Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1103 av den 6 juni 2023 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037

(1)

Efter en antisubventionsundersökning införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien genom förordning (EG) nr 1628/2004 (2). Efter en antidumpningsundersökning införde rådet även en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (den ursprungliga undersökningen) genom förordning (EG) nr 1629/2004 (3).

(2)

Efter en partiell interimsöversyn på eget initiativ av utjämningsåtgärderna, ändrade rådet genom förordning (EG) nr 1354/2008 (4) förordningarna (EG) nr 1628/2004 och (EG) nr 1629/2004.

(3)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång av utjämningsåtgärderna förlängde rådet utjämningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EU) nr 1185/2010 (5).

(4)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång av utjämningsåtgärderna förlängde Europeiska kommissionen (kommissionen) utjämningsåtgärderna genom genomförandeförordning (EU) 2017/421 (6).

(5)

Utjämningsåtgärderna infördes i form av en värdetull med en tullsats på 6,3 % och 7,0 % på import från individuellt namngivna exportörer och en tullsats på 7,2 % på import från alla övriga företag i Indien.

(6)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (7) mottog kommissionen en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 18 i grundförordningen.

(7)

Begäran om översyn ingavs den 9 december 2021 av unionstillverkare som svarar för omkring 90 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa grafitelektrodsystem (sökandena). Begäran om översyn grundades på att ett upphörande av åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering och återkommande skada för unionsindustrin. Vissa av de påstådda subventionerna har redan utjämnats i den ursprungliga undersökningen, medan andra är kompletterande eller nya subventioner som inte undersöktes i den ursprungliga undersökningen. Med hänvisning till artikel 18.2 i grundförordningen har kommissionen utarbetat en promemoria om bevisningens tillräcklighet, som inbegriper kommissionens bedömning av all bevisning som den förfogar över avseende det berörda landet och på grundval av vilken kommissionen inleder denna undersökning. Detta memorandum ingår i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av.

(8)

I enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen underrättade kommissionen före inledandet av förfarandet de indiska myndigheterna om att de hade mottagit en väl underbyggd begäran om översyn. Kommissionen uppmanade Indien till samråd i syfte att klargöra situationen vad gäller innehållet i begäran om översyn och nå en ömsesidigt godtagbar lösning. De indiska myndigheterna godtog erbjudandet om samråd, som därefter hölls den 3 mars 2022. Under samrådet kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås.

(9)

Den 9 mars 2022 fastslog kommissionen efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 25.1 i grundförordningen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (8) (tillkännagivandet om inledande) att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång avseende import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien (Indien eller det berörda landet) på grundval av artikel 18 i grundförordningen.

(10)

Genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning den 9 mars 2022 (9) offentliggjorde kommissionen även inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (10) av de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som är i kraft när det gäller import till unionen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(11)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med översynsperiodens utgång (skadeundersökningsperioden).

(12)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade också sökandena, andra kända unionstillverkare, de kända exporterande tillverkarna och de indiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda om att undersökningen skulle inledas och uppmanade dem att delta.

(13)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(14)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna för den likadana produkten i unionen. Urvalet omfattade tre unionstillverkare. Unionstillverkarna i urvalet stod för omkring 61 % av den uppskattade totala unionstillverkningen och 64 % av den uppskattade försäljningsvolymen av den likadana produkten i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter. Urvalet ansågs därför vara representativt för unionsindustrin.

(16)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande.

(17)

Inga importörer gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna.

(18)

Vid inledandet av översynen gjordes frågeformuläret tillgängligt i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats (11).

(19)

Svar på frågeformuläret mottogs från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, de indiska myndigheterna och en indisk exporterande tillverkare. Ingen av användarna besvarade frågeformulär eller gav sig till känna under undersökningen.

(20)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen genomfördes hos de indiska myndigheterna samt hos följande företag:

(21)

Den produkt som översynen gäller är grafitelektroder av ett slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans på högst 6,0 μ.Ω.m, och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien (den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8545 11 00 och ex 8545 90 90 (Taric-nummer 8545110010 och 8545909010). (den berörda produkten eller grafitelektrodsystem).

(22)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen samt i tidigare översyner vid giltighetstidens utgång bekräftade denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(23)

Kommissionen beslutade att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(24)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen och i enlighet med tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen huruvida ett upphörande av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande subventionering.

(25)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn samt de uppgifter som lämnats av de indiska myndigheterna och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren undersöktes följande system, som påstods innebära att subventioner beviljades:

(26)

Systemet med förhandstillstånd, systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror och systemet med varuexport från Indien grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992) (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (utrikeshandelslagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken (FTP) som normalt sett utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet.

(27)

Det dokument om utrikeshandelspolitiken som är relevant för översynsperioden är ”Foreign Trade Policy 2015–2020” (FTP 2015–2020). FTP 2015–2020 trädde i kraft i april 2015 och skulle ursprungligen löpa ut den 31 mars 2020. På grund av covid-19-pandemin har FTP 2015–2020 emellertid förlängts flera gånger, senast till och med den 31 mars 2023. De förfaranden som de indiska myndigheterna tillämpar för FTP 2015–2020 beskrivs närmare i deras förfarandehandbok, (Handbook of Procedures, HOP 2015–2020).

(28)

Kommissionen fastställde att HEG använde systemet med förhandstillstånd under översynsperioden.

(29)

Den detaljerade beskrivningen av systemet finns i punkterna 4.03–4.24 i FTP 2015–2020 och kapitlen 4.04–4.52 i HOP 2015–2020 och den aktualiserade HOP 2015–2020.

(30)

Systemet med förhandstillstånd består av sex delsystem, nämligen fysisk export, årligt behov, mellanliggande leveranser, leveranser likställda med export, dokument för förhandsbefrielse eller ömsesidig inhemsk remburs. Delsystemen skiljer sig åt bland annat avseende vilka företag och verksamheter som omfattas. Exporterande tillverkare och exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare kan få förhandstillstånd för fysisk export och förhandstillstånd för årligt behov. Exporterande tillverkare som levererar till en slutgiltig exportör kan få förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 7.02 i FTP 2015–2020, till exempel leverantörer till exportorienterade företag, kan få förhandstillstånd för delsystemet leverans likställd med export. Slutligen kan mellanliggande leverantörer till exporterande tillverkare få förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och med ömsesidig inhemsk remburs.

(31)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

(32)

Det konstaterades att HEG erhöll förmåner inom det första delsystemet, dvs. förhandstillstånd för fysisk export under översynsperioden. Det är därför inte nödvändigt att fastställa huruvida de andra outnyttjade delsystemen är utjämningsbara. Detta är det viktigaste delsystemet. Det möjliggör tullfri import av insatsvaror för att tillverka en specifik resulterande exportprodukt. Med ”fysisk” i detta avseende avses att exportprodukten måste lämna Indiens territorium. I licensen anges den tillåtna importmängden och exportskyldigheten, inbegripet typen av exportprodukt.

(33)

För att det ska vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se kapitel 4.51 samt tillägg 4H eller 4I i HOP I 2015–2020 (12)), det vill säga föra ett register över den faktiska förbrukningen. Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har granskats och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 4H är korrekta i alla avseenden.

(34)

När det gäller det delsystem som det berörda företaget använde under översynsperioden, dvs. det för fysisk export, fastställer de indiska myndigheterna volymen och värdet av vad som får importeras och vad som måste exporteras och anger detta på tillståndet. Dessutom ska myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena dokumentera de motsvarande transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för systemet med förhandstillstånd fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output, som finns för de flesta produkter inklusive den produkt som översynen gäller.

(35)

Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den resulterande exportprodukten. Skyldigheten att exportera måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter licensens utfärdande (18 månader med möjlighet till två förlängningar om 6 månader vardera).

(36)

Standardnormerna för input/output för den produkt som översynen gäller fastställdes av de indiska myndigheterna 1998 och de justerades eller ändrades inte fram till undersökningsperioden. Standardnormerna för input/output är därför otillräckliga för en effektiv övervakning av den faktiska förbrukningen. De indiska myndigheterna företog inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats. För den huvudsakliga råvaran nålkoks (även kallad kalcinerad petroleumkoks) fann kommissionen en betydande skillnad mellan standardnormen för input/output och företagets faktiska råvaruförbrukning. I fråga om nålkoks tillåter standardnormen för input/output en kvot på 1,3 per exporterat ton, medan den faktiska kvot som är nödvändig vid tillverkningen är betydligt lägre.

(37)

Undersökningen visade därför att de kontrollkrav som ställts av de indiska myndigheterna inte var tillräckliga för att förhindra en förmån.

(38)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren upprätthöll ett visst register över produktionen och förbrukningen. Det var dock inte möjligt att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras ursprung) som förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten och i vilka mängder. Med det system som införts var det i synnerhet inte möjligt att fastställa och exakt mäta om tulleftergifterna var överdrivna, eftersom råvaran lagras i silor där nålkoks som importerats tullfritt blandas med nålkoks som importerats med tull, utan någon separation på plats. Så snart importerad nålkoks lagras gick det därför inte längre att spåra någon särskild importavgift.

(39)

HEG bekräftade att det inte var möjligt att fastställa den faktiska förbrukningen av de råvaror som importerats tullfritt och koppla den till tillverkade och exporterade slutprodukter med hjälp av tillverkarens register. Det delsystem som används i detta fall kan därför inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem.

(40)

Befrielsen från importtull utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen, dvs. den utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom befrielsen innebär att de tullintäkter som annars skulle tas ut inte drivs in och den medför att den undersökta exportören beviljas en förmån genom att befrielsen förbättrar exportörens likviditet.

(41)

Systemet med förhandstillstånd för fysisk export är dessutom rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(42)

Det delsystem som använts i detta fall kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i punkt i) i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. De indiska myndigheterna tillämpade inte något effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se punkt 4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Vidare anses att standardnormerna för input/output för den produkt som översynen gäller inte var tillräckligt exakta och att de inte i sig kan betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom utformningen av dem inte gör det möjligt för de indiska myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilka mängder insatsvaror som förbrukats i exporttillverkningen. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se punkt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Detta framgick också av det faktum att standardnormen för input/output inte har reviderats sedan den antogs 1998.

(43)

Detta delsystem är således utjämningsbart.

(44)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade de indiska myndigheterna att det finns en kontrollmekanism och att detta vederbörligen hade visats under kontrollförfarandet.

(45)

Kommissionen avvisade detta argument. Såsom förklaras i skäl 36 har standardnormen för input/output, som fastställer den mängd råvaror som får importeras skattefritt, inte ändrats sedan den infördes, och kommissionen fann en betydande skillnad mellan standardnormen för input/output och den faktiska förbrukningen. Kommissionen drog slutsatsen att kontrollen av tillämpningen av standardnormen för input/output inte kan säkerställa att alltför höga förmåner beviljas, om den underliggande standardnormen för input/output, som fastställer den mängd råvaror som får importeras skattefritt, inte är tillräckligt exakt och detta faktum inte kontrolleras. Dessutom fann kommissionen att det inte var möjligt att spåra de importerade råvarorna till de färdiga varorna hos HEG.

(46)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade de indiska myndigheterna att det framgår av punkt 2 i avsnitt I i bilaga II till WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder att system med indirekta skatterabatter endast är utjämningsbara om de tillhandahåller eftergifter som överstiger importtullen på insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten.

(47)

De indiska myndigheterna hävdade dessutom att systemet med förhandstillstånd inte är ett utjämningsbart program, eftersom det inte medför en alltför stor avskrivning av importtullar i förhållande till det antal tullar som uppkommer på de importerade insatsvarorna. Detta följde av avsnitt II i bilaga II till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, som innehåller riktlinjer för att avgöra om insatsvaror förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten. I panelrapporten i European Union – countervailing Measures on Certain Polyethylene Terephthalated from Pakistan (WT/DS/486) anges vidare att ”principen om alltför stora eftergifter” tillhandahåller en rättslig standard som avgör om de eftergifter av importtullar som erhålls inom ramen för tullrestitutionssystemet utgör ett finansiellt bidrag.

(48)

Kommissionen förklarade i skäl 36 att det förelåg en betydande skillnad mellan standardnormen för input/output och den faktiska förbrukningen. Såsom förklarats i skäl 38 upprätthöll den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren ett visst register över produktionen och förbrukningen. Det var dock inte möjligt att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras ursprung) som förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten och i vilka mängder. Med det system som införts var det i synnerhet inte möjligt att fastställa och exakt mäta om tulleftergifterna var överdrivna. Det konstaterades även att inget av företagens underlag skulle kunna användas för att beräkna överdrivna tulleftergifter, vilket därmed gör det omöjligt för en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor att utfärda ett intyg. De indiska myndigheterna har inte utvecklat i vilket hänseende denna avsaknad av kontrollmöjlighet gör att standarden i de angivna avsnitten i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder inte är uppfylld.

(49)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(50)

Eftersom det inte finns några godkända restitutionssystem eller någon möjlighet att kontrollera den faktiska förbrukningen av de berörda insatsvarorna, och det inte fanns någon tillförlitlig bevisning som tydde på något annat, anses det totala beloppet av uteblivna tullar (grundläggande tull och skatt på tull) vara en alltför stor återbetalning som skulle utgöra en utjämningsbar subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De ansökningsavgifter som företaget har betalat har dragits av.

(51)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen dessa subventionsbelopp över företagets totala exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(52)

Den subventionsnivå som fastställdes för HEG för detta system under översynsperioden uppgick till 1,66 %.

(53)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att om kommissionen beslutar att utjämna systemet med förhandstillstånd kan endast det belopp som överstiger de tullar som har avskrivits utjämnas. De indiska myndigheterna hävdade att detta följer av WTO:s panelrapport India-Export Related Measures [WT/DS541/R], där det anges att eventuell befrielse från indirekta skatter som inte överstiger de tullar som tas ut på importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportprodukter inte ska anses vara utjämningsbar. De indiska myndigheterna hävdar vidare att panelrapporten (WT/DS/486) tillhandahöll den rättsliga standarden för att underbygga detta fastställande.

(54)

Såsom förklarats i skäl 50 anses det totala beloppet av uteblivna tullar (grundläggande tull och skatt på tull) utgöra en alltför stor återbetalning, eftersom det inte finns några godkända restitutionssystem eller någon möjlighet att kontrollera den faktiska förbrukningen av de berörda insatsvarorna, och det inte fanns någon tillförlitlig bevisning som tydde på något annat. WTO:s panelrapport India-Export Related Measures [WT/DS541/R] innehåller inte någon definition som motsäger detta övervägande.

(55)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(56)

Kommissionen fastställde att HEG använde systemet med varuexport från Indien under översynsperioden.

(57)

Systemet med varuexport från Indien beskrivs närmare i kapitel 3 i FTP 2015–2020 respektive uppdaterade FTP 2015–2020 och i kapitel 3 i uppdaterade HOP 2015–2020 (13).

(58)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(59)

Stödberättigade företag kan utnyttja systemet med varuexport från Indien genom att exportera vissa produkter till vissa länder som ingår i grupp A (traditionella marknader, inbegripet samtliga EU-medlemsstater), grupp B (nya marknader och fokusmarknader) och grupp C (övriga marknader). De länder som ingår i varje grupp och förteckningen över produkter med motsvarande ersättningsnivåer anges i tillägg 3B till uppdaterade HOP 2015–2020.

(60)

Förmånen ges i form av en tullkredit som motsvarar en procentsats av exportens fob-värde. Systemet med varuexport från Indien för export av grafitelektrodsystem till länder i grupp A uppgick under översynsperioden till 2 %.

(61)

I enlighet med punkt 3.06 i FTP 2015–2020 undantas vissa typer av export från systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(62)

Tullkrediterna inom systemet med varuexport från Indien får överföras fritt och gäller under en period på 18 månader från och med dagen för utfärdandet, medan de tullkreditnoter som utfärdats den 1 januari 2016 eller senare ska vara giltiga under en period på 24 månader från och med dagen för utfärdandet, i enlighet med punkt 3.13 i uppdaterade HOP 2015–2020.

(63)

De kan användas för i) betalning av importtullar på insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror, ii) betalning av punktskatter på inhemsk upphandling av insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror och betalning och iii) betalning av tjänsteskatt vid tjänsteupphandling.

(64)

En ansökan om förmåner inom ramen för systemet med varuexport från Indien måste inges online på generaldirektoratet för utrikeshandels webbplats. Relevant dokumentation (fraktsedlar, bankintyg om att betalning erhållits och lossningsbevis) måste inges med den elektroniska ansökan. Relevant regional myndighet i Indien utfärdar tullkrediten efter att ha granskat dokumenten. Så länge som exportören tillhandahåller dokumentationen i fråga har inte den regionala myndigheten någon bestämmanderätt när det gäller beviljandet av tullkrediter.

(65)

Systemet med varuexport från Indien upphörde att gälla den 1 januari 2021. Det konstaterades dock att HEG beviljades förmåner inom ramen för systemet med varuexport från Indien under översynsperioden, eftersom det var möjligt att begära förmåner för tidigare perioder retroaktivt fram till utgången av 2021 enligt systemet.

(66)

Systemet med varuexport från Indien innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En tullkredit inom ramen för systemet utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom tullkrediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar som betalats på kapitalvaror, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Dessutom ger en tullkredit inom ramen för systemet en förmån till den exportör som inte behöver betala dessa importtullar.

(67)

Systemet med varuexport från Indien är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(68)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt systemet med varuexport från Indien oavsett om insatsvaror har importerats eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Även exportörer som köper alla sina insatsvaror lokalt och som inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror har således ändå rätt till förmåner enligt systemet med varuexport från Indien. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt systemet med varuexport från Indien för att importera kapitalvaror, även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt tullrestitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(69)

Det noteras att systemet med varuexport från Indien upphörde att gälla från och med den 1 januari 2021 (14). Fram till slutet av 2021 kunde företagen dock fortfarande ansöka om noter enligt systemet med varuexport från Indien för de exporttransaktioner som gjordes 2020. Vidare kan företagen fortfarande använda den not som erhållits 2021 enligt systemet med varuexport från Indien för att balansera importtullar som ska betalas, till och med den 15 september 2023. Förmånerna enligt detta system erhölls således under översynsperioden och kommer att fortsätta även efter det att undersökningen slutförts.

(70)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade de indiska myndigheterna att systemet med varuexport från Indien inte utgör ett utjämningsbart program, eftersom det endast syftar till att indirekta skatter som betalats på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaror ska återbetalas. Värdet från tullkreditnoterna (som beviljas som förmåner inom ramen för systemet med varuexport från Indien) överstiger inte heller de indirekta skatter som exportören har ådragit sig. Systemet med varuexport från Indien uppfyller således villkoren i punkterna g och h i bilaga I, jämförda med fotnot 1, i WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder.

(71)

I motsats till vad de indiska myndigheterna gör gällande tillhandahåller systemet med varuexport från Indien en alltför stor avskrivning av tullar. Såsom visas i skäl 68 har en exportör ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det har inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten. Avsikten i sig att återbetala indirekta skatter som betalats på insatsvaror som förbrukats ersätter inte behovet av kontroller av huruvida dessa faktiskt förbrukats.

(72)

De indiska myndigheterna uppgav vidare att de har slutat tillämpa systemet med varuexport från Indien med verkan från och med den 1 januari 2021 och att förlängningen av tullen skulle leda till en utjämning av ett program enligt vilket ingen exportör skulle beviljas bistånd. De indiska myndigheterna påpekade att kommissionen i tidigare undersökningar har avstått från att utjämna system som har upphävts av de indiska myndigheterna.

(73)

I skäl 69 visade kommissionen att HEG, trots att systemet slutade tillämpas, erhöll förmåner under översynsperioden efter det att systemet upphört att gälla. Kommissionen visade också att dessa förmåner fortsätter beviljas även efter det att undersökningen avslutats. Inget av dessa fakta har bestridits av de indiska myndigheterna.

(74)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(75)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då företaget erhåller förmånen enligt detta system, efter företagets ansökan. Vid denna tidpunkt utfärdar de indiska myndigheterna en tullkredit som den exporterande tillverkaren bokför som en kortfristig fordran som denne när som helst kan avräkna. Detta utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling. Mot bakgrund av det ovanstående, och eftersom det inte fanns tillförlitliga uppgifter som visar på motsatsen, ansåg kommissionen att förmånerna inom ramen för systemet med varuexport från Indien bör beräknas som summan av de belopp som erhållits inom ramen för detta system under översynsperioden. Kommissionen beaktade de belopp som HEG erhållit för samtliga exporttransaktioner enligt systemet med varuexport från Indien, eftersom företaget endast exporterar den produkt som översynen gäller.

(76)

I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs företagets avgifter för att erhålla subventionen av från det totala subventionsbeloppet där detta begärdes.

(77)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp över HEG:s exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(78)

Den subventionsnivå som fastställdes för HEG för detta system under översynsperioden uppgick till 0,87 %.

(79)

Liksom i den ursprungliga undersökningen och vid den senaste översynen fastställde kommissionen att HEG erhöll skattelättnader enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror som kunde hänföras till den produkt som översynen gäller med ursprung i Indien under översynsperioden.

(80)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beskrivs närmare i kapitel 5 i TFP 2015–2020 och i kapitel 5 i HOP 2015–2020.

(81)

Tillverkande exportörer, exporterande handlare som ”har anknytning till” tillverkare samt tjänsteleverantörer kan komma i fråga för detta system.

(82)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) med en nedsatt tullsats. Efter en ansökan och mot betalning av en avgift utfärdar de indiska myndigheterna i detta syfte en licens inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. Systemet innebär att en reducerad importtullsats tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss mängd varor avsedda för export under en viss period. Enligt FTP 2015–2020 och uppdaterade FTP 2015–2020 kan kapitalvaror importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. Det exportåtagande som uppgår till sex gånger det insparade tullbeloppet måste uppfyllas inom en period på högst sex år.

(83)

Innehavaren av en licens enligt detta system kan också anskaffa kapitalvarorna på den inhemska marknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren ta i anspråk förmånen av den leverans likställd med export som anses ha ägt rum till följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(84)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Den nedsatta tullen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den nedsatta tullen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(85)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Det betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(86)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna.

(87)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till översynsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Indien under undersökningsperioden vara lämplig.

(88)

I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs HEG:s avgifter för att erhålla subventionen av från det totala subventionsbeloppet där detta begärdes.

(89)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den berörda produktens exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom företaget använde maskiner som köptes inom ramen för systemet endast för tillverkning av den produkt som översynen gäller, då subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(90)

Den subventionsnivå som fastställdes för HEG för detta system under översynsperioden uppgick till 0,31 %.

(91)

Kommissionen analyserade en direkt överföring av medel inom ramen för tullrestitutionssystemet. Tullrestitutionssystemet är baserat på avsnitt 75 i tullagen (Customs Act) från 1962, på avsnitt 37 i lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944, avsnitten 93A och 94 i skattelagen (Financial Act) från 1994 och på Customs, Central Excise Duties and Service Tax Drawback Rules (reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt på tjänster) från 1995. Restitutionssatserna offentliggörs regelbundet.

(92)

Kommissionen fastställde att HEG använde sig av tullrestitutionssystemet under översynsperioden.

(93)

Den rättsliga grund som tillämpades under översynsperioden var restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter 1995 (Custom & Central Excise Duties Drawback Rules 1995) (1995 års tullrestitutionsregler), som ändrades 2006 (15) och som sedan ersattes av restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter 2017 (Customs and Central Excise Duties Drawback Rules 2017) (16) (2017 års regler), som trädde i kraft den 1 oktober 2017. Regel 3.2 i 1995 års tullrestitutionsregler utgör grunden för beräkningsmetoden för detta tullrestitutionssystem. Regel 12.1 a ii i nämnda restitutionsregler utgör grunden för den deklaration som exporterande tillverkare måste lämna in för att kunna utnyttja systemet. Dessa regler står oförändrade i 2017 års restitutionsregler och motsvarar regel 3.2 respektive regel 13.1 a ii i dessa.

(94)

Vidare innehåller cirkulärskrivelse nr 24/2001 (17) specifika instruktioner om genomförandet av regel 3.2 och den deklaration som exportörer måste visa upp enligt regel 12.1 a ii.

(95)

Enligt regel 4 i 1995 års restitutionsregler kan centralregeringen ändra tullrestitutionsbelopp eller tullrestitutionssatser som fastställs enligt regel 3. Regeringen har gjort ett antal ändringar, varav de senaste som innehöll revideringar av tullrestitutionssatserna är meddelande nr 95/2018 – CUSTOMS och meddelande nr 07/2020 – CUSTOMS. Till följd av detta var tullrestitutionssatsen för den produkt som översynen gäller 1,6 % av fob-värdet för de exporterade produkterna. Samma tullrestitutionssats tillämpas på de grafitelektrodsystem som HEG exporterar.

(96)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(97)

Enligt detta system har alla företag som exporterar stödberättigade produkter rätt att ta emot ett belopp som motsvarar en procentandel av det deklarerade fob-värdet för den exporterade produkten. Enligt regel 3.2 i restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter baserar de indiska myndigheterna det återbetalningsbara beloppet på branschomfattande genomsnittsvärden för relevanta tullar som betalats på importerade råvaror och en genomsnittlig förbrukning i branschen som inhämtats från vad de indiska myndigheterna anser vara representativa tillverkare av de stödberättigade exporterade produkterna. De indiska myndigheterna anger därefter det belopp som ska återbetalas som en procentandel av det genomsnittliga exportvärdet av de stödberättigade exporterade produkterna.

(98)

För att kunna dra nytta av detta system måste ett företag exportera. Vid den tidpunkt då uppgifter om transporten matas in i tullservern (ICEGATE) anges det att exporten äger rum inom ramen för tullrestitutionssystemet och tullrestitutionsbeloppet fastställs oåterkalleligen. Efter det att fraktföretaget har lämnat in ett generellt exportmeddelande (Export General Manifest) och tullkontoret på ett tillfredsställande sätt har jämfört detta dokument med uppgifterna på fraktsedeln, är alla villkor uppfyllda för att godkänna utbetalningen av restitutionsbeloppet antingen genom en direktutbetalning till exportörens bankkonto eller en växel.

(99)

Exportören måste också styrka sina exportintäkter genom ett bankintyg om att exporten har utförts (Bank Realisation Certificate). Detta dokument kan tillhandahållas efter det att restitutionsbeloppet har betalats ut, men de indiska myndigheterna kommer att återkräva det utbetalda beloppet om exportören inte lämnar in ett bankintyg om att exporten utförts inom en viss tidsfrist.

(100)

Restitutionsbeloppet kan användas för alla syften, och enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera tullrestitutionsbeloppet och bokföra det som en inkomst i affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet har uppfyllts.

(101)

Enligt relevanta lagar och administrativa instruktioner ska den indiska tulladministrationen inte kräva något bevis på att den exportör som begär tullrestitution ska ha ådragit sig eller kommer att ådra sig en tullavgift för import av de råvaror som krävs för tillverkning av den exporterade produkten. Vid kontrollbesöket bekräftade de indiska myndigheterna vidare att företag som anskaffade alla råvaror på hemmamarknaden ändå skulle kunna dra nytta av hela tullrestitutionssatsen beräknad enligt regel 3.2 som nämns ovan. HEG använde sig av den tullrestitutionssats som var tillämplig för hela industrin, för vilken det inte krävs några bevis på att tullar faktiskt betalats.

(102)

Tullrestitutionssystemet innebär att subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen beviljas. Det så kallade tullrestitutionsbeloppet är ett ekonomiskt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom det tillhandahålls som en direkt överföring. Det finns inga restriktioner för användandet av dessa medel. Tullrestitutionsbeloppet innebär vidare att exportören får en förmån, eftersom dennes likviditet förbättras.

(103)

Tullrestitutionssatsen för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte alla de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Systemet uppfyller inte heller de regler som fastställs i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte nödvändigtvis knuten till faktiska betalningar av importtullar på råvaror och är ingen tullkredit för att avräkna importtullar på tidigare eller framtida import av råvaror. Det har vidare inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av de exporterade produkterna och till vilka mängder. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se punkt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Inga bevis lades fram för att det förelåg ett samband mellan restitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror.

(104)

Den betalning som sker i form av en direkt överföring av medel från de indiska myndigheterna efter export av exportörer är knuten till exportresultatet och detta system anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(105)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att tullrestitutionssystemet är utjämningsbart.

(106)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att tullrestitutionssystemet inte är utjämningsbart, eftersom det syftar till att genomföra principen att skatter inte bör exporteras. Dessa system överensstämmer med punkt 2 i avsnitt I i bilaga II till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Restitutionen av indirekta skatter eller importavgifter är inte högre än beloppet för de indirekta skatter eller avgifter som faktiskt tagits ut på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten. Tullrestitutionssystemet utgör endast ett program för återbetalning av skatter som betalats vid import av insatsvaror som använts vid tillverkningen av exporterade varor. Återbetalningen av värden skulle beräknas på grundval av en procentandel av det exporterade fob-värdet, som varierar beroende på vilka exporterade varor det är frågan om.

(107)

De indiska myndigheterna hävdade också att deras databaser används för lämpliga dubbelkontroller. En kommitté besöker också tillverkande exportenheter för att få direkt kännedom om tillverkningsprocessen och noterar vilken typ av insatsvaror som normalt används och mängden svinn. Kommittén beaktar i lämpliga fall även erfarenheter från branschen och allmänna tekniska faktorer. Återbetalningen utgörs av det genomsnittliga tullbelopp som betalats på material av någon särskild klass eller den beskrivning av de varor som använts vid tillverkningen av exportvaror av specificerade varor.

(108)

Kommissionen ansåg dock inte att det anförda sambandet mellan tullrestitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror är tillräckligt för att systemet ska vara förenligt med bestämmelserna i bilaga I led i, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. I synnerhet beräknades krediten inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det fanns vidare inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras belopp och ursprung) som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull i den mening som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(109)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(110)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen slog kommissionen fast att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att erlägga restitutionsbeloppet, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på tullrestitutionen för exporttransaktionen i fråga.

(111)

Mot bakgrund av det ovanstående, och eftersom det inte finns tillförlitliga uppgifter som visar på motsatsen, anser kommissionen att förmånerna inom ramen för tullrestitutionssystemet bör beräknas som summan av de restitutionsbelopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden. Kommissionen beaktade de tullrestitutionsbelopp som HEG erhållit för samtliga exporttransaktioner, eftersom företaget endast exporterar den produkt som översynen gäller.

(112)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen dessa subventionsbelopp över företagets totala exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(113)

Den subventionsnivå som fastställdes för HEG för detta system under översynsperioden uppgick till 1,27 %.

(114)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att om det föreligger alltför stor restitution kan endast denna överskjutande del utjämnas. De indiska myndigheterna hävdade att det föreligger stöd för detta i panelrapporten, European Union – Countervailing Measures on Certain Polyethylene Terephthalate from Pakistan, WT/DS486/R. Från denna panelrapport hänvisade de indiska myndigheterna till ett avsnitt som innehåller följande uttalande: ”I överensstämmelse med denna iakttagelse ger avsnitt III (II) vägledning för undersökande myndigheter som är utformad för att göra det möjligt för undersökande myndigheter att identifiera alltför stora eftergifter.”

(115)

Panelrapporten innehåller inga slutsatser som motsäger kommissionens slutsats om hur den alltför stora förmånen ska definieras i detta fall. Såsom beskrivs i skäl 111 ansåg kommissionen, eftersom det inte fanns någon bevisning för ett faktiskt kontrollförfarande som visar på motsatsen, utan endast allmänna beskrivningar av hur kommittén arbetar och fastställer kvoten för tullrestitutionssystemen, att det var lämpligt att bedöma förmånen inom ramen för tullrestitutionssystemet som summan av de restitutionsbelopp som erhållits för exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden.

(116)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(117)

I likhet med systemet med varuexport från Indien grundar sig RODTEP på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992) (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (utrikeshandelslagen). RODTEP är utformad som en efterföljare till systemet med varuexport från Indien, men på grund av skillnader mellan dessa system när det gäller hur förmånerna beviljas överlappar den period då båda systemen tillämpades.

(118)

Kommissionen fastställde att HEG använde RODTEP under översynsperioden.

(119)

RODTEP beskrivs närmare i kapitel 4 i FTP 2015–2020 respektive uppdaterade FTP 2015–2020 och i kapitel 4 i uppdaterade HOP 2015–2020. Denna beskrivning finns också i det meddelande genom vilken RODTEP infördes i FTP 2015–2020 (18).

(120)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(121)

Stödberättigade företag kan utnyttja RODTEP genom att exportera produkter som inte är uteslutna enligt förteckningen i avsnitt 4.55 i FTP 2015–2020 som icke-stödberättigande leveranser/artiklar/kategorier enligt systemet. Enligt denna förteckning var grafitelektrodsystem inte uteslutna.

(122)

Inom ramen för systemet beviljas en rabatt på en anmäld procentandel av fob-värdet med ett värdetak per enhet av den exporterade produkten. Systemet genomförs genom beviljande av ett rabatterat belopp i form av en överlåtbar tullkredit/elektronisk not (e-not), som upprätthålls i en elektronisk liggare av Central Board of Indirect Taxes & Customs (CBIC).

(123)

Dessa e-noter kan användas för betalning av tullar på import av insatsvaror eller varor, inbegripet kapitalvaror, enligt första tillägget till tulltaxelagen från 1975, det vill säga grundläggande tull.

(124)

RODTEP innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En tullkredit inom ramen för systemet utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom tullkrediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar som betalats på kapitalvaror, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Dessutom ger en tullkredit inom ramen för systemet en förmån till den exportör som inte behöver betala dessa importtullar.

(125)

RODTEP är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(126)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka eventuella tullfritt importerade varor i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(127)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att en översyn vid giltighetstidens utgång endast får omfatta en förlängning av den redan gällande tullen. Därför ska nya subventionssystem såsom RODTEP inte omfattas av denna översyn.

(128)

Det faktum att en översyn vid giltighetstidens utgång är begränsad till en förlängning av en redan gällande tull medför inte att kommissionen enbart får undersöka subventionssystem som fanns under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen. Kommissionen beaktade RODTEP för att fastställa om det förelåg fortsatt subventionering över miniminivån under översynsperioden, eftersom detta ingick i begäran om översyn och det var frågan om ett uppföljningssystem till systemet med varuexport från Indien.

(129)

De indiska myndigheterna hävdade vidare att RODTEP inte är utjämningsbart, eftersom systemet syftar till att genomföra principen om att skatter inte bör exporteras. Dessa system överensstämmer med punkt 2 i avsnitt I i bilaga II till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Restitutionen av indirekta skatter eller importavgifter är inte högre än beloppet för de indirekta skatter eller avgifter som faktiskt tagits ut på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten. Tullrestitutionssystemet utgör endast ett program för återbetalning av skatter som betalats vid import av insatsvaror som använts vid tillverkningen av exporterade varor. Återbetalningen av värden skulle beräknas på grundval av en procentandel av det exporterade fob-värdet, som varierar beroende på vilka exporterade varor det är frågan om.

(130)

De indiska myndigheternas databaser används för lämpliga dubbelkontroller. En kommitté besöker också tillverkande exportenheter för att få direkt kännedom om tillverkningsprocessen och noterar vilken typ av insatsvaror som normalt används och mängden svinn. Kommittén beaktar i lämpliga fall även erfarenheter från branschen och allmänna tekniska faktorer. Återbetalningen utgörs av det genomsnittliga tullbelopp som betalats på material av någon särskild klass eller den beskrivning av de varor som använts vid tillverkningen av exportvaror av specificerade varor.

(131)

Tvärtemot vad de indiska myndigheterna hävdade utgör RODTEP inte endast ett program för återbetalning av skatter som betalats vid import av insatsvaror som använts vid tillverkningen av exporterade varor. Såsom beskrivs i skäl 126 har en exportör ingen skyldighet att faktiskt förbruka eventuella tullfritt importerade varor i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. Därför är de uppgifter som de indiska myndigheterna lämnat om hur räntesatsen för RODTEP-systemet fastställs av kommittén och om dubbelkontroller med dess databanker inte relevanta, eftersom detta inte hindrar den alltför stora förmånen.

(132)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(133)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då företaget erhåller förmånen enligt detta system. Vid denna tidpunkt utfärdade de indiska myndigheterna en tullkredit som HEG bokförde som en kortfristig fordran som företaget när som helst kan avräkna. Detta utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling. Mot bakgrund av det ovanstående, och eftersom det inte fanns tillförlitliga uppgifter som visar på motsatsen, anser kommissionen att förmånerna inom ramen för RODTEP bör beräknas som summan av det belopp som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren HEG förvärvat i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden. Kommissionen beaktade de belopp som HEG erhållit för samtliga exporttransaktioner inom ramen för RODTEP-systemet, eftersom företaget endast exporterar den produkt som översynen gäller.

(134)

I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs företagets avgifter för att erhålla subventionen av från det totala subventionsbeloppet där detta begärdes.

(135)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp över HEG:s exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(136)

Den subventionsnivå som fastställdes för HEG för detta system under översynsperioden uppgick till 0,59 %.

(137)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att om det föreligger alltför stor restitution kan endast denna överskjutande del utjämnas. De indiska myndigheterna hävdade att det föreligger stöd för detta i panelrapporten, European Union – Countervailing Measures on Certain Polyethylene Terephthalate from Pakistan, WT/DS486/R. Från denna panelrapport hänvisade de indiska myndigheterna till ett avsnitt som innehåller följande uttalande: ”I överensstämmelse med denna iakttagelse ger avsnitt III (II) vägledning för undersökande myndigheter som är utformad för att göra det möjligt för undersökande myndigheter att identifiera alltför stora eftergifter.”

(138)

Panelrapporten innehåller inga slutsatser som hindrar kommissionen från att dra slutsatser om hur den alltför stora förmånen ska definieras. Såsom beskrivs i skäl 133 ansåg kommissionen, eftersom det inte finns någon bevisning för ett faktiskt kontrollförfarande som visar på annat, utan endast allmänna beskrivningar av hur kommittén arbetar och fastställer RODTEP-kvoten, att det var lämpligt att bedöma förmånen inom ramen för RODTEP som summan av de restitutionsbelopp som erhållits för exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden.

(139)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(140)

Kommissionen fastställde att HEG erhållit förmåner enligt systemet för ränteutjämning som kunde hänföras till den produkt som översynen gäller under översynsperioden.

(141)

Reserve Bank of India (RBI) offentliggjorde ränteutjämningssystemet för exportkrediter i rupier före och efter leverans (Interest Equalisation Scheme on Pre and Post Shipment Rupee Export Credit) i cirkulärskrivelse DBR.Dir.BC.nr 62/04.02.001/2015–16 av den 4 december 2015. Systemet för ränteutjämning skulle ursprungligen löpa ut i september 2021. I mars 2022 underrättade emellertid RBI bankerna om att systemet skulle förlängas retroaktivt till 2024, men med en lägre procentsats på 2 %.

(142)

Detta system är tillgängligt för export av en rad produkter, inbegripet grafitelektrodsystem, oavsett den exporterande tillverkarens storlek, och för export vid mikroföretag och små och medelstora företag.

(143)

Systemet för ränteutjämning förvaltas av generaldirektoratet för utrikeshandel. Ursprungligen tillhandahölls en ränteutjämning på 3–5 % för lån som utnyttjades för export inom ramen för 416 tullpositioner enligt bilaga A och export från mikroföretag samt små och medelstora företag inom alla ITC(HS)-nummer.

(144)

Enligt cirkulärskrivelsen av den 4 december 2015 ska bankerna från och med december 2015 sänka den räntesats som de stödberättigade exportörerna debiteras i enlighet med riktlinjerna för räntor på förskott med den räntesats för utjämning av räntor som de indiska myndigheterna föreskriver. De lokala bankerna erhöll ersättning från RBI, vilket innebär att de stödberättigade företagen erhöll lägre räntor. Ränteutjämningsförmånen är tillgänglig från och med dagen för utbetalningen fram till återbetalningen eller fram till den dag då den utestående exportkrediten förfaller till betalning. Ränteutjämningen är emellertid endast tillgänglig för de stödberättigade exportörerna under den period som systemet är i kraft.

(145)

När RBI i mars 2022 underrättade bankerna om den retroaktiva förlängningen av systemet till 2024 med den lägre procentsatsen på 2 %, gav detta även de privata bankerna möjlighet att återbetala respektive avräkningsbelopp för perioden mellan oktober 2021 och mars 2022 retroaktivt till de stödberättigade exporterande tillverkarna.

(146)

Systemet för ränteutjämning innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a iv och 3.2 i grundförordningen. Privata banker ska enligt lag direkt tillhandahålla ränteutjämning till stödberättigade företag.

(147)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom sådan ränteutjämning för lån inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Det betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(148)

I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen utgörs förmånen för mottagaren av skillnaden mellan det räntebelopp som företaget betalar för det offentliga lånet och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för ett likvärdigt kommersiellt lån på den indiska finansmarknaden (dvs. den ränteutjämning som föreskrivs enligt lag). Storleken på de utjämningsbara subventionerna ansågs därför motsvara det räntebelopp som RBI avräknade under översynsperioden och HEG därmed sparade. Detta omfattar även de belopp som bankerna återbetalade retroaktivt under översynsperioden på grund av den retroaktiva förlängningen av systemet i mars 2022.

(149)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp över HEG:s exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(150)

Den subventionsnivå som fastställdes för HEG för detta system under översynsperioden uppgick till 0,71 %.

(151)

Systemet med tillstånd för tullfri import är ett system med tullbefrielse för import som ingår vid export och regleras i kapitel 4 i FTP 2015–2020. Systemet fortsatte att gälla enligt uppdaterade FTP 2015–2020. När det gäller export som omfattas av systemet med förhandstillstånd kan ett företag inte samtidigt begära förmåner enligt systemet med tillstånd för tullfri import. Ingen förmån konstaterades för HEG under översynsperioden.

(152)

Enligt artikel 8.1.3 i cirkulärskrivelsen beviljas kreditvärdiga exportörer med goda resultat enkel tillgång till exportkrediter till mest förmånliga villkor genom guldkortsystemet. Kommissionen har inte funnit några särskilda förmåner för HEG under översynsperioden som skulle kunna kopplas till guldkortssystemet.

(153)

Genom statusinnehavarsystemet beviljas förmåner till företagsledare som har utmärkt sig inom internationell handel och framgångsrikt bidragit till landets utrikeshandel. Alla exportörer med ett kodnummer för import/export har tillgång till systemet under förutsättning att de uppnår ett fastställt tröskelvärde för exportresultat under det innevarande och föregående tre räkenskapsår. Kommissionen har inte funnit några särskilda förmåner för HEG under översynsperioden som skulle kunna kopplas till statusinnehavarsystemet.

(154)

Under översynsperioden utnyttjade HEG exportkrediter före och efter leverans. Bortsett från ränterabatten inom ramen för systemet för ränteutjämning som redan diskuterats i avsnitt 3.3 har kommissionen emellertid inte funnit några särskilda förmåner för HEG som är kopplade till exportkrediter före och efter leverans.

(155)

Initiativet för marknadstillträde är ett allmänt exportfrämjande system som emellertid endast riktar sig till genomförandeorgan för att främja export och underlätta marknadstillträde. Det omfattar ingen direkt samverkan med de exporterande tillverkarna, utan med exportfrämjande rådet under överinseende av handelsministeriet. Exporterande tillverkare kan erhålla indirekta fördelar genom ersättning för kostnader i samband med exportfrämjande åtgärder. Ingen förmån konstaterades emellertid för HEG under översynsperioden.

(156)

Det förekom inget samarbete från exportörer med tillverkning i Karnataka och Maharashtra i undersökningen. Därför behöver kommissionen basera sina slutsatser på tillgängliga uppgifter.

(157)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade de indiska myndigheterna att kommissionen utjämnade program från Karnataka och Maharashtra och hävdade att det inte finns några tillverkare av den produkt som översynen gäller i Maharashtra.

(158)

I motsats till vad de indiska myndigheterna påstår har kommissionen i denna undersökning inte dragit några slutsatser om regionala system i Karnataka och Maharashtra.

(159)

Under den senaste översynen vid giltighetstidens utgång åtnjöt HEG befrielse från skatt på elektricitet från delstaten Madhya Pradesh till industriföretag som investerar i elproduktion för företagsintern förbrukning. HEG:s rätt att dra nytta av detta system upphörde från och med 2016.

(160)

I klagomålet nämndes en rabatt på 2 rupier för elektricitet som köptes som en möjlig förmån enligt regionala system. De elfakturor som granskades hos företaget uppvisade skillnader i förhållande till den normala eltariffen för industrin, inklusive en rabatt som anges i fakturorna. Till följd av detta samlade kommissionen in handlingar från företaget och de indiska myndigheterna om de energitariffer som är tillämpliga på HEG i Madhya Pradesh.

(161)

Dokumenten och annan tillgänglig information visade att Madhya Pradesh Electricity Regulatory Commission inrättades av Madhya Pradeshs regering genom anmälan i officiella tidningen den 20 augusti 1998.2003 års ellag (nr 36 från 2003) som det regionala parlamentet antagit har trätt i kraft med verkan från den 10 juni 2003 och kommissionen anses nu ha inrättats och verka i enlighet med bestämmelserna i 2003 års ellag. I avsnitt 86 i 2003 år ellag föreskrivs att denna statliga kommission ska ha följande uppgifter:

(162)

Madhya Pradesh Electricity Regulatory Commission fastställde en rabatt för industriförbrukare med företagsinterna kraftverk i sina dekret om tariffer för leveranser i detaljistledet. Rabatten inrättades ursprungligen för en period på fem år från och med räkenskapsåret 2016/2017, men förlängdes till och med räkenskapsåret 2022/2023. Under översynsperioden föreskrevs i dekret FY 2020–21 om tariffer för leveranser i detaljistledet att en rabatt på 2 rupier per enhet ska vara tillämplig på det vanliga priset på extra elenheter som förbrukaren förvärvar från nätet, med förbehåll för en minskning av den elförbrukning som producerats företagsinternt.

(163)

I dekreten om tariffer för leveranser i detaljistledet föreskrivs dessutom ytterligare en särskild tariff för en särskild kategori av industriella användare, kallade ”energiintensiva industrier”, som är lägre än den normala tariffen för industriella användare (den nedsatta eltaxan).

(164)

Rabatten för företagsinterna kraftverk är tillgänglig för företag i delstaten Madhya Pradesh som helt eller delvis har tillgodosett sin efterfrågan på energi under ett räkenskapsår mellan 2016 och 2020 genom företagsinterna kraftverk och nu säljer sin egen energi till nätet och därefter täcker sin efterfrågan på energi via återköp från nätet.

(165)

Den nedsatta eltaxan för energiintensiva industrier är endast tillgänglig för företag i delstaten Madhya Pradesh som är verksamma som ministålverk, sådana stålverk med vals-/järnsvampverk inom samma anläggning, elektrokemisk industri/elektrotermisk industri eller ferrolegeringsindustri.

(166)

Rabatter och nedsatta eltaxor fastställs av Madhya Pradesh Electricity Regulatory Commission i dess årliga dekret om tariffer för leveranser i detaljistledet. Den helt statsägda nätoperatören Madhya Pradesh Madhya Kshetra Vidyut Vitaran Co. Ltd (en av de fyra offentligt ägda elleverantörerna i staten) tillämpar sedan dessa dekret i sina respektive elfakturor. Förutom företagsinterna kraftverk är inga privata aktörer verksamma på elmarknaden i Madhya Pradesh.

(167)

På grund av undersökningsresultatet avseende de system som beskrivs i avsnitten 3.2 och 3.3, som redan bekräftar fortsatt subventionering på en nivå som ligger långt över miniminivån, drog kommissionen slutsatsen att det inte krävdes några ytterligare analyser av de båda systemen (elrabatt och nedsatt eltaxa för vissa industrisektorer) i samband med denna översyn vid giltighetstidens utgång för att fastställa fortsatt subventionering, vilket redan hade fastställts.

(168)

På grundval av de insamlade dokumenten och med tanke på att tillämpningen av både elrabatten och den nedsatta eltaxan leder till en nedsättning av priset med 50 % jämfört med den normala eltaxan för stora industriella användare i delstaten Madhya Pradesh, kan det inte uteslutas att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll en betydande förmån enligt dessa system.

(169)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade de indiska myndigheterna att en undersökning av detta system varken omfattades av tillkännagivandet om inledande eller av de samråd med de indiska myndigheterna som krävdes enligt WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder.

(170)

I enlighet med skälen 159 och 160 ansåg kommissionen att systemet omfattades av begäran om översyn och eventuellt utgjorde en fortsättning av det tidigare elsystemet. Kommissionen bekräftade emellertid även den ståndpunkt som beskrivs i skäl 168, nämligen att det vid denna översyn vid giltighetstidens utgång inte är nödvändigt att genomföra en fullständig analys av de två systemen. Därför fastställdes ingen subventionering beträffande dessa system.

(171)

De utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckt i procent av värdet, uppgick till följande för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren:

(172)

Det totala subventionsbeloppet överstiger det försumbara tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i grundförordningen.

(173)

Det fastslogs att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren fortsatte att gynnas av utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna under översynsperioden. Det fastställdes att subventioneringen även fortsatte på landsnivå, eftersom de flesta system är tillgängliga i hela landet för exportörer av grafitelektrodsystem.

(174)

De utjämningsbara subventionssystemen ger återkommande förmåner, och det finns inga tecken på att systemen kommer att fasas ut inom överskådlig framtid eller att HEG skulle sluta erhålla förmåner från dessa system. Tvärtom förnyades de nationella skatterelaterade systemen under översynsperioden inom ramen för utrikeshandelspolitiken 2015–2020, som kommer att gälla fram till mars 2023. Dessutom erinras det om att tillämpningen av utrikeshandelspolitiken 2015–2020 har förlängts flera gånger, vilket tyder på att uppföljningen av utrikeshandelspolitiken sannolikt kommer att medföra fortsatt subventionering. Varje exportör är vidare berättigad till subventioner från flera av subventionssystemen. Det enda undantaget gäller systemet med varuexport från Indien, som löpte ut i januari 2021. Detta system har emellertid ersatts av ett liknande system, RODTEP, från vilket företaget erhöll förmåner, såsom framhålls i avsnitt 3.2.5 ovan.

(175)

På samma sätt fann kommissionen att den förmånliga finansieringen inom ramen för systemet för ränteutjämning har förlängts åtminstone till 2024.

(176)

Undersökningen visade även att den indiska importen fortsatte att komma in på unionsmarknaden under översynsperioden och att den bibehöll sina kvantiteter och marknadsandelar på samma sätt som vid de två senaste översynerna. Analysen av produktionsvolym och outnyttjad kapacitet i Indien, exportvolymer och priser från Indien till övriga tredjelandsmarknader, gällande åtgärder i övriga tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft i skälen 250–270 visar också att det är sannolikt att den subventionerade exporten skulle öka dess redan betydande närvaro på unionsmarknaden ytterligare om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(177)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen ansåg kommissionen att det var sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(178)

Den likadana produkten tillverkades av sju unionstillverkare under översynsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(179)

Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till 219 330 ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet och uppgifterna från de tillverkare som inte ingick i urvalet och de sökande (19). Såsom anges i skäl 15 svarade de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för mer än 61 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(180)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av försäljningsvolymen för unionsindustrins produktion för unionsmarknaden och importvolymerna enligt uppgifter från Eurostat.

(181)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (ton)  (20)

(182)

Unionens förbrukning av grafitelektrodsystem minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Under 2018 noterades en hög förbrukning som drevs på av en hög efterfrågan från EU:s stålindustri, som höll på att återhämta sig från stålkrisen. I en situation med plötsliga prisökningar på grafitelektrodsystem byggde ståltillverkare dessutom upp lager av grafitelektrodsystem, eftersom de förväntade sig ytterligare ökningar.

(183)

Under 2019 minskade tillverkningen av stål i elektriska ljusbågsugnar jämfört med 2018 (med 6,6 % enligt siffror från Eurofer). Följaktligen minskade efterfrågan på grafitelektrodsystem. Eftersom priset på grafitelektrodsystem sjönk betydligt var det inte längre nödvändigt för industrin i senare led i förädlingskedjan att bygga upp lager, eftersom användarna inte längre oroade sig för en ytterligare prisökning. Som en följd av detta började ståltillverkarna minska sina lager av grafitelektrodsystem. Dessutom sjönk efterfrågan ytterligare – men denna gång tillfälligt under 2020, efter covid-19-utbrottet.

(184)

Såsom anges i skäl 180 fastställde kommissionen importvolymen från Indien på grundval av statistik från Eurostat. Marknadsandelen fastställdes på grundval av förbrukningen i unionen såsom anges i skäl 181.

(185)

Importen från Indien utvecklades enligt följande:

Tabell 2

Importvolym (ton) och marknadsandel

(186)

Importen av den produkt som översynen gäller från det berörda landet minskade 2019 och 2020, till följd av den minskade förbrukningen i EU, och återhämtade sig under översynsperioden. Totalt sett ökade importvolymen under skadeundersökningsperioden från 5 802 ton 2018 till 6 540 ton under översynsperioden, dvs. med 13 %. Importen av grafitelektrodsystem från Indien utgjorde omkring 16 % av den totala importen av grafitelektrodsystem till unionen under översynsperioden, vilket motsvarar en marknadsandel på 5 %.

(187)

Sammantaget ökade importen från Indien och dess marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Trots att förbrukningen i unionen minskade fortsatte volymen av dumpad och subventionerad import från Indien att öka under skadeundersökningsperioden (med 13 %), medan unionsindustrins försäljning minskade.

(188)

De genomsnittliga priserna för importen från Indien utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro/ton)

(189)

Det genomsnittliga importpriset (21) på grafitelektrodsystem från Indien sjönk med 80 % under hela skadeundersökningsperioden, från 13 756 euro/ton 2018 till 2 747 euro/ton under översynsperioden.

(190)

På grund av den stora globala efterfrågan på grafitelektrodsystem översteg de indiska priserna unionsindustrins priser under första halvan av skadeundersökningsperioden, men sjönk sedan med 60 % mellan 2018 och 2020 och förblev genomgående lägre än unionspriserna under 2020 och översynsperioden.

(191)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(192)

Resultatet blev en prisunderskridningsmarginal på 41,1 %.

(193)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att den prisunderskridandemarginal som kommissionen beräknat inte är representativ, eftersom den inte baseras på faktiska marknadspriser i unionen. De indiska myndigheterna anser att den försäljning som härstammar från GrafTech Iberica och gjordes inom ramen för långfristiga avtal har medfört ett försäljningspris som är artificiellt högt och inte är vägledande för marknadspriset på grafitelektrodsystem i unionen.

(194)

Kommissionen håller inte med om denna bedömning. Långfristiga avtal utgör inte någon ovanlig affärspraxis, utan ett affärsbeslut där en kund accepterar att binda sig till en viss prisnivå i utbyte mot försörjningstrygghet. Då långfristiga avtal användes vid handel på den relevanta marknaden medför det faktum att dessa har inkluderats i urvalet inte urvalet inte skulle vara representativt. Dessutom omfattades endast en del av GrafTechs försäljning av långfristiga avtal, medan försäljningen för de andra två unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden inte omfattades av liknande långfristiga avtal. Kommissionen anser därför att de långfristiga avtal som GrafTech Iberica använde inte får någon större påverkan på beräkningen av prisunderskridandet, eftersom de var representativa för en del av marknaden. Påståendet avvisades därför.

(195)

Importen av den produkt som översynen gäller från övriga tredjeländer kom huvudsakligen från Kina, Mexiko och Ryssland.

(196)

Importvolymen från övriga tredjeländer, samt marknadsandelen och pristendenserna, utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Import från andra tredjeländer än Indien

(197)

Inverkan av import från övriga tredjeländer har analyserats, eftersom den utgjorde omkring 84 % av den totala importen av grafitelektrodsystem till unionen under översynsperioden. Trots den minskade förbrukningen ökade importvolymen från övriga tredjeländer med 19 %, från nästan 29 000 ton 2018 till omkring 35 000 ton under översynsperioden.

(198)

Importen från tredjeländer följde delvis den minskade förbrukningen 2019 och 2020, men återhämtade sig snabbt och nådde den högsta nivån under översynsperioden, med en ökning på 19 % jämfört med 2018. Det genomsnittliga priset på import från övriga tredjeländer följde den globala trenden och minskade med 72 % mellan 2018 och översynsperioden.

(199)

Den största andelen av denna import under översynsperioden, 76 %, utgjordes av import från Kina. Importvolymen från övriga tredjeländer utom Kina och Indien ökade med 22 % under skadeundersökningsperioden. Importvolymen av grafitelektrodsystem från Indien ökade från 5 800 ton 2018 till 6 500 ton under översynsperioden, medan den från Kina ökade från 22 054 ton 2018 till 26 065 ton under översynsperioden, med en ökning av marknadsandelen på 25 %, respektive 31 %.

(200)

Under samma period var importpriserna från Kina lägre än både de indiska exportörernas priser och unionstillverkarnas priser (utom 2018).

(201)

Den 7 april 2022 (22) införde kommissionen dessutom antidumpningstullar på import av grafitelektrodsystem från Kina (mellan 23 % och 74,9 %) (23).

(202)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(203)

Som nämns i skäl 15 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(204)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på antidumpningsfrågeformuläret från de tillverkare som ingick i urvalet samt makroekonomiska uppgifter från de tillverkare som inte ingick i urvalet och sökandena, vilka dubbelkontrollerades mot uppgifterna i begäran om översyn. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(205)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(206)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital.

(207)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(208)

Till följd av den minskade förbrukningen sjönk unionsindustrins produktionsvolym med 34 % mellan 2018 och 2020, och återhämtade sig delvis under översynsperioden, men låg kvar under 2018 års nivå. Totalt sett minskade tillverkningsvolymen med 13 % under skadeundersökningsperioden.

(209)

Minskningen av produktionsvolymen beror på den minskade förbrukningen i kombination med unionsindustrins minskade försäljningsvolym, såsom förklaras i skäl 211.

(210)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(211)

Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 18 % under skadeundersökningsperioden. Den minskade stadigt fram till 2020 (med 38 %) och återhämtade sig endast delvis under översynsperioden. Denna ökning överensstämde dock inte med den liknande utvecklingen av förbrukningen i unionen, vilket totalt sett medförde en förlust av unionsindustrins marknadsandel från 77 % 2018 till 70 % under översynsperioden (minus 9 %), medan marknadsandelen för importen från Indien ökade med 25 % under samma period.

(212)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen av grafitelektrodsystem i EU med 10 %. Denna minskning av förbrukningen på 15 000 ton drabbade endast unionsindustrin, som förlorade 21 000 ton av försäljningen. Under samma period fortsatte volymen dumpad import från Indien, Kina och övriga tredjeländer att öka under skadeundersökningsperioden, med 13 %, 18 % respektive 19 %.

(213)

Såsom förklaras ovan förlorade unionsindustrin en försäljningsvolym på 21 000 ton under skadeundersökningsperioden, medan importen ökade med mer än 6 200 ton. Detta ledde till att unionsindustrin förlorade marknadsandelar på 9 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin hade således ingen tillväxt under skadeundersökningsperioden.

(214)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(215)

Antalet anställda i unionsindustrin låg kvar på en relativt stabil nivå under skadeundersökningsperioden (minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden). Med hänsyn till den minskade tillverkningen som förklaras i avsnitt 4.4.2.1 följde därför produktiviteten för arbetskraften inom unionsindustrin, mätt som produktion (i ton) per anställd, samma utveckling och sjönk med 11 % under samma period.

(216)

I skäl 177 drog kommissionen slutsatsen att indisk import fortsatte att komma in på unionens marknad till subventionerade priser under översynsperioden. Kommissionen fann även bevisning för att subventioneringen sannolikt kommer att fortsätta om åtgärderna upphör att gälla.

(217)

Trots de utjämningsåtgärder som har varit i kraft sedan 2009 har unionsindustrin förlorat en betydande försäljningsvolym, vilket återspeglas i en förlust av marknadsandelar på 9 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Det har inte kunnat konstateras någon full återhämtning från tidigare subventionering varför unionsindustrin förblir sårbar för de mycket skadliga verkningarna av eventuell subventionerad import på unionsmarknaden.

(218)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för de unionstillverkare som ingick i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(219)

Försäljningspriserna ökade med 13 % mellan 2018 och 2019, innan de minskade kraftigt under 2020 och under översynsperioden till en nivå som var 45 % lägre än 2018.

(220)

Produktionskostnaden ökade, nådde sin högsta nivå 2020 och började minska under översynsperioden. Denna utveckling beror på den betydande prisökningen på den huvudsakliga råvaran, dvs. nålkoks. Priset på nålkoks ökade stadigt och kraftigt fram till 2019 på grund av den ökade efterfrågan från industrin för litiumjonbatterier och började minska först 2020.

(221)

Med beaktande av unionsindustrins försäljningspriser noterade kommissionen att en del av unionstillverkningen (särskilt GrafTech Ibericas och GrafTech Frances tillverkning) som stod för omkring 50 % av unionens totala försäljning och tillverkning till viss del tillfälligt var skyddad från direkt konkurrens på marknaden, medan den andra delen (de två andra unionstillverkarna som ingick i urvalet) var direkt utsatt för den dumpade indiska importen.

(222)

Denna situation berodde på att det fanns långfristiga avtal som täckte den försäljning av grafitelektrodsystem som härstammade från GrafTech Iberica. Dessa långfristiga avtal hade ingåtts efter en period med ovanligt höga priser under åren 2017–2018. Dessa avtal var inköpsavtal av ”take or pay”-typ, med en garanterad leveransnivå till ett fast pris och där köparen åtog sig att köpa de avtalade volymerna till ett förutbestämt och fast pris, med förbehåll för olika avtalsenliga rättigheter och skyldigheter. Giltighetstiden för dessa avtal var tre till fem år. Det framgick att en mycket stor del av försäljningen som härstammar från GrafTech Iberica under översynsperioden ägde rum inom ramen för dessa långfristiga avtal. Undersökningen visade inte att någon annan unionstillverkare omfattades av liknande långfristiga avtal under skadeundersökningsperioden. Mot bakgrund av de långfristiga avtalens begränsade varaktighet noterade kommissionen att deras effekt är av övergående karaktär.

(223)

Dessa långfristiga avtal härrör från perioden med hög prisvolatilitet under åren 2017–2018 som sträckte sig fram till 2019. Under dessa år ökade de globala priserna på grafitelektroder betydligt. Detta berodde på många faktorer, däribland ökad global efterfrågan. Unionsindustrin uppgav att den främsta orsaken till den ökade efterfrågan var den globala förändringen inom stålindustrin, där masugnar ersätts med elektriska ljusbågsugnar med grafitelektroder. Såsom förklaras i skäl 220 var dessutom den nya konkurrensen om nålkoks (den huvudsakliga råvaran vid tillverkningen av grafitelektroder) med litiumjonbatteriindustrin drivande för ökningen av råvarukostnaderna som bidrog till prisvolatiliteten. För att lösa detta problem med prisvolatilitet ingicks långfristiga avtal om leverans av den produkt som översynen gäller från GrafTech Iberica med en löptid på mellan tre och fem år. Tanken var att erhålla stabilare priser i utbyte mot ett stabilt utbud, vilket kunderna efterfrågade.

(224)

Tack vare de långfristiga avtalen kunde försäljningen från GrafTech Iberica därför äga rum på en stabil prisnivå ([25–50] % över det genomsnittliga försäljningspriset per enhet i unionen) under översynsperioden, trots den allmänna prisnedgången för resten av unionsindustrin som inte omfattades av långfristiga avtal. På grundval av tillgängliga uppgifter, såsom försäljningsvolymer av den produkt som översynen gäller som inte omfattades av långfristiga avtal och inte härstammade från GrafTech Iberica samt försäljningen från de två andra unionstillverkarna som ingår i urvalet, uppskattade kommissionen att det genomsnittliga priset på marknaden som inte omfattades av långfristiga avtal var omkring [25–50] % lägre än det genomsnittliga försäljningspriset per enhet i unionen på hela marknaden. Det genomsnittliga försäljningspriset i unionen under översynsperioden återspeglar därför inte på ett korrekt sätt konkurrensläget på unionsmarknaden, som i hög grad påverkades av lågprisimport och dumpad import både från Indien och Kina.

(225)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(226)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna minskade något under skadeundersökningsperioden. Totalt minskade den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd med 5 %. Denna utveckling var främst ett resultat av den begränsade minskningen av sysselsättningstalen (se skäl 215).

(227)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(228)

Lagerhållningen kan inte betraktas som en relevant skadeindikator inom denna sektor, eftersom produktion och försäljning främst baseras på orderingång och tillverkarna följaktligen tenderar att hålla begränsade lager. Utvecklingstendenserna när det gäller lagerhållning nämns därför endast upplysningsvis.

(229)

Totalt sett påverkades lagerhållningen av den nedåtgående trenden för unionsindustrins produktion och försäljning. Utgående lager som procentandel av produktionen ökade betydligt under 2019 och 2020 (med 54 %, respektive 78 %) och minskade delvis under översynsperioden. Totalt sett ökade de utgående lagren med 25 % under skadeundersökningsperioden.

(230)

När man emellertid tittar på uppgifterna från de två unionstillverkare som inte ingick långfristiga avtal så framträder en annan bild. Under samma period ökade deras lager med [35–45] %.

(231)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(232)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning.

(233)

Efter den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång som nämns i skäl 1, där utjämningsåtgärderna infördes, förbättrades unionsindustrins situation och dess vinstmarginal nådde 75 % under 2018, på grund av den prisökning som anges i avsnitt 4.4.3.1. Därefter försämrades situationen emellertid och från 2018 minskade vinstmarginalerna tills den nådde sin lägsta nivå 2020 (2 %) och återhämtade sig delvis under översynsperioden (31 %), vilket motsvarar en minskning med 58 % under skadeundersökningsperioden.

(234)

Orsaken till denna nedåtgående trend var den betydande minskningen av förbrukningen och försäljningsvolymen i unionen som unionsindustrin drabbats av till fördel för den dumpade och subventionerade indiska och den dumpade kinesiska importen till unionen, som utövade ett betydande pristryck genom att underskrida unionsindustrins priser och tvinga den del av unionsindustrin som inte omfattas av långfristiga avtal att sänka sina priser, såsom förklaras i skäl 224.

(235)

Som angetts ovan sålde en av unionstillverkarna som ingick i urvalet, GrafTech Iberica, merparten av sina volymer inom ramen för långfristiga avtal. Därför såldes produkterna till stabila priser och under översynsperioden (innan de långfristiga avtalen löpte ut, en betydande del löpte ut i slutet av 2021, och en annan del i slutet av 2022), ansågs denna försäljning fortfarande delvis vara skyddad från externa faktorer såsom den allmänna prisnedgången.

(236)

Situationen är emellertid en annan för de två andra unionstillverkare som ingick i urvalet. Om man bortser från GrafTech Iberica visar mikroindikatorerna en annan bild, där lönsamheten för försäljningen i unionen sjönk från [+ 70 – +80] % 2018 till [0 – +10] % under översynsperioden.

(237)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sin verksamhet. På grund av den nedåtgående utvecklingen för unionsindustrins vinst minskade kassaflödet med 68 % under skadeundersökningsperioden.

(238)

Tack vare att kassaflödet fortfarande var positivt ökade investeringarna med 25 % under skadeundersökningsperioden, vilket främst berodde på unionsindustrins ansträngningar att rationalisera sin tillverkning och öka effektiviteten och produktiviteten för att möta den ökande lågprisimporten. Under samma period sjönk räntabiliteten, uttryckt som vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde med 79 % och följde därför samma tendens som lönsamheten.

(239)

En liknande bild som den som beskrivs ovan framträder när man tittar på uppgifterna från de två unionstillverkare som inte hade någon försäljning inom ramen för långfristiga avtal under översynsperioden. Under samma period sjönk räntabiliteten och kassaflödet minskade till [0 + 10] %.

(240)

Den minskade lönsamheten och räntabiliteten kommer att göra det allt svårare för unionstillverkarna i urvalet att anskaffa kapital för framtida investeringar. Med en så snabbt sjunkande avkastning på investeringarna kommer det att bli svårare för tillverkarna i urvalet att anskaffa kapital i framtiden.

(241)

Undersökningen visade att åtgärderna åtminstone delvis gjorde det möjligt för unionsindustrin att behålla betydande marknadsandelar under hela skadeundersökningsperioden. De flesta skadeindikatorer visade att unionsindustrins ekonomiska situation var svår. Såsom förklarats ovan beror denna negativa utveckling på den minskade förbrukningen i kombination med följderna av covid-19-utbrottet och den dumpade importen från Kina och den dumpade och subventionerade importen från Indien som under samma period ökade sina marknadsandelar till nackdel för unionsindustrin, vars marknadsandel minskade. Situationen förvärrades ytterligare av den kraftiga ökningen av den dumpade importen från Kina och Indien. Unionsindustrin har reagerat på dessa utmaningar genom att sänka sina priser och minska vinsten, vilken trots detta förblev positiv under skadeundersökningsperioden.

(242)

I synnerhet minskade produktion, försäljningsvolymer och marknadsandelar samt försäljningspriser, vilket påverkade produktiviteten och lönsamheten negativt. Det ökade pristrycket från den dumpade importen från Indien och Kina tvingade unionsindustrin att sänka sina försäljningspriser, vilket fick negativa effekter på dess lönsamhet, som minskade betydligt under skadeundersökningsperioden. Slutligen har den snabbt minskande avkastningen på investeringar en negativ inverkan på unionsindustrins förmåga att anskaffa kapital och investeringar.

(243)

Emellertid lyckades unionsindustrin, trots de nedåtgående trenderna, fortfarande behålla en stor försäljningsvolym och en betydande marknadsandel. Även lönsamheten förblev positiv under hela skadeundersökningsperioden, trots den negativa utvecklingen. Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin var föremål för viss negativ utveckling under skadeundersökningsperioden, vilket resulterade i en allmänt utsatt situation 2021, men inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen under översynsperioden.

(244)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att de ökade råvarupriserna, till följd av Ryska federationens militära aggression mot Ukraina, utgör en av de viktigaste faktorerna för unionsindustrins minskade lönsamhet.

(245)

Inga bevis lades fram som stöd för påståendet. Den militära aggressionen och den underliggande geopolitiska situationen utvecklades efter översynsperioden, från och med februari 2022, och påverkade därför inte unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden. Detta påstående ansågs därför vara ogrundat.

(246)

I skäl 243 drar kommissionen slutsatsen att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under översynsperioden. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, om det är sannolikt att den skada som ursprungligen orsakades av dumpad och subventionerad import från Indien återkommer om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(247)

För att fastställa om det är sannolikt att den skada som ursprungligen vållades av den dumpade och subventionerade importen från Indien återkommer, beaktade kommissionen följande faktorer: i) produktionsvolym och outnyttjad kapacitet i Indien, ii) exportvolymer och priser från Indien till marknader i andra tredjeländer, iii) gällande åtgärder i övriga tredjeländer, iv) unionsmarknadens attraktionskraft och v) sannolika prisnivåer på importen från Indien och deras inverkan på unionsindustrins situation om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(248)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång (24) uppskattades den totala indiska produktionskapaciteten för grafitelektrodsystem till omkring 160 000 ton, produktionen till omkring 121 000 ton och den outnyttjade kapaciteten till omkring 39 000 ton under översynsperioden. Den outnyttjade kapaciteten motsvarade omkring 29 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(249)

Dessutom visade uppgifterna i begäran (25) att en indisk tillverkare förväntades fortsätta att öka sin kapacitet med ytterligare 20 000 ton i början av 2023, vilket gör att den outnyttjade kapaciteten ökar till 59 000 ton (43 % av unionens förbrukning under översynsperioden). Det finns därför kapacitet att i betydande utsträckning öka exportkvantiteterna till unionen, särskilt som det inte finns några indikationer på att marknader i tredjeländer eller hemmamarknaden skulle kunna absorbera en eventuell ökning av tillverkningen.

(250)

På grund av bristande samarbete och således någon annan mer tillförlitlig källa för att fastställa den indiska exporten av grafitelektrodsystem från Indien till övriga tredjeländer utom unionen, baserades analysen på uppgifter från GTA för HS-nummer 8545 11. Detta HS-nummer omfattade omkring 82 % av den indiska exporten till unionen (jämfört med Taric-uppgifter från Eurostat), medan nästan ingen import till unionen från Indien skedde enligt HS-nummer 8545 90. Uppgifterna från GTA för HS-nummer 8545 11 ansågs därför vara den mest tillförlitliga källan för marknadsanalyser av tredjeländer.

(251)

Både GIL och HEG, de två kända tillverkarna av grafitelektrodsystem i Indien, konstaterades vara mycket exportorienterade och exporterade över 60 % av sin tillverkning 2021. Turkiet, Förenta staterna, unionen och Egypten var deras viktigaste exportmarknader. Totalt sett minskade de globala exportvolymerna från Indien med 14 % från 2018 till översynsperioden, medan de ökade med 16 % till de tre största exportmarknaderna (Turkiet, Förenta staterna och Egypten).

(252)

Analysen av exportpriserna till Indiens tio största exportländer under översynsperioden visade att exportpriset till unionen på fob-nivå vid den indiska gränsen (2 727 euro/ton) var högre än till Egypten, Sydkorea, Sydafrika, Mexiko och Förenade Arabemiraten, medan det var lägre än till Turkiet, Förenta staterna, Saudiarabien och Indonesien. Med hänsyn till de exportrestriktioner som den indiska industrin står inför, såsom förklaras i avsnitt 5.3, och med hänsyn till den nuvarande indiska outnyttjade kapaciteten, ansågs de indiska exportörerna emellertid ha ett incitament för att styra om betydande exportvolymer från tredjeländer till den mer attraktiva unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(253)

Efter Förenta staterna:s sanktioner mot Iran i augusti 2018 förlorade Indien sin största exportdestination för grafitelektrodsystem (26). Innan sanktionerna infördes tillhörde Iran de tre främsta exportdestinationerna för grafitelektrodsystem för Indien med exportvolymer på omkring 9 000 ton/år. Efter sanktionerna minskade exportvolymerna från Indien till Iran till nästan noll ton 2019 och låg kvar på denna nivå under de följande åren.

(254)

Dessutom förlängde Eurasiska ekonomiska kommissionen antidumpningsåtgärderna på import av grafitelektrodsystem från Indien till september 2023 på 16,04 % för HEG och på 32,83 % för GIL och andra indiska tillverkare. Ryska federationen, en av medlemmarna i Eurasiska ekonomiska unionen, var en viktig konsument av grafitelektrodsystem med en årlig ståltillverkning i ljusbågsugnar på 24 miljoner ton 2019. Indiens export av grafitelektrodsystem till Ryssland minskade från omkring 840 ton 2018 till noll ton 2020 och 2021. Med den redan tillgängliga outnyttjade kapaciteten kommer detta därför att begränsa de potentiellt tillgängliga exportmarknaderna för de indiska tillverkarna och ytterligare öka unionsmarknadens attraktionskraft om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(255)

Att unionsmarknaden är attraktiv framgår av det faktum att grafitelektrodsystem från Indien fortsatte att importeras till unionsmarknaden, trots de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna. Under skadeundersökningsperioden fortsatte Indien att vara det näst största exportlandet till unionen efter Kina. Trots en minskning mellan 2019 och 2020 på grund av covid-19-pandemin bibehöll och ökade Indien sin export till unionen, mellan 5 800 ton 2018 och 6 500 ton under översynsperioden, och sina marknadsandelar, mellan 4 % 2018 och 5 % under översynsperioden. Detta ligger i samma intervall som de exportvolymer och marknadsandelar som observerades i unionen under översynsperioden för de två tidigare översynerna vid giltighetstidens utgång. Såsom anges i skäl 192 underskred det indiska exportpriset till unionen kraftigt priserna på unionsmarknaden under översynsperioden.

(256)

Enligt HEG:s offentliga uttalanden anser tillverkaren dessutom att unionen är en viktig exportmarknad för att öka sin närvaro om antidumpnings-/subventionsåtgärderna upphävs (27).

(257)

För att bedöma den framtida importens inverkan på unionsindustrins situation ansåg kommissionen att prisnivåerna för den indiska exporten utan antidumpningstullarna skulle vara en rimlig indikator på framtida prisnivåer till unionsmarknaden. På grundval av detta fastställdes den genomsnittliga prisunderskridandemarginalen för den produkt som översynen gäller till 41,1 %, utan antidumpnings- och utjämningstullar, och ansågs därför vara den bästa indikatorn på de sannolika prisnivåerna i avsaknad av antisubventionssåtgärder.

(258)

Med hänsyn till den intensiva användningen och den snabba ersättningen tenderar användarna av den produkt som översynen gäller att hålla betydande lager som råvaror. Därför är den produkt som översynen gäller priskänslig. En ökning av importen till låga priser skulle tvinga unionsindustrin att sänka sina priser ytterligare, vilket redan har gjorts för att konkurrera med importen från Indien och Kina, såsom förklaras i avsnitt 4.4.3.1.

(259)

Från och med april 2022 omfattas dessutom import av vissa grafitelektrodsystem från Kina av den antidumpningstull som anges i skäl 199. Den produkt som berörs av dessa tullar omfattar i stor utsträckning den produkt som omfattas av denna undersökning, nämligen Taric-nummer 8545110010. Den kinesiska marknadsandelen förväntas därför minska (från 20 % under översynsperioden). Detta kommer att ytterligare öka unionsmarknadens attraktionskraft för den dumpade/subventionerade importen från Indien. Med den nuvarande eller till och med sannolikt ökade outnyttjade kapaciteten som anges i skäl 249, och utan konkurrensen från de kinesiska exporterande tillverkarna, är det mycket sannolikt att de indiska exporterande tillverkarna i betydande utsträckning kommer att öka sin import av den produkt som översynen gäller till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(260)

Såsom förklaras i skälen 221–224 påverkas unionsindustrins globala situation dessutom av den särskilda situation som är tillämplig på GrafTech Iberica, vilken är tillfällig. De långfristiga avtalen löpte ut (till övervägande del löpte de gällande avtalen redan ut 2022). Vissa av de befintliga långfristiga avtalen som härstammade från GrafTech Iberica förlängdes i ett eller två år efter 2022. De förlängda långfristiga avtalen omfattade emellertid endast en mindre del av den totala försäljningen från GrafTech Iberica. Den absoluta majoriteten av de försäljningsvolymer som härstammade från GrafTech Iberica kommer inte längre att omfattas av de befintliga långfristiga avtalen i slutet av 2023, även om man inkluderar de förlängda långfristiga avtalen. Denna andel kommer att öka ytterligare i slutet av 2024. Vidare noterade kommissionen att de genomsnittliga försäljningspriserna för produkter som härstammade från GrafTech Iberica under undersökningsperioden minskade jämfört med 2020 (även om man inkluderar försäljningen inom ramen för långfristiga avtal), vilket visade att den försäljning som härstammade från GrafTech Iberica påverkades av lågprisimporten av grafitelektroder från Indien och Kina. GrafTech Iberica kommer därför senast i slutet av 2023 att befinna sig i samma situation som de andra tillverkarna och utsättas fullt ut för effekterna av ökande volymer av dumpad och subventionerad import från Indien. Detta innebär att unionsindustrins ekonomiska situation skulle försämras ytterligare om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(261)

Med en förlust av lönsamhet skulle unionsindustrin inte kunna genomföra nödvändiga investeringar. I slutändan skulle detta också leda till förlorade arbetstillfällen och risk för nedläggning av produktionslinjer.

(262)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att det inte föreligger någon sannolikhet för återkommande skada i detta fall, främst på grund av att marknadsandelen för importen från Indien till unionen endast är 5 % och att skadan för unionsindustrin beror på importen från Kina och inte på importen från Indien. De indiska myndigheterna hävdade vidare att de låga importpriserna från Indien är en reaktion på lågprisimporten från Kina.

(263)

Vid fastställandet av sannolikheten för återkommande skada till följd av den dumpade importen från Indien (se skäl 247) beaktade kommissionen flera faktorer såsom produktionsvolym och outnyttjad kapacitet i Indien, volymer och priser avseende exporten från Indien till andra tredjelandsmarknader, befintliga åtgärder i övriga tredjeländer, unionsmarknadens attraktionskraft och sannolika prisnivåer för importen från Indien och deras inverkan på unionsindustrins situation, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. I sina synpunkter ifrågasatte de indiska myndigheterna inte kommissionens analys eller slutsats rörande någon annan av dessa faktorer än den som behandlas i skäl 127. I motsats till vad de indiska myndigheterna påstått i sina synpunkter grundade kommissionen inte sina slutsatser beträffande sannolikheten för återkommande skada på marknadsandelen från importen av grafitelektrodsystem från Indien till unionen under översynsperioden.

(264)

Påståendet avvisades därför.

(265)

De indiska myndigheterna hävdade vidare att unionsmarknaden inte är attraktiv i prishänseende för de indiska exporterande tillverkarna, eftersom deras exportpriser till unionen är lägre än exportpriset på grafitelektrodsystem till andra tredjeländer.

(266)

Kommissionen medgav i skäl 252 att de indiska exportpriserna till vissa tredjeländer är högre än exportpriserna till unionen. Emellertid är priserna till vissa andra viktiga exportmarknader för de indiska exporterande tillverkarna lägre än priserna till unionen. Såsom förklaras i avsnitt 4.3.1 ovan ökade dessutom den indiska exportens marknadsandel i unionen under skadeundersökningsperioden. Av de skäl som anges ovan drog kommissionen därför slutsatsen att detta påstående var ogrundat.

(267)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att ett upphävande av åtgärderna med all sannolikhet skulle leda till en betydande ökning av den dumpade och subventionerade importen från Indien till priser som underskrider unionsindustrins priser, vilket skulle förvärra unionsindustrins ekonomiska situation. Det är högst sannolikt att detta skulle leda till återkommande väsentlig skada och att unionsindustrins lönsamhet allvarligt skulle äventyras till följd av detta.

(268)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intressen som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intresse, inbegripet unionsindustrins, importörernas, distributörernas och användarnas intresse.

(269)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(270)

Unionsindustrin består av fem grupper som tillverkar grafitelektroder i unionen. Alla grupper samarbetade till fullo i undersökningen. Såsom nämns i skäl 15 gjorde kommissionen ett urval av unionstillverkare. Urvalet bestod av tre unionstillverkare som besvarade frågeformuläret. Detta urval ansågs vara representativt för unionsindustrin.

(271)

Såsom anges ovan led unionsindustrin inte väsentlig skada under skadeundersökningsperioden, men befinner sig i en bräcklig situation, vilket bekräftas av skadeindikatorernas negativa utveckling. Ett avskaffande av antidumpningstullarna skulle sannolikt leda till återkommande väsentlig skada, vilket skulle leda till en förlust av försäljnings- och produktionsvolym samt marknadsandelar och således till en förlust av lönsamhet och sysselsättning.

(272)

Unionsindustrin har å andra sidan visat sig vara en livskraftig industri. Efter den senaste översynen vid giltighetstidens utgång lyckades den förbättra sin situation på unionsmarknaden under rättvisa förhållanden, investera och driva sin verksamhet med en vinst som var högre än det vinstmål som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. En fortsatt tillämpning av åtgärderna skulle förhindra att lågprisimporten från Indien översvämmar unionsmarknaden och därmed göra det möjligt för unionsindustrin att upprätthålla hållbara priser och lönsamhetsnivåer som är nödvändiga för framtida investeringar.

(273)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att ett bibehållande av utjämningsåtgärderna skulle vara i unionsindustrins intresse.

(274)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade de indiska myndigheterna att eftersom antisubventionstullarna redan varit tillämpliga i nästan 20 år skulle en fortsatt tillämpning av tullarna medföra överdrivet skydd och hämma konkurrensen på EU-marknaden. Det kunde inte anses motiverat att tullarna skulle fortsätta att gälla i över 20 år.

(275)

Kommissionen har funnit bevisning för att subventioneringen av den indiska exporten fortsatte under översynsperioden. Förlängningen av tullarna är därför i överensstämmelse med regeln om skydd mot subventionerad import, även om åtgärderna tillämpas under lång tid. Det finns inte heller någon risk för en negativ inverkan på konkurrensen på EU-marknaden, eftersom tullarna endast uppväger subventionerna och återställer en rättvis internationell konkurrens.

(276)

Kommissionen kontaktade alla kända icke-närstående importörer, handlare och användare. Ingen av de berörda parterna gav sig till känna.

(277)

Eftersom inga importörer, handlare eller användare samarbetade, fanns det inga tillgängliga uppgifter om tullarnas inverkan på dessa parter. Den ursprungliga undersökningen visade dock att en eventuell inverkan på andra berörda parter inte var sådan att åtgärderna måste anses strida mot unionens intresse och likaså visade den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång att bibehållandet av åtgärderna inte skulle ha någon betydande negativ inverkan på dessa parters situation.

(278)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna inte skulle få någon betydande negativ inverkan på importörer, handlare eller användare.

(279)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna inte ligger i unionens intresse. De indiska myndigheterna hävdade att det faktum att den försäljning som härstammade från GrafTech Iberica gjordes inom ramen för långfristiga avtal, vilket ledde till ett högt försäljningspris som är artificiellt och konkurrenshämmande och inte är vägledande för marknadspriset för grafitelektrodsystem i unionen. Följderna av denna försäljning till ett artificiellt högt pris skulle drabba användarna i senare led i unionen.

(280)

Såsom förklaras i skäl 194 är det inte frågan om någon ovanlig handelspraxis, utan långfristiga avtal ingås frivilligt och båda parterna är överens om villkoren, eftersom de utgår från att de kommer att vara fördelaktiga. Kommissionen anser därför att de långfristiga avtalen och de därav följande priserna inte kan anses vara konkurrenshämmande. Såsom förklaras i skäl 235 kommer merparten av de långfristiga avtal som GrafTech Iberica har undertecknat dessutom att löpa ut före slutet av 2023 och GrafTech Iberica kommer att befinna sig i samma situation som de andra tillverkarna och utsättas fullt ut för effekterna av ökande volymer av dumpad import från Indien.

(281)

Påståendet avvisades därför.

(282)

De indiska myndigheterna hävdade vidare att fortsatta tullar inte skulle ligga i unionens intresse, eftersom tullarnas inverkan kommer att föras vidare till kunderna.

(283)

Detta argument ansågs ogrundat. Kommissionen bedömde användarnas intresse i skälen 276–278 och drog slutsatsen att bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna inte skulle få några betydande negativa verkningar för användarna.

(284)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl rörande unionens intresse som talar emot bibehållandet av slutgiltiga antidumpningsåtgärder avseende importen av den produkt som översynen gäller från Indien.

(285)

På grundval av kommissionens slutsatser om fortsatt subventionering från Indien, sannolikheten för fortsatt skada och återkomst av den skada som vållades av subventionerad import från Indien, samt om unionens intresse, anser kommissionen att de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien bör bibehållas.

(286)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatserna som fastställs i denna förordning är endast tillämpliga på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Indien och som produceras av de namngivna rättsliga enheterna. Import av den produkt som översynen gäller som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, däribland närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De ska inte vara föremål för någon av de individuella utjämningstullsatserna.

(287)

Ett företag får begära att dessa individuella utjämningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (28). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(288)

Alla berörda parter har underrättats om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. De beviljades också en period inom vilken de kunde lämna synpunkter på detta utlämnande av uppgifter.

(289)

I enlighet med artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (29) ska återbetalningar som sker till följd av en dom av Europeiska unionens domstol omfattas av en räntesats som motsvarar den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner som offentliggörs i C-serien i Europeiska unionens officiella tidning den första kalenderdagen i varje månad.

(290)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.