Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/2758 av den 12 december 2023 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Förbundsrepubliken Brasilien, Islamiska republiken Iran och Ryska federationen till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1795 (3) införde Europeiska kommissionen (kommissionen) antidumpningstullar på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Förbundsrepubliken Brasilien (Brasilien), Islamiska republiken Iran (Iran), Ryska federationen (Ryssland) och Ukraina (de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas därför nedan för den ursprungliga undersökningen.

(2)

Efter en begäran från European Steel Association (Eurofer eller sökanden) inledde kommissionen den 18 januari 2021 en partiell interimsöversyn begränsad till en undersökning av dumpning med avseende på en rysk tillverkare, PAO Severstal. Den 18 mars 2022 återkallade emellertid Eurofer sin begäran, och översynen avslutades därefter genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/624 (4).

(3)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (5) mottog kommissionen en begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång av de ursprungliga åtgärderna i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)

Begäran om översyn ingavs den 4 juli 2022 av Eurofer, såsom företrädare för unionsindustrin för vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Begäran om översyn grundades på att ett upphörande av åtgärderna sannolikt skulle leda till återkommande och fortsatt dumpning och återkommande skada för unionsindustrin.

(5)

Efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen fastställde kommissionen att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde den 5 oktober 2022 en översyn vid giltighetstidens utgång avseende import till unionen av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Brasilien, Iran, Ryssland och Ukraina på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (6) (tillkännagivandet om inledande).

(6)

Den 23 november 2022 återkallade sökanden sin begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång av de ursprungliga åtgärderna med avseende på Ukraina. Kommissionen beslutade därefter den 16 februari 2023 att avsluta översynen vid giltighetstidens utgång med avseende på import från Ukraina i enlighet med artikel 9.1 i grundförordningen och att fortsätta översynen av import från Brasilien, Iran och Ryssland (7).

(7)

Eftersom översynen vid giltighetstidens utgång avseende Ukraina avslutades upphörde de ursprungliga åtgärderna beträffande import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Ukraina automatiskt att gälla fem år efter införandet av de ursprungliga åtgärderna.

(8)

De antidumpningsåtgärder som för närvarande är i kraft och som är föremål för denna översyn vid giltighetstidens utgång är därför de som tillämpas på import från Brasilien, Iran och Ryssland (de berörda länderna). Åtgärderna införs i form av en fast tull per ton, och tullsatserna varierar mellan 54,50 och 63,00 euro/ton för Brasilien, 57,50 euro/ton för Iran och mellan 17,60 och 96,50 euro/ton för Ryssland.

(9)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 juli 2021 till och med den 30 juni 2022 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2019 till och med slutet av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(10)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, kända unionstillverkare, de kända tillverkarna och myndigheterna i de berörda länderna, kända importörer, användare och handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och inbjöd dem att delta.

(11)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(12)

Kommissionen mottog synpunkter på inledandet från Ryska federationens ministerium för ekonomisk utveckling och Ryska federationens industri- och handelsministerium (de ryska myndigheterna), den brasilianska regeringen (de brasilianska myndigheterna), företrädd av Brasiliens EU-beskickning, samt de brasilianska tillverkarna Usinas Siderúrgicas de Minas Gerais SA (Usiminas) och Companhia Siderúrgica Nacional (CSN).

(13)

De ryska myndigheterna erinrade om att unionens sanktioner till följd av Rysslands oprovocerade militära angrepp mot Ukraina påverkade importen av den berörda produkten. De tillade att unionen den 26 mars 2022 införde ett importförbud för ryska järn- och stålprodukter och hävdade att den ryska importen av nästan alla typer av varmvalsade platta stålprodukter upphört sedan andra kvartalet 2022. Enligt de ryska myndigheterna är dessa sanktioner bestående, och det fanns inga tecken på att de skulle mildras vid tidpunkten för undersökningen. De ryska myndigheterna hävdade därför att kommissionen bör anse att sanktionerna påverkar bedömningen av sannolikheten för fortsatt dumpning – särskilt bedömningen av unionsmarknadens attraktionskraft och av sökandens påstående i begäran att marknader i tredjeländer inte har kunnat absorbera den ryska stålkapaciteten (8). När det gäller unionsmarknadens attraktionskraft hävdade de ryska myndigheterna att störningar i handelsflödena och leveranskedjorna till följd av sanktionerna minskade unionsmarknadens attraktionskraft för ryska leverantörer på grund av den upplevda risken för handelsrestriktioner. Enligt de ryska myndigheterna kommer det dessutom att krävas mycket tid och kraft för att återuppta handelsförbindelserna mellan unionen och Ryssland. Slutligen menade de ryska myndigheterna även att sannolikheten för återkommande skada inte kunnat fastställas på grund av införandet av unionens sanktioner.

(14)

För det första noterade kommissionen att, när det gäller de ryska myndigheternas påstående att den ryska importen av nästan alla typer av varmvalsade platta stålprodukter upphörde från och med andra kvartalet 2022, det i det fjärde sanktionspaketet, som de ryska myndigheterna hänvisade till, infördes endast ett importförbud för 21 av de 24 KN-nummer som nämns i skäl 42 (9). Det är dock viktigt att tillägga att detta importförbud enligt artikel 3g.2 i förordning 833/2014 i dess lydelse enligt förordning (EU) 2022/428 inte var tillämpligt på fullgörandet förrän den 17 juni 2022 avseende avtal som ingåtts före den 16 mars 2022, eller biavtal som är nödvändiga för fullgörandet av sådana avtal. Med undantag för de sista 13 dagarna av översynsperioden hade sanktionerna därför ingen inverkan på importen av den berörda produkten från Ryssland. Dessutom infördes ett importförbud för de återstående tre KN-numren först efter översynsperioden genom det åttonde sanktionspaketet (10). Detta senare importförbud var inte tillämpligt på fullgörandet till och med den 8 januari 2023 av avtal som ingåtts före den 7 oktober 2022. Importen av den berörda produkten från Ryssland kunde därför fortsätta även under andra kvartalet 2022. För det andra påpekade kommissionen, när det gäller de eventuella effekterna av sanktionerna på den berörda produkten från Ryssland, att dessa sanktioner är kopplade till Rysslands oprovocerade militära angrepp mot Ukraina och den underliggande geopolitiska situationen. Deras omfattning, modulering och/eller varaktighet är därför oförutsägbar. Dessutom har antidumpningsåtgärder en maximal varaktighet på fem år. Med tanke på dessa osäkerhetsfaktorer och det faktum att rådet när som helst kan göra ytterligare ändringar av sanktionernas exakta omfattning och varaktighet, konstaterade kommissionen att sanktionerna inte hindrade inledandet av en översyn och inte kan påverka kommissionens slutsatser om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning vad gäller vare sig unionsmarknadens attraktionskraft eller omläggningen av exportflöden till unionen på grund av situationen på marknader i tredjeländer och sannolikheten för återkommande skada. De ryska myndigheterna lade i synnerhet inte fram någon bevisning till stöd för åsikten att det kommer att krävas mycket tid och kraft för att återuppta den dumpade importen av den berörda produkten från Ryssland. Därför tillbakavisades detta påstående.

(15)

De ryska myndigheterna hävdade vidare att den information som avses i begäran rörande den planerade kapacitetsökningen, på grundval av OECD:s rapport om den senaste utvecklingen av ståltillverkningskapaciteten för 2021 (11), inte var korrekt. De ryska myndigheterna påstod framför allt att inget av de ståltillverkningsprojekt i Ryssland som anges i begäran hade genomförts och att företaget Don-Metal var en handlare av metallskrot och inte en tillverkare. Vidare menade de ryska myndigheterna att företaget Novolipetsk Steel inte höll på att utöka sin kapacitet, vilket uppgetts i begäran enligt ett pressmeddelande från Steel Business Briefing, utan att företaget höll på att genomföra en miljömässig modernisering av den befintliga ståltillverkningen.

(16)

Kommissionen noterade att den bevisning om överkapacitet som Eurofer lämnade in (12) i begäran, även bortsett från den bevisning som ifrågasatts av de ryska myndigheterna, fortfarande är obestridd. Trots att en översyn vid giltighetstidens utgång är framåtblickande och att den planerade kapacitetsökningen verkligen kan spela en roll vid bedömningen av huruvida dumpningen sannolikt kommer att fortsätta eller återkomma, är den befintliga överkapaciteten – till skillnad från den framtida överkapaciteten – en mycket starkare sannolikhetsindikator. Begäran innehöll därför tillräcklig bevisning för att motivera att en översyn vid giltighetstidens utgång inleddes, och detta påstående avvisades.

(17)

Vidare hävdade de ryska myndigheterna att bilaga 5 till den icke-konfidentiella versionen av begäran inte innehöll dumpningsberäkningen för Ryssland och att den samling bilagor som var märkt som ”HRFS_ER_Annexes_Part1” inte innehöll några uppgifter om exportpriset.

(18)

Kommissionen noterade att den fil i bilaga 5 som var märkt som ”Dumping margin calculation 4 countries” (Beräkning av dumpningsmarginal 4 länder) av misstag endast innehöll den första sidan av dokumentet, medan begäran om översyn innehöll alla nödvändiga uppgifter för dumpningsberäkningen (13), inklusive den därav följande genomsnittliga dumpningsmarginalen för de berörda länderna (14). Såsom framgår av skäl 19 baserade de ryska myndigheterna dumpningsberäkningen för Ryssland på uppgifterna i begäran om översyn och lämnade synpunkter på den beräkningen. När det gäller uppgifterna om exportpriset framgick tydligt av begäran om översyn (15) att Eurofer baserade exportpriserna för sin beräkning på cif-priser enligt offentligt tillgängliga uppgifter från Eurostat och alternativt på fob-priser utifrån exportuppgifter från Trade Data Monitor, som båda justerades på lämpligt sätt till priser fritt fabrik. Såsom förklaras i begäran om översyn (16) tillhandahölls exportuppgifter från Trade Data Monitor i bilaga 6. Bilaga 6 ingick, precis som bilaga 5, i den samling bilagor som de ryska myndigheterna nämner. Därför tillbakavisades detta påstående. Den 18 november 2022 lämnade Eurofer i vilket fall in hela bilaga 5 så att alla berörda parter så småningom kunde tillhandahålla sina synpunkter.

(19)

Slutligen hävdade de ryska myndigheterna att det enda exportpris som de kunde hitta i begäran om översyn var det ryska exportpriset till unionen från Eurostat, vilket för den period som angavs i begäran fastställdes till 823 euro per ton (17). Vid en jämförelse med normalvärdet för samma period, justerat med den beräknade inhemska frakten, motsvarande 650–750 euro per ton, hävdade de ryska myndigheterna att den ryska importen inte dumpades på unionsmarknaden.

(20)

Kommissionen noterade att Eurofer i bilaga 5 till begäran om översyn lämnade in två uppsättningar ryska inhemska priser, närmare bestämt priser fritt fabrik från Developing Markets Steel Review som offentliggjordes av MEPS International Ltd. (MEPS) och fraktfria priser från Steel Business Briefing (18). Såsom framgår av bilaga 5 beräknade Eurofer dumpningsmarginalen i begäran på grundval av inhemska uppgifter från MEPS. Uppgifter från MEPS tillhandahölls även för Brasilien och Ukraina (till skillnad från uppgifterna från Steel Business Briefing, som endast fanns tillgängliga för Ryssland), och Eurofer beräknade dumpningsmarginalen konsekvent i tre av de berörda länderna med uppgifter från samma källa. Därefter gjorde Eurofer två parallella dumpningsberäkningar, varigenom de inhemska priserna från MEPS jämfördes med exportpriserna från både Eurostat och Trade Data Monitor på nivån fritt fabrik. I båda fallen konstaterade Eurofer att dumpning förelåg. De ryska myndigheterna valde i stället godtyckligt att endast använda de fraktfria inhemska priserna från Steel Business Briefing. De justerade därefter de fraktfria inhemska priserna från Steel Business Briefing till nivån fritt fabrik med den uppskattade inhemska frakten. De gjorde däremot ingen justering av cif-exportpriset från Eurostat. Detta innebär att de felaktigt jämförde inhemska priser fritt fabrik med cif-exportpriser. Därför tillbakavisades påståendet.

(21)

Usiminas uppgav att den metod som Eurofer använt för att visa att det vid första påseendet förekom återkommande dumpning av import från Brasilien, och särskilt för att fastställa Brasiliens export med användning av uppgifter från Turkiet, Chile och Portugal, inte är tillämplig i detta fall och har tillämpats felaktigt. Enligt Usiminas kan exportpriset enligt artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen endast konstrueras om det inte förekommer någon export till unionen. Eftersom det i detta fall förekom export från Brasilien till unionen under rapporteringsperioden hävdade Usiminas att Brasiliens faktiska exportpriser till unionen bör ha använts i begäran om översyn och att kommissionen därför hade fel när den godtog informationen i begäran om översyn.

(22)

Kommissionen erinrade om att en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen ska inledas om begäran om översyn innehåller tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. I begäran om översyn hävdade sökanden att dumpningen från Brasilien skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla och att importen återigen skulle översvämma unionsmarknaden till dumpade priser, i linje med deras nuvarande priser på marknader i tredjeländer. Till stöd för sina argument och med tanke på de små importvolymerna från Brasilien till unionen under rapporteringsperioden använde sökanden exportpriser från Brasilien till alla tredjeländer samt till Turkiet, Chile och Portugal separat. Kommissionen ansåg att dessa priser var relevanta för dess bedömning av sakfrågan och att de tillsammans med andra uppgifter som sökanden lämnat utgjorde tillräckliga bevis och därmed uppfyllde kraven i artikel 11.2 för att inleda undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(23)

Usiminas menade att kommissionen inte bör ha godtagit Eurofers sammantagna analys som tillräcklig prima facie-bevisning för att inleda ärendet. Usiminas, CSN och de brasilianska myndigheterna hävdade vidare att en sammantagen bedömning av verkningarna av importen från de berörda länderna inte var motiverad, mot bakgrund av de olikartade konkurrensvillkoren mellan importen från Brasilien och importen från de andra undersökta länderna, de försumbara importvolymerna och prisutvecklingen för importen från Brasilien.

(24)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. I begäran om översyn hävdades att situationen för unionsindustrin var bräcklig och att skadan sannolikt skulle återkomma. Sökanden var därför tvungen att lägga fram bevisning för den sannolika utvecklingen av importen från Brasilien i avsaknad av åtgärder. I begäran undersöktes i detta avseende faktorer såsom överkapacitet i Brasilien, prisnivån på den brasilianska exporten till tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft (inklusive en beräkning av prisunderskridandet för Brasilien). Alla dessa faktorer analyserades var och en för sig för Brasilien, snarare än sammantaget. Den faktiska importvolymen rapporterades visserligen sammantaget, men detta var i sig inte grunden för att dra en slutsats om återkommande skada. Begäran om översyn ansågs därför innehålla tillräckliga bevis för att inleda ärendet.

(25)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(26)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av representativiteten i fråga om produktions- och försäljningsvolymen för den produkt som översynen gäller, och hänsyn togs även till det geografiska läget. Urvalet omfattade tre unionstillverkare. Unionstillverkarna i urvalet stod för 25 % av de uppskattade totala tillverkningsvolymerna och 26 % av den uppskattade försäljningen av den likadana produkten i unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga väsentliga synpunkter mottogs och det preliminära urvalet bekräftades.

(27)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(28)

Ingen icke-närstående importör gav sig emellertid till känna och lämnade de begärda uppgifterna.

(29)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla tillverkare i de berörda länderna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Brasiliens, Irans och Rysslands beskickningar att identifiera och/eller kontakta andra eventuella tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(30)

Fyra tillverkare i Brasilien lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet.

(31)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av två grupper av tillverkare bestående av tre tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande, och som omfattade 98 % av den totala exportvolymen till unionen från Brasilien under översynsperioden. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen skedde ett samråd om urvalet med alla kända berörda tillverkare och myndigheterna i Brasilien. Inga synpunkter inkom på stickprovsförfarandet.

(32)

När det gäller Iran lämnade en tillverkare in ett svar på stickprovsförfarandet. Med hänsyn till det låga antalet tillverkare som gav sig till känna behövdes inget stickprovsförfarande.

(33)

När det gäller Ryssland mottog kommissionen inga svar på stickprovsförfarandet från de ryska tillverkarna.

(34)

Kommissionen skickade länkar till frågeformulär till den enda iranska tillverkare som gett sig till känna, till de brasilianska tillverkarna i urvalet och till unionstillverkarna i urvalet. Samma frågeformulär gjordes också tillgängligt via internet (19) på dagen för inledandet av undersökningen.

(35)

Svar på frågeformuläret mottogs från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, de två brasilianska grupper av tillverkare som ingick i urvalet och den iranska tillverkaren.

(36)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att kunna fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada samt för att fastställa unionens intresse. Kommissionen genomförde dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade via videokonferens:

(37)

Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes på följande företag:

(38)

Den 25 oktober 2023 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(39)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. Usiminas begärde och beviljades att bli hörd av kommissionens avdelningar den 10 november 2023.

(40)

Den produkt som översynen gäller är densamma som i den ursprungliga undersökningen, närmare bestämt vissa valsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål, även i ringar eller rullar (inklusive produkter skurna i längder och ”smala band”), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag (varmvalsade platta stålprodukter eller den produkt som översynen gäller).

(41)

Följande produkter omfattas inte av denna översyn:

(42)

Den produkt som översynen gäller klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 7208 10 00, 7208 25 00, 7208 26 00, 7208 27 00, 7208 36 00, 7208 37 00, 7208 38 00, 7208 39 00, 7208 40 00, 7208 52 10, 7208 52 99, 7208 53 10, 7208 53 90, 7208 54 00, 7211 13 00, 7211 14 00, 7211 19 00, ex 7225 19 10 (Taric-nummer 7225191090), 7225 30 90, ex 7225 40 60 (Taric-nummer 7225406090), 7225 40 90, ex 7226 19 10 (Taric-nummer 7226191091, 7226191095), 7226 91 91 och 7226 91 99.

(43)

Varmvalsade platta stålprodukter tillverkas genom varmvalsning. Detta är en process för bearbetning av metall där upphettad metall förs genom ett eller flera par av varmvalsar för att minska tjockleken och göra den enhetlig, varvid metallens temperatur ligger över dess rekristallisationstemperatur. De kan levereras i olika former, dvs. i ringar eller rullar (oljade eller inte oljade, betade eller inte betade), i skurna längder (plåtar) eller i smala band.

(44)

Det finns två huvudsakliga användningsområden för varmvalsade platta stålprodukter. För det första utgör de råvaran för produktionen av olika stålprodukter i senare led i förädlingskedjan med ett mervärde, som börjar med kallvalsade platta stålprodukter försedda med överdrag. För det andra används de som industriell insatsvara som köps av slutanvändarna för en rad olika tillämpningsområden, bland annat inom byggverksamhet (produktion av stålrör), varvsindustri, gasbehållare, bilar, tryckkärl och energiledningar.

(45)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller, vilken har sitt ursprung i Brasilien, Iran och Ryssland.

(46)

Såsom fastställs i den ursprungliga undersökningen bekräftar denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har både samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(47)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(48)

Under översynsperioden fortsatte importen från Brasilien av den produkt som översynen gäller, men importnivåerna var lägre än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dvs. från den 1 juli 2015 till den 30 juni 2016). Importen av varmvalsade platta stålprodukter från Brasilien stod för omkring 1,38 % av unionsmarknaden under översynsperioden, jämfört med en marknadsandel på 1,79 % under den ursprungliga undersökningen. I absoluta tal minskade importvolymen från Brasilien från 608 541 ton under den ursprungliga undersökningsperioden till 478 692 ton under översynsperioden.

(49)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje exporterande tillverkare som ingick i urvalet var representativ. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den samlade försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av dess samlade exportförsäljning av den produkt som översynen gäller till unionen under översynsperioden. På grundval av detta konstaterades att den totala försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden för var och en av de exporterande tillverkare som ingår i urvalet var representativ.

(50)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för de exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(51)

Kommissionen undersökte sedan huruvida varje utvald exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden var representativ för alla produkttyper utom en som exporterades till unionsmarknaden av en av de exporterande tillverkarna i urvalet.

(52)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(53)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(54)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under översynsperioden.

(55)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för den lönsamma delen av försäljningen av produkttyperna på hemmamarknaden under översynsperioden, om

(56)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att mer än 80 % av denna försäljning var lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Normalvärdet beräknades därför som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden under översynsperioden.

(57)

För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden lade man till de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna, andra allmänna kostnader samt vinsten för alla transaktioner som skett på hemmamarknaden till tillverkningskostnaden för produkttypen, eftersom det inte förekom någon försäljning av denna produkttyp från andra brasilianska tillverkare.

(58)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande tillverkarna i urvalet skedde till närstående företag. De närstående företagen i unionen använde varmvalsade platta stålprodukter främst för att tillverka andra produkter. Undersökningen visade inte att de närstående företag som besvarade frågeformuläret köpte varmvalsade platta stålprodukter från icke-närstående företag. Kommissionen kunde därför inte bekräfta om det närstående priset var ett marknadsmässigt pris, i jämförelse med den ursprungliga undersökningen då kommissionen bekräftade att de närstående priserna var marknadsmässiga priser.

(59)

Eftersom det i en översyn vid giltighetstidens utgång inte finns något behov av att fastställa en dumpningsmarginal, utan endast sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning, ansåg kommissionen det lämpligt att använda ett exportpris som fastställts i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(60)

Kommissionen jämförde, per produkttyp, normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkarna i urvalet på grundval av priset fritt fabrik såsom fastställts ovan.

(61)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader samt för förpackning.

(62)

För de exporterande tillverkarna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den produkt som översynen gäller, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(63)

På denna grundval fastställdes de vägledande vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, till 16,2 % respektive 18,7 % för tillverkarna i urvalet. Det fastslogs därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(64)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CSN att dess dumpningsmarginal enligt kommissionens beräkningar sannolikt skulle överskattas. Med tanke på att kommissionen inte kunde fastställa att CSN:s exportförsäljning till det närstående företaget i EU var marknadsmässig skedde denna försäljning sannolikt till priser som var lägre än priserna på den öppna marknaden. Detta beror på att internpriserna enligt CSN i allmänhet är lägre än priserna på den öppna marknaden. Mot bakgrund av den höga inflationen i Brasilien och fluktuationerna i växelkursen skulle det dessutom vara lämpligare att beräkna dumpningsmarginalen med användning av månatliga genomsnitt för normalvärdet och exportpriset, snarare än genomsnitt under hela översynsperioden. På grundval av denna metod hävdade CSN att det fortfarande skulle förekomma dumpning, men till något lägre nivåer.

(65)

Kommissionen noterade att CSN inte styrkte påståendet om internpriset. Även om den metod för att beräkna dumpningen som föreslagits av CSN skulle godtas, skulle skillnaden i dumpningsmarginal vara liten, och det skulle därför inte ändra slutsatserna om fortsatt dumpning. Mot bakgrund av ovanstående avvisades CSN:s synpunkter.

(66)

Importen av varmvalsade platta stålprodukter från Iran upphörde praktiskt taget under översynsperioden. Kommissionens analys av sannolikheten för återkommande dumpning finns i nästa avsnitt.

(67)

Under översynsperioden fortsatte importen av den produkt som översynen gäller från Ryssland, om än på lägre nivåer än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen. Enligt Eurostat stod importen av varmvalsade platta stålprodukter från Ryssland för omkring 3,55 % av unionsmarknaden under översynsperioden, jämfört med en marknadsandel på 4,29 % under den ursprungliga undersökningen. I absoluta tal minskade importvolymen från Ryssland från 1 455 436 ton under den ursprungliga undersökningsperioden till 1 224 699 ton under översynsperioden.

(68)

Såsom nämns i skäl 33 samarbetade ingen av de ryska exportörerna/tillverkarna i undersökningen. På grund av det obefintliga samarbetet meddelade kommissionen därför alla berörda parter den 27 oktober 2022, i en notering i ärendehandlingarna om urvalet av exporterande tillverkare, att den kunde komma att tillämpa artikel 18 i grundförordningen med avseende på undersökningsresultaten rörande Ryssland. Kommissionen har inte fått in några synpunkter i fråga om detta.

(69)

Resultaten när det gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning måste därför grundas på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, särskilt offentligt tillgänglig information såsom offentliga företagswebbplatser, uppgifter i begäran om översyn och de uppgifter som under översynen erhölls från samarbetsvilliga parter (nämligen sökanden).

(70)

Eftersom de ryska tillverkarna inte var samarbetsvilliga använde kommissionen tillgängliga uppgifter för att fastställa ett normalvärde för Ryssland. I detta syfte användes de upplysningar som lämnats av sökanden.

(71)

Kommissionen kunde inte få tag på offentligt tillgängliga uppgifter om de inhemska priserna på varmvalsade platta stålprodukter i Ryssland. Normalvärdet grundades därför på de inhemska priser i Ryssland som fastställts på grundval av de genomsnittliga inhemska prislistorna för varmvalsade ringar eller rullar från MEPS under översynsperioden, och bearbetningskostnader lades sedan till för att få fram priset på varmvalsade platta stålprodukter. För att få fram priset fritt fabrik gjordes avdrag för kostnaderna för inlandstransporter i enlighet med sökandens uppskattning i begäran om översyn.

(72)

I brist på samarbetsvilja från de ryska tillverkarnas sida fastställdes exportpriset på grundval av importuppgifter på cif-nivå från Eurostat, korrigerade till nivån fritt fabrik. Cif-priset minskades således med kostnaderna för godståg och inhemsk transport i enlighet med sökandens uppskattning i begäran om översyn.

(73)

Kommissionen har jämfört normalvärdet och exportpriset fritt fabrik såsom fastställts ovan.

(74)

På grundval av detta fastställdes den vägledande dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, till omkring 5 %. Det fastslogs därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(75)

Eftersom det verkade föreligga dumpning under översynsperioden undersökte kommissionen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Brasilien samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(76)

I begäran om översyn lämnade sökanden information om produktionskapacitet, tillverkning, förbrukning och outnyttjad kapacitet i Brasilien.

(77)

När det gäller den outnyttjade kapaciteten för varmvalsade platta stålprodukter uppgav sökanden att det på grundval av uppgifter från CRU (20) fanns en befintlig outnyttjad kapacitet för 2020 på över 6,6 miljoner ton jämfört med produktionsnivån för varmvalsade platta stålprodukter i Brasilien (21). I detta avseende noterade kommissionen att den sökande i sina beräkningar av den outnyttjade kapaciteten använder sig av den nominella kapaciteten, dvs. den maximala kapacitet som teoretiskt kan uppnås under ideala förhållanden, där exempelvis ingen hänsyn tas till avbrott för planerat eller oplanerat underhåll vid tillverkningen av en särskild produktmix. Vid beräkningen av den outnyttjade kapaciteten i detta fall ansåg kommissionen att det är lämpligare att i förekommande fall använda produktionskapaciteten, som motsvarar den maximala kvantitet som realistiskt sett kan produceras med hänsyn till sådana faktorer.

(78)

Undersökningen visade att de exporterande tillverkare som ingick i urvalet hade ökat sitt kapacitetsutnyttjande under översynsperioden jämfört med 2019 och 2020 och att tillverkningen låg nära deras produktionskapacitet, med ett kapacitetsutnyttjande på mer än 90 %. Den outnyttjade kapaciteten för de exporterande tillverkarna i urvalet konstaterades därför vara begränsad under översynsperioden. Detta måste dock ses mot bakgrund av att den brasilianska importen till unionen endast fortsatte på marginellt lägre nivåer än under den ursprungliga undersökningsperioden.

(79)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att de brasilianska exporterande tillverkarna skulle öka sin exportförsäljning till dumpade priser på unionsmarknaden om åtgärderna upphörde att gälla. Kommissionen analyserade därför de brasilianska tillverkarnas prisnivå på deras inhemska marknad samt prisnivån för den brasilianska exporten till marknader i tredjeländer och jämförde dessa med unionsindustrins prisnivå.

(80)

Undersökningen visade att de inhemska priserna i Brasilien för de exporterande tillverkarna i urvalet var högre än unionsindustrins priser på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden, med undantag för priserna för en exporterande tillverkare i urvalet under 2020.

(81)

Priserna till tredjeländer för den exporterande tillverkare i urvalet som hade betydande exportförsäljning till tredjeländer var i allmänhet lägre (med i genomsnitt 12 %) under skadeundersökningsperioden än unionstillverkarnas priser på unionsmarknaden. Detta överensstämmer med prisjämförelseuppgifterna från GTA, som visar att alla brasilianska exportörers exportpris till tredjeländer var lägre än priserna på unionsmarknaden under hela skadeundersökningsperioden.

(82)

För att få en indikation på det sannolika prissättningsbeteendet vid export till unionen i avsaknad av åtgärder jämförde kommissionen också det brasilianska exportpriset till tredjeländer med det brasilianska normalvärdet för den exporterande tillverkare i urvalet som även exporterade till tredjeländer. Jämförelsen gjordes på nivån fritt fabrik. På grundval av detta konstaterades normalvärdet vara högre än exportpriset till tredjeländer, och skillnaden uttryckt i procent av cif-priset vid gränsen uppgick till omkring 20 %.

(83)

Kommissionen noterade även att de exporterande tillverkarna i urvalet väsentligt ökade sin andel av exporten till unionen under översynsperioden, sett till total försäljningsvolym. Det erinras om att denna försäljning skedde till dumpade priser. Det är därför sannolikt att den dumpade importen skulle fortsätta att öka om åtgärderna upphörde att gälla.

(84)

Enligt de brasilianska myndigheterna är de brasilianska tillverkarna av varmvalsade platta stålprodukter inriktade på att betjäna sina inhemska och regionala marknader och har inget incitament för att öka sin export till unionen.

(85)

Undersökningen visade att mer än 50 % av försäljningen för de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden faktiskt skedde på deras inhemska marknad. Deras export till unionen som en andel av deras totala försäljning ökade dock enligt ovan trots att priserna på den brasilianska hemmamarknaden var högre än unionsindustrins priser.

(86)

I sina synpunkter efter utlämnandet av uppgifter upprepade de brasilianska myndigheterna sitt påstående att brasilianska tillverkare av varmvalsade platta stålprodukter saknar incitament för att öka sin export till unionen, och hänvisade till de brasilianska tillverkarnas påstådda fokus på de inhemska och regionala marknaderna, den begränsade outnyttjade kapaciteten i Brasilien, EU:s mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (CBAM) och EU:s skyddstullar på import av vissa stålprodukter.

(87)

När det gäller fokusmarknaderna och de brasilianska tillverkarnas tillgängliga outnyttjade kapacitet, såsom nämns i skäl 81, är unionsmarknaden mer attraktiv än andra exportmarknader. Mot bakgrund av detta skulle den begränsade outnyttjade kapaciteten i Brasilien inte förhindra en ytterligare ökning av exporten till unionen. Dessa påståenden avvisades därför. Argumenten om CBAM och skyddsåtgärderna behandlas i skäl 211 nedan.

(88)

Eftersom den brasilianska importen till dumpade priser endast minskade marginellt jämfört med importen i den ursprungliga undersökningen samt med tanke på unionsmarknadens attraktionskraft i fråga om priser och det faktum att priserna på exporten från Brasilien till tredjeländer är lägre än de inhemska priserna, drog kommissionen slutsatsen att det är sannolikt att brasilianska tillverkare kommer att fortsätta att exportera till unionen till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(89)

Eftersom det inte förekom någon export från Iran till unionen under översynsperioden undersökte kommissionen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen sannolikheten för återkommande dumpning om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Iran, unionsmarknadens attraktionskraft och exportpriser till tredjeländer.

(90)

I begäran om översyn och i senare inlagor lämnade sökanden beräkningar av kapaciteten och den outnyttjade kapaciteten för varmvalsade platta stålprodukter i Iran på grundval av två informationskällor: Plantfacts och CRU (22). Enligt dessa beräkningar hade Iran en betydande outnyttjad kapacitet under översynsperioden. Liksom i fallet med Brasilien (se skäl 77) konstaterade kommissionen att dessa beräkningar baserades på den nominella kapaciteten och att det vore lämpligare för bedömningen att i förekommande fall använda produktionskapaciteten.

(91)

Av undersökningen framgick att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren från Iran hade en tillverkning som låg nära tillverkarens produktionskapacitet under översynsperioden och att dess outnyttjade kapacitet därför var begränsad under översynsperioden.

(92)

Undersökningen visade emellertid även att företaget hade börjat bygga ett nytt varmbandverk för att avsevärt öka sin kapacitet för varmvalsade platta stålprodukter. Enligt uttalanden från företagets verkställande direktör i januari 2020 (23) skulle projektet motsvara 4,5 miljoner ton årlig kapacitet för varmvalsade platta stålprodukter, med ett planerat slutförande inom 900 dagar.

(93)

Under dubbelkontrollen på distans, som genomfördes via videokonferens, uppgav företaget att projektet hade försenats avsevärt men lade inte fram tillräckliga bevis i detta avseende. Företaget hävdade vidare att det nya varmbandverket endast syftade till att betjäna den inhemska marknaden på grund av den betydande tillväxt som förväntades på denna marknad. För att styrka detta påstående lämnade företaget in en intern prognos för den förväntade utvecklingen av den inhemska marknaden.

(94)

Kommissionen noterade att om företagets prognos stämde (under det mest sannolika scenariot för utvecklingen av den inhemska marknaden) skulle driften av det nya varmbandverket, med beaktande av företagets nuvarande marknadsandel, innebära en outnyttjad kapacitet på långt över 1 miljon ton per år.

(95)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inom de kommande åren kommer att finnas en betydande outnyttjad kapacitet i Iran som skulle kunna användas för export, inbegripet export till unionen.

(96)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att de iranska exporterande tillverkarna skulle börja exportera den produkt som översynen gäller till dumpade priser på unionsmarknaden om åtgärderna upphörde att gälla. För detta ändamål jämförde kommissionen prisnivån för den samarbetsvilliga iranska tillverkarens export till tredjeländer med unionsindustrins prisnivå samt den samarbetsvilliga iranska tillverkarens prisnivå på den inhemska marknaden med prisnivån för tillverkarens export till marknader i tredjeländer.

(97)

Kommissionen jämförde cif-exportpriserna till tredjeländer från Iran, enligt de uppgifter som den samarbetsvilliga tillverkaren lämnade i sitt svar på frågeformuläret, med unionsindustrins priser. Exportpriserna till tredjeländer konstaterades vara minst 14 % lägre än unionsindustrins priser under översynsperioden. Unionsmarknaden är därför mer attraktiv än andra möjliga exportdestinationer för den produkt som översynen gäller, och iranska tillverkare har ett ekonomiskt incitament att styra om exporten till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(98)

För att få en indikation på det sannolika prissättningsbeteendet till unionen i avsaknad av åtgärder jämförde kommissionen också det iranska exportpriset till tredjeländer med det iranska normalvärdet genom att använda uppgifterna från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren för översynsperioden. Jämförelsen gjordes på nivån fritt fabrik. På grundval av detta uppgick prisskillnaden mellan normalvärdet och exportpriserna till tredjeländer, uttryckt i procent av cif-priset vid gränsen, till omkring 3 %. Under dubbelkontrollen på distans gick det dock inte att kontrollera att det totala värdet av exporttransaktionerna hade betalats. Kommissionen ansåg därför att de faktiska exportpriserna till tredjeländer skulle kunna vara ännu lägre och att den ovannämnda skillnaden mellan inhemska priser och exportpriser skulle kunna vara ännu högre. Detta tyder på att om åtgärderna skulle upphöra att gälla och de priser till vilka den iranska exporterande tillverkaren skulle exportera den berörda produkten till unionen ligger i linje med de andra tredjeländer som observerades under översynen, skulle dumpningsmarginalerna sannolikt vara betydande.

(99)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade den samarbetsvilliga iranska tillverkaren att kommissionens bedömning var felaktig eftersom dumpningen inte fortsatte. Den exporterande tillverkaren ifrågasatte även slutsatserna om outnyttjad kapacitet. Eftersom företagets synpunkter grundade sig på konfidentiella uppgifter berörde kommissionen dem i ett separat dokument som endast skickades till företaget.

(100)

På grund av den outnyttjade kapacitet som förväntas bli tillgänglig i Iran, unionsmarknadens attraktionskraft och det faktum att priserna på exporten från Iran till tredjeländer är lägre än de inhemska priserna, drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att dumpningen från Iran skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(101)

Eftersom dumpning konstaterats förekomma under översynsperioden undersökte kommissionen, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Ryssland, unionsmarknadens attraktionskraft och den möjliga absorptionsförmågan på marknader i tredjeländer.

(102)

I begäran om översyn lämnade sökanden information om produktionskapacitet, tillverkning, förbrukning och outnyttjad kapacitet i Ryssland.

(103)

När det gäller produktionskapaciteten för varmvalsade platta stålprodukter tillhandahöll sökanden två uppsättningar känsliga CRU-uppgifter som omfattas av upphovsrätt (24). Sökanden lämnade även in (25) OECD:s rapport om den senaste utvecklingen av ståltillverkningskapaciteten för 2021 (26). När det gäller tillverkningen av varmvalsade platta stålprodukter tillhandahöll sökanden samma två uppsättningar känsliga CRU-uppgifter som omfattas av upphovsrätt (27) samt alternativa känsliga uppgifter från Plantfacts som också omfattas av upphovsrätt (28). Dessutom lämnade sökanden in ett utdrag ur OECD:s rapport om stålmarknadens utveckling för fjärde kvartalet 2021 (29). När det gäller förbrukningen av och den outnyttjade kapaciteten för varmvalsade platta stålprodukter tillhandahöll sökanden en uppsättning känsliga CRU-uppgifter som omfattas av upphovsrätt (30).

(104)

Eftersom de ryska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga grundade kommissionen sina slutsatser om produktionskapaciteten för varmvalsade platta stålprodukter i Ryssland under översynsperioden på den produktionskapacitet för råstål som rapporterades i OECD:s rapport om den senaste utvecklingen av ståltillverkningskapaciteten, fördelad på varmvalsade platta stålprodukter på grundval av uppgifter från World Steel Association. Enligt OECD-rapporten ökade produktionskapaciteten för råstål i Ryssland (31) och motsvarade i genomsnitt 90,5 miljoner ton under översynsperioden. World Steel Association rapporterade att varmvalsade platta stålprodukter (inbegripet varmvalsade bandprodukter) och varmvalsade ringar eller rullar (vilka enligt sökanden utgör den form i vilken varmvalsade platta stålprodukter vanligtvis exporteras (32)) i genomsnitt uppgick till 21,7 % av den globala exportvolymen av färdiga stålprodukter (dvs. exklusive göt och halvfabrikat) under översynsperioden (33). Denna procentandel för varmvalsade platta stålprodukter tillämpades på produktionskapaciteten för råstål i Ryssland, vilket resulterade i en produktionskapacitet för varmvalsade platta stålprodukter i Ryssland på 19,6 miljoner ton under översynsperioden.

(105)

Kommissionen grundade sina slutsatser om tillverkningen av varmvalsade platta stålprodukter i Ryssland under översynsperioden på fördelade uppgifter om råstålstillverkningen från World Steel Association. Enligt World Steel Association uppgick den genomsnittliga tillverkningen av råstål i Ryssland till 74,3 miljoner ton under översynsperioden (34). Genom att tillämpa samma procentandel för varmvalsade platta stålprodukter som ovan konstaterade kommissionen att Ryssland tillverkade 16,1 miljoner ton varmvalsade platta stålprodukter under översynsperioden, som en försiktig uppskattning.

(106)

Kommissionen grundade sina slutsatser om förbrukningen av varmvalsade platta stålprodukter i Ryssland under översynsperioden på fördelade uppgifter om förbrukningen av råstål från World Steel Association. Enligt World Steel Association uppgick den genomsnittliga förbrukningen av råstål i Ryssland till 42,8 miljoner ton under översynsperioden (35). Genom att tillämpa samma procentandel för varmvalsade platta stålprodukter och varmvalsade ringar eller rullar som ovan konstaterade kommissionen att Rysslands förbrukning av varmvalsade platta stålprodukter under översynsperioden uppgick till 9,3 miljoner ton, som en försiktig uppskattning.

(107)

På grundval av ovanstående uppgifter fann kommissionen att Ryssland hade en outnyttjad kapacitet på 3,5 miljoner ton jämfört med tillverkningen under översynsperioden, vilket motsvarar 10 % av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen. Vid en jämförelse av produktionskapaciteten och den inhemska förbrukningen var förbrukningen dessutom 10 miljoner ton mindre än kapaciteten under översynsperioden, vilket motsvarar nästan 30 % av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen.

(108)

Överskottskapacitet är ett incitament för att fortsätta att exportera. Det står klart att de ryska tillverkarna måste utnyttja alla befintliga möjligheter att öka produktionen för att dra full nytta av sin befintliga kapacitet. Det mest uppenbara sättet är att ta sig in på en öppen global marknad, och mycket sannolikt till dumpade priser, vilket fortfarande är fallet i den aktuella undersökningen.

(109)

På grundval av ovanstående omständigheter och överväganden drog kommissionen slutsatsen att de ryska tillverkarna har tillräcklig outnyttjad kapacitet som skulle kunna användas för att exportera varmvalsade platta stålprodukter till dumpade priser till unionen om åtgärderna upphörde att gälla.

(110)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att de ryska tillverkarna skulle öka sin exportförsäljning till dumpade priser på unionsmarknaden om åtgärderna upphörde att gälla. Kommissionen analyserade därför de ryska tillverkarnas prisnivå på deras inhemska marknad samt prisnivån för den ryska exporten till marknader i tredjeländer och jämförde dessa med unionsindustrins prisnivå.

(111)

De ryska exportvolymer och exportpriser som användes för att fastställa unionsmarknadens attraktionskraft fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen och på grundval av GTA-uppgifter och informationen i begäran om översyn.

(112)

Kommissionen jämförde de ryska inhemska priser som användes för att fastställa normalvärdet med unionsindustrins priser under översynsperioden. Jämförelsen visade att de genomsnittliga ryska inhemska priserna var 17 % lägre än unionsindustrins priser. Priserna i unionen var därför mer attraktiva än priserna i Ryssland.

(113)

Kommissionen jämförde dessutom de ryska fob-exportpriserna till tredjeländer från GTA-databasen, justerade med den kostnad för godståg från Ryssland till unionen som angavs i begäran om översyn, med unionsindustrins priser. GTA-databasen innehöll dock inga uppgifter för 2022 eftersom de ryska tullmyndigheterna stoppade offentliggörandet av statistik tills vidare efter Rysslands oprovocerade militära angrepp mot Ukraina. Kommissionen använde därför 2021 års uppgifter och bedömde att de var tillämpliga även på första halvåret 2022. Exportpriserna till tredjeländer under 2021 var ungefär 21 % lägre än unionsindustrins priser under översynsperioden. Unionsmarknaden är därför mer attraktiv än andra möjliga exportdestinationer för den berörda produkten, och ryska tillverkare har ett ekonomiskt incitament att styra om exporten till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(114)

För att få en indikation på det sannolika prissättningsbeteendet till unionen i avsaknad av åtgärder jämförde kommissionen också de ryska fob-exportpriserna från GTA-databasen, justerade för de transportkostnader i Ryssland som angavs i begäran om översyn, med de ryska inhemska priser som användes för att fastställa normalvärdet. Jämförelsen gjordes därmed på nivån fritt fabrik. Av ovannämnda skäl använde kommissionen 2021 års uppgifter och bedömde att de var tillämpliga även på första halvåret 2022. På grundval av detta uppgick prisskillnaden mellan de ryska exportpriserna till tredjeländer 2021, justerade med transportkostnaden i Ryssland, och normalvärdet till ungefär 15 % av cif-priset vid unionens gräns. Att normalvärdet är 15 % högre bekräftar att den ryska exporten till unionen sannolikt skulle ske till ett pris som är lägre än de ryska inhemska priserna om åtgärderna upphörde att gälla.

(115)

Utöver det som nämns ovan fann kommissionen att handelspolitiska skyddsåtgärder mot exporten av den berörda produkten från Ryssland är i kraft i Indonesien, Mexiko, Thailand, Förenade kungariket och Förenta staterna (36). Dessa marknader i tredjeländer, som är betydande konsumenter av stålprodukter, är därför mindre attraktiva för de ryska exporterande tillverkarna. Detta är ytterligare en faktor som stöder slutsatsen att Rysslands nuvarande produktionskapacitet med största sannolikhet skulle gå till unionsmarknaden om åtgärderna upphörde att gälla.

(116)

Med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten i Ryssland och med beaktande av bevisen för unionsmarknadens attraktionskraft drog kommissionen slutsatsen att om åtgärderna skulle upphöra att gälla är det sannolikt att de ryska exporterande tillverkarna skulle aktivera den outnyttjade kapaciteten och sannolikt till och med omdirigera export från tredjeländer till unionsmarknaden till dumpade priser och i betydande volymer.

(117)

Mot bakgrund av slutsatserna om fortsatt dumpning under översynsperioden och om den sannolika utvecklingen av exporten om åtgärderna skulle upphöra att gälla, drog kommissionen slutsatsen att det var mycket sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om antidumpningsåtgärderna på import från Ryssland upphörde att gälla.

(118)

Enligt sökanden tillverkades den likadana produkten av 21 tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(119)

Unionens sammanlagda tillverkning av den produkt som översynen gäller under översynsperioden fastställdes till omkring 70 miljoner ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, såsom begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, kontrollerade svar på frågeformuläret och Eurofers svar på det makroekonomiska frågeformuläret. Såsom anges i skäl 26 stod de unionstillverkare som ingick i urvalet för 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten under översynsperioden.

(120)

Den produkt som översynen gäller betraktas som ett primärmaterial för tillverkning av olika produkter i senare led i förädlingskedjan med ett mervärde, till att börja med kallvalsade produkter. Med tanke på att unionsindustrin främst är vertikalt integrerad och tillverkar både den produkt som översynen gäller och produkter i senare led, analyserades både den företagsinterna och den öppna marknaden separat, där så var lämpligt.

(121)

Åtskillnaden mellan den företagsinterna och den öppna marknaden är relevant för skadeanalysen, eftersom produkter som är avsedda för den företagsinterna marknaden inte är utsatta för direkt konkurrens från import, och internpriser fastställs inom grupperna enligt olika prisstrategier. Produktion avsedd för den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten och priserna fastställs i enlighet med marknadsvillkoren. Den totala försäljningen på den öppna marknaden inbegriper unionstillverkares försäljning till icke-närstående kunder och icke företagsintern försäljning till närstående företag.

(122)

För att ge en så fullständig bild av unionsindustrin som möjligt inhämtade kommissionen uppgifter för unionsindustrins hela verksamhet som rör den likadana produkten och fastställde om tillverkningen var avsedd för den företagsinterna eller den öppna marknaden. Kommissionen konstaterade att över 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten var avsedd för den företagsinterna marknaden under översynsperioden.

(123)

Kommissionen fastställde förbrukningen på den öppna marknaden i unionen på grundval av a) försäljningen på unionens marknad av alla kända tillverkare i unionen, enligt Eurofers svar på det makroekonomiska frågeformuläret, och b) importen till unionen från alla tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat. Förbrukningen på den företagsinterna marknaden i unionen fastställdes på grundval av företagsintern användning och företagsintern försäljning på unionens marknad för alla kända tillverkare i unionen, vilket framgår av Eurofers svar på det makroekonomiska frågeformuläret.

(124)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(125)

Den totala förbrukningen i unionen minskade kraftigt med 13 % under 2020 till följd av en nedgång i efterfrågan på grund av covid-19-pandemin. Denna minskning följdes dock av en återhämtning till följd av en uppgång i efterfrågan på stål som uppstod 2021 och fortsatte under översynsperioden. Under översynsperioden kunde den totala förbrukningen i unionen överlag återgå till 2019 års nivåer.

(126)

Trenden för förbrukningen på den företagsinterna marknaden var nästan identisk med den totala förbrukningen i unionen och minskade kraftigt under 2020 med 12 %, följt av en återhämtning under perioden efter covid-19. Förbrukningen på den företagsinterna marknaden nådde dock endast upp till 95 % av 2019 års nivåer.

(127)

Förbrukningen på den öppna marknaden följde en liknande trend som den totala förbrukningen i unionen. Den minskade kraftigt med 14 % under 2020 och återhämtade sig starkt under översynsperioden genom en ökning med 7 % jämfört med 2019 års nivåer.

(128)

Såsom anges i skäl 35 var ingen tillverkare i Ryssland samarbetsvillig, medan det förekom samarbete med en iransk tillverkare och fyra brasilianska tillverkare, av vilka kommissionen gjorde ett urval av två tillverkare.

(129)

Kommissionen har fastställt importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan importvolymerna och förbrukningen på den öppna marknaden i unionen enligt tabell 1.

(130)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(131)

Importen från Brasilien varierade under skadeundersökningsperioden. Under 2020 ökade importen till unionen, följt av en marginell uppgång och därefter en kraftigare ökning under översynsperioden. Importen från Iran till unionen upphörde helt efter 2019. Importen från Ryssland varierade under skadeundersökningsperioden. Jämfört med 2019 ökade den ryska importen markant 2020 och 2021. Därefter följde en svag nedgång under översynsperioden.

(132)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat och den nya beräkning som gjordes för Brasilien, enligt förklaringen i fotnot 38.

(133)

I avsaknad av tillförlitliga priser i Brasilien, såsom förklaras i skäl 58, och eftersom det inte förekom någon import från Iran, kunde kommissionen inte göra någon beräkning av prisunderskridandet från de två länderna. När det gäller Ryssland användes statistiska uppgifter från Eurostat för att fastställa prisunderskridandemarginalen, såsom förklaras i skäl 138.

(134)

Det vägda genomsnittliga importpriset till unionen från de berörda länderna utvecklades enligt följande:

Tabell 3

Importpriser (i euro/ton)

(135)

Med undantag för Iran, som upphörde med exporten efter 2019, följde de genomsnittliga priserna i de berörda länderna samma trend som under den berörda perioden. Efter ett prisfall 2020 noterades en kraftig ökning av de genomsnittliga priserna mellan 2021 och översynsperioden, med undantag för Brasilien, där priserna sjönk mellan 2021 och översynsperioden. För Ryssland och Brasilien mer än fördubblades de genomsnittliga importpriserna under skadeundersökningsperioden, från 443 euro/ton under 2019 till 897 euro/ton under översynsperioden för Ryssland och från 467 euro/ton till 939 euro/ton för Brasilien.

(136)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de brasilianska myndigheterna och Usiminas att den metod som kommissionen använde för att på nytt beräkna uppgifterna för Brasilien var otydlig och inte kunde kontrolleras av berörda parter. De begärde att kommissionen uteslutande skulle använda sig av officiell importstatistik i sin analys. Usiminas tillade att de importuppgifter som beräknats av kommissionen snedvridit indikatorer såsom importpriser och totala importvolymer. Dessutom intygade både de brasilianska myndigheterna och Usiminas att marknadsandelen för den brasilianska importen hade överskattats och att den brasilianska marknadsandelen bör uttryckas som en procentandel av den sammanlagda förbrukningen. Samma påstående framfördes av CSN, som tillade att en jämförelse mellan all brasiliansk försäljning med enbart förbrukningen på den öppna marknaden skapar en asymmetri i kommissionens bedömning av marknadsandelen, eftersom den inte bara på ett konstlat sätt blåser upp den brasilianska importmarknaden i EU, utan även leder till en omotiverad sammantagen bedömning av brasiliansk import och rysk import. När det gäller jämförelsen med den öppna marknaden hänvisade de brasilianska myndigheterna särskilt till punkterna 7.272 och 7.273 i panelrapporten av den 31 oktober 2018 om tvisten ”Marocko – antidumpningsåtgärder på visst varmvalsat stål från Turkiet (WT/DS513/R)”, i vilken en undersökande myndighet uppmanades att analysera alla delar av den inhemska industrins tillstånd, för att säkerställa att myndigheten inte bara skulle fokusera på de delar av den inhemska industrin som presterade dåligt och utesluta dem som presterade väl, och vice versa.

(137)

Såsom redan förklarats i fotnot 38 noterade kommissionen en avvikelse mellan Eurostats uppgifter och de utvalda företagens kontrollerade försäljningsuppgifter till EU. I synnerhet var de två utvalda företagens kontrollerade försäljningsvolymer till EU högre än de totala brasilianska importvolymer som rapporterats både av Eurostat och i övervakningsdatabasen. De statistiska uppgifterna kunde därför inte uteslutande beaktas vid fastställandet av importvolymerna från Brasilien. I stället använde sig kommissionen av importstatistik från övervakningsdatabasen, justerad med de kontrollerade försäljningsvolymerna från de två företagen i urvalet, för att fastställa de totala importvolymerna. Justeringen gjordes på grundval av respektive företags Taric-tilläggsnummer i övervakningsdatabasen, vilket genererade företagsspecifika uppgifter. Kommissionen kunde inte lämna ut de detaljerade uppgifterna bakom denna beräkningsmetod eftersom detta skulle innebära en överträdelse av bestämmelsen om konfidentiell behandling gentemot de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna enligt artikel 19.1 i grundförordningen. Dessutom justerade kommissionen importpriserna, de totala importvolymerna och förbrukningen på den öppna marknaden i unionen i enlighet med detta, såsom redan förklarats i fotnot 38. Beträffande påståendena om beräkningen av marknadsandelen fastställde kommissionen marknadsandelen för importen på grundval av en jämförelse mellan importvolymerna och förbrukningen på den öppna marknaden i unionen, i enlighet med metoden i den ursprungliga undersökningen (39) enligt kraven i artikel 11.9 i grundförordningen. Kommissionen erinrade dessutom om att företagsintern försäljning och försäljning till närstående parter är två olika begrepp. För att försäljningen ska anses vara företagsintern kan (den närstående) köparen inte fritt välja leverantör. Detta har redan påpekats i skäl 58. I det aktuella fallet finns det inga tecken eller bevis på att denna försäljning var exklusiv. Faktum är att dessa företag kunde köpa, och köpte, från tredje parter i den ursprungliga undersökningen. När det gäller påståendet att en sådan metod leder till en omotiverad sammantagen bedömning av den brasilianska importen och den ryska importen erinrade kommissionen om att de brasilianska och ryska marknadsandelarna beräknades separat och att analysen av sannolikheten för återkommande skada först gjordes för varje enskilt land. Vidare påminde kommissionen om att den i sin analys av unionsindustrins tillstånd granskade både resultatet för unionsindustrin som helhet och den företagsinterna och öppna marknaden var för sig (se skäl 157). Detta bekräftades särskilt i punkt 7.6.2.1.2.1 i WT/DS513/R, där överprövningsorganet fastställde att undersökande myndigheterna som granskar en del av en inhemsk industri i princip bör granska alla andra delar som ingår i industrin på samma sätt, och även undersöka industrin som helhet. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(138)

Med tanke på att statistiska uppgifter användes, eftersom Ryssland inte ville samarbeta, kunde endast ett genomsnittligt pris per ton för ett stort antal produkttyper fastställas. I avsaknad av uppgifter om produkttypen kunde kommissionen därför inte göra en exakt beräkning av prisunderskridandet, utan den var tvungen att begränsa sig till en prisjämförelse mellan de genomsnittliga priserna per ton.

(139)

Det ryska exportpris som fastställdes på detta sätt jämfördes med de vägda genomsnittliga försäljningspriser som unionstillverkarna i urvalet under översynen tog ut av kunder på unionsmarknaden, justerade till nivån fritt fabrik.

(140)

Prisjämförelsen gjordes i samma handelsled, och i analogi med en exakt metod för beräkning av prisunderskridande uttrycktes resultatet av jämförelsen som en procentandel av de utvalda unionstillverkarnas teoretiska omsättning under översynsperioden. Det framgick att de ryska exportpriserna till unionen i genomsnitt skulle vara omkring 5 % lägre än unionsindustrins genomsnittliga priser.

(141)

Importen av den produkt som översynen gäller från andra tredjeländer än Brasilien, Iran och Ryssland kom huvudsakligen från Turkiet och Indien.

(142)

Den (sammanlagda) importvolymen till unionen samt marknadsandelen och prisutvecklingen för import från andra tredjeländer av den produkt som översynen gäller utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Import från tredjeländer

(143)

Den totala importen av den produkt som översynen gäller från andra tredjeländer än de berörda länderna ökade med 42 % (från 5,75 miljoner ton till 8,18 miljoner ton) under skadeundersökningsperioden. Ökningen av importvolymerna medförde även en ökning av tredjeländernas marknadsandel med 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Totalt importerade unionen varmvalsade platta stålprodukter från mer än 40 länder, och inget av de övriga tredjeländerna hade en marknadsandel på över 4 % på unionsmarknaden (40).

(144)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(145)

Som nämns i skäl 26 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(146)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter från sökanden som gällde alla unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som de unionstillverkare som ingick i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(147)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(148)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(149)

Såsom förklaras i skäl 122–123 inhämtade kommissionen uppgifter för hela tillverkningen av den berörda produkten för att ge en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin och fastställde om tillverkningen var avsedd för den företagsinterna eller den öppna marknaden. När så var relevant och möjligt analyserade kommissionen separat skadeindikatorer för den öppna respektive den företagsinterna marknaden.

(150)

Unionens sammanlagda tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(151)

Unionsindustrins tillverkningsvolym minskade totalt sett med omkring 4 % under skadeundersökningsperioden, med en betydande minskning 2020 följt av en återhämtning 2021 till följd av uppgången i efterfrågan på stål. Under översynsperioden sjönk tillverkningsvolymen något jämfört med året dessförinnan.

(152)

Medan unionsindustrins produktionskapacitet ökade något med 1 % under skadeundersökningsperioden följde kapacitetsutnyttjandet samma negativa trend som tillverkningsvolymen och minskade med 4 % mellan 2019 och översynsperioden.

(153)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden

(154)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden hade en utveckling som liknade den för förbrukningen i unionen under skadeundersökningsperioden. Den minskade 2020 av de orsaker som anges i skäl 125, följt av en återhämtning 2021. Under översynsperioden sjönk försäljningsvolymen med 2 % jämfört med 2019.

(155)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins marknadsandel i fråga om förbrukningen i unionen något mellan 2019 och 2020, från 77,7 % till 78,7 %. Mellan 2020 och 2021 minskade den med 6 procentenheter. Under översynsperioden förlorade unionsindustrin ytterligare marknadsandelar, med en nedgång från 72,3 % till 71,6 %. Såsom framgår av tabellerna 1 och 4 förklaras denna minskning av att marknadsandelen för importen från tredjeländer fortsatte att öka mellan 2020 och översynsperioden, vilket förklarar unionsindustrins förlust av den öppna marknadsandelen.

(156)

Unionsindustrins företagsinterna volym som en andel av den totala tillverkningen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Företagsintern volym på unionsmarknaden (i ton)

(157)

Unionsindustrins företagsinterna volym (bestående av företagsintern användning och företagsintern försäljning på unionens marknad) minskade med 12 % från 2019 till 2020, men återhämtade sig med 7 procentenheter under översynsperioden jämfört med 2020, vilket resulterade i en total minskning på 5 % under skadeundersökningsperioden, från cirka 42 miljoner ton till nästan 40 miljoner ton från början till slutet av skadeundersökningsperioden. På det hela taget följde den företagsinterna och den öppna marknaden samma trend. Kommissionen drog därför slutsatsen att utvecklingen av den företagsinterna marknaden inte hade någon betydande inverkan på unionsindustrins resultat på den öppna marknaden.

(158)

Unionsindustrins andel av den företagsinterna marknaden (uttryckt i procent av den totala tillverkningen) förblev relativt stabil under skadeundersökningsperioden, och varierade mellan 58,13 % och 60,54 %.

(159)

Mot bakgrund av den stabila förbrukningen och den minskade tillverkningen förlorade unionsindustrin försäljningsvolym och marknadsandelar på den öppna marknaden. På det hela taget fanns det ingen tillväxt för unionsindustrin under skadeundersökningsperioden.

(160)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(161)

Antalet anställda i tillverkningen av den produkt som översynen gäller sjönk markant mellan 2019 och 2020, men ökade därefter fram till slutet av översynsperioden. Sammantaget ledde detta till en liten ökning med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(162)

Produktiviteten hos unionsindustrins personalstyrka, mätt som produktion (i ton) per anställd, minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden.

(163)

Såsom förklaras i skäl 128 förekom inget samarbete med de ryska exporterande tillverkarna. Endast en iransk och två brasilianska exporterande tillverkare samarbetade fullt ut under detta förfarande.

(164)

Såsom visats tidigare fanns det tecken på att dumpningen fortsatte i förhållande till import från Brasilien (se skäl 63) och Ryssland (se skäl 74) under översynsperioden. Alla vägledande dumpningsmarginaler låg över miniminivån.

(165)

Såsom anges i skäl 66 var det i Irans fall inte möjligt att fastställa att dumpning förelåg under översynsperioden. Undersökningen inriktades därför på sannolikheten för återkommande dumpning om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(166)

Trots att dumpning fortfarande förekom från Brasiliens och Rysslands sida, om än i små volymer, visar analysen av skadeindikatorerna att de gällande åtgärderna hade en positiv inverkan på unionsindustrin. Faktum är att de antidumpningsåtgärder som infördes efter den ursprungliga undersökningen gjorde det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig från tidigare dumpning. Detta bekräftades också av kommissionens slutsatser i antidumpningsundersökningen avseende varmvalsade platta produkter från Turkiet (41). Unionsindustrin lyckades återhämta sig från de skadevållande verkningarna av den dumpade importen från Ryssland, Brasilien och Iran i slutet av 2018. Återhämtningen av unionsindustrins ekonomiska situation avbröts dock plötsligt och vände 2019, då unionsindustrin var tvungen att konkurrera med betydande volymer av dumpad lågprisimport från Turkiet, vilket tvingade den att sätta sina priser under kostnaderna för att behålla sin marknadsandel, något som vållade den väsentlig skada. Efter införandet av åtgärder mot import från Turkiet 2021 och återhämtningen efter covid-19 förbättrades och återhämtade sig unionsindustrins situation i slutet av översynsperioden. Under översynsperioden ansågs därför unionsindustrin inte längre vara skadad.

(167)

De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspris och tillverkningskostnad i unionen (i euro/ton)

(168)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser minskade med 12 % mellan 2019 och 2020 och ökade drastiskt från 2020 till slutet av översynsperioden, vilket resulterade i en sammanlagd ökning på 81 % under skadeundersökningsperioden. Trenden för försäljningspriser per enhet under skadeundersökningsperioden påverkades av de allvarliga störningar som orsakats av covid-19-pandemin och den återupptagna efterfrågan efter pandemin. Med början 2021 var den höga efterfrågan på stål, det ansträngda utbudet och de ökade tillverkningskostnaderna de faktorer som påverkade den plötsliga och betydande ökningen av försäljningspriset per enhet.

(169)

Tillverkningskostnaden per enhet steg under skadeundersökningsperioden med 44 %. Under både 2019 och 2020 låg tillverkningskostnaden per enhet över försäljningspriset per enhet. Unionsindustrins oförmåga att återspegla den ökade tillverkningskostnaden i sitt försäljningspris under denna period berodde på stora volymer dumpad import från Turkiet, vilka pressade ned priserna (42). År 2020 sjönk både tillverkningskostnaderna och försäljningspriserna, men de förstnämnda minskade i mindre utsträckning. Detta berodde på nedgången på marknaden under covid-19-pandemin, som kraftigt pressade ned priserna medan tillverkningskostnaderna påverkades mindre. Tillverkningskostnaden per enhet ökade kraftigt 2021 på grund av en plötslig ökning av energi- och råvarupriserna. Denna trend fortsatte under översynsperioden, då Rysslands oprovocerade militära angrepp mot Ukraina förvärrade den energikris som redan pågått sedan 2021. På grund av återhämtningen efter covid-19-pandemin ökade emellertid även efterfrågan kraftigt och följaktligen steg också priserna betydligt (med nästintill en fördubbling mellan 2020 och översynsperioden), till och med mer än ökningen av tillverkningskostnaderna under samma period.

(170)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(171)

Under skadeundersökningsperioden förblev de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna stabila mellan 2019 och 2020 för att sedan stiga, vilket ledde till en total ökning med 17 % i slutet av undersökningsperioden. Antalet anställda ökade också under denna period.

(172)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lagerhållning

(173)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins lager av varmvalsade platta stålprodukter, med en drastisk minskning 2020, vilket förklarades av effekterna av covid-19-pandemin, och en nästintill fullständig återhämtning under 2021, följt av en nedgång under översynsperioden. Industrin för varmvalsade platta stålprodukter i unionen kännetecknades av ramavtal (månadsvis, kvartalsvis, årligen) mellan tillverkare och kunder som fastställer kvantiteter och priser. Dessa ramavtal genomfördes genom inköpsorder i enlighet med kundernas behov. Detta gjorde att unionsindustrin kunde planera sin produktion och lagerhållning. Följaktligen, och såsom även fastställdes i den ursprungliga undersökningen, ansågs inte lager vara en viktig skadeindikator för denna industri, eftersom de flesta typerna av den likadana produkten tillverkades av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna.

(174)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(175)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen på den öppna marknaden av den likadana produkten i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning.

(176)

Lönsamheten följde en omvänd klockformad kurva och ökade totalt sett med 26,4 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Förluster uppstod 2019 och lönsamheten nådde sin lägsta nivå, nämligen –18 %, under 2020 mitt under pandemin. Under 2021 återhämtade sig vinsten starkt till 13,9 % och ökade ytterligare till 18,3 % under översynsperioden.

(177)

Den dumpade importen till låga priser från Turkiet ökade snabbt under 2017 och 2018 (43), vilket förklarade den låga lönsamheten 2019. Situationen förvärrades sedan av de chocker som orsakades av den globala pandemin 2020, såsom störningar i leveranskedjan och minskad stålförbrukning. En ökning av efterfrågan på stål i kombination med ökade försäljningspriser ledde till höga vinster under 2021, vilket var ett exceptionellt år för unionsindustrin. Denna trend fortsatte under hela översynsperioden, med en ännu högre lönsamhet för unionsindustrin.

(178)

Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Trenden för nettokassaflödet utvecklades på ett liknande sätt som lönsamheten, med ett negativt resultat 2019, följt av en drastisk ytterligare nedgång 2020, och en rejäl återhämtning 2021, som stärktes ännu mer under översynsperioden.

(179)

Mellan 2019 och översynsperioden minskade investeringarna med 19 %. Totalt sett följde investeringsflödena under skadeundersökningsperioden en en omvänd klockformad kurva: investeringarna minskade betydligt under 2020, följt av en topp 2021. Under översynsperioden sjönk investeringarna något jämfört med året dessförinnan. I allmänhet syftade investeringarna till att förbättra kvaliteten och miljöanpassa produktionen.

(180)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Under 2020 försämrades räntabiliteten jämfört med 2019, för att sedan återhämta sig 2021. Sammantaget förbättrades räntabiliteten avsevärt under översynsperioden jämfört med 2019. Faktum är att räntabiliteten ökade med omkring 20 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(181)

De utvalda unionstillverkarnas kapitalanskaffningsförmåga påverkades inte under översynsperioden, då det skedde en snabb återhämtning från pandemin.

(182)

Efter införandet av antidumpningsåtgärder mot import av varmvalsade platta stålprodukter från Brasilien, Iran och Ryssland 2017 minskade importen från Brasilien, medan importen från Ryssland överlag låg kvar på liknande nivåer som i den ursprungliga undersökningen. När det gäller Iran upphörde importen av varmvalsade platta stålprodukter till unionen helt under 2020, vilket gjorde att unionsindustrin kunde börja återhämta sig från de skadevållande verkningarna av den dumpade importen från de berörda länderna, och i slutet av 2018 hade unionsindustrin återhämtat sig, vilket kommissionen bekräftade i sin genomförandeförordning (EU) 2021/1100 om import av varmvalsade platta stålprodukter med ursprung i Turkiet (44). Återhämtningen av unionsindustrins ekonomiska situation avbröts dock plötsligt och vände 2019, då unionsindustrin var tvungen att konkurrera med betydande volymer av dumpad lågprisimport från Turkiet, vilket tvingade den att sätta sina priser under kostnaderna för att behålla sin marknadsandel, något som vållade den väsentlig skada (45). I juli 2021 införde kommissionen slutgiltiga åtgärder mot Turkiet, och tack vare olika faktorer, vilket förklaras i skäl 177, förbättrades och återhämtades unionsindustrins situation i slutet av 2021. Såsom redan angetts i skäl 177 kunde unionsindustrin fortsätta att dra nytta av dessa förbättrade villkor under översynsperioden, vilket ledde till en ytterligare ökning av dess lönsamhet.

(183)

De flesta skadeindikatorer, särskilt tillverkning, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, sysselsättning och produktivitet, följde en liknande trend under skadeundersökningsperioden. Denna trend kännetecknades av ett kraftigt fall 2020, följt av en återhämtning 2021 som fortsatte under hela översynsperioden till nivåer som liknade eller var något högre än nivåerna i början av skadeundersökningsperioden 2019. Orsaken till denna oregelbundna trend är till stor del att ett betydande inflöde av dumpad lågprisimport av varmvalsade platta stålprodukter från Turkiet sammanföll med den unika dynamik som skapats av covid-19-pandemin. Nedstängningar och avbrott i den industriella verksamheten ledde till extremt låga förbrukningsnivåer och låg efterfrågan på stål 2020, medan efterfrågan och priserna på stål steg kraftigt 2021 under återhämtningen efter covid-19, vilket bland annat ledde till höga vinster för stålindustrin under 2021 och översynsperioden.

(184)

Försäljningspriser, vinst, kassaflöde och räntabilitet följde en liknande trend, som också kännetecknades av en kraftig nedgång 2020 och en återhämtning 2021. Dessa indikatorer ökade dock dramatiskt under översynsperioden jämfört med 2019, vilket var ett år då unionsindustrin ansågs skadas av import från Turkiet.

(185)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(186)

Indikatorerna kan dock inte analyseras utan att hänsyn tas till de exceptionellt gynnsamma stålmarknadsvillkoren 2021 och första halvåret 2022. Under 2020 ledde den pandemirelaterade avmattningen av den industriella verksamheten och den därav följande minskningen av efterfrågan på stål till en allvarlig nedgång i resultaten inom stålindustrin och den globala ekonomin i allmänhet. Till följd av en uppgång i efterfrågan steg stålförbrukningen kraftigt 2021, till högre priser. Dessa gynnsamma marknadsvillkor överfördes till första halvåret 2022. Den positiva trenden efter covid-19 som kändes av under hela 2021 upphörde dock under andra kvartalet 2022 på grund av de kraftiga ökningarna av energikostnaderna och den höga inflationen. Detta innebär att de gynnsamma omständigheterna under 2021 och översynsperioden sannolikt inte kommer att fortsätta. Såsom konstaterats i tidigare ärenden är varmvalsade platta stålprodukter en mycket priskänslig vara, och konkurrensen baseras huvudsakligen på priset (46). Detta innebär att stora volymer dumpad import kan göra att unionstillverkarna inte har något annat val än att sänka sina priser för att behålla sin marknadsandel, vilket leder till skada.

(187)

I skäl 185 drar kommissionen slutsatsen att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under översynsperioden. Samtidigt drog kommissionen slutsatsen, såsom förklaras i skälen 88 och 117, att dumpningen sannolikt skulle fortsätta i avsaknad av antidumpningsåtgärder och, i Irans fall (se skäl 100), att dumpningen sannolikt skulle återkomma. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, om det är sannolikt att den skada som ursprungligen orsakades av dumpad import från de berörda länderna återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(188)

I detta hänseende analyserade kommissionen följande faktorer: 1) produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i de berörda länderna samt unionsmarknadens attraktionskraft, och 2) den sannolika prisnivån på importen från de berörda länderna och dess inverkan på unionsindustrin.

(189)

Såsom redan beskrivits i skäl 78 uppnådde båda de brasilianska tillverkarna i urvalet nästan full kapacitet under översynsperioden. Båda tillverkarna hade ökat sin försäljning till unionen under översynsperioden genom att öka sitt kapacitetsutnyttjande jämfört med tidigare år (se skäl 78). Den betydande ökningen av exportförsäljningen under översynen var en indikator på att unionsmarknaden fortfarande är attraktiv för exporterande tillverkare från Brasilien, trots de nuvarande åtgärderna.

(190)

Den enda samarbetsvilliga tillverkaren från Iran hade på liknande sätt uppnått nästan full kapacitet under översynsperioden (se skäl 91). Tillverkarens outnyttjade kapacitet var därmed begränsad. Efter ytterligare undersökningar fann kommissionen emellertid att företaget aktivt planerade att öka sin kapacitet för varmvalsade platta stålprodukter, vilket skulle resultera i en outnyttjad kapacitet på omkring 1 miljon ton per år som skulle kunna användas för export, inbegripet till unionen (se skäl 95). Av ovannämnda skäl drog kommissionen slutsatsen att det inom de närmaste åren kommer att finnas en betydande outnyttjad kapacitet i Iran som skulle kunna användas för export till unionen. Dessutom konstaterades exportpriserna till tredjeländer vara minst 14 % lägre än unionsindustrins priser under översynsperioden, vilket gör unionsmarknaden mer attraktiv i fråga om priser jämfört med andra möjliga exportdestinationer.

(191)

Såsom anges i skäl 107 fann kommissionen att Ryssland hade en outnyttjad kapacitet på 3,5 miljoner ton under översynsperioden, vilket motsvarar 10 % av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen. Det konstaterades därför att de ryska tillverkarna har tillräcklig outnyttjad kapacitet som skulle kunna användas för att exportera varmvalsade platta stålprodukter till dumpade priser till unionen. En prisjämförelse mellan de ryska inhemska priserna och unionsindustrins priser (se skäl 112) visade dessutom att de ryska inhemska priserna i genomsnitt var 17 % lägre än unionsindustrins priser, vilket bekräftar unionsmarknadens attraktionskraft för ryska exporterande tillverkare.

(192)

Unionens marknad är en av de största marknaderna för vissa varmvalsade platta stålprodukter i världen. Dessutom ligger prisnivåerna i unionen (det genomsnittliga pris som unionsindustrin tog ut var 954 euro/ton under översynsperioden) över det genomsnittliga pris som brasilianska och iranska exporterande tillverkare tog ut från resten av världen, och som ryska tillverkare tog ut av unionen. Eftersom varmvalsade platta stålprodukter, såsom förklaras i skäl 186 ovan, är en mycket priskänslig råvara, skulle de brasilianska, iranska och ryska exportörerna ha ett starkt incitament att rikta sin export till unionen om åtgärderna upphörde att gälla.

(193)

Mot bakgrund av ovanstående är det sannolikt att de exporterande tillverkarna från de berörda länderna skulle öka sin exportförsäljning till unionen om åtgärderna upphörde att gälla.

(194)

Såsom anges i skäl 133 kunde kommissionen inte beräkna prisunderskridandet för Brasilien. Enligt uppgifter från Eurostat låg importpriset från Brasilien under unionens försäljningspris under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2021. De exporterande tillverkarna i urvalet svarade för mer än 90 % av exporten från Brasilien till EU (se skäl 31), men eftersom båda de brasilianska exporterande tillverkarna i urvalet sålde till närstående parter i unionen, och i avsaknad av försäljning till icke-närstående kunder i unionen, kunde kommissionen inte bekräfta att försäljningspriset till närstående var tillräckligt tillförlitligt för att användas som indikation på ett sannolikt pris utan antidumpningsåtgärder. Kommissionen analyserade därför de brasilianska exporterande tillverkarnas nuvarande prissättningsbeteende på deras exportmarknader i tredjeländer för att bedöma det sannolika prissättningsbeteendet på unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(195)

Exportpriset från Brasilien till andra marknader i tredjeländer användes som ett mått för att fastställa det sannolika prissättningsbeteendet i avsaknad av åtgärder. Jämförelsen gjordes med hjälp av GTA-uppgifter för exportförsäljningen från Brasilien till resten av världen, filtrerade med de tio främsta länderna i fråga om kvantiteter, vilket motsvarade omkring 90 % av försäljningen från Brasilien till tredjeländer. Jämförelsen visade att exportprisnivån till tredjeländer (beräknat till omkring 820 euro/ton som landningspris för fri omsättning) var omkring 13–14 % lägre än unionsindustrins aktuella genomsnittliga försäljningspris på den öppna marknaden, och även lägre än det icke-skadevållande pris som fastställts till runt 920 euro/ton.

(196)

Eftersom analysen ovan visade att de brasilianska exporterande tillverkarna kunde sälja på tredjeländers marknader till priser som var lägre än unionspriset under översynsperioden drog kommissionen slutsatsen att de brasilianska exportörerna skulle kunna sänka sina priser till EU och utöva ett betydande pristryck om åtgärderna upphörde att gälla.

(197)

Importen från Iran till unionen upphörde praktiskt taget under skadeundersökningsperioden. Under dessa omständigheter undersökte kommissionen det nuvarande prissättningsbeteendet hos den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Iran på dess exportmarknader i tredjeländer för att bedöma det sannolika priset på importen till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(198)

Jämförelsen gjordes med användning av iranska exportpriser till resten av världen, och den visade att det sannolika landningspriset för fri omsättning i unionen på den iranska exporten av varmvalsade platta stålprodukter utan åtgärder inte skulle överstiga 830–840 euro/ton.

(199)

Prisjämförelsen mellan det iranska exportpris som fastställdes på detta sätt och unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris under översynsperioden, justerat till nivån fritt fabrik, visade att de iranska exportpriserna till unionen i genomsnitt skulle vara omkring 10–13 % lägre än unionsindustrins genomsnittliga priser. Priserna från Iran skulle också vara lägre än det icke-skadevållande pris som fastställs i skäl 195.

(200)

Importen från Ryssland under översynsperioden skedde till ett pris av 897 euro/ton, vilket var lägre än unionsindustrins försäljningspris. Såsom redan angetts i skäl 140 visade resultatet av prisjämförelsen mellan den ryska exporten till unionen och unionsindustrins genomsnittliga priser en prisskillnad på omkring 5 %. Priserna från Ryssland fastställdes också till en nivå under det icke-skadevållande priset på 920 euro/ton.

(201)

Varmvalsade platta stålprodukter är en mycket priskänslig råvara, och, såsom konstaterades i undersökningen rörande import av varmvalsade platta stålprodukter från Kina och även i undersökningen av den identiska produkten från Turkiet, relativt blygsamma prisunderskridandenivåer i kombination med stora volymer kan ha en betydande och omedelbar inverkan på unionsindustrins resultat (47). I båda dessa undersökningar tvingade prisunderskridandemarginalerna under 5 % unionsindustrin att sänka försäljningspriserna (eller förlora marknadsandelar) i en sådan utsträckning att den vållades väsentlig skada på kort sikt.

(202)

Med tanke på att unionsindustrin under översynsperioden precis hade återhämtat sig från en turbulent och ekonomiskt svår period, inbegripet covid-19-pandemin, med ackumulerade förluster, befinner den sig fortfarande i en bräcklig situation. Det är därför högst sannolikt att fortsatt dumpad import från Brasilien och Ryssland och återkommande dumpning från Iran i betydande volymer och priser som understiger unionsindustrins priser skulle ha en betydande negativ inverkan på unionsindustrins resultat, särskilt när det gäller tillverkning, försäljningsvolym och priser, lönsamhet och investeringsbehov, vilket skulle leda till återkommande väsentlig skada.

(203)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade Usiminas att den inhemska unionsindustrin inte var bräcklig, med tanke på att indikatorer som vinst och räntabilitet ökade rejält under översynsperioden. Vidare hävdade både Usiminas och CSN att det inte var sannolikt att skadan skulle återkomma eftersom unionsindustrins lönsamhet steg trots en ökad import från de berörda länderna. De hänvisade även till Brasiliens låga importvolymer till höga priser och den begränsade outnyttjade kapaciteten i landet.

(204)

Kommissionen erinrade om att unionsindustrin, såsom anges i skäl 166, inte ansågs lida väsentlig skada under översynsperioden. Kommissionen medgav samtidigt att översynsperioden präglades av exceptionellt gynnsamma marknadsvillkor (se skäl 186) och att unionsindustrin, med tanke på att den precis hade återhämtat sig från en turbulent och ekonomiskt svår period som kännetecknades av ackumulerade förluster, fortfarande befann sig i en bräcklig situation av de skäl som anges i skälen 201 och 202. Såsom förklaras i avsnitt 6.2.1 gjorde kommissionen dessutom en analys av de brasilianska exporterande tillverkarnas nuvarande prissättningsbeteende på sina exportmarknader i tredjeländer, vilken visade att Brasilien skulle kunna utöva ett betydande pristryck på unionsindustrin utan åtgärder. Påståendet avvisades därför.

(205)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intressen som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(206)

Unionsindustrin finns i 15 medlemsstater (Belgien, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike). Den sysselsätter nästan 40 000 anställda i fråga om den produkt som översynen gäller.

(207)

I avsaknad av åtgärder kommer unionsindustrin inte längre att skyddas mot den sannolika ökningen av dumpad import från Brasilien, Iran och Ryssland, som kommer att vålla väsentlig skada. Verkningarna av antidumpningsåtgärder kommer att vara positiva för unionstillverkarna, eftersom åtgärderna kommer att hjälpa unionsindustrin att fortsätta sin återhämtning från tidigare dumpning. Det ligger därför klart i unionsindustrins intresse att bibehålla åtgärderna.

(208)

Kommissionen kontaktade alla kända användare och icke-närstående importörer. Inga användare eller icke-närstående importörer gav sig till känna och samarbetade i denna undersökning genom att besvara frågeformuläret. Med tanke på användarnas och de icke-närstående importörernas bristande samarbetsvilja och eftersom det inte finns något som tyder på motsatsen, anses det inte strida mot användarnas och importörernas intresse att åtgärderna fortsätter att gälla.

(209)

Kommissionen analyserade dessutom huruvida åtgärder mot Brasilien, Iran och Ryssland skulle ha en negativ inverkan på försörjningstryggheten, eftersom det även finns åtgärder för varmvalsade platta stålprodukter mot Turkiet och Kina. Unionsindustrins kapacitetsutnyttjande var 73 % under översynsperioden, och den totala produktionskapaciteten överskred den totala förbrukningen i unionen med 18 miljoner ton, enligt Eurofers uppgifter i det makroekonomiska frågeformuläret. Trots åtgärder mot vissa av de största exportörerna av varmvalsade platta stålprodukter exporterade dessutom nästan 40 länder den produkt som översynen gäller till unionen under översynsperioden, vilket visar att införandet av åtgärder inte skulle påverka diversifieringen av utbudet. Av dessa skäl och i avsaknad av samarbete från användarnas och importörernas sida drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några potentiella risker när det gäller leveransnivån för nedströmsanvändare.

(210)

Usiminas hävdade efter införandet av CBAM att det skulle ha en negativ inverkan på tillträdet till unionens marknad med tanke på de betungande rapporteringsskyldigheterna och påslagen till följd av CBAM. Detta påstående upprepades efter utlämnandet av uppgifter. Både de brasilianska myndigheterna och Usiminas menade vidare att unionsindustrin redan skyddades i stor utsträckning genom skyddsåtgärderna. CSN tillade att de brasilianska importvolymerna av varmvalsade platta stålprodukter, på grund av skyddsåtgärderna mot stålimport, inte skulle öka och att importen från Brasilien inte kunde vålla skada eftersom den övriga tullen i Brasilien var högre än den nuvarande värdetull som tillämpas på CSN. CSN hävdade därför att det är orimligt att anse att skadan sannolikt kommer att återkomma på grund av importen från Brasilien.

(211)

Kommissionen påpekade att CBAM skulle träda kraft först i oktober 2023, och att importörer under en övergångsperiod till 2026 endast kommer att behöva rapportera utsläpp som rör deras varor, utan avgifter. Denna övergångsperiod infördes för att ge parterna tid att anpassa sig innan det slutgiltiga systemet införs och för att minska risken för störningar i handeln. Kommissionen ansåg därför att det är för tidigt att bedöma CBAM:s potentiella effekt på framtida handelsflöden av varmvalsade platta stålprodukter. Kommissionen erinrade vidare om att skyddsåtgärderna inte kan anses vara av bestående karaktär, och att de åtgärder som för närvarande gäller (48) inte påverkar bedömningen av sannolikheten för ökad import i avsaknad av antidumpningstullar. När det gäller den tillfälliga karaktären hos skyddsåtgärderna mot stålimport konstaterade kommissionen således att åtgärderna inte påverkade slutsatserna i denna undersökning. Kommissionen avvisade därför båda påståendena.

(212)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl för unionens intresse som talar emot en fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna beträffande import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Förbundsrepubliken Brasilien, Islamiska republiken Iran och Ryska federationen.

(213)

På grundval av kommissionens slutsatser om fortsatt dumpning, återkommande dumpning, återkommande skada och unionens intresse bör antidumpningsåtgärderna på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Förbundsrepubliken Brasilien, Islamiska republiken Iran och Ryska federationen bibehållas.

(214)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatser krävs det särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella antidumpningstullarna. Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.4 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(215)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura uppvisas som uppfyller samtliga krav i artikel 1.4 i denna förordning måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, begära ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kunna kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den efterföljande tillämpningen av en lägre tullsats är berättigad, i enlighet med tullagstiftningen.

(216)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att avskaffa individuella tullsatser och därmed införa en landsomfattande tull.

(217)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning ska uteslutande tillämpas på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i de berörda länderna och som tillverkats av de namngivna rättsliga enheterna. Import av den produkt som översynen gäller som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(218)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om företaget senare ändrar namn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (49). Begäran ska innehålla all relevant information som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(219)

En exportör eller tillverkare som inte exporterade den berörda produkten till unionen under den period som användes för att fastställa den tullnivå som för närvarande tillämpas på dennes export kan begära av kommissionen att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande tillverkaren skulle behöva styrka att i) företaget inte exporterade den berörda produkten till unionen under den period som användes för att fastställa tullnivån för dess export, ii) företaget inte är närstående en exporterande tillverkare som är föremål för antidumpningstullarna, och att iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller har ett oåterkalleligt avtalsmässigt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(220)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (50), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(221)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 (51) införde kommissionen en skyddsåtgärd avseende vissa stålprodukter för en period på tre år. Skyddsåtgärden förlängdes till den 30 juni 2024 genom genomförandeförordning (EU) 2021/1029. Den produkt som översynen gäller är en av de produktkategorier som omfattas av skyddsåtgärden. När de tullkvoter som fastställts inom ramen för skyddsåtgärden överskrids skulle följaktligen både tullen över kvoten och antidumpningstullen behöva betalas för samma import. Eftersom sådan kumulation av antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder kan leda till en större inverkan på handeln än önskvärt beslutade kommissionen att förhindra att antidumpningstullen tillämpas samtidigt som tullen över kvoten för den produkt som översynen gäller under den tid som skyddstullen gäller.

(222)

Detta innebär att om den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den produkt som översynen gäller och denna tull överstiger motsvarande värdenivå på antidumpningstullarna i denna förordning, ska endast den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut. Under den period då skyddsåtgärderna och antidumpningstullarna tillämpas samtidigt ska uppbörden av de tullar som införs i enlighet med denna förordning tillfälligt upphävas. Om den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den produkt som översynen gäller och denna tull är lägre än motsvarande värdenivå på antidumpningstullarna i denna förordning, ska den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut som ett tillägg till skillnaden mellan den tullen och de högre antidumpningstullar som införs enligt denna förordning. Uppbörden av de antidumpningstullar som inte tagits ut bör upphävas tillfälligt.

(223)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.