustrins utveckling mot storskaliga företag, modernisering av teknisk utrustning, diversifiering av produktionsprocesser och diversifiering av produkter i senare led.” I planen fastställs dessutom särskilda mål för hur stålföretagen i provinsen ska struktureras: ”Konsekvent främja utvecklingen av grupper. Påskynda reformen av blandat ägarskap av statsägda företag, fokusera på ett främja regionsöverskridande sammanslagningar och omorganisationer av privata järn- och stålföretag och sträva efter att inrätta 1–2 stora grupper i världsklass, 3–5 stora grupper med visst inhemskt inflytande som stöttepelare och 8–10 nya framstående och specifika företagsgrupper.”

(49)

Planen föreskriver även statligt stöd i syfte att förbättra den globala konkurrenskraften för stålföretag i Hebei: ”På lämpligt sätt säkerställa en relevant och diversifierad utveckling. Hjälpa järn- och stålföretag att utveckla strategiska framväxande industrier, exempelvis den nya generationens it-teknik, högkapacitetsutrustning och nya material samt påskynda utvecklingen av moderna tjänsteindustrier, såsom modern logistik, finansiella tjänster, e-handel osv. Uppmuntra berättigade järn- och stålföretag att utvecklas mot högförädlade produkter, t.ex. bilar och mekaniska delar, stållinor, svetselektroder av tvinnad tråd av stål osv. Stärka samarbetet kring internationell produktionskapacitet, uppmuntra järn- och stålföretag att delta i utländska järn- och stålföretags sammanslagningar och omorganisationer via olika kanaler samt vägleda konkurrenskraftiga järn- och stålföretag i provinsen när det gäller att investera i och bygga fabriker utomlands (30).”

(50)

I den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2019 års version) (31) anges stålindustrin dessutom som en främjad industri.

(51)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktionen av de huvudsakliga råvarorna i tillverkningen av den undersökta produkten. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(52)

Det har inte framkommit någon bevisning i den aktuella undersökningen som skulle kunna bevisa att diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten i enlighet med artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för tunnor som avses i skäl 33 inte skulle påverka tillverkarna av den undersökta produkten.

(53)

Sektorn för tunnor påverkas också av snedvridningar av lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen, vilket också anges i skäl 33. Snedvridningarna påverkar sektorn både direkt (vid tillverkningen av den undersökta produkten och vid tillverkningen av de huvudsakliga insatsvarorna) och indirekt (när det gäller tillgång till insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina) (32).

(54)

Ingen bevisning har heller inkommit som skulle kunna visa att sektorn för den undersökta produkten i den aktuella undersökningen inte påverkas av statligt inflytande i finanssystemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, enligt vad som även anges i skäl 33. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(55)

Slutligen erinrade kommissionen om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka den undersökta produkten. När tillverkare av tunnor köper/ingår avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(56)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för tunnor som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas till följd av det betydliga statliga inflytandet på deras prisbildning, vilket också beskrivs i delarna I och II i rapporten. Det statliga inflytande som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer har påverkats av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för produktionen av insatsvarorna och så vidare.

(57)

Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna åberopade någon bevisning eller framförde några argument för motsatsen i denna undersökning.

(58)

För att sammanfatta visar den tillgängliga bevisningen att priserna eller kostnaderna för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall. Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i följande avsnitt.

(59)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(60)

Som förklaras i skälen 26 och 27 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet: Den första noteringen om produktionsfaktorer av den 20 juli 2022 och den andra noteringen om produktionsfaktorer av den 19 september 2022. I dessa noteringar beskrivs de omständigheter och överväganden som ligger till grund för de berörda kriterierna. I den andra noteringen om produktionsfaktorer informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att betrakta Brasilien som ett lämpligt representativt land i detta fall, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen bekräftades.

(61)

I den första noteringen om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Brasilien, Mexiko och Ryssland som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificerades alla av Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst där det var känt att den undersökta produkten tillverkas. Inga synpunkter inkom beträffande de länder som identifierats i denna notering.

(62)

I den andra noteringen angav kommissionen att i ett av de länder som identifierats som länder där den undersökta produkten tillverkades, dvs. Mexiko, upphörde tillverkaren av tunnor med sin produktion före undersökningsperioden och finansiella uppgifter efter 2017 saknades i Orbis-databasen (34). Mexiko ansågs därför inte längre vara ett möjligt representativt land för denna undersökning.

(63)

I den andra noteringen angav kommissionen att den enda tillverkaren av tunnor i Ryssland som identifierats i den första noteringen inte hade haft en skälig vinst, varken 2021 eller 2020.

(64)

I den andra noteringen uppgav sig kommissionen endast förfoga över uppgifter som visade skälig vinst i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen för en tillverkare i Brasilien, KHS Industria de Maquinas LTDA, och endast för år 2020. Inga uppdaterade finansiella uppgifter fanns ännu tillgängliga för 2021.

(65)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda Brasilien som lämpligt representativt land och att företaget KHS Industria de Maquinas LTDA, i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen, skulle användas för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet. Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Brasilien som representativt land och av KHS Industria de Maquinas LTDA som tillverkare i det representativa landet.

(66)

Efter den andra noteringen inkom synpunkter från de två exporterande tillverkarna i urvalet, som hävdade följande:

(67)

Parterna hävdade därför att det var tveksamt om marknadsuppgifterna i Brasilien var tillförlitliga för att kunna användas för att fastställa ett icke snedvridet marknadsvärde för dessa produktionsfaktorer.

(68)

De två exporterande tillverkarna i urvalet förslog Malaysia som ett lämpligt representativt land, eftersom Malaysia hade en med Kina jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå, även om det inte fanns någon tillverkare av tunnor i Malaysia.

(69)

Malaysia kunde dock inte övervägas som ett möjligt representativt land eftersom det, vilket parterna själva tillstod, inte förekom tillverkning av tunnor i Malaysia.

(70)

Kommissionen gjorde en närmare granskning av bevisningen (35) om sannolika marknadssnedvridningar för valsade platta produkter av rostfritt stål (HS-nummer 721933) i Brasilien. Förekomsten av antidumpningstullar på marknaden för valsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Kina var inte relevant, eftersom import från Kina undantas när ett referenspris fastställs för råvaran. Exportkvoterna för valsade platta produkter av rostfritt stål gentemot Förenta staterna förefaller inte begränsa importen från Förenta staterna, eftersom landet fortfarande är den tredje största exportören av denna produkt till Brasilien (efter Kina och Indonesien). Priserna på importen av valsade platta produkter av rostfritt stål från Förenta staterna till Brasilien är dessutom något högre än importen från de tio största importländerna utom Kina (16,3 euro/kg respektive 14,5 euro/kg). Mot bakgrund av dessa fakta avvisade kommissionen argumentet att Brasiliens marknad för valsade platta produkter av rostfritt stål (HS-nummer 721933) var snedvriden på grund av antidumpningstullarna gentemot Kina och exportkvoterna gentemot Förenta staterna.

(71)

Vad gäller nivån på importtullarna för de tre huvudsakliga råvarorna konstaterade kommissionen att de icke snedvridna värden som användes för beräkningen av normalvärdet inte beaktar importtullar, eftersom de utgör ett närmevärde för priset på de möjliga representativa ländernas inhemska marknader. En abstrakt jämförelse av de respektive nivåerna på importtullarna för råvarorna är därför i princip inte en relevant faktor för att jämföra de representativa ländernas lämplighet. I alla händelser påpekade kommissionen att nivån på importtullar endast är en av de faktorer som används i bedömningen av huruvida en marknad är öppen eller skyddad, och parten inkom inte med någon annan specifik bevisning för att visa att så var fallet för Brasilien när det gällde de berörda råvarorna. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(72)

Vad beträffar importen från Kina av de huvudsakliga råvarorna jämförde kommissionen även Brasilien och Ryssland, de två möjliga representativa länder där det var bekräftat att tillverkning av tunnor förekom. Analysen av importuppgifterna visade att importen från Kina till Ryssland av den viktigaste produktionsfaktorn, rullar av rostfritt stål (HS-nummer 721933), som utgör över 50 % av produktionskostnaden för tunnor, var högre än till Brasilien (60 % av Rysslands import av rullar av rostfritt stål kom från Kina, medan andelen var mycket lägre för Brasilien (37 %)). Importen från Kina till Ryssland av tapprör, som utgör över 20 % av produktionskostnaden för tunnor, var dessutom också högre än till Brasilien (68 % respektive 50 %). Mot bakgrund av vikten av dessa två huvudsakliga råvaror (rullar av rostfritt stål och tapprör) i produktionskostnaden för tunnor skulle dessa skillnader i importvolym från Kina undergräva kvaliteten på uppgifterna om icke snedvridna värden från Ryssland mer än uppgifterna från Brasilien. Mot bakgrund av detta ansågs Ryssland inte vara ett lämpligt representativt land i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen.

(73)

Kommissionen granskade även bevisningen om KHS Industria de Maquinas LTDA i Brasilien och bekräftade att företaget var specialiserat på utveckling och tillverkning av påfyllningsteknik och system för fyllning av öl i tunnor, påfyllnings- eller tillbehörsutrustning, snarare än tillverkning av tunnor. Företaget kunde således inte längre anses vara en tillverkare av tunnor.

(74)

I den första noteringen hade kommissionen emellertid identifierat två ytterligare tillverkare av tunnor. Kommissionen kunde dock inte finna lämpliga finansiella uppgifter för någon av de återstående identifierade tillverkarna av tunnor i Brasilien. I avsaknad av ett lämpligt referensvärde för att fastställa rimliga försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för den undersökta produkten i Brasilien, som var det enda återstående landet som hade tillverkning av tunnor och där tillgång till de huvudsakliga råvarorna därmed hade bekräftats, ansåg kommissionen preliminärt att uppgifter för företag i en sektor som tillverkar en liknande produkt skulle kunna vara lämpliga under dessa omständigheter. Kommissionen sökte därför efter uppgifter om tillverkare av ett liknande produktsortiment som tunnor, dvs. produkter som var liknande när det gällde använda råvaror och slutproduktens form och ändamål. Efterforskningarna grundades på Nace-koder (36). Uppgifter från fem företag med Nace-kod 2592 (lättmetallförpackningar) som tillverkade metallburkar, förpackningsprodukter och behållare för livsmedelsindustrin) fanns tillgängliga i Orbis-databasen (37), och de produkter som tillverkades av dessa företag kunde anses likna tunnor när det gällde använda råvaror och slutproduktens form och ändamål. Dessutom var även de två exporterande tillverkare från Kina som ingick i urvalet registrerade i Orbis-databasen under samma Nace-kod 2592, som tillverkare av metallburkar, förpackningsprodukter och behållare för livsmedelsindustrin. Av dessa fem tillverkare av metallburkar, förpackningsprodukter och behållare för livsmedelsindustrin i Brasilien hade dock endast en av dem, Metalurgica Mococa SA (38), finansiella uppgifter för undersökningsperioden.

(75)

På grundval av analysen av tillgängliga uppgifter beslutade kommissionen att använda Brasilien som lämpligt representativt land i det preliminära skedet av undersökningen och använda finansiella uppgifter för ett företag, Metalurgica Mococa SA, för det konstruerade normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(76)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Brasilien var enda det tillgängliga lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(77)

Mot bakgrund av ovanstående analys uppfyllde Brasilien kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(78)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom råvaror, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder vid tillverkningen av den undersökta produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå allmänt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(79)

I den andra noteringen angav kommissionen därefter att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda databasen Global Trade Atlas (GTA) för att fastställa icke snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Kommissionen angav dessutom att den skulle använda ILO för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader (39) och forskning från Global Electricity Prices för elektricitet (40).

(80)

I den andra noteringen underrättade kommissionen även de berörda parterna om att några av råvarorna var av försumbar betydelse för den totala produktionskostnaden för de exporterande tillverkarna i urvalet och att dessa försumbara råvaror därför skulle samlas under ”förbrukningsvaror”: Kommissionen beräknade förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpade denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror som beräknats med användning av de fastställda icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(81)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna och insamlats under dubbelkontrollen på distans beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för tunnor

(82)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levereras till en tillverkare i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet såsom det rapporterats i GTA till vilket import- och transportkostnader lades. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer utom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (41). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 58 drog slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha undantagit importen till det representativa landet från Kina och länder som inte är marknadsekonomier, konstaterade kommissionen att importen av de huvudsakliga råvarorna från övriga tredjeländer förblev representativ.

(83)

Efter den andra noteringen hävdade de exporterande tillverkarna i urvalet att det rätta HS-numret för tapprör som borde användas för att fastställa det icke snedvridna värdet på denna råvara är HS-nummer 848180, inte HS-nummer 848190. De exporterande tillverkarna hävdade att HS-nummer 848180 står för kranar, ventiler och liknande anordningar för rörledningar, ångpannor, tankar, kar e.d., medan HS-nummer 848190 avser delar av dessa. De exporterande tillverkarna i urvalet gjorde vidare gällande att ett tapprör är ett slags ventil i sig, inte en del av en ventil. Eftersom måttenheten för detta nummer är antal/produkt i Brasiliens nomenklatur avspeglar detta på lämpligt sätt hur detta material upphandlas och prissätts i verkligheten. Dessutom är det detta nummer som leverantörer av tapprör använder när de exporterar från unionen. Följaktligen är HS-nummer 848180 den rätta klassificeringen för tapprör.

(84)

Kommissionen klargjorde att HS-nummer 8481 bland annat även omfattar ”för bardiskar avsedda öltappningsapparater, vilka huvudsakligen består av en eller flera handmanövrerade kranar, vilka tillförs öl med hjälp av trycket hos i ölfaten genom rörledningar införd koldioxid”. En tunnas tapprör är utformat för underhåll av den trycksatta gasen (koldioxid) inuti tunnan och för tappning av den kolsyrade vätskan för att säkerställa ett konditionerat flöde. Denna funktion utförs främst av mekanismen inuti tunnans tapprör som har en ventil (eller två ventiler beroende på modell). Tapprör kan därför anses vara en del av de öltappningsapparater som omfattas av HS-nummer 8481 och bör klassificeras under KN-nummer 848190. En av de exporterande tillverkarna i urvalet lämnade dessutom in sin importdokumentation om tapprör, där import av tapprör angavs under HS-nummer 848190. Totalt uppgav hälften av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna att HS-nummer 848190 ska användas för tapprör. Parternas begäran om att HS-nummer 848180 borde användas avvisades därför.

(85)

Uppgifterna om importen av tapprör till Brasilien klassificerades under de två relevanta utvidgade numren: 84819010 (delar av aerosolbehållare, apparater som används för badrum osv. och 84819090 (delar av kranar, andra apparater för kanaliseringar osv.). Nummer 84819090 valdes, eftersom tapprör inte är delar av aerosolbehållare.

(86)

För ett antal av produktionsfaktorerna utgjorde de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska kostnader individuellt en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under undersökningsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade sig kommissionen för att inkludera dessa produktionsfaktorer som förbrukningsvaror enligt förklaringen i skäl 80.

(87)

För att fastställa det icke snedvridna priset för råvaror enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen använde kommissionen det representativa landets relevanta importtullar.

(88)

Kommissionen angav att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens transportkostnader för leverans av råvaror utgjorde en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företaget.

(89)

Kommissionen använde ILO-statistik (42) för att fastställa lönerna i Brasilien. ILO-statistiken gav information om månadslönerna för arbetstagare inom tillverkningssektorn och den genomsnittliga arbetstiden per vecka (43) i Brasilien 2021. Ytterligare arbetskraftsrelaterade kostnader som bärs av arbetsgivaren, baserat på allmänt tillgängliga källor (44), lades till månadslönen.

(90)

Under dubbelkontrollen på distans av en av de exporterande tillverkarna i urvalet fann inte kommissionen ett register över faktiska arbetstimmar, endast standardarbetstimmar. Den exporterande tillverkaren uppgav att de faktiska arbetstimmarna i genomsnitt var 10 minuter längre före och efter skiftet/arbetsdagen och avsåg den tid det tog för personalen att ta sig till och lämna produktionsanläggningarna. Kommissionen ökade därför standardarbetstimmarna för denna exporterande tillverkare som ingick i urvalet med 20 minuter per skift/arbetsdag.

(91)

I den andra noteringen angav kommissionen att den skulle använda forskning från Global Electricity Prices avseende referensvärdet för el (45). De exporterande tillverkarna i urvalet hävdade att kommissionen borde använda uppgifter från EDP Brasil (46), den största elleverantören på Brasiliens lokala marknad, med hänsyn till de olika taxorna för höglast- och låglastperioder och relevanta priser som togs ut av stora industrikonsumenter, som var tillförlitliga för referensvärdet för el.

(92)

Brasiliens ministerium för gruvdrift och energi (Ministério de Minas e Energia) offentliggör en årlig rapport om energisektorn i Brasilien (47). I rapporten från 2021 anges den genomsnittliga eltaxan (48) som alla stora elleverantörer tar ut av industrianvändare i Brasilien (49). Kommissionen ansåg att denna källa var den mest tillförlitliga för att fastställa referensvärdet för el, eftersom den omfattade de genomsnittliga taxor som alla stora elleverantörer tar ut i Brasilien, till skillnad från den källa som de exporterande tillverkarna föreslog, som endast avsåg en leverantör. Kommissionen använde därför den genomsnittliga eltaxan för industrianvändare som offentliggjordes i rapporten från ministeriet för gruvdrift och energi i Brasilien 2021.

(93)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(94)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas indirekta tillverkningskostnader uttrycktes som en procentandel av de exporterande tillverkarnas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(95)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de finansiella uppgifterna från Metalurgica Mococa SA 2021, som hämtades från Orbis-databasen.

(96)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(97)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna enhetskostnaderna på de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska förbrukning av varje produktionsfaktor. Dessa förbrukningsmängder som de exporterande tillverkarna lämnat kontrollerades under dubbelkontrollen på distans. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet enligt beskrivningen i skälen 82–88.

(98)

När den icke snedvridna tillverkningskostnaden hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnaderna såsom anges i skäl 94.

(99)

För de produktionskostnader som fastställts enligt föregående skäl tillämpade kommissionen försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för Metalurgica Mococa SA i Brasilien. Försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på de icke snedvridna produktionskostnaderna uppgick till 8,5 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpad på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna uppgick till 24,4 %.

(100)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(101)

En av de exporterande tillverkarna i urvalet exporterade till unionen direkt till oberoende kunder. Den andra exporterade direkt till oberoende kunder eller via ett icke-närstående handelsbolag i Hongkong. I detta fall transporterades varorna direkt från den exporterande tillverkaren till den oberoende kunden i unionen, medan fakturan utfärdades till handelsbolaget i Hongkong.

(102)

För exportförsäljningen av den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(103)

För den exportförsäljning som skedde via det icke-närstående handelsbolaget i Hongkong fastställdes exportpriset på grundval av det pris som togs ut för den exporterade produkten när den först såldes till det handelsbolaget. Även om kommissionen hade bevisning (fraktsedlar osv.) för att dessa varor transporterades direkt från den exporterande tillverkaren till den oberoende kunden i unionen, var det inte möjligt att fastställa försäljningspriset till slutkunden. Kommissionen kontaktade handelsbolaget i Hongkong, men det var inte samarbetsvilligt. Den slutanvändare i unionen som köpte de berörda tunnorna samarbetade inte heller i undersökningen. Därför fanns försäljningspriset till slutkunden i unionen inte tillgängligt under det preliminära skedet i undersökningen.

(104)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet på grundval av priset från fabrik per produkttyp.

(105)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastningskostnader, tullar, kreditkostnader och bankavgifter.

(106)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(107)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(108)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande tillverkarna i urvalet, med undantag för exporterande tillverkare med noll- eller minimidumpningsmarginal, samt marginaler som fastställts under de omständigheter som avses i artikel 18 i grundförordningen.

(109)

På denna grundval fastställdes den provisoriska dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet till 72,1 %.

(110)

För samtliga övriga exporterande tillverkare i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställde kommissionen de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja.

(111)

Kommissionen ansåg att graden av samarbetsvilja i detta ärende var låg, eftersom de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna endast stod för omkring 32 % av de uppskattade totala importkvantiteterna från Kina under undersökningsperioden. För alla andra exporterande tillverkare i Kina ansåg kommissionen därför att det var lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen på grundval av den representativa produkttyp med den högsta marginalen som såldes av de exporterande tillverkarna i urvalet. Därför fastställdes en landsomfattande dumpningsmarginal på 91,0 % för alla andra icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

(112)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(113)

Enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till tillverkades den likadana produkten av åtta unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(114)

Unionens sammanlagda tillverkning uppgick till omkring 1 926 200 tunnor under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, däribland de svar på det makroekonomiska frågeformuläret som lämnats av klaganden. Såsom anges i skäl 7 stod de unionstillverkare som ingick i urvalet för omkring 73 % av den uppskattade totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(115)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukningen i unionen (antal)

(116)

Kommissionen fastställde förbrukningen av tunnor i unionen baserat på unionsindustrins totala försäljning i unionen plus den totala importen från Kina. Metoden för att fastställa importen från Kina förklaras i detalj i avsnitt 4.3.1. Import från övriga tredjeländer till unionen beaktades inte eftersom den ansågs vara försumbar (se skäl 119).

(117)

Uppgifter om unionsindustrins försäljning på unionens marknad erhölls från svaren på det frågeformulär som klaganden lämnat. Uppgifterna dubbelkontrollerades mot de uppgifter som de unionstillverkare som ingick i urvalet lämnade i sina svar på frågeformuläret.

(118)

Den berörda produkten importeras till unionen enligt två KN-nummer (ex 7310 10 00 och ex 7310 29 90), beroende på tunnans rymd. Tunnor med en rymd på ≥ 50 liter men ≤ 300 liter omfattas av KN-nummer 7310 10 00, medan tunnor med en rymd på < 50 liter omfattas av KN-nummer 7310 29 90. Dessa två KN-nummer omfattar även ett stort antal andra produkter utöver den undersökta produkten (t.ex. burkar, konservburkar, fodertråg för boskap, hinkar, brandsläckare, kanistrar, containrar och tankar för olika användningsområden, vattenflaskor, stålfat osv.), vilket innebar att det var omöjligt att fastställa importen endast på grundval av KN-nummer.

(119)

Vad beträffar import från övriga tredjeländer hävdade klaganden att unionens marknad främst försörjs med tunnor från unionstillverkare och exportörer från Kina. Kommissionens undersökning av uppgifter om leverantörer som lämnats av tre stora användare (närmare uppgifter anges i skäl 130) visade att det inte finns några andra leverantörer på marknaden. Kommissionen konstaterade således att import till unionen från övriga tredjeländer, om sådan import sker, är försumbar och inte skulle ha någon märkbar inverkan på unionens förbrukning.

(120)

Förbrukningen i unionen minskade med 66 % under skadeundersökningsperioden. Efter den första minskningen på 27 % 2019 följde en mer markant minskning under 2020 och undersökningsperioden (2021). Denna minskning sammanföll med de år då unionen var värst drabbad av covid-19 pandemin och kan tillskrivas de motsvarande ”nedstängningarna”, dvs. åtgärder som regeringar i unionen införde för att bekämpa covid-19 pandemin.

(121)

Covid-19-åtgärder påverkade särskilt hotell, restauranger och kaféer (hotell- och restaurangbranschen). Hotell- och restaurangbranschen köper öl och andra drycker från användare, vilka oftast är ölbryggerier. Ölen levereras till dem i tunnor som är fästa vid anordningar för servering av fatöl, genom vilka drycken sedan tappas i glas och serveras till kunderna.

(122)

År 2020 och under undersökningsperioden var den stora merparten av hotell- och restaurangbranschen i unionen tvungna att antingen förkorta arbetstiderna och/eller begränsa sin kapacitet eller hålla helt stängt under långa perioder i enlighet med statliga bestämmelser som infördes för att begränsa spridningen av covid-19 pandemin. En sådan minskning av verksamheten inom hotell- och restaurangbranschen och följaktligen en minskning av efterfrågan på fatöl ledde logiskt nog till minskad efterfrågan från användarna på de tunnor i vilka öl levereras till kunder inom hotell- och restaurangbranschen.

(123)

I klagomålet föreslog klaganden en metod för att fastställa importen från det berörda landet. Metoden byggde på klagandens marknadskännedom och uppskattade en märkbar ökning av importen till unionen, 188 % under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabell 3.

Tabell 3

Försäljning av tunnor från Kina i unionen – klagandens uppskattning (enheter)

(124)

Såsom förklaras i punkterna 193–203 i klagomålet bestod den ovannämnda metoden av tre huvudsakliga faktorer. För det första slog klagande ihop kvantiteterna tunnor som efterfrågades i alla anbudsförfaranden (som klaganden benämnde ”upphandlingar”), vilka anordnades av fem stora användare, dvs. de stora bryggerikoncerner som är verksamma på unionens marknad: AB InBev, Asahi CEE, Carlsberg, Heineken och Molson Coors (de stora användarna). För det andra drog klaganden av sin egen försäljning enligt de bud som den lade i dessa upphandlingar, enligt antagandet att återstoden av den totala del som efterfrågades i varje upphandling vanns och levererades av tillverkarna från Kina. Slutligen lade klaganden till de kvantiteter som importerades av importörer/återförsäljare, uppskattat enligt klagandens marknadskännedom.

(125)

Undersökningen har visat att de kvantiteter tunnor som de stora användarna faktiskt köpte under en upphandling sällan motsvarade de kvantiteter som ursprungligen bjöds ut via den upphandlingen. Proportionerna varierar mellan upphandlingarna och de stora användarna, men i genomsnitt köpte de mindre än 60 % av de kvantiteter som bjöds ut via upphandlingar under skadeundersökningsperioden. Detta beror i synnerhet på hur denna marknad fungerar, och har särskilt samband med användarnas metoder och uppföljningar av upphandlingarna, vilket förklaras i avsnitt 5.1. Det bör noteras att användarna inte var bundna av någon avtalsenlig skyldighet att köpa de kvantiteter som faktiskt lades ut på upphandling.

(126)

Kommissionen beslutade sig därför för att kontrollera om klagandens uppskattning av importen av den berörda produkten till unionen var korrekt, och om så inte var fallet, uppskatta importkvantiteterna på ett mer exakt sätt. I detta syfte begärde kommissionen uppgifter om alla transporter enligt de kända KN-numren från tullmyndigheterna i de sex EU-medlemsstater som hade den största importen av de två ovannämnda KN-numren under skadeundersökningsperioden, antingen från Kina eller från hela världen: Belgien, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Polen. Belgien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna hörde till de fem länder som hade den största importen inom båda kategorierna, medan Polen hörde till de fem medlemsstater som hade den största importvolymen från Kina, och Tjeckien hade den största volymen i fråga om import från hela världen. Dessa sex medlemsstater svarade tillsammans för 73 % av unionens import från Kina och för 66 % av importen från hela världen under skadeundersökningsperioden.

(127)

Kommissionen analyserade de mottagna uppgifterna och baserat på beskrivningen av varje transport beräknade den en lägre och högre siffra av vad som rimligen kunde anses utgöra import av den berörda produkten till de sex medlemsstaterna. De transporter som beskrevs som ”(öl)tunnor” slogs ihop för att bilda den lägre siffran, medan de transporter som hade en beskrivning som överensstämde med tunnors egenskaper slogs ihop för att bilda den högre siffran. Kommissionen bortsåg från transporter som beskrevs som något annat, såsom fodertråg, hinkar, gastankar, värmepannor, burkar, konservburkar osv. eller som var oförenliga med tunnors egenskaper. I de flesta fall registrerade inte tullmyndigheterna enheterna (antalet tunnor) i varje transport, utan endast godsets vikt. I sådana fall tillämpade kommissionen ett omräkningstal på 1 tunna = 10 kg (50) för att beräkna antalet tunnor. De övre och lägre siffror som blev resultatet för varje år justerades därefter av faktorn 0,73, dvs. de sex medlemsstaternas procentandel av unionens totala import av de två KN-numren från Kina, för att beräkna den fullständiga siffran för importen av tunnor till unionen från Kina. Resultaten av analysen visas i tabell 4.

Tabell 4

Import till unionen baserad på detaljerade uppgifter från tullmyndigheter

(128)

De ovanstående siffrorna bekräftade att den metod som användes i klagomålet inte var den lämpligaste metoden för att kvantifiera importen av den berörda produkten till unionen.

(129)

Kommissionen kontaktade även de fyra återstående samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet för att begära uppgifter om deras försäljning under hela skadeundersökningsperioden. Samtliga inkom med de begärda ej kontrollerade uppgifterna som slogs ihop med de kontrollerade försäljningskvantiteter som de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet hade angett i sina svar på frågeformuläret, vilka sammanfattas i tabell 5.

Tabell 5

Total export som angetts av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet

(130)

Mot bakgrund av avvikelserna i de tillgängliga uppgifterna offentliggjorde kommissionen den 2 september 2022 en notering till ärendehandlingarna med uppgifter om de importkvantiteter som hade inhämtats enligt tabellerna 4 och 5 samt de olika använda metoderna, och uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter. Kommissionen kontaktade även de stora användarna trots att initialt inte varit samarbetsvilliga och begärde uppgifter om deras leverantörer och inköpsvolymer för att försöka bekräfta de uppgifter som mottagits från de exporterande tillverkarna enligt tabell 5. Endast tre av de fem stora användarna inkom med de begärda uppgifterna (se närmare uppgifter i skäl 136). De enda synpunkterna på noteringen lämnades in av klaganden den 12 september 2022.

(131)

Klaganden hävdade för det första att det fortfarande saknades en andel av den kinesiska importen i uppskattningen av importen i tabell 4 baserat på analysen av uppgifterna från tullmyndigheterna. Klaganden påpekade exempelvis att statistik över import till andra medlemsstater som är viktiga vad gäller förbrukning av öl och tunnor, såsom Rumänien och Spanien, saknades, vilket innebar att de totala siffrorna var underskattade.

(132)

För det andra hävdade klaganden att de siffror som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i tabell 5 inte fullständigt återspeglar de volymer som importerades till unionen under skadeundersökningsperioden på grund av de exporterande tillverkarnas begränsade samarbetsvilja. I sin inlaga hävdade klaganden att samarbetsviljan hos de exporterande tillverkarna endast var 28 %.

(133)

För det tredje hävdade klaganden att de uppgifter om förbrukningen som erhållits av de tre största användarna endast gav en partiell bild av unionens förbrukning av tunnor eftersom små och medelstora bryggerier inte hade beaktats och att användarnas samarbetsvilja var begränsad.

(134)

Kommissionen övervägde noggrant samtliga synpunkter från klaganden. Vad gäller det förta påståendet användes justeringen med faktorn 0,73 av importstatistiken från de sex medlemsstaterna, såsom förklaras i skäl 127, för att fastställa den återstående importen från de andra medlemsstaterna. I detta skede kan det inte uteslutas att de faktiska importkvantiteterna till andra medlemsstater såsom Rumänien och Spanien var underskattade.

(135)

Vad beträffar det andra påståendet har undersökningen, såsom förklaras i skäl 111, preliminärt visat att graden av samarbetsvilja är låg och att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna svarar för 32 % av importen av tunnor från Kina under undersökningsperioden. I detta skede av undersökningen kan det därför inte uteslutas att det finns andra exporterande tillverkare eller exportörer i Kina som säljer till unionen under skadeundersökningsperioden, utöver de samarbetsvilliga exportörerna.

(136)

När det gäller det tredje påståendet om användarnas mycket låga samarbetsvilja konstaterade kommissionen att av de fem stora användarna, som svarar för omkring 50 % av användarmarknaden, inkom endast tre (AB InBev, Asahi och Molson Coors) med de begärda uppgifterna. Dessutom köpte endast en av dessa tre användare (AB InBev) tunnor från kinesiska leverantörer. Såsom även anges i avsnitt 5.1 samarbetade den återstående delen av användarmarknaden på 50 %, som främst består av mindre bryggerier, inte i undersökningen.

(137)

Mot bakgrund av dessa synpunkter och överväganden konstaterade kommissionen vidare att de köpta kvantiteter som rapporterats av den enda samarbetsvilliga användaren som köper in tunnor från Kina var långt lägre än den försäljning till unionen som de motsvarande exporterande tillverkarna hade rapporterat. Kommissionen ansåg dessutom att det fanns andra exporterande tillverkare som inte samarbetade i undersökningen och att de siffror som lämnats in av de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet inte hade kontrollerats eftersom de inte ingick i urvalet.

(138)

På det hela taget och mot bakgrund av alla dessa faktorer, i synnerhet de motsägelsefulla uppgifter som inhämtats från användarna och den mycket låga samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna och från användarna, vars uppgifter om inköp skulle ha varit avgörande för att dubbelkontrollera de kvantiteter som rapporterats av de samarbetsvilliga tillverkarna, ansåg kommissionen preliminärt att den lämpligaste metoden för att kvantifiera importen måste baseras på den officiella importstatistiken i tabell 4. Mot bakgrund av synpunkterna från industrin om att även den övre siffran för de uppgifter som baserades på statistik förmodligen var underskattade, ansåg kommissionen preliminärt att de övre siffror som erhållits från statistik var de lämpligaste för att beräkna importnivån i detta preliminära skede.

(139)

För att få ytterligare försäkringar om att denna metod var lämplig undersökte kommissionen därefter statistiken över import av tunnor baserat på Taric-nummer, som fanns tillgängliga i övervakningsdatabasen från inledandet av denna undersökning, för att se hur stor andel av importen av tunnor utgör av den totala importen av produkter enligt de två berörda KN-numren. Den genomsnittliga andelen av importen av produkter enligt Taric-numren (dvs. import av tunnor) av importen av alla produkter som tillhör de berörda KN-numren för perioden 13 maj 2022–6 december 2022 överensstämde med den genomsnittliga andelen av import av tunnor enligt KN-numren som kommissionen fastställt för skadeundersökningsperioden.

(140)

För att ytterligare kontrollera att denna metod är lämplig har kommissionen för avsikt att kontakta de stora importörer som identifierats i klagomålet för att ytterligare förbättra sin bedömning av importkvantiteterna under skadeundersökningsperioden. Kommissionen kommer även att inhämta mer uppgifter om de små bryggerierna efter det preliminära skedet.

(141)

Dessutom avser kommissionen att samla in uppgifter efter inledandet från de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet för att stämma av dem mot den mer exakta officiella importstatistik som finns tillgänglig för perioden efter inledandet. Kommissionen har även för avsikt att kontrollera importuppgifterna för de samarbetsvilliga tillverkare som inte ingick i urvalet och begära detaljerade uppgifter från tullmyndigheter om de berörda KN-numren från tullmyndigheterna i Rumänien och Spanien i syfte att ytterligare finjustera importuppgifterna.

(142)

Såsom förklaras i avsnitt 4.3.1 fastställde kommissionen importvolymen på grundval av officiell statistik från tullmyndigheter i medlemsstaterna. Marknadsandelen för importen fastställdes som en andel av den totala rapporterade importen från Kina av den totala förbrukningen i unionen (se avsnitt 4.2).

(143)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Importvolym (antal) och marknadsandel

(144)

Såsom framgår av tabellen ovan minskade importvolymen från Kina med 39 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskande importvolym följde den generellt nedåtgående trenden i förbrukningen av tunnor under skadeundersökningsperioden (se tabell 2), om än i mindre omfattning, och var i alla händelser mindre markant än unionsindustrins sjunkande försäljningstrend (se tabell 9).

(145)

Dessa minskningar måste ses mot bakgrund av den rådande marknadssituationen 2020 och undersökningsperioden, dvs. en betydande minskning av efterfrågan på tunnor under covid-19-pandemin. Inom en sådan krympande marknad minskade importen av tunnor med en betydligt mindre marginal än unionsindustrins försäljning. Marknadsandelen för import från Kina har på grund av de lägre priserna följaktligen ökat konstant under skadeundersökningsperioden (med 79 % under skadeundersökningsperioden). Under undersökningsperioden hade Kina en betydande marknadsandel på 31 %.

(146)

Till följd av svårigheterna med att fastställa priser per enhet utifrån officiell statistik fastställde kommissionen importpriserna på grundval av de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet och de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet.

(147)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 7

Importpriser (euro/enhet)

(148)

Importpriserna från Kina minskade med 13 % respektive 11 % under 2019 och 2020, började öka igen under 2020 och undersökningsperioden och nådde tillbaka till 2018 års nivå.

(149)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(150)

Prisjämförelsen gjordes baserat på produkttyp, efter vederbörliga justeringar vid behov, och efter avräkning av avdrag och rabatter. Nästan hela försäljningen för både de exporterande tillverkarna och unionsindustrin skedde direkt till slutanvändarna (dvs. bryggerier), och därför var försäljningskanalerna och handelsledet desamma på båda sidor. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen för de unionstillverkare som ingick i urvalet under undersökningsperioden. Den visade en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 11,9 % och 14 % för importen från det berörda landet på unionens marknad.

(151)

Förutom prisunderskridande förhindrades väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen. På grund av den betydande prispress som orsakades av den dumpade lågprisimporten från kinesiska exporterande tillverkare kunde unionsindustrin inte höja sina priser under undersökningsperioden i linje med utvecklingen av produktionskostnaderna och för att uppnå en skälig vinst.

(152)

Såsom framgår av tabell 11 minskade unionens genomsnittliga försäljningspris med nästan 10 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade produktionskostnaderna med 16 % under samma period, vilket innebar att försäljningspriset var betydligt lägre än produktionskostnaden. Produktionskostnaderna ökade i synnerhet under 2020 och undersökningsperioden, samtidigt som priserna måste hållas stabila på grund av prispressen från kinesisk import. Prisnivåerna och de resulterande vinsterna på exportmarknader som inte påverkades av dumpad import eller där åtgärder hade införts i syfte att återupprätta rättvis handel var däremot i genomsnitt 22 % högre än unionsindustrins försäljningspriser på unionens marknad (+ 29 % under undersökningsperioden (se skäl 196).

(153)

Denna situation hade en tydlig inverkan på unionsindustrins lönsamhet, såsom framgår av tabell 14. Efter att ha legat på 12 % 2018 minskade lönsamheten kraftigt under resten av perioden, särskilt under 2020 och undersökningsperioden.

(154)

Utvecklingen av dessa tre indikatorer visar tydligt att industrin var utsatt för en stark prispress från kinesisk dumpad import, vilket tvingade den att sälja till mycket låga priser under produktionskostnaden. Närmare uppgifter om marknadssituationen, i synnerhet den prispress som unionsindustrin led av i försäljningsprocessen, förklaras i avsnitt 5.1. Detta orsakade att en tydlig prisökning som annars skulle ha ägt rum förhindrades för unionsindustrin.

(155)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(156)

Såsom anges i skäl 7 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(157)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i svaret på det makroekonomiska frågeformuläret från klaganden. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Dessa uppgifter avsåg de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(158)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(159)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital.

(160)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(161)

Under skadeundersökningsperioden minskade tillverkningsvolymen med 62 %. Tillverkningen följde variationen i förbrukningen: en första minskning av efterfrågan under 2019 (med 23 %) och en ytterligare och mer markant minskning av efterfrågan under 2020 och 2021 (covid-19-utbrottet).

(162)

Produktionskapaciteten ökade något med 4 % under skadeundersökningsperioden. Detta beror på de effektivitetsvinster som unionsindustrin gjorde med hjälp av rutiner och personalfördelning i sina produktionslinjer under skadeundersökningsperioden.

(163)

De två ovannämnda utvecklingstrenderna (minskad produktion, ökad kapacitet) ledde till en betydande minskning av kapacitetsutnyttjandet (– 64 %). Under undersökningsperioden nådde graden av kapacitetsutnyttjande en mycket låg nivå (28 %).

(164)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningsvolym och marknadsandel

(165)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionens marknad minskade stadigt (med 71 %) under skadeundersökningsperioden, och trenden var kraftigare än utvecklingen av förbrukningen.

(166)

Unionsindustrins marknadsandel minskade från 83 % 2018 till 69 % under undersökningsperioden, vilket motsvarar en minskning på 14 procentenheter, till följd av den betydande prispressen från den kinesiska importen, vilket förklaras i avsnitt 4.4.3.1. Den kinesiska importen ökade sin marknadsandel konstant under skadeundersökningsperioden.

(167)

Efterfrågan och tillverkningen av tunnor följde en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Mot bakgrund av den minskade förbrukningen förlorade unionsindustrin betydande försäljningsvolymer och dess marknadsandel minskade. Unionsindustrin lyckades behålla en begränsad försäljning enbart på bekostnad av sina försäljningspriser, vilket förklaras i avsnitt 4.4.3.1.

(168)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Sysselsättning och produktivitet

(169)

Sysselsättningen i sektorn följde samma trend som tillverkningen och förbrukningen på unionsmarknaden och minskade dramatiskt med 50 % under skadeundersökningsperioden. Mot bakgrund av ovanstående, i en situation där produktionen minskade med 62 % under skadeundersökningsperioden, föll produktiviteten. Trots minskningen av sysselsättningen minskade den med 33 % under skadeundersökningsperioden och återhämtade sig endast delvis under undersökningsperioden tack vare vissa effektivitetsvinster.

(170)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på priserna för importen från det berörda landet.

(171)

Detta är den första antidumpningsundersökningen avseende den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(172)

De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet som de unionstillverkare som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Försäljningspriser i unionen

(173)

Försäljningspriserna minskade med 2 % mellan 2018 och 2019 innan de sjönk kraftigt under 2020 med 8 % och låg kvar på ungefär samma nivå under undersökningsperioden. Totalt sett minskade unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser med 9 % under skadeundersökningsperioden.

(174)

Under samma period ökade tillverkningskostnaderna per enhet med 16 %. Detta berodde främst på ökningen av de fasta kostnaderna, vilka följde den minskade produktionsvolymen. För att motverka detta lyckades unionsindustrin under åren av nedstängningar på grund av covid-19-pandemin minska sina fasta kostnader med över 20 %. Trots detta var inverkan av de proportionellt sett högre fasta kostnaderna under en period med lågt kapacitetsutnyttjande betydande, eftersom vikten av sådana kostnader i de totala produktionskostnaderna ökade från 13 % 2018 till 23 % under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrin sin sysselsättning enligt tabell 10 och minskade också arbetskraftskostnaderna till följd av uppsägningar under covid-19-perioden, vilket framgår av avsnitt 4.4.3.2.

(175)

Försäljningspriserna och produktionskostnaderna utvecklades på olika sätt. Såsom förklaras i avsnitten 4.3.3 och 5.1 lyckades unionsindustrin inte höja sina priser till hållbara nivåer för att täcka de ökade produktionskostnaderna och det låga kapacitetsutnyttjandet, eftersom prisförhandlingarna på marknaden avsevärt påverkades av den dumpade lågprisimporten från Kina.

(176)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(177)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd minskade under 2019, följt av en ökning under 2020 och under undersökningsperioden. Såsom framgår av tabell 10 minskade dock sysselsättningen samtidigt med 54 %.

(178)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lagerhållning

(179)

Lagren minskade med 58 % under skadeundersökningsperioden. Detta var kopplat till den minskade produktionen och försäljningen. Under skadeundersökningsperioden ökade lagren i procent av produktionen med 11 %, eftersom industrin var tvungen att upprätthålla en viss verksamhetsvolym och därför inte kunde minska produktionen i linje med den minskade försäljningen. Eftersom huvuddelen av tillverkningen sker på beställning och i enlighet med kundens specifikationer kan lagerhållningen i vilket fall som helst inte ses som en viktig skadeindikator.

(180)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(181)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning.

(182)

Under skadeundersökningsperioden minskade vinsten med 58 % under 2019, för att sedan sjunka kraftigt och övergå till tvåsiffriga förluster 2020. Den återhämtade sig delvis under 2021 men var fortfarande negativ. Totalt sett minskade tillverkningen med 173 % under skadeundersökningsperioden. Mot bakgrund av den plötsliga nedgången i efterfrågan i samband med covid-19-pandemin och den ökade konkurrensen från den kinesiska lågprisexporten, såsom förklaras i avsnitt 5.1, tvingades unionsindustrin att sänka sina priser under en period med ökade produktionskostnader, såsom förklaras i skäl 4.4.3.1, vilket ledde till betydande förluster.

(183)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sina verksamheter. Trenden för nettokassaflödet utvecklades på ett liknande sätt som lönsamheten: Trenden visade en drastisk nedgång under 2019–2020, åtföljd av en partiell återhämtning under undersökningsperioden, men nettokassaflödet förblev negativt.

(184)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda värde. Den utvecklades på ett liknande sätt som lönsamheten: en drastisk minskning med 129 % under skadeundersökningsperioden till negativa värden.

(185)

Med tanke på den minskade lönsamheten, kassaflödet och räntabiliteten ledde detta till att kapitalanskaffningsförmågan för unionstillverkarna i urvalet påverkades kraftigt.

(186)

De viktigaste makroindikatorerna visade en negativ utvecklingstrend under skadeundersökningsperioden: Unionens försäljningsvolym minskade med 71 %, tillverkningen med 62 % och sysselsättningen med 50 %.

(187)

En liknande bild kan dras när det gäller mikroindikatorerna. Lönsamheten för försäljningen i unionen (från + 12 % till – 9 %), försäljningspriserna (– 9 %) och kassaflödet (– 109 %) försämrades avsevärt.

(188)

Mot bakgrund av den minskade förbrukningen på grund av covid-19, medan unionsindustrins tillverkningskostnader ökade med 16 %, låg importpriserna från Kina konsekvent och betydligt lägre än unionsindustrins priser och kostnader sedan 2018.

(189)

De kinesiska exportörernas importvolymer minskade totalt sett med 39 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt var minskningen av förbrukningen mycket mer markant (en minskning med 66 %). Till följd av detta ökades den kinesiska exportens marknadsandel med 79 %, från 17 % 2018 till 31 % under undersökningsperioden, och de kinesiska priserna underskred unionsindustrins priser i väsentlig utsträckning under hela skadeundersökningsperioden. Prisunderskridandemarginalen uppgick i genomsnitt till 13,1 % under undersökningsperioden, vilket anges i avsnitt 4.3.3.

(190)

Den dumpade kinesiska lågprisimporten ledde också till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades för unionsindustrin med tanke på marginalerna för målprisunderskridande, som varierade mellan 52,9 % och 58,8 %. Unionsindustrin lyckades inte höja sina priser i linje med de ökade produktionskostnaderna och tvingades därmed in i en ödesdiger lönsamhetssituation för att åtminstone delvis bibehålla sin försäljningskvantitet.

(191)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(192)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Dessa faktorer var covid-19-pandemin som påverkade förbrukningen i unionen och unionsindustrins exportresultat. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen.

(193)

Volymen av importen från Kina minskade med 39 % under skadeundersökningsperioden, från 602 010 år 2018 till 370 107 år 2021. Under samma period ökade den kinesiska importens marknadsandel dock med 14 procentenheter och nådde 31 % under undersökningsperioden, vilket vållade unionsindustrin skada eftersom dess försäljningsvolym minskade med 71 % under samma period.

(194)

Denna import skedde dessutom till priser som var väsentligt lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin hade inget annat val än att följa de låga priser som satts av de kinesiska tillverkarna för att bibehålla en minsta försäljningsvolym under en period med minskande förbrukning och ökande produktionskostnader, såsom förklaras i avsnitt 4.4.3.1. Detta ledde i sin tur till en mycket kraftig minskning av lönsamheten för samtliga unionstillverkare i urvalet, från vinster (på + 12 % under 2018) till stora förluster (– 9 % under 2021), och en påföljande försämring av andra finansiella indikatorer såsom räntabilitet och kassaflöde. Att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades berodde, såsom förklaras i avsnitt 4.3.3, utan tvivel på de kinesiska exporterande tillverkarnas beteende, som erbjöd tunnor till dumpade priser på unionens marknad.

(195)

På en betydligt mindre marknad minskade unionsindustrins försäljning från 2,8 miljoner tunnor 2018 till 800 000 under undersökningsperioden. Om unionsindustrin inte hade sänkt sina priser skulle den ha riskerat att till och med förlora denna begränsade försäljningsvolym, vilket skulle ha tvingat några unionstillverkare att helt upphöra med produktionen.

(196)

Unionens export, som anges i avsnitt 5.2.2, visar hur situationen normalt skulle ha sett ut när det gäller prisnivåer och resulterande vinster på exportmarknader som inte påverkas av dumpad import, eller där åtgärder har införts för att återupprätta rättvis handel, t.ex. i Förenta staterna, unionstillverkarnas största exportmarknad, där tunnor med ursprung i Kina är föremål för antidumpningsåtgärder sedan 2019. Under skadeundersökningsperioden var priset i land för unionsindustrin (inklusive transportrelaterade kostnader och importtullar) i genomsnitt 22 % högre än dess försäljningspriser på unionens marknad (+ 29 % under undersökningsperioden), och låg konstant över dess produktionskostnad, utom 2020, det år som påverkades mest av covid-19 pandemin. Dessa priser är representativa för en marknad där rättvis handel har återupprättats genom antidumpningsåtgärder mot kinesisk import och utgör därför ett rimligt närmevärde för de priser som unionens marknad kunde ha haft utan att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrats som beskrivs i skälen 197–209.

(197)

Unionens marknad är i stort sett uppdelad mellan två huvudkategorier av användare för både unionstillverkare och kinesiska exporterande tillverkare, dvs. små och medelstora oberoende bryggerier (som står för omkring 40 % av försäljningen) och de stora ölkonglomeraten (som svarar för över 50 %).

(198)

Små och medelstora oberoende bryggerier köper ofta tunnor i enlighet med sina medellång- och kortsiktiga behov. Bryggerierna kontaktar flera tillverkare av tunnor och ber om ett anbud för den begärda kvantiteten och en leveranstid. Detta är ett mycket viktigt segment för unionsindustrin, där geografisk närhet och leveranstider kan utgöra fördelar. Detta användarsegment samarbetade inte i undersökningen. Unionsindustrin lämnade dock bevisning för att flera beställningar förlorades till kinesiska lågprisanbud för detta segment. Detta tvingade unionstillverkarna att sänka sina priser betydligt för att bevara sin konkurrenskraft.

(199)

Unionens marknad kännetecknas av fem stora användare, som står för över 50 % av unionsindustrins försäljning i unionen (av dessa fem stora användare antas två, AB InBev och Heineken, ha en global andel av ölmarknaden på över 50/60 %) och minst 55 % av försäljningen för de två kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Unionsindustrin visade att dessa användare organiserade sina inköp av tunnor för följande år genom ett anbudsförfarande via privata upphandlingar. Liksom försäljningen till de oberoende bryggerierna tvingade även anbudsförfarandet konkurrenterna att sänka sina priser så mycket som möjligt, och närvaron av kinesiska exporterande tillverkare som lämnade anbud till mycket låga priser tvingade unionsindustrin att matcha dessa låga priser och hindrade den från att föra över sina kostnadsökningar till sina kunder.

(200)

Vad gäller anbudsförfarandet visade undersökningen att det genomfördes av de stora användarna på ett särskilt sätt. Anbudsvillkoren var specifika i fråga om priser och högsta kvantiteter. Det fanns ingen avtalsenlig skyldighet för köparen att köpa den kvantitet som erbjudits, medan leverantören enligt avtalet var skyldig att leverera den erbjudna kvantiteten till ett anbudspris. De kvantiteter som faktiskt köptes under en upphandling motsvarade sällan de kvantiteter som ursprungligen bjöds ut i den upphandlingen. Samtidigt var vinnarna av anbudet (dvs. leverantörerna av tunnor) skyldiga att respektera de erbjudna leveranskvantiteterna till ett visst pris och kunde till exempel inte ta hänsyn till förändringar i råvarukostnaderna.

(201)

Under skadeundersökningsperioden anordnade de samarbetsvilliga användarna i genomsnitt sju upphandlingar per år. De kvantiteter som till slut köptes baserat på dessa upphandlingar varierar mellan upphandlingarna och motsvarade i genomsnitt mindre än 60 % av de kvantiteter som omfattades av anbudet. Det pris som avtalades under anbudsförfarandet användes dessutom av användarna som en utgångspunkt för eventuella senare prisförhandlingar för spotförsäljning.

(202)

Anbudsförfarandet, som fungerade med röda, gula och gröna ljus för att upplysa alla deltagare (inklusive unionstillverkare och kinesiska exportörer) om hur högt eller lågt anbudet var jämfört med de andra deltagarnas, användes som ett verktyg för att sänka priserna så mycket som möjligt. Närvaron av kinesiska exportörer, med mycket låga prisanbud, tvingade unionsindustrin att sänka sina priser till ohållbara nivåer. Unionsindustrins priser för försäljning via anbudsförfaranden var i genomsnitt 10 % lägre än den övriga försäljningen 2020 och undersökningsperioden, medan det kontrakt som ingicks i slutet av anbudsförfarandet endast avsåg potentiella inköpsvolymer utan säkerhet att få en beställning. Detta bekräftas av de betydande nivåer för prisunderskridande och målprisunderskridande som fastställdes i undersökningen.

(203)

I sin inlaga av den 20 juni 2022 uppgav AB InBev dessutom att ”den senaste tiden har prissättningen från leverantörerna av tunnor [från unionen] varit konkurrenskraftig jämfört med de kinesiska leverantörernas prissättning” under undersökningsperioden och 2022. Detta är ytterligare en bekräftelse på att unionstillverkarna har sänkt sina priser jämfört med tidigare år under skadeundersökningsperioden för att kunna fortsätta att konkurrera med de kinesiska priserna.

(204)

En annan relevant aspekt av anbudsförfarandet var att en stor del av försäljningen till slut avtalades utanför ramen för de faktiska anbudsförfarandena via efterföljande prisförhandlingar på grundval av detta ”ljussystem”. Detta framgår av de kvantiteter som unionsindustrin sålt via anbudsförfaranden, vilka var mycket låga under skadeundersökningsperioden. Nivån sjönk från över 30 % av deras totala försäljning under perioden 2019–2020 till mindre än 16 % under undersökningsperioden. I praktiken utnyttjade användarna detta särskilda anbudsförfarande och de kinesiska dumpade lågpriserbjudandena för att pressa ned unionsindustrins priser till Kinas nivå och därefter avtala dessa priser utanför upphandlingen.

(205)

De uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga användarna visar att de kinesiska exporterande tillverkarna i genomsnitt vann 30 % av de kvantiteter som upphandlades under skadeundersökningsperioden. Detta är dock en försiktig uppskattning eftersom bevisningen i ärendehandlingarna visar att en av de största icke-samarbetsvilliga användarna (Heineken) svarade för minst 30 % av de kvantiteter som exporterades av de två kinesiska tillverkare som ingick i urvalet under undersökningsperioden.

(206)

Såsom förklaras ovan gjorde det i alla händelser ingen skillnad om försäljningen avtalades formellt enligt en upphandling när det gäller verkningarna och orsakssambandet av de dumpade kinesiska priserna på unionsindustrins priser och skadevållande situation.

(207)

Såsom förklaras i avsnitt 4.3.3 sjönk de kinesiska priserna 2019 och 2020 jämfört med 2018 och ökade igen under undersökningsperioden, men nådde endast upp till 2018 års nivåer. Under samma period sjönk unionsindustrins priser med 9 % medan dess produktionskostnader ökade med 16 %.

(208)

Den prispress som importen av tunnor från Kina medförde inom båda marknadssegmenten ledde till att unionsindustrin var tvungen att sänka sina försäljningspriser för att åtminstone delvis bibehålla sin marknadsandel, trots den kraftigt ökade produktionskostnaden. Till följd av detta sjönk lönsamheten från 12 % till – 9 % under skadeundersökningsperioden och samtliga finansiella indikatorer försämrades.

(209)

Mot bakgrund av detta dras därför slutsatsen – mot bakgrund av tidssambandet – att försämringen av unionsindustrins ekonomiska och finansiella situation sammanföll med förekomsten av betydande kinesisk import till mycket låga priser. I en situation med en krympande marknad och ökande produktionskostnader underskred de kinesiska priserna unionsindustrins priser konsekvent och pressade prisnivåerna på unionens marknad, vilket innebär att det är möjligt att fastställa ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan dessa två faktorer.

(210)

Importen av tunnor från Kina till mycket låga priser registrerades från och med 2018. Under skadeundersökningsperioden var det priset på den kinesiska importen i genomsnitt 24 % lägre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris. Detta sammanföll med en konstant sänkning av unionsindustrins priser trots de ökande produktionskostnaderna. Det faktum att den minskade förbrukningen förvärrades ytterligare till följd av covid-19-pandemin försvagade därför inte orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan för unionsindustrin. Under perioden minskade förbrukningen med 66 % och unionsindustrins försäljningsvolym med 71 %, medan den kinesiska exporten endast minskade med 39 % och dess marknadsandel ökade från 17 % till 31 %. Såsom diskuteras i skäl 196 skulle unionsindustrin, utifrån de priser som är möjliga att nå på Förenta staternas marknad, utan kinesisk import och den prispress som den medförde, ha kunnat öka sina priser till en mer hållbar nivå och uppväga de ökade produktionskostnaderna.

(211)

Den betydande minskningen av förbrukning och kapacitetsutnyttjande påverkade unionsindustrins resultat avsevärt. Såsom ovan anförs i avsnitt 4.4.3.1 ökade dock dess andel av de totala kostnaderna till 23 %, även om unionsindustrin lyckades minska sina fasta kostnader avsevärt. Samtidigt lyckades industrin även minska andra strukturella kostnader som sysselsättningskostnader under covid-19-perioden. Unionsindustrins hantering av fasta kostnader och andra strukturella kostnader innebar att effekten av dessa kostnader på industrins resultat mildrades, vilket även förklaras ovan, men detta kunde dock endast uppvägas delvis till följd av att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades som den kinesiska importen orsakade.

(212)

Exportvolymen för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Exportresultat för unionstillverkarna i urvalet

(213)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins export med 52 %.

(214)

Mellan 2018 och 2020 uppvisade unionsindustrins exportresultat något liknande trender som utvecklingen av unionsindustrins försäljningsvolym på unionens marknad. Både unionens försäljningsvolym och unionsindustrins exportförsäljningsvolym minskade under denna första del av skadeundersökningsperioden, som påverkades mest av covid-19-pandemin. I relativa tal minskade dock exportförsäljningsvolymen mindre än försäljningen till unionens marknad. Dessutom började unionsindustrins exportresultat tydligt återhämta sig så snart covid-19-restriktionerna avskaffades och exportförsäljningsvolymerna mer än fördubblades från 2020 till 2021. Under skadeundersökningsperioden var unionsindustrins exportförsäljningspriser dessutom betydligt högre än försäljningspriset på unionens marknad och låg konstant över dess produktionskostnad, förutom under 2020, det år som påverkades mest av covid-19 pandemin, och som även omfattar hälften av undersökningsperioden. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att den tillfälliga försämringen av exportresultatet inte bidrog till skadan, eftersom nivån på exportpriserna var tillräckligt hög för att merparten av unionsindustrins exportförsäljning skulle vara lönsam.

(215)

De kinesiska exportpriserna var betydligt lägre än unionsindustrins priser och kostnader sedan början av skadeundersökningsperioden 2018. Undersökningen visade en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 13,1 %. Denna ökande marknadsnärvaro till mycket låga priser var till nackdel för unionsindustrin, som var tvungen att sänka försäljningspriserna under skadeundersökningsperioden för att åtminstone bibehålla en begränsad försäljningsvolym under och efter covid-19-pandemin. Detta ledde till den negativa utvecklingen av unionsindustrins ekonomiska situation.

(216)

Kommissionen avgränsade och undersökte verkningarna av alla kända faktorer som hade betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Effekterna av covid-19-pandemin och den därmed sammanhängande nedgången i förbrukningen av tunnor i unionen och hela världen påverkade unionsindustrins utveckling negativt, men ansågs vara en tillfällig faktor med begränsad inverkan. Unionsindustrins situation försämrades redan före covid-19-pandemin och fortsatte att försämras fram till slutet av skadeundersökningsperioden.

(217)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, betraktade var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(218)

För att kunna fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(219)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(220)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: Lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna, forskning och utveckling (FoU) och innovation samt den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(221)

De unionstillverkare som ingick i urvalet föreslog i sina svar på frågeformuläret att vinstmålet skulle fastställas till mellan 12 % och 20 %, eftersom de anser att detta är den nivå som krävs för att finansiera nödvändiga investeringar i processer och produkter och för att säkerställa unionsindustrins långsiktiga lönsamhet. Industrin visade också att den genomsnittliga lönsamheten under de år då det rådde normala konkurrensvillkor var 15 %.

(222)

Mot bakgrund av denna bevisning beslutade kommissionen preliminärt att använda vinstmarginalen på 12 %, vilket ligger i den nedre delen av det intervall för siffrorna som anges i föregående skäl, och antog därmed ett mycket försiktigt tillvägagångssätt.

(223)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden fastställdes vinstmarginalen till 12 %, i enlighet med artikel 7.2c.

(224)

När det gäller nivån på investeringar, forskning och utveckling och innovation under skadeundersökningsperioden kontrollerade kommissionen de uppgifter som lämnats och drog slutsatsen att skillnaden mellan kostnader för investeringar, FoU och innovation under normala konkurrensförhållanden som tillhandahållits av unionsindustrin och kontrollerats av kommissionen redan ingick i vinstmålet på 12 %.

(225)

På grundval av detta beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för per enhet den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa den ovannämnda vinstmålmarginalen (se skäl 223) på tillverkningskostnaden för unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden per produkttyp.

(226)

Kommissionen fastställde sedan skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina som ingick i urvalet, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionstillverkare som ingick i urvalet sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen eventuellt resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(227)

Nivån för undanröjande av skada för ”andra samarbetsvilliga företag” och för ”alla övriga företag” fastställs på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag.

(228)

Med stöd av ovanstående bedömning bör preliminära antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(229)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen, undersökte den huruvida den säkert kunde dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade konstaterats, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intresse.

(230)

Det finns åtta företag som tillverkar tunnor i unionen. De sysselsätter mer än 400 arbetstagare direkt (de var fler än 800 år 2018) i Österrike, Tjeckien, Tyskland, Italien och Spanien.

(231)

Införandet av åtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att bibehålla sin marknadsandel, öka kapacitetsutnyttjandet, höja priserna till hållbara nivåer och förbättra lönsamheten till nivåer som kan förväntas under normala konkurrensvillkor.

(232)

Att inte införa åtgärder skulle sannolikt leda till en ytterligare försämring av lönsamheten, som redan var negativ. Uteblivna åtgärder skulle kunna leda till stängning av tillverkningsanläggningar och uppsägning av personal, vilket skulle kunna hota hela unionsindustrins livskraft.

(233)

Kommissionen drog därför den preliminära slutsatsen att införandet av provisoriska åtgärder skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(234)

En icke-närstående importör, som svarade för 1,6 % av den kinesiska importvolymen, lämnade in ett stickprovsformulär och besvarade frågeformuläret. Den samarbetsvilliga importörens genomsnittliga vinst under undersökningsperioden var 16 %.

(235)

Denna importör var emot införandet av åtgärder. Företaget hävdade att införandet av åtgärder, mot bakgrund av det ökande priset på rostfritt stål och sjöfart, skulle ha en ytterligare negativ inverkan på dess lönsamhet, vilket skulle leda till likvidation av företaget. Företaget betonade också att det har gjort betydande FoU-investeringar med egna medel under de senaste åren för att utveckla nya immateriella rättigheter, samt investeringar för att utveckla nya lösningar för att öka produktionen, vilket skulle kunna gynna användarna i unionen och att införandet av åtgärder kan leda till att detta projekt avslutas.

(236)

Kommissionen drog slutsatsen att det är sannolikt att importören kan föra över en del av antidumpningstullen till slutanvändarna. Importörens goda vinstnivå mildrar också tullens inverkan på importörens lönsamhet. Sammantaget tyder den mycket begränsade samarbetsviljan hos endast en importör i denna undersökning på att åtgärderna inte kommer att ha någon större negativ inverkan på importörerna överlag och därför inte skulle uppväga åtgärdernas positiva effekter för unionstillverkarna.

(237)

De handlare/tjänsteleverantörer som är verksamma inom personalisering och anpassning av tunnor kommer att kunna fortsätta denna verksamhet och konkurrera på grundval av förtjänster och inte med den dumpade importen.

(238)

Vid inledandet gav sig två användare, Appie och Carlsberg, till känna, men lämnade endast begränsade uppgifter i sina svar på frågeformuläret. En annan användare, AB InBev, registrerade sig som berörd part och inkom med synpunkter, men besvarade inte frågeformuläret. Dessa användare företräder bryggerier eller bryggerikonglomerat.

(239)

I ett senare skede, såsom förklaras ovan i avsnitt 4.3.1, kontaktade kommissionen åter de stora användarna och begärde uppgifter om deras leverantörer och inköpsvolymer. Tre användare (AB InBev, Asahi och Molson Coors) lämnade vissa uppgifter, men tillhandahöll inte den centrala beskrivningen av frågeformuläret.

(240)

I sin ursprungliga inlaga motsatte sig AB InBev införandet av åtgärder och hävdade att

(241)

När det gäller det första påståendet visade de uppgifter som samlades in under undersökningen att hotell- och restaurangbranschen inte köper tunnor från öltillverkarna, utan endast köper innehållet (dvs. öl). Pubar och barer betalar en pant för tunnorna som återbetalas när de är tomma och returneras till öltillverkarna. Därför förväntas effekten av kostnaden för tunnor på hotell- och restaurangbranschens lönsamhet bli begränsad.

(242)

När det gäller det andra påståendet förefaller unionsindustrin ha tillräcklig outnyttjad kapacitet. Vid sin topp 2018 var förbrukningen i unionen omkring 3,2 miljoner tunnor, medan unionsindustrin har en total produktionskapacitet på nästan 6,8 miljoner tunnor. Även med tanke på exportförsäljningen har unionsindustrin fortfarande nästan 2 miljoner tunnor outnyttjad kapacitet.

(243)

Med hänsyn till att tunnor har en lång livslängd (vanligtvis 30 år) och är påfyllningsbara är tunnornas kostnadseffekter för dryckesindustrin minimala.

(244)

Kommissionen drog därför den preliminära slutsatsen att åtgärdernas negativa konsekvenser för användarna förväntas bli begränsade och att de inte uppväger åtgärdernas positiva verkningar för unionstillverkarna.

(245)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att det i detta skede av undersökningen inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder för import av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål från Folkrepubliken Kina.

(246)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdsnivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(247)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import av påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål med ursprung i Kina i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(248)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull, införas:

(249)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkten tillverkad av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(250)

För att säkerställa att reglerna om antidumpningstullar efterlevs bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även sådana tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(251)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(252)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och bör, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(253)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att avskaffa individuella tullsatser och därmed införa en landsomfattande tull.

(254)

Statistik över påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål uttrycks ofta i antal. Det finns dock ingen sådan kompletterande enhet för påfyllningsbara tunnor av rostfritt stål som anges i den kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (53). Därför måste det föreskrivas att inte bara vikten i kilo eller ton utan även antal i fråga om importen av den berörda produkten ska anges i deklarationen för övergång till fri omsättning. Antal bör anges för Taric-nummer 7310100010 och 7310299010, förutsatt att denna uppgift är förenlig med bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87.

(255)

Såsom nämns i skäl 3 beslutade kommissionen att import av den berörda produkten inte skulle registreras.

(256)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten genom GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(257)

Ningbo Major och Penglai Jinfu lämnade gemensamma synpunkter på utlämnandet av uppgifter på förhand, där de begärde att kommissionen skulle avstå från att tillämpa de provisoriska åtgärderna. De betonade att riktpriserna för vissa produkttyper enligt deras kännedom inte avspeglade de förväntade riktpriserna. De hävdade även att vissa produkttyper inte ingick i beräkningen av skademarginalen och att en rubrik i en tabell med upplysningar inte var korrekt kommenterad.

(258)

Kommissionen undersökte synpunkterna ingående och ansåg att ingen av dem gällde beräkningarnas riktighet, varför de kommer att beaktas tillsammans med alla övriga inlagor efter offentliggörandet av de provisoriska åtgärderna.

(259)

De enheter som används i tabellen över utlämnande av uppgifter avser inte antal utan ton, vilket de exporterande tillverkarna med rätta påpekade. Dessutom ingick vissa produkttyper inte i beräkningen av skademarginalen, eftersom unionsindustrin inte tillverkade motsvarande produkttyper varför det inte var relevanta att beräkna målprisunderskridandemarginalen.

(260)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(261)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.