Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/1782 av den 24 juni 2024 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2019/159, inbegripet med avseende på att förlänga den slutgiltiga skyddsåtgärden på import av vissa stålprodukter

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 (3) (förordningen om slutgiltiga skyddsåtgärder) införde Europeiska kommissionen (kommissionen) en slutgiltig skyddsåtgärd mot vissa stålprodukter (skyddsåtgärden), som består av tullkvoter för vissa stålprodukter (den berörda produkten) i 26 stålproduktkategorier, fastställda till nivåer som bevarar de traditionella handelsflödena per produktkategori. En tull på 25 % tillämpas endast om de kvantitativa tröskelvärdena för dessa tullkvoter överskrids. Skyddsåtgärden infördes för en inledande period på tre år, till och med den 30 juni 2021.

(2)

På grundval av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1029 (4) (den första förordningen om förlängningsöversyn) drog kommissionen slutsatsen att åtgärden fortsatte att vara nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och att unionsindustrin höll på att anpassa sig. Kommissionen drog också slutsatsen att det ligger i unionens intresse att förlänga skyddsåtgärden. Kommissionen beslutade därför att förlänga skyddsåtgärden till och med den 30 juni 2024.

(3)

I skäl 161 i förordningen om slutgiltiga skyddsåtgärder förbinder sig kommissionen att ”göra en regelbunden bedömning av situationen, samt överväga en översyn åtminstone i slutet av varje år under åtgärdernas tillämpningsperiod”. I denna anda har kommissionen genomfört tre översyner av hur skyddsåtgärden fungerar, under 2019 (5), 2020 (6) respektive 2022 (7). I juni 2023 (8) bedömde kommissionen genom en översyn av huruvida det skulle vara motiverat (9) att avsluta åtgärden i förtid.

(4)

Den 12 januari 2024 mottog kommissionen en motiverad begäran från fjorton medlemsstater om att i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/478 (10) (den grundläggande EU-förordningen om skyddsåtgärder) och artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 undersöka om den nuvarande skyddsåtgärden skulle förlängas. Kommissionen ansåg att begäran innehöll tillräcklig bevisning för att inleda en förlängningsöversyn.

(5)

Kommissionen offentliggjorde därför ett tillkännagivande om inledande (11) avseende en möjlig förlängning av skyddsåtgärden i Europeiska unionens officiella tidning den 9 februari 2024. I tillkännagivandet anges också, under undersökningens omfattning, att i den händelse kommissionen drar slutsatsen att skyddsåtgärden bör förlängas kommer undersökningen också att bedöma om en teknisk anpassning av åtgärdens funktion är nödvändig.

(6)

För att kunna göra en ordentlig bedömning av huruvida skyddsåtgärden fortfarande är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada, huruvida unionens stålindustri håller på att anpassa sig och huruvida en sådan förlängning ligger i linje med unionens allmänna intresse, samlade kommissionen in vissa specifika uppgifter från unionsindustrin genom frågeformulär (12). Dessa uppgifter omfattade bland annat utvecklingen av ekonomiska och finansiella nyckelindikatorer för den berörda produkten under perioden 2021–2023 (skadeundersökningsperioden) samt bevis för att unionsindustrin håller på att anpassa sig.

(7)

Kommissionen inhämtade och samlade också in synpunkter från berörda parter om en eventuell förlängning och om eventuella nödvändiga anpassningar av åtgärdens funktion och genomförde därför två olika undersökningar parallellt. I detta syfte uppmanades berörda parter, i tillkännagivandet om inledande, att delta i undersökningen genom att inkomma med skriftliga synpunkter och skriftlig styrkande bevisning, och även kända unionsproducenter av den berörda produkten och deras branschorganisationer uppmanades att fylla i frågeformulär om skada. Beträffande översynen av hur skyddsåtgärden fungerar uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med synpunkter och skriftlig styrkande bevisning i följande frågor:

(8)

Vad gäller korrekt förfarande omfattade undersökningen avseende förlängnings- och funktionsöversynen ett skriftligt förfarande i två steg, under vilket berörda parter först inkom med synpunkter och därefter gavs möjlighet att motbevisa övriga parters synpunkter. Totalt mottog kommissionen fler än 65 inlagor och genmälen från berörda parter inom de fastställda tidsfristerna. Kommissionen mottog också fler än 100 enskilda svar på frågeformuläret från unionsproducenter.

(9)

Vid bedömningen av huruvida villkoren för att förlänga skyddsåtgärden var uppfyllda analyserade kommissionen för det första huruvida de rättsliga kraven för att förlänga en skyddsåtgärd enligt EU:s och WTO:s regler, det vill säga huruvida åtgärden är nödvändig för att förhindra allvarlig skada (avsnitt 3.2) och huruvida unionsindustrin håller på att anpassa sig (avsnitt 3.3) var uppfyllda. För det andra bedömde kommissionen huruvida en sådan förlängning skulle ligga i unionens intresse (avsnitt 3.4). I sin bedömning tog kommissionen slutligen vederbörlig hänsyn till de synpunkter och den bevisning som inkommit från berörda parter samt all annan tillgänglig information i samband med ovanstående faktorer. Kommissionen behandlade särskilt, i avsnitt 4, de relevanta påståenden om förlängningen som inkommit från berörda parter.

(10)

Därefter bedömde kommissionen behovet av att göra vissa tekniska anpassningar av åtgärden. Förfarandet omfattade de områden som anges i tillkännagivandet om inledande (se skäl 7(7)), men även en teknisk ändring genom vilken import från Moçambique inkluderas i skyddsåtgärdens tillämpningsområde.

(11)

Enligt artikel 7.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och artikel 19.2 i den grundläggande EU-förordningen om skyddsåtgärder får tillämpningsperioden för en skyddsåtgärd förlängas förutsatt att skyddsåtgärden är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada (nödvändighetstestet) och det finns bevis för att unionens producenter vidtar anpassningar. I artikel 22 i EU:s grundläggande förordning om skyddsåtgärder fastställs dessutom att åtgärden måste ligga i unionens intresse.

(12)

Avseende det första rättsliga kriteriet började kommissionen med att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation på grundval av svaren på frågeformuläret (avsnitt 3.2.1). Därefter bedömde kommissionen flera viktiga faktorer för att fastställa hur importen sannolikt skulle utvecklas och hur en sådan utveckling skulle påverka unionstillverkarna i avsaknad av en skyddsåtgärd (den kontrafaktiska analysen – se avsnitt 3.2.2).

(13)

För att bedöma den ekonomiska situationen för unionens stålindustri sände kommissionen frågeformulär till de kända ståltillverkarna i unionen för att samla in uppgifter om skadeindikatorer för den berörda produkten under skadeundersökningsperioden. Kommissionen bad de kända branschorganisationerna i unionen (Eurofer, European Steel Association, ESTA, European Steel Tube Association och CET-Comité Européen de la Tréfilerie) att vidarebefordra frågeformulären till sina enskilda medlemmar. Dessutom uppmanade kommissionen de kända unionstillverkarna att fylla i frågeformulär genom kommissionens fildelningssystem (TRON) (13). Frågeformulären gjordes också tillgängliga på webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för handel (14). Alla relevanta instruktioner avseende frågeformulären ingick också i tillkännagivandet om inledande.

(14)

Kommissionen mottog fler än 100 enskilda svar på frågeformuläret från medlemmar i de tre kända branschorganisationerna i unionen samt från unionsproducenter som inte är medlemmar i någon intresseorganisation. Dessutom bekräftade de tre branschorganisationerna de uppgifter som lämnats in individuellt av deras medlemmar.

(15)

Kommissionen bekräftade de uppgifter som mottagits direkt från de individuella unionsproducenterna och dubbelkontrollerade, genom särskilda dubbelkontroller på distans, uppgifterna mot de uppgifter som lämnats in av unionsindustrins intresseorganisationer. Kommissionen slog sedan samman de svar som inkommit från branschorganisationernas medlemmar med svaren från producenter som inte är medlemmar i en branschorganisation, till en enda konsoliderad datauppsättning, vilken låg till grund för bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation.

(16)

Skadeindikatorernas utveckling under skadeundersökningsperioden visas i tabellerna 1–4 nedan:

(17)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsproducenternas produktionsvolym stadigt med –11 % under 2022 och med –14 % under 2023, jämfört med 2021. Produktionskapaciteten förblev stabil under hela perioden och kapacitetsutnyttjandet följde således en nedåtgående tendens och nådde 2023 en mycket låg nivå på 67 %). Slutligen minskade lagren med –5 % under 2022 och med –3 % under 2023 jämfört med 2021.

(18)

Förbrukningen på unionsmarknaden började minska under 2022 (–8 %), och denna tendens fortsatte under 2023 (–14 %) jämfört med 2021. Unionsproducenternas försäljningsvolym på hemmamarknaden utvecklades på ett mycket likartat sätt under skadeundersökningsperioden (–8 % under 2022 och –13 % under 2023 jämfört med 2021). Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins marknadsandel med 0,9 procentenheter.

(19)

Försäljningspriserna per enhet ökade med 35 % under 2022 och med 13 % under 2023 jämfört med 2021. Slutligen ökade betalningsflödet med 113 % under 2022 och med 57 % under 2023 jämfört med 2021. Avkastningen på sysselsatt kapital minskade något under 2022 och nådde negativa siffror 2023 (–2,2 %).

(20)

Prisökningarna och återhämtningen efter covid-19 ledde till att unionsindustrin gick med vinst under 2021 (9,4 %), med vinster som ökade något under 2022 (10,3 %). Under 2023 minskade lönsamheten kraftigt och nådde endast en vinst på 0,3 %.

(21)

Sysselsättningen förblev stabil under hela skadeundersökningsperioden, med en minskning på –1 % under 2023 jämfört med 2021.

(22)

Skadeindikatorerna visade att unionsindustrin under 2021 nådde sunda lönsamhetsnivåer, främst tack vare höga priser och en stark återhämtning av efterfrågan efter covid-19. Från och med andra halvåret 2022 började unionsindustrins situation emellertid visa tecken på försämring. Vissa viktiga indikatorer såsom produktion, försäljning och kapacitetsutnyttjande visade en negativ tendens (16) och energikostnaderna ökade avsevärt (17). De flesta ekonomiska indikatorerna försämrades drastiskt under 2023, med prisfall i ett läge där energikostnaderna var högre än tidigare genomsnittliga nivåer och med en kraftig nedgång i den inhemska försäljningen och produktionen på unionsmarknaden. Till följd av detta nådde kapacitetsutnyttjandet den lägsta nivån under det senaste årtiondet och lönsamheten sjönk drastiskt (och nådde nollresultat). Unionsindustrin ökade sin marknadsandel med nästan en procentenhet under 2023, jämfört med 2021, men detta skedde på bekostnad av minskad lönsamhet, varför utvecklingen bör ses mot bakgrund av det ihållande höga importtrycket (18), där importen nådde en större marknadsandel under skadeundersökningsperioden än under tidigare perioder (19), vilket förklaras i avsnitt 3.2.2.

(23)

På grundval av ovanstående indikatorer (tabellerna 1–4) drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrins tillstånd hade försämrats mellan 2021 och 2023 och att den befann sig i en bräcklig situation i slutet av skadeundersökningsperioden.

(24)

I enlighet med den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen (20) bedömde kommissionen även skadeindikatorernas utveckling per produktfamilj (21). De produktgrupper som omfattas av stålskyddsåtgärden är platta produkter, långa produkter och rör.

(25)

Tabellerna 5–8 nedan visar hur skadeindikatorerna har utvecklats per produktfamilj.

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande och lager

Tabell 6

Förbrukning i unionen, försäljning på hemmamarknaden och marknadsandel

Tabell 7

Försäljningspris per enhet, lönsamhet, betalningsflöde och avkastning på sysselsatt kapital

Tabell 8

Sysselsättning

(26)

På grundval av ovanstående indikatorer bekräftar analysen per produktfamilj undersökningsresultaten för den berörda produkten: Unionsindustrins ekonomiska situation försämrades avsevärt under skadeundersökningsperioden och befinner sig för närvarande i en bräcklig situation. Även för den produktfamilj som uppvisade bättre resultat vad gäller lönsamhet och marknadsandelsutveckling (rör) försämrades andra nyckelindikatorer såsom kapacitetsutnyttjande, produktionsnivåer och inhemsk försäljning under skadeundersökningsperioden.

(27)

Kommissionen bedömde importens utveckling, både totalt sett och i förhållande till förbrukningen, för att fastställa omfattningen av det tryck som importen kan ha utövat på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Dessutom undersökte kommissionen hur tullkvoterna utnyttjats (se avsnitt 3.2.2 b).

(28)

Importen till unionen under 2023 minskade med –17 % jämfört med 2021, då den nådde den näst högsta nivån sedan 2013 (22).

Tabell 9

Importutveckling

(29)

Analysen på produktfamiljsnivå bekräftade denna övergripande tendens, vilket framgår av tabell 10 nedan.

Tabell 10

Importens marknadsandel per produktfamilj

(30)

Kommissionen bedömde importens utveckling i förhållande till hur förbrukningen utvecklats under samma period. Diagrammet nedan visar att förbrukningen var som högst 2017–2018. Under 2023 skedde en drastisk minskning och förbrukningen nådde den lägsta nivån sedan 2013 (23). Å andra sidan ökade importens andel kraftigt och kontinuerligt fram till 2018, då skyddsåtgärden infördes provisoriskt i juli månad, varefter förbrukningen minskade måttligt under de följande två åren. Sedan 2021 har emellertid importens andel ökat igen och ligger kvar på nivåer som är betydligt högre än innan skyddsåtgärden infördes. I undersökningen drogs därför slutsatsen att importtrycket i termer av marknadsandel till och med ligger på högre nivåer än vad det gjorde innan skyddsåtgärden infördes (24) och högre än de nivåer som fastställdes i den första förordningen om förlängningsöversyn (25).

(31)

Kommissionen bedömde också importtrycket mot bakgrund av hur kvotutnyttjandet utvecklats (26). Först gjorde kommissionen en bedömning av tullkvoterna utvecklats sedan den första förordningen om förlängningsöversyn antogs. Uppgifterna i diagrammet nedan visar de tillgängliga kvotvolymerna vid utgången av vart och ett av de två senaste åren då skyddsåtgärden tillämpats (27), och uppgifterna visar på ett genomsnittligt kvotutnyttjande på cirka 46 % vid utgången av det sista kvartalet av ett år då skyddsåtgärden tillämpats (april-juni), med outnyttjade tullkvoter under åren 4 respektive 5 på mellan 7 och 8,5 miljoner ton. Under det innevarande året av skyddsåtgärden (28) (uppgifter finns tillgängliga till och med den 21 maj 2024) verkar utvecklingstendensen för kvotutnyttjandet vara likartad. Kommissionen noterade därför inte någon större förändring när den tittade på det övergripande kvotutnyttjandet vid utgången av de två senaste åren då skyddsåtgärden tillämpats, inbegripet det innevarande året.

(32)

För det andra bedömde kommissionen den senaste utvecklingen genom att göra en kvartalsvis bedömning av kvotutnyttjandet under det innevarande året av skyddsåtgärden (29).

(33)

Analysen av kvotutnyttjandet bekräftade att betydande och ökande kvotvolymer förblivit outnyttjade, motsvarande cirka sju miljoner ton vid utgången av kvartalet januari-mars 2024. Vid utgången av tredje kvartalet låg kvotutnyttjandet således på 47 %, vilket framgår av diagrammet nedan. Vid bedömningen av importtrycket måste dock utnyttjandegraden för tullkvoten analyseras tillsammans med uppgifter om importandelens utveckling enligt avsnitt 3.2.2 a, vilka visar på en genomsnittlig ökning i förhållande till tidigare perioder och med en mer detaljerad bedömning, såsom den som görs nedan i detta avsnitt. Kvotvolymerna har ökat med omkring 25 % sedan 2019 på grund av liberalisering och inledande tillägg och förbrukningen har minskat avsevärt och förväntas inte återhämta sig på något meningsfullt sätt inom en nära framtid.

(34)

En mer detaljerad analys av dessa uppgifter visar att i genomsnitt 21 enskilda tullkvoter (oavsett om de var landspecifika kvoter eller återstående kvoter) under de tre bedömda kvartalen förbrukades för flera produktkategorier. De sammanlagda genomsnittliga volymerna för dessa utgjorde 32 % (nästan två miljoner ton per kvartal) av den totala genomsnittliga importvolymen under samma period.

(35)

När det gäller ursprung bekräftade undersökningen också att ett relevant antal av dessa tullkvoter förbrukades av vissa av de största stålexportländer som exporterar till unionen (30) och dessa utnyttjade mellan en och så mycket som åtta av sina respektive landspecifika tullkvoter under ett givet kvartal (31). Liknande exportmönster identifierades redan av kommissionen i den första förordningen om förlängningsöversyn (32). Dessutom förbrukades den största tullkvoten inom åtgärden (den återstående tullkvoten i kategori 1) konsekvent nästan omedelbart under de senaste tre på varandra följande kvartalen, vilket visar på ett kontinuerligt opportunistiskt beteende från vissa tredjeländer (33).

(36)

Uttömningen av tullkvoterna och den takt i vilken utnyttjandet sker är i vissa fall en indikator på inom vilka tullkvoter det var mer sannolikt att ytterligare volymer skulle ha kommit in på unionsmarknaden om inte skyddsåtgärden varit i kraft. I detta avseende förhindrade skyddsåtgärden således ett större importtryck. Mot bakgrund av dessa uppgifter drog kommissionen därför slutsatsen att mönstren för kvotutnyttjande, vilka förekom i olika utsträckning i alla produktfamiljer, ytterligare bekräftade att det är fråga om ett högt importtryck på unionens stålmarknad.

(37)

Importen till unionen minskade med –17 % under 2023 jämfört med 2021 (34). Samtidigt minskade även importen till den amerikanska marknaden med –8 % under samma period, vilket framgår av tabell 11, och den fortsatte att vara betydligt lägre än den topp som uppnåddes 2017, innan den amerikanska Section 232-åtgärden infördes. Under 2023, som var det sista året innan den amerikanska Section 232-åtgärden infördes, minskade importen med nästan sex miljoner ton jämfört med 2017.

Tabell 11

Import till Förenta staterna i ton

(38)

Efter att ha identifierat hur importvolymerna till de två största stålimportmarknaderna (unionen och Förenta staterna) utvecklades (36) analyserade kommissionen resultatet för unionens största stålleverantörsländers (37) export till tredjeländer (andra än EU och Förenta staterna).

(39)

Tabell 12 visar att unionens största leverantörsländer av den berörda produkten totalt sett avsevärt minskade sina exportvolymer till andra tredjelandsmarknader under skadeundersökningsperioden. En individuell bedömning av dessa länders exportresultat bekräftade också en utbredd negativ tendens för hur exporten till andra marknader än unionen och Förenta staterna utvecklats (38).

Tabell 12

Utvecklingen av exporten av den berörda produkten från unionens största stålleverantörsländer (utom Kina) till tredjeländer (andra än EU och USA)

(40)

Mot bakgrund av dessa siffror drog kommissionen slutsatsen att dessa länder, utöver att ha mindre exportvolymer till unionsmarknaden (tabell 9) och till den amerikanska marknaden (tabell 11), i allmänhet inte kunde ersätta de exportvolymer som de förlorat på de två största importmarknaderna genom att exportera till andra marknader. Totalt sett förlorade de främsta stålexporterande länderna till unionen betydande exportvolymer i hela världen.

(41)

Kommissionen kompletterade sin egen bedömning med OECD:s analys avseende ett bredare produktspektrum. OECD:s uppgifter bekräftade kommissionens egen bedömning att exportvolymerna från de främsta stålexporterande länderna totalt sett hade minskat kontinuerligt under skadeundersökningsperioden (39).

(42)

Det enda anmärkningsvärda undantaget från denna i övrigt konsekventa tendens gäller den kinesiska exporten, vilken ökade under 2023 och uppgick till omkring 95 miljoner ton. Detta innebar en ökning av exporten med 24 miljoner ton (+40 %) (40). Kinas exportökning är så stor att den överskuggar den exportminskning som konstaterats för praktiskt taget alla andra stora exportländer. Kina ingår därför inte i den aggregerade analysen i tabell 12 ovan.

(43)

Det ytterligare tryck som den kinesiska exporten utövade ökade i själva verket avsevärt konkurrensen på marknaderna i andra tredjeländer (41). Detta har ytterligare minskat exportmarknadernas tillgänglighet och storlek i hela världen (42) och bidragit till de andra ländernas minskade export.

(44)

I detta avseende visade uppgifter från OECD en uppåtgående tendens (43) på många av de stora importmarknaderna, bortsett från EU och USA, trots att de flesta av de största stålexportörerna minskade sin export. Utvecklingen verkar, åtminstone på flera av dessa marknader (till exempel Asean (44), Sydkorea, Turkiet (45) och Brasilien (46)), drivas av just den ökade kinesiska exporten (47). Uppgifterna från de första månaderna av 2024 visar inte heller några tecken på att Kinas exportbeteende skulle vända (48).

(45)

I samband med denna utveckling av den kinesiska exporten bedömde kommissionen också vilka sambanden var och vilken inverkan som en sådan drastisk ökning av den kinesiska exporten till tredjeländer hade haft på unionsmarknaden i fråga om importflöden.

(46)

Kommissionen bekräftade att importen från vissa av de ursprung till vilka Kina hade ökat sin export avsevärt under 2023 (bland annat Vietnam, Indonesien och Malaysia) (49) och från andra länder som vanligtvis konkurrerar med Kina på de asiatiska marknaderna (Japan (50)) hade ökat kraftigt på unionsmarknaden under 2023 (51). Ökningarna framstår som ännu mer drastiska i jämförelse med perioden före införandet av skyddsåtgärden. De uppgifter som analyserats visar tydligt att det starka och ökande importtrycket från Kina på vissa tredjelandsmarknader, i ett övergripande sammanhang med svagare förbrukning, tvingade producenterna i vissa länder att söka andra exportmarknader för en del av sin produktion, däribland unionsmarknaden (52).

(47)

Kommissionen undersökte därefter hur förbrukningen utvecklats på hemmamarknaderna i de främsta stålexporterande länderna (53) under skadeundersökningsperioden.

Tabell 13

Förbrukningsutvecklingen på de viktigaste ståltillverkningsmarknaderna (inklusive de största exportländerna till EU)

(48)

Tabell 13 (54) ovan visar att de största stålexportörernas förbrukning på hemmamarknaden under 2022 (55) generellt minskade med 61 miljoner ton (–4 %) jämfört med 2021 (56). Den kinesiska förbrukningen drabbades av den starkaste minskningen av de totala volymerna, med en minskning på –34 miljoner ton. År 2023 var den totala minskningen –2 % jämfört med 2021 (–29,2 miljoner ton).

(49)

Analysen i detta avsnitt bekräftade att de främsta stålexportörerna har allt större svårigheter att exportera en del av sin produktion till marknader i tredjeländer (se även avsnitt 3.2.2 e och f nedan). Dessutom visade uppgifterna att det med tanke på förbrukningsutvecklingen knappast hade varit möjligt att rikta de förlorade exportvolymerna till de egna inhemska marknaderna. Detta ledde till en betydande minskning av de sålda volymerna, både på hemmamarknaderna och i tredjeländer, för många av de största stålleverantörerna till unionen.

(50)

Utvecklingen av den globala överkapaciteten var ett centralt inslag i kommissionens beslut som låg till grund för införandet av en slutgiltig skyddsåtgärd i februari 2019 (57) och förlängningen av denna i juni 2021 (58). I den nuvarande undersökningen har kommissionen bedömt den senaste utvecklingen när det gäller överkapaciteten inom stålsektorn, på grundval av källor som OECD:s stålkommitté och globala forumet om överkapacitet i stålsektorn (Global Forum on Steel Excess Capacity – GFSEC), som i sina senaste rapporter bekräftar att överkapaciteten ligger kvar på mycket höga nivåer (59).

(51)

Enligt dessa källor uppskattas den globala ståltillverkningskapaciteten under 2023 ha överskridit produktionen med mer än 550 miljoner ton. Detta motsvarar den sammanlagda stålproduktionen i Indien, Nord- och Sydamerika, EU, Japan och Turkiet 2023 (60) och motsvarar fyra gånger förbrukningen på unionsmarknaden 2023.

(52)

Dessa uppgifter visade således att situationen med överkapacitet inte har förbättrats sedan stålskyddsåtgärden infördes 2019. Situationen fortsätter snarare att vara ett allvarligt problem inom stålsektorn och förväntas inte förbättras inom någon snar framtid. När kommissionen bedömde den sannolika utvecklingen av gäller den globala överkapaciteten kunde kommissionen också bekräfta att situationen riskerar att förvärras ytterligare. OECD har rapporterat att ny kapacitet för omkring 160 miljoner ton väntas installeras mellan 2024 och 2026 (61). Sådan ny kapacitet, som är större än unionens årliga förbrukning, skulle alltså tillkomma under en period då den globala efterfrågan på stål beräknas öka måttligt, vilket riskerar att öka klyftan mellan kapacitet och efterfrågan ytterligare och förvärra överkapacitetssituationen.

(53)

Dessutom bekräftade de analyserade uppgifterna att unionen praktiskt taget är den enda större ståltillverkningsregion där överkapaciteten minskade under perioden 2018–2023 och därmed inte bidrog till den nuvarande utvecklingen av den globala överkapaciteten (62).

(54)

Kommissionen bekräftade informationen om överkapacitet med uppgifter från CRU-databasen (63) avseende de främsta stålproducerande länderna i världen, bland vilka ingår de viktigaste länderna som exporterar stål till unionens marknad.

(55)

Kommissionen drog därför slutsatsen att överkapaciteten låg kvar på mycket höga nivåer och sannolikt kommer att öka ytterligare.

(56)

Utöver att bedöma den senaste utvecklingen av den globala överkapaciteten analyserade kommissionen kopplingarna mellan den ökande överkapaciteten i vissa länder och regioner och utvecklingen av importen till unionen från sådana ursprung. Analysen baserades på importstatistik och på den särskilda forskning om utveckling av överkapacitet som gjorts av OECD:s stålkommitté (64) och GFSEC (65).

(57)

Enligt GFSEC har riskerna för överinvesteringar under de senaste åren blivit alltmer uppenbara i Sydostasien, delar av Mellanöstern och Afrika, där kapacitetsökningarna överstiger den lokala efterfrågan på stål med mycket stor marginal. I dokumentet anges också att Vietnam, Indonesien och Malaysia har haft en kapacitetsökning på mellan 35 % och 95 %, medan efterfrågan på stål antingen har minskat eller ökat marginellt och att vissa andra ekonomier i Mellanöstern, Sydasien och Nordafrika också uppvisar en obalanserad tillväxt (till exempel Iran, Pakistan och Algeriet) (66).

(58)

Dessa uppgifter överensstämmer också med de uppgifter som OECD tagit fram på landnivå och som visar på en betydande kapacitetsökning för dessa (och andra) ursprung (67). Undersökningen visade också att en del av dessa kapacitetsökningar drevs av kinesiska investeringar i utlandet, särskilt i Asean-regionen, men inte bara där (68).

(59)

Vid bedömningen av utvecklingen av importen till unionen per ursprung konstaterade kommissionen att importen från vissa ursprung (69) hade ökat kraftigt (70) trots att skyddsåtgärderna införts. Importen från dessa ursprung ingick inte bland unionens traditionella leverantörer och var i vissa fall nästan obefintlig före skyddsåtgärden och under dess första tillämpningsår. De uppfyllde därför inte kraven för en landspecifik kvot och använde därför det utrymme som fanns tillgängligt inom ramen för de återstående tullkvoterna för att ta sig in på unionsmarknaden i mycket snabb takt och med stora volymer. En sådan plötslig närvaro skapade betydande störningar på marknaden och undergrävde i vissa fall åtgärdens effektivitet (se avsnitt 7.3 nedan). Diagrammet nedan visar hur importen till unionen från vissa av dessa ursprung har utvecklats.

(60)

Diagrammet visar att importen från dessa länder ökade med nästan fyra miljoner ton 2023 jämfört med 2017, dvs. före skyddsåtgärden.

(61)

Analysen av de tillgängliga uppgifterna visade därför på ett direkt samband mellan hur importen från vissa ursprung till unionsmarknaden utvecklats och utvecklingen och situationen för överkapaciteten för dessa ursprung, utöver den ökade närvaron av kinesisk export avseende vissa av dem. Såsom beskrivs i avsnitt 7.3 nedan bekräftade undersökningen att denna aggressiva penetrering på en marknad som omfattas av en skyddsåtgärd fick negativa konsekvenser för unionsindustrin och att det därför krävs ytterligare åtgärder för att motverka dessa.

(62)

I förordningen om slutgiltiga skyddsåtgärder fann kommissionen att Förenta staternas åtgärder enligt Section 232 för vissa stålprodukter sannolikt skulle orsaka en betydande omläggning av handeln till unionens marknad av export som ursprungligen var avsedd för Förenta staternas marknad, om inga korrigerande åtgärder vidtogs av unionen. I förordningen om slutgiltiga skyddsåtgärder drog kommissionen slutsatsen att det fanns bevis för att de första tecknen på en omläggning av handeln observerades redan 2018 (71). I den första förordningen om förlängningsöversyn bekräftade kommissionen att risken kvarstod för att handeln skulle komma att läggas om till följd av denna åtgärd (72). Inom ramen för den tredje översynen av hur skyddsåtgärden fungerar genomförde kommissionen dessutom en särskild detaljerad bedömning av denna åtgärds inverkan på potentiella handelsflöden till unionsmarknaden. Kommissionen drog slutsatsen att risken för omläggning av handeln kvarstod, trots de ändringar som gjorts av Förenta staternas åtgärder enligt Section 232 (73).

(63)

I den aktuella undersökningen bedömde kommissionen den senaste statusen för den amerikanska åtgärden för att avgöra om de tidigare undersökningsresultaten fortfarande var giltiga. Undersökningen bekräftade att åtgärden fortfarande var i kraft och att den inte hade varit föremål för några väsentliga förändringar i fråga om omfattning eller funktion sedan kommissionens förra bedömning, dvs. 2023 (74). På grundval av tillgängliga uppgifter (75) föreföll det dessutom rimligt att anta att åtgärden enligt Section 232 inte skulle komma att upphävas eller ändras väsentligt inom någon överskådlig framtid.

(64)

Kommissionen visade i tabell 11 (import till Förenta staterna) att importen till den amerikanska marknaden hade varit betydligt lägre än under perioden före införandet av åtgärden enligt Section 232. Såsom framgår av avsnitt 3.2.2 c (export till andra marknader och inhemsk förbrukning) har de största leverantörerna till unionen i allmänhet inte funnit andra marknader som skulle kunna absorbera de volymer som de tidigare exporterade, bland annat till den amerikanska marknaden.

(65)

Risken för att handeln läggs om till unionsmarknaden till följd av åtgärderna enligt Section 232 kvarstår därför fullt ut, om unionens skyddsåtgärd skulle upphöra att gälla.

(66)

Utöver åtgärderna enligt Section 232 uppgav Förenta staterna också att man avsåg att höja tullarna på import av vissa stålprodukter från Kina enligt Section 301 (76). Härigenom kommer det att bli svårare för Kina att exportera till den amerikanska marknaden, vilket innebär en ytterligare en risk för omläggning av handeln, antingen direkt genom att större volymer stål exporteras från Kina till unionen eller indirekt via andra ursprung där den kinesiska närvaron har ökat, vilket redan konstaterats i avsnitt 3.2.2 d ovan. Sådana volymer skulle sedan, åtminstone till viss del, kunna riktas till unionsmarknaden.

(67)

Utöver de åtgärder som vidtagits av Förenta staterna identifierade kommissionen nya åtgärder, förutom handelspolitiska skyddsinstrument (77), som antagits av andra jurisdiktioner. I augusti 2023 höjde Mexiko exempelvis importtullarna för vissa stålprodukter (78) från 15 % till 25 %. I februari 2024 höjde Brasilien importtullarna på flera stålprodukter (79). I april 2024 begränsade Turkiet exporten av vissa stålprodukter till Israel (80).

(68)

Undersökningen bekräftade därför att antalet och omfattningen av de åtgärder som antagits av tredjeländer har fortsatt att öka, vilket ökar risken för handelsomläggning, eftersom de marknader som är tillgängliga för exportörerna har minskat ytterligare.

(69)

Utvecklingen och läget för handelspolitiska skyddsåtgärder för stålprodukter i tredjeländer (81) har bedömts i tidigare undersökningar (82). I denna undersökning undersökte kommissionen den senaste utvecklingen och bekräftade att antalet handelspolitiska skyddsåtgärder i kraft fortsatte att öka och ligger kvar på höga nivåer, vilket framgår av diagrammet nedan.

(70)

Diagrammet visar också att en betydande del av åtgärderna riktas mot de största stålexportörerna till unionen (83). Detta innebär att dessa länder har allt svårare att exportera sin produktion till tredjeländer till följd av det ökande antalet handelspolitiska skyddsåtgärder som riktas mot dem.

(71)

Kommissionen har också observerat andra jurisdiktioners förslag på hur deras befintliga skyddsåtgärder kan utvidgas, som Förenade kungariket (84), och de jurisdiktioner som inlett nya undersökningar om skyddsåtgärder, som Sydafrika (85). Det kraftigt ökande antalet handelspolitiska skyddsåtgärder som vidtas av olika jurisdiktioner ökar svårigheterna för exportländerna att hitta avsättningsmöjligheter för sin produktion, i ett sammanhang där överkapaciteten ökar (86), vilket kommer att bidra till att öka de redan befintliga spänningarna på marknaden. Dessutom kan den observerade marknadsutvecklingen, särskilt den kraftiga ökningen av kinesisk export i kombination med svaga marknadsförhållanden, leda till ytterligare handelspolitiska skyddsåtgärder (87).

(72)

Unionen är världens överlägset största stålimportmarknad, sett till volym (88). När det gäller prisnivåerna är importpriserna till unionen från de viktigaste leverantörsländerna genomgående högre än samma exportländers priser till andra tredjelandsmarknader, för en stor majoritet av deras stålexport. En prisbedömning som kommissionen gjort visar att exportpriserna för mellan 57 % och 93 % av de analyserade produktkoderna per land var högre till unionen än till andra tredjelandsmarknader (89).

(73)

Detta visar tydligt att exportörerna har ett mycket starkt intresse av att komma in på unionsmarknaden och ibland använder sig av illojal prissättning. Under de senaste åren har kommissionen infört en rad antidumpnings- och utjämningsåtgärder på import av stål, bland annat för de produktkategorier som omfattas av skyddsåtgärden (90). Detta starka intresse för att ta sig in på unionsmarknaden bekräftas ytterligare av det faktum att vissa länder försöker kringgå befintliga handelspolitiska skyddsåtgärder (91). De statistiska tendenserna för importen till unionen bekräftar unionsmarknadens attraktionskraft för exportörer. Importen till unionen har i genomsnitt till och med ökat sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden jämfört med perioden före införandet av skyddsåtgärden, i ett läge med minskande förbrukning och en skyddsåtgärd till trots. I vissa fall förbrukas dessutom tillgängliga tullkvoter mycket snabbt under ett givet kvartal, vilket visar att det är fråga om ett kontinuerligt opportunistiskt beteende.

(74)

Mot bakgrund av dessa faktorer drog kommissionen slutsatsen att unionens stålmarknad fortfarande är attraktiv i fråga om storlek och priser.

(75)

För att komplettera bedömningen av de faktorer som beskrivs i avsnitt 3.2.2 a–g analyserade kommissionen också de senaste tillgängliga marknadsprognoserna. Prognoserna pekar på en relativt långsam återhämtning av förbrukningen under 2024 och 2025 jämfört med 2023, men förbrukningen förblir lägre än under 2021.

(76)

I sin korttidsprognos från april 2024 förutspådde Worldsteel att efterfrågan på stål i världen skulle öka med 1,7 % till 1,793 miljoner ton 2024 och med 1,2 % till 1,815 miljoner ton 2025. Denna blygsamma återhämtning under 2024 (efterfrågan når knappt upp till 2022 års siffror) och 2025 innebär att efterfrågan fortsätter att ligga under de volymer som uppnåddes 2021. I rapporten angavs att ”de globala ekonomiska utsikterna har försämrats på grund av penningpolitiska åtstramningar som påverkar konsumtion och investeringar. Byggsektorn, särskilt bostadssektorn, lider av höga räntor och kostnader, medan investeringar i infrastruktur ger viss lättnad. Tillverkningssektorn krymper på grund av minskad efterfrågan, och varaktiga konsumtionsvaror drabbas hårt” (92).

(77)

I sitt uttalande från OECD:s stålkommitté i mars 2024 konstaterade ordföranden att de senaste prognoserna för 2024 och 2025 tyder på att den globala efterfrågan på stål kommer att fortsätta att öka mycket långsamt (93).

(78)

Slutligen ligger Eurofers ekonomiska prognos i linje med de andra prognoser som bedömts, vilket tyder på att den rådande ekonomiska osäkerheten kommer att fortsätta att påverka tillväxten på stålmarknaden under de kommande kvartalen och att stålförbrukarnas tillväxt under 2024 förväntas avta ytterligare (+0,2 %, som justerats nedåt från +0,4 %), främst på grund av den andra recessionen i rad inom byggsektorn, för att därefter stiga måttligt (+1,5 %) 2025 (94).

(79)

Kommissionen drog därför slutsatsen att situationen på världsmarknaden för stål i allmänhet, och i unionen i synnerhet, kommer att förbli problematisk ur efterfrågesynpunkt.

(80)

På grundval av ovanstående bevisning och överväganden fann kommissionen att unionens stålindustri befinner sig i en bräcklig situation.

(81)

Kommissionen konstaterade också att importen från de främsta stålexporterande länderna har utövat och fortsätter att utöva ett mycket högt och ökande importtryck på unionens stålmarknad. Importtrycket har förvärrats av den plötsliga och snabba importökningen från en mängd olika ursprung som tidigare inte förekom på unionsmarknaden i några relevanta volymer. Detta gjorde att det importtryck som identifierats i tidigare undersökningar ökade ytterligare.

(82)

Kommissionen bekräftade också höga överkapacitetsnivåer och förväntade kapacitetsökningar under de kommande åren, vilket är att betrakta mot bakgrund av den väntade långsamma ökningen av efterfrågan. Detta tyder på att situationen med överkapacitet sannolikt inte kommer att förbättras.

(83)

Exportländerna har förlorat marknadstillträde inte bara till de största importmarknaderna (unionen och Förenta staterna) utan även till andra tredjelandsmarknader. Dessutom har deras inhemska förbrukning i allmänhet också minskat. En kraftig ökning av exporten från Kina skapade ytterligare konkurrenstryck på marknader i tredjeländer, vilket ledde till att volymer försvann från andra exportländer, en tendens som inte visar tecken på att vända inom den närmaste framtiden.

(84)

De handelsbegränsande åtgärderna och handelspolitiska skyddsåtgärderna ökade och låg kvar på höga nivåer, vilket skapade ytterligare svårigheter för exportländerna att hitta avsättningsmöjligheter för sin produktion. Slutligen bekräftade undersökningen att unionsmarknaden var attraktiv i fråga om storlek och priser.

(85)

Med tanke på hur stor den globala överkapaciteten är, det stora antalet handelshinder i flera jurisdiktioner och de befintliga marknadsutsikterna drog kommissionen slutsatsen att importen till unionen sannolikt skulle öka om skyddsåtgärderna skulle upphöra att gälla. En sådan ökning skulle sätta ytterligare importtryck på den bräckliga unionsindustrin och skulle därmed sannolikt orsaka allvarlig skada. Mot bakgrund av de faktorer som analyseras i avsnitten 3.1 och 3.2 drog kommissionen därför slutsatsen att åtgärden fortfarande var nödvändig för att förhindra och avhjälpa allvarlig skada för unionsindustrin.

(86)

Ett av syftena med skyddsinstrumentet är att göra det möjligt för inhemska producenter att anpassa sig medan åtgärderna är i kraft. För att det ska vara möjligt att förlänga en skyddsåtgärd är det därför nödvändigt att det finns bevis för att industrin anpassar sig.

(87)

Kommissionen bekräftade redan 2021 (95) att unionsindustrin höll på att anpassa sig. När kommissionen införde stålskyddsåtgärden 2018 hade unionsindustrin redan börjat anpassa sig som svar på den allvarliga kris i stålsektorn som pågått sedan mitten av 2010, då den globala efterfrågan på stål saktade ner och kapaciteten i hela världen ändå fortsatte att öka (96).

(88)

I denna undersökning har kommissionen samlat in bevis för att unionsindustrin har gjort ett antal anpassningar, med hjälp av svaren på frågeformuläret (97), skriftliga inlagor och egen forskning (på grundval av offentligt tillgänglig information, såsom artiklar som rapporterar om industrins anpassningar i alla de kategorier som anges nedan).

(89)

Unionsindustrin har rapporterat ett stort antal åtgärder för att förbättra konkurrenskraften under de nuvarande svåra marknadsförhållandena. Sedan den första förordningen om förlängningsöversyn 2021 har unionsindustrin fortsatt att genomföra ett antal omstruktureringsåtgärder, såsom nedläggning av mindre effektiva eller underutnyttjade anläggningar (98). Detta bekräftas av kapacitetsuppgifterna i svaren på frågeformuläret, som visar på en liten minskning av produktionskapaciteten (99). Uppgifter från OECD:s stålkommitté överensstämmer också med detta och bekräftar att kapaciteten i unionen under perioden 2018–2023 minskade med 5,2 miljoner ton (100). En av de största unionstillverkarna (thyssenkrupp) gjorde en anpassning av detta slag när företaget i april 2024 annonserade en kommande stor kapacitetsminskning på omkring 2,5 miljoner ton i sin största produktionsanläggning. Det kan konstateras att unionsindustrin således gjorde kontinuerliga och betydande ansträngningar för att anpassa sig till marknadsvillkoren (101).

(90)

Dessutom har unionstillverkarna rapporterat en rad andra anpassningar för att förbättra konkurrenskraften, såsom utvidgning av produktportföljen, ofta med produkter med högre förädlingsvärde (102), förbättrad processeffektivitet och modernisering av anläggningarna (103). Unionens stålindustri har koncentrerat sina insatser på att förbättra energieffektiviteten (104), även i syfte att uppfylla EU:s utsläppskrav.

(91)

De anpassningar som gjorts gäller alla produktfamiljer som omfattas av skyddsåtgärden.

(92)

Kommissionen drog därför slutsatsen att bevisningen visar att unionsindustrin har fortsatt att anpassa sig under skadeundersökningsperioden.

(93)

Kommissionen har även undersökt huruvida det finns några tvingande ekonomiska skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att förlänga den gällande skyddsåtgärden.

(94)

För detta ändamål bedömde kommissionen verkan av eventuella åtgärder på unionsproducenterna, importörerna och användarna. Bedömningen på grundval av tillgängliga uppgifter har följande struktur: i) den ekonomiska situationen för unionens stålproducenter och de eventuella verkningarna om åtgärden upphävs, och ii) intresset hos användare i unionen och importörer, inbegripet en bedömning av hur tullkvotsanvändningen utvecklats inom ramen för skyddsåtgärden och den totala tillgången till import på unionsmarknaden, mot bakgrund av befintliga marknadsprognoser.

(95)

Som anges i den första förordningen om förlängningsöversyn har unionens stålindustri fler än 500 produktionsanläggningar i 23 av EU:s medlemsstater. Industrin sysselsätter direkt fler än 300 000 personer och om man räknar med indirekta och inducerade arbetstillfällen inom andra sektorer står den för 2,6 miljoner arbetstillfällen inom hela unionen. Dessutom visar de olika analyser som gjorts av kommissionens avdelningar hur viktig stålindustrin är för unionens ekonomi (105). Den aktuella undersökningen bekräftar att det inte hade skett några väsentliga förändringar i detta avseende.

(96)

I denna undersökning drog kommissionen också slutsatsen att åtgärden fortfarande är nödvändig för att förhindra allvarlig skada som sannolikt skulle uppstå om skyddsåtgärden upphör att gälla. En situation med allvarlig skada skulle allvarligt äventyra unionsindustrins anpassningsinsatser.

(97)

Undersökningen bekräftade därför att en förlängning av åtgärden skulle ligga i unionsproducenternas intresse.

(98)

I undersökningen bedömdes också vilken inverkan en förlängning av åtgärden sannolikt skulle få för unionsanvändare och unionsimportörer.

(99)

I undersökningen drogs slutsatsen att förbrukningen i unionen hade minskat drastiskt, och i linje med denna marknadsutveckling hade stora kvotvolymer konsekvent och i ökande grad förblivit outnyttjade från kvartal till kvartal. Undersökningen bekräftade också att det fanns en mycket stor och ökande klyfta mellan ökningen av tullkvotsvolymerna och hur förbrukningen utvecklades (106), främst på grund av (107) den regelbundna liberaliseringen sedan 2019 jämfört med utvecklingen av förbrukningen. Marknadsprognoserna visade också att endast en måttlig ökning av förbrukningen i unionen förväntades äga rum, och att en sådan tillväxt under alla omständigheter skulle vara betydligt mindre än de tullkvotsvolymer som fortfarande fanns tillgängliga, vanligtvis från flera olika ursprung, mellan produktkategorier och produktfamiljer.

(100)

Kommissionen drog därför slutsatsen att även om åtgärden förlängs skulle unionsanvändarna och unionsimportörerna generellt fortsatt ha möjlighet att köpa tullfritt stål från olika produktkategorier från olika ursprung. Dessutom bekräftade undersökningen att unionsproducenterna hade utrymme att öka sitt kapacitetsutnyttjande och därmed kunde leverera ytterligare kvantiteter till kunder i unionen. Kommissionen bekräftade därför att en förlängning av åtgärden generellt sett inte skulle hindra unionsanvändare och unionsimportörer från att anskaffa tillräckliga volymer av tullfritt stål både från importkällor och från unionstillverkare.

(101)

På samma sätt som i den första förordningen om förlängningsöversyn (108) dubbelkontrollerade kommissionen den eventuella inverkan som skyddsåtgärden (109) kan ha haft på stålprisnivån på unionsmarknaden, genom att jämföra tendenserna i unionen med tendenserna på andra viktiga stålmarknader i världen (110). Analysen visade att prisutvecklingen på unionsmarknaden följde en likadan eller likartad tendens som andra marknader, vilket tyder på att skyddsåtgärden inte skapade någon anomali i fråga om prisutvecklingen i unionen.

(102)

På grundval av dessa undersökningsresultat drog kommissionen slutsatsen att inlagorna från användare och importörer i unionen visade att förlängningen inte skulle strida mot unionens allmänna intresse.

(103)

Kommissionen har fastställt att de rättsliga kraven vad gäller nödvändighet och anpassning för att kunna förlänga skyddsåtgärden är uppfyllda. Kommissionen har dessutom fastställt att åtgärden inte strider mot unionens allmänna intresse.

(104)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det är lämpligt att förlänga skyddsåtgärden för stål efter den 30 juni 2024.

(105)

Kommissionen mottog fler än 65 inlagor med synpunkter och genmälen från berörda parter, bland annat unionens stålproducenter, användare och importörer i unionen, dessas branschorganisationer, exporterande producenter och tredjeländers myndigheter. I detta avsnitt behandlar kommissionen de påståenden angående förlängningen som gjorts av dessa berörda parter. För att underlätta administrationen grupperar kommissionen dessa påståenden efter art och innehåll. När så är lämpligt hänvisar kommissionen till tidigare undersökningsresultat i denna förordning (avsnitten 3 och 4) där det redan redogjorts i detalj för de flesta av de påståenden som gjorts av berörda parter. Kommissionen drog slutsatsen att inget av de argument som framförts kunde ändra kommissionens slutsats om lämpligheten av att förlänga skyddsåtgärden för stål.

(106)

Vissa berörda parter hänvisade till tvistlösningsorganets rapport av den 29 april 2022 i tvisten DS595 European Union – Safeguard measures on certain steel products, och hävdade att kommissionen borde ha avslutat åtgärden med automatik eftersom den var oförenlig med vissa bestämmelser i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt).

(107)

I detta avseende hänvisar kommissionen, precis som i tidigare översyner där detta påstående gjordes, till genomförandeförordning (EU) 2023/104 av den 13 januari 2023 (111), genom vilken den genomförde tvistlösningsorganets avgörande, vilket innebar att skyddsåtgärden för stål gjordes förenlig med WTO:s regler i de få aspekter där panelen hade identifierat inkonsekvenser.

(108)

Därför är de påståenden som rör den tvisten inte relevanta för den pågående översynen, eftersom de redan har behandlats genom en särskild rättsakt. Under alla omständigheter, och enligt resonemanget bakom förordning (EU) 2023/104, avvisade kommissionen påståendena om att panelens slutsatser i den tvisten skulle ha gjort det nödvändigt att avsluta åtgärden.

(109)

En part hävdade att WTO-medlemmarna, i enlighet med WTO:s regler, har möjlighet att förlänga skyddsåtgärder en gång. Detta beror på att det i den relevanta texten i WTO-avtalet (artikel 7.3) om skyddsåtgärder hänvisas till ordet förlängning - extension – i singular på engelska. Hittills har tvistlösningsorganet inte gjort någon materiell tolkning, men ordet extension i artikel 7.3 föregås av ordet any, vilket kan tolkas som att mer än en förlängning är möjlig. I artikel 19.3 i den grundläggande förordningen om skyddsåtgärder används dessutom termen ”förlängningar” i plural.

(110)

Vissa av de berörda parterna hävdade, med hänvisning till vissa ändringar av den amerikanska Section 232-åtgärden, att risken för omläggning av handeln hade minskat till den grad att skyddsåtgärden inte längre var nödvändig på dessa grunder.

(111)

Detta är ett återkommande påstående från berörda parter, som förekommit även i tidigare översyner. Kommissionen har därför tidigare bedömt denna fråga vid olika tillfällen, bland annat vid översynen i juni 2023 (112). I samtliga fall drog kommissionen slutsatsen att ändringarna i den amerikanska åtgärden enligt Section 232 inte ändrade bedömningen att det finns risk för handelsomläggning till unionsmarknaden till följd av den amerikanska åtgärden enligt Section 232 (113).

(112)

De ändringar av Förenta staternas åtgärd enligt Section 232 som de berörda parterna hänvisar till gjordes före juni 2023 och ingick därför redan i kommissionens bedömning i den undersökningen. Ingen ytterligare bevisning lades fram för kommissionen som kunde få den att frångå den bedömning som gjordes 2023.

(113)

Såsom förklaras i avsnitt 3.2.2 e tyder de uppgifter som kommissionen har tillgång till inte bara på att Förentas staternas åtgärd enligt Section 232 med stor sannolikhet skulle kvarstå, utan också på att Förenta staterna och andra tredjeländer ökar antalet handelsåtgärder mot import från tredjeländer. Därmed ökar risken för omläggning av handeln till följd av sådana åtgärder, inbegripet Förentas staternas åtgärd enligt Section 232.

(114)

Vissa parter framhöll att unionens stålindustri redan är tillräckligt skyddad genom flera antidumpnings- och utjämningsåtgärder avseende ett stort antal produkter. Den kumulativa effekten av de olika handelspolitiska skyddsinstrumenten påstås skapa en situation med överskydd för unionsindustrin.

(115)

Kommissionen noterar att vart och ett av de olika handelspolitiska skyddsinstrumenten har olika syften. Skyddsåtgärden är en allmänt tillämplig åtgärd som används vid importökningar till följd av oförutsedda händelser som orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada, och antidumpnings- och utjämningsåtgärder är inriktade på att skydda en inhemsk industri mot illojala handelsmetoder (dumpning eller subventionering). När de rättsliga villkoren för införandet (eller förlängningen) av de olika instrumenten är uppfyllda har EU eller varje annan WTO-medlem rätt att använda flera instrument samtidigt.

(116)

Som påpekats i tidigare undersökningar (114) är skyddsinstrumentet i EU förenligt med tillämpningen av andra handelspolitiska skyddsinstrument, utan att skyddet blir överdrivet, eftersom EU:s rättsliga ram (115) föreskriver en mekanism för att undvika dubbla åtgärder för en och samma produkt. Denna mekanism innebär att när den import som sker inom ramen för skyddsåtgärden överskrider den tullfria tullkvotsvolymen ska tullen på 25 % inte slås samman med den tillämpliga antidumpnings- och/eller utjämningstullen för att hindra att den leder till en större effekt på handeln än vad som är önskvärt. Vidare har tribunalen i ett bestridande av skyddsåtgärden för stål (116) bekräftat att kommissionens praxis i detta avseende är lagenlig. På dessa grunder tillbakavisade kommissionen påståendena.

(117)

Vissa berörda parter hävdade att importtrycket är mindre på grund av minskad efterfrågan och lågt tullkvotsutnyttjande.

(118)

Trots att tullkvotsutnyttjandet minskade när förbrukningen sjönk (–14 % under perioden 2021–2023) och när importen minskade (–17 % under samma period) visar uppgifter att importtrycket, uttryckt som importens marknadsandel, förblir högt. Även om importens marknadsandel minskade något under 2023 fortsatte den att vara rekordhög och låg på 21,5 %. Denna nivå är betydligt högre än den genomsnittliga marknadsandelen före antagandet av slutgiltiga skyddsåtgärder i början av 2019 (16,4 %).

(119)

Som förklaras i avsnitt 3.2.2 a utgjorde de sammanlagda genomsnittliga volymerna i de uttömda tullkvoterna 32 % (nästan två miljoner ton per kvartal) av den totala genomsnittliga importvolymen under det pågående året av skyddsåtgärden. Det fortsatta importtrycket från vissa ursprung i vissa produktkategorier (117), bidrog, trots att tullkvotsvolymer tillgängliga, till att importens marknadsandel totalt ökade under skadeundersökningsperioden, i en situation med minskad efterfrågan.

(120)

Därför anser kommissionen att det lägre utnyttjandet av tullkvoter inte nödvändigtvis innebär en minskning av importtrycket som skulle kunna motivera att åtgärden avslutas den 30 juni 2024.

(121)

Vissa berörda parter (främst exportörer och användare) hävdade att vissa tullkvoter förbrukas snabbt eller konsekvent och att de tullfria kvotvolymerna därför är otillräckliga. Detta påstås skapa ett bristande utbud.

(122)

Kommissionen har bedömt detta påstående i tidigare undersökningar och bekräftar, även inom ramen för den aktuella översynen, att det snabba förbrukandet av vissa tullkvoter inte kan leda till slutsatsen att skyddsåtgärden skapar en brist på stål för användarna i allmänhet. Kommissionen påpekade i detta avseende att de påståenden som framförts av vissa berörda parter gällde förbrukandet av vissa specifika isolerade tullkvoter, utan att hänsyn togs till den övergripande tillgången till stål oavsett ursprung som kan ha inneburit att den landspecifika tullkvoten förbrukats. Även om vissa specifika ursprung hade förbrukats vid en viss tidpunkt kunde kommissionen således bekräfta att stål med annat ursprung i regel fanns tillgängligt för de aktuella produktkategorierna (se avsnitt 3.2.2 b).

(123)

Dessutom var det, utifrån bevisningen från de olika parterna, inte möjligt att bekräfta påståendet om att unionsindustrin inte kan leverera. Tvärtom skulle det låga utnyttjandet i de flesta produktkategorier tyda på att det är fullt möjligt att köpa från unionsindustrin.

(124)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(125)

Vissa berörda parter hävdade att det inte finns några bevis för att unionsindustrin befinner sig i ett sårbart tillstånd och andra hävdade att de skadefaktorer som identifierats inte kan tillskrivas den ökande importen (eller en potentiell ökning av importen), utan snarare beror på globala förhållanden. Andra faktorer som påverkar unionsindustrins resultat påstås vara ökande energikostnader och ökande transportkostnader. Slutligen nämnde andra parter att skadan inte har kontrollerats för alla produktkategorier.

(126)

I detta hänseende noterar kommissionen att kravet för att kunna förlänga en skyddsåtgärd enligt artikel 7.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och artikel 19.2 i den grundläggande förordningen om skyddsåtgärder, dvs. nödvändigheten av att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och att den inhemska industrin anpassar sig, inte innebär något krav på att det förekommer en importökning under skadeundersökningsperioden. Kommissionen fastställde att det är sannolikt att importen kommer att öka och därmed leda till allvarlig skada för unionsindustrin om skyddsåtgärden skulle upphöra.

(127)

När det gäller påståendet om att det är nödvändigt att påvisa skada i alla produktkategorier påminner kommissionen om att produktdefinitionen omfattar alla produktkategorier och betraktas som en enda produkt, varför skadebedömningen görs för den produkt som undersökningen omfattar som en helhet, inte per produktkategori. När så varit lämpligt har kommissionen visat att en analys per produktfamilj inte ändrar de slutsatser som dragits på global produktnivå.

(128)

Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(129)

Vissa användare hävdade att skyddsåtgärden har orsakat prisökningar, vilket påstås urholka konkurrenskraften hos industrier som använder stål i senare led. Användarna har också hävdat att importen av färdiga produkter och halvfabrikat har ökat sedan de har blivit mer konkurrenskraftiga jämfört med samma produkter som tillverkas av dessa användare i EU, på grund av ökade insatskostnader till följd av skyddsåtgärden.

(130)

Kommissionen mottog ingen bevisning som kan understödja påståendena om priser eller konkurrenskraft. Enligt den prisinformation som kommissionen har analyserat (se avsnitt 3.4.2. om unionens intresse) följde prisutvecklingen på unionsmarknaden en likadan eller likartad tendens som andra marknader, vilket tyder på att skyddsåtgärden inte skapade någon anomali i fråga om prisutvecklingen i unionen.

(131)

Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(132)

Ett antal parter ifrågasatte huruvida unionsindustrin gjort anpassningsansträngningar sedan skyddsåtgärden började tillämpas. På grundval av detta ansåg de att skyddsåtgärden inte kunde förlängas eftersom ett av de rättsliga kraven för förlängning inte var uppfyllt. Parterna hävdade att anpassningarna främst inriktades på utfasning av fossila bränslen i EU:s stålindustri och att dessa planer ännu inte hade genomförts.

(133)

Unionsproducenterna har lämnat in ett stort antal exempel på anpassningar som nyligen beslutats och som för närvarande befinner sig i olika genomförandefaser. Kommissionen har dessutom konstaterat att det, utöver de exempel som unionsindustrin lämnat, är fråga om ett stort antal åtgärder som vidtagits av unionsproducenter av alla storlekar för att förbättra konkurrenskraften, även om marknadsvillkoren var svåra. Vissa av dessa exempel nämns i avsnitt 3.3 i denna förordning.

(134)

Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(135)

Flera berörda parter hävdade att de flesta av unionsindustrins anpassningsåtgärder berodde på de miljöskyldigheter som infördes genom EU:s lagstiftning och politik och att de därför inte kunde betraktas som anpassningar i syfte att förbättra konkurrenskraften gentemot import.

(136)

I detta hänseende fann kommissionen att de anpassningsåtgärder som företagen vidtagit, oavsett sammanhang, normalt vidtagits av många olika skäl och även hade flera olika syften. Ofta leder en anpassning som görs för att förbättra en viss anläggnings miljöprestanda även till förbättringar av energieffektiviteten, eller så innebär en ny serie med miljövänliga produkter att en växande efterfrågan tillgodoses. Alla anpassningar som kommissionen bedömt, oavsett om de är inriktade på modernisering av anläggningar, processeffektivitet eller nedläggning av underutnyttjade anläggningar, leder till förbättrad konkurrenskraft, något som på en marknad som unionsmarknaden innebär att företagen är bättre rustade att bemöta importkonkurrensen.

(137)

Kommissionen konstaterar att unionens stålskyddsåtgärd fortfarande är nödvändig för att förhindra allvarlig skada och att det finns bevis för att unionsindustrin fortsätter att tillämpa åtgärder för att anpassa sig till en marknadssituation som karaktäriseras av ett högre importtryck. Enligt artikel 19 i den grundläggande förordningen om skyddsåtgärder, genom vilken artikel 7.2 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder införlivas, ska en skyddsåtgärds varaktighet ”begränsas till den tid som krävs för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och underlätta anpassningen för unionens producenter”.

(138)

Skyddsåtgärdens längsta möjliga varaktighet är åtta år, utom för utvecklingsländer som är WTO-medlemmar. Detta innebär att unionen endast kan förlänga den befintliga skyddsåtgärden till och med den 30 juni 2026 som längst.

(139)

I denna undersökning konstaterar kommissionen att det är nödvändigt att förlänga åtgärden. Vissa av de faktorer som låg till grund för införandet av åtgärder under 2019 är fortfarande giltiga, nämligen en hög nivå av stålöverkapacitet, det stora antalet handelspolitiska skyddsåtgärder som tillämpas av andra länder och risken för en omläggning av handeln på grund av Förenta staternas åtgärd enligt Section 232, samt andra åtgärder som vidtagits av tredjeländer sedan 2019.

(140)

Dessutom är unionsindustrins situation för närvarande bräcklig, samtidigt som den fortsätter att anpassa sig i takt med det höga och ökande importtrycket från exportländerna. De analyserade uppgifterna innehåller inget som tyder på att någon av de viktigaste faktorer som motiverar en förlängning av åtgärden skulle försvinna eller förbättras avsevärt inom en nära framtid.

(141)

I de senaste marknadsprognoserna för den globala stålförbrukningen förutses dessutom endast en blygsam återhämtning på +1,7 % 2024 (som knappt når upp till 2022 års siffror) och +1,2 % 2025 (vilket innebär att förbrukningsnivåerna fortfarande ligger under 2021 års volymer).

(142)

Mot denna bakgrund anser kommissionen, för att säkerställa att åtgärden ger unionsproducenterna ett effektivt och meningsfullt skyddsnät, att det är lämpligt att förlänga åtgärden med ytterligare två år, dvs. till och med den 30 juni 2026. Åtgärden upphör automatiskt att gälla vid utgången av åttaårsperioden.

(143)

I enlighet med avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap har EU åtagit sig att undanta import från länderna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) från tillämpningen av multilaterala skyddsåtgärder under en period på fem år. När tidsfristen löpte ut inkluderade EU därför import från Sydafrika och från de flesta SADC-medlemmarna i tillämpningsområdet för skyddsåtgärden för stål (118). I Moçambiques fall löpte tidsfristen ut senare.

(144)

Till följd av detta ansåg kommissionen det lämpligt att från och med den 1 juli 2024 låta Moçambique omfattas av skyddsåtgärden för att uppfylla MGN-skyldigheten enligt WTO:s regler.

(145)

På grund av att Moçambique inte omfattats tidigare användes inte Moçambiques importuppgifter i kommissionens ursprungliga undersökningsresultat för att bevisa förekomsten av en importökning i förordningen om slutgiltiga skyddsåtgärder (119). Detta beror på att man tillämpade principen om parallellism (120), som innebär att den undersökande myndigheten i sin analys inte kan beakta de ursprung som undantagits från tillämpningen av åtgärden.

(146)

Eftersom import från Moçambique inte längre kommer att uteslutas från åtgärden måste kommissionen ompröva de ursprungliga undersökningsresultat som ledde till tillämpningen av de slutgiltiga åtgärderna, genom att ta med de importuppgifter från Moçambique som redan fanns tillgängliga vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen.

(147)

När det gäller bedömningen av hur mycket importen har ökat visar tabellen nedan den totala import till EU som omfattades av skyddsåtgärden för stål under skadeundersökningsperioden i förordningen om slutgiltiga skyddsåtgärder (2013–2017), inklusive import från Moçambique:

Tabell 14

Importvolym (efter det att Moçambique inkluderats) och marknadsandel

(148)

Importen ökade i absoluta tal med 71 % under den ursprungliga skadeundersökningsperioden och även importens marknadsandel ökade (från 12,78 % 2013 till 18,19 % 2017).

Mot bakgrund av de aktualiserade siffrorna bekräftade kommissionen att den ursprungliga bedömningen av importökningen förblir oförändrad. Med tanke på den obetydliga importen från Moçambique till unionen i förhållande till den totala importen ansåg kommissionen att de ursprungliga undersökningsresultaten avseende hot om allvarlig skada, orsakssamband, unionens intresse och oförutsedd utveckling fortfarande var korrekta. Den aktualiserade förteckningen över vilka utvecklingsländer som omfattas av respektive undantas från åtgärden, i vilken Moçambique ingår, omfattas av den aktuella översynen (bilaga III.2).

(149)

På grundval av ovanstående bedömning kommer de nya tullkvoter som är tillämpliga från och med den 1 juli 2024 (bilaga IV) att omfatta import från Moçambique.

(150)

När kommissionen hade kommit fram till att förlängningen av åtgärden var lämplig och att importen från Moçambique borde omfattas av åtgärden undersökte kommissionen huruvida det skulle krävas tekniska anpassningar av åtgärdens funktion. Efter en detaljerad analys av alla inkomna inlagor kom kommissionen fram till följande slutsatser. Slutsatserna presenteras i följande avsnitt, enligt samma struktur som i tillkännagivandet om inledande.

(151)

I detta avsnitt analyserar kommissionen utvecklingen och mönstren vad gäller utnyttjandet av tullkvoter och de synpunkter som parterna framfört. På grundval av detta fastställer kommissionen huruvida eventuella anpassningar i unionens intresse kan vara berättigade på grund av förändrade omständigheter.

(152)

Vissa parter (unionsindustrin) begärde att den kvartalsvisa överföringen av outnyttjade kvoter till nästa kvartal (åtminstone för det sista kvartalet) skulle avskaffas eller alternativt att överföringen skulle begränsas till högst 4 % av den tullkvot som inte utnyttjats på kvartalsbasis, medan andra (vissa exporterande länder och användare) begärde att de outnyttjade landspecifika kvoterna skulle föras över till den återstående kvoten för det följande kvartalet.

(153)

Dessutom begärde vissa exporterande länder och användare att systemet med landspecifika kvoter skulle avskaffas för vissa kategorier (eller till och med för alla kategorier) och att kvoterna skulle förvaltas globalt inom varje kvartal för att maximera kvotutnyttjandet. Andra begärde att vissa av de tullkvoter som för närvarande förvaltas globalt istället skulle förvaltas genom landspecifika kvoter och återstående tullkvoter.

(154)

Kommissionen mottog också ansökningar om att kommissionen skulle omberäkna alla kvoter på grundval av en ny referensperiod, i syfte att fånga upp den senaste tidens förändringar i handelsflödena och begäranden om ökning av kvoterna. Vissa berörda parter begärde också att kvoterna för vissa länder skulle avskaffas och att kvantiteterna skulle omfördelas bland andra ursprung.

(155)

Unionsindustrin begärde att man skulle avskaffa den proportionella uppdelningen av 25 % av tullkvotsvolymerna utanför kvoten den dag då en viss tullkvot förbrukas, på alla deklarationer som godtagits den dagen.

(156)

Kommissionen noterade inledningsvis att många av påståendena ovan var motstridiga. Kommissionen kunde i synnerhet inte identifiera något sammanhängande och allmänt underbyggt påstående som skulle motivera en omprövning av den befintliga kärnstrukturen för förvaltningen av tullkvoter, särskilt inte när det gäller vilken tidsperiod som används för beräkningen av tullkvotsvolymerna och kombinationen av landspecifika tullkvoter och återstående tullkvoter i de flesta produktkategorier.

(157)

Skyddsåtgärden har varit i kraft i cirka sex år. Tullkvotsstrukturen har visat sig fungera effektivt och konsekvent under årens lopp. När så varit motiverat har kommissionen gjort nödvändiga anpassningar av kvotförvaltningen för att hålla kvoterna effektiva och aktuella i förhållande till marknadsutvecklingen. Det finns dock vissa grundläggande delar av tullkvotsstrukturen som utgör själva kärnstrukturen och ger förutsägbarhet och konsekvens åt åtgärden och som kommissionen därför inte ser någon anledning att ändra.

(158)

Såsom förklarats i tidigare översyner av åtgärden fördelas tullkvoterna, oavsett om de är landspecifika eller återstående kvoter, på grundval av exportresultatet under referensperioden för den ursprungliga undersökningen (121). Referensperioden kan inte ändras, vilket flera parter annars föreslår, eftersom en omräkning av alla tullkvoter på grundval av nyare flöden som omfattas av åtgärden skulle strida mot målet att respektera de traditionella handelsflöden som fanns innan åtgärden infördes.

(159)

Systemet med kvartalsvis förvaltning av tullkvoterna har visat sig vara ett effektivt redskap för att skapa stabilitet på unionens marknad, undvika plötsliga importökningar som kan destabilisera marknaden och säkerställa ett välfungerande och förutsägbart importflöde under hela året. Detta system gör dessutom att det traditionella handelsflödet, sett både till volymer och ursprung, kan fungera utan någon tilläggstull och i förekommande fall har det gett vissa ursprung möjlighet att öka den tullfria exporten utöver de traditionella handelsflödena (122).

(160)

Det nuvarande systemet för tullkvotsförvaltning är utformat för att uppnå en balans mellan motstridiga intressen. För det första gynnar det unionsindustrin eftersom det gör att man undviker en störtflod av import under en kort period och de negativa effekter som detta skulle få för marknaden. För det andra gynnar det även vissa tredjeländer och vissa unionsanvändare, vilka annars i orimlig utsträckning skulle trängas ut från marknaden av andra större leverantörer och inte skulle kunna försörja unionsanvändarna som i sin tur inte skulle kunna köpa det material de behöver från just dessa ursprung. Slutligen gör detta system det möjligt för större exportländer att överskrida sina traditionella handelsflöden inom de flesta produktkategorier genom att de får tillgång till den återstående kvoten under det sista kvartalet för en period då de befintliga leverantörerna inte kunnat utnyttja kvoterna till fullo.

(161)

Om vissa av de ändringar som begärts av berörda parter skulle genomföras skulle detta allvarligt störa balansen mellan berörda parters intressen och därmed strida mot unionens övergripande intresse och inverka negativt på åtgärdens funktion. Detta inbegriper unionsindustrins begäran om proportionell uppdelning av tullen den dag då kvoten förbrukats. I detta avseende är bestämmelserna i artikel 51.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447, där basen för den proportionella uppdelningen fastställs, tillämpliga och ger inget utrymme för flexibilitet.

(162)

Dessutom har parterna inte i sina inlagor tillhandahållit någon bevisning som kunnat visa att det nuvarande systemet inte skulle vara lämpligt eller på vilket sätt de olika anpassningar de föreslår skulle ligga i unionens allmänna intresse (och inte bara i deras individuella intresse) och vara förenliga med tanken bakom åtgärden och garantera att den fungerar väl.

(163)

Av dessa skäl ansåg kommissionen att det fortfarande är lämpligt att behålla det nuvarande systemet för kvotförvaltning (kvartalsvis förvaltning och en kombination av landspecifika och återstående kvoter, utom för ett fåtal motiverade undantag i unionens intresse), liksom att bevara överföringen av outnyttjade kvoter och tillgången till återstående kvoter under det sista kvartalet av ett år då skyddsåtgärden tillämpas (fjärde kvartalet), och att detta är rättvist i förhållande till alla berörda parter.

(164)

Även om det nuvarande systemet för förvaltning av tullkvoter är lämpligt ansåg kommissionen dock att det krävs vissa tekniska anpassningar för att anpassa systemet till den senaste marknadsutvecklingen, som förändringar i handelsflödena, och för att förbättra dess effektivitet. Dessa anpassningar kommer att förklaras närmare nedan och kommer att bedömas tillsammans med vissa påståenden i avsnitt 7.2 ”Utträngning av traditionella handelsflöden” och avsnitt 7.6 ”Andra förändrade omständigheter”.

(165)

På grund av att outnyttjade kvoter överförs från kvartal till kvartal under ett år då skyddsåtgärden tillämpas (123) är det sista kvartalet (april-juni) vanligtvis det kvartal där de outnyttjade volymerna är störst. För att maximera utnyttjandet av kvoter i slutet av ett år då skyddsåtgärden tillämpas införde kommissionen i förordningen om slutgiltiga skyddsåtgärder en mekanism som innebär att större exportörer som har uttömt sin landspecifika kvot också kan få tillgång till de återstående kvotvolymerna under det sista kvartalet.

(166)

Vid den första översynen av hur skyddsåtgärden fungerar, vilken gjordes 2019, konstaterade kommissionen att detta system skulle kunna leda till en otillbörlig utträngning av mindre leverantörer från de återstående kvoterna. Denna tendens utvidgades till fler kategorier efter 2019. I översynen av hur skyddsåtgärden fungerar från 2020 utarbetade kommissionen därför ett system enligt vilket de länder som har landspecifika kvoter får tillgång till den återstående kvoten under det sista kvartalet av ett år då skyddsåtgärden tillämpas baserat på det faktiska utnyttjande av den återstående kvoten under de föregående kvartalen. Syftet med denna anpassning var att, under det sista kvartalet, skydda flödena för mindre leverantörer, då dessa är de som vanligtvis gynnas de återstående kvoterna (124).

(167)

För att undvika en utträngning av de traditionella ursprungen inom de återstående kvoterna, samtidigt som man möjliggör en ytterligare tillgång till dessa kategorier där så är nödvändigt för att säkerställa att kvoten utnyttjas maximalt skapade kommissionen ett system som innebär att varje produktkategori faller inom någon av de tre nedanstående grupperna, vilka motsvarar tre olika scenarier. Detta system uppfyller en av skyddsåtgärdens centrala principer och mål, nämligen att säkerställa de traditionella ursprungen i handelsflödena bibehålls.

(168)

De tre ordningar som för närvarande tillämpas är följande:

(169)

Det inkom inga krav beträffande det nuvarande systemet som innebär att länder med landspecifika kvoter ges tillgång till den återstående kvoten för det sista kvartalet av ett år då skyddsåtgärden tillämpas.

(170)

Enligt detta avsnitt begärde unionsindustrin att kommissionen skulle undersöka utträngningsrisker i alla produktkategorier till följd av den betydande importökningen från nya exportländer. Denna begäran behandlas separat i avsnitt 7.3.

(171)

På det hela taget ansåg kommissionen att det nuvarande systemet har visat sig vara ändamålsenligt. Det säkerställer att unionens användare maximerar sina möjligheter att använda den återstående kvoten och även att de traditionella handelsflödena inom den återstående kvoten i fråga om ursprung respekteras (vilket också ligger i användarnas intresse). Kommissionen mottog inte heller några synpunkter som pekade på något särskilt problem med hur denna aspekt av åtgärden fungerar.

(172)

Kommissionen bedömde dock, på grundval av de senaste tillgängliga uppgifterna, om det hade skett någon utträngning vad gäller den återstående kvoten under det sista kvartalet. Denna bedömning gjordes på grundval av importuppgifter och kvotutnyttjande per ursprung och kategori från och med den 1 april 2023 till och med den 31 mars 2024.

(173)

På grundval av denna bedömning drog kommissionen slutsatsen att det nuvarande systemet bör fortsätta att gälla. Kommissionen ansåg dock att systemet skulle kunna förenklas på ett sådant sätt att det skulle säkerställa förutsägbarhet för marknadsaktörerna och även förhindra eventuell utträngning i framtiden. Kommissionen ansåg därför att åtgärdens funktion bör anpassas genom att endast två system tillåts, i stället för de nuvarande tre. Den första ordningen, dvs. ”Ingen tillgång”, skulle tillämpas på de kategorier där det genomsnittliga utnyttjandet av återstoden i en viss kategori har varit mycket högt. En andra ordning, som skulle döpas till ”Tillgång”, skulle gälla för de andra kategorierna och ge tillgång till återstoden under det sista kvartalet till de volymer som i genomsnitt inte har utnyttjats av de befintliga exportländerna inom ramen för den återstående tullkvoten. I ett fåtal kategorier skulle en särskild ordning fortsätta att gälla.

(174)

Tillträdesordningarna per produktkategori anpassas därför enligt följande (för specifika volymer se bilaga I (IV.3) till denna förordning):

(175)

De kategorier för vilka detta system inte är tillämpligt (i linje med de principer som tillämpades i den förra översynen av hur skyddsåtgärden fungerar) är följande:

(176)

Rent generellt kommer denna aspekt av åtgärden att fortsätta att möjliggöra tillgång till den återstående kvoten under det sista kvartalet för nästan alla produktkategorier. Samtidigt säkerställer systemet att de ytterligare volymer som vissa länder får exportera inom ramen för detta system inte i onödan tränger ut länder utan landspecifika kvoter. Från och med nu kommer länder avseende vilka det i princip inte finns någon risk för utträngning också att skyddas mot eventuella plötsliga framtida förändringar av handelsflödena, i linje med det genomsnittliga utnyttjandet av den återstående tullkvoten under det innevarande skyddsåtgärdsåret. Detta system säkerställer bred tillgång till tillgängliga volymer för användarna, samtidigt som åtgärdens effektivitet bevaras för unionstillverkarnas vidkommande. Det nuvarande systemet är följaktligen det lämpligaste med tanke på unionens allmänna intresse.

(177)

Kommissionen ansåg att det var nödvändigt att göra en samlad bedömning av vissa påståenden enligt avsnitt 7.1 (Tilldelning och förvaltning av tullkvoter), avsnitt 7.2 (Utträngning av traditionella handelsflöden) och avsnitt 7.6 (Andra förändrade omständigheter). Anledningen till detta är att den bakomliggande orsaken till påståendena verkar vara densamma.

(178)

I huvudsak gällde påståendena en förändring i handelsflödena i ett fåtal produktkategorier, där exportörer som inte exporterade några betydande kvantiteter under referensperioden (2015–2017) och därför inte tilldelades landspecifika kvoter, tog sig in på unionsmarknaden med betydande volymer genom vissa återstående kvoter.

(179)

Parterna hävdade att denna förändring i handelsflödena kunde betraktas som en förändring av omständigheterna av bestående karaktär, eftersom dessa nya exportörer hade gjort betydande ökningar av produktionskapaciteten under de senaste åren. Dessa flöden påstods tränga ut andra ursprung i de återstående kvoterna och de berörda parterna föreslår ändringar i förvaltningen av tullkvoterna. De föreslagna ändringarna inbegrep inrättandet av landspecifika kvoter för att skydda vissa flöden inom återstående kvoter, inrättandet av nya ordningar för att förhindra tullkvotsutnyttjande för vissa ursprung under alla kvartal, överföring av outnyttjade mängder till återstående kvoter under nästa kvartal och uppdelning av kategorier och fastställande av ett tak för återstående kvoter.

(180)

Kommissionen har analyserat importflödena inom de återstående kvoterna för ett antal kategorier i enlighet med vad som påpekats av berörda parter.

(181)

Analysen bekräftade att den senaste tidens marknadsutveckling har lett till en betydande minskning av exporten från traditionella leverantörer till unionen inom ramen för de återstående kvoterna i vissa kategorier, medan exporten från nya ursprung har ökat inom ramen för samma återstående kvoter. Denna förändring av handelsflödena skapade en rad negativa effekter för hur åtgärden fungerar i vissa kategorier, vilket kommer att förklaras nedan.

(182)

Kommissionen fann att påståendena var välgrundade för två produktkategorier. Till följd av detta krävdes en anpassning av åtgärdens funktion för att säkerställa dess effektivitet och bevara traditionella handelsflöden i unionens intresse.

(183)

Produktkategori 1 (varmvalsade platta produkter) är generellt sett en mycket viktig produktkategori inom ramen för skyddsåtgärden, av ett antal skäl. Produktkategori 1 utgör konsekvent den överlägset största andelen av importen (8,5 miljoner ton 2023) och stod för 31 % av den totala importen inom ramen för åtgärden under 2023. Den står också för 34 % av unionsindustrins totala produktion och omkring 25 % av dess inhemska försäljning uttryckt i volym. Denna produktkategori har många användningsområden och betraktas som en sorts råvara, och är därför särskilt känslig för prisförändringar. Varmvalsade platta stålprodukter kan användas som slutprodukt i bland annat byggnads- och bilindustrin, men används också som insatsvara för att tillverka ytterligare produkter i senare led, särskilt produktkategori 2 (kallvalsade platta produkter), som i sin tur kan bearbetas vidare till till exempel kategori 4 (plåt överdragen med metall), som i sin tur kan bearbetas till kategori 5 (stål belagt med organiskt material). Varmvalsade platta stålprodukter används också som insatsvara för tillverkning av vissa rör. Eftersom dess betydelse för den berörda produktens totala produktion i unionen och dess inbördes förhållande till flera andra produktkategorier är utvecklingen avseende denna kategori därför särskilt relevant för skyddsåtgärdens effektivitet.

(184)

På grund av dess särskilda betydelse ökar därför en effektivt förvaltad tullkvot för denna kategori möjligheterna till en effektiv åtgärd överlag. Till följd av detta har den genomgått särskild granskning och dess funktion har setts över flera gånger i tidigare översyner så att förvaltningen kunnat anpassas till de rådande marknadsvillkoren.

(185)

Dessutom är den återstående kvoten för denna kategori den största individuella tullkvoten inom ramen för åtgärden, med omkring en miljon ton tillgängliga i början varje kvartal.

(186)

När det gäller den nuvarande situationen har den återstående tullkvoten sedan oktober 2023 (tre på varandra följande kvartal (125)) genomgående förbrukats den första dagen i kvartalet.

(187)

Detta har skapat en obalans på marknaden under dessa kvartal genom att mycket stora mängder snabbt gjorts tillgängliga, vilket har skapat ett betydande importtryck.

(188)

Importtrycket var särskilt akut inom denna produktkategori, eftersom importen fortsatte att öka trots en betydande minskning av stålförbrukningen i unionen. Marknadsandelen för importen i denna produktkategori uppgick till 30 % 2023, vilket är betydligt högre än genomsnittet för den berörda produkten som helhet.

(189)

Fenomenet med tidig uttömning har framför allt orsakats av den mycket starka marknadspenetrationen från Vietnam och Egypten, som började exportera produktkategori 1 till unionen först under andra halvåret 2022, men som i slutet av 2023 stod för mer än 45 % av importen inom denna tullkvot. Till följd av detta har andra mindre, men historiska exportländer, som Schweiz, trängts ut, under vissa kvartal.

(190)

För att skapa mer stabilitet på marknaden i denna viktiga produktkategori och därmed säkerställa att åtgärdens effektivitet inte undergrävs av marknadsutvecklingen, fastställde kommissionen att en anpassning var lämplig.

(191)

På grundval av ovanstående ansåg kommissionen att den lämpligaste lösningen var att införa en begränsning av den maximala volym som ett enskilt land får exportera inom ramen för den återstående tullkvoten på kvartalsbasis.

(192)

Efter noggrant övervägande av alla berörda intressen, inbegripet de berörda exporterande ländernas och deras unionsanvändares intressen, ansåg kommissionen att det är lämpligt med ett tak på 15 % per enskilt land för den tullkvotsvolym som ursprungligen finns tillgänglig för varje kvartal (126).

(193)

Denna nivå på taket säkerställer å ena sidan att importpenetrationen på kvartalets första dag begränsas till volymer inom den återstående tullkvoten, vilket minskar importtrycket på marknaden. Å andra sidan kommer det att vara möjligt för de mest drabbade exportländerna att fortsätta att exportera relevanta volymer, dvs. mer än de historiska handelsflödena före skyddsåtgärden och generellt även mer än de volymer som exporterades under de första åren inom ramen för skyddsåtgärden. Dessutom skyddar den de unionsanvändare och exportländer som annars konsekvent skulle trängas ut.

(194)

Kommissionen ansåg att denna anpassning, av ett antal skäl, inte utgör någon risk för tillgången till produktkategori 1 på unionsmarknaden. För det första finns det betydande outnyttjade landspecifika kvoter från andra stora leverantörer och det finns andra leverantörer som i viss mån kan öka sin närvaro inom ramen för den återstående tullkvoten. För det andra har unionsindustrin kapacitet att öka sin inhemska produktion, vilket framgår av tabell 5. Detta skulle bidra till att öka dess kapacitetsutnyttjande till sundare nivåer, vilket i sin tur skulle hjälpa unionsindustrin att förbättra sitt övergripande ekonomiska resultat. Slutligen förefaller det, med tanke på marknadsprognoserna, högst osannolikt att de sammanlagda volymerna av outnyttjade landspecifika kvoter plus unionstillverkarnas tillgängliga kapacitet inte skulle vara tillräckliga för att tillgodose efterfrågan i framtiden.

(195)

Av dessa skäl ansåg kommissionen att anpassningen ligger i unionens övergripande intresse eftersom den förbättrar åtgärdens funktion, ökar dess effektivitet, samtidigt som man undviker otillbörlig utträngning och säkerställer tillräcklig diversifiering av utbudet för unionsanvändarna.

(196)

Utöver produktkategori 1 konstaterade kommissionen också att en förändring i importmönstret störde ursprungsbalansen i den återstående tullkvoten för produktkategori 16, vilket inverkade negativt på åtgärdens funktion. I denna kategori började den återstående tullkvoten uttömmas under kvartalets första dagar under två av de tre sista bedömda kvartalen (127).

(197)

Kommissionens bedömning visade att det fram till kvartalet juli-september 2023 i allmänhet fanns ett antal olika exportländer som regelbundet uttömde den återstående tullkvoten. Importandelen per land varierade beroende på kvartal. Algeriet använde i genomsnitt (128) 39 % av den totala återstående tullkvotsvolymen, Bosnien och Hercegovina omkring 23 %, Sydkorea 9 % och Japan 7 %. Ett antal andra länder utnyttjade de 20 % som återstår.

(198)

Vid utformningen av den slutgiltiga skyddsåtgärden och i de olika översynerna av hur den fungerar har kommissionen försökt bevara de traditionella handelsflödena i fråga om volymer och ursprung. Målet att bevara traditionella volymer uppnåddes genom att tullkvoterna beräknades på grundval av tidigare handelsflöden, medan målet att bevara traditionella ursprung uppnåddes genom landspecifika kvoter.

(199)

Mindre, men traditionella leverantörsländer som inte uppfyllde kraven för en landspecifik kvot för en viss produktkategori riskerade emellertid att drabbas av plötsliga förändringar i handelsflödena inom sina respektive återstående tullkvoter. Detta är den situation som vissa exporterande länder i produktkategori 16 stod inför och som hindrade dem från att fortsätta att exportera meningsfulla volymer, vilket skadat dem och deras användare i unionen.

(200)

Från och med kvartalet juli-september 2023 ändrades ursprungssammansättningen plötsligt inom den återstående tullkvoten i denna produktkategori och Malaysia och Egypten exporterade plötsligt mycket stora mängder. Deras sammanlagda genomsnittliga utnyttjande av denna tullkvot före det kvartalet var 0 %. Under de tre sista kvartalen för vilka fullständiga uppgifter fanns tillgängliga uppgick dock deras sammanlagda genomsnittliga andel av importen till 76 %. Detta ledde till en massiv minskning av tullfri import från alla andra exportländer som tidigare hade en stabil närvaro på unionsmarknaden. Vissa av dem slutade till och med att exportera inom ramen för denna tullkvot. Särskilt Bosnien och Hercegovinas utnyttjande av tullkvoterna minskade till 2 %, Sydkoreas till 4 %, Japans till 1 % och andra ursprungs utnyttjande sjönk till 1 %.

(201)

Malaysias och Egyptens aggressiva penetration på unionsmarknaden har därför tydligt trängt ut andra ursprung som regelbundet exporterade inom ramen för denna tullkvot, vilket framgår genom att dessa avsevärt minskat sin närvaro (Algeriet) eller nästan helt slutat exportera (till exempel Bosnien och Hercegovina, Japan och Sydkorea), vilket skadat dem och deras användare i unionen.

(202)

På grundval av ovanstående undersökningsresultat ansåg kommissionen att en begränsning av den maximala volymen tullfri import per ursprungsland och kvartal skulle vara den lämpligaste åtgärden för att återställa en mer balanserad fördelning av ursprung i denna återstående tullkvot och därmed säkerställa att åtgärden fungerar bättre. Kommissionen ansåg det lämpligt att fastställa begränsningen till 15 % per enskilt land för den tullkvot som ursprungligen fanns tillgänglig i början av varje kvartal.

(203)

Med denna anpassning strävar kommissionen efter att förhindra otillbörliga utträngningseffekter för mindre och traditionella ursprung och därmed säkerställa att användare i unionen har tillgång till volymer från dessa ursprung. Å andra sidan skulle taket på 15 % fortsätta att göra det möjligt för de mest drabbade exportländerna att fortsätta att exportera relevanta tullfria volymer långt över de historiska nivåerna; dessutom förekom det inte i vissa fall inte några historiska nivåer. Dessutom skulle unionsanvändarna härigenom ges tillräckligt många ursprung att välja mellan. Med tanke på andra länders konsekventa tidigare beteende avseende den återstående tullkvoten anser kommissionen slutligen att det är rimligt att anta att den återstående tullkvoten i denna kategori även i framtiden kommer att utnyttjas fullt ut.

(204)

Kommissionen anser att denna anpassning ligger i unionens intresse, eftersom den motiveras av att en rad olika försörjningskällor görs tillgängliga för användare i unionen och samtidigt förhindrar störande flöden till förmån för marknadsstabilitet.

(205)

I punkt 2.C i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den skulle komma att undersöka om importen från ett utvecklingsland som är WTO-medlem överskred tröskelvärdet på 3 % under den relevanta perioden (dvs. år 2023) och vid behov uppdatera förteckningen över de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och som bör, eller inte bör, omfattas av åtgärden.

(206)

Flera parter begärde en aktualisering av förteckningen över de utvecklingsländer i WTO som inte omfattas av åtgärden, utifrån de senaste importuppgifterna. Unionsindustrin begärde dessutom att de volymer som importerats från Ukraina skulle undantas från de uppgifter som används för beräkningen av vilka utvecklingsländer i WTO som inte omfattas av åtgärden.

(207)

Enligt artikel 9 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och artikel 18 i den grundläggande förordningen om skyddsåtgärder ska en skyddsåtgärd inte tillämpas mot en produkt med ursprung i ett utvecklingsland som är WTO-medlem om det landets andel av unionens import inom produktkategorin i fråga inte överstiger 3 %, av den totala importen. Om den andel av importen från alla utvecklingsländer som är WTO-medlemmar under tröskelvärdet på 3 % står för mer än 9 % av den totala importen i en viss kategori, ska skyddsåtgärden tillämpas på alla WTO-medlemmar som är utvecklingsländer. Kommissionen har regelbundet sett över och aktualiserat förteckningen över utvecklingsländer.

(208)

Den senaste aktualiseringen av förteckningen ägde rum i juni 2023 i samband med översynen för att bedöma ett eventuellt förtida avslutande av skyddsåtgärden (129). Liksom i tidigare översyner har kommissionen aktualiserat förteckningen över utvecklingsländer som omfattas av respektive utesluts från åtgärden på grundval av en beräkning av deras andel av importen på grundval av senast tillgängliga konsoliderade importuppgifter, dvs. importstatistik för år 2023 (130). Det ansågs inte lämpligt att ändra den metod som använts i tidigare översyner.

(209)

De ändringar som följer av denna uppdatering och som är tillämpliga från och med den 1 juli 2024 är följande (aktualiserad tabell i bilaga II (III.2) till denna förordning):

(210)

Enligt WTO:s (131) och EU:s regler (132) ska en WTO-medlem som tillämpar en skyddsåtgärd gradvis liberalisera den från och med ett år efter införandet och med jämna mellanrum under tillämpningsperioden. Syftet med liberaliseringen är att gradvis möjliggöra ökad importkonkurrens på marknaden medan den inhemska industrin anpassar sig till en ökad importnivå.

(211)

WTO-lagstiftningen innehåller inga särskilda krav på formen för liberaliseringen eller den konkreta takten mer än att en sådan liberalisering bör ske gradvis och regelbundet under tillämpningsperioden.

(212)

EU:s skyddsåtgärd för stål har liberaliserats årligen sedan 2019 och frågan om huruvida liberaliseringens hastighet är lämplig har bedömts och ändrats vid flera tillfällen (133). Den nuvarande årliga liberaliseringstakten ligger sedan juli 2022 på 4 %.

(213)

Inom ramen för undersökningen åtog sig kommissionen att bedöma om den nuvarande liberaliseringsnivån fortfarande var lämplig eller om den borde ses över.

(214)

Vissa berörda parter (särskilt exporterande tillverkare och användare i unionen) begärde att kommissionen skulle höja liberaliseringsnivån till mer än 4 %. Vissa exporterande producenter hävdade att unionsindustrins ställning var stabil och hävdade att ingen handelsomläggning hade ägt rum eller att risken för handelsomläggning hade minskat. Unionsindustrin begärde en minskning av liberaliseringstakten på grundval av belägg för lägre förbrukningsnivåer och prognoser för de kommande månaderna. Unionsindustrin hävdade att det inte fanns någon risk för brist på unionsmarknaden.

(215)

För att avgöra om den nuvarande liberaliseringsnivån är lämplig genomförde kommissionen både en bakåtblickande och en framåtblickande bedömning.

(216)

Den bakåtblickande bedömningen visar att liberaliseringstakten går snabbare än hur förbrukningen ökar. Medan tullkvoterna har ökat med nästan 25 % (inklusive det tillägg på 5 % som gäller sedan februari 2019) minskade förbrukningen med –17 % under samma period. Dessa motsatta tendenser har därför avsevärt ökat klyftan mellan nivån på tullkvoterna och efterfrågan på marknaden.

(217)

Den framåtblickande bedömningen visar att stålmarknaden visar tydliga tecken på avmattning, vilket förklaras i avsnitt 3.2.2 h ovan. Världens stålförbrukning minskade med –1,1 % (134) under 2023 jämfört med året före. I unionen minskade förbrukningen i mycket snabbare takt, dvs. med –6 % (135). I de senaste marknadsprognoserna för den globala stålförbrukningen förutses endast en blygsam återhämtning på +1,7 % 2024 (som knappt når upp till 2022 års siffror) och +1,2 % 2025 (vilket innebär att förbrukningsnivåerna fortfarande ligger under 2021 års volymer). Såsom visas i avsnitt 3.2.2 h förväntas utsikterna för unionsmarknaden följa en liknande tendens.

(218)

Utnyttjandet av tullkvoter har visserligen varierat från land till land och från kategori till kategori, men betydande volymer var outnyttjade i slutet av varje skyddsåtgärdsår, och detta fortsatte att vara fallet under det pågående sjätte skyddsåtgärdsåret (136).

(219)

Mot bakgrund av den senaste tidens negativa tendenser och prognoser för stålförbrukningen i världen och på unionens stålmarknad och det faktum att det fanns tullkvoter allmänt tillgängliga för alla produktkategorier ansåg kommissionen att det inte ligger i unionens intresse att ytterligare öka den nuvarande stora skillnaden mellan ökningen av tullkvotsvolymerna och stålförbrukningen.

(220)

Med tanke på den ständigt ökande klyftan mellan förbrukningen (inklusive den förväntade förbrukningen) och tullkvotsvolymerna, och det nuvarande höga importtrycket, som med stor sannolikhet kommer att kvarstå, ansåg kommissionen att ett bibehållande eller en ökning av procentsatsen på 4 % allvarligt skulle undergräva åtgärdens effektivitet. Dessutom bekräftade kommissionen att det finns tillräckligt med tullkvoter som är allmänt tillgängliga för alla produktkategorier.

(221)

Mot denna bakgrund ansåg kommissionen att det var lämpligt att fastställa liberaliseringstakten till 1 % för att säkerställa åtgärdens effektivitet.

(222)

Följaktligen kommer tullkvoterna att fortsätta att öka med 1 % årligen från och med den 1 juli 2024 för alla produktkategorier. De specifika volymerna för perioden 1 juli 2024–30 juni 2026 (på kvartalsbasis) fastställs i bilaga IV.1 till denna förordning.

(223)

Tillsammans med de andra anpassningar som presenteras i denna förordning kommer denna liberaliseringstakt att bidra till att förbättra åtgärdens effektivitet under en period då unionsmarknaden lider av betydande importdrivna spänningar, till följd av de negativa effekterna av överkapacitet och hur man reagerar på överkapaciteten i hela världen, i en situation med svag efterfrågan. Användarna i unionen kommer att fortsätta att ha tillgång till tillräckliga tullfria volymer inom ramen för befintliga tullkvoter.

(224)

I tillkännagivandet om inledande Berörda parter uppmanas också att ta upp andra frågor som inte omfattas av avsnitt A–D ovan i den mån de rör varaktiga förändrade omständigheter jämfört med den situation som rådde under den ursprungliga undersökningen – vars effekter kan behöva ses över och som kan motivera bland annat en anpassning av nivån på eller tilldelningen av tullkvoterna i vissa produktkategorier. Berörda parter uppmanades att lämna in tillräcklig bevisning till stöd för sina inlagor, samt konkreta förslag på hur utveckling som påverkar en produktkategori kan hanteras.

(225)

De synpunkter som kom in kan delas in i två slag. Det första slaget gällde varaktiga förändringar i efterfrågan avseende vissa produktkategorier och det andra slaget gällde en förändring av bestående karaktär avseende nya leverantörsländer.

(226)

Synpunkterna av detta slag avsåg ändringar av produktdefinitionen, oftast i form av att produkter utesluts från produktdefinitionen, ökad tilldelning ur tullkvoter samt önskemål om landspecifika kvoter avseende ett visst ursprung på grundval av prognoser om en snabb ökning av efterfrågan för en viss produktkategorikategori, och där unionsindustrin påstås inte ha kunnat leverera i tillräckliga mängder.

(227)

Den bevisning som lämnats in av berörda parter rörande förändrade omständigheter var inte tillräcklig för att motivera anpassningar. Påståendena gällde vanligtvis specifika ursprung inom vissa produktkategorier. I samtliga fall fanns det tillgängliga tullfria volymer under de senaste tre kvartalen (juli 2023–mars 2024). Påståendena var därför inte förenliga med unionens övergripande intresse, utan återspeglade snarare vissa berörda parters specifika preferenser. Påståendena avseende unionsproducenternas leveranskapacitet motbevisades också i stor utsträckning av unionsindustrin och kommissionen ansåg att den bevisning som fanns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet utnyttjandet av tullkvoter, inte stödde påståendena om en potentiell brist på stål.

(228)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte fanns tillräcklig bevisning för att motivera anpassningar av stålskyddsåtgärdens funktion på grund av förändrade omständigheter till följd av en påstådd framtida ökad efterfrågan på vissa produktkategorier.

(229)

Ett antal parter (unionsindustrin, exportörer och användare) påpekade att det hade skett förändringar i handelsflödena och att det innebar en förändring av omständigheterna av bestående karaktär. Enligt vissa parter (unionsindustrin) är denna förändring av handelsflödena resultatet av en ny och komplex regional dynamik avseende den globala överskottskapaciteten för stål som skulle motivera förändringar i förvaltningen av tullkvoterna.

(230)

Det framfördes också påståenden om förändrade handelsflöden enligt avsnitt 7.1 (Tilldelning och förvaltning av tullkvoter) och avsnitt 7.2 (Utträngning av traditionella handelsflöden).

(231)

Berörda parter hävdade att även om vissa landspecifika kvoter till stor del fortfarande är outnyttjade inom vissa produktkategorier, kommer nya flöden in på unionsmarknaden genom återstående kvoter. Till följd av detta begärde de att kommissionen skulle göra vissa anpassningar av förvaltningen av tullkvoterna.

(232)

I undersökningen identifierade kommissionen nya handelsflöden som kommer in på marknaden inom vissa produktkategorier. Kommissionen beaktade dessa påståenden genom de anpassningar som beskrivs i avsnitt 7.3.

(233)

Till följd av uppdateringar av unionens tullnomenklatur (KN) (137) ändrades, den 1 januari 2022, vissa KN-nummer avseende stålrör som omfattas av skyddsåtgärden för stål (138). De produktkategorier som berörs är 22 (sömlösa rör av rostfritt stål), 24 (andra sömlösa rör) och 26 (andra svetsade rör).

(234)

Denna förändring återspeglades inte i den senaste översynen av åtgärden (139) som gjordes i juni 2023 och den importvolym som användes i den översynen för att ta fram förteckningen över utvecklingsländer var därför inte helt korrekt för dessa kategorier.

(235)

Förteckningen över utvecklingsländer som omfattas av åtgärden från och med den 1 juli 2023 fick därför väsentliga effekter för två av de tre kategorier som nämns ovan. Om kommissionen hade använt de aktualiserade KN-numren i sin senaste översyn skulle ändringarna i förteckningen över utvecklingsländer i förhållande till den förteckning som faktiskt offentliggjordes den 1 juli 2023 (tillämplig till och med den 30 juni 2024) ha inneburit följande:

(236)

Nedan sammanfattas de ändringar av förteckningen över vilka utvecklingsländer som omfattas av åtgärden som blir följden av de ändrade KN-numren:

(237)

Den aktualiserade förteckningen över utvecklingsländer som omfattas av åtgärden och som gäller under perioden 1 juli 2023–30 juni 2024 återfinns i bilaga III (III.2) till denna förordning.

(238)

De praktiska konsekvenserna av dessa ändringar i förteckningen över vilka utvecklingsländer som omfattas av åtgärden från och med den 1 juli 2023 till och med den 30 juni 2024 är följande:

(239)

På grundval av ovanstående erkänner kommissionen att de importörer som har betalat tullar i kategori 26 från och med den 1 juli 2023 till och med den 31 december 2023 för import med ursprung i vissa länder har rätt att begära återbetalning av dessa tullar från de nationella tullmyndigheterna i enlighet med tillämplig tullagstiftning. Länderna i fråga är följande:

(240)

För godkännandet av ansökningar om återbetalning för innevarande kvartal (1 april 2024–30 juni 2024) kommer ytterligare kontroll göras av huruvida betalningen av tullar var en följd av att kommissionen inte hade tagit med de nya KN-numren vid fastställandet av vilka utvecklingsländer som omfattades eller inte.

(241)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (142), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(242)

Denna förordning avseende ändring av den gällande skyddsåtgärden är förenlig med de skyldigheter som följer av de bilaterala avtal som ingåtts med vissa tredjeländer.

(243)

Den åtgärd som föreskrivs i denna förordning är förenlig med yttrandet från den kommitté för skyddsåtgärder som inrättats enligt artikel 3.3 i EU:s grundläggande förordning om skyddsåtgärder respektive artikel 22.3 i förordning (EU) 2015/755.