Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/1943 av den 11 juli 2024 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien

(1)

Den 16 november 2023 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien (det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 3 oktober 2023 av Europacable (klaganden). Klagomålet ingavs på vägnar av unionsindustrin för optiska fiberkablar i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommissionen, om den i den mening som avses i artikel 5 inte har tillräckliga bevis för att kraven antingen i artikel 10.4 c eller d inte uppfylls, registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand. Ett av dessa krav, som anges i artikel 10.4 d i grundförordningen, är att ytterligare en betydande ökning av import äger rum utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden (dvs. 1 oktober 2022–30 september 2023).

(4)

Såsom framgår av tabell 1 visade dock kommissionens analys i detta fall, genom en jämförelse av den genomsnittliga importen per månad från inledandet av undersökningen och framåt (dvs. från december 2023 till april 2024) med den genomsnittliga importen per månad under undersökningsperioden och under samma månader inom ramen för undersökningsperioden, baserat på statistik från Surveillance, att ingen ökning av importen ägt rum. Det rättsliga villkoret enligt artikel 10.4 d är alltså inte uppfyllt. Kommissionen beslutade därför att inte registrera import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien.

Tabell 1

Import från Indien under undersökningsperioden efter inledandet av undersökningen (kilometer kabel)  (3)

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade också klagandena, andra kända unionsproducenter, de kända exporterande producenterna och de indiska myndigheterna, kända importörer, användare och handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda om att undersökningen skulle inledas och uppmanade dem att delta.

(6)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(7)

Kommissionen mottog synpunkter på inledandet av undersökningen från de exporterande producenterna Birla Cable Ltd (Birla), HFCL Limited (HFCL), Sterlite Technologies Limited (STL) och klaganden.

(8)

De exporterande producenterna HFCL och STL hävdade att klaganden inte hade lämnat någon meningsfull icke-konfidentiell sammanfattning av beräkningarna av dumpningsmarginalen, normalvärdet, prisunderskridandet och målprisunderskridandet och begärde att få tillgång till de nödvändiga uppgifterna. HFCL begärde också att en meningsfull icke-konfidentiell sammanfattning av den information som klaganden lämnat om de indiska exporterande producenternas prissättningsbeteende vid upphandlingsförfaranden i EU skulle lämnas ut. HCFL hävdade vidare att de sammanfattningar som lämnats om upphandlingsförfaranden i flera medlemsstater och om det prisanbud som en indisk producent lämnat på spotmarknaden inte var meningsfulla.

(9)

Kommissionen gjorde en bedömning av påståendena men ansåg, när det gäller beräkningarna av dumpningsmarginalen och normalvärdet, att den icke-konfidentiella version av klagomålet som ingick i de ärendehandlingar som berörda parter kunde ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de konfidentiella uppgifterna, vilket innebär att parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar på ett korrekt sätt. I synnerhet innehöll den icke-konfidentiella sammanfattningen uppgifter om källor (exportpriser för kablar med 24 och 48 fibrer – de mest representativa typerna av optiska fiberkablar – baserat på upphandlingar i tre EU-medlemsstater) och dumpningsmarginaler för de två mest representativa typerna av optiska fiberkablar (plus den genomsnittliga dumpningsmarginalen för båda typerna). Dessa påståenden avvisades därför.

(10)

Med anledning av påståendena från STL och HFCL omprövade kommissionen sammanfattningarna av beräkningarna av prisunderskridandet och målprisunderskridandet samt den aggregerade versionen av klagandens siffror som fanns tillgängliga i de öppna ärendehandlingarna, och beslutade att begära att klagandena skulle tillhandahålla närmare detaljer i den icke-konfidentiella versionen av klagomålet. Dessa ytterligare icke-konfidentiella uppgifter lades till i ärendehandlingarna.

(11)

När det gäller påståendet om upphandlingar beslutade kommissionen att avvisa detta på grund av informationens konfidentiella karaktär (de känsliga bilagorna innehåller specifika prisanbud, förhandlingar och konkreta uppgifter om inlämnade anbud – de icke-konfidentiella sammanfattningar som lämnats av klaganden ansågs lämpliga).

(12)

Den exporterande producenten Birla hävdade att klagomålet byggde på föråldrade siffror, då det ingavs först i oktober 2023, dvs. över sex månader efter det att den undersökningsperiod som användes för klagomålet löpt ut (den 31 mars 2023).

(13)

Klagomålet översändes till kommissionen den 2 oktober 2023 och ansågs i enlighet med artikel 5.1 i grundförordningen ha givits in den första arbetsdagen efter det att det översänts till kommissionen, dvs. den 3 oktober 2023. I grundförordningen fastställs inget rättsligt krav på att ett klagomål inte får innehålla uppgifter som är äldre än sex månader vid inlämnandet av klagomålet. Kommissionen använder dock den tid som nämns i grundförordningen, inbegripet artikel 6.1, som vägledning (4) för att säkerställa att uppgifterna i klagomålen är så aktuella som möjligt. Även om artikel 6.1 var tillämplig i det inledande skedet medger den artikeln viss flexibilitet, eftersom det där anges att ”en undersökningsperiod [ska] väljas som i fråga om dumpning normalt ska omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds”. Birlas påstående saknar rättslig grund och avvisades därför.

(14)

HFCL noterade skillnaden mellan uppgifterna i klagomålet (från perioden 1 april 2022–31 mars 2023) och undersökningsperioden (dvs. 1 oktober 2022–30 september 2023) och begärde att klagomålet skulle uppdateras med uppgifter från undersökningsperioden. Företaget hävdade att om sådana uppgifter inte lämnades skulle de berörda parterna hindras från att lämna meningsfulla synpunkter på den skadevållande situationen för unionsindustrin under den undersökningsperiod som användes för undersökningen. HFCL hänvisade särskilt till kommissionens påstådda begäran till berörda parter att lägga fram sina inlagor om skada för unionsindustrin. Företaget hävdade att berörda parter därmed hade förvägrats sin legitima rätt till försvar och rättvisa förfaranden.

(15)

Europacable hävdade att HFCL inte uppgav någon rättslig grund till stöd för detta påstående. Europacable noterade att den undersökningsperiod som använts för klagomålet med nödvändighet skiljer sig från den som använts för själva förfarandet, i och med den tid som förflyter mellan det att ett klagomål inges och det att en undersökning inleds.

(16)

Det är de uppgifter som lämnas i klagomålet som legat till grund för kommissionens beslut att inleda den aktuella undersökningen. Det faktum att den undersökningsperiod som omfattas av klagomålet skiljer sig från undersökningsperioden för själva undersökningen hindrar därför inte berörda parter från att lämna meningsfulla synpunkter på klagomålet och inledandet av undersökningen. Klagomålet ansågs vara fullständigt när det gäller de obligatoriska kraven enligt artikel 5.2 i grundförordningen. I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom parterna att samarbeta genom att fylla i ett stickprovsformulär (punkt 5.3.1 a i tillkännagivandet om inledande), lämna synpunkter på inledandet eller klagomålet (punkt 5.2 i tillkännagivandet om inledande) och lämna information avseende bedömningen av unionens intresse (punkt 5.5 i tillkännagivandet om inledande) samt gav parterna möjlighet att kommentera varandras inlagor. Detaljerade resultat från undersökningsperioden för undersökningen meddelas berörda parter i ett senare skede, och de ges möjlighet att lämna synpunkter i det skedet av undersökningen. Dessa påståenden avvisades därför.

(17)

STL, HFCL och Birla hävdade att importuppgifterna i klagomålet inte var korrekta eftersom de byggde på hela KN-numret 8544 70 00, som är bredare än den undersökta produkten, och inte på Taric-numret 8544700010, som skapades i samband med den tidigare undersökningen om import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina (5) (undersökningen om Kina) och som omfattar endast den berörda produkten. Dessa företag ifrågasatte också de justeringar av den KN-nummerbaserade importstatistiken som gjordes genom att import av optiska fiberkablar som påstods ha feldeklarerats som optiska fibrer enligt varukod 9001 10 lades till. De aktuella parterna hävdade att inga bevis för felaktiga deklarationer lagts fram. Samtliga dessa parter framhöll att varukod 9001 10 avser optiska fiberkablar där varje enskild fiber inte är försedd med eget hölje, i enlighet med vad som fastställts av indiska domstolar, och vilka därför inte omfattas av undersökningen. STL hävdade också att import av optiska fiberkablar från andra tredjeländer också kan ha feldeklarerats som optiska fibrer enligt varukod 9001 10, vilket inte beaktades i klagomålet. Det hävdades därför att uppgifterna i klagomålet innebar en överskattning av importen.

(18)

Metoden, resonemanget och källorna till de justeringar som gjordes för att uppskatta importvolymen av optiska fiberkablar från Indien förklarades i detalj i klagomålet och ansågs vara tillräckligt underbyggda med bevis i den mening som avses i artikel 5.2 i grundförordningen. Klagomålet beskriver och visar varför statistiken enligt KN-nummer 8544 70 00 är mer meningsfull i det specifika fallet Indien, varför justeringar av dessa uppgifter ändå krävdes och på vilka grunder sådana justeringar gjordes. Klaganden hävdar särskilt att användningen av Taric-numret är att föredra när det gäller Kina, som tillverkar och exporterar till unionen inte bara den berörda produkten utan även undervattenskablar och multimodskablar, men inte när det gäller Indien. Klaganden förklarar att inga undervattenskablar och en marginell mängd multimodskablar tillverkas i Indien och lägger fram bevisning för att nästan hela den importvolym från Indien som omfattas av KN-nummer 8544 70 00 utgörs av den berörda produkten. Kommissionen granskade bevisningen i klagomålet och ansåg att det var lämpligt att använda KN-nummer 8544 70 00. När det gäller användningen av varukod 9001 10, som endast omfattar optiska fibrer och inte optiska fiberkablar, ansåg kommissionen att den bevisning som klaganden lämnat (korrespondens där indiska producenter uppger att optiska fiberkablar importeras till EU under HS-nummer 9001 10, enligt indiska ”tullriktlinjer” som även tillämpas vid export till andra exportregioner) också är lämplig. Det faktum att KN-nummer 9001 10 00 enligt indiska domstolar avsåg optiska fiberkablar där varje enskild fiber inte är försedd med eget hölje, är irrelevant eftersom den berörda produkten alltid är försedd med hölje och därför omfattas av ett annat KN-nummer, nämligen KN-nummer 8544 70 00.

(19)

Vidare lade de exporterande producenterna inte fram någon bevisning för att klagandens uppskattningar var orimliga eller väsentligt felaktiga. Slutligen fanns det inga indikationer på och ingen bevisning tillgänglig för klaganden för att import från andra tredjeländer skulle ha deklarerats felaktigt enligt varukod 9001 10 och att importstatistiken för dessa länder borde ha justerats i enlighet med detta. Dessa påståenden avvisades därför.

(20)

HFCL hävdade att dumpningsmarginalen i klagomålet inte kunde anses vara representativ eftersom den beräknades på grundval av priserna för endast vissa typer av optiska fiberkablar (med 24 respektive 48 fibrer) som inte utgjorde en betydande del av den indiska exporten. HFCL hävdade vidare att det inte lades fram någon bevisning för att de modeller på vilka normalvärdet baserades är desamma som de modeller som användes för att fastställa exportpriset. Slutligen hävdade de att det finns många egenskaper som kan påverka kostnader och priser, och när dessa inte beaktas på rätt sätt kan dumpningsmarginalen öka.

(21)

Enligt artikel 5.2 i grundförordningen bör klagomålet innehålla sådan bevisning som rimligen är tillgänglig för klaganden. På grund av den konfidentiella karaktären hos kostnader och priser kunde klaganden inte få tillgång till särskilt detaljerade uppgifter i detta avseende och behövde därför inte lämna sådana uppgifter. Det ansågs att den bevisning som lämnats om normalvärdet och exportpriset var tillräcklig och tillräckligt representativ för att motivera inledandet av undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(22)

Birla, HFCL och STL hävdade att klagomålet inte innehöll någon bevisning gällande beräkningarna av prisunderskridande och målprisunderskridande. Birla hävdade dessutom att de priser som användes inte var representativa för de indiska producenterna eller för unionsindustrin, medan STL hävdade att de inte omfattade allt som ingick i produktdefinitionen, utan endast en delmängd. I detta avseende utgör de typer av optiska fiberkablar som beaktas i klagomålet (dvs. kablar med 24 och 48 fibrer för dumpningsberäkningarna och med 12, 24, 48 och 72 fibrer för beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande) de mest sålda optiska fiberkablarna på EU-marknaden och de typer för vilka klagandena kunde samla in bevisning om priserna på den indiska importen. Birla hävdade att klagandenas analys av importpriserna var felaktig och att importutvecklingen, såsom den presenterades i klagomålet, i alla händelser inte indikerar ett sådant pristryck på unionsmarknaden som påstås föreligga. Birla hävdade också att separata analyser av upphandlings- respektive spotmarknaden borde ha gjorts, medan STL hävdade att det vinstmål som fastställdes under undersökningen gällande optiska fiberkablar med ursprung i Kina inte borde beaktas vid beräkningen av marginalerna för målprisunderskridande i den aktuella undersökningen.

(23)

Såsom anges ovan är klaganden enligt artikel 5.2 i grundförordningen endast skyldig att lämna den bevisning som rimligen är tillgänglig för denne. Klagomålet behöver alltså inte innehålla uppgifter om alla produkttyper eller en analys per marknadssegment, i synnerhet inte när sådana uppgifter är konfidentiella och/eller inte offentligt tillgängliga. Kommissionen ansåg därför att den bevisning som lämnats avseende beräkningarna av prisunderskridande och målprisunderskridande nådde upp till den tröskel som fastställs i artikel 5.2 i grundförordningen. Slutligen ansågs det vinstmål som användes för att beräkna marginalen för målprisunderskridande i klagomålet vara rimligt, och STL kunde i detta skede av förfarandet inte heller lägga fram någon övertygande bevisning för att denna nivå skulle vara väsentligen felaktig. Alla påståenden rörande beräkningen av prisunderskridandet och målprisunderskridandet avvisades därför.

(24)

STL hävdade, med hänvisning till offentligt tillgängliga årsrapporter/interimsrapporter från Prysmian Group, Acome, Hextronic och Tratos, att unionsindustrin inte led väsentlig skada utan var sund och blomstrande.

(25)

Bevisningen i klagomålet rörande skada gällde endast utvecklingen av skadeindikatorer för verksamheten inom optiska fiberkablar och anses därför vara mer relevant än offentligt tillgänglig information om företag på koncernnivå. Detta påstående avvisades därför.

(26)

Birla, HFCL och STL invände mot analysen av flera skadeindikatorer som beskrivs i klagomålet och hävdade att indikatorernas utveckling inte pekade på en skadevållande situation. De hävdade också att klagandenas uppgifter blandades med uppgifter för alla unionsproducenter av optiska fiberkablar och att uppgifterna därmed användes selektivt. STL och HFCL hävdade att särskilt uppgifterna om produktion, försäljning, marknadsandel, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande indikerade en positiv utveckling och därför inte visade på någon väsentlig skada. STL menade att klagandena hade en sund lönsamhet och att all eventuell negativ påverkan berodde på drastiska ökningar av investeringar, kapacitet och lageruppbyggnad.

(27)

På det hela taget visade utvecklingen för skadeindikatorerna i klagomålet att unionsindustrin led väsentlig skada. Marknadsandelen minskade mellan 2019 och 2022, för att sedan visserligen öka under undersökningsperioden för klagomålet, men utan att nå över 2019 års nivåer. Detsamma gäller för unionsindustrins försäljningspriser, dvs. de uppvisade en nedåtgående trend, utom under undersökningsperioden för klagomålet, där de ökade, även om de i stort fortfarande var lägre än försäljningspriserna 2019. Även om produktionskostnaderna minskade gjorde de det långsammare än försäljningspriserna, vilket hade en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet. Det faktum att andra skadeindikatorer såsom försäljningsvolym och produktionsvolym samt investeringar uppvisade en positiv trend måste ses mot bakgrund av det övergripande ekonomiska läget och måste också vägas mot hur konsumtionen i unionen utvecklades under samma tid: den ökade mer än unionsindustrins försäljningsvolym. Dessa positiva utvecklingstrender innebär inte i sig att unionsindustrin inte led väsentlig skada. Det faktum att lönsamheten ökade i slutet av undersökningsperioden för klagomålet förändrar inte den avsevärt negativa utvecklingen sedan 2019 och det faktum att unionsindustrin inte kunnat höja sina försäljningspriser i samma takt som dess kostnader ökat. Kommissionen ansåg att klaganden lämnade tillräcklig bevisning för att unionsindustrin lidit väsentlig skada. Påståendena i detta avseende avvisades därför.

(28)

När det gäller påståendet att uppgifter om skadeindikatorer hade lämnats selektivt noterar kommissionen att klaganden fastställde uppgifter för makroekonomiska indikatorer (t.ex. försäljningsvolym, produktionsvolym och marknadsandel) på grundval av information om alla unionsproducenter, medan uppgifter om mikroekonomiska indikatorer (t.ex. lönsamhet och försäljningspriser) lämnades på grundval av uppgifter om klagandena. Detta är samma metod som kommissionen tillämpar i undersökningar där ett stickprovsförfarande används och den ansågs därför berättigad och rimlig. Det kan alltså inte hävdas att sådana uppgifter användes selektivt, och därför avvisades detta påstående. Dessutom kompletterade kommissionen, såsom anges i skäl 10, ärendehandlingarna med en icke-konfidentiell version som berörda parter kunde ta del av där klagandens siffror återgavs i aggregerad form.

(29)

Birla, HFCL och STL hävdade att det i klagomålet inte fastställdes något orsakssamband mellan den indiska importen och den skada som unionsproducenterna påstås ha lidit. De hävdade att klaganden inte fastställde något samband mellan importen av optiska fiberkablar från Indien och den väsentliga skadan och inte i tillräcklig utsträckning beaktade andra faktorer som kunde ha orsakat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(30)

STL hävdade att analysen av orsakssambandet påverkades av att den baserades på felaktiga importvolymer. De hävdade vidare att importvolymer och marknadsandelar från Indien inte borde ses separat utan i det bredare sammanhanget av hela marknadens dynamik. Birla hävdade att den ökade importen från Indien inte var till nackdel för unionsproducenterna och att unionsproducenterna marknadsandel främst utvecklades på ett sätt som avspeglade marknadsandelen för import från andra länder. De hävdade vidare att det inte fanns något bevisat prisunderskridande eller målprisunderskridande samt att importpriserna låg över unionsindustrins priser, och att importen från Indien därför inte hade någon negativ priseffekt på unionsindustrin.

(31)

Birla, HFCL och STL hävdade att det var andra faktorer som orsakade skadan för unionsindustrin. De hävdade att importen av samma produkt från Kina, som hade lägre importpriser och större marknadsandelar, orsakade skadan, särskilt med tanke på att de absorptionsåtgärder som vidtagits av exportörer av optiska fiberkablar från Kina fortfarande hade effekt under undersökningsperioden för klagomålet (6).

(32)

STL, HFCL och Birla hänvisade vidare till ett antal andra faktorer som de menade bidrog till skadan för unionsindustrin men som inte behandlades i klagomålet, nämligen i) kostnadsökningen avseende råvaror och energi, ii) covid-19-pandemin och störningarna i leveranskedjan, iii) den betydande ökningen av investeringar, produktionskapacitet och lager (självförvållad skada), iv) import från övriga tredjeländer, v) konkurrensen mellan unionsproducenterna på unionsmarknaden, och vi) vissa klagandes konkurrensbegränsande beteende.

(33)

Europacable noterade att klagomålet tvärtom visade att den kinesiska importen inte bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. De framhöll vidare att unionsindustrin var tvungen att upprätthålla en investeringsnivå som låg i linje med marknadstillväxten för att förbli konkurrenskraftig och att unionsindustrins investeringar därför inte kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och den skada som unionsindustrin lidit. Europacable avvisade också argumentet om konkurrensbegränsande beteende eftersom det inte hade att göra med den undersökta produkten och framhöll att kostnadsökningen följdes av en ökning av försäljningspriserna. De hävdade slutligen att kommissionen under undersökningen om import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina redan hade fastställt att covid-19-pandemin endast hade en mycket begränsad och tillfällig inverkan på industrin (7).

(34)

Kommissionen ansåg att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning i den mening som avses i artikel 5.3 i grundförordningen för att en betydande ökning av dumpad import av fiberoptiska kablar med ursprung i Indien sammanföll tidsmässigt med den allmänna försämringen av unionsindustrins situation. Klagomålet visade också att importpriserna underskred unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden. Sammanfattningsvis pekade bevisningen i klagomålet på ett samband mellan importen från Indien och den skada som vållades unionsindustrin och därmed på ett orsakssamband. Dessa argument avvisades därför.

(35)

I klagomålet analyserades även andra möjliga orsaker till skada, dvs. import från andra tredjeländer, import från Kina och unionsindustrins exportresultat. Birlas, HFCL:s och STL:s påstående om att importen av samma produkt från Kina orsakade skadan avvisades. Antidumpningsåtgärder på import från Kina infördes i november 2021 och ändrades i augusti 2023 efter en absorptionsundersökning (8), och utjämningsåtgärder infördes i januari 2022 (9). Även om importvolymen från Kina fortfarande är hög ledde införandet av åtgärder till att importvolymen minskade efter första kvartalet 2022. Marknadsandelen för den kinesiska importen av optiska fiberkablar minskade från 36,6 % 2022 till 33 % under den undersökningsperiod som användes i klagomålet. Enligt Taric-statistiken minskade dessutom importvolymen av optiska fiberkablar från Kina avsevärt, med 57 % mellan fjärde kvartalet 2021 (310 249 kilometer kabel) och första kvartalet 2023 (133 164 kilometer kabel), medan priserna började öka först under tredje kvartalet 2022. Avsaknaden av en tillräcklig och långvarig prisökning togs upp i den ovannämnda absorptionsundersökningen.

(36)

Denna analys och de uppgifter som lämnats i detta avseende ansågs tillräckliga för att inleda undersökningen.

(37)

Birla menade att man i klagomålet inte tog hänsyn till åtgärdernas inverkan i den övergripande ekonomiska kontexten och inte heller till intressena hos importörerna eller användarna i unionen.

(38)

Enligt artikel 5.2 i grundförordningen behöver klaganden inte analysera aspekter som har att göra med unionens intressen i sitt klagomål, utan endast tillhandahålla bevis för dumpning, skada och orsakssamband mellan den påstått dumpade importen och den påstådda skadan. Detta argument avvisades därför.

(39)

STL hävdade att unionsindustrin inte definierades i de icke-konfidentiella handlingarna om undersökningen och att detta utgjorde en överträdelse av företagets rätt till försvar. Enligt STL:s uppfattning anges det inte vare sig i tillkännagivandet om inledande eller i svaret på makrofrågeformuläret exakt vilka producenter av optiska fiberkablar som utgör unionsindustrin. Kommissionen tillgängliggjorde förteckningen över kända unionsproducenter av optiska fiberkablar i de icke-konfidentiella handlingarna. Detta påstående avvisades därför.

(40)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(41)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Kommissionen gjorde ett representativt urval på grundval av de största produktions- och försäljningsvolymerna för den likadana produkten i unionen under undersökningsperioden, samtidigt som man säkerställde stor geografisk spridning. Urvalet bestod av tre unionsproducenter. De unionsproducenter som ingick i urvalet svarade för över 50 % av den uppskattade sammanlagda produktionsvolymen och över 75 % av den uppskattade sammanlagda försäljningen av den likadana produkten i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom på det preliminära urvalet, och det bekräftades som det slutliga urvalet.

(42)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(43)

En icke-närstående importör lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt. Inga synpunkter inkom.

(44)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Indien att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Indiens beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(45)

Elva exporterande producenter som tillhörde nio grupper av exporterande producenter i det berörda landet lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre grupper av exporterande producenter på grundval av den största representativa exportvolym till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Grupperna av exporterande producenter i urvalet svarade för mer än 80 % av den totala exporten av optiska fiberkablar från Indien till unionen under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända exporterande producenter och myndigheterna i det berörda landet.

(46)

Inga synpunkter på urvalet inkom.

(47)

Kommissionen sände frågeformulär till de exporterande producenter som ingick i urvalet, till de tre unionsproducenter som ingick i urvalet, till den importör som besvarade stickprovsformuläret och till kända användare. Samma frågeformulär gjordes även tillgängliga på internet (10) på dagen för inledandet. Kommissionen sände också ett frågeformulär till klaganden där unionsindustrins makroindikatorer efterfrågades.

(48)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(49)

Därutöver genomförde kommissionen en dubbelkontroll på distans av svaret på frågeformuläret från företaget Prysmian S.p.A. som ingick i urvalet och dess närstående företag (Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Rumänien, Spanien, Sverige) samt av svaret på makrofrågeformuläret från klaganden.

(50)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2022 till och med den 30 september 2023 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2020 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(51)

Den undersökta produkten är optiska enkelmodsfiberkablar, bestående av en eller flera fibrer försedda med eget hölje, med skyddshölje, med eller utan ingående elektriska ledare, med eller utan kontaktdon.

(52)

Följande produkter omfattas inte:

(53)

Optiska fiberkablar används som ett optiskt överföringsmedium i telekommunikationsnät i fjärr-, stads- och accessnät.

(54)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8544 70 00 (Taric-nummer 8544700010 och 8544700091) (den berörda produkten).

(55)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(56)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(57)

Kommissionen mottog en begäran om förtydligande av produktdefinitionen från en exporterande producent, Aksh Optifibre Limited (Aksh).

(58)

Aksh hävdade att optiska fiberkablar där varje enskild fiber inte är försedd med eget hölje borde undantas från undersökningen, i linje med produktdefinitionen i tillkännagivandet om inledande. I detta avseende borde ”hölje” enligt företaget förstås som ”vilket lager som helst som täcker eller tätt omsluter något i syfte att skydda det”. Aksh hävdade att alla fibrer som inte är försedda med eget hölje i denna bemärkelse skulle omfattas av HS-nummer 9001 (”optiska fiberkablar; andra än sådana enligt nr 8544”) och inte omfattas av den aktuella undersökningen. Denna exporterande producent hävdade att beskrivningen av produktdefinitionen i klagomålet var tvetydig, eftersom den anger att optiska fibrer omsluts av rör/moduler samt en eller flera mantlar för att skydda fibrerna, utan att explicit nämna höljen. Denna exporterande producent hävdade också att optiska fibrer där varje enskild fiber inte är försedd med eget hölje också används i andra tillämpningar, såsom fjärr- och stadsnät, i vilka optiska fibrer där varje enskild fiber är försedd med eget hölje inte används.

(59)

HFCL och Birla höll med Aksh om att optiska fibrer där varje enskild fiber inte är försedd med eget hölje inte borde omfattas av denna undersökning. Till stöd för sin tolkning av vad som utgör ett ”eget hölje” åberopade företagen en dom av den 21 november 2017 från den indiska överprövningstribunalen i målet Commissioner of Customs (Import) Mumbai mot Vodafone Essar Gujarat Ltd (11), som rörde tullklassificering av vissa optiska fiberkablar som importerades till Indien. Den indiska myndigheten övervägde definitionen av termen ”försedd med eget hölje” och fann att ett ”hölje” skiljer sig från en ”beläggning”.

(60)

Europacable höll inte med de indiska exporterande producenterna utan hävdade att den skyddsbeläggning som appliceras på en glasfiberkärna i allmänhet anses som ”fiber försedd med eget hölje”, vilket man också menade bekräftades av de förklarande anmärkningarna till Europeiska unionens kombinerade nomenklatur (12) där det i anmärkningen om KN-nummer 8544 70 00 fastställs att glasfiberkärnan och manteln skyddas av en beläggning som består av ett ”inre hölje av mjuk akrylat” och ett ”yttre hölje av hård akrylat”. Slutligen upprepade Europacable att den aktuella undersökningen omfattar optiska fiberkablar som används i bland annat fjärr-, stads- och accessnät, i motsats till vad Aksh hävdade.

(61)

Kommissionen ansåg att de indiska exporterande producenternas tolkning av termen ”försedd med eget hölje” inte motsvarade tolkningen i Europeiska unionen, såsom den klargjorts i de förklarande anmärkningarna till Europeiska unionens kombinerade nomenklatur. Utöver vad kommissionen redan erinrat om i skäl 18 bygger ett avgörande från en utländsk myndighet, såsom den indiska överprövningstribunalen, på utländsk rätt och kan därför inte påverka tolkningen och tillämpningen av Europeiska unionens tullagstiftning. De argument som framfördes av de indiska exporterande producenterna i detta avseende avvisades därför.

(62)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på den inhemska marknaden för varje samarbetsvillig exporterande producent som ingick i urvalet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades att den totala försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden för var och en av de exporterande producenter som ingick i urvalet var representativ.

(63)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av de exporterande producenter som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(64)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen för varje exporterande producent som ingick i urvalet på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden av vissa produkttyper inte var representativ för de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(65)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(66)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(67)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(68)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(69)

Analysen av försäljningsvolymen på hemmamarknaden visade att beroende på produkttyp och exporterande producent var 3–97 % av all försäljning på hemmamarknaden lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset, så länge över 5 % av försäljningen av respektive produkttyp på hemmamarknaden var lönsam, var högre än produktionskostnaden. Följaktligen beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden eller som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen.

(70)

För vissa produkttyper där det inte förekom någon försäljning på hemmamarknaden av den aktuella typen av den likadana produkten fastställde kommissionen i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen normalvärdet på grundval av de andra exporterande producenternas inhemska priser, utom i de fall då användningen av sådana priser skulle leda till utlämnande av konfidentiell affärsinformation. I sådana fall konstruerade kommissionen normalvärdet genom att till produktionskostnaden lägga de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden. Detaljerade uppgifter lämnades i de enskilda utlämnandena av uppgifter till de berörda exporterande producenterna, i syfte att bevara sekretessen.

(71)

För vissa produkttyper där det inte förekom någon försäljning, eller otillräcklig försäljning, av den aktuella typen av den likadana produkten vid normal handel, eller där en produkttyp inte sålts i representativa mängder på hemmamarknaden, konstruerade kommissionen normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(72)

För vissa produkttyper konstruerades normalvärdet genom att följande lades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den likadana produkten för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet under undersökningsperioden:

(73)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden lade man till de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa produkttyper. För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden lade man till de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

(74)

Under kontrollbesöken på plats hävdade HFCL-koncernen och STL-koncernen att produktionskostnaden för optiska fiberkablar inte borde omfatta den vinst som överförts mellan närstående parter eller mellan affärsenheter som tillverkar de halvfabrikat (såsom förformade glasfibrer och/eller optiska fibrer) som används vid tillverkningen av optiska fiberkablar. Dessa parter förklarade att internpriset mellan två affärsenheter, enligt finansiella, redovisningsmässiga eller skattemässiga principer, baseras på marknadspriser. Beroende på marknadspriset kan internpriset därför ha varit högre än de faktiska produktionskostnaderna för halvfabrikaten. Båda parterna hävdade att internpriset/värdet vid överföring mellan affärsenheter/närstående parter omfattade en viss procents vinst. Kommissionen använde de kostnader som bokförts och rapporterats av företaget, såsom dessa kunde konsulteras i dess redovisningssystem. Kommissionen ansåg att dessa bokförda kostnader korrekt återspeglade kostnaderna kopplade till dessa halvfabrikat och att det därför inte fanns någon grund för en justering. Påståendet avvisades därför.

(75)

För ett företag i Birla-koncernen och ett i STL-koncernen omfattade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader även utgifter och intäkter som inte var kopplade till försäljningen av optiska fiberkablar under undersökningsperioden. Dessa kostnader och finansiella intäkter beaktades därför inte vid beräkningen av de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som användes vid fastställandet av normalvärdet. Mer detaljerade förklaringar lämnades i de enskilda utlämnandena av uppgifter till dessa exporterande producenter, i syfte att bevara sekretessen.

(76)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande producenterna som ingick i urvalet skedde antingen direkt till oberoende kunder eller via närstående företag som fungerar som importörer.

(77)

För de exporterande producenter som exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(78)

STL-koncernen hävdade att dess dotterbolag i Frankrike inte agerade som en närstående importör utan hade en begränsad roll i logistiken (dvs. tillhandahöll lagertjänster).

(79)

Vid kontrollbesöket i Indien visade det sig dock att de anställda vid STL i Frankrike utförde uppgifter inom tullklarering, försäljning av optiska fiberkablar och utveckling av den franska marknaden. Kommissionen drog därför slutsatsen att dotterbolaget agerade som närstående importör och beräknade exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(80)

Exportpriset fastställdes således på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst. I avsaknad av samarbete med en icke-närstående importör förlitade sig kommissionen på den vinst som i undersökningen om Kina fastställdes för en icke-närstående importör av samma produkt som den berörda produkten i den aktuella undersökningen, vilken redovisades i intervallform och uppgick till 15–25 % (13). På grundval av detta beslutade kommissionen att räkna med en vinst på 20 %.

(81)

Dessutom sålde STL-gruppen optiska fiberkablar även till ett annat närstående företag för vilket kommissionen i det preliminära skedet inte kunde fastställa bearbetningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt rimlig vinstmarginal på grundval av vilka exportpriserna för dessa transaktioner bör konstrueras i den mening som avses i artikel 2.9 i grundförordningen. Denna försäljning beaktades därför inte vid fastställandet av exportpriset i det preliminära skedet. Kommissionen kommer dock att undersöka frågan ytterligare och fastställa dessa element i undersökningens slutliga skede.

(82)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset på grundval av priset fritt fabrik för de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(83)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenterna som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återvinna dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisernas jämförbarhet.

(84)

För att återvinna normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för transport-, lager-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och förpackningskostnader.

(85)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet: provision, kreditkostnader och bankavgifter.

(86)

För att återvinna exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för transport-, lager-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och förpackningskostnader.

(87)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet: provision, kreditkostnader och bankavgifter.

(88)

Alla företag som ingick i urvalet begärde justeringar av exportpriset för tullrestitution och befrielse från tullar och skatter på exporterade produkter (Remission of Duties and Taxes on Exported Products, RODTEP). Kommissionen noterade att det enligt artikel 2.10 b i grundförordningen är normalvärdet som ska justeras för att ta hänsyn till sådana ordningar, och inte exportpriset. Dessutom erhöll de exportörer som ingick i urvalet exportbidrag som motsvarade en viss procentandel av exportfakturans värde eller ett visst belopp per exporterad produktenhet, oavsett om tullar eller skatter faktiskt betalats för de råvaror som använts i de exporterade optiska fiberkablarna och oavsett vilket belopp de i förekommande fall uppgått till. De justeringar som begärdes kunde i slutänden inte kopplas till några belopp som motsvarar de importavgifter eller indirekta skatter som tas ut för den likadana produkten, och för det material som fysiskt ingår i denna, i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen. Av ovanstående skäl avvisades påståendet.

(89)

För de samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(90)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(91)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande producenter som ingick i urvalet, utan beaktande av de exporterande producenter som konstaterats inte ha gjort sig skyldiga till dumpning.

(92)

På denna grundval fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet till 9,0 %.

(93)

För samtliga övriga exporterande producenter i Indien fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta syfte fastställde kommissionen de exporterande producenternas grad av samarbetsvilja.

(94)

Graden av samarbetsvilja betraktades som hög i detta fall, eftersom de samarbetsvilliga exporterande producenternas export utgjorde hela den totala importen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till nivån för det företag i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(95)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(96)

Trots att den officiella importstatistiken registreras i kilogram ansåg kommissionen att denna enhet inte var lämplig för en korrekt mätning av de berörda volymerna. Undersökningen visade att industrin i allmänhet inte använder vikt utan längd som huvudsaklig volymindikator. Antingen mäts kabelns längd (kilometer kabel) eller den totala längden på de fibrer som kabeln innehåller (kilometer fiber). Under undersökningen av import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina (14) ansåg kommissionen att kilometer kabel var den lämpligaste måttenheten. Samma metod användes i detta ärende.

(97)

Den likadana produkten tillverkades av 14 producenter eller grupper av producenter i unionen under undersökningsperioden. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(98)

Den totala produktionen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till omkring 1,7 miljoner kilometer kabel. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, bland annat direkt information från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet och från fem andra unionsproducenter som stödde klagomålet samt marknadsinformation för övriga producenter. Såsom anges i skäl 41 svarade de tre unionsproducenter som ingick i urvalet för över 50 % av den uppskattade totala volym av den likadana produkten som tillverkades i unionen.

(99)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada till följd av dumpningen och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning, denna analys borde beakta den efterföljande användningen av den likadana produkt som tillverkas av unionsindustrin (företagsintern användning).

(100)

Kommissionen konstaterade att mellan 9 % och 13 % av unionsproducenternas totala produktion var avsedd för företagsintern användning under skadeundersökningsperioden. Kablarna levererades i dessa fall internt mellan avdelningar inom samma företag eller till företagsgrupper för användning i senare led, särskilt för tillverkning av kablar med kontaktdon.

(101)

Skillnaden mellan den företagsinterna marknaden och den öppna marknaden är relevant för skadeanalysen, eftersom produkter avsedda för företagsintern användning inte utsätts för direkt konkurrens från importerade produkter. Produkter som är avsedda för försäljning på den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten.

(102)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin har kommissionen samlat in uppgifter om hela verksamheten för optiska fibrer och bedömt om produktionen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(103)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer för unionsindustrin på grundval av uppgifter om den öppna marknaden. Dessa indikatorer är: försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionens marknad, marknadsandel, tillväxt, exportvolymer och exportpriser, lönsamhet, räntabilitet samt kassaflöde. I de fall där det var möjligt och motiverat jämförde kommissionen undersökningsresultaten med uppgifterna för den företagsinterna marknaden för att få en fullständig bild av unionsindustrins situation.

(104)

Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att man såg till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning (15). Dessa är: produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, löner samt kapitalanskaffningsförmåga. De hänför sig till hela verksamheten, oavsett om tillverkningen är företagsintern eller säljs på den öppna marknaden.

(105)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden enligt klagandens uppgifter plus importuppgifter från Indien enligt den metod som beskrivs i avsnitt 4.6.1.

(106)

Importen från andra tredjeländer fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat. Eftersom Eurostat fastställer importen av den berörda produkten i kilogram, räknades importen om till kilometer kabel i enlighet med skäl 96 med samma omräkningsfaktor som för indiska exporterande producenter.

(107)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (kilometer kabel)

(108)

Den totala förbrukningen i unionen, inklusive den fria och den företagsinterna marknaden, ökade med 16 % mellan 2020 och 2021, från omkring 2,4 miljoner kilometer kabel 2020 till omkring 2,7 miljoner kilometer kabel 2021. Mellan 2022 och undersökningsperioden minskade den med omkring 4 % till omkring 2,5 miljoner kilometer kabel. Den ökade förbrukningen under 2021 kan förklaras av en upphämtningseffekt efter störningarna i samband med covid-19-pandemin.

(109)

Den företagsinterna marknaden utgörs av optiska fiberkablar i konnektivitetslösningar som företagen erbjuder, däribland kablar med kontaktdon. Volymen utgjorde 9 % av den totala förbrukningen i unionen under undersökningsperioden. Den företagsinterna försäljningen ökade med 45 % under skadeundersökningsperioden.

(110)

Förbrukningen på den öppna marknaden utvecklades i linje med den totala förbrukningen i unionen. År 2021 ökade den med 15 %, följt av en minskning med 9,5 % under 2022 och en ökning med 5,7 % under undersökningsperioden. Mellan 2020 och undersökningsperioden registrerades en ökning med 1 %.

(111)

Kommissionen fastställde importvolymen från Indien på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter som ingick i urvalet och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet. Såsom nämns i skäl 96 användes kilometer kabel som måttenhet. På grundval av detta utgjorde importvolymen från Indien under undersökningsperioden 113 % av den totala import från Indien som rapporterats av Eurostat för samma period.

(112)

Europacable begärde att kommissionen vid fastställandet av importvolymer från Indien även skulle inkludera import som deklarerats enligt varukod 9001 10, och hävdade att de indiska exporterande producenterna felaktigt deklarerade import av optiska fiberkablar enligt denna kod. Det faktum att de importvolymer som deklarerats av de indiska exporterande producenterna överskred de volymer som registrerats enligt KN-nummer 8544 70 00 och Taric-nummer 8544700010 och 8544700091 skulle kunna vara en indikation på sådana felaktiga deklarationer. Eftersom de exporterande producenterna i Indien uppvisade en hög grad av samarbetsvilja fastställdes dock importkvantiteterna från Indien med stor noggrannhet, oberoende av vilka KN-nummer som använts för att deklarera importen. Detta påstående avvisades därför.

(113)

Marknadsandelen för den totala importen från Indien fastställdes på grundval av importvolymen i förhållande till den volym av total förbrukning på den öppna marknaden som anges i tabell 2.

(114)

Såsom beskrivs i skäl 90 konstaterades betydande dumpning för två av de exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen skilde därför i den vidare analysen mellan dumpad och icke-dumpad import från Indien. Den dumpade importens inverkan på unionsindustrins situation behandlas nedan, medan den icke-dumpade importens inverkan granskas som en del i analysen av orsakssambandet i skälen 182 och 183. Icke-dumpad import presenteras och diskuteras alltså i tabell 12 nedan.

(115)

Den icke-dumpade importen från HFCL-koncernen uppgick till [25–35 %] av den totala importen från Indien under undersökningsperioden. För att fastställa om undersökningsresultaten för detta företag kunde utvidgas till att omfatta all import som inte ingick i urvalet jämförde kommissionen HFCL:s priser med priser för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet. På grundval av de uppgifter som lämnats i stickprovsformulären och svaren på frågeformuläret var HFCL:s genomsnittliga exportpris [5–15 %] högre än det genomsnittliga exportpriset för de fem indiska exportörer som lämnade in svar på stickprovsformuläret. Dessa företags totala exportvolym stod för 15 % av all import från Indien till unionen. Kommissionen ansåg därför att den inte kunde utvidga undersökningsresultaten om avsaknad av dumpning när det gäller HFCL-gruppen till de exporterande producenter som inte ingick i urvalet.

(116)

Den dumpade importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Dumpad importvolym och marknadsandel

(117)

Den dumpade importen från Indien ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden, från [48 300–58 500] kilometer kabel 2020 till [136 700–165 400] kilometer kabel under undersökningsperioden. Denna ökning på 183 % överstiger med råge förbrukningsökningen och visar på omfattningen av den indiska importens marknadspenetration.

(118)

Till följd av detta ökade marknadsandelen för den dumpade importen från [2–3] % till [6–8] % under skadeundersökningsperioden, en kraftig ökning med 181 %. Det bör noteras att volymen dumpad import från Indien ökade särskilt under perioden 2020–2022.

(119)

Kommissionen fastställde priserna för den dumpade importen på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter som ingick i urvalet och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av cif-priser för de exporterande producenter som ingick i urvalet och de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet.

(120)

Det vägda genomsnittliga priset på den dumpade importen till unionen från det berörda landet utvecklades enligt följande:

Tabell 4

Importpriser (euro/kilometer kabel)

(121)

Priserna för den dumpade importen från Indien sjönk under skadeundersökningsperioden från 1 015 till 548 euro/kilometer kabel, vilket motsvarar en minskning med 46 %. Med undantag för 2020 var de indiska priserna genomgående lägre än unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden (se tabell 8).

(122)

Mot denna bakgrund fastställde kommissionen prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(123)

När exportpriset justerades i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen för beräkningen av dumpning och för beräkningen av prisunderskridandet och skademarginalen, beräknades exportpriset (konstruerat cif-pris) på grundval av fakturavärdet till den första oberoende kunden, från vilket importrelaterade justeringar till cif-punkten samt den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst drogs av, genom tillämpning på motsvarande sätt av artikel 2.9 i grundförordningen, vilket rättspraxis tillåter (16).

(124)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen för de unionsproducenter som ingick i urvalet under undersökningsperioden. För de två exporterande producenter som ingick i urvalet och som konstaterades dumpa priserna visade jämförelsen att prisunderskridandemarginalen var 37 % respektive 46 %.

(125)

Oberoende av undersökningsresultaten om prisunderskridande konstaterade kommissionen under alla omständigheter att den dumpade importen kraftigt pressade ned unionens priser, som minskade under skadeundersökningsperioden medan produktionskostnaderna ökade konstant. Unionsindustrin kunde inte höja sina priser till de nivåer som krävs för att göra rimliga vinster, vilket framgår av de målprisunderskridandenivåer som konstaterades under undersökningsperioden.

(126)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(127)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaret i frågeformuläret som lämnades in av klaganden, som omfattade uppgifter avseende samtliga unionsproducenter. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som unionsproducenterna i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Uppgifterna avsåg de unionsproducenter som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(128)

De makroekonomiska indikatorerna är: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(129)

De mikroekonomiska indikatorerna är: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(130)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(131)

Under hela skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins produktionsvolym från omkring 1,4 miljoner kilometer kabel till omkring 1,7 miljoner kilometer kabel, dvs. med sammantaget 20 %. En mer detaljerad analys visade att ökningen av produktionsvolymen främst ägde rum mellan 2020 och 2021, då volymen ökade med 18 % för att därefter öka ytterligare något, med 4 %, under 2022 och sedan minska igen, med 1 %, under undersökningsperioden.

(132)

Under skadeundersökningsperioden ökade produktionskapaciteten med 13 %, vilket avspeglar de investeringar som vissa av unionsproducenterna gjort. Trots ökningen låg investeringsnivåerna överlag kvar på mycket låga nivåer och motsvarade det minimum som krävdes för att upprätthålla unionsindustrins marknadsnärvaro.

(133)

Kapacitetsutnyttjandet ökade med 13 % under perioden 2020–2022, följt av en minskning med 4 procentenheter under undersökningsperioden, vilket beror på den minskade tillverkningen under samma period.

(134)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(135)

Under hela skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins totala försäljningsvolym i unionen på den öppna och den företagsinterna marknaden från omkring 1 miljon kilometer kabel 2020 till över 1,2 miljoner kilometer kabel under undersökningsperioden, dvs. med 22 %.

(136)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden ökade från omkring 880 000 kilometer kabel 2020 till omkring 1 040 000 kilometer kabel under undersökningsperioden, dvs. med 17 % under skadeundersökningsperioden. Detta innebar en ökning av marknadsandelen från 40,4 % 2020 till 47,2 % under undersökningsperioden.

(137)

Unionsindustrins ökade marknadsandel under skadeundersökningsperioden måste tillskrivas två huvudfaktorer: i) det faktum att prisökningar från unionsproducenternas sida som annars skulle ha ägt rum förhindrades (se avsnitt 5.1) och ii) införandet av antidumpningsåtgärder på import av optiska fiberkablar med ursprung Kina i november 2021. Under en period med i det närmaste oförändrad förbrukning återhämtade sig unionsproducenternas marknadsandel nästan uteslutande på bekostnad av den dumpade importen från Kina. Såsom förklaras i avsnitt 4.6.2.3 nedan kunde unionsindustrin inte dra full nytta av de positiva verkningarna av antidumpningstullarna mot Kina, eftersom en betydande del av den kinesiska försäljningen togs över av den dumpade indiska importen.

(138)

Unionsindustrins företagsinterna marknad (uttryckt i procent av förbrukningen på den öppna marknaden) uppvisade en ökande trend under skadeundersökningsperioden, från 6,2 % 2020 till 9,0 % under undersökningsperioden. Den företagsinterna marknaden avser optiska fiberkablar som har använts för konnektivitetsändamål (anslutningsledningar, fastighetsinterna kablar och datacentralskablar). Efterfrågan på den anslutningsbara marknaden ökar, därav den ökade företagsinterna användningen av optiska fiberkablar. Med tanke på de högre priserna på dessa produkter och den tillgängliga outnyttjade kapaciteten väljer unionsindustrin att upprätthålla den verksamhet som har inriktning mot företagsintern användning, eftersom man där kan differentiera produkter, öka kapacitetsutnyttjandet och sänka enhetskostnaden och eftersom den verksamheten hade en positiv inverkan på unionsindustrins totala lönsamhet. Den hade därför ingen negativ inverkan på unionsindustrins allmänna ekonomiska situation.

(139)

Trots de gällande antidumpningsåtgärderna på import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina kunde unionsindustrin inte återta någon betydande marknadsandel. Även om den kinesiska marknadsandelen minskade avsevärt, från 37,5 % till 22,6 %, togs den över av den dumpade och icke-dumpade importen från Indien, som ökade betydligt från 2,3 % till 6,3 %. Unionsindustrin hindrades således från att dra full nytta av att det upprättades lika villkor med den kinesiska importen och från att öka sin produktion och försäljningsvolym i enlighet med detta.

(140)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades under skadeundersökningsperioden enligt följande:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(141)

Antalet anställda inom unionsindustrin ökade med 13 % mellan 2020 och undersökningsperioden, mätt i heltidsekvivalenter. Denna utveckling följer i stort sett den utveckling av produktionsvolymen som visas i tabell 5.

(142)

Eftersom siffrorna för produktion och antal anställda följde varandra nära låg produktiviteten mätt i kilometer kabel per anställd i stort sett på en stabil nivå.

(143)

Dumpningsmarginalerna för den dumpade importen från Indien, vars marknadsandel var [6–8] %, låg avsevärt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från det berörda landet.

(144)

Optiska fiberkablar har redan varit föremål för en antidumpningsundersökning. Slutgiltiga antidumpningsåtgärder på import från Kina infördes i november 2021 och ändrades i augusti 2023 efter en absorptionsundersökning (absorptionsundersökningen) (17). Under första halvan av skadeundersökningsperioden påverkades unionsindustrins situation, inklusive dess lönsamhetsnivå, fortfarande av dumpad import från Kina, vilket diskuteras i avsnitt 5 nedan. Unionsindustrin kunde inte dra full nytta av den positiva effekten av tullarna på importen från Kina på grund av de kinesiska exportörernas absorption av de ursprungliga antidumpningstullarna och den betydande ökningen av den dumpade importen från Indien, såsom förklaras i skäl 173.

(145)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(146)

Försäljningspriserna på unionsmarknaden till icke-närstående parter (den öppna marknaden) sjönk med 5 % mellan 2020 och 2021 för att sedan öka något under de följande åren, dock utan att nå 2020 års nivåer.

(147)

Även om produktionskostnaden per enhet minskade med 5 % under perioden 2020–2021, i linje med de genomsnittliga priserna på den öppna marknaden i unionen, ökade den under perioden 2021–undersökningsperioden (med 14,5 %), medan försäljningspriserna bara ökade med 2,4 %. Kostnadsökningen mellan 2021 och undersökningsperioden berodde främst på högre råvarupriser och personalkostnader som följde inflationsutvecklingen.

(148)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(149)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade stadigt under skadeundersökningsperioden. Detta återspeglar ytterligare kostnader för arbetskraften, inbegripet anpassningar till inflationen.

(150)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(151)

Lagren hos de unionsproducenter som ingick i urvalet fluktuerade, men ökade totalt med 21 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom huvuddelen av tillverkningen sker på beställning och i enlighet med kundens specifikationer kan lagerhållningen inte betraktas som en meningsfull indikator på skada.

(152)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(153)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning.

(154)

Lönsamheten minskade kontinuerligt under hela skadeundersökningsperioden och föll från 12,7 % 2020 till 3,4 % under undersökningsperioden. Den mest betydande minskningen av lönsamheten ägde rum under 2022 parallellt med en betydande ökning av marknadsandelen för den indiska dumpade importen från [2–3] % till [6–8] %. Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins kostnader med 9 % medan försäljningspriserna minskade med 3 %, vilket berodde på pristrycket från den dumpade importen från Indien.

(155)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Utvecklingen av nettokassaflödet följde lönsamhetsutvecklingen och uppvisade en kraftig minskning, med omkring 50 %, under skadeundersökningsperioden.

(156)

Investeringarna minskade betydligt mellan 2020 och 2021, med omkring 50 %. Under skadeundersökningsperioden kunde investeringsnivån återhämta sig och till och med öka med 44 % jämfört med 2020. Investeringsnivån förblev dock totalt sett låg sedan början av skadeundersökningsperioden och investeringar gjordes främst för att göra effektivitetsvinster, underhålla befintliga anläggningar och bedriva forskning och utveckling. Som ett direkt resultat av trycket från dumpad import var unionsindustrin tvungen att skjuta upp investeringar.

(157)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Räntabiliteten utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden och föll med 43 %. Denna negativa utveckling visar att även om investeringar fortfarande gjordes för att upprätthålla och förbättra effektiviteten och konkurrenskraften, sjönk räntabiliteten för dessa investeringar avsevärt under skadeundersökningsperioden eftersom det var omöjligt för unionsindustrin att förbättra lönsamhetsgraden.

(158)

Med en så snabbt sjunkande räntabilitet hotas förmågan att anskaffa kapital i framtiden, om situationen inte skulle förbättras.

(159)

STL hävdade att unionsindustrins situation på grundval av svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet hade förbättrats tillräckligt, särskilt när det gäller produktion och produktionskapacitet, försäljning till icke-närstående kunder och företagsintern försäljning, export, sysselsättning och investeringar, och att unionsindustrin därmed inte lidit någon väsentlig skada. STL hävdade vidare att unionsproducenterna totalt sett var lönsamma, och hade olika lönsamhetsnivåer till följd av olika affärsmodeller.

(160)

Kommissionen höll inte med om STL:s slutsatser. Såsom anges i skälen 169–170 visade analysen av skadeindikatorerna att unionsindustrin led väsentlig ekonomisk skada i form av lägre vinster, minskade investeringar och lägre räntabilitet.

(161)

Förutom detta, och som förklaras i skälen 164–168, visar analysen av försäljningen inom ramen för upphandlingar att prisurholkningen accelererade trots de gällande åtgärderna på import från Kina och skulle fortsätta göra det till följd av den snabbt ökande dumpade importen från Indien STL:s påståenden i detta avseende avvisas därför.

(162)

De allra flesta optiska fiberkablar säljs genom upphandlingsförfaranden och en del säljs via individuell spotförsäljning. För att få den inblick i denna marknadsaspekt som behövdes begärde kommissionen in detaljerad information om upphandlingar från de indiska exporterande producenter och unionsproducenter som ingick i urvalet samt importörer och användare. Uppgifter om upphandlingarna, såsom förfarande, tidpunkt och andra relevanta egenskaper, begärdes in. Ingen offentlig upphandlande enhet eller telekomoperatör deltog i undersökningen och lämnade information.

(163)

Undersökningen visade en fragmenterad bild av upphandlingarna, t.ex. när det gäller förfarande, omfattning och resultat. De kan organiseras av offentliga enheter eller privata enheter såsom stora telekomoperatörer. Förhandlingar i upphandlingsförfaranden kan ta sig olika former såsom e-auktioner eller direkt anbudslämning. Upphandlingsförfarandet pågår normalt i 3–6 månader från tillkännagivandet av upphandlingen till slutförandet. Inom en till två månader efter det att upphandlingen har slutförts utfärdas inköpsorder från kunden och leveranser görs enligt de villkor som anges i avtalet. Undersökningen bekräftade att priset utgör det viktigaste köpkriteriet, eftersom upphandlingarna rör produkter vars tekniska egenskaper har specificerats i detalj (18).

(164)

Upphandlingsförfarandena intensifierade konkurrensen, eftersom närvaron av indiska exporterande producenter som lämnade anbud till mycket låga priser tvingade unionsindustrin att sänka sina priser till ohållbara nivåer i ett försök att matcha de indiska anbuden och hindrade dem från att övervältra sina ökade kostnader till kunderna. Upphandlingsvillkoren omfattar i normalfallet ingen avtalsenlig skyldighet för köparen att köpa den kvantitet som erbjudits, medan leverantören däremot brukar vara skyldig enligt avtalet att leverera den erbjudna kvantiteten till det erbjudna priset.

(165)

Med tanke på att största delen av marknaden försörjs via upphandlingar styr upphandlingsmekanismen prissättningen på marknaden. Det innebär att de indiska exportörer som lämnar anbud med mycket lägre priser än unionsindustrin är de som sätter det referenspris som unionsindustrin förväntas matcha, trots att de kvantiteter som säljs är relativt små. Detta bekräftas också av de betydande nivåer för prisunderskridande och målprisunderskridande som fastställdes i undersökningen.

(166)

HFCL begärde separata skadeanalyser för försäljning genom upphandlingsförfaranden och för spotförsäljning, då företaget hävdade att detta var två olika marknadssegment med olika prissättningsstrategier och efterfrågebeteende.

(167)

HFCL lade inte fram någon bevisning för att de olika försäljningskanalerna skulle kunna leda till olika skadevållande verkningar för unionsindustrin. Undersökningen visade dessutom att upphandlingsförfarandena dominerar marknaden för optiska fiberkablar, såsom förklaras i skäl 162. Spotförsäljning utförs huvudsakligen av samma telekomoperatörer för småskaliga projekt eller för att komplettera kvantiteter som redan upphandlats. I det här fallet är det därför sannolikt att referenspriset för en viss produkttyp ändå är kopplat till det pris som avtalats vid upphandlingen. Därför avvisades HFCL:s påstående.

(168)

Upphandlingsförfarandena är till sin natur sådana att det uppstår en viss fördröjning, som måste beaktas. När en upphandling vunnits levereras (och faktureras) de optiska fiberkablarna under de påföljande månaderna eller åren. Under skadeundersökningsperioden påverkades unionsindustrin av de försäljningsvolymer som förlorats till kinesiska exportörer innan åtgärderna infördes, och utsattes samtidigt för konkurrens från den dumpade indiska importen, vars effekter kommer att kvarstå även efter undersökningsperioden. På det hela taget bekräftade därför utvecklingen när det gäller upphandlingar att det fanns ett fortsatt förhindrande av prisökningar som annars skulle ha ägt rum. Den ökade närvaron av indiska exporterande producenter hindrade unionsindustrins återhämtning från den kinesiska importen och förväntas fortsätta ha en negativ effekt om inga åtgärder vidtas.

(169)

Flera indikatorer visade en positiv utveckling, såsom produktion, kapacitet, försäljningsvolym, marknadsandel och antal anställda. Ökningen av unionsindustrins marknadsandel kan emellertid kopplas till den minskade marknadsandelen för import från Kina, efter införandet av åtgärder i november 2021, där unionsindustrin delvis lyckades återta den marknadsandel som tidigare förlorats till importen från Kina. Samtidigt ökade dock unionsindustrins produktionskostnader, medan de genomsnittliga försäljningspriserna i unionen uppvisade en nedåtgående trend. Medan det var väntat att åtgärderna mot import från Kina skulle leda till en lättnad för unionsproducenterna, visade den kraftiga ökningen av den indiska importens marknadsandel att det fanns ett fortsatt pristryck som orsakades av den indiska exporten, med ett betydande prisunderskridande, och i alla händelser ett förhindrande av prisökningar som annars skulle ha ägt rum under hela perioden 2021–undersökningsperioden. Detta framgick tydligt av den betydande minskningen av lönsamheten och kassaflödet och de mycket låga investeringsnivåerna.

(170)

Mot denna bakgrund drog kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(171)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen. icke-dumpad import från Indien, import från Kina, import från andra tredjeländer, företagsintern försäljning, ökade råvaru- och energipriser, störningar i leveranskedjan på grund av covid-19-pandemin, unionsindustrins konkurrensbegränsande beteende, konkurrens inom unionsindustrin samt självförvållad skada till följd av en inledande ökning av investeringar, kapacitet och lager.

(172)

Försämringen av unionsindustrins situation sammanföll med den snabba ökningen av dumpad import från Indien som trängde in på unionsmarknaden i betydande volymer till priser som väsentligen underskred unionsindustrins priser och som, under alla omständigheter, förhindrade ökningar av unionsindustrins försäljningspriser som annars skulle ha ägt rum.

(173)

Volymen dumpad import från Indien ökade (såsom framgår av tabell 3) från [48 000–59 000] kilometer kabel 2020 till [137 000–165 000] kilometer kabel under undersökningsperioden, vilket är en ökning med 183 %. Importens marknadsandel ökade under samma period från [2–3] % till [6–8] %, en nästan trefaldig ökning (179 %). Under samma period (vilket framgår av tabell 6) var ökningen av unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden mindre uttalad, från 40,4 % till 47,2 %, dvs. en ökning med 17 % (6,8 procentenheter). Utifrån detta kan man dra slutsatsen att det främst har varit dumpad import från Indien som gynnats av den minskade importen från Kina.

(174)

Det genomsnittliga priset på den dumpade importen sjönk avsevärt med 46 % under skadeundersökningsperioden, såsom framgår av tabell 4, och underskred unionsindustrins försäljningspriser med i genomsnitt 37,2 % och 45,6 %. Unionsindustrins försäljningspriser på unionens öppna marknad till icke-närstående parter sjönk totalt med 3 % under perioden på grundval av analysen i tabell 8.

(175)

Prisunderskridandenivån, i kombination med unionsindustrins låga lönsamhet, visar att den dumpade importen skedde till priser som var betydligt lägre än unionsindustrins produktionskostnader, både vid upphandlingsförfaranden och vid spotförsäljning. Detta prissättningsbeteende har sedan skadeundersökningsperiodens början hindrat unionsindustrin från att helt återta den marknadsandel som tidigare förlorats till den dumpade importen från Kina och har urholkat dess vinstnivåer. Det har förhindrat prisökningar som annars skulle ha ägt rum och lett till ekonomisk skada både i form av sjunkande lönsamhet och minskade investeringar, vilket äventyrar unionsindustrins existens.

(176)

Unionsindustrin, som försökte matcha de indiska producenternas låga, dumpade priser och försvara sin försäljningsvolym under en period av ökande kostnader, kunde inte höja sina priser i samma takt som kostnaderna ökade. Detta ledde till kraftigt minskad lönsamhet för alla unionsproducenter som ingick i urvalet.

(177)

Unionsindustrin lyckades alltså visserligen öka sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden, men detta skedde på bekostnad av priserna och ledde till en betydande minskning av vinsten (då prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades) till nivåer som, såsom förklaras i avsnitt 6.1, är avsevärt lägre än unionsindustrins vinstmål.

(178)

Såsom beskrivs i skäl 158 fanns det också bevis för att vissa av unionsindustrins planerade investeringar och expansionsprojekt hade ställts in eller avbrutits på grund av ökningen av dumpad import från Indien.

(179)

Av ovanstående följer att ökningen av den dumpade importen från Indien hindrade unionsindustrin från att återta marknadsandelar och från att nå hållbara vinstnivåer.

(180)

Alla de tre exporterande producenterna hävdade att det inte fanns något samband mellan importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. De hävdade att importnivåerna från Indien var låga och att priserna inte låg på en skadevållande nivå. Mot bakgrund av ovanstående analys ansåg kommissionen att undersökningen tydligt motsade dessa synpunkter och avvisade därför dessa påståenden.

(181)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det fanns ett orsakssamband mellan den dumpade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(182)

Den icke-dumpade importvolymen från Indien utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Icke-dumpad import från Indien

(183)

Importvolymen och priserna för den icke-dumpade indiska importen baserades på de kvantiteter som rapporterades av den exporterande producenter som ingick i urvalet och som konstaterats inte bedriva dumpning. Eftersom uppgifterna bygger på information om endast ett företag, presenteras de i form av intervall för att bevara sekretessen.

(184)

Importvolymen ökade från [11 000–14 000] kilometer kabel 2020 till [95 000–118 000] kilometer kabel 2022, för att därefter minska till [67 000–83 000] under undersökningsperioden. Marknadsandelen följde samma trend och ökade från [0–1] % 2020 till [2–4] % under undersökningsperioden. Importpriserna underskred unionsindustrins priser med omkring [25–35] % under undersökningsperioden. Mot bakgrund av denna utveckling kan det inte uteslutas att denna import hade en negativ inverkan på unionsindustrins resultat och bidrog till den väsentliga skadan. Importnivåerna och marknadsandelen för den icke-dumpade importen förblev dock under hela skadeundersökningsperioden betydligt lägre än för den dumpade importen från Indien och minskade under undersökningsperioden. Kommissionen ansåg därför att de inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(185)

De tre exporterande producenter som ingick i urvalet hävdade att det var den kinesiska, snarare än den indiska, importen som vållade den väsentliga skadan för unionsindustrin, och noterade att importvolymen från Kina var mycket större än den från Indien och att priserna var lägre än priserna på import från Indien.

(186)

Importvolymen från Kina utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Import från Kina

(187)

Importen från Kina minskade under skadeundersökningsperioden, från 843 000 kilometer kabel under 2020 till omkring 514 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Marknadsandelen minskade i enlighet med detta, från 37,5 % till 22,6 %. Denna utveckling kan kopplas till de antidumpningsåtgärder på optiska fiberkablar från Kina som infördes i november 2021 efter den undersökning om Kina som nämns i skäl 17 och höjningen av antidumpningstullarna i augusti 2023 efter absorptionsundersökningen. Såsom nämns i skäl 139 var unionsindustrin inte helt skyddad från de kinesiska exporterande producenternas dumpning under skadeundersökningsperioden, eftersom importen från Kina fortsatt var starkt närvarande, till priser som absorberade antidumpningstullarna. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Kina kan ha påverkat unionsindustrins situation negativt och bidragit till den skada som lidits. Efter kommissionens beslut att fördubbla antidumpningstullarna på optiska fiberkablar från Kina (19) uppvisade emellertid importen från Kina en betydande nedåtgående trend även under skadeundersökningsperioden, i både absoluta och relativa tal. Den uppvisade dessutom en stigande prisutveckling, med genomsnittliga priser som låg över de genomsnittliga priserna för den dumpade importen från Indien. Dessutom var minskningen av unionsindustrins vinster mycket mer uttalad under 2022 och under undersökningsperioden, vilket tyder på att det är den ökande importen från Indien, snarare än den minskande importen från Kina, som vållat unionsindustrin skada.

(188)

På grundval av ovanstående avvisade kommissionen de indiska exporterande producenternas påståenden och drog slutsatsen att även om den kinesiska importen kan ha haft en negativ inverkan på unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden, försvagade den inte orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(189)

Importvolymen från andra tredjeländer än Indien och Kina utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Import från övriga tredjeländer

(190)

Importen från andra tredjeländer kom från ett flertal olika källor. De länder som hade den största importvolymen och marknadsandelen var Marocko och Förenade kungariket.

(191)

Importen från Marocko ökade från omkring 26 000 kilometer kabel 2020 till omkring 103 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Dess marknadsandel ökade från 1,2 % 2020 till 4,6 % under undersökningsperioden. Såsom framgår ovan ökade emellertid det genomsnittliga priset med omkring 20 % under samma period, och låg betydligt högre än priserna för den dumpade importen från Indien och högre än unionsindustrins priser under undersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Marocko inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(192)

Statistiken över import från Förenade kungariket under 2020 påverkades av Brexit och ansågs inte vara en tillförlitlig grund för att fastställa importvolymer och importvärden för Förenade kungariket för det året. Kommissionen uppskattade därför importnivån för 2020 till ungefär densamma som 2021 års nivå. På grundval av detta uppvisade importen från Förenade kungariket en relativt stabil trend, som totalt sett visade en liten minskning på 3 %, från omkring 80 000 kilometer kabel 2020 till omkring 78 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Dess marknadsandel minskade i linje med denna trend från 3,6 % till 3,4 % under samma period. Med tanke på att det genomsnittliga priset på importen från Förenade kungariket var betydligt högre än det genomsnittliga priset i unionen ansåg kommissionen att denna import inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(193)

Importen från Turkiet var stabil under 2020 och 2021 och ökade med 5 % under 2022 för att sedan minska med 16 % under undersökningsperioden. Totalt sett minskade importen med 11 % mellan 2020 och undersökningsperioden. I absoluta tal minskade importen från omkring 56 800 kilometer kabel 2020 till omkring 50 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Marknadsandelen förblev relativt stabil och minskade något från 2,5 % till 2,2 % under skadeundersökningsperioden. Fastän prisnivån var lägre än unionsproducenternas, kunde ingen ytterligare marknadsandel vinnas. Även om kommissionen inte kunde utesluta att denna import bidrog till skadan för unionsindustrin ansågs dess inverkan vara begränsad på grund av den låga och minskande volymen, och kommissionen drog därför slutsatsen att den inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(194)

Kommissionen ansåg att importen från Sydkorea, Indonesien, Tunisien, Mexiko och Schweiz låg på mycket låga nivåer under hela skadeundersökningsperioden. Med undantag för Tunisien och Mexiko uppvisade de betydande nedåtgående trender. Importvolymen från Tunisien och Mexiko minskade mellan 2022 och undersökningsperioden. De genomsnittliga importpriserna från dessa länder var höga och låg över unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att denna import inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(195)

Importen från andra tredjeländer minskade måttligt under skadeundersökningsperioden, i absoluta tal från 110 000 kilometer kabel 2020 till omkring 100 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import minskade från 4,9 % till 4,4 %. Den uppvisade höga och stigande prisnivåer och det finns inga indikationer på att den vållade väsentlig skada för unionsindustrin.

(196)

Som framgår av tabell 6 ökade unionsindustrins företagsinterna försäljning med 47 % under skadeundersökningsperioden.

(197)

Såsom förklaras i skäl 138 fann kommissionen dock inga bevis för att företagsintern försäljning hade någon betydande inverkan på skadeindikatorernas utveckling. Kommissionen drog därför slutsatsen att den företagsinterna användningen inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(198)

Alla exporterande producenter som ingick i urvalet hävdade att den skada som unionsindustrin lidit berodde på de ökade råvarukostnaderna och energipriserna.

(199)

Såsom förklaras i skäl 139 kunde unionsindustrin på grund av pristrycket från den dumpade importen från Indien inte höja sina priser i samma omfattning som deras kostnader ökade. Kostnadsökningen kan därför inte betraktas som en orsak till skada, utan snarare som en kostnadsökning som inte kunde återspeglas i priserna på grund av den dumpade importen från Indien. Dessa påståenden avvisades därför.

(200)

Utöver de faktorer som analyseras i skälen ovan hävdade STL att den väsentliga skada som unionsindustrin eventuellt lidit hade orsakats av störningar i leveranskedjan till följd av covid-19-pandemin, konkurrens inom unionsindustrin, självförvållad skada genom ökningar av investeringar, kapacitet och lager samt konkurrensbegränsande beteende hos vissa unionsproducenter, med hänvisning till ett antitrustbeslut från 2014 (20) om producenter av högspänningskablar och beslut som fattats senare under skadeundersökningsperioden i Brasilien (21), Spanien (22) och Förenade kungariket (23). Därutöver hävdade HFCL och Birla att felaktiga investeringsbeslut från unionsindustrins sida var orsaken till den väsentliga skada den påstods ha lidit.

(201)

I skäl 156 analyserade kommissionen de totala investeringarna och drog slutsatsen att unionsindustrins investeringar hade legat på mycket låga nivåer, motsvarande det minimum som behövdes för att upprätthålla verksamheten, under hela skadeundersökningsperioden. Kommissionen ansåg också att covid-19-pandemin endast hade en mycket begränsad och tillfällig inverkan på unionsindustrin, med tanke på att skadeundersökningsperioden löper från den 1 januari 2020 till den 30 september 2023, medan covid-19-pandemin ägde rum mellan 2020 och 2022. Det lämnades dessutom ingen bevisning för de påstådda störningarna i leveranskedjan, och ingen bevisning i detta avseende framkom heller under undersökningen. När det gäller unionsindustrins påstådda konkurrensbegränsande beteende noterar kommissionen att den antitrustundersökning som den exporterande producenten hänvisade till avsåg högspänningskablar (24) och därför saknar relevans för den berörda produkten. Inverkan av förändringar i investerings-, lager- och kapacitetsnivåer analyserades i detalj inom ramen för undersökningen, såsom anges i skälen 156, 151 och 132, och kommissionen drog slutsatsen att dessa faktorers inverkan var mycket begränsad. I synnerhet visade undersökningen att unionsindustrins lager och investeringar, i motsats till vad som hävdades, låg kvar på en mycket låg nivå. När det gäller konkurrensen mellan unionsproducenter ansåg kommissionen att sund konkurrens är önskvärt på en fri marknad och inte kan anses vara en orsak till skada. Vid undersökningen framkom ingen bevisning för att sådan konkurrens skulle ha haft skadevållande verkningar.

(202)

Alla påståenden rörande eventuella andra faktorer som kan ha orsakat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit avvisades därför.

(203)

Kommissionen fastställde att det fanns ett orsakssamband mellan den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Indien. Ökningen av den dumpade importen från Indien sammanföll med försämringen av unionsindustrins situation. Den kraftiga ökningen av den dumpade importen från det berörda landet skedde till priser som väsentligt underskred unionsindustrins försäljningspriser och till och med till prisnivåer som låg under unionsindustrins produktionskostnad. Den dumpade importen hindrade således unionsindustrin från sätta priser på den hållbara nivå som krävdes för att uppnå rimliga vinstmarginaler. Tvärtom kunde prisnivåerna inte matcha kostnadsökningen, vilket fick betydande negativa effekter på unionsindustrins lönsamhet och investeringsnivåer.

(204)

Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer av betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Kommissionen drog slutsatsen att andra faktorer, såsom importen från Kina, den icke-dumpade importen från Indien och importen från Turkiet, kan ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, men att de sammanlagda importvolymerna och prisutvecklingen var sådana att de inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Marknadsandelen för importen från dessa länder minskade från 41,7 % till 29,5 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som priserna på denna import ökade med 31 % . Den dumpade importen från Indien hade däremot en ökande marknadsandel i kombination med en konstant prissänkning, som i tid sammanföll med den skada som unionsindustrin lidit. Följaktligen kunde ingen av de andra kända faktorerna förklara unionsindustrins negativa utveckling när det gäller förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum och när det gäller lönsamhet, dess låga investeringsnivåer och räntabilitetens negativa utveckling.

(205)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(206)

I syfte att fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(207)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(208)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna, forskning och utveckling (FoU) och innovation samt den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Vinstmarginalen bör inte vara lägre än 6 %.

(209)

Klaganden föreslog ett vinstmål på 13,4 %, med hänvisning till undersökningen om Kina (25), och betonade att höga vinstnivåer krävs inom denna starkt investeringsdrivna industri, där betydande ekonomiska resurser används för forskning och utveckling, i syfte att kunna investera i framtida teknik och särskilt för att utveckla 5G-nätet i unionen. Vissa unionsproducenter hävdade att vinstmålet borde på sättas till 15 %.

(210)

Kommissionen noterade att det vinstmål som fastställdes i undersökningen om Kina var 12,4 %. För att fastställa vinstmålet undersökte kommissionen dessa påståenden tillsammans med de synpunkter som lämnats in av de exporterande producenterna och de tillgängliga uppgifter i ärendehandlingarna som var relevanta för kraven i artikel 7.2c i grundförordningen.

(211)

Birla motsatte sig att det vinstmål som använts i undersökningen om Kina skulle vara lämpligt i den ekonomiska kontext som den aktuella undersökningen utgjorde. Birla ifrågasatte behovet av ytterligare investeringar från unionsindustrins sida, eftersom betydande investeringar redan har gjorts för att utveckla 5G-nätet i unionen. Företaget hävdade också att unionsindustrin inte kunde förvänta sig alltför höga vinstmarginaler samtidigt som den gjorde massiva investeringar. Birla hävdade vidare att telekomoperatörerna i unionen, som är de viktigaste köparna av optiska fiberkablar, stod inför allt svårare marknadsförhållanden och inte längre klarade av att möta de höga vinstmarginalförväntningarna hos unionsproducenterna av optiska fiberkablar.

(212)

STL hävdade att det vinstmål som fastställts i undersökningen om Kina var irrelevant, eftersom vinstmålet måste baseras på lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det land som är föremål för den aktuella undersökningen, dvs. Indien. Som svar på detta påstående hävdade klaganden att de indiska producenterna inte har lagt fram några argument som visar på förändrade förhållanden som skulle innebära att det vinstmål som fastställts i undersökningen om Kina inte längre skulle vara lämpligt. Som svar på detta argument hävdade STL att det vinstmål som fastställdes i undersökningen om Kina baserades på en annan ekonomisk verklighet och därför inte var relevant för den aktuella undersökningen. Den relevanta tidsramen för beräkningen av vinstmålet borde ligga efter 2020. STL hävdade dessutom att en betydande ökning av klagandenas investeringsnivå jämfört med undersökningsperioden för undersökningen om Kina (1 juli 2019–30 juni 2020) ägde rum från 2022 och framåt, vilket skulle innebära en förändring av förhållandena jämfört med undersökningen om import av optiska fiberkablar från Kina.

(213)

När det gäller behovet av framtida investeringar i tillverkningen av optiska fiberkablar noterade kommissionen att European Telecom Network Operators (ETNO) i sin senaste rapport State of Digital Communications reviderade upp sina prognoser för utbyggnaden av FTTH-nät i unionen, vilket tyder på en förväntad stark framtida efterfrågan (26). Kommissionen avvisade därför påståendet att inga ytterligare investeringar skulle vara nödvändiga.

(214)

När det gäller påståendet att telekomoperatörerna inte klarade av att tillgodose unionsindustrins höga vinstmarginalförväntningar noterade kommissionen att optiska fiberkablar utgör en mycket liten del av EU:s telekomoperatörers investeringar, som enligt ETNO uppgick till 59,1 miljarder euro 2022 (27). Med en total förbrukning i unionen på omkring 2,5 miljoner kilometer kabel (28) och ett genomsnittligt pris på 756 euro per kilometer kabel (29) skulle telekomoperatörernas kostnader för optiska fiberkablar utgöra omkring 3 % av deras investeringar. Dessutom fastställs vinstmålet i syfte att kunna avgöra vilken lönsamhet unionsindustrin skulle kunna uppnå om det inte förekom någon dumpad import, med hänsyn tagen till vissa framtida investeringar. Huruvida tullar inte skulle strida mot unionens övergripande intresse granskas i skälen 223–226, där bland annat tullarnas eventuella inverkan på industrier i senare led behandlas. Birlas och STL:s påståenden i detta avseende måste därför avvisas.

(215)

När det gäller STL:s påstående att vinstmålet måste baseras på lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det land som är föremål för den aktuella undersökningen erinrade kommissionen om att vinstmålet måste fastställas med hänsyn till ett antal faktorer, särskilt den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Även detta påstående avvisades därför.

(216)

I detta avseende drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrins priser hölls nere under undersökningsperioden, främst av den dumpade importen från Indien. På samma sätt påverkades den ekonomiska verkligheten före ökningen av importen från Indien, dvs. före 2020, av den dumpade importen från Kina. Vinsterna under denna period ansågs inte vara en lämplig grund för att fastställa vinstmålet. Kommissionen undersökte därför unionsindustrins lönsamhet på grundval av de vinster som nåddes före den period som påverkats av import från såväl Kina som Indien.

(217)

Såsom konstaterades i undersökningen om Kina kunde de unionsproducenter som ingick i urvalet genomgående upprätthålla vinster på 12,6 % respektive 12,4 % under 2015 och 2016. Dessa år ansågs vara de mest representativa för lönsamheten under normala konkurrensförhållanden inom denna industri.

(218)

Kommissionen ansåg att denna analys fortfarande är giltig, särskilt med tanke på att priserna under skadeundersökningsperioden för den aktuella undersökningen fortfarande delvis pressades ned av den kinesiska importen, såsom konstaterats i absorptionsundersökningen. Kommissionen drog därför slutsatsen att ett vinstmål på 12,4 % fortfarande skulle avspegla den förväntade lönsamhetsnivån under normala konkurrensförhållanden. Argumentet att en ökning av investeringarna skulle utgöra en ”förändring av förhållandena” som skulle kräva en ny bedömning av vinstmålet avvisades därför.

(219)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen de framtida kostnader för unionsindustrin som följer av de multilaterala miljöavtal och tillhörande protokoll som unionen är part i, samt av de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia, under den period då åtgärden tillämpas. Det rapporterades inga sådana framtida kostnader av unionsindustrin. På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa vinstmålet på 12,4 % (se skäl 217) på produktionskostnaden under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(220)

Kommissionen fastställde därefter skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande producenter i Indien för vilka dumpning konstaterats, vilket även fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionsproducenter som ingick i urvalet sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(221)

Nivån för undanröjande av skada för ”andra samarbetsvilliga företag” och för ”alla övriga företag” definieras på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag (se skälen 91–94).

(222)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(223)

Unionsindustrin består av 14 producenter eller grupper av producenter med omkring 5 140 anställda (i heltidsekvivalenter). Producenterna är mycket spridda över hela unionen.

(224)

Införandet av åtgärder skulle öka prisnivåerna i unionen och därmed göra det möjligt för unionsindustrin att höja sina priser i linje med de ökade produktionskostnaderna. Detta skulle ge mer hållbara vinstnivåer och möjliggöra för unionsindustrin att höja sin investeringsnivå och återuppta investeringarna i innovationer som är nödvändiga för att unionsindustrin ska kunna upprätthålla en konkurrenskraftig ställning på marknaden, bibehålla sin marknadsnärvaro och återta de marknadsandelar den tidigare förlorat till den dumpade importen från Kina.

(225)

Om inga åtgärder vidtas får detta sannolikt en betydande negativ inverkan på unionsindustrin i form av fortsatt förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum och eventuellt en prisnedgång. En ytterligare prisnedgång skulle innebära att unionsindustrin på kort sikt skulle gå med förlust. För att undvika en försämring av lönsamheten kan unionsindustrin besluta att behålla sina nuvarande prisnivåer, som dock redan nu är ohållbara, eller att höja sina priser på bekostnad av försäljningen. Detta skulle leda till en omedelbar minskning av produktionsvolymen. I ett sådant läge skulle unionsindustrin dessutom vara förhindrad från att höja sina investeringsnivåer, vilket krävs om den ska kunna försvara sin närvaro på marknaden genom att erbjuda innovativa lösningar och produktutveckling. Till följd av detta skulle unionsindustrin drabbas av ytterligare ekonomiska försämringar, sett till lönsamhet och investeringar, vilket skulle äventyra dess framtid. Om inga åtgärder införs kan det förväntas att ökningen av den dumpade importen från Indien skulle fortsätta och till och med öka avsevärt, med tanke på de betydande prisunderskridandemarginalerna och marknadens karaktär, som präglas av upphandlingar med långsiktiga effekter. I en sådan situation skulle unionsindustrin inte kunna återhämta sig från de skadevållande verkningarna.

(226)

Därför dras slutsatsen att provisoriska åtgärder ligger i unionsindustrins intresse.

(227)

Den dag då förfarandet inleddes kontaktades 51 kända importörer och användare, som uppmanades att samarbeta i undersökningen. En importör registrerade sig som berörd part men besvarade inte frågeformuläret. Därmed samarbetade ingen icke-närstående importör i undersökningen.

(228)

Då inga icke-närstående importörer samarbetade kunde kommissionen inte fastställa antidumpningstullarnas exakta inverkan på deras verksamhet. I undersökningen om Kina fastställde kommissionen att importörerna hade vinstmarginaler på över 20 % och att tullar antingen skulle kunna absorberas eller åtminstone delvis övervältras till importörernas kunder (30). Inga fakta eller bevis som motsäger dessa resultat har framkommit i den aktuella undersökningen.

(229)

Antidumpningsåtgärderna kommer sannolikt att få viss negativ inverkan på importörerna och kan minska lönsamheten för dem, men kommissionen ansåg att de ändå kommer att kunna absorbera och/eller övervältra en del av den kostnadshöjning som tullen orsakar till sina kunder. De har också möjlighet att hitta alternativa försörjningskällor, däribland Indien till icke-dumpade priser. Därför drog kommissionen slutsatsen att icke-närstående importörer inte skulle påverkas oproportionerligt av att åtgärderna införs.

(230)

Den undersökta produkten anskaffas av flera industrier, främst telekomoperatörer, offentliga organ (såsom kommuner) som äger eller kontrollerar fibernät, installatörer och distributörer. Ingen av dessa parter samarbetade.

(231)

Endast en användare som var verksam inom telekomindustrin samarbetade i undersökningen. Användarens svar på frågeformuläret innehöll inga argument eller uppgifter om aspekter som rörde unionens intresse. Användaren importerade inte optiska fiberkablar från Indien och uttryckte varken stöd för eller motstånd mot åtgärderna.

(232)

Kommissionen ansåg också, såsom anges i skäl 213, att optiska fiberkablar endast utgör en mindre del av användarnas totala kostnader, eftersom den viktigaste kostnadsdrivande faktorn för fiberutbyggnaden är kopplad till bygg- och anläggningsarbeten.

(233)

Därför drogs slutsatsen att åtgärderna inte skulle påverka användarna oproportionerligt.

(234)

STL hävdade att ett införande av antidumpningsåtgärder på import av optiska fiberkablar från Indien från kommissionens sida skulle motverka en motståndskraftig och oberoende leveranskedja i unionen. Detta påstående utvecklades inte vidare. Den exporterande producenten lämnade inte heller någon bevisning, någon ytterligare information eller någon analys till stöd för påståendet.

(235)

Undersökningen har visat att det fanns flera försörjningskällor på unionsmarknaden. Andra länder än Indien och Kina (varav de största var Marocko och Förenade kungariket) hade en andel på 14,5 % av den totala unionsmarknaden, och det förekom även icke-dumpad import från Indien. Såsom framgår av skäl 130 hade unionsindustrin dessutom en outnyttjad kapacitet på nästan 40 % som skulle kunna användas för att försörja unionsmarknaden. Detta argument avvisades därför.

(236)

Samma exporterande producent hävdade att unionsmarknaden domineras av en grupp stora producenter och att införandet av åtgärder skulle förvärra denna situation, vilket skulle kunna ge till skadliga effekter som högre priser, mindre valmöjligheter för konsumenterna och ökad risk för konkurrensbegränsande beteende från unionsindustrins sida.

(237)

Inte heller i detta fall vidareutvecklade den exporterande producenten sitt påstående, och tillhandahöll ingen bevisning, ytterligare information eller analys till stöd för det.

(238)

Kommissionen ansåg att unionsindustrin bestod av 14 unionsproducenter eller grupper av producenter som konkurrerade med varandra på unionsmarknaden, utöver den icke-dumpade importen från Indien samt importen från Kina och andra tredjeländer. Det ansågs därför råda tillräckligt hög konkurrens. Påståendet om risken för konkurrenshämmande beteende från unionsindustrins sida i framtiden är högst spekulativt och avvisades.

(239)

Alltså avvisades samtliga påståenden om konkurrenssituationen på unionsmarknaden.

(240)

Optiska fiberkablar behövs för att bygga upp snabba bredbandsnät. De har därför stor betydelse för medborgare, företag och offentliga organ runtom i unionen som är beroende av dessa nät för hemarbete, för hemstudier, för att driva företag eller tillhandahålla tjänster. Investeringar genom programmet NextGenerationEU (31) är en av Europeiska unionens huvudprioriteringar och har även syftet att bygga ut en högteknisk bredbandsinfrastruktur som når ut överallt i EU. Optiska fiberkablar är därför nyckeln till EU:s digitala decennium (32) och även för dess digitala suveränitet.

(241)

Införandet av antidumpningsåtgärder skulle befria unionsindustrin från det pristryck på unionsmarknaden som orsakas av den dumpade importen från Indien och göra det möjligt för dem att höja sina priser i linje med kostnadsökningarna. Detta skulle ha en positiv inverkan på deras lönsamhet och investeringsnivåer och göra det möjligt för dem att försvara sin marknadsposition och investera i ny teknik. Slutligen är unionsproducenternas överlevnad nyckeln till EU:s digitala suveränitet. Om inga åtgärder infördes skulle det tvärtom innebära att unionsindustrins lönsamhet snabbt skulle försämras ytterligare och att den på sikt inte skulle kunna utvecklas, vilket skulle leda till förlust av marknadsandelar och eventuellt nedläggning av fabriker.

(242)

Samtidigt skulle åtgärder inte förhindra att importvaror från tredjeländer (inte heller från Indien) konkurrerar under rättvisa former på unionsmarknaden. Vid undersökningen framkom ingenting som visade att åtgärderna skulle ha en oproportionerlig negativ inverkan på importörer eller på industrier i senare led.

(243)

Sammantaget fastslår kommissionen således att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien i detta skede av undersökningen.

(244)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(245)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(246)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(247)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(248)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. De företag som omfattas av individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(249)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(250)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(251)

Statistik över optiska fiberkablar uttrycks ofta i kilometer kabel. Det anges emellertid inte någon sådan extra mängdenhet för optiska fiberkablar i den kombinerade nomenklatur som fastställs i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (33). Därför måste det föreskrivas att det inte bara är vikten i kilogram eller ton utan även antalet kilometer kabel av importen av den berörda produkten som måste anges i deklarationen för övergång till fri omsättning. Antalet kilometer kabel bör anges för KN- och Taric-nummer.

(252)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(253)

MP Birla-koncernen kommenterade riktigheten i beräkningen av dess dumpningsmarginal. Efter analys korrigerade kommissionen beräkningen och den relevanta dumpningsmarginalen.

(254)

Alla andra synpunkter som mottagits efter utlämnandet av uppgifter på förhand kommer att behandlas i det slutgiltiga skedet.

(255)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen inom en fastställd tidsfrist.

(256)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.