Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/935 av den 11 maj 2023 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Folkrepubliken Kina och tillverkat av Zhejiang Hailide New Material Co., Ltd

(1)

Antidumpningsåtgärder på import av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på mellan 5,1 och 9,8 % infördes ursprungligen genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1105/2010 (2) (de ursprungliga åtgärderna).

(2)

De ursprungliga åtgärderna tillämpades på all import av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Kina med undantag för import av högstyrkegarn av polyestrar som tillverkas av de kinesiska exporterande tillverkarna Zhejiang Hailide New Material Co. Ltd (Hailide) och Hangzhou Huachun Chemical Fiber Co. Ltd (Huachun). Ingen tullsats infördes ursprungligen för dessa företag (förordning (EU) nr 1105/2010), eftersom ingen dumpning konstaterades.

(3)

Efter en första översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen bibehöll kommissionen de ursprungliga åtgärderna genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/325 (3), senast ändrad genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1159 (4).

(4)

En andra översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande åtgärderna enligt artikel 11.2 i grundförordningen och en partiell interimsöversyn (5) enligt artikel 11.3 i grundförordningen, som begränsades till att undersöka förekomsten av dumpning (6), inleddes den 23 februari 2022 respektive den 30 juni 2022.

(5)

I linje med rapporten om Mexiko från WTO:s överprövningsorgan Mexiko – Definitive Anti-dumping Measures on Beef and Rice (7) (rapporten från WTO:s överprövningsorgan) granskades inte Hailide och Huachun i de efterföljande översynerna av de ursprungliga åtgärder som infördes genom förordning (EU) nr 1105/2010, och de omfattas inte av de gällande åtgärderna.

(6)

Den 30 juni 2022 inledde kommissionen en antidumpningsundersökning enligt artikel 5 i grundförordningen avseende import av högstyrkegarn av polyestrar som tillverkas och exporteras till unionen av Hailide. Ett tillkännagivande om inledande offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (8) (tillkännagivandet om inledande).

(7)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 16 maj 2022 av European Man-Made Fibres Association (CIRFS eller klaganden) för unionsindustrin för högstyrkegarn av polyestrars räkning i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(8)

Undersökningen begränsas till den exporterande tillverkare som berörs (Hailide) och eventuella närstående företag. En annan exporterande tillverkare, Huachun, som inte heller erhöll någon antidumpningstull i den undersökning som ledde till införandet av ovannämnda antidumpningsåtgärder, lades ned 2021. Huachun anses därför inte vara en exporterande tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar och en berörd part när det gäller denna undersökning.

(9)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen den berörda exporterande tillverkaren och de kinesiska myndigheterna om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(10)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(11)

En användarorganisation och fem användare begärde att bli hörda av kommissionens avdelningar och gavs möjlighet till detta.

(12)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna, med hänsyn till deras geografiska läge. Urvalet bestod av tre unionstillverkare. De unionstillverkare som ingick i urvalet stod för mer än 50 % av den uppskattade totala produktions- och försäljningsvolymen i EU av den likadana produkten. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Ingen berörd part lämnade synpunkter på det preliminära urvalet, som bekräftades som det slutgiltiga urvalet. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(13)

För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt med avseende på de icke-närstående importörerna i unionen uppmanades dessa parter att ge sig till känna och inkomma med de upplysningar som begärdes i respektive tillkännagivande om inledande till kommissionen. En icke-närstående importör gav sig till känna som berörd part, men lämnade inte de uppgifter som efterfrågades med avseende på stickprovsförfarandet. Ett stickprovsförfarande var därför inte nödvändigt för de icke-närstående importörerna.

(14)

Kommissionen skickade ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(15)

Kommissionen skickade frågeformulär till de unionstillverkare som ingick i urvalet, till användarna och till den berörda exporterande tillverkaren. Samma frågeformulär gjordes även tillgängligt via internet på dagen för inledandet.

(16)

Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från Hailide och de tre unionstillverkare som ingick i urvalet. Svar på frågeformuläret mottogs också från två användare av högstyrkegarn av polyestrar. Dessa svar kunde dock inte beaktas i samband med detta förfarande, eftersom användarna i fråga inte använde den berörda produkt som tillverkas av Hailide.

(17)

På grund av covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som införts av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen inte genomföra kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen i Hailides lokaler i Kina.

(18)

Kommissionen dubbelkontrollerade i stället alla uppgifter som ansågs vara nödvändiga för dess beslut på distans med Hailide, i linje med tillkännagivandet om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (9).

(19)

Vidare gjordes kontrollbesök i följande företags lokaler:

(20)

Den 30 januari 2023 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 19a.2 i grundförordningen de berörda parterna om sin avsikt att inte införa provisoriska åtgärder. Kommissionen införde inte provisoriska antidumpningsåtgärder i denna undersökning för att de slutgiltiga undersökningsresultaten i detta förfarande skulle stämma överens tidsmässigt med den översyn vid giltighetstidens utgång och den partiella interimsöversyn som avses i skäl 4.

(21)

Den 20 februari 2023 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade införa de slutgiltiga antidumpningstullarna. Ett ytterligare utlämnande av uppgifter gjordes dessutom den 20 mars 2023. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(22)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta.

(23)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021 (undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(24)

Den produkt som omfattas av undersökningen är högstyrkegarn av polyestrar, inte i detaljhandelsuppläggningar, inbegripet monofilament av syntetmaterial med en längdvikt av mindre än 67 decitex (utom sytråd och Z-tvinnat [flertrådigt] garn, avsett för framställning av sytråd, redo för färgning och slutbearbetning, löst lindad om en perforerad plasthylsa), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 5402 20 00 (Taric-nummer 5402200010) (den undersökta produkten). Dessa KN-nummer och Taric-nummer nämns endast upplysningsvis och tullklassificeringen kan komma att ändras senare.

(25)

Högstyrkegarn av polyestrar används i ett antal olika tillämpningar, såsom däckförstärkning, breda tyger, säkerhetsbälten, krockkuddar, rep, nät och ett antal industriella tillämpningar.

(26)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den undersökta produkt med ursprung i Kina som tillverkas av Hailide.

(27)

Av undersökningen framgick att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(28)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(29)

Den bevisning som fanns tillgänglig när undersökningen inleddes tydde på att betydande snedvridningar förekom i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att inleda undersökningen med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(30)

För att samla in de nödvändiga uppgifterna för en möjlig tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen Hailide att lämna uppgifter om de insatsvaror som används för att tillverka högstyrkegarn av polyestrar. Hailide lämnade de relevanta uppgifterna.

(31)

Kommissionen uppmanade även alla berörda parter att senast 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter på, uppgifter om och relevant bevisning angående lämpligheten i att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(32)

I punkt 6.3.2 i tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen de berörda parterna, på grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga i det skedet, om att Turkiet var ett möjligt lämpligt representativt land enligt artikel 2.6a a i grundförordningen.

(33)

Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(34)

Den 19 juli 2022 utfärdade kommissionen en första notering angående källorna till fastställandet av normalvärdet (den första noteringen), genom vilken kommissionen informerade de berörda parterna om de relevanta källor som den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet.

(35)

I den noteringen tillhandahöll kommissionen en preliminär förteckning över alla kända produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som användes vid tillverkningen av högstyrkegarn av polyestrar. Dessutom identifierade kommissionen Turkiet, Brasilien och Thailand som möjliga lämpliga representativa länder. Kommissionen gav alla berörda parter möjlighet att lämna synpunkter. Kommissionen mottog synpunkter från både Hailide och klaganden.

(36)

Den 30 november 2022, och efter att ha analyserat de mottagna synpunkterna, utfärdade kommissionen en andra notering angående källorna till fastställandet av normalvärdet (den andra noteringen) (den första noteringen och den andra noteringen kallas tillsammans noteringarna).

(37)

I den andra noteringen uppdaterade kommissionen förteckningen över produktionsfaktorer och informerade de berörda parterna om sin avsikt att använda Turkiet som representativt land enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen informerade även de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av offentligt tillgängliga årsredovisningar från en tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar i Turkiet. Ännu en notering med reviderade växelkurser för ett antal referensvärden samt ett mer detaljerat utlämnande av uppgifter av referensvärdet för beräkning av arbetskraftskostnader utfärdades och lades till i de öppna ärendehandlingarna den 16 december 2022.

(38)

Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Synpunkter inkom från Hailide samt från klaganden och en grupp användare (IVGT, Delcotex, Gleistein, Guth&Wolf, Heytex och Jakob Eschbach).

(39)

Efter att ha analyserat de synpunkter och uppgifter som inkommit drog kommissionen slutsatsen att Turkiet var ett lämpligt representativt land från vilket icke snedvridna priser och kostnader kunde hämtas för att fastställa normalvärdet. De underliggande skälen till detta val beskrivs mer ingående i avsnitt 3.3.2.

(40)

För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. Inget svar på frågeformuläret mottogs från myndigheterna i fråga. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(41)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(42)

Följande anges dock i artikel 2.6.a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(43)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av den tillgängliga bevisningen och med tanke på de kinesiska myndigheternas bristande samarbetsvilja var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(44)

Följande föreskrivs i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(45)

Eftersom förteckningen i artikel 2.6a b i grundförordningen inte är uttömmande behöver inte alla aspekter beaktas för att konstatera att betydande snedvridningar föreligger. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av exportlandets ekonomiska och administrativa struktur ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av fri utveckling av marknadskrafterna.

(46)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn”.

(47)

Enligt denna bestämmelse har kommissionen utfärdat en landrapport om Kina (rapporten) (10), som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål och kemikalier). Berörda parter uppmanades att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i undersökningshandlingarna vid tidpunkten för inledandet av förfarandet. Rapporten lades till i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet. I klagomålet hänvisades också till andra handlingar som utfärdats av kinesiska myndigheter på nationell (11) eller provinsiell nivå (12), som ett komplement till rapporten.

(48)

I klagomålet hävdades det närmare bestämt att produktionsfaktorerna, inklusive de viktigaste råvarorna och energin för att tillverka högstyrkegarn av polyestrar, är kraftigt snedvridna. I klagomålet hänvisades det till rapporten och de snedvridningar som identifierats i den med avseende på den kemiska sektorn, inbegripet industrin för monoetylenglykol och renad tereftalsyra. I klagomålet hänvisades det dessutom till den fjortonde femårsplanen för utveckling av petroleumindustrin och den kemiska industrin i Zhejiangprovinsen och uppmaningen i denna om att utveckla de petrokemiska uppströms- och mellanströmsindustrierna. Dessutom påpekades i klagomålet – med hänvisning till rapporten – de befintliga snedvridningarna när det gäller energikostnaderna. I klagomålet noterades också att de kinesiska myndigheterna stöder genomförandet av en förmånlig skatte- och finanspolitik för den kemiska industrin, inte minst i linje med mandatet i de fjortonde nationella och provinsiella femårsplanerna gällande ”optimering och strukturell anpassning av råvaruindustrierna, såsom den petrokemiska industrin”, och påskyndad ”omvandling och uppgradering av företag inom viktiga industrier, t.ex. den kemiska industrin”. I klagomålet noterades vidare det statliga inflytandet över arbetsmarknaden och markanvändningsrättigheterna, liksom det faktum att tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar gynnades av exportlån. Mot denna bakgrund innehöll klagomålet några specifika exempel på hur Hailide kan ha gynnats av snedvridningarna när det gäller råvaruinköp eller erhållande av ekonomiskt stöd från de statliga myndigheterna.

(49)

Såsom anges i skäl 40 lämnade de kinesiska myndigheterna inga synpunkter på eller någon bevisning till stöd för eller som motbevisade den bevisning som framlagts i ärendehandlingarna, inklusive rapporten samt den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, i fråga om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(50)

Synpunkter inkom från både Hailide och en grupp användare. Dessa påståenden behandlas i avsnitt 3.3.1.11 nedan.

(51)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt eller inte att använda inhemska priser och kostnader i Kina med anledning av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av den tillgängliga bevisningen i ärendet, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av det betydliga statliga inflytandet i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den undersökta produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de olika kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(52)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Detta begrepp finns inskrivet i den kinesiska konstitutionen och avgör Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin” och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (13). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör betydande statligt inflytande i ekonomin, utan att staten i själva verket uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (14).

(53)

Enligt den kinesiska lagstiftningen utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av det kinesiska kommunistpartiet. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättslig nivå, institutionell nivå och personlig nivå), och bildar en superstruktur där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Genom en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 gavs det kinesiska kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande plats genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, som lyder ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (15). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där regeringarna utövar en allmän makroekonomisk kontroll inom vilken de fria marknadskrafterna får spela.

(54)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (16). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt lagstiftning.

(55)

För det första, och när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomin av ett komplext system av industriell planering, som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget omfattar dessa planer en omfattande och komplex uppsättning sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. Planerna anger också de hjälpmedel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt inom vilka tidsramar målen ska uppnås. Vissa planer innehåller ändå uttryckliga produktionsmål. Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste på ett ändamålsenligt sätt anpassa sina affärsverksamheter efter planeringssystemets villkor. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.3.1.5) (17).

(56)

För det andra, när det gäller fördelningen av finansiella resurser, domineras Kinas finansiella system av de statsägda affärsbankerna. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.3.1.8) (18). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Även de andra delarna av finanssektorn utöver banksektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från staten och kommunistpartiet (19).

(57)

För det tredje, när det gäller lagstiftningen, utövar staten inflytande över ekonomin på en rad olika sätt. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. I den tillämpliga lagstiftningen föreskrivs uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (20). På investeringsområdet utövar de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över både vad de statliga och privata investeringarna ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja industripolitiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (21).

(58)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som möjliggör och uppmuntrar statligt inflytande av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (22).

(59)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(60)

Även om graden av statligt ägande inte verkar vara betydande inom sektorn för högstyrkegarn av polyestrar äger de kinesiska myndigheterna mer än 5 % av aktierna i Hailide (23). Med tanke på att kommunistpartiets ingripanden i det operativa beslutsfattandet har blivit normen även i privata företag (24), där kommunistpartiet gör anspråk på att styra praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi, leder statens inflytande genom kommunistpartiets strukturer inom företag i praktiken till att ekonomiska aktörer kontrolleras och övervakas politiskt av regeringen, med tanke på hur långt stats- och partistrukturerna har vuxit samman i Kina.

(61)

Detta påverkar också China Chemical Fiber Association (CCFA) (25), den branschorganisation som Hailide är medlem i. Enligt artikel 2 i CCFA:s bolagsordning har organisationen bland annat som syfte att ”genomföra landets industripolitik”. I artikel 3 bekräftas att CCFA är underordnat det kinesiska kommunistpartiet genom att det föreskrivs att ”organisationen följer kommunistpartiets övergripande ledarskap, inrättar organisationer som lyder under kommunistpartiet, utvecklar partiaktiviteter och tillhandahåller de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationernas verksamhet i enlighet med bestämmelserna i kommunistpartiets konstitution”.

(62)

Till och med privatägda tillverkare inom sektorn för högstyrkegarn av polyestrar hindras följaktligen från att bedriva sin verksamhet på marknadsmässiga villkor. Både offentlig- och privatägda företag inom sektorn är i själva verket föremål för politisk övervakning och vägledning, vilket även beskrivs i avsnitt 3.3.1.5 nedan.

(63)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg har de kinesiska myndigheterna möjlighet att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska lagstiftningen kan anses återspegla motsvarande äganderättigheter (26), men kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet enligt partiets stadgar (27)) och företagen ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Men åtminstone sedan 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera affärsbeslut i företag som en politisk princip (28), bland annat genom att utöva påtryckningar på privata företag att sätta ”patriotism” främst och följa partidisciplinen (29). År 2017 rapporterades att det fanns particeller vid 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (30). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och inom alla sektorer, inklusive tillverkarna av högstyrkegarn av polyestrar och leverantörerna av deras insatsvaror.

(64)

Den 15 september 2020 offentliggjordes dessutom ett dokument med riktlinjer från kommunistpartiets centralkommitté om en upptrappning av Förenade frontens arbete i den privata sektorn för den nya eran (riktlinjerna) (31) för att ytterligare utvidga partikommittéernas roll i de privata företagen. I avsnitt II.4 i riktlinjerna anges följande: ”Vi måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda Förenade frontens arbete inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt.”. I avsnitt III.6 anges följande: ”Vi måste trappa upp partiuppbyggnaden ytterligare vid de privata företagen, göra det möjligt för particellerna att verka effektivt som ett försvarsverk och göra det möjligt för partimedlemmarna att utöva sina roller som förtrupper och pionjärer.”. Riktlinjerna syftar därmed till att betona och utöka kommunistpartiets roll i företag och andra enheter i den privata sektorn (32).

(65)

Den statliga närvaron och inflytandet över finansmarknaderna (se även avsnitt 3.3.1.8) och vid tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror snedvrider dessutom marknaden ytterligare (33). Den statliga närvaron i företag inom sektorn för högstyrkegarn av polyestrar och andra sektorer (såsom finanssektorn och sektorn för insatsvaror) gör det således möjligt för de kinesiska myndigheterna att påverka priser och kostnader.

(66)

Den kinesiska ekonomins inriktning avgörs i hög grad av ett välutvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och täcker i stort sett alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (34).

(67)

De kinesiska myndigheterna anser att syntetfiberindustrin är en nyckelindustri. Detta framgår tydligt av 2022 års vägledande yttranden om högkvalitativ utveckling av industrin för syntetfiber (de vägledande yttrandena) från ministeriet för industri och informationstekniks nationella utvecklings- och reformkommitté (35), enligt vilka ”industrin för syntetfiber är en viktig grund för en stabil utveckling och kontinuerlig innovation inom textilindustrin, en industri med internationella konkurrensfördelar och en viktig del av den nya materialindustrin”. I artikel I.2 i de vägledande yttrandena anges uttryckligen de kinesiska myndigheternas avsikt att fastställa sektorns geografiska struktur och företagsstruktur samt väsentliga produktionsparametrar (36). Det statliga ingripandet kan ske i form av omlokaliseringar av produktionsanläggningar (”genomföra den regionala utvecklingsstrategin, under förutsättning att man följer industri-, energi- och miljöskyddspolitik liksom annan politik, uppmuntra ledande företag att bygga integrerade baser för hela industrikedjan för syntetfiber i Guangxi, Guizhou, Xinjiang och andra centrala och västra regioner, och bilda effektiva och samarbetsbaserade försörjningskedjesystem med grannländer och grannregioner”), sammanslagningar som syftar till att skapa industriella ledare (”uppmuntra företag att optimera fördelningen av produktionsfaktorer genom sammanslagningar och omorganisering, och påskynda omstruktureringen av affärsprocesser och tekniska uppgraderingar. Stödja ledande företag så att dessa kan locka till sig högkvalitativa resurser som teknik, varumärken, kanaler och talanger”), utse företag till att vara berättigade till särskilt stöd genom särskilda statliga program (”främja integration och utveckling av stora, medelstora och små företag, skapa specialiserade och specifika nya ’små jättar’ och enskilda ledande företag”) osv (37).

(68)

Den statliga förvaltningens strategi bekräftas i flera planeringsdokument som är inriktade på syntetfiberindustrin och som utfärdats på provins- och kommunnivå.

(69)

Provinserna Zhejiang, Jiangsu, Fujian och Shandong samt kommunen Chongqing är bra exempel på detta.

(70)

Den fjortonde femårsplanen för högkvalitativ utveckling av den kemiska industrin (38) i Jiangsu innehåller inte bara utförliga bestämmelser om utvecklingsmål för ett stort antal delsektorer inom den kemiska sektorn (39), utan återspeglar också ovannämnda politiska inriktning i de vägledande yttrandena om industristrukturen:

”Genom att konsolidera resurserna påskynda uppförandet av ett antal stora företag och företagsgrupper med ledande roller, öka koncentrationen på industrinivå och bilda ett antal företag i världsklass och ”ledande” företag (40). […]

Organisationen av den kemiska industrin i provinsen uppfyller kraven i de nationella och provinsiella planerna för planering av industrin och organisationen av denna, med industriparker för kemiföretag som viktiga utvecklingsnav, och de är också avgörande för att leda utvecklingen av den kemiska industrin i varje distrikt och stad. Inriktningen på den industriella utvecklingen uppfyller kraven i statens och Jiangsuprovinsens relevanta industripolitik, fastställer det utvecklingskoncept som leds av främjade industrier och genomför uppgraderingen av traditionella kemiska industrier samt den samordnade utvecklingen av industrier inom nya områden. ”  (41)

När det gäller den geografiska fördelningen av produktionen:

” Planen för den övergripande organisationen omfattar hela provinsen, i enlighet med särdragen hos varje stads industriella utveckling, belyser fördelarna med att utveckla industrin, förbättrar utvecklingsnivån för karakteristiska industrier ytterligare och utvidgar de industrier som uppfyller regionala utvecklingsbehov med hänsyn tagen till varje stads relevanta industrier och lokala marknadsförhållanden, säkerställer en differentierad utveckling av den kemiska industrin i varje stad i provinsen och skapar ett omfattande industrisystem där varje stad har kompletterande fördelar. ”  (42)

(71)

På samma sätt innehåller den särskilda planen för utveckling av strategiska framväxande industrier i Fujianprovinsen under den fjortonde femårsplanen (43) ett mandat för provinsmyndigheterna att stödja sektorn för syntetfiber och vägleda dess utveckling:

”Påskynda utvecklingen av nya textilvävnader och utöka forskningen om och utvecklingen av funktionella differentierade fibrer, högpresterande fiberblandningar, garn med hög trådtäthet av hög kvalitet och tyger av dessa, nya värmefogande kompositfibrer för sanitära ändamål och högpresterande metallfibrer. […]”  (44)

”Stödja uppförandet av Fuzhous industrikluster för nya funktionella material (membranmaterial, avancerade textilier, högpresterande metallmaterial, högpresterande kompositmaterial osv.), Xiamens industrikluster för nya funktionella material, Putians industrikluster för nya funktionella material (nya syntetfibrer och funktionella textilmaterial osv.) och Xiamens biomedicinska industrikluster […].”

(72)

Fujians myndigheters ingripanden i utvecklingen av sektorn för syntetfiber framgår ytterligare av den fjortonde provinsiella femårsplanen för utveckling av en högkvalitativ tillverkningsindustri, som riktar följande instruktioner till berörda parter:

” Främja uppförandet av projektet för industriellt polyestergarn i Baihong och utveckla särskilda syntetfibermaterial som används inom fordonssektorn, marinteknik, i militär utrustning, i sjukvården och inom andra områden. Påskynda forskningen om modern fiberteknik, fokusera på genombrott inom viktig fiberteknik såsom nanofibrer, intelligenta fibrer och biomedicinska fibrer och sträva efter att uppnå genombrott när det gäller avancerade fibrer såsom kolfiber, aramidfiber, polyfenylsulfid och polyeten med ultrahög molekylvikt. ”  (45)

(73)

Även i Shandongs fjortonde femårsplan för utveckling av den kemiska industrin (46) betonas behovet av att ”fokusera på att utveckla etylenbaserade polyolefiner och syntetiska hartser som slutanvändningsprodukter, propen-polypropen, annan industriplast samt modifierade material, syntetiska material och gummimaterial av buten och C4, högpresterande slutprodukter tillverkade av polyuretanisocyanat och toluen, nya material av bensenpolyamidnylon, textilmaterial och tekniska material gjorda av nylon, bensen och polyamid, PX-PTA-polyester och sex andra stora industrikedjor” (47), där liknande uttalanden också återfinns i Zhejiangs fjortonde femårsplan om utveckling av den nya materialindustrin (48): ”När det gäller avancerade basmaterial, genomföra ett antal projekt för digital och grön omställning och projekt för utbyggnad av produktionen för exklusiva och sällsynta produkter. När det gäller viktiga strategiska material såsom avancerade halvledarmaterial, nya visningsmaterial, biomedicinska material, högpresterande fiber och kompositmaterial, genomföra ett antal utvidgningsprojekt riktade mot industrialisering och tillämpning” (49) eller Chongqings fjortonde femårsplan om högkvalitativ utveckling av tillverkningsindustrin (50): ”Använda råvarubasen för att uppmuntra relevanta företag att forska om, utveckla och tillverka högpresterande funktionella PVA-fiber (polyvinylalkohol), differentierad spandex, särskilda polyesterfiber, polyamidfiber, polyuretanmikrofiber och andra produkter.” (51).

(74)

Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar de kinesiska myndigheterna praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion.

(75)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktionen av de viktigaste råvaror som används vid tillverkningen av högstyrkegarn av polyestrar. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(76)

Enligt den tillgängliga informationen tycks det kinesiska konkurssystemet vara olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärernas och gäldenärernas lagstadgade rättigheter. Detta verkar bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på liknande principer som i motsvarande lagar i andra länder, men att det kinesiska konkurssystemet kännetecknas av en systematiskt bristande efterlevnadskontroll. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (52).

(77)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (53). All mark ägs av staten (kollektivt ägd mark på landsbygden och statsägd stadsmark) och det är endast staten som kan tilldela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriserna (54). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (55).

(78)

I likhet med många andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att dessa företag även är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och uppstår till följd av diskriminerande eller olämplig tillämpning av konkurs- och egendomsrätten. På grundval av den tillgängliga bevisningen förefaller dessa överväganden även stämma in helt på sektorn för syntetfiber. Under denna undersökning avslöjades ingenting som kunde ifrågasätta dessa slutsatser.

(79)

Mot bakgrund av det som nämns ovan drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten inom sektorn för syntetfiber, även när det gäller den undersökta produkten.

(80)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullt ut i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt till att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO), bland annat de om föreningsfrihet och om kollektivavtal (56). Enligt den nationella lagstiftningen finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (57). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner till lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (58). Dessa undersökningsresultat visar att lönekostnaderna i Kina är snedvridna.

(81)

Ingen bevisning har lämnats in för att sektorn för syntetfiber, inklusive tillverkarna av högstyrkegarn av polyestrar, inte skulle omfattas av det kinesiska arbetsrättssystemet. Sektorn för syntetfiber påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid tillverkningen av den undersökta produkten eller den huvudsakliga råvaran för tillverkningen av produkten) och indirekt (när det gäller tillgången till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina).

(82)

Tillgången till kapital för företagsaktörer i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(83)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (59), som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av kommunistpartiet (60)), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag, genomför bankerna regelbundet offentlig politik som har utformats av de kinesiska myndigheterna. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (61). Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (62).

(84)

Det har bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis ska följas och om aktsamhetregler, exempelvis att undersöka låntagares kreditvärdighet, men den överväldigande bevisningen, bland annat resultat från handelspolitiska undersökningar, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordna roll i tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(85)

De kinesiska myndigheterna har exempelvis klargjort att beslut rörande privat kommersiell bankverksamhet måste övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med nationell politik. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller bankförvaltning är nu att stärka partiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag (63). Utvärderingskriterierna för de kommersiella bankernas resultat måste nu även omfatta hur enheterna ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin”, och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier” (64).

(86)

Särskilt inom sektorn för syntetfiber är det tydligt att sektorerna prioriteras på grundval av kriterier som rör industripolitik snarare än kreditvärdighet för ett visst projekt, vilket framgår av ett antal policydokument, t.ex. Shandongprovinsens fjortonde femårsplan för utveckling av den kemiska industrin, som föreskriver följande för respektive kemiska industri (65):

” Ökat ekonomiskt stöd: Stärka de finanspolitiska incitamenten, se till att särskilda fonder involveras på ett övergripande plan, stödja kemiska företag för att påskynda den tekniska omvandlingen, intelligent omvandling, industriöverföring, omlokalisering till parker, nedläggning av föråldrad kapacitet osv. och genomföra politik såsom skattebefrielse för importerad viktig teknisk utrustning, mervärdesskatteavdrag och återbetalningar, ytterligare avdrag för forsknings- och utvecklingskostnader samt försäkringsersättning för den första tekniska utrustningen. Aktivt styra alla typer av finansinstitut och socialt kapital mot att investera i den kemiska industrin, främja fördelarna med politikbaserad finansiering, utvecklingsfinansiering och kommersiell finansiering och öka det ekonomiska stödet till de viktigaste områdena inom den kemiska industrin och tekniken. ”  (66)

(87)

På samma sätt är de lokala myndigheterna enligt den fjortonde femårsplanen för den högkvalitativa utvecklingen av den kemiska industrin (67) i Jiangsuprovinsen skyldiga att ”främja den vägledande rollen för statliga investeringsfonder, utvidga finansieringskanalerna på ett flexibelt sätt och styra investeringarna i socialt kapital” (68).

(88)

Obligations- eller kreditbetygen snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (69).

(89)

Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (70). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(90)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera mer investeringar. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte följer kommersiell praxis.

(91)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av fria marknadskrafter, trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgjorde fortfarande minst en tredjedel av all utlåning i slutet av 2018 (71). Officiella medier i Kina rapporterade nyligen att kommunistpartiet uppmanade till ”en sänkning av marknadsräntan för lån” (72). Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(92)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalallokeringen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som kunde ha förväntats under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt, och de kinesiska myndigheterna har flera gånger valt att antingen undvika betalningsinställelser, och därmed skapat så kallade zombieföretag, eller genom att överföra äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller hanterar dess grundorsaker.

(93)

Trots åtgärderna för att liberalisera marknaden påverkas Kinas företagskreditsystem således i grund och botten av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna. Det omfattande statliga inflytandet över det finansiella systemet leder till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(94)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.3.1.1–3.3.1.5 och i del I i rapporten gäller hela landet och dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten 3.3.1.6–3.3.1.8 och i del II i rapporten.

(95)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka högstyrkegarn av polyestrar. När tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar köper in/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka redovisas som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(96)

Till följd av detta är det inte bara försäljningspriserna på hemmamarknaden för högstyrkegarn av polyestrar som inte är lämpliga att använda i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas också till följd av det betydliga statliga inflytandet över deras prisbildning, i enlighet med beskrivningen i delarna I och II i rapporten. Det statliga inflytande som beskrivs när det gäller fördelningen av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer har påverkats av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för produktionen av insatsvarorna och så vidare. Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna åberopade någon bevisning eller framförde några argument för motsatsen i denna undersökning.

(97)

Analysen i avsnitten 3.3.1.2–3.3.1.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning gällande Kinas inflytande över landets ekonomi i allmänhet liksom över sektorn för syntetfiber (inklusive den undersökta produkten), visar att priserna på eller kostnaderna för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(98)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(99)

Under undersökningens gång inkom synpunkter från både Hailide och en grupp användare.

(100)

I sina synpunkter på den första noteringen om produktionsfaktorer hävdade Hailide, förutom att uppge att tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen skulle vara oförenlig med WTO, att analysen i klagomålet gällande förekomsten av betydande snedvridningar – både i Kina i allmänhet och när det gäller Hailide specifikt – var felaktig av följande skäl: i) Påståendena i klagomålet är av allmän karaktär – till exempel när det gäller energi- eller arbetskraftskostnaderna – och de rör Kina eller landets kemikaliesektor snarare än marknaden för högstyrkegarn av polyestrar. Påståendena bygger också uteslutande på rapporten snarare än på faktiska bevis. ii) Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar förlitar sig klaganden på bevisning som antingen är irrelevant – i regel föråldrad – eller sakligt felaktig – och som hänvisar till tidigare snedvridande skyldigheter som inte längre existerar enligt kinesisk lagstiftning. iii) Råvarorna (renad tereftalsyra och monoetylenglykol) är två råvaror som köps och säljs över hela världen och prissätts på ett öppet sätt och i linje med internationella priser, vilket innebär att påståendena i klagomålet om att priserna på dessa är snedvridna i Kina är felaktiga. iv) Klagandena underlät att lägga fram någon faktisk och konkret bevisning avseende de faktorer som anges i artikel 2.6a b i grundförordningen och därför kan ingen giltig slutsats dras om förekomsten av betydande snedvridningar. En grupp användare framförde ett liknande påstående till stöd för Hailide.

(101)

De argument som framfördes av Hailide kunde inte godtas. Inledningsvis betonade kommissionen sin ståndpunkt att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är helt förenliga med Europeiska unionens WTO-skyldigheter. När det gäller argumenten om den påstått bristfälliga analysen av betydande snedvridningar i klagomålet erinrade kommissionen först och främst om att artikel 2.6a e i grundförordningen innehåller en skyldighet att inhämta de uppgifter som krävs för tillämpningen av denna metod när undersökningen har inletts på denna grund. Följaktligen ansåg kommissionen, utan att på något sätt dra slutsatser om förekomsten av betydande snedvridningar, att den bevisning som klaganden lämnat om de betydande snedvridningarna var tillräcklig för att inleda undersökningen. Kommissionen påpekade dessutom att vissa typer av snedvridningar i Kina – såsom snedvridning i fråga om energi eller arbetskraft – är övergripande och påverkar hela den kinesiska ekonomin och därmed även priser och/eller råvaror samt tillverkningskostnader med avseende på den undersökta produkten.

(102)

När det gäller påståendet att uppgifterna i klagomålet uteslutande bygger på rapporten och i alla händelser baseras på föråldrade eller felaktiga uppgifter påpekade kommissionen att även om klagomålet kan sträva efter att visa att de betydande snedvridningarna är oförändrade genom att hänvisa till policydokument från den tolfte eller trettonde planeringscykeln så identifierades även relevanta dokument för planeringsperioden 2021–2025 i klagomålet, såsom Kinas fjortonde femårsplan för ekonomisk och social utveckling eller Zhejiangprovinsens fjortonde femårsplan för utveckling av petroleumindustrin och den kemiska industrin. Dessutom erinrade kommissionen om att artikel 2.6a d i grundförordningen uttryckligen ger unionsindustrin möjlighet att stödja sig på uppgifterna i rapporten när den inger ett klagomål eller en begäran om översyn. Kommissionen ansåg därför att den bevisning som tas upp i klagomålet och som det hänvisas till i tillkännagivandet om inledande var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen. När det gäller påståendet att råvarorna renad tereftalsyra och monoetylenglykol köps och säljs på internationell nivå, och att priserna på dessa i Kina därför inte är snedvridna, måste detta argument avvisas av de skäl som anges ovan, särskilt i skälen 95–97.

(103)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(104)

Som förklaras i skälen 34–37 utfärdade kommissionen två noteringar om de källor som använts för att fastställa normalvärdet och lade till dem i ärendehandlingarna. I dessa noteringar beskrevs de fakta och den bevisning som låg till grund för de relevanta kriterierna och de synpunkter som inkommit från de berörda parterna om dessa aspekter och deras relevanta källor. I den andra noteringen informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att betrakta Turkiet som ett lämpligt representativt land i det föreliggande ärendet, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas. Kommissionens bedömning kan sammanfattas på följande sätt:

(105)

Under undersökningsperioden klassificerade Världsbanken länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas som ”högremedelinkomstländer” baserat på bruttonationalinkomsten. I den första noteringen konstaterades att en betydande tillverkning av den undersökta produkten endast identifierades i fem av dessa länder, nämligen Belarus, Brasilien, Mexiko, Thailand och Turkiet.

(106)

Med tanke på att Belarus varken är WTO-medlem eller en marknadsekonomi undersöktes emellertid landet inte ytterligare som potentiellt representativt land.

(107)

Kommissionen analyserade därför närmare Brasilien, Mexiko, Thailand och Turkiet som potentiella representativa länder.

(108)

För de länder som beaktades och som avses ovan kontrollerade kommissionen tillgången till offentliga uppgifter närmare, inbegripet uppgifter om import av produktionsfaktorer samt finansiella uppgifter från tillverkarna av den undersökta produkten i de potentiella representativa länderna.

(109)

Analysen av importen av de viktigaste produktionsfaktorerna visade att Turkiet totalt sett importerade större och mer representativa icke snedvridna volymer av de viktigaste insatsvarorna för tillverkningen av högstyrkegarn av polyestrar (dvs. renad tereftalsyra, monoetylenglykol och PET-flingor) jämfört med Brasilien, Mexiko eller Thailand.

(110)

Analysen visade vidare att importen från Turkiet inte påverkades väsentligt av importen från Kina eller något av de länder som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (75). Dessutom är produktionen av och produktionskapaciteten för högstyrkegarn av polyestrar betydande i Turkiet, och det förekommer inga särskilda snedvridningar av handeln varken när det gäller produktionsfaktorerna eller högstyrkegarn av polyestrar i landet. Dessutom finns detaljerade och tillräckligt representativa uppgifter om importpriserna på insatsvarorna tillgängliga i Global Trade Atlas (GTA) för Turkiet.

(111)

När det gäller tillverkarna i representativa länder och tillgången till deras uppgifter identifierade kommissionen en tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar, KORDSA TEKNIK TEKSTIL A.S. (Kordsa Türkiye), för vilken det finns konsoliderade räkenskaper för 2021. Det finns å sidan finansiella uppgifter för de brasilianska (KORDSA BRASIL SA), mexikanska (Monosuisse, Performance Fibers Mexiko Operations och Akra Polyester SA DE CV) och thailändska företagen (THAI TORAY SYNTHETICS CO LTD och TEIJIN POLYESTER (THAILAND) CO LTD), som framställer högstyrkegarn av polyestrar, men inte lättillgängligt för hela undersökningsperioden och de överensstämmer inte heller helt med internationella finansiella rapporteringsstandarder (när det gäller de thailändska tillverkarna)

(112)

Det observeras att Kordsa Türkiye inte bara framställer högstyrkegarn av polyestrar, utan att omkring 86 % av intäkterna för 2021 genererades inom det segment som omfattar högstyrkegarn av polyestrar (76). Kommissionen noterade i detta avseende att om det inte finns några finansiella uppgifter lättillgängliga som specifikt och enbart rör den undersökta produkten (vilket nästan alltid är fallet) så söker kommissionen efter det närmaste lättillgängliga substitutet, inklusive konsoliderade uppgifter från tillverkare som bland annat är verksamma inom det verksamhetsområde som omfattar den undersökta produkten. Under dessa omständigheter anses de konsoliderade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt den vinst som konstaterats för Kordsa Türkiye vara tillräckligt representativa att tillämpa för den aktuella undersökningen.

(113)

Med tanke på att Kordsa Türkiyes fullständiga och omfattande årsredovisning för 2021 (77) fanns offentligt tillgänglig använde sig kommissionen därför av uppgifterna i denna.

(114)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Turkiet var ett lämpligt representativt land på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(115)

Ovanstående analys visade att Turkiet uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(116)

När det gäller valet av representativt land föreslog en grupp användare som svar på den andra noteringen att Sydkorea är det lämpligaste representativa landet, med tanke på att landet har en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas, tillverkningen av den undersökta produkten, tillgången till relevanta offentliga uppgifter och dess tillräckliga nivå av social trygghet och miljöskydd.

(117)

Det erinras om att kommissionen, i syfte att identifiera länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas, på grundval av Världsbankens databas (78) endast tittar på ”högremedelinkomstländer” baserat på bruttonationalinkomsten. Sydkorea har dock både under och före undersökningsperioden klassificerats som ett ”höginkomstland” av Världsbanken och kan därför inte betraktas som ett potentiellt representativt land.

(118)

Hailide hävdade i sitt svar på noteringarna att uppgifterna från GTA om de huvudsakliga råvarorna för tillverkning av högstyrkegarn av polyestrar är felaktiga, när dessa jämförs med statistiken från det turkiska statistikinstitutets officiella dataportal. Kommissionen noterade att de uppgifter som rapporterats i GTA-systemet för Turkiet baseras på den allmänna handelsvyn, medan de uppgifter som inhämtats från den officiella turkiska statistiken är baserad på en särskild handelsvy (som utesluter varor som förs in i eller ut ur en frihandelszon eller ett tullager). Skillnaderna i siffrorna är därför vederbörligen motiverade och gör inte GTA-uppgifterna otillförlitliga. Hailide kan därför inte göra gällande att GTA-uppgifterna är felaktiga, och dess argument måste avvisas.

(119)

Hailide lämnade vidare som svar på den andra noteringen att de priser på råvaror i Turkiet som anges i bilaga I (förteckning över produktionsfaktorer och deras priser i Turkiet) är oförenliga med de priser som anges för Turkiet i bilaga II (jämförelse av importstatistik för potentiellt representativa länder). Kommissionen noterade att statistiken i bilaga II endast är rådata för jämförelsen mellan olika länder som aggregerats på gemensam HS6-nivå utan att inkludera de tillämpliga tullarna för enskilda importländer. Uppgifterna i bilaga I visar å andra sidan värdena utifrån de turkiska nationella tullkoderna och omfattar även tullarna. Prisnivåerna i bilagorna I och II är därför inte identiska och partens argument måste avvisas som ogrundat. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hailide att något kalkylblad inte tillhandahållits för beräkningen av justeringen för importtullar i bilaga I, vilket medförde att kommissionens utlämnande av uppgifter var otillräckligt. Kommissionen noterade att uppgifterna, inklusive priserna på produktionsfaktorer i Turkiet, automatiskt har genererats från GTA motsvarande turkiska nationella tullkoder (inklusive alla konventionella- och förmånstullsatser baserade på databasen över marknadstillträdeskartor – MacMap) och att de lämnats ut i vederbörlig ordning och använts av kommissionen i detta fall utan ytterligare ändringar. Det konstaterades att kommissionen inte hade tagit fram något ytterligare kalkylblad eller liknande för detta ändamål. Hailides påstående måste därför avvisas.

(120)

Hailide hävdade att det inte är lämpligt att välja Turkiet som representativt land. Företaget hävdar för det första att valutadeprecieringen och den höga inflationen ledde till onormala marknadsförhållanden i Turkiet, vilket oundvikligen påverkade de lokala kostnaderna och i sin tur gjorde Turkiet uppenbart olämpligt som representativt land. Hailide upprepade sitt påstående som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter och lade till att lokala priser och/eller importpriser som påverkas av betydande deprecieringar av den lokala valutan till Turkiet inte kan återspegla icke snedvridna priser eller referensvärden. För det andra kan Kordsa Türkiye enligt Hailide inte anses vara en tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar som är avsett för den öppna marknaden, eftersom dess begränsade produktionskapacitet för polyestergarn främst, om inte uteslutande, används för företagsintern användning i dess egen tillverkning av kordväv för däck i senare led. På samma sätt hävdade en grupp användare att Kordsa Türkiye främst använder högstyrkegarn av polyestrar för sin egen tillverkning av däckmaterial. Hailide hävdade att högstyrkegarn av polyestrar endast är en marginell och underordnad verksamhet som används för kordväv och att de flesta, om inte alla, externa intäkterna i segmentet ”Industrigarn och kordväv” omfattar intäkter från försäljningen av industrityger och nylongarn, och inte högstyrkegarn av polyestrar. Hailide upprepade detta argument i sitt svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Parterna drog slutsatsen att företagets ekonomiska resultat därför inte är representativt för en tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar och att det därför inte finns några lättillgängliga finansiella uppgifter för den verksamhet som omfattar högstyrkegarn av polyestrar i Turkiet. För det tredje vidhöll Hailide att Kordsa Türkiye endast tillverkar en specifik typ av högstyrkegarn av polyestrar (garn med hög modul och liten krympning med högt mervärde för användning inom fordonsindustrin), vilket gör företaget olämpligt som representativt land, eftersom rörelseresultatet från en enda produkttyp inte är representativt för det som gäller kinesiska tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar, som tillverkar en mängd olika produkttyper. Sammanfattningsvis hävdade Hailide att kommissionen borde bortse från Kordsa Türkiyes vinstmarginal och använda en mer skälig vinstmarginal som är representativ för kinesiska tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar. Hailide vidhöll i sitt svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter att den vinstnivå på 15,3 % som kommissionen fastställt är överdrivet hög för en tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar och att högst 6 % (motsvarande vinstmålmarginalen för de unionstillverkare som ingick i urvalet i detta fall, som fastställts genom tillämpning av artikel 7.2c i grundförordningen) är ett rimligt närmevärde för den icke snedvridna och rimliga vinst som en tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar normalt kan uppnå.

(121)

Kommissionen noterade att valet av representativt land grundades på följande tre kriterier: den ekonomiska utvecklingsnivån, tillverkning av den berörda produkten och tillgången till relevanta offentliga uppgifter. De möjliga konsekvenserna av en devalverad valuta eller inflationsnivån hör inte till dessa kriterier. I vilket fall som helst har den part som lämnat in skrivelsen inte visat hur deprecieringen av den turkiska liran och den höga inflationen faktiskt skulle ha påverkat priserna på de insatsvaror som köptes i Turkiet, och hur normalvärdet som beräknas i CNY faktiskt påverkades. Parterna lämnade inte heller några uppgifter som tydde på att (och i vilken utsträckning) turkisk lira skulle användas i importtransaktioner för råvaror för att skapa en grund för att fastställa referensvärdena för icke snedvridna kostnader i detta fall. När referensvärden för beräkningen av normalvärdet enligt artikel 2.6a a i grundförordningen fastställs utifrån importpriserna omvandlas i slutändan värdena på importen till de representativa länderna dessutom till exportlandets valuta, i detta fall CNY. Kommissionen fann därför att detta påstående var ogrundat och avvisade det.

(122)

När det gäller Kordsa Türkiyes produktportfölj och intäktskälla noterade kommissionen att om det inte finns några finansiella uppgifter lättillgängliga som specifikt och enbart rör den berörda produkten (i detta fall högstyrkegarn av polyestrar), vilket sällan är fallet, försöker kommissionen identifiera det närmaste lättillgängliga substitutet, inklusive konsoliderade uppgifter om den eller de tillverkare som bland annat är verksamma inom det affärsområde som omfattar den berörda produkten. Såsom anges i skäl 112 genererades i detta fall omkring 86 % av Kordsa Türkiyes externa intäkter 2021 i det segment som omfattar högstyrkegarn av polyestrar. I motsats till vad parterna hävdar genererar Kordsa Türkiye dessutom faktiskt externa intäkter genom att även tillverka och sälja polyestergarn (79). Kordsa är i själva verket ”en av ledarna […] på marknaden för garn med hög modul och liten krympning” med ”en garnportfölj som lämpar sig för att användas i sådana tillämpningar som kordväv, grova textilier, industrityg, chafertyg, enkelgarn och rep” (80), och används därmed inom andra industrier än fordonsindustrin. Detta gör parternas argument om företagsintern användning av högstyrkegarn av polyestrar ogrundat. Dessutom är däckförstärkning en av de huvudsakliga tillämpningarna för högstyrkegarn av polyestrar och de kinesiska tillverkarna av dessa produkter, däribland Hailide, tillverkar också garn med hög modul och liten krympning och betjänar kunder inom fordonsindustrin. Det skulle därför vara vilseledande att hävda att Kordsa Türkiyes verksamhet på området högstyrkegarn av polyestrar inte är representativ för de kinesiska tillverkarnas affärsverksamhet inom samma område. Slutligen föreslog parterna inte någon annan lämplig tillverkare av högstyrkegarn av polyestrar som ett alternativ till Kordsa Türkiye, för vilken finansiella uppgifter som specifikt och endast rör högstyrkegarn av polyestrar fanns lättillgängliga, eller någon tillverkare med bredare portfölj av högstyrkegarn av polyestrar än Kordsa Türkiye.

(123)

Under dessa omständigheter anses de konsoliderade försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt den vinst som konstaterats för Kordsa Türkiye vara tillräckligt representativa och lämpliga att tillämpa för den aktuella undersökningen och parternas argument måste avvisas. Det konstaterades vidare att det vinstmål på 6 % som Hailide föreslagit och vinsten i det representativa landet hänvisar till olika begrepp som styrs av olika regler som föreskrivs i olika rättsliga bestämmelser. Vinstmålet är i synnerhet den vinst som unionsindustrin gör på försäljningen på hemmamarknaden i unionen under normala konkurrensförhållanden, och det används för att beräkna skademarginalen enligt artikel 9.4 i grundförordningen. Vinsten i det representativa landet används för beräkningen av normalvärdet med hänvisning till det lämpliga representativa landet enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Denna vinst ska återspegla vinsten för ett företag som tillverkar den undersökta produkten eller en jämförbar produkt i ett representativt land. Eftersom begreppet vinstmål och vinst i ett representativt land inte är jämförbara avvisades Hailides påstående som irrelevant. Hailide lade inte heller fram någon bevisning för att den vinstmarginal som ingår i det konstruerade normalvärdet inte var icke snedvriden och rimlig i den mening som avses i artikel 2.6a a.

(124)

Hailide ansåg att kommissionen borde välja Brasilien som lämpligt representativt land i stället för Turkiet, eftersom det finns lättillgängliga finansiella uppgifter för Kordsa-gruppens företag i Brasilien och eftersom Brasilien knappt hade någon import från Kina av de viktigaste insatsvarorna för tillverkningen av högstyrkegarn av polyestrar (renad tereftalsyra, monoetylenglykol, PET-flingor) jämfört med Turkiet 2021, och påverkas därför mindre sannolikt av de påstådda snedvridningarna. Hailide upprepade detta argument i sitt svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter och tillade att om Kordsa Türkiyes årsredovisning för 2021 på koncernnivå är godtagbar som källa för att fastställa icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i Turkiet, gäller samma sak för Kordsa Brazil, eftersom den konsoliderade redovisningen även omfattar Kordsa Brazils operativa resultat.

(125)

För det första finns finansiella uppgifter för Kordsa Brazil endast tillgängliga för 2019, medan den undersökta perioden i detta fall, som är den mest relevanta, omfattar 2021. Såsom anges ovan finns det dessutom lättillgängliga och lönsamma uppgifter för Kordsa Türkiye för 2021. Medan Kordsa Türkiyes årsredovisning för 2021, som används i detta ärende, även innehåller konsoliderade uppgifter från dess dotterbolag, inklusive Kordsa Brazil, är det uppenbart att uppgifterna om vinst och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i koncernredovisningen är mer representativa för Kordsa Türkiyes verksamhet än Kordsa Brazils verksamhet. Detta beror på att de intäkter som det geografiska segmentet Europa-Mellanöstern-Afrika (som endast omfattar verksamhet i Turkiet) genererar är nästan tre gånger högre än de intäkter som Kordsa Brazil (som representerar det sydamerikanska segmentet) genererar (81). Under alla omständigheter krävs det enligt artikel 2.6a a i grundförordningen att beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som ingår i det konstruerade normalvärdet är icke snedvridet och rimligt. Hailide anförde inga bevis för att detta inte är fallet. För det andra var andelen icke snedvriden import av den totala importen av PET-flingor, renad tereftalsyra och monoetylenglykol till Turkiet lägre än andelen icke snedvriden import till Brasilien, samtidigt som den totala mängden icke snedvriden import av var och en av dessa insatsvaror till Turkiet var betydligt högre än den totala mängden icke snedvriden import till Brasilien. Även om det kan finnas tillräckligt representativa uppgifter om importen av PET-flingor och monoetylenglykol till Brasilien tillgängliga, så gäller detta gäller inte importen av renad tereftalsyra, vilken var obetydlig jämfört med Turkiet och endast stod för omkring 7 % av importen av denna till Turkiet. Hailides argument måste därför avvisas.

(126)

När det gäller Kordsa Türkiyes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som ska tillämpas i detta fall för att konstruera normalvärdet hävdade Hailide, för att säkerställa en rättvis jämförelse mellan det konstruerade normalvärdet och exportpriset, att förpackningskostnaderna, som enligt Hailide utgör en del av försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna (enligt anmärkning 21 till Kordsa Türkiyes årsredovisning), borde uteslutas.

(127)

För det första använde kommissionen resultaträkningen och de rörelsekostnader som anges där som grund för beräkningen av Kordsa Türkiyes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Anmärkning 21 till de redovisningar som Hailide hänvisar till innehåller en förteckning över kostnader per typ, som uppenbarligen inte bara täcker rörelsekostnaderna utan även materialkostnaderna, inklusive förpackningskostnader som ingår i kostnaden för sålda varor. En enkel jämförelse mellan de totala rörelsekostnaderna i resultaträkningen och de totala kostnaderna i anmärkning 21 visar också att det senare beloppet är betydligt högre. Det skulle därför vara uppenbart fel att från hänvisningen till anmärkning 21 i resultaträkningen extrapolera att alla kostnader som förtecknas i denna anmärkning motsvarar rörelsekostnaderna. Mot denna bakgrund måste Hailides argument avvisas.

(128)

Dessutom uppmanade en grupp användare kommissionen att använda de kinesiska exporterande tillverkarnas egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för att beräkna normalvärdet.

(129)

Kommissionen påpekade att när det väl har slagits fast att betydande snedvridningar föreligger för exportlandet i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen konstrueras normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land (i detta fall Turkiet) för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a. Kommissionen understryker att det i denna bestämmelse också uttryckligen krävs att det konstruerade normalvärdet omfattar ett skäligt belopp för icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i det lämpliga representativa landet. När kommissionen väl fastställer att det förekommer betydande snedvridningar som påverkar den undersökta produkten i exportlandet får den inte använda de faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för enskilda exporterande tillverkare, eftersom de därmed hade befunnits vara snedvridna. Hailide lade inte fram någon bevisning för att dess faktiska försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst inte var snedvridna. Påståendet avvisas därför.

(130)

Med utgångspunkt i de uppgifter som lämnats av de berörda parterna och andra relevanta uppgifter i ärendehandlingarna upprättade kommissionen, i den första noteringen, en första förteckning över de produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av den undersökta produkten.

(131)

I enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen identifierade kommissionen även källor som kunde användas för att fastställa icke snedvridna priser och referensvärden. Som den viktigaste källan föreslog kommissionen Global Trade Atlas (GTA). Slutligen identifierade kommissionen produktionsfaktorernas koder i det harmoniserade systemet (HS), vilka enligt den första noteringen skulle användas för GTA-analysen på grundval av de uppgifter som lämnats av de berörda parterna.

(132)

Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter och förslag på offentligt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de produktionsfaktorer som nämns i den första noteringen. I den andra noteringen uppdaterade kommissionen därefter klassificeringen enligt tulltaxan och utökade förteckningen med ett antal produktionsfaktorer på grundval av synpunkterna från de berörda parterna.

(133)

Mot bakgrund av ovanstående identifierades följande produktionsfaktorer och deras källor med avseende på Turkiet för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för högstyrkegarn av polyestrar

(134)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror utgick kommissionen från det vägda genomsnittliga importpriset (cif) till det representativa landet, så som det rapporterats i GTA, från alla tredjeländer med undantag av Kina och länder som inte är medlemmar i WTO, vilka förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2015/755 (85). Kommissionen beslutade att undanta importen från Kina, eftersom den drog slutsatsen att det till följd av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte var lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina (se skäl 97 ovan). Eftersom det saknas bevisning om att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exporten. Det vägda genomsnittliga importpriset justerades för importtullar i tillämpliga fall. Efter att ha uteslutit importen från Kina och länder som inte är medlemmar i WTO till det representativa landet förblev importvolymen från övriga tredjeländer representativ.

(135)

Kommissionen uppgav att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens transportkostnader för leveransen av råvaror utgjorde en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik.

(136)

Kommissionen behandlade ett fåtal produktionsfaktorer som förbrukningsvaror på grund av deras obetydliga andel av de totala råvarukostnaderna under undersökningsperioden, oavsett vilken källa som användes, såsom förklaras i skäl 146.

(137)

För att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader använde kommissionen den senaste statistik som offentliggjorts av det turkiska statistikinstitutet (86). Detta institut offentliggör detaljerad information om arbetskraftskostnader inom olika ekonomiska sektorer i Turkiet. Kommissionen fastställde referensvärdet på grundval av arbetskraftskostnader per timme under 2020 för den ekonomiska verksamheten Tillverkning av kemikalier och kemiska produkter, Nace-kod 20, enligt Nace rev. 2. Värdena justerades ytterligare för inflation med hjälp av det inhemska konsumentprisindexet (87) för att återspegla kostnaderna under undersökningsperioden. Jämfört med den andra noteringen och efter ett påstående från Hailides sida ändrades referensvärdet för arbetskraft för att ta hänsyn till den årliga genomsnittliga inflationstakten.

(138)

För att fastställa referenspriset för elektricitet och gas använde kommissionen de priser för företag (industrianvändare) i Turkiet som offentliggjorts av Turkiets statistikinstitut (88). Referensvärdet fastställdes på grundval av det el- och gaspris som offentliggjordes den 31 mars 2022. Det pris som avses är genomsnittet för 2021. Kommissionen använde uppgifterna om el- och gaspriserna för industrin i motsvarande konsumtionsintervall, exklusive moms.

(139)

Hailide hävdade att elpriserna, utöver den mervärdesskatt som tillämpas på de el- och gaspriser som identifierats för Turkiet, inkluderar ytterligare skatter och avgifter (konsumtionsskatt, TRT och avgifter för Energifonden), som kommissionen bör dra av för att fastställa referenspriset för el. För det första noterades att det inte fanns någon bevisning i ärendehandlingarna som visade att företag (och i så fall i vilken utsträckning) i Turkiet skulle ha återkrävt någon av de nämnda skatterna och avgifterna, och som motiverade att de skulle dras av från referenskostnaderna. Dessutom kunde Hailide inte underbygga sitt påstående, särskilt med avseende på den datauppsättning som offentliggjorts av Turkiets statistikinstitut och som användes i detta ärende.

(140)

Som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgav CIRFS att kommissionen borde förklara varför det pris på gas i Turkiet för 2021 som valts ut för beräkningen av normalvärdet har minskat betydligt, medan det genomsnittliga enhetspriset för naturgas i Turkiet ökade kraftigt 2021 jämfört med 2020 enligt det turkiska statistikinstitutet. Såsom redan angetts i den andra noteringen som lämnades ut hämtade kommissionen uppgifterna om gaspriser direkt från det turkiska statistikinstitutets databas och använde genomsnittliga priser för 2021 för respektive förbrukningsintervall, samtidigt som siffrorna från turkiska lira räknades om till renminbi yuan med hjälp av den tillämpliga officiella växelkursen för att konstruera normalvärdet för de exporterande tillverkarna.

(141)

Vidare uppgav CIRFS som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter att kommissionen när det gäller gas borde förklara vilken metod som använts för att välja det lämpligaste förbrukningsintervallet för varje kinesisk tillverkare. Det noterades i detta avseende att kommissionen, såsom anges i skäl 138, tillskrev Hailide gaskostnaden i det förbrukningsintervall som motsvarade företagets faktiska totala gasförbrukning under undersökningsperioden.

(142)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i ovannämnda produktionsfaktorer.

(143)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst använde sig kommissionen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (6,6 %) samt vinst (15,3 %) för den turkiska tillverkaren av högstyrkegarn av polyestrar Kordsa Türkiye, för vilket det fanns lättillgängliga siffror med koppling till 2021 års räkenskaper (dvs. för den period som helt överlappar undersökningsperioden).

(144)

På grundval av ovanstående icke snedvridna priser och referensvärden konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(145)

För det första fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna för Hailide på grundval av de produktionsfaktorer som företaget köpt in och som anges i tabell 1. Kommissionen tillämpade därefter de icke snedvridna enhetskostnaderna på den faktiska förbrukningen av Hailides olika produktionsfaktorer. Kommissionen drog från tillverkningskostnaderna av de icke snedvridna intäkter som genererades för biprodukter (i detta fall garnrester) som såldes vidare.

(146)

Som ett andra steg lade kommissionen till tillverkningsomkostnader för att fastställa en total icke snedvriden tillverkningskostnad. Hailides tillverkningsomkostnader ökades med kostnaderna för de förbrukningsvaror som avses i skäl 136 och uttrycktes därefter som en andel av Hailides faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna.

(147)

Slutligen lade kommissionen till försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, som fastställts med utgångspunkt i den turkiska tillverkaren av högstyrkegarn av polyestrar (se skäl 143). Försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinst, båda uttryckta i procent av kostnaderna för sålda varor och tillämpade på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna, uppgick till 6,6 respektive 15,3 %.

(148)

På denna grundval fastställde kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(149)

I sitt svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hailide att kommissionen utan grund kopplade värdet för förbrukningsvaror och tillverkningsomkostnader till det från andra insatsvaror. Enligt Hailide ska kommissionen fastställa referensvärdet för förbrukningsvaror och tillverkningsomkostnader separat från andra insatsvaror eller på annat sätt godta företagets faktiska kostnader för förbrukningsvaror och tillverkningsomkostnader. Ett liknande påstående framfördes av Hailide när det gäller beräkningen av transportkostnaderna för leverans av råvaror.

(150)

Såsom förklaras i skäl 97 visade undersökningen att priserna eller kostnaderna för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Hailide har inte kunnat visa att priserna på företagets förbrukningsvaror, tillverkningsomkostnader eller transportkostnader inte var snedvridna. Det kunde inte fastställas att dessa kostnader inte var snedvridna, och med hänsyn till artikel 2.6a a andra stycket tredje strecksatsen kan de därför inte användas för att konstruera normalvärdet. Kommissionen kunde inte hitta något rimligt riktmärke för dessa kostnader, och varken Hailide eller någon annan berörd part har föreslagit något rimligt referensvärde för dessa kostnader. När det inte går att hitta lämpliga referensvärden för en kostnad kan kommissionen i princip fastställa dem i förhållande till den kostnadsgrupp de hänför sig till (vare sig det utgör kostnaden för alla råvaror eller tillverkningskostnaderna). När de icke snedvridna kostnaderna för råvaror eller tillverkningskostnader har fastställts kommer kommissionen att tillämpa referensvärdet för att uppskatta de icke snedvridna kostnaderna i fråga och på så sätt bevara den exporterande tillverkarens kostnadsstruktur. Detta innebär att om förbrukningsvaror till exempel står för 1 % av alla råvarukostnader i en exporterande tillverkares bokföring, kommer de fortfarande att utgöra 1 % av råvarukostnaderna efter det att normalvärdet har konstruerats.

(151)

Såsom anges i skäl 146 tillämpades Hailides andel av kostnaderna för förbrukningsvaror och tillverkningsomkostnader av de faktiska tillverkningskostnaderna för att komma fram till de icke snedvridna kostnaderna för förbrukningsvaror och omkostnader. Såsom förklaras i skäl 150 fastställde kommissionen, i avsaknad av specifika uppgifter om icke snedvridna omkostnader i de tillgängliga finansiella uppgifterna för tillverkare i det representativa landet, de icke snedvridna omkostnaderna för den exporterande tillverkaren enligt denna metod. Vidare fann kommissionen, med tanke på att ett stort antal produktionsfaktorer normalt sett stod för en obetydlig andel av de totala råvarukostnaderna i detta fall, att det var rimligt att inkludera sådana insatsvaror (återigen med användning av Hailides faktiska kostnader) bland förbrukningsvarorna och behandla dem på motsvarande sätt. När det gäller transportkostnaderna, såsom anges i skäl 135, och i avsaknad av uppgifter i ärendehandlingarna om de icke snedvridna transportkostnaderna i det representativa landet, ansåg kommissionen dessutom att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de rapporterade transportkostnaderna rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna transportkostnaderna för råvaror när de levererades till företagets fabrik. Hailides påstående avvisades därför.

(152)

Hailide exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen och via ett närstående företag i Hongkong. Exportpriset för Hailide fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen. Se skälen 162–163 för närmare uppgifter om försäljningen via det närstående företaget i Hongkong.

(153)

Dessutom sålde Hailide också den berörda produkten till unionen genom ännu ett närstående företag i unionen, som fungerade som importör. För dessa försäljningar konstruerades exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. De justeringar som gjordes rörde alla kostnader som uppstår mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna för den närstående importören i unionen, samt en rimlig vinst (som fastställdes till 6,89 % i den nyligen genomförda undersökningen om polyvinylalkoholer (89) för en annan kemisk produkt och som användes i den aktuella undersökningen med tanke på industrins likheter och de icke-närstående importörernas bristande samarbetsvilja) för att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid unionens gräns.

(154)

Hailide uppgav som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter att tillämpningen av den teoretiska vinstnivån på 6,89 % från den senaste undersökningen om polyvinylalkohol saknar grund och är överskattad. Hailide hävdade att polyvinylalkoholer och högstyrkegarn av polyestrar inte har liknande kemiska eller fysiska egenskaper, att de har olika slutanvändning och att marknaderna för de två produkterna skiljer sig åt. Enligt Hailide är vinsten inom sektorn för polyvinylalkohol därför inte på något sätt representativ för den vinst som ett företag kan uppnå vid handel med högstyrkegarn av polyestrar. Hailide hävdade vidare att om den vinstnivå som unionstillverkare av högstyrkegarn av polyestrar kan uppnå under normala marknadsförhållanden utan dumpad import är mindre än 6 %, skulle det vara märkligt att handlare av denna produkt kan uppnå högre vinst på samma marknad.

(155)

CIRFS ansåg vidare att den teoretiska vinst som användes inte är ett lämpligt riktmärke när det gäller högstyrkegarn av polyestrar, och hävdade i motsats till Hailide att vinsten för importörer inom sektorn för högstyrkegarn av polyestrar i stor utsträckning underskattas med en sådan vinstmarginal. I stället antydde CIRFS att det finns ett senare ärende rörande konstfibrer som bättre representerar vinstmarginalen för icke-närstående importörer, nämligen ärendet om optiska fiberkablar (90), där vinstmarginalen låg på mellan 15 och 25 %. CIRFS hävdade dessutom att kommissionen inte borde uppmuntra bristande samarbetsvilja bland icke-närstående importörer genom att underskatta vinstmarginalen. I stället bör kommissionen enligt CIRFS tillämpa en proaktiv strategi genom att ta del av de finansiella rapporterna från de kända importörerna och använda dessa rapporter som bästa tillgängliga uppgifter.

(156)

Såsom anges i skäl 153 använde kommissionen sig inledningsvis, på grund av bristande samarbetsvilja från icke-närstående importörer i detta fall, av en teoretisk vinst från en nyligen genomförd undersökning inom den kemiska industrin och fastställde att en sådan vinst ansågs rimlig. Vidare är Hailides jämförelse av en handlares vinst med en vinst som unionstillverkarna kunde uppnå ogrundad med hänsyn till de grundläggande skillnaderna från ett tillverkningsföretag jämfört med ett handelsföretag i fråga om verksamheten.

(157)

Vad gäller likheten mellan polyvinylalkoholer och högstyrkegarn av polyestrar är det visserligen inte ifrågasatt att polyvinylalkoholer och högstyrkegarn har olika kemiska och fysiska egenskaper, användningsområden, användare och marknader, men det utgör en fastställd faktisk omständighet att båda produkterna ingår i en kemisk industri. Hailide kunde inte heller styrka varför den nominella vinst som användes inte skulle vara representativ för den vinst som uppnåtts av en handlare av högstyrkegarn av polyestrar. Kommissionen drog därför slutsatsen att vinsten inom sektorn för polyvinylalkoholer är representativ för den vinst som ett företag kan uppnå vid handel med högstyrkegarn av polyestrar. Å andra sidan används optiska fiberkablar samt den huvudsakliga råvara som används vid tillverkningen (optisk fiber) inom telekommunikationsindustrin utan att det finns någon som helst avlägsen koppling till den kemiska industrin. Det skulle därför vara olämpligt att tillämpa vinstmarginaler för icke-närstående importörer som används i samband med optiska fiberkablar i den aktuella undersökningen om högstyrkegarn av polyestrar.

(158)

I motsats till vad CIRFS antydde använde kommissionen dessutom endast en teoretisk vinst vad gällde polyvinylalkohol efter att ha uppmuntrat icke-närstående importörer att ge sig till känna och samarbeta i undersökningen (antingen genom att uttryckligen uppmana kända importörer att delta i ett stickprovsförfarande eller genom att offentliggöra ett frågeformulär på webbplatsen avsett för de icke-närstående importörer som var villiga att samarbeta) och till följd av avsaknaden av sådant samarbete. Kommissionen kunde därför omöjligen anses uppmuntra bristande samarbetsvilja bland icke-närstående importörer genom att underskatta den vinstmarginal som slutligen användes.

(159)

När det gäller identifieringen och användningen av allmänt tillgängliga finansiella uppgifter från importörerna använder kommissionen som etablerad praxis för att fastställa en skälig vinst (t.ex. enligt artikel 2.9) vederbörligen verifierade uppgifter om lönsamhet i unionen som sammanställts och samlats in särskilt för dess undersökningar. Sådana uppgifter, om de finns tillgängliga, anses vanligtvis vara mer rimliga. De argument som framförts av Hailide och CIRFS måste därför avvisas.

(160)

Kommissionen jämförde normalvärdet och Hailides exportpris fritt fabrik.

(161)

För att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Exportpriset justerades för transport, försäkring, hantering och lastning, rabatter, provisioner, kreditkostnader, bankavgifter och andra importavgifter.

(162)

Dessutom exporterade Hailide en del av sitt högstyrkegarn av polyestrar till unionen genom en närstående handlare utanför unionen, i Hongkong, nämligen genom HALEAD (H.K.) CO., LIMITED (Halead).

(163)

För att säkerställa en rättvis jämförelse i enlighet med inledningen till artikel 2.10 i grundförordningen gjordes därför en justering enligt artikel 2.10 i) särskilt för försäljning via detta närstående handelsföretag i Hailidegruppen. Justeringen består av avdrag för handelsföretagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en teoretisk vinst på 6,89 % som fastställts för detta ärende (se skäl 153).

(164)

Hailide hävdade i sitt svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter att Haleads exportpris inte ska justeras med avdrag för handelsföretagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en teoretisk vinst på 6,89 %. Hailide hävdade att den närstående handlaren ska behandlas som en del av Hailide och att dess roll inte alls fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis och angav ett antal skäl i den konfidentiella versionen av dess svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter till stöd för detta påstående.

(165)

I detta avseende noterade kommissionen att en rättvis jämförelse måste göras mellan exportpriset och normalvärdet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. I nämnda bestämmelse anges att om normalvärdet och exportpriset inte är direkt jämförbara ska hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. Bland de faktorer för vilka justering kan göras anges det i artikel 2.10 i) i grundförordningen att en justering ska göras för olikheter i provisioner som utbetalas för försäljningarna i fråga. Enligt bestämmelsen ska begreppet provisioner anses inbegripa handlarens pålägg för produkten eller den likadana produkten, om handlaren fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Någon justering enligt artikel 2.10 i) i grundförordningen kan emellertid inte göras om den tillverkare som är etablerad i ett tredjeland och dess närstående distributör som ansvarar för exporten till Europeiska unionen utgör en enda ekonomisk enhet.

(166)

Vid analysen av huruvida en tillverkare och dess närstående distributör utgör en enda ekonomisk enhet är beaktandet av den ekonomiska verkligheten i förhållandet mellan den tillverkaren och distributören av avgörande betydelse. Med hänsyn till att en slutsats måste återspegla den ekonomiska verkligheten i förhållandet mellan den tillverkaren och den distributören är kommissionen skyldig att beakta alla faktorer som är relevanta för fastställandet av huruvida distributören fyller funktionen som integrerad försäljningsavdelning inom denna tillverkare eller, i sin tur, fyller andra typer av funktioner. Eftersom alla relevanta faktorer måste beaktas och på grund av kommissionens allmänna utrymme för skönsmässig bedömning vid komplexa ekonomiska situationer måste kommissionen göra sin bedömning i varje enskilt fall och på ett övergripande sätt.

(167)

Vad gäller bevisbördan åligger det, om kommissionen har åberopat konsekventa indicier för att fastställa att en handlare som är anknuten till en tillverkare fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis, handlaren eller tillverkaren att lägga fram bevisning för att en justering enligt artikel 2.10 i) i grundförordningen inte är motiverad.

(168)

Kommissionen fann att Halead borde betraktas som en agent som arbetar på provisionsbasis snarare än Hailides interna försäljningsavdelning. Vid bedömningen beaktade kommissionen förhållandet mellan de två företagen med hänsyn till gruppens ägarstruktur samt bestämmelserna i de avtal som reglerar förhållandet mellan de två företagen. Kommissionen analyserade både Hailides och Haleads försäljningsverksamhet och lade särskild tonvikt på frågan huruvida Hailide hade en intern försäljningsavdelning. Kommissionen anförde konsekventa indicier för att fastställa att Halead fyllde funktioner som var jämförbara med dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis. Hailide underlät i sin tur att anföra bevisning för att en justering enligt artikel 2.10 i) i grundförordningen inte var motiverad. Påståendet avvisades därför. På grund av dess konfidentiella karaktär erhöll Hailide en detaljerad analys vid offentliggörandet av denna förordning.

(169)

Mot bakgrund av ovanstående, och eftersom det sker en överföring av medel mellan två närstående enheter, var det motiverat för kommissionen att undersöka om det faktiska värdet från pålägget skiljer sig från det pålägg som en icke-närstående handlare skulle erhålla. På grundval av den nominella vinst som identifierats i detta fall, såsom förklaras i skäl 153, ansåg kommissionen inte att pålägget i tillräcklig utsträckning återspeglade en provision som skulle ha betalats vid en transaktion på marknadsmässiga villkor. Såsom anges i skäl 163 ansåg kommissionen därför att en justering borde baseras på handlarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en nominell vinst som fastställts i detta fall.

(170)

I sitt svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde Hailide en justering av det konstruerade normalvärdet för att säkerställa en rättvis jämförelse med exportpriset enligt artikel 2.10 i grundförordningen. Enligt Hailide borde sådana faktorer dras av som frakt och försäkring som kunde ha inkluderats i de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som användes vid konstruktionen av normalvärdet, eftersom dessa drogs av från exportpriset och därmed skapade asymmetri mellan de båda.

(171)

Kommissionen noterade att Hailide inte kunde visa att frakt och försäkringar är inkluderade i de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som användes för att konstruera normalvärdet. Av detta följer att den begärda justeringen varken var underbyggd eller kvantifierad och således avslogs begäran.

(172)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten för att beräkna dumpningsmarginalen, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(173)

Som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde Hailide ett antal specifika påståenden om exportförsäljningen via Hailides närstående importör i unionen. Dessa påståenden gällde justeringar som kunde hänföras till den närstående importören, ett skrivfel i den växelkurs som användes för att omvandla cif-belopp samt en avdragsgill procentandel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och godtogs som giltiga. Dessutom noterade och korrigerade kommissionen ett skrivfel i den växelkurs som användes för att omvandla beloppet för justeringar med avseende på den närstående importörens försäljning. Till följd av detta omräknades Hailides dumpningsmarginal och de ändrade beräkningarna var föremål för ett ytterligare utlämnande av uppgifter.

(174)

Den slutgiltiga dumpningsmarginal som fastställdes på detta sätt, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, uppgår till 6,9 % för Hailide.

(175)

Kommissionen ansåg att bestämmelserna i artikel 7.2 var tillämpliga för att fastställa nivån på den slutgiltiga tullen.

(176)

Den likadana produkten tillverkades av sex tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden: Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(177)

Unionens sammanlagda tillverkning uppgick till omkring 117 000 ton under undersökningsperioden. En del av tillverkningen, 22 322 ton, är till för den företagsinterna förbrukningen. Kommissionen fastställde siffran på grundval av alla uppgifter rörande unionsindustrin som fanns tillgängliga, som de uppgifter som lämnats av unionstillverkarna. Som anges i skäl 12 omfattade urvalet tre unionstillverkare som står för mer än 50 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(178)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden plus den volym högstyrkegarn av polyestrar som importerades från alla tredjeländer. Eftersom importen av högstyrkegarn av polyestrar från Kina var föremål för åtgärder under skadeundersökningsperioden använde kommissionen den statistik som samlats in i enlighet med artikel 14.6 (91) i grundförordningen (artikel 14.6-databasen) för att fastställa volymen för och de genomsnittliga priserna på importen från detta land under skadeundersökningsperioden, eftersom den innehöll tillräckligt detaljerad information med avseende på de tiosiffriga Taric-numren och Taric-tilläggsnumren per företag.

(179)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (i ton)

(180)

Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen under skadeundersökningsperioden minskade först med 6 procentenheter mellan 2018 och 2019, följt av en kraftig minskning med 10 procentenheter på grund av covid-19 2020. Förbrukningen återhämtade sig sedan och låg under undersökningsperioden 1 procentenhet högre än 2018.

(181)

Kommissionen fastställde importvolymen och marknadsandelen för importen på grundval av artikel 14.6-databasen, som tillhandahåller uppgifter per tiosiffrigt Taric-nummer och per exporterande tillverkare (Taric-tilläggsnummer).

(182)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt för Hailide:

Tabell 3

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(183)

Hailides export från Kina till unionen minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Dessutom minskade Hailides marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden behöll Hailide emellertid en stor marknadsandel, på [18–23 %] av unionsmarknaden.

(184)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av importstatistiken i artikel 14.6-databasen. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan uppgifterna i artikel 14.6-databasen och de kontrollerade priserna för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(185)

Det vägda genomsnittliga priset för importen till unionen från Hailide utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (i euro/ton)

(186)

Priset på importen från Hailide var instabilt och minskade med 23 % till ett pris på [1 300–1 400] euro/ton 2020 och ökade sedan med 14 procentenheter under undersökningsperioden. Trots att priserna återhämtade sig under undersökningsperioden till [1 500–1 600] euro/ton visar detta ändå på en total minskning på 9 % under hela skadeundersökningsperioden. Ökningen under undersökningsperioden berodde på ökade transportkostnader, och återhämtningen efter covid-19 ledde till en hög efterfrågan under undersökningsperioden.

(187)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(188)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av unionsindustrins ekonomiska situation en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(189)

Som nämns i skäl 12 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(190)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av kontrollerade uppgifter som tillhandahållits av unionsindustrin och de kontrollerade svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som de unionstillverkare som ingick i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Uppgifterna avsåg de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(191)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(192)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(193)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(194)

Produktionsvolymen minskade först med 14 % mellan 2018 och 2020, och ökade sedan med 25 procentenheter under undersökningsperioden, vilket innebär en total ökning på 11 % under skadeundersökningsperioden. Produktionsvolymen på den öppna marknaden minskade först med 17 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 23 procentenheter under undersökningsperioden, vilket innebär en total ökning på 6 % under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet minskade mellan 2018 och 2020 med 17 %, men ökade totalt sett med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(195)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel (i ton)

(196)

Unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionens marknad minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel minskade med 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen uppvisar en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden, som bröts av en uppåtgående trend under 2020 som kan förklaras av covid-19-pandemin och bristen på containrar under 2020, vilket försvårade sjöfarten från de östasiatiska länderna.

(197)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen på den öppna marknaden med 1 % samtidigt som unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 5 %, vilket ledde till en förlust av marknadsandelar på 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(198)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(199)

På grund av återhämtningen av efterfrågan under undersökningsperioden ökade unionsindustrins sysselsättning med 1 % under skadeundersökningsperioden, trots en negativ trend mellan 2018 och 2020. På samma sätt minskade produktiviteten också mellan 2018 och 2020 och vändes till att bli positiv för skadeundersökningsperioden endast på grund av undersökningsperioden.

(200)

Hailides dumpningsmarginal översteg miniminivån. På grund av Hailides importvolymer och importpriser påverkade den faktiska dumpningsmarginalen unionsindustrin i hög grad. Som nämnts ovan underskred Hailides priser unionsindustrins priser med [17–20 %]. Dessutom var Hailides importpris enligt tabell 4 minst 23 % lägre än det genomsnittliga importpriset från Sydkorea, minst 12 % lägre än importpriset från Taiwan och minst 42 % lägre än det genomsnittliga importpriset från övriga tredjeländer.

(201)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för de unionstillverkare som ingick i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspris och tillverkningskostnad i unionen (i euro/ton)

(202)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade mellan 2018 och 2020 med 16 % och återhämtade sig endast delvis från 12 procentenheter under undersökningsperioden till 1 957 euro/ton. Det sjunkande försäljningspriset hör framför allt ihop med prispressen från importen från Kina. Dessutom har den globala ekonomiska nedgången under 2019 och 2020 påverkat råvarupriserna och, till följd av detta, det industriella polyestergarnet.

(203)

Tillverkningskostnaden utvecklades på ett liknande sätt, delvis på grund av de sjunkande råvarupriserna under den globala ekonomiska nedgången 2019 och 2020, och delvis på grund av rationaliseringar, som personalnedskärningar, under dessa år. Under 2019 och 2020 minskade kostnaden per enhet med 1 procentenhet respektive 13 procentenheter. Priserna sjönk dock snabbare, med mer än 16 procentenheter under dessa två år. Detta visar att unionsindustrin inte kunde dra fördel av dessa kostnadsminskningar. Under undersökningsperioden ökade enhetskostnaderna med 9 procentenheter, medan försäljningspriset ökade med 12 procentenheter. Jämfört med skadeundersökningsperiodens början minskade emellertid priserna i nästan samma utsträckning som kostnaderna per enhet, vilket visar att priserna pressades ner. Unionsindustrin kunde inte dra nytta av kostnadsminskningen, den kunde inte höja priserna och kunde inte ens upprätthålla priserna på deras ursprungliga nivå.

(204)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(205)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Denna trend bröts först 2020, delvis på grund av rationaliseringar och delvis på grund specifika åtgärder med koppling till av covid-19-pandemin, såsom korttidsarbete.

(206)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(207)

Den utgående lagernivån för de unionstillverkare som ingick i urvalet minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden utgjorde lagernivåerna omkring 12 % av produktionen.

(208)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(209)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Unionsindustrins lönsamhet var negativ under hela skadeundersökningsperioden: det började med en nedgång på 10 % under 2018, som under 2020 förvärrades till – 17 %. Under undersökningsperioden kunde den förbättras något, till – 8 %, på grund av den höga efterfrågan.

(210)

Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Nettokassaflödet var negativt under hela skadeundersökningsperioden. Det förbättrades gradvis mellan 2018 och 2020, men sjönk igen under undersökningsperioden, och samtidigt som det förbättrades med 40 % under skadeundersökningsperioden fortsatte nettokassaflödet att vara negativt. Förbättringen av kassaflödet tyder därför inte på någon stabilisering av unionsindustrins ekonomiska situation, eftersom den fortfarande är negativ.

(211)

Investeringarna minskade med 65 % under skadeundersökningsperioden. Investeringarna rörde förbättringar av efterlevnaden när det gäller hälso-, säkerhets- och miljökrav och ökning av produktionsanläggningarnas kapacitet och effektivitet. Under 2018 var det möjligt att investera i kapacitetsökningar, men inte under åren efter.

(212)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde. Räntabiliteten från produktionen och försäljningen av den likadana produkten följde en utveckling som liknade den för lönsamheten. Den sjönk mellan 2018 och 2020 och återgick sedan till en nivå som låg närmare 2018 under undersökningsperioden. Den förblev negativ under hela skadeundersökningsperioden. Räntabiliteten visar följaktligen att unionsindustrins ekonomiska situation var negativ under hela skadeundersökningsperioden.

(213)

Undersökningen visade att unionsindustrins allmänna situation på makronivå inte förbättrades under skadeundersökningsperioden, vilket kunde förväntas i den situation med ökande efterfrågan som uppstod under undersökningsperioden. Trots att unionsindustrin skyddades mot andra exportörer skedde Hailides lågprisexport under förhållanden som inte gjorde det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig från den skadevållande dumpningen. Importvolymen från Hailide var betydande under hela skadeundersökningsperioden ([43 000–56 000]), vilket resulterade i en lika betydande marknadsandel ([18–28 %]), något som gjorde Hailide till den största enskilda exporterande tillverkaren på unionsmarknaden. Hailides priser låg konsekvent under unionsindustrins tillverkningskostnader under hela skadeundersökningsperioden och konstaterades underskrida unionsindustrins priser med [17–20 %] under undersökningsperioden. Mot bakgrund av denna volym- och prispress låg unionsindustrins priser konsekvent under dess tillverkningskostnad, och unionsindustrin gick med förlust under hela skadeundersökningsperioden. Fastän efterfrågan ökade under undersökningsperioden ledde detta inte till att försäljningen på EU-marknaden var högre än i början av skadeundersökningsperioden. Trots investeringarna för att öka kapaciteten lyckades unionen inte ens behålla sin marknadsandel.

(214)

Undersökningen har också visat att industrins situation på mikronivå inte var hållbar och att industrin gick med förlust under undersökningsperioden trots att efterfrågan under undersökningsperioden hade återhämtat sig från de två senaste årens ekonomiska nedgång. Unionsindustrins ekonomiska situation var därför skadevållande.

(215)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under undersökningsperioden led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(216)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från Hailide vållade unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats av andra faktorer än Hailides dumpade import inte tillskrevs den dumpade importen.

(217)

Under hela skadeundersökningsperioden stod Hailides export för en betydande del av importen till EU. Även om Hailides marknadsandel minskade med 3 procentenheter under skadeundersökningsperioden uppgick den under undersökningsperioden fortfarande till [18–23 %] av marknadsandelen i unionen. Prisnivån på Hailides export minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden: under undersökningsperioden, med sina [1 500–1 600] euro/ton, underskred företaget unionsindustrins priser med minst 17 %. Såsom framgår av tabell 8 kunde unionstillverkarna minska tillverkningskostnaden per enhet med 5 % under skadeundersökningsperioden. På grund av den press som berodde på Hailides låga priser kunde de dock inte höja sin prisnivå eller ens upprätthålla den för att förbättra sin lönsamhet. Hailide pressade därmed ned unionsindustrins prisnivå och bidrog till en situation med fortsatta förluster under skadeundersökningsperioden för unionsindustrins del. Det fanns ett tydligt tidsmässigt samband mellan prispressen från Hailides import, som stod för en betydande marknadsandel på [18–23 %], och skadan för unionsindustrin. På grund av den betydande volym- och prispress som utövades av Hailides export fanns det därför ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan importen av högstyrkegarn av polyestrar från Hailide och den skada som unionsindustrin lidit.

(218)

Hangzhou Huachun Chemical Fiber upphörde 2021. Företagets export minskade med 99 % under skadeundersökningsperioden och dess andel av unionsmarknaden underskred 1 % under undersökningsperioden. Exportpriset var dessutom betydligt högre än unionsindustrins pris. Denna export bidrog därför inte till skadan.

(219)

Importen från övriga exporterande tillverkare som omfattas av tullar utvecklades på följande sätt:

Tabell 12

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(220)

Deras importpriser utvecklades på följande sätt:

Tabell 13

Importpriser utan tullar (i euro/ton)

(221)

Genom att öka sin exportvolym till Europeiska unionen under skadeundersökningsperioden med 17 % till priser som understeg unionsindustrins priser har de tillverkare som omfattas av de gällande tullarna bidragit till skadan för unionsindustrin. De exportörer som för närvarande omfattas av tullar såldes till 1 440 euro/ton under undersökningsperioden och uppvisade en total prisminskning på 13 % under hela skadeundersökningsperioden. Dessa exportörer kunde utöka sin marknadsandel med ytterligare 4 procentenheter under den berörda perioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att dessa exportörer bidrog till den skadevållande situationen för unionsindustrin.

(222)

Denna import försvagade dock inte det samband som konstaterats mellan den dumpade importen från Hailide och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, på ett sätt som innebär att detta samband inte längre kan anses vara ett faktiskt och väsentligt orsakssamband. Hailides export utgjorde en marknadsandel på [18–23 %] på unionsmarknaden under undersökningsperioden, och dess priser låg nära de andra kinesiska exporterande tillverkarnas priser, plus antidumpningstullar. Denna stora marknadsandel (som utgör mer än två tredjedelar av unionsindustrins marknadsandel och lika mycket som marknadsandelen för alla tredjeländer, med undantag av Kina) har, i kombination med de låga priserna, en så pass stor vikt på marknaden att den utövade en betydande fristående prispress på unionsindustrin.

(223)

Följaktligen begränsade verkningarna av exporten från andra tillverkare än Hailide, även om de bidrog till skadan, inte i särskilt hög grad den relativa betydelse som den dumpade importen från Hailide hade för den skadevållande situationen.

(224)

Importen av högstyrkegarn av polyestrar till unionen från andra tredjeländer än Kina kom huvudsakligen från Sydkorea, Vietnam och Taiwan.

(225)

Den sammanlagda volymen av importen till unionen liksom marknadsandelen och pristrenden för importen av högstyrkegarn av polyestrar från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt:

Tabell 14

Import från tredjeländer

(226)

Under undersökningsperioden importerades 46 137 ton högstyrkegarn av polyestrar från andra tredjeländer än Kina – denna volym motsvarar 20 % av unionsmarknaden. Totalt minskade tredjeländernas marknadsandel mellan 2018 och 2020 från 18 till 13 % och ökade sedan till 20 % under undersökningsperioden. Detta är mer i linje med hur förbrukningen i EU utvecklades. Det genomsnittliga importpriset från andra tredjeländer än Kina ökade 2019 med 5 %, minskade sedan med 8 procentenheter 2020 och minskade med ytterligare 6 procentenheter under undersökningsperioden. Denna import kommer främst från Sydkorea (7 % av unionsmarknaden), Vietnam (5 % av unionsmarknaden) och Taiwan (3 % av unionsmarknaden). Eftersom alla dessa länder ligger i Östasien påverkades de av bristen på fraktcontainrar och de resulterande höga fraktkostnaderna, vilket förklarar varför dessa tredjeländers marknadsandel minskade 2020.

(227)

Marknadsandelen på unionsmarknaden för importen från alla tredjeländer tillsammans har ökat med 2 procentenheter. Genomsnittspriset på all import från tredjeländer under undersökningsperioden, men även under alla tidigare år under skadeundersökningsperioden, var dock betydligt högre än det genomsnittliga försäljningspriset i EU. Alla tredjeländer tillsammans har därför inte bidragit till skadan för unionsindustrin. Kommissionen analyserade därför om importen från ett visst tredjeland har bidragit till skadan för unionsindustrin.

(228)

Importen från Sydkorea var mer i linje med hur förbrukningen i EU utvecklades och minskade mellan 2018 och 2020, och återhämtade sig under undersökningsperioden till en nivå som låg något över 2018 års nivå. Marknadsandelen minskade gradvis mellan 2018 och 2020, från 7 till 5 %, och återhämtade sig sedan till 7 % under undersökningsperioden. Prisnivån på importen från Sydkorea ökade gradvis under den berörda perioden, med undantag för 2020, vilket visar på en prisminskning som kan kopplas till den låga efterfrågan det året.

(229)

Prisnivån på importen från Sydkorea under undersökningsperioden och under de två föregående åren var högre än unionsindustrins försäljningspris. På grund av den högre prisnivån drog kommissionen slutsatsen att importen från Sydkorea inte har bidragit till skadan.

(230)

Importen från Vietnam var mycket begränsad mellan 2018 och 2020 och stod för en marknadsandel som klart understeg 1 % under den perioden, men ökade under undersökningsperioden till en kvantitet som motsvarade en femprocentig andel av unionsmarknaden. Detta sammanföll med en prissänkning från nivåer som översteg unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris, till ett pris på 1 537 euro/ton under undersökningsperioden, vilket inte bara är betydligt lägre än unionsindustrins försäljningspris, utan som även ligger nära priset på Hailides export från Kina på [1 500–1 600] euro/ton.

(231)

Hailides export till EU under undersökningsperioden var dock betydligt högre. Den uppgick till [43 000–48 000] ton samtidigt som importen från Vietnam bara uppgick till 12 231 ton, vilket bara motsvarar en bråkdel av Hailides export till EU.

(232)

Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Vietnam visserligen kan ha bidragit till skadan för unionsindustrin, men att den inte försvagar orsakssambandet eftersom importvolymen från Vietnam bara motsvarar en bråkdel av Hailides export till unionen, och inte jämförelsevis kunde sätta press på unionsindustrin.

(233)

Importen från Taiwan hade en marknadsandel på 3 % i början av skadeundersökningsperioden samt under undersökningsperioden. Även om importpriset på 1 816 euro/ton under undersökningsperioden var något lägre än unionsindustrins försäljningspris var det betydligt högre än priset på Hailides export från Kina, på [1 400–1 600] euro/ton.

(234)

Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Taiwan visserligen kan ha bidragit till skadan för unionsindustrin, men att den inte försvagar orsakssambandet eftersom importvolymen från Taiwan bara motsvarar en bråkdel av Hailides import från Kina, och dess pris var betydligt högre än Hailides försäljningspris för importen från Kina och inte jämförelsevis kunde sätta press på unionsindustrin.

(235)

Importen från Taiwan och Vietnam försvagade inte, när den beaktades tillsammans med importen från de kinesiska exportörer som för närvarande omfattas av tullar, sambandet mellan den dumpade importen från Hailide och den skada som unionsindustrin lidit, på ett sätt som innebär att detta samband inte kan betecknas som ett faktiskt och betydande orsakssamband. Hailides export stod för en marknadsandel på [18–23 %] på unionsmarknaden under undersökningsperioden och såldes i genomsnitt till priser som i hög grad understeg unionsindustrins tillverkningskostnader. Med tanke på denna omfattning och den resulterande prispressen begränsade inte importen från Taiwan, Vietnam och andra kinesiska exporterande tillverkare den relativa betydelse som den dumpade importen från Hailide hade för den skadevållande situationen.

(236)

Exportvolymen för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Exportresultat för de unionstillverkare som ingick i urvalet

(237)

Medan exportvolymerna under skadeundersökningsperioden utvecklades på ett liknande sätt som försäljningen på unionsmarknaden under undersökningsperioden låg volymerna bara 2 % under 2018 års siffror, och återhämtade sig bättre än försäljningen på unionsmarknaden, som fortfarande låg 5 % under 2018 års volymer.

(238)

Det genomsnittliga exportpriset under varje år låg klart över försäljningspriset på EU-marknaden, och under undersökningsperioden var det mer än 10 % högre. Det genomsnittliga exportpriset följde en utveckling som liknade priserna på EU-marknaden. Under 2020 sjönk exportpriset dock mer, medan det under undersökningsperioden återhämtade sig snabbare än priserna på EU-marknaden och nådde en nivå som var 3 % högre än genomsnittspriset 2018, samtidigt som försäljningspriset på EU-marknaden under översynsperioden fortfarande var 4 % lägre än 2018 års pris.

(239)

Jämförelsen visar att unionstillverkarna är mycket engagerade på unionsmarknaden, samtidigt som de kan uppnå högre priser genom exportförsäljningen.

(240)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrins exportresultat inte har bidragit till skadan, utan tvärtom har bidragit till att begränsa förlusten.

(241)

Unionsindustrins företagsinterna förbrukning ökade kraftigt under undersökningsperioden, och ökade med 39 % under skadeundersökningsperioden. Beslutet att öka den företagsinterna förbrukningen för att sälja produkter i senare led i förädlingskedjan på en högre tillverkningsnivå är inte en orsak till skada för unionsindustrin, utan snarare en direkt konsekvens av att unionstillverkarna inte kunde uppnå ett rättvist marknadspris på den öppna marknaden för högstyrkegarn av polyestrar på grund av prispressen från den dumpade importen. Kommissionen drog därför slutsatsen att detta inte är en faktor som bidrar till skadan.

(242)

Som svar på sökandens skrivelse om utvecklingen efter undersökningsperioden hävdade flera användare tillsammans med en användarorganisation att de ökade energikostnaderna och inflationskrisen bryter orsakssambandet mellan importen av kinesiska högstyrkegarn av polyestrar och den skada som unionsindustrin lidit. De stigande energikostnaderna och inflationen (enligt sökandens uppgifter) har dock inträffat efter undersökningsperioden. Användarna har inte beskrivit att någon sådan utveckling inträffade under undersökningsperioden, och kommissionen avvisade därför detta argument.

(243)

Det fanns ett tydligt tidsmässigt samband mellan den betydande importen från Hailide från Kina och unionsindustrins försämrade situation.

(244)

Kommissionen har också undersökt andra skadefaktorer och har inte funnit någon annan faktor som skulle försvaga orsakssambandet mellan Hailides export från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, i en sådan utsträckning att det inte längre fanns något faktiskt och betydande samband mellan importen från Hailide och den konstaterade skadan.

(245)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att Hailides dumpade export från Kina väsentligt bidrog till skadan för unionsindustrin och att inga andra faktorer, antingen betraktade var för sig eller tillsammans, försvagade orsakssambandet mellan Hailides dumpade export och den skada som unionsindustrin lidit.

(246)

På grundval av kommissionens slutsatser om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse (som granskas i punkt 7 nedan) bör slutgiltiga åtgärder införas för att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin mer skada.

(247)

För att kunna fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(248)

Kommissionen fastställde först storleken på den tull som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit. I detta fall undanröjs skadan om unionsindustrin kan täcka sina tillverkningskostnader, inbegripet kostnader till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner som förtecknas i bilaga Ia till grundförordningen, och erhålla en skälig vinst (”vinstmål”) genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(249)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen, för fastställandet av vinstmålet, beaktade kommissionen lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet samt förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen analyserade den vinst som uppnåddes av de unionstillverkare som ingick i urvalet innan importen från Kina ökade. Denna var dock lägre än det minimum på 6 % som krävs enligt artikel 7.2c i grundförordningen. Denna vinstmarginal ersattes således med 6 % i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen.

(250)

Ingen påstådde att unionsindustrins investeringsnivå, forsknings- och utvecklingsnivå (FoU) och innovationsnivå under skadeundersökningsperioden skulle ha varit högre under normala konkurrensförhållanden.

(251)

En unionstillverkare som ingick i urvalet (Glanzstoff) kunde visa att det finns framtida efterlevnadskostnader i den mening som avses i artikel 7.2d i grundförordningen. Ett belopp på 6,6 euro/ton lades till respektive tillverkares målpris för att spegla ytterligare miljökostnader under tillämpningsperioden för åtgärderna. Detta motsvarar mindre än 1 % av den genomsnittliga tillverkningskostnaden per ton för Glanzstoff.

(252)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa vinstmålmarginalen på 6 % på tillverkningskostnaden under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(253)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga exportpriset för Hailide per produkttyp, såsom fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset på den likadana produkten som sålts på den öppna marknaden i unionen under undersökningsperioden av de unionstillverkare som ingick i urvalet. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som en andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif. Vid tidpunkten för det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgick den genomsnittliga marginalen för målprisunderskridandet till 39 %.

(254)

Som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde Hailide ett antal specifika påståenden om exportförsäljningen via Hailides närstående importör i unionen, såsom framhålls mer i detalj i avsnitt 2.6. Kommissionen noterade och korrigerade dessutom ett skrivfel vid avrundningen av siffrorna för skademarginalen. Till följd av detta räknades Hailides skademarginal samt prisunderskridandet om. Kommissionen konstaterade att omräkningen inte hade någon väsentlig inverkan på prisunderskridandet. De reviderade beräkningarna omfattades av ett ytterligare utlämnande av uppgifter.

(255)

Den slutliga nivån för undanröjande av skada är således följande:

(256)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(257)

Undersökningen har visat att unionsindustrin lider väsentlig skada på grund av verkningarna av den dumpade import från Hailide från Kina som underskred unionsindustrins priser, vilket också ökar prispressen från de kinesiska exportörer som redan omfattas av tullar. Unionsindustrin lyckades i själva verket inte dra full nytta av införandet av antidumpningstullar mot Kina.

(258)

Unionsindustrin kommer att gynnas av utvidgningen av de gällande åtgärderna till att även omfatta Hailide, vilket sannolikt kommer att förhindra en ytterligare ökning av importen från Kina till mycket låga priser. Utan åtgärder kommer Hailide att fortsätta dumpa högstyrkegarn av polyestrar på unionsmarknaden, vilket hindrar unionsindustrin från att sälja högstyrkegarn av polyestrar till ett lämpligt pris och därmed vålla unionsindustrin ytterligare väsentlig skada.

(259)

Inga icke-närstående importörer samarbetade i denna undersökning.

(260)

Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl till att icke-närstående importörer motsatte sig införandet av åtgärder mot Hailide.

(261)

Det finns flera huvudgrupper av olika användare av högstyrkegarn av polyestrar: däcktillverkare, som står för uppskattningsvis 50 % av efterfrågan på högstyrkegarn av polyestrar i unionen, samt tillverkare av tekniska tyger, remsor, band, remmar, rep och bälten, som står för omkring 50 % av efterfrågan på högstyrkegarn av polyestrar i unionen. Tekniska tyger, band, remmar, rep och bälten används i fordons-, lyft-, transportskydds- och alla typer av maskintillämpningar.

(262)

När undersökningen inleddes kontaktades 64 kända användare och användarorganisationer i unionen och uppmanades att samarbeta. När undersökningen hade inletts gav sig fem användare till känna tillsammans med en användarorganisation. De användare som gav sig till känna tillhör det segment som tillverkar tekniska tyger, remsor, band, remmar, rep och bälten. De deltagande användarna står för 10 % av unionens förbrukning av högstyrkegarn av polyestrar. Ingen användare i däcktillverkarsegmentet gav sig till känna.

(263)

Ingen användare av högstyrkegarn av polyestrar som tillverkas av Hailide besvarade frågeformuläret. En användarorganisation samt fem användare av högstyrkegarn av polyestrar som tillverkas av Hailide lämnade dock in skrivelser om de ekonomiska konsekvenser som utvidgningen av tullarna till Hailide skulle få och om behovet av försörjningsstabilitet.

(264)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkom tio användare, en intresseorganisation för användare samt en integrerad tillverkare, som också tillverkar vävda produkter, med synpunkter och motsatte sig kommissionens avsikt att införa antidumpningstullar på högstyrkegarn av polyestrar från Hailide.

(265)

Flera användare samt användarorganisationen hävdade att kommissionens analys bygger på ofullständiga faktiska omständigheter, eftersom kommissionen inte beaktade inlagorna från användarföretagen, som utgör små och medelstora företag, trots erbjudandet om att deras uppgifter kunde kontrolleras på plats eller på distans.

(266)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom framgår av följande avsnitt beaktade kommissionen inlagorna från samtliga användare vid analysen av unionens intresse, även om vissa specifika uppgifter lämnades in genom en framställan 64 dagar efter det att tidsfristen löpt ut, kompletterade med fler uppgifter sju månader efter det att tidsfristen löpt ut och för sent för att kunna kontrolleras. Kommissionen hade redan underrättat parterna om att tidsfristen hade löpt ut när de bad om tillstånd att lämna in frågeformulär sent, två månader efter tidsfristens utgång.

(267)

Användarorganisationen samt med fem användare av högstyrkegarn av polyestrar som tillverkades av Hailide framhöll att nivån på de befintliga tullarna gentemot andra kinesiska exportörer, som varierar mellan 5,1 och 9,8 %, uppnådde rätt balans mellan intressena hos unionstillverkarna av högstyrkegarn av polyestrar och deras användarindustrier. En fortsatt tillämpning av åtgärderna på de ursprungliga nivåerna skulle därför kunna absorberas av användarindustrin. Hailide omfattades tidigare inte av tullar, men en tull på 6,9 % på importen från Hailide ligger inom det tullintervall som tidigare införts mot de andra kinesiska exportörerna. Kommissionen drog därför slutsatsen att det ur ekonomisk synvinkel inte finns några tvingande skäl som talar emot att man inför en tull mot Hailide på 6,9 %.

(268)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade tio användare, användarorganisationen samt den integrerade tillverkaren att en ytterligare kostnadsökning till följd av tullarna på deras huvudsakliga råvara ytterligare kommer att undergräva deras konkurrensställning som EU-baserade tillverkare. De tillhandahöll flera exempel på erbjudanden från kinesiska tillverkare av produkter i senare led i förädlingskedjan till europeiska kunder, vars priser låg mycket nära eller till och med under priset på högstyrkegarn av polyestrar efter tillägg av de föreslagna tullarna. De hävdade att det största problemet med antidumpningstullar på högstyrkegarn av polyestrar från Hailide är att de inte omfattar produkter i senare led i förädlingskedjan såsom tyger, bälten, surrningsremmar, rundslingor och lyftband.

(269)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade sökandena också att användarna främst är oroliga för den illojala kinesiska konkurrensen på marknader i senare led. Denna oro skulle förvärras ytterligare vid ett införande av antidumpningstullar på import av högstyrkegarn av polyestrar från Hailide. Användarna uppgav emellertid upprepade gånger att de inte motsatte sig en förlängning av de ursprungliga antidumpningsåtgärderna, som varierade mellan 5,1 och 9,8 %.

(270)

För att hantera frågan om illojal konkurrens avseende produkter i senare led begärde fem användare samt en användarorganisation att kommissionen skulle utvidga tullarna till att omfatta högstyrkegarn av polyestrar i importerade bandlinor och brandslangar. De hänvisade till kommissionens förordning om vindkraftstorn av stål från Kina (92), där antidumpningstullen inte bara var tillämplig på vindkraftstorn utan även på vindturbiner, där vindkraftstorn av stål ingår.

(271)

Inledningsvis medger kommissionen att konkurrensen från kinesiska exportörer av produkter i senare led i förädlingskedjan begränsar användarnas möjlighet att höja priserna och överföra merkostnaderna för höjda tullar. Potentiell illojal konkurrens på användarnas nivå kan emellertid inte i sig utgöra något tvingande skäl för att inte ta itu med den skadevållande dumpning som konstaterats i tidigare led i förädlingskedjan. Användarna har visat att de höjda tullarna på högstyrkegarn av polyestrar leder till en konkurrensnackdel i förhållande till kinesiska tillverkare av samma produkt i senare led i förädlingskedjan och har också uppgett att ett skydd mot denna import av produkter i senare led i förädlingskedjan kan uppnås genom antidumpningstullar på dessa produkter. Däremot har de inte visat att det inte är möjligt för användarindustrin att lämna in ett klagomål för att inleda en undersökning av potentiellt dumpad import av vävnader av högstyrkegarn av polyestrar eller andra sekundära produkter.

(272)

De antidumpningstullar som införts för högstyrkegarn av polyestrar från Hailide på 6,9 % befinner sig dessutom i det lägre tullintervall som redan införts för de andra kinesiska exporterande tillverkarna. Användarna har flera gånger hävdat att den ursprungliga tullnivån utgjorde an avvägning mellan de olika intressena. Dessutom har användarna möjlighet att erhålla leveranser från övriga tredjeländer, t.ex. Sydkorea, Taiwan och Vietnam, som ökar sin produktionskapacitet.

(273)

När det gäller förslaget att åtgärderna ska utvidgas till att omfatta högstyrkegarn av polyestrar som ingår i produkter i senare led i förädlingskedjan noterade kommissionen att de produkter som skulle omfattas av tullarna, till skillnad från när det gäller vindkraftstorn av stål, inte omfattades av undersökningens produktdefinition. Definitionen av den berörda produkten när det gällde vindkraftstorn av stål omfattade redan de torn som importerades som en del av en vindturbin enligt följande: ”Den berörda produkten är vissa storskaliga vindkraftstorn av stål, […], som i nuläget omfattas av KN-nummer ex 7308 20 00 (Taric-nummer 7308200011) och ex 7308 90 98 (Taric-nummer 7308909811) och när de importeras som en del av en vindturbin, som i nuläget omfattas av KN-nummer ex 8502 31 00, ...” Kommissionen kan i princip inte införa tullar på en produkt som inte omfattades av undersökningen. I detta fall ansåg kommissionen särskilt att de många möjliga omvandlingar som omfattas av de föreslagna KN-numren skulle utvidga tillämpningen av tullarna så att de inte längre täcktes av undersökningen.

(274)

Kommissionen fann därför att användarnas begäran skulle ha utvidgat undersökningens omfattning utanför dess tillämpningsområde. Begäran avvisades således.

(275)

Kommissionen bekräftade följaktligen sin ursprungliga ståndpunkt.

(276)

Användarna har också påpekat att unionstillverkarna saknar kapacitet. EU:s förbrukning av högstyrkegarn av polyestrar uppgick till 230 000 ton under undersökningsperioden, vilket var 73 % högre än unionsindustrins produktionskapacitet, som endast uppgick till 134 000 ton. Detta visar på det sammantagna importbehovet.

(277)

Efter undersökningsperioden var det dessutom flera unionstillverkare som under 2022 tillfälligt minskade eller helt lade ner sin produktion på grund av den svåra situation som orsakades av den dumpade importen, och även av den tillfälliga ökningen av energipriserna i Europa. Denna situation inträffade dock efter undersökningsperioden, och var bara en tillfällig åtgärd. Det finns i nuläget inget som tyder på att den tillfälliga kapacitetsminskningen kommer att fortsätta på lång sikt, särskilt inte eftersom energikostnaderna under tiden redan har sjunkit avsevärt.

(278)

Alla samarbetsvilliga användare har hävdat att det inom deras segment bara finns en unionstillverkare som tillhandahåller den kvalitet på högstyrkegarn av polyestrar som används i deras produkter, medan andra unionstillverkare i stor utsträckning är inriktade på att leverera till däckindustrin eller är integrerade konkurrenter. Användarna har vidare hävdat att övriga tredjeländer antingen tillverkar dyra specialiserade kvaliteter, t.ex. Sydkorea, eller inte erbjuder tillräcklig kapacitet eller kvalitet, med undantag för Vietnam.

(279)

Exporten från Vietnam hade en femprocentig marknadsandel i unionen under undersökningsperioden. Importen från Vietnam uppgick dock endast till 12 000 ton och utgör endast en bråkdel av den import som behövdes för att tillgodose efterfrågan på unionsmarknaden. Kommissionen noterade därför att importen från Kina i allmänhet behövs för att säkerställa försörjningsstabiliteten på unionsmarknaden.

(280)

I föregående avsnitt drog kommissionen slutsatsen att tullen på 6,9 % för Hailide ligger inom den tullnivå som användarna skulle kunna absorbera. Denna tullnivå kommer därför inte att hindra att de fortsätter att köpa in produkterna från Kina, särskilt med tanke på att användarna fortfarande har möjlighet att välja en exporterande tillverkare i det lägre tullintervallet. Följaktligen kommer försörjningsstabiliteten inte att äventyras av att Hailide åläggs tullar.

(281)

Kommissionen drog därför slutsatsen att användarnas intresse av försörjningsstabilitet inte ger upphov till något tvingande skäl mot införandet av åtgärder.

(282)

Flera användare och den integrerade tillverkaren betonade att vävnings- och beläggningsindustrin för högstyrkegarn av polyestrar har stor betydelse för arbetsmarknaden och att de höjda tullarna på högstyrkegarn av polyestrar kan leda till en överföring av produktionskapacitet utanför EU. Den integrerade tillverkaren hävdade att produkter i senare led i förädlingskedjan tillverkas av en arbetskraft i EU som består av omkring 100 000 kvalificerade arbetstagare.

(283)

Kommissionen erkände att vävnings- och beläggningsindustrin för högstyrkegarn av polyestrar utgör en viktig arbetsgivare på EU:s arbetsmarknad. Såsom anges i skälen 272 och 274 ligger dock den tull på 6,9 % som införts på import från Hailide inom den tullnivå som användarna skulle kunna absorbera. Kommissionen drog därför slutsatsen att argumentet om en eventuell överföring av produktionskapacitet inte utgör något tvingande skäl mot tullarna på högstyrkegarn av polyestrar från Hailide. Dessutom ingavs inte någon konkret bevisning till stöd för dessa påståenden.

(284)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att införa tullar på den kinesiska exporten av högstyrkegarn av polyestrar från Hailide.

(285)

Efter ovanstående synpunkter från användare, användarorganisationen och en integrerad tillverkare bekräftade kommissionen sin bedömning.

(286)

Slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas på import till unionen av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Kina i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 9.4 i grundförordningen. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarar den lägre änden av dumpnings- och skademarginalerna.

(287)

På grundval av ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(288)

Den individuella företagsspecifika antidumpningstullsats som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. Den avspeglar alltså den situation som konstaterades föreligga rörande detta företag enligt undersökningen. Denna tullsats är endast tillämplig på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet och som tillverkas av den angivna juridiska enheten. Import av den berörda produkten som tillverkas av ett annat företag som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del, samt närstående enheter till det uttryckligen angivna företaget, ska också fortsättningsvis omfattas av de tullsatser som anges i artikel 1 i i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/934 av den 11 maj 2023 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 och en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (93).

(289)

För att minimera risken för kringgående måste företag som har en individuell antidumpningstull uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.4 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”alla övriga företag” enligt artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2023/934.

(290)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är denna inte det enda som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.4 i denna förordning uppvisas bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och bör, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att försäkran stämmer och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad och överensstämmer med tullagstiftningen.

(291)

Ett företag kan begära tillämpning av dess individuella antidumpningstullsats om det senare ändrar namn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (94). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(292)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (95) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(293)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Kina och som tillverkas av Zhejiang Hailide New Material Co., Ltd. De beviljades också en period inom vilken de kunde lämna synpunkter efter utlämnandet av uppgifter. De berörda parternas skriftliga synpunkter togs i beaktande, och undersökningsresultaten har där så varit lämpligt ändrats i enlighet med dessa.

(294)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande om de åtgärder som föreskrivs i denna förordning.