Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/1896 av den 11 juli 2024 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av vissa polyvinylklorider (PVC) med ursprung i Egypten och i Amerikas förenta stater

(1)

Den 15 november 2023 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av polyvinylklorid (PVC) med ursprung i Egypten och i Amerikas förenta stater (de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 2 oktober 2023 av Polyvinyl Chloride Trade Committee (klagandena). Klagomålet ingavs för unionens PVC-industris räkning i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen bör kommission registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand om inte tillräcklig bevisning enligt artikel 5 föreligger för att kraven enligt artikel 10.4 c eller d inte har uppfyllts.

(4)

Klagandena begärde inte registrering och kommissionen konstaterade att kraven i artikel 10.4 d i grundförordningen inte uppfylldes. Utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden (UP, se skäl 32) skedde inte någon ytterligare betydande importökning efter detta.

(5)

Av de orsaker som anges i avsnitt 4.4.1 beslutade kommissionen att slå samman importen från de berörda länderna för att kunna utföra den analys som beskrivs i skälen ovan. En analys av de uppgifter som hämtats från Eurostats Comext-databas och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenterna i de berörda länderna visade att den sammanlagda importvolymen från de berörda länderna minskade med 41 % under de första tre hela månaderna (dvs. december 2023–februari 2024) efter det att undersökningen inleddes jämfört med samma månader under undersökningsperioden. På ett liknande sätt uppgick den genomsnittliga importen på månadsbasis från de berörda länderna under de första tre månaderna efter inledandet av undersökningen till 19 148 ton med jämfört med den genomsnittliga månatliga importen på 27 450 ton under undersökningsperioden. Kommissionen gjorde därför inte import av PVC till föremål för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(6)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen klagandena, andra kända unionsproducenter, de kända exporterande producenterna, myndigheterna i Egypten och Amerikas förenta stater (Förenta staterna), kända importörer, leverantörer och användare samt handlare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(7)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(8)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(9)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktion och försäljning. Urvalet bestod av tre unionsproducenter. Unionsproducenterna i urvalet svarade för 25 % av den uppskattade produktionen och 26 % av den uppskattade försäljningsvolymen av den likadana produkten i EU. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Kommissionen mottog inga synpunkter och det preliminära urvalet bekräftades. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(10)

Inga icke-närstående importörer lämnade de begärda uppgifterna eller samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen gjorde därför inget urval av importörer.

(11)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande producenter i Egypten att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Arabrepubliken Egyptens beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(12)

Endast en exporterande producent i Egypten, TCI Sanmar Chemicals S.A.E. (TCI Sanmar) tillhandahöll de begärda uppgifterna eller samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen beslutade därför att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(13)

Den 7 december 2023, 15 dagar efter det att tidsfristen för att lämna uppgifter till stickprovsförfarandet hade löpt ut, gav sig en andra egyptisk exporterande producent, Egyptian Petrochemical Company (EPC), till känna och bad kommissionen om att få delta i förfarandet som berörd part. Eftersom kommissionen konstaterade att en andra exporterande producents deltagande sannolikt inte skulle hindra ett snabbt slutförande av undersökningen, godkände kommissionen EPC:s begäran.

(14)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande producenter i Amerikas förenta stater att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Amerikas förenta staters beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(15)

Fyra exporterande producenter i Amerikas förenta stater lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av två exporterande producenter på grundval av den största representativa exportvolym till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande producenter och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter på urvalet inkom.

(16)

De två samarbetsvilliga amerikanska exporterande producenter som inte ingår i urvalet meddelade att de hade för avsikt att begära enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen. Ingen av dem besvarade emellertid frågeformuläret och därmed inkom inga faktiska begäranden.

(17)

Kommissionen har mottagit ett antal synpunkter från berörda parter på inledandet och reaktioner på andra parters synpunkter.

(18)

Efter inledandet mottogs synpunkter från de egyptiska myndigheterna, den egyptiska producenten TCI Sanmar, de amerikanska producenterna Oxy Vinyls, LP och Westlake Corporation (Westlake), en unionsproducent som inte ingår i urvalet, Ercros, och två användare, Rehau och Foamalite Ltd (Foamalite). Klagandena inkom också med synpunkter som motbevisade de berörda parternas skrivelser.

(19)

De egyptiska myndigheterna och TCI Sanmar hävdade att klagandena underlät att tillhandahålla en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet och att klagomålet inte innehöll tillräcklig bevisning för dumpning.

(20)

Kommissionen höll inte med. När det gäller dumpning ansåg kommissionen att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att inleda undersökningen eftersom prima facie-bevisningen pekade på dumpningsmarginaler på 45,2 % för Egypten och 40,6–59,4 % för Förenta staterna. Klagandena grundade särskilt exportpriset på rimliga tillgängliga uppgifter, t.ex. Eurostats genomsnittliga pris cif för import med ursprung i Egypten till EU och justerade detta till nivån från fabrik, med hjälp av rimliga uppskattningar. På samma sätt fastställde klagandena normalvärdet på grundval av lokala priser som rapporterats av marknadsövervakningssystemet ChemOrbis enligt Egyptens lokala prisindex. Detta påstående avvisades därför.

(21)

De egyptiska myndigheterna, Oxy Vinyls, LP, TCI Sanmar och Westlake ifrågasatte skadeanalysen i klagomålet eftersom den egyptiska och amerikanska importen inte anlände till unionen i skadevållande volymer eller till skadevållande priser och eftersom unionsindustrin var sund och uppvisade goda resultat. Parterna ansåg också att farhågorna om ett hot om skada saknade grund.

(22)

Klagomålet innehöll uppgifter om hur importen från de berörda länderna utvecklats i fråga om hur kvantiteterna prissattes. Enligt grundförordningen ska skadeanalysen ta hänsyn till både absoluta tal och utvecklingen av marknadsandelar och priser under skadeundersökningsperioden. Kommissionen ansåg att även om unionsindustrin kan ha varit sund i början av skadeundersökningsperioden innehöll klagomålet argument för varför situationen försämrades från och med slutet av 2022 och att den bevisning som hade lagts fram mot de argument som hade framförts till stöd för en eventuell risk för skada var otillräcklig, särskilt med tanke på den strukturella överkapaciteten hos exportörerna från de berörda länderna.

(23)

De egyptiska myndigheterna, Oxy Vinyls, LP och TCI Sanmar hävdade att orsakssambandet inte kunde styrkas och att det fanns andra alternativa orsaker till skadan. Bland andra orsaker till skada nämnde parterna energikostnader, force majeure, import från Mexiko och Norge som inte är föremål för denna undersökning, inflation och unionsindustrins exportresultat. Rehau och Foamalite hävdade att unionsproducenterna kan ha varit ansvariga för sin egen skada på grund av deklarationen av force majeure som begränsade leveransen av produkten till användare i unionen under de avtalade volymerna och som ledde till att de berörda användarna sökte efter andra källor till PVC utanför unionen.

(24)

Ercros hävdade att orsakssambandet styrktes och betonade att den prisnedgång som påverkade unionsmarknaden och unionsindustrin till stor del och utan tvivel berodde på priserna på egyptisk och amerikansk PVC, och framhöll att 2021 var en vändpunkt.

(25)

Kommissionen ansåg att klagomålet innehöll tillräckliga uppgifter för att bedöma orsakssambandet i det skedet och att ingen väsentlig bevisning hade lämnats in för att motsäga argumentationen i klagomålet.

(26)

Oxy Vinyls, LP hävdade att unionsproducenterna har högre kostnader på grund av de höga kostnaderna för att följa unionens många miljömässiga och sociala bestämmelser.

(27)

Kommissionen ansåg att om skadan observerades under hela den berörda perioden kunde detta påstående kunde styrkas till viss del, men argumenten kunde inte förklara den plötsliga uppkomsten av skada under undersökningsperioden när den påstått dumpade importen ökade.

(28)

Oxy Vinyls, LP och Westlake hävdade att klagandena inte styrkte varför vinstmarginalen för beräkningen av målprisunderskridandet bör vara 15 %. Ercros hävdade å sin sida att det krävs en vinstmarginal på 15 % för att unionens PVC-industri ska vara sund. Medan klagandena, med stöd av Ercros, försvarade att en vinstmarginal på 15 % var en normal lönsamhetsmarginal för den kemiska sektorn, tog kommissionen inte emot någon bevisning från andra parter om vad som skulle vara en rimlig vinstmarginal som kan förväntas på medellång sikt i en cyklisk industri som PVC-industrin. Samma amerikanska exportörer hävdade också att inledandet kan ha skett på felaktiga grunder, eftersom klagandena felaktigt använde EBITDA i stället för vinstmarginalen. Kommissionen noterade att vinstmarginalen på 15 % användes i beräkningarna och att det i klagomålet endast angavs att detta var samma procentandel som det procentuella EBITDA-målet för klagandena. Kommissionen ansåg att man av jämförelsen mellan olika nyckeltal i klagomålet inte kan dra slutsatsen att klagandena felaktigt använde EBITDA snarare än vinstmarginalen (3).

(29)

Foamalite klagade över den eventuella inverkan som kommissionens införande av antidumpningstullar skulle kunna ha eftersom företaget konkurrerar med en enhet i Nordirland som inte skulle behöva betala sådana för sin import från Förenta staterna. Kommissionen konstaterade att Förenade kungariket inledde en antidumpningsundersökning avseende s-PVC från Förenta staterna den 8 januari 2024 och avvisade påståendet.

(30)

Kommissionen skickade frågeformulär till de unionsproducenter som ingår i urvalet, de två egyptiska exporterande producenter som hade gett sig till känna och de exporterande producenter som ingår i urvalet i Förenta staterna. Kommissionen offentliggjorde ett frågeformulär för importörer och användare i tillkännagivandet om inledande. Frågeformuläret gjordes även tillgängligt för icke-närstående handlare utanför unionen (se skälen 48 och 73). Samma frågeformulär gjordes även tillgängliga på internet (4) på dagen för inledandet.

(31)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(32)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2022 till och med den 30 september 2023 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2020 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(33)

Den undersökta produkten är suspensionspolyvinylklorid (s-PVC), inte blandad med andra ämnen. Den berörda produkten inkluderar endast s-PVC, den inkluderar inte emulsionspolyviylklorid (E-PVC) (den undersökta produkten).

(34)

PVC är en tillverkad termoplastisk polymer. Den primära råvara som används vid produktionen av PVC-harts är vinylkloridmonomer (VCM) som framställs genom en reaktion mellan eten och klor för att framställa etylendiklorid (EDC) och sedan omvandlas till vinylklorid genom termisk krackning. S-PVC produceras genom suspensionsteknik.

(35)

PVC i sin suspensionsform (s-PVC) är en industriprodukt som används inom ett stort antal användningsområden, till exempel vid tillverkningen av rör och kopplingar, filmer och folier, formsprutning och formblåsning.

(36)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Egypten och i Amerikas förenta stater (Förenta staterna) (de berörda länderna) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 3904 10 00 (Taric-nummer 3904100015 och 3904100080) (den berörda produkten).

(37)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(38)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(39)

Såsom anges i skäl 12 och 13 ovan gav sig två egyptiska exporterande producenter, TCI Sanmar och EPC, till känna under undersökningen och besvarade frågeformuläret. EPC lämnade in ett ofullständigt svar på frågeformuläret, där väsentliga uppgifter saknades. Kommissionen underrättade därför EPC genom en skrivelse av den 16 januari 2024 om sin avsikt att tillämpa artikel 18 och grunda sina slutsatser på tillgängliga uppgifter för de uppgifter som saknades. I samma skrivelse uppmanade kommissionen EPC att lämna in de uppgifter som saknades. EPC underlät dock att göra detta, även efter det att kommissionen upprepade sin begäran den 6 februari 2024.

(40)

Under kontrollbesöket på plats hos EPC, som ägde rum den 3–6 mars 2024, fann kommissionen ytterligare bevis som ledde till tillämpningen av artikel 18.1 i grundförordningen.

(41)

Eftersom EPC hade underlåtit att lämna in de uppgifter som krävdes för att bedöma de inhemska priserna, exportpriserna och produktionskostnaderna underrättades EPC, i enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen, genom en skrivelse av den 12 april 2024, om skälen till varför kommissionen hade för avsikt att bortse från de uppgifter som lämnats och gavs tillfälle att lämna ytterligare förklaringar. Av sekretesskäl skickades de underliggande uppgifterna endast till EPC.

(42)

Den 17 april 2024 motsatte sig EPC tillämpningen av artikel 18. EPC hävdade att företaget inte kände till antidumpningsärendet förrän den 12 december 2023, att kommissionen senare avslog en begäran om förlängning av tidsfristen och att det därför hindrades från att delta på ett effektivt sätt under kontrollförfarandet.

(43)

EPC tillade att kommissionen (åtminstone) borde beakta informationen om exportpriser för att fastställa dumpningen, eftersom kommissionens arbetsgrupp vid kontrollen på plats kontrollerade att alla nödvändiga dokument (som rörde exportpriser) var korrekta.

(44)

Dessutom ansåg EPC att det samarbetade fullt ut inom ramen för sin tillgängliga kapacitet och hänvisade till artikel 15 i WTO:s antidumpningsavtal, enligt vilken industriländernas medlemmar särskilt måste ta hänsyn till utvecklingsländernas särskilda situation.

(45)

Kommissionen instämde inte i EPC:s synpunkter. När det gäller EPC:s påstående att företaget inte kände till undersökningen fram till den 12 december 2023 erinrar kommissionen om att den aktuella undersökningen inleddes den 15 november 2023 genom offentliggörandet av ett meddelande om inledning i Europeiska unionens officiella tidning. Samma dag underrättade kommissionen EPC och Egyptens beskickning direkt om inledandet av den aktuella undersökningen och uppmanade EPC att delta i stickprovsförfarandet.

(46)

När det gäller EPC:s påstående om att företaget har samarbetat fullt ut inom ramen för sin tillgängliga kapacitet och dess hänvisning till artikel 15 i WTO:s antidumpningsavtal noterade kommissionen att en parts begränsade kapacitet inte kan motivera varför den information som krävs för en korrekt beräkning av dumpningsmarginalen saknas eller att det är omöjligt att dubbelkontrollera de inlämnade uppgifterna. Kommissionen erinrade dessutom om att den som ett undantag lät EPC delta i undersökningen trots att EPC inte hade fyllt i stickprovsformuläret (se skäl 13) och om att EPC inledningsvis gav sig till känna efter den ordinarie tidsfristen för att göra detta.

(47)

Mot denna bakgrund bortsåg kommissionen preliminärt från uppgifterna från EPC och bekräftade användningen av tillgängliga uppgifter med avseende på denna exporterande producent på grundval av artikel 18.1 i grundförordningen.

(48)

Enligt uppgifterna i klagomålet skedde exporten till unionen via icke-närstående handlare, och de exporterande producenterna var medvetna om slutdestinationen för försäljningen via dessa handlare. Kommissionen begärde och erhöll dessa handlarens namn och kontaktuppgifter från de två exporterande producenterna. Sju icke-närstående handlare, som tillsammans stod för mer än 70 % av den totala importen från Egypten under undersökningsperioden, besvarade åtminstone till viss del frågeformuläret. Enligt de uppgifter som lämnades sålde dessa handlare den berörda produkten vidare antingen till kunder i unionen eller till kunder i tredjeländer. Ingen av dem sålde vidare den berörda produkten till kunder i Egypten.

(49)

Förutom att bekräfta att de icke-närstående handlarna inte bedrev någon återförsäljning på hemmamarknaden i Egypten var de uppgifter som dessa handlare lämnade inte nödvändiga för fastställandet av dumpning med avseende på Egypten. TCI Sanmar visade slutdestinationen för denna export i sin bokföring, framför allt baserat på tillgängliga transportdokument.

(50)

Till följd av tillämpningen av artikel 18.1 i grundförordningen på EPC, såsom beskrivs i avsnitt 3.1.1, gällde beskrivningen av beräkningen av dumpningsmarginalen nedan endast den återstående egyptiska exporterande producenten, TCI Sanmar.

(51)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta var den totala försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden representativ.

(52)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes för export till unionen och för vilka företaget hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(53)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen konstaterade att försäljningen på hemmamarknaden inte var representativ eftersom den stod för mer än 5 % av den totala exportförsäljningen av den identiska produkten till unionen.

(54)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(55)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(56)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(57)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(58)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att, beroende på produkttypen, var 5–97 % av försäljningen på hemmamarknaden av respektive produkttyp lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än produktionskostnaden. Följaktligen beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen i fall där försäljningen på hemmamarknaden motsvarade 80 % eller mindre av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(59)

TCI Sanmar exporterade till unionen genom icke-närstående handlare, som köpte den berörda produkten från TCI Sanmar och sålde vidare den till oberoende kunder i unionen. Såsom anges i skäl 49 visades slutdestinationen för exportförsäljningen till icke-närstående handlare i TCI Sanmars bokföring.

(60)

Det exportpris som fastställdes på så sätt i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen var det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för den berörda produkten när den såldes till den icke-närstående handlaren.

(61)

Kommissionen har jämfört normalvärdet och exportpriset från fabrik.

(62)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(63)

TCI Sanmar och de egyptiska myndigheterna hävdade att enligt artikel 2.10 k i grundförordningen bör normalvärdet justeras nedåt eftersom Egyptens ekonomi påverkades av en valutakris under undersökningsperioden. För att styrka påståendet hänvisade TCI Sanmar till utvecklingen av en så kallad parallell eller svart marknad där hårdvalutor som US-dollar (USD) eller euro såldes till kurser som var betydligt högre än de officiella växelkurser som fastställdes av Egyptens centralbank, vilket till exempel beskrevs i en rapport om marknadsinformation som utfärdades av Förenta staternas handelsdepartement den 19 september 2023 eller i en studie som offentliggjordes av BNP Paribas. TCI Sanmar tillade att försäljningen på hemmamarknaden av den berörda produkten betalades i egyptiska pund (EGP). Av redovisningsskäl omvandlades dessa betalningar till US-dollar. På grund av de tillämpliga redovisningsreglerna var dessa omvandlingar tvungna att baseras på Egyptiska centralbankens ränta.

(64)

Den 22 mars 2024 upprepade TCI Sanmar sitt påstående och tillade att Egypten hade säkrat ett viktigt avtal med Internationella valutafonden (IMF) till ett värde av 8 miljarder US-dollar. Ett viktigt villkor i avtalet, ur IMF:s synvinkel, var att Egyptens centralbank tillät marknadskrafterna att fastställa värdet på egyptiska pund för att undanröja skillnaderna mellan den officiella växelkursen och den så kallade parallella marknadskursen. Efter det att Egyptiska centralbanken gick med på detta villkor ändrades den officiella växelkursen från ca 31 EGP/1 USD (den 5 mars 2024) till ca 49 EGP/1 USD (den 6 mars 2024) (en sänkning av värdet på cirka 60 %).

(65)

Kommissionen avvisade det ursprungliga och det upprepade påståendet. Ingen av de klagande parterna kunde styrka påståendena, särskilt eftersom det inte fanns några registrerade historiska kurser på en svart eller parallell marknad. Dessutom föreskrev TCI Sanmars redovisningsprincip att de offentliga kurser som fastställts av Egyptens centralbank skulle användas och bekräftade därmed kommissionens uppfattning att dessa kurser skulle användas.

(66)

Efter det upprepade påståendet klargjorde kommissionen att händelser som inträffat efter undersökningsperioden normalt inte kunde beaktas för fastställandet av dumpning. Vid jämförelsen mellan exportpriser och inhemska priser kan kommissionen enbart förlita sig på officiella växelkurser. En betydande förändring av växelkursen som inträffade den 6 mars 2024 kan inte godtas, eftersom efterhandsbevis som visar på en så pass väsentligt förändrad växelkurs skulle tyda på att den bör tillämpas under en tidigare period, i detta ärende undersökningsperioden.

(67)

TCI Sanmar begärde vidare en justering av kreditkostnaden. Kommissionen avvisade påståendet och ansåg att de fakta som åberopats av TCI Sanmar motiverade en justering nedåt i stället för en uppåt av det exportpris som begärdes av TCI Sanmar. Av sekretesskäl skickades ytterligare uppgifter endast till TCI Sanmar.

(68)

Justeringar för frakt, försäkring, hantering, kreditkostnader, bankavgifter och förpackningskostnader drogs av från de försäljningspriserna på hemmamarknaden och/eller exportpriserna när sådana rapporterades och ansågs vara motiverade.

(69)

På grundval av detta är TCI Sanmars preliminära vägda, genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, 86,1 %.

(70)

Såsom förklaras i skälen 39–47 ovan använde sig kommissionen, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, av tillgängliga uppgifter för EPC. I detta avseende ansåg kommissionen att det var lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för EPC på grundval av den representativa försäljningen av den mest representativa produkttyp som TCI Sanmar sålde till unionen. Denna produkttyp stod för mer än 90 % av TCI Sanmars totala export till unionen, och i avsaknad av samarbetsvilja ansåg kommissionen att denna metod på ett lämpligt sätt återspeglade företagets möjligheter till dumpning, med beaktande av den förfarandemässiga bakgrunden för denna bristande samarbetsvilja och den relevanta tillgängliga bevisningen. Den beräknade dumpningsmarginalen uppgick således till 109,5 % och tillämpades på EPC.

(71)

Alla kända exporterande producenter gav sig till känna i denna undersökning. Med detta som utgångspunkt har kommissionen beslutat att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till den nivå som gäller för det företag som har den högsta dumpningsmarginalen, vilket är EPC.

(72)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har därför fastställts till följande:

(73)

Såsom i fallet med Egypten (se skäl 48) begärde kommissionen och erhöll från de två exporterande producenterna i urvalet namn på och kontaktuppgifter till de icke-närstående handlare genom vilka, enligt uppgifterna i klagomålet, en stor del av deras exportförsäljning kanaliserades till unionen. Kommissionen kontaktade handlarna direkt och via de exporterande producenter som ingår i urvalet och uppmanade dem att fylla i ett särskilt frågeformulär för att fastställa slutdestinationen för Formosas och Westlakes PVC-försäljning. Nio icke-närstående handlare lämnade in ett delvis eller fullständigt svar på frågeformuläret till kommissionen. Dessa uppgifter omfattade endast en begränsad volym av EU-försäljningen från de parter som ingår i urvalet De parter som ingår i urvalet fick dock själva ytterligare information från sina icke-närstående handlare som gjorde det möjligt för kommissionen att bedöma slutdestinationen för hela Formosas exportförsäljningsvolym och 98,5 % av Westlakes exportförsäljningsvolym. All exportförsäljning där EU-destinationen kunde bekräftas användes vid beräkningen av dumpningen.

(74)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje exporterande producent som ingick i urvalet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades att den totala försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden för var och en av de exporterande producenter som ingår i urvalet var representativ.

(75)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av de exporterande producenter som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(76)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen för varje exporterande producent som ingick i urvalet på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen konstaterade att den försäljning på hemmamarknaden som bedrivits av de exporterande producenter som ingår i urvalet inte var representativ eftersom den motsvarade mer än 5 % av den totala exportförsäljningen av den identiska produkten till unionen.

(77)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(78)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(79)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(80)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(81)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att för båda de exporterande producenterna, med undantag för två av Westlakes produkttyper, var mindre än 80 % av deras totala försäljning på hemmamarknaden lönsam. Följaktligen beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen för denna försäljning. För den exporterande producentens två produkttyper, för vilka mer än 80 % av försäljningen på hemmamarknaden var lönsam, beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av priserna för all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(82)

De exporterande producenter som ingår i urvalet exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller, såsom förklaras i skäl 73, via icke-närstående handlare i Förenta staterna.

(83)

För försäljningen direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. För den indirekta försäljningen via icke-närstående handlare i Förenta staterna fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den berörda produkten såldes till dessa handlare, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(84)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset på grundval av priset fritt fabrik för de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(85)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, kreditkostnader, förpackning, rabatter samt hantering och lastning i tillämpliga fall.

(86)

För de exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(87)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(88)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, för de parter som ingår i urvalet, i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen.

(89)

På denna grundval fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i urvalet till 63,7 %.

(90)

För att besluta om metoden för att beräkna den övriga dumpningsmarginalen, dvs. den marginal som är tillämplig på alla övriga exporterande producenter i Förenta staterna som inte gav sig till känna under undersökningen, beaktade kommissionen först de exporterande producenternas samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av statistik från Comext. De fyra samarbetsvilliga exporterande producenterna stod för 76,5 % (6) av exporten från Förenta staterna till unionen under undersökningsperioden. Samarbetsviljan i detta ärende anses därför vara låg. För samtliga övriga exporterande producenter i Förenta staterna fastställde kommissionen därmed dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen beslutade att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till den dumpningsmarginal som konstaterats för den exporterande producent som ingår i urvalet som har den högsta vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för den mest representativa produkttypen.

(91)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(92)

Den likadana produkten tillverkades av tolv unionsproducenter under undersökningsperioden. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. Tre av unionsproducenterna är klagandena.

(93)

Unionens sammanlagda produktion uppgick till 3 842 081 ton under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde siffran på grundval av alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, t.ex. svaret på det makroekonomiska frågeformuläret, uppgifter som samlats in vid kontrollbesök hos producenterna i urvalet, svar på frågeformuläret som lämnats av övriga samarbetsvilliga producenter och officiell statistik från Eurostat. Som anges i skäl 9 svarade de tre unionsproducenter som ingick i urvalet för 25 % av unionens sammanlagda produktion av den likadana produkten.

(94)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning förekomsten av förädlingsavtal och verksamhet i tidigare led i unionsindustrins produktion av den likadana produkten skulle beaktas i analysen.

(95)

Kommissionen konstaterade att två av de tre producenter som ingick i urvalet bedriver verksamhet inom ramen för förädlingsavtal. Enligt varje förädlingsavtal var entreprenören en annan enhet i gruppen som ansvarade för förvärvet av insatsvarorna och för försäljningen av den likadana produkten, där den producent som ingår i urvalet ersattes via en förädlingsavgift. De finansiella uppgifterna från två producenter som ingår i urvalet var därför inte tillräckliga för att genomföra skadeanalysen, eftersom de finansiella resultaten skulle vara ganska stabila och återspegla förädlingsavgiften och inte företagarnas ekonomiska resultat. För dessa två producenter som ingår i urvalet fick kommissionen således tillgång till entreprenörernas bokföring och information om fördelningsnycklarna, så att den kunde kontrollera det sammantagna ekonomiska resultatet av produktionen av den likadana produkten vid de anläggningar som ingår i urvalet. Detta innebar att kommissionen kunde kontrollera de ekonomiska resultat som entreprenörerna hade uppnått, genom förädlingsföretagen, från tillverkningen av PVC vid de anläggningar som ingår i urvalet.

(96)

S-PVC är en tillverkad termoplastisk polymer som är ett resultat av polymerisation av vinylklorid. Vinylkloridmonomer (VCM) är den primära råvaran och framställs genom termiskt krackning av etylendiklorid (EDC), en produkt som framställs genom direkt klorering eller oxyklorering av etylen. En av producenterna i urvalet köper eten, klor och/eller EDC från tredjepartsleverantörer. För de två andra producenter som ingår i urvalet kan deras respektive entreprenörer också införskaffa EDC på marknaden (och gör detta regelbundet), men deras grupper har kapacitet att tillverka EDC med hjälp av klor som tillverkas av en gemensam enhet där varje grupp har en andel på 50 %. Klor köps till ett internpris som har förblivit stabilt under skadeundersökningsperioden och som ingår i en handelsmodell som godtas av olika skattemyndigheter i unionen, som om ämnet köps till marknadspris.

(97)

Kommissionen mottog synpunkter från Westlake om att den relaterade kaustiksodaverksamheten borde inkluderas i skadeanalysen. Kaustiksoda och klor framställs genom elektrolys av salt. Kaustiksoda används i stor utsträckning i den kemiska industrin som ett basmaterial. Klagandena hävdade att kaustiksoda är en samprodukt från produktionen av klor, som båda tillverkas i nästan lika stora mängder under kloralkaliprocessen (7), och bestrider att kaustiksoda kan betraktas som en samprodukt till eller biprodukt av PVC. Kommissionen noterade att i den mån inte alla PVC-producenter tillverkar klor är detta en mycket tydlig indikator på att de två industrierna, även om de båda är förknippade med kloralkaliprocessen, måste betraktas som separata industrier (8).

(98)

Westlake hävdade också att det finns tre olika produktsegment på marknaden för s-PVC (handelsbruk, fyllnadsmedel och specialbruk) och att det i undersökningen inte gjordes någon ordentlig åtskillnad mellan dem. Westlake hävdade att kommissionen tidigare hade erkänt de tre segmenten i samband med konkurrensärenden. Kommissionen noterade att det i det dokument som Westlake nämnde angavs att s-PVC för specialbruk och för fyllnadsmedel var nischade marknader (9). Klagandena hävdade å sin sida att s-PVC för handelsbruk, s-PVC för fyllnadsmedel och s-PVC för specialbruk har samma grundläggande kemiska egenskaper och endast är produkttyper, och att de produktkontrollnummer som kommissionen föreslog var tillräckligt exakta för att ta hänsyn till skillnader som påverkade prisjämförbarheten eller fastställandet av skadan och orsakssambandet. Klagandena hävdade också att Westlake inte lade fram någon bevisning för att ett eller flera påstådda segment mer sannolikt skulle beröras än andra av den dumpade importen, att det inte fanns några bevis för att prisskillnaderna inte kunde hanteras av produktkontrollnumrets struktur eller för att produkterna inte var utbytbara. Kommissionen noterade att de unionsproducenter som ingår i urvalet tillverkar de vanligaste s-PVC-produkterna för allmänna ändamål (handelsbruk enligt Westlake), att den viktigaste faktorn för användningen av s-PVC var dess K-värde (10) och att så kallad s-PVC för handelsbruk skulle omfattas av produktkontrollnumren B och C i undersökningen. I detta avseende fann kommissionen att termen ”för specialbruk” snarare är en kommersiell klassificering eller term och inte en industristandard (eftersom en produkt som en producent skulle kalla ”för specialbruk” kan anses vara ”för handelsbruk” av en annan).

(99)

Kommissionen noterade att skillnaderna i produktionsprocessen inte är särskilt stora, eftersom det visat sig att en producent i urvalet också kan använda samma linjer för att tillverka viss s-PVC för specialbruk (11). Kommissionen noterade att även om Westlake kände till att de tre unionsproducenter som ingår i urvalet inte var verksamma inom de tre berörda segmenten lämnade företaget inga synpunkter på det föreslagna urvalet av unionsproducenter. Kommissionen fann inte heller några bevis för de påstådda segmentens relevans för priserna, kostnaderna eller marknadssegmenteringen som inte fångades upp av produktkontrollnumrets struktur. Westlakes påstående om förekomsten av tre segment avvisades därför.

(100)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av följande:

(101)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (ton)

(102)

Förbrukningen i unionen av den likadana produkten fastställdes genom en kombination av uppgifter om försäljningen i EU från unionsproducenterna (se skäl 100) och importuppgifter från Eurostat. Eftersom den undersökta produkten endast omfattar s-PVC uppskattades importen av s-PVC till 96 % av importen enligt KN-nummer 3904 10 00, medan resten var import av E-PVC. Importen enligt KN-nummer 3904 10 00 delades upp mellan de två typerna av PVC på grundval av de marknadsuppgifter som ingick i klagomålet.

(103)

Den totala förbrukningen i unionen har sjunkit sedan 2021, ett år som gynnades av en stark återhämtning efter covid-19-pandemin. Från och med 2020 har den totala förbrukningen i unionen minskat med 18 %, vilket har påverkats av den nuvarande nedgången inom unionens byggsektor.

(104)

Kommissionen undersökte om importen av s-PVC med ursprung i de berörda länderna borde slås samman vid bedömningen i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(105)

Den dumpningsmarginal som fastställts för importen från Egypten och Amerikas förenta stater låg över den tröskel för försumbar skada som fastställs i artikel 9.3 i grundförordningen. Importvolymen från respektive berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Marknadsandelarna under undersökningsperioden var 1,92 % respektive 8,30 %.

(106)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från Egypten och Amerikas förenta stater och mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana produkten var likartade. De importerade produkterna konkurrerade närmare bestämt med varandra och med s-PVC som tillverkas i unionen, eftersom industrianvändarna har tillgång till både unionsproducenternas försäljningsteam och handlare på ett liknande sätt och båda betjänar liknande kundkategorier.

(107)

Därmed var alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen uppfyllda, och importen från Egypten och Amerikas förenta stater slogs samman vid bedömningen för fastställandet av skada.

(108)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av tillgänglig statistik per produkt och en uppskattning av förbrukningen för undersökningsperioden på grundval av de senaste tillgängliga uppgifterna (2022).

(109)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (ton) och marknadsandel

(110)

Importen från de berörda länderna ökade i absoluta tal med 288 405 ton under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade den totala marknadsandelen för importen från de berörda länderna med 9,18 procentenheter (importen under undersökningsperioden var åtta gånger större än 2020). Importen från Egypten ökade med 54 750 ton under skadeundersökningsperioden och uppnådde en marknadsandel på 1,92 %. Importen från Förenta staterna ökade med 233 653 ton under skadeundersökningsperioden och uppnådde en marknadsandel på 8,30 %. Importen från de berörda länderna uppnådde en marknadsandel på 10,22 % under undersökningsperioden.

(111)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av de priser cif som erhållits från de exporterande producenter som ingår i urvalet (se skälen 69 och 87).

(112)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (EUR/ton)

(113)

Det genomsnittliga priset på importen från Egypten steg kraftigt 2021 och uppgick till 1 449 euro/ton (från 668 euro/ton 2020) och minskade sedan något till 1 353euro/ton 2022 och till 926 euro/ton under undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset på importen från Förenta staterna följde en liknande utveckling, med en kraftig ökning 2021, då det uppgick till 1 525 euro/ton (från 821 euro/ton 2020) och sedan gradvis minskade till 1 405 euro/ton 2022 och till 903 euro/ton under undersökningsperioden.

(114)

Under skadeundersökningsperioden ökade det genomsnittliga enhetspriset på den dumpade importen från de berörda länderna med 14 %. Under 2020 och 2021 prissattes importen från de berörda länderna högre än de observerade försäljningspriserna i unionen för de producenter som ingår i urvalet (med 16 % respektive 27 %), vilket framgår av tabellerna 3 och 7. Under 2022 och under undersökningsperioden var emellertid importpriserna omkring 11 % och 20 % lägre än priserna i unionen.

(115)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(116)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den hypotetiska omsättningen för unionsproducenterna i urvalet under undersökningsperioden. Det visade på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 25 % och 35 % för de egyptiska producenterna, en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 30 % och 35 % för de amerikanska producenterna och ett sammanlagt vägt genomsnittligt prisunderskridande på mellan 27 % och 33 % för de amerikanska och egyptiska producenter som ingår i urvalet tillsammans.

(117)

Oberoende av slutsatserna om prisunderskridande konstaterade kommissionen under alla omständigheter att den dumpade importen också ledde till ett betydande pristryck (vilket återspeglades i målprisunderskridandemarginalerna) under undersökningsperioden, när unionsindustrin sålde till priser som understeg dess produktionskostnad.

(118)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(119)

Såsom anges i skäl 9 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(120)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter i det makroekonomiska frågeformulär som lämnats av klagandena och som kommissionen uppdaterade med uppgifter från övriga producenter, uppgifter som erhållits under kontrollbesöken och uppgifter från Eurostat. Uppgifterna för övriga unionsproducenter uppskattades på grundval av marknadsinformation och annan statistik från Eurostat med information per produkt (se skäl 100). Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som unionsproducenterna i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(121)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(122)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(123)

Den totala produktionen i EU uppskattas på grundval av uppgifter från Eurostat för den likadana produkten (Prodcom-kod 2016.30.10). Prodcom-statistiken offentliggörs årligen av Eurostat och den senast tillgängliga siffran är för 2022. Unionsindustrins produktion under undersökningsperioden fastställdes genom att lägga till produktionen vid alla anläggningar i unionen för de klaganden och övriga producenter som har lämnat detaljerade uppgifter till kommissionen, och med samma relativa vikt som den som observerades 2022 för resten.

(124)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(125)

Produktionen av den likadana produkten i unionen har utvecklats negativt på grund av den ekonomiska inverkan av högre inflation och räntor, som i hög grad har påverkat byggsektorn, den största kunden när det gäller den likadana produkten.

(126)

Produktionskapaciteten har legat kvar på en relativt stabil nivå. Kapacitetsökningar inom den kemiska industrin tar lång tid att planera och genomföra på grund av miljö- och säkerhetsproblem. Den observerade ökningen 2022 förklaras till stor del av en producent i urvalet och är resultatet av en omorganisation för att uppnå större effektivitet. En produktionsanläggning lades ned i unionen före 2020 och en av de tre nedlagda produktionslinjerna överfördes till en återstående anläggning. På grund av skillnaderna i tidpunkt för stängningen av anläggningen och installationen av den nya linjen visar trenden på en kapacitetsökning, samtidigt som den producent som ingår i urvalet har minskat sin kapacitet på lång sikt.

(127)

Kapacitetsutnyttjandet förblev stabilt 2020 och 2021 och började sjunka från och med 2022. Kapacitetsutnyttjandet på 69 % är lågt för kemiska processer, eftersom ett utnyttjande på omkring 50 % per linje medför betydande risker i fråga om försämrade tillgångar och säkerhet. Produktionslinjerna i unionen eller i de berörda länderna inte är menade att uppleva fluktuerande produktionsflöden, och producenterna har svårt att stänga och starta om en linje för att tillgodose efterfrågan. Kommissionen tog emot uppskattade uppgifter om att nedstängning av en linje i mindre än sex månader sannolikt inte skulle vara ekonomiskt hållbart och erfarenheterna under covid-19-pandemin visar att de kemiska linjerna inte kunde stängas ner ens när efterfrågan på den berörda produkten var låg.

(128)

Unionsindustrins försäljning fastställdes med hjälp av en metod som liknande den som tillämpades på produktionsuppgifterna. Försäljningen under undersökningsperioden uppskattas på grundval av uppgifter från klagandena och övriga producenter som har lämnat detaljerade uppgifter till kommissionen, och med hänsyn tagen till denna undergrupps representativitet i fråga om produktionen. Denna metod har fördelen att den följer samma princip men utesluter effekten av eventuella förändringar i lagervolymerna. Eftersom unionsindustrin har relativt låga lagernivåer (cirka 2–3 veckor) ansåg kommissionen att detta var ett rimligt antagande.

(129)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(130)

Försäljningsvolymen på unionsmarknaden varierade avsevärt under skadeundersökningsperioden på grund av pandemins på varandra följande effekter, den starka ekonomiska återhämtningen och den framväxande energikrisen under 2022. I detta sammanhang visar analysen av unionsindustrins marknadsandel på ett tydligare mönster. Den övergripande negativa trenden när det gäller marknadsandelar syns tydligt 2022, när unionsindustrin upplevde en dubbelt så stor förlust av marknadsandelar som året innan (index minskade med 2 procentenheter 2021 och 4 procentenheter 2022) och förvärrades under undersökningsperioden (index minskade med 6 procentenheter). Unionsindustrins marknadsandel minskade totalt med 12 % under skadeundersökningsperioden.

(131)

Förlusten av marknadsandelar på en svag marknad förvärrade verkningarna av importen av den likadana produkten från de berörda länderna som (se skäl 110) övertog marknadsandelar.

(132)

Kommissionen mottog synpunkter från användare och exporterande producenter som uppgav att unionsindustrins förlust av marknadsandelar var ett tecken på dess förlorade konkurrenskraft och på ett otillräcklig uppmärksammande av kundernas behov. Kommissionen konstaterade att marknadsandelen för importen från andra länder än de berörda länderna inte har ökat på samma sätt, vilket verkar tyda på att förlusten av konkurrenskraft kan ha skett enbart i förhållande till producenter av den likadana produkten i de berörda länderna, och att det ingick i undersökningen att undersöka om detta hade sin grund i illojala handelsmetoder. När det gäller kundernas behov noterade kommissionen att användarna köpte in den likadana produkten från både unionsproducenter och producenter från de berörda länderna, vilket är ett tydligt tecken på att unionsindustrin fortsätter att betjäna sina kunder på ett liknande och jämförbart sätt.

(133)

Förbrukningen i unionen minskade med 18 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 28 %. Förbrukningen var dock mycket instabil, med en kraftig ökning under 2021, till följd av den starka ekonomiska återhämtningen efter pandemin i unionen, på 11 % sett till volym. En blygsam minskning upplevdes 2022 jämfört med 2020, när situationen återgick till ett mer normalt ekonomiskt beteende från användarnas och konsumenternas sida, då förbrukningen var 13 % lägre än 2020. Till följd av detta förlorade unionsindustrin marknadsandelar, i motsats till marknadsandelen för importen från de berörda länderna, som ökade med 885 % under skadeundersökningsperioden och uppnådde 10,22 % under undersökningsperioden (från 1,04 % 2020).

(134)

Antalet anställda i unionsindustrin fastställdes med hjälp av en metod som liknar den som tillämpades på uppgifterna om produktionen och försäljningen. Uppgifterna om sysselsättning och produktivitet fastställdes på grundval av uppgifter från klagandena, svar från övriga unionsproducenter och uppskattningar baserade på uppgifter från Eurostat.

(135)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades under skadeundersökningsperioden enligt följande:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(136)

Antalet anställda förblev relativt stabilt under skadeundersökningsperioden (– 3 %). Detta överensstämmer med en stabil produktionskapacitet, eftersom antalet anställda som behövs för att driva anläggningarna inte varierar i linje med kapacitetsutnyttjandet. På samma sätt är anläggningarna utformade för att drivas på heltid genom skiftarbete, och producenterna har inte flexibilitet att driva anläggningarna färre dagar per vecka för att anpassa produktionen till efterfrågan.

(137)

Produktiviteten per anställd var negativ 2022 och förvärrades ytterligare under undersökningsperioden. I en situation där antalet anställda är svårt att påverka ledde den låga försäljningsnivån och därmed produktionen till en situation med låg produktivitet. Sammantaget minskade produktiviteten i ton per anställd med 20 %.

(138)

Såsom är vanligt inom den kemiska industrin visas produktiviteten per anställd bäst av de kvantiteter som produceras per anställd. Kommissionen mottog synpunkter från en producent i Förenta staterna som antydde att produktiviteten bör anges i värde per anställd. Kommissionen noterar att den föreslagna kvoten är ovanlig mot bakgrund av den prisvolatilitet som berodde på covidpandemin, den starka återhämtningen och energikrisen. Den föreslagna kvoten skulle ge ett mått på produktiviteten som skulle dölja verkligheten genom att blanda volymer och priser och stå i vägen för analysen för att fastställa om det föreligger skada för unionsproducenterna. Kommissionen avvisade därför detta förslag.

(139)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från de berörda länderna.

(140)

Detta är den första antidumpningsundersökningen avseende den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(141)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspriser i unionen

(142)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet i unionen var mycket instabilt under skadeundersökningsperioden. Den starka återhämtningen efter pandemin 2021 ledde till en prisökning som översteg den anmärkningsvärda kostnadsökningen. Situationen blev dock kortvarig eftersom Rysslands anfallskrig mot Ukraina bidrog till en energikris i unionen och en efterföljande kraftig kostnadsökning som till stor del absorberades av en höjning av försäljningspriset. Även om situationen för de unionsproducenter som ingår i urvalet fortfarande var ekonomiskt sund med försäljningspriser som täckte hela produktionskostnaden försämrades situationen snabbt i slutet av 2022, när de producenter som ingår i urvalet redan hade svårt att låta försäljningspriserna absorbera alla kostnader. Under undersökningsperioden stabiliserades produktionskostnaden när väl energikrisen mattades av, men försäljningspriset minskade ännu mer enligt vad som framgår av tabell 7 (under undersökningsperioden minskade produktionskostnaden med 14 %, men det genomsnittliga försäljningspriset sjönk mer, med 28 %). Till följd av detta gick de unionsproducenter som ingår i urvalet med förlust under undersökningsperioden, vilket visar på den stora inverkan som den dumpade importen hade på prissättningen för de unionsproducenter som ingår i urvalet, som blev tvingade att anpassa sin priser på en marknad som påverkades av stora volymer dumpad import från Egypten och Förenta staterna.

(143)

Under skadeundersökningsperioden steg försäljningspriserna med 64 % och produktionskostnaderna med 72 %.

(144)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(145)

Tabellen ovan visar att de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna var relativt stabila under skadeundersökningsperioden. De unionsproducenter som ingår i urvalet förklarade att arbetskraftskostnaderna är fasta och att större delen av deras arbetskraftskostnader inte kontrolleras av företagen själva, eftersom de fastställs i lag, arbetsavtal eller kontrakt. Exempelvis är indexeringen av löner obligatorisk enligt belgisk lagstiftning och arbetsgivarna har inte rätt att indexera lönerna eller tidpunkten för denna indexering. När det gäller den relativt höga nivån på dessa kostnader noterade kommissionen också att den kemiska industrin i sig är farlig, och omfattar skiftarbete och krävande arbetsmönster, vilket sammantaget bidrar till de relativt höga arbetskraftskostnaderna.

(146)

Kommissionen anser inte att den begränsade ökningen av den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd som observerats ifrågasätter den påstådda skada som anges i klagomålet.

(147)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lagerhållning

(148)

Försäljningen av den likadana produkten uppvisar vissa säsongseffekter som är gemensamma för byggsektorn, som är den främsta användaren av den likadana produkten. Försäljningen under december månad är i allmänhet relativt låg och producenterna satsar ofta på att utföra underhåll under denna månad. Till följd av säsongseffekten i december är jämförelsen mellan lagernivån i slutet av undersökningsperioden i september 2023 och de utgående lagren i december under de föregående tre åren inte relevant. Utvecklingen av de utgående lagren vid årets slut från 2020 till 2022 ökade med 30 % under två års tid.

(149)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(150)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten under de första två åren av skadeundersökningsperioden påverkas av de ekonomiska omständigheter som uppstod till följd av covid-19-pandemin i början av 2020 och en efterföljande ovanlig återhämtning till följd av att vaccin började distribueras i unionen samt av finanspolitiska stimulansåtgärder. Kommissionen anser att de lönsamhetsnivåer som uppnåddes 2020 och 2021 påverkas av detta övergripande ekonomiska sammanhang. Den lönsamhet som uppnåddes under 2022 påverkades också av en energikris som uppstod efter det att Ryssland hade inlett sitt anfallskrig mot Ukraina. Under 2022 lyckades dock de unionsproducenter som ingår i urvalet överföra kostnadsökningen till användarna i unionen, eftersom det observerade genomsnittliga försäljningspriset för EU-industrin ökade med 390 euro/ton, ett belopp som till och med var högre än kostnadsökningen på 387 euro/ton. Följaktligen var vinsten 2021 och 2022 i euro/ton relativt stabil (209 respektive 212 euro per ton). De producenter som ingår i urvalet uppvisade en nedåtgående trend under 2022 och gick med förlust (– 2,6 %) under undersökningsperioden. Såsom anges i skäl 142 innebar inverkan av den kraftiga dumpade importen att unionsproducenterna förlorade makt över prissättningen på produkten, som påverkades av det faktum att s-PVC fanns tillgängligt från de berörda länderna till mycket låga priser, vilket ledde till en situation med pristryck under undersökningsperioden.

(151)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Utvecklingen av nettokassaflödet uppvisar en nedåtgående trend från 2021 och en betydande brytpunkt under undersökningsperioden, när kassaflödet blev negativt för första gången under skadeundersökningsperioden. De producenter som ingår i urvalet senarelade vissa investeringar eller sköt upp underhåll som inte var absolut nödvändigt under undersökningsperioden, men detta räckte inte för att undvika ett negativt kassaflöde.

(152)

Investeringarna var relativt stabila under 2020 och 2021 och upplevde ett uppsving 2022. Det finns olika skäl till varför investeringarna ökade från och med 2022. Investeringarna från och med 2022 berodde inte på någon kapacitetsökning utan snarare på behovet av att minska koldioxidavtrycket och följa andra miljö- och säkerhetsbestämmelser. Det rörde sig även om en upphämtningseffekt eftersom de producenter som ingår i urvalet stoppades från att genomföra planerade investeringar 2020 på grund av pandemin och 2021 på grund av den efterfrågan som följde på den starka ekonomiska återhämtningen och som var större än verksamheten. De tre producenter som ingår i urvalet bedriver verksamhet vid äldre anläggningar som uppfördes vid en tidpunkt då bestämmelserna inte var lika strikta, och som kräver betydande investeringar för att hålla jämna steg med nya miljö- och säkerhetsbestämmelser. Dessutom kräver investeringarna i operativa kemiska anläggningar långsiktig planering vilket innebär att de investeringar som iakttogs från och med 2022 till stor del var investeringar som planerats före 2020. Slutligen kan investeringsnivån inte anpassas efter faktiska produktionsnivåer i stället för teoretiska. De producenter som ingår i urvalet har begränsad förmåga att anpassa investeringarna till det faktiska kapacitetsutnyttjandet.

(153)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Den utvecklades negativt från 2021 och uppvisar en betydande avkastning på – 26 % under undersökningsperioden. De producenter som ingår i urvalet, i likhet med alla producent av den likadana produkten, behöver stora investeringar för att kunna bedriva sin verksamhet. Producenterna i urvalet har äldre anläggningar och de ursprungliga anläggningarna har avskrivits helt, men producenterna lägger regelbundet till nya tillgångar på grund av underhålls- och omsättningskostnader vid sidan av helt nya investeringar. De producenter som ingår i urvalet har i själva verket begränsad flexibilitet att bedriva sin verksamhet med en lägre tillgångsnivå.

(154)

Det är tveksamt att unionsproducenterna i urvalet kan anskaffa kapital under de rådande ekonomiska förhållandena med tanke på den låga lönsamheten och lagstiftningsmässiga osäkerheten. Denna förmåga skulle dock i vilket fall som helst vara hypotetisk, eftersom producenterna i urvalet ingår i större grupper och är mer beroende av interna källor än externa. Kommissionen undersökte därför deras möjlighet att anskaffa resurser från deras grupper. Alla unionsproducenter som ingår i urvalet bekräftade att de hade liknande svårigheter att dra nytta av omfördelade resurser på gruppnivå. De tre producenterna förklarade att denna trend har haft olika konsekvenser, t.ex. prioritering av investeringar i andra delar av världen, inte ta itu med flaskhalsar i produktionsprocessen, ovanligt stora löpande budgetnedskärningar med mera. Kommissionen anser att denna situation kan kopplas samman med andra faktorer, men noterade att den påstådda dumpade importen från de berörda länderna har bidragit till detta negativa investeringsklimat och skapat osäkerhet kring industrins framtidsutsikter.

(155)

De viktigaste makroindikatorerna visade en negativ utvecklingstrend under skadeundersökningsperioden: Unionens produktionsvolym minskade med 22 %, kapacitetsutnyttjandet med 24 %, unionens försäljningsvolym med 28 % och produktiviteten med 20 %.

(156)

En liknande bild blir tydlig när det gäller mikroindikatorerna. Lönsamheten för försäljningen i unionen var positiv mellan 2020 och 2022, men industrin gick med förlust under undersökningsperioden. På samma sätt blev kassaflödet, som var positivt mellan 2020 och 2022, negativt under undersökningsperioden. De utgående lagren vid årets slut som en procentandel av produktionen ökade mellan 2020 och 2022, när konsekvenserna av den betydande importen från de berörda länderna redan var uppenbara.

(157)

De egyptiska och amerikanska exportörernas importvolymer ökade med åtta gånger under skadeundersökningsperioden. I en situation där den årliga förbrukningen minskade med 729 110 ton under skadeundersökningsperioden ökade den årliga importen från de berörda länderna med 288 405 ton, vilket ledde till att de egyptiska och amerikanska exportörerna ökade sin sammanlagda marknadsandel från 1 % 2020 till 10 % under undersökningsperioden, eftersom deras priser avsevärt underskred unionsindustrins priser från och med 2022, och särskilt under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var prisunderskridandemarginalen i genomsnitt 31,7 % för importen från Förenta staterna och 28,9 % för importen från Egypten, såsom anges i avsnitt 4.4.3.)

(158)

Den lågt prissatta dumpade importen från Egypten och Förenta staterna medförde också ett betydande pristryck för unionsindustrin. Unionsindustrin kunde därför inte sälja till priser som täckte dess produktionskostnad och gick med förlust under undersökningsperioden.

(159)

Trots att nettoinvesteringarna ökade med 119 % blev räntabiliteten negativ under skadeundersökningsperioden, från 10,1 % under 2020 till – 26,1 % under undersökningsperioden. Kassaflödet blev också negativt, vilket påverkade unionsindustrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet. Även om antalet anställda minskade under samma period med 3 % minskade produktiviteten med 20 %, vilket ledde till en högre arbetskraftskostnad per ton PVC.

(160)

Såsom framgår ovan försämrades finansiella indikatorer som lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet avsevärt under skadeundersökningsperioden. Detta hade en negativ inverkan på unionsindustrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, att göra nödvändiga investeringar och att anskaffa kapital, vilket hindrade dess tillväxt och till och med hotade dess existens.

(161)

Mot denna bakgrund drog kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(162)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är ekonomisk nedgång och den svaga marknadsdynamiken, konsekvenserna av force majeure och en olönsam exportförsäljning.

(163)

Importvolymerna från de berörda länderna ökade med åtta gånger under skadeundersökningsperioden, från 40 989 ton 2020 till 329 904 ton under undersökningsperioden. Denna kraftiga ökning, som förklaras i skäl 157, sammanföll med en relativt svag hemmamarknad som hade svårt att absorbera den dumpade importen.

(164)

Till följd av detta ökade de berörda ländernas sammanlagda marknadsandel under skadeundersökningsperioden från 1 % till 10 % och samtidigt minskade unionsindustrins marknadsandel kontinuerligt, från 91 % år 2020 till 80 % under undersökningsperioden.

(165)

Även om 2020 påverkades av covidpandemin och 2021 präglades av en stark ekonomisk återhämtning blev konsekvenserna av den dumpade importen mer märkbara från 2022, när importen från de berörda länderna ökade med 161 % och deras marknadsandel med 220 % jämfört med 2021.

(166)

År 2022, när importen från de berörda länderna ökade kraftigt, var priserna mycket lägre än det genomsnittliga försäljningspriset för de unionsproducenter som ingår i urvalet.

(167)

Den ökade kvantiteten av import från de berörda länderna i kombination med de låga genomsnittliga försäljningspriserna hade en negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation.

(168)

Inverkan av den ökade mängden dumpad import från de berörda länderna var fullt synlig under undersökningsperioden, när unionsindustrins ekonomiska situation försämrades avsevärt. Unionsindustrin kunde inte höja sina försäljningspriser för att föra över de stigande råvarukostnaderna (i synnerhet energikostnaderna) på kunderna, eftersom den utsattes för orättvis konkurrens på grund av importen av den berörda produkten. Unionsindustrins strategi var att minska förlusterna i fråga om produktionsvolymer och marknadsandelar genom att sänka priserna till nackdel för dess lönsamhet. Eftersom unionsindustrin var lönsam under de föregående åren gick den med förlust (– 3 %) under undersökningsperioden. Lågprisimporten från de berörda länderna förhindrade prishöjningar från unionsindustrins sida, som annars skulle ha ägt rum i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen, och orsakade därmed ett pristryck.

(169)

Dessutom blev kassaflödet och räntabiliteten också negativa. Under undersökningsperioden hade de unionsproducenter som ingår i urvalet ett negativt kassaflöde på 14 miljoner euro och en räntabilitet på – 26,1 %.

(170)

Mot bakgrund av det som nämns ovan fastställde kommissionen preliminärt att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Denna skada yttrade sig i både volymeffekter och priseffekter.

(171)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Import från tredjeländer

(172)

Under skadeundersökningsperioden var Mexiko, Norge, Sydkorea och Förenade kungariket de enda övriga tredjeländer från vilka betydande volymer av PVC importerades till unionen.

(173)

Totalt sett uppvisade alla tredjeländer utom de berörda länderna en stabil volym under undersökningsperioden, med en marknadsandel på mellan 8 % och 10 % under skadeundersökningsperioden. Dessutom är deras priser mer anpassade efter priserna för de unionsproducenter som ingår i urvalet, med ett genomsnittligt importpris på 1 551 euro/ton för 2022, vilket är praktiskt taget identiskt med priset för de unionsproducenter som ingår i urvalet, på 1 566 euro/ton. Under undersökningsperioden är det genomsnittliga importpriset på 1 029 euro/ton lägre än priset per ton för de unionsproducenter som ingår i urvalet, på 1 134 euro/ton. De volymer som importerades till unionen minskade dock med 6 % under undersökningsperioden, vilket tyder på att importörerna försökte behålla marknadsandelar på en krympande marknad snarare än att öka dem.

(174)

Kommissionen noterar att importen inte har ökat och att marknadsandelen för andra tredjeländer än de berörda länderna förblev relativt stabil. De stora förändringar som har observerats har varit en förändring av ursprunget för denna övriga import, där vissa länder har minskat sin export till unionen av strukturella eller strategiska skäl, t.ex. Norge, Ryssland och Förenade kungariket, medan andra länder, som Sydkorea, har tagit över det utrymme som lämnats kvar.

(175)

Mot denna bakgrund och med tanke på de stora importvolymerna till låga priser från de berörda länderna jämfört med importen från övriga tredjeländer drog kommissionen preliminärt slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte försvagade orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från de berörda länderna.

(176)

Unionsproducenternas exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Exportresultat för unionsproducenterna

(177)

Unionsproducenternas export under 2020 var den högsta under skadeundersökningsperioden, med 1 494 288 ton, och minskade med 18 % 2021. Under 2022 fortsatte exporten att minska, men i en långsammare takt, och förblev sedan relativt stabil under undersökningsperioden.

(178)

Unionsproducenternas genomsnittliga exportpris var också mycket instabilt, och ökade kraftigt 2021, till viss del 2022 och minskade slutligen plötsligt under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden exporterade unionsindustrin till priser som kommissionen ansåg vara lägre än den uppskattade produktionskostnaden.

(179)

Efter påståendena från Westlake, Oxy Vinyls, LP och TCI Samnar undersökte kommissionen exportresultatet för de unionsproducenter som ingår i urvalet genom att jämföra prisskillnaden mellan exportpriset och deras pris på hemmamarknaden (båda för icke-närstående kunder).

(180)

Under skadeundersökningsperioden hade unionsindustrin outnyttjad kapacitet och exporterade s-PVC, men försäljningen från unionen styrdes inte om till exportmarknader. I detta sammanhang var det genomsnittliga exportpriset för de producenter som ingår i urvalet något högre än det genomsnittliga exportpriset för de berörda länderna till unionen under undersökningsperioden, vilket tyder på en viss grad av konkurrenskraft. Dessutom exporterade unionsproducenterna i urvalet till priser under den fulla tillverkningskostnaden (på grund av allmänna omkostnader) men över den rörliga kostnaden (främst energi och råvaror). Att upprätthålla exporten under undersökningsperioden bidrog således till den totala marginalen och hjälpte unionsproducenterna att upprätthålla säkerheten och en smidig drift av linjerna genom att producera över den tekniska miniminivån.

(181)

Kommissionen noterade att producenter från de berörda länderna normalt använder sig av handlare för att sälja sin produkt på utländska marknader. Samma handlare som säljer dumpad s-PVC i unionen är verksamma på unionens största exportmarknader. I detta avseende är de handlare som säljer dumpad PVC i unionen också verksamma på unionens traditionella exportmarknader, vilket också förklarar de utmaningar som unionsindustrin upplevt när det gäller att behålla exportmarknaderna sedan 2022.

(182)

Unionens export till Förenade kungariket minskade med 106 528 ton under undersökningsperioden (från 2022), dvs. en minskning med 37 %. Jämförelsen mellan undersökningsperioden och föregående tolvmånadersperiod visar på en minskning på 120 668 ton, eller 40 %. Förenade kungariket meddelade att en antidumpningsundersökning skulle inledas beträffande s-PVC med ursprung i Förenta staterna den 8 januari 2024, vilket är ett tydligt tecken på illojala handelsmetoder på unionens näst största exportmarknad. Exporten till Schweiz minskade med 10 027 ton under undersökningsperioden (från 2022), dvs. med 22 % (jämförelsen mellan undersökningsperioden och föregående tolvmånadersperiod visar på en minskning på 17 460 ton, eller 33 %). Kommissionen konstaterade också att handlare har exporterat s-PVC som tillverkats i Förenta staterna till Schweiz till ett pris som underskrider normalvärdet.

(183)

Trots konsekvenserna av att konkurrera på samma marknader med dumpad import anser kommissionen inte att resultatet på exportmarknaderna i sig hade en isolerad inverkan som i sig kunde försvaga orsakssambandet mellan de berörda ländernas dumpning och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Kommissionen konstaterade att exporten i procent av den inhemska försäljningen var likartad under 2020 och under undersökningsperioden, på omkring 42–43 %. Exporten som en procentandel av produktionen i unionen var också mycket likartad under 2020 och under undersökningsperioden, och låg på omkring 30 %.

(184)

Kommissionen drar slutsatsen att den minskade exporten påverkade unionsproducenternas resultat, som dock inte kan isoleras från den aggressiva prissättningen för tredjeländer som fastställts av handlare som arbetar med producenterna från de berörda länderna. Unionsproducenterna minskade sin export under skadeundersökningsperioden, även om den största minskningen skedde 2021, vilket är långt före undersökningsperioden. Unionsproducenternas exportresultat under undersökningsperioden kan därför inte bara förklaras av volymer, utan snarare av priser. Denna press på exportpriserna kan inte isoleras från den dumpade exporten med ursprung i Egypten och Förenta staterna, som också konkurrerade på dessa marknader.

(185)

PVC är en cyklisk industri, vilket erkänns av klagandena, unionsproducenterna i urvalet och de egyptiska och amerikanska exportörerna i deras skrivelser och synpunkter. Den globala PVC-industrin har en betydande överkapacitet eftersom dess kapacitet systematiskt har överskridit den globala efterfrågan under de senaste åren, vilket framgår av klagandenas uppskattningar och marknadsinformation.

(186)

Denna överkapacitet är strukturell och förklaras av svårigheterna med att öka kapaciteten för att hantera plötsliga ökningar av efterfrågan. Industrin är därför beredd att absorbera efterfrågetoppar under konjunkturcykeln ur ett långsiktigt perspektiv.

(187)

Unionens PVC-industri har inte ökat sin kapacitet under skadeundersökningsperioden, med undantag av en unionsproducenter, som utökade sin verksamhet genom att aktivera en produktionslinje som hade överförts från en anläggning med tre linjer som den hade stängt ner före skadeundersökningsperioden. Kommissionen drog slutsatsen att denna synbara kapacitetsökning därför förklaras av tidpunkten i sig, eftersom nedläggningen skedde före skadeundersökningsperioden. Kommissionen drog slutsatsen att denna unionsproducent hade visat logiken bakom ett sådant beslut, som syftade till att säkerställa större effektivitet genom att minska antalet produktionsanläggningar, dra ner sin totala kapacitet och optimera sin verksamhet.

(188)

Unionsindustrins kapacitetsutnyttjande under 2020 och 2021 översteg 90 %, och det var först när den dumpade importen ökade som kapacitetsutnyttjandet sjönk till 74 % 2022 och 69 % under undersökningsperioden.

(189)

Kommissionen drog slutsatsen att den eventuella strukturella överkapaciteten hos PVC-industrin, globalt sett och i unionen, kan påverka marknadsdynamiken och förklara den dumpade exporten, men anser inte att detta är en faktor som bryter eller försvagar orsakssambandet. Detta beror på att unionsproducenterna under den berörda perioden inte har ökat sin kapacitet i någon meningsfull utsträckning. Förvisso verkar överkapacitet vara normen inom den kemiska industrin och unionens PVC-industri avviker inte från dynamiken på andra marknader, däribland de berörda länderna. Unionsindustrins relativt höga överkapacitet under undersökningsperioden var också ett direkt resultat av den kraftigt ökade dumpade importen och den tillfälliga ekonomiska nedgången, som beaktas separat.

(190)

Mot bakgrund av det som nämns ovan ansåg kommissionen att den nuvarande relativt höga överkapaciteten hos unionsindustrin berodde på den senaste tidens marknadsförhållanden och den dumpade importen och därför inte i sig kunde försvaga orsakssambandet. Den senaste tidens marknadsförhållanden undersöktes separat.

(191)

Ett antal berörda parter hävdade att unionsindustrin hade lidit skada på grund av de höga energipriser som har urholkat unionsindustrins konkurrenskraft. Enligt dessa synpunkter tycktes det finnas ett samband mellan kostnaderna för råvaror och energipriserna i Europa och unionsproducenternas resultat, och det hävdades att övriga länder lyckats undkomma dem eftersom de kunde förklaras av konflikter i närheten av unionen.

(192)

Klagandena medgav att EU mellan mitten av 2021 och slutet av 2022 upplevde en akut energikris, men upprepade att krisen varken försvagar eller bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen med ursprung i Egypten och Förenta staterna och den skada som unionsindustrin lidit. Klagandena uppgav att energikrisen upphörde i slutet av 2022 och att det faktum att unionsindustrins situation inte har förbättrats trots att energipriserna sedan dess har minskat kraftigt är ett tydligt tecken på att energikrisen inte påverkade skadan i någon större utsträckning.

(193)

Kommissionen noterade att när energipriserna låg på de högsta nivåerna 2021 och 2022 gjorde unionsproducenterna i urvalet de största vinsterna under skadeundersökningsperioden. Dessutom blev skadan för unionsindustrin synlig när energikrisen redan hade mattats av och energipriserna hade sjunkit. Innan lågprisimporten från de berörda länderna ökade under undersökningsperioden (och blev tre gånger så stor som under de föregående tolv månaderna) kunde industrin i själva verket fortfarande föra över de höjda energikostnaderna på sina priser. Detta var inte längre möjligt när den kraftiga ökningen av lågprisimporten orsakade ett pristryck.

(194)

Kommissionen drog därför slutsatsen att energikrisen i unionen inte förklarade den utveckling som observerades under undersökningsperioden, och att den därför inte bryter eller försvagar orsakssambandet.

(195)

Efterfrågan på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden nådde sin högsta nivå 2021, men sjönk omedelbart därefter, då efterfrågan minskade med 18 % 2022. Jämfört med 2020 var efterfrågan under 2022 8 % lägre.

(196)

Efterfrågan fortsatte att minska under undersökningsperioden, när den beräknade efterfrågan uppgick till 3 223 316 ton, eller var 18 % lägre än efterfrågan 2020.

(197)

Den främsta orsaken till den låga efterfrågan på PVC i unionen var varken priset eller förekomsten av alternativa produkter. Den relativt låga efterfrågan förklaras i stället av en kombination av höga inflations- och lånekostnader som påverkade ekonomin i allmänhet och begränsade efterfrågan inom byggsektorn, som är den viktigaste marknaden för PVC. Detta erkändes av klagandena men även av exportörer från de berörda länderna.

(198)

Konsekvenserna av högre inflation och räntor överfördes uppströms till PVC-industrin med viss fördröjning på grund av de långa ledtider som man traditionellt förknippar med byggsektorn. Detta innebar att det tog lite tid innan effekterna av de högre lånekostnaderna och byggkostnaderna återspeglades i byggproduktionen, och än mer i produktionen av byggnadsmaterial som rör, dörrar och fönster av PVC. Byggsektorns fluktuerande karaktär är allmänt känd och den nuvarande låga efterfrågan kommer sannolikt inte att fortsätta när inflationen och räntorna sjunker och efterfrågan på investeringsvaror ökar.

(199)

Westlake menade att denna låga efterfrågan återspeglade en förändrad förbrukning. Kommissionen ansåg att detta är ren spekulation, eftersom det inte finns några belägg för att den låga efterfrågan berodde på en förändrad förbrukning och för att det inte rör sig om en tillfällig konsekvens av de höga räntorna och inflationen. Tvärtom ska den europeiska gröna givens politik för att stödja energirenovering av befintliga byggnader, t.ex. de reviderade direktiven om byggnaders energiprestanda och energieffektivitet, öka efterfrågan på fönster och dörrar i PVC eftersom PVC är naturligt isolerande.

(200)

Kommissionen drog därför slutsatsen att den ekonomiska nedgången och den därmed sammanhängande låga efterfrågan på marknaden i unionen under undersökningsperioden hade en begränsad inverkan som varken bryter eller försvagar orsakssambandet.

(201)

Kommissionen hade mottagit synpunkter från vissa berörda parter om effekterna av force majeure på unionsindustrins situation.

(202)

Kommissionen tittade på alla force majeure som unionsproducenterna i urvalet hade deklarerat under skadeundersökningsperioden och undersökte producenternas ansvar och vidtagna åtgärder.

(203)

Kommissionen konstaterade att majoriteten av denna force majeure inträffade tidigt under skadeundersökningsperioden, dvs. 2020 och 2021, och därför inte kan förklara den skada som visades under undersökningsperioden efter den kraftiga ökningen av den dumpade importen från och med andra halvåret 2022. I detta avseende fann kommissionen inga argument som kunde styrka att utan de relativt många force majeure-händelserna 2020 och 2021 skulle industrin ha haft en bättre ställning under undersökningsperioden. Det var först när priserna på importen från de berörda länderna väsentligt underskred unionspriserna från och med mitten av 2022 som unionsindustrin led skada.

(204)

Kommissionen fann också belägg för att deklarationen om force majeure inte samordnades systematiskt, vilket de berörda parterna hävdade. Till exempel: under det år som en unionsproducent i urvalet deklarerade force majeure ökade dess närstående unionsproducenter sin produktion till en nivå som översteg dess teoretiska kapacitet. Detta motsäger påståendet att företagen genom deklarationen försökte undvika att betjäna vissa kunder.

(205)

Kommissionen konstaterade också att under det år som Rehau påverkades av en force majeure-händelse från en av de unionsproducenter som ingår i urvalet lyckades producenten ändå förse Rehau med mer än 100 % av den avtalade mängden, även om den inte lyckades leverera alla kvantiteter som efterfrågades därutöver. Även om detta är anekdotisk bevisföring upprepar kommissionen att den inte hittade några belägg för att de unionsproducenter som ingår i urvalet avsiktligt använde sig av force majeure för att undvika att behöva leverera avtalade mängder eller för att begränsa produktionen i syfte att höja priserna på hemmamarknaden.

(206)

Kommissionen drog därför slutsatsen att deklarationen om force majeure inte påverkade skadan.

(207)

Ett orsakssamband fastställdes mellan å ena sidan den dumpade importen från Egypten och Förenta staterna, och å andra sidan den skada som unionsindustrin lidit. Det fanns ett tidsmässigt samband mellan den kraftiga ökningen av den dumpade lågprisimportens volym och marknadsandel och unionens försämrade resultat. På en relativt svag marknad urholkade den ökade volymen dumpad import unionsindustrins kapacitet att sätta priser som skulle täcka dess produktionskostnader, vilket tydligt pekar på att det förekom ett pristryck. Detta ledde till en förlustbringande situation under undersökningsperioden.

(208)

Kommissionen undersökte andra möjliga faktorer som kan ha påverkat unionsindustrins situation, dvs. exportresultat, unionsindustrins påstådda överkapacitet, energikrisen i unionen, deklarationen av force majeure, den ekonomiska nedgången i unionen och den relativt svaga marknaden. Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av dessa faktorer av betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar.

(209)

Unionsindustrins exportresultat kan inte förklara den konstaterade skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden. För det första motsvarade unionsexporten under undersökningsperioden 29 % av unionens produktion, vilket är praktiskt taget samma procentandel, 30 %, som den som observerades 2020. För det andra noterades den största minskningen av exporten 2021, då exportkvantiteterna minskade med 18 %, och 2022, när exportkvantiteterna minskade med 9 % till. Unionsindustrins lönsamhet låg dock på sin högsta nivå under 2021 och 2022.

(210)

Verkningarna av PVC-industrins överkapacitet i unionen konstaterades inte ha vållat skada under undersökningsperioden, eftersom kapaciteten har legat på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden. På samma sätt har det inte konstaterats att effekterna av energikrisen och de därmed förknippade högre energipriserna har orsakat den observerade skadan under undersökningsperioden, eftersom energikrisen vid den tidpunkten hade mildrats.

(211)

De berörda parternas påstående att skadan också hade orsakats av unionsindustrins deklaration av force majeure stöddes inte av de fakta som kommissionen funnit.

(212)

Slutligen har den ekonomiska nedgången och den därav följande svaga efterfrågan på marknaden påverkat unionsindustrin på ett begränsat sätt, men utan att bryta orsakssambandet. Tvärtom har den svaga efterfrågan på marknaden förvärrat den skada som den dumpade importen vållat, eftersom unionsindustrin inte hade någon marginal för att absorbera större volymer dumpad import utan att sänka priserna för att behålla en viss marknadsandel.

(213)

Sammanfattningsvis drog kommissionen slutsatsen att den ekonomiska nedgången och den därav följande svaga efterfrågan under undersökningsperioden hade en begränsad inverkan på unionsindustrin. Denna faktor kunde dock inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som konstaterats för unionsindustrin. Den dumpade importen förblev den huvudsakliga orsaken till skadan av följande skäl: såsom anges i skäl 110 ökade marknadsandelen för importen från de berörda länderna med tio gånger under skadeundersökningsperioden, samtidigt som importen från övriga länder förblev stabil.

(214)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan. Skadan består av en minskad marknadsandel, minskad produktion, minskat kapacitetsutnyttjande, minskad produktivitet, minskad lönsamhet, minskade utgående lager, minskat kassaflöde och minskad räntabilitet. Såsom förklaras i skäl 117 har unionsindustrin dessutom drabbats av ett pristryck som orsakats av importen från de berörda länderna.

(215)

I syfte att fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(216)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(217)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen vid fastställandet av det grundläggande vinstmålet följande faktorer: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från de berörda länderna, nödvändig lönsamhetsnivå för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna, forskning och utveckling (FoU) och innovation samt förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden. Vinstmarginalen bör inte vara lägre än 6 %.

(218)

Som ett första steg fastställde kommissionen en grundläggande vinst som skulle täcka samtliga kostnader under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen konstaterade att lönsamheten för den icke-närstående försäljningen i unionen 2021, det år som föregick ökningen av importen från de berörda länderna, uppgick till 17,7 %. Denna lönsamhet var högre än den lönsamhet på 3,5 % som observerades 2020. Kommissionen anser att varken 2020 eller 2021 kunde betraktas som normala år för att hitta en referensvinstmarginal. 2020 var ett år som påverkades av utvecklingen av covidpandemin i unionen, vilket påverkade unionsindustrin mycket negativt. På samma sätt kan 2021 inte betraktas som ett normalt referensår eftersom unionen gynnades av en stark ekonomisk återhämtning.

(219)

Därför konstaterade kommissionen att bästa möjliga referensperiod skulle vara 2022. År 2022 påverkades delvis av den kraftiga ökningen av den dumpade importen i slutet av året, men i relativt liten utsträckning, och att använda 2022 som referens är därför ett försiktigt tillvägagångssätt. Kommissionen ansåg därför att en vinstmarginal på 13,1 % bör användas för dess beräkningar.

(220)

På grundval av detta faller det icke-skadevållande priset inom intervallet 1 350–1 450 euro/ton, vilket är resultatet av att den ovannämnda vinstmarginalen på 13,1 % tillämpats på produktionskostnaden för unionsproducenterna i urvalet under undersökningsperioden.

(221)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen, som ett sista steg, de framtida kostnader för unionsindustrin som följer av de multilaterala miljöavtal och tillhörande protokoll som unionen är part i, samt av de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia, under den period då åtgärden tillämpas i enlighet med artikel 11.2. På grundval av den tillgängliga bevisningen från de unionsproducenter som ingår i urvalet, uppskattningar av det förväntade produktionsutnyttjandet och prognostiserade priser på utsläppsrätter beräknade kommissionen en ytterligare kostnad på 16,44 euro/ton som fastställdes utöver de observerade efterlevnadskostnaderna under undersökningsperioden. Denna skillnad lades till det icke-skadevållande pris som nämns i skäl 220.

(222)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris på 1 405,48 euro/ton för den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa den ovannämnda vinstmålsmarginalen (se skäl 219) på produktionskostnaden för unionsproducenterna i urvalet under undersökningsperioden, och lade sedan till justeringarna enligt artikel 7.2d per produkttyp.

(223)

Kommissionen fastställde därefter skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande producenter i de berörda länderna som ingick i urvalet, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionsproducenter som ingick i urvalet sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif. När det gäller EPC använde sig kommissionen av tillgängliga uppgifter och fastställde skademarginalen på grundval av samma transaktioner för TCI Sanmar som den använde för att fastställa det företagets dumpningsmarginal (på ett liknande sätt som dumpningsmarginalen fastställdes på, se skäl 70).

(224)

Nivån för undanröjande av skada för ”övriga samarbetsvilliga företag” och för ”alla övriga företag” definieras på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag (se skäl 71).

(225)

Med stöd av ovanstående bedömning bör provisoriska antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(226)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte skulle strida mot unionens intresse att vidta åtgärder i detta ärende, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(227)

PVC är en grundläggande industriprodukt med möjliga användningsområden. Att ha en sund PVC-industri är avgörande för unionen på grund av dess kopplingar till flera industrier i senare led. PVC används i ett stort antal produkter – allt från vattenledningar, fönster och kreditkort till elkablar.

(228)

Importen av PVC kan inte ersätta unionsindustrins produktion utan sidoeffekter. Såsom anges i klagomålet är PVC-industrin mycket viktig inom den bredare kemiska industrin. Om unionsindustrin minskar sin produktion skulle detta innebära mindre efterfrågan på viktiga råmaterial som eten och klor. PVC står för omkring 30 % av kloranvändningen i unionen, och en eventuell minskning av produktionen av PVC kommer därför att föras vidare till ”kloralkaliprocessen” och kan påverka tillgången till klor, kaustiksoda och väte.

(229)

Även om kommissionen avvisade Westlakes påstående om att beakta intäkterna och vinsterna från försäljningen av kaustiksoda i skadebedömningen, eftersom de två är två fristående industrier, erkände kommissionen den roll som PVC spelar i den bredare kemiska industrin och särskilt i ”kloralkaliprocessen”.

(230)

Att införa antidumpningstullar på importen av s-PVC från Egypten och Förenta staterna skulle göra situationen säker för unionsindustrin, vilket kommer att leda till stabila försäljningsvolymer i unionen. Denna säkerhet skulle också gynna den bredare kemiska industrin av de skäl som anges ovan. Det skulle dessutom undanröja verkningarna av prisnedgången, så unionsindustrin skulle inte bara gynnas av stabilare volymer, utan också uppleva mindre osäkerhet kring möjligheterna att täcka sina kostnader.

(231)

Unionens PVC-industri tillhandahåller välavlönade kvalificerade arbetstillfällen i unionen, och införandet av antidumpningstullar skulle skydda omkring 4 000 direkta arbetstillfällen och en mängd olika indirekta arbetstillfällen inom den bredare kemiska industrin.

(232)

Kommissionen drog slutsatsen att det låg i unionsindustrins intresse att införa antidumpningstullar.

(233)

Kommissionen mottog inga svar från unionsimportörer på det särskilda frågeformuläret. Det fanns ett antal importörer som lämnade partiella uppgifter till stöd för exportörer från Egypten och Förenta staterna, men dessa uppgifter var inte tillräckliga för att bedöma importörernas intresse.

(234)

Kommissionen erkände dock att importörerna av detta material, genom att införa antidumpningstullar på s-PVC med ursprung i Egypten och Förenta staterna, i ett tidigt skede kan uppleva en minskad försäljning av s-PVC. Importörerna skulle dock fortfarande kunna handla med andra kemiska produkter och med s-PVC som tillverkats i andra länder, vilket kan bli mer konkurrenskraftigt när den dumpade importen från de berörda länderna upphör.

(235)

Kommissionen drog slutsatsen att det är sannolikt att införandet av antidumpningstullar på s-PVC med ursprung i Egypten och Förenta staterna inte kommer att ha någon permanent inverkan på handlarnas lönsamhet.

(236)

Tre användare av s-PVC i unionen kontaktade kommissionen och besvarade frågeformuläret: Rehau Industries SE & Co (Rehau), Foamalite och Granzplast. Rehau och Foamalite hävdade att det inte låg i unionsanvändarnas intresse att införa antidumpningstullar på grund av den sannolika inverkan i form av högre priser och större makt för unionsindustrin.

(237)

Granzplast lämnade uppgifter om sina inköp av s-PVC, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att uppskatta tullarnas eventuella inverkan på företagets totala kostnader.

(238)

Rehau begärde att bli hörd av kommissionen den 24 april 2024. Hörandet genomfördes tillsammans med den närstående schweiziska handlaren Meraxis AG.

(239)

När det gäller användarnas farhågor noterade kommissionen att PVC-industrin i unionen omfattar tolv producenter och att produktens särdrag gör marknaden extremt konkurrensutsatt. På samma sätt som användarna kunde dra nytta av utbudet av s-PVC till dumpade priser från Egypten och Förenta staterna, skulle användarna fortfarande kunna ersätta en leverantör i unionen med andra för att söka efter mer konkurrenskraftiga priser, särskilt med tanke på det stora antalet unionsproducenter.

(240)

Kommissionen uppskattade också att den totala inverkan på användarnas kostnader skulle vara rimligt begränsad, eftersom deras inköp av s-PVC från de berörda länderna står för en procentandel på 5–10 % av deras totala kostnader. Denna begränsade inverkan på deras kostnader bör beaktas tillsammans med de fördelar som skulle följa av en sund PVC-industri i unionen med flera leverantörer.

(241)

Slutligen medgav kommissionen att tillgången till s-PVC från de berörda länderna hade gynnat användarna på grund av prisnedgången på marknaden från 2022. Detta har dock lett till en situation där unionsindustrin går med förlust, vilket inte ligger i användarnas långsiktiga intresse, eftersom detta kan minska konkurrensen på unionsmarknaden genom att minska antalet producenter som kan fortsätta att bedriva verksamhet under dessa omständigheter.

(242)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att det i detta skede av undersökningen inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det skulle strida mot unionens intresse att införa åtgärder mot import av s-PVC med ursprung i Egypten och Amerikas förenta stater.

(243)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(244)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas för import av s-PVC med ursprung i Egypten och Förenta staterna i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna (se skäl 225). Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(245)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(246)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(247)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. De företag som omfattas av individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(248)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(249)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(250)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(251)

Den egyptiska exporterande producenten TCI Sanmar hävdade att kommissionen i de relevanta beräkningarna borde använda ett högre cif-pris vid EU:s gräns, vilket skulle leda till en lägre målprisunderskridandemarginal. På samma sätt bör en marginal för handlare läggas till exportpriset fritt fabrik för att komma fram till ett korrekt cif-pris vid EU:s gräns.

(252)

Kommissionen undersökte påståendet men ansåg att det inte rörde beräkningarnas riktighet. Kommissionen kommer därför att överväga det, tillsammans med alla andra inlagor, efter det att de provisoriska åtgärderna har offentliggjorts.

(253)

Den amerikanska exporterande producenten Formosa Plastics Corporation lämnade synpunkter på utlämnandet av uppgifter på förhand, där den begärde att kommissionen skulle se över metoden för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(254)

Kommissionen granskade synpunkterna noggrant. En av synpunkterna gällde beräkningens riktighet och beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader ändrades därför, medan de andra synpunkterna inte gällde beräkningens riktighet. Kommissionen kommer därför att överväga dem, tillsammans med alla andra inlagor, efter det att de provisoriska åtgärderna har offentliggjorts.

(255)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen inom en fastställd tidsfrist.

(256)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.