Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/3014 av den 13 december 2024 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien

(1)

Den 16 november 2023 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien (det berörda landet) på grundval av artikel 5 grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 3 oktober 2023 av Europacable (klaganden). Klagomålet ingavs på vägnar av unionsindustrin för optiska fiberkablar i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Såsom anges i skälen 3 och 4 i kommissionens genomförandeförordning om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien (3) (förordningen om provisorisk tull) gjordes importen av den berörda produkten inte till föremål för registrering. Inga parter har inkommit med några synpunkter på detta.

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 14 juni 2024 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Synpunkter inkom från MP Birla Group (Birla-koncernen) (4).

(5)

Efter att den sammanfattning av föreslagna tullar som nämns i skäl 4 hade lämnats ut hävdade STL-koncernen att dokumentet med förhandsinformation var ofullständigt eftersom kommissionen inte hade lämnat några detaljerade förklaringar om varför påståendet om eliminering av koncerninterna vinster hade avvisats. I detta skede av förfarandet beaktade kommissionen endast synpunkter avseende skrivfel i dumpningsberäkningen. STL-koncernens invändning gällde inte några sådana skrivfel. Kommissionen lämnade dessutom detaljerade förklaringar till avvisandet av påståendet om eliminering av koncerninterna vinster i skäl 74 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen ansåg därför att dokumentet med förhandsinformation och det preliminära utlämnandet av uppgifter innehöll fullständiga uppgifter i enlighet med artikel 19a i grundförordningen, vilket gjorde det möjligt för företaget att lämna synpunkter på det preliminära utlämnandet av uppgifter.

(6)

Den 12 juli 2024, genom förordningen om provisorisk tull, införde kommissionen provisoriska antidumpningstullar på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien.

(7)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder (det preliminära utlämnandet av uppgifter) lämnade klaganden och de exporterande producenterna Birla-koncernen, STL-koncernen (5), APAR, Aberdare Technologies Private Limited (Aberdare) och Finolex Cables Limited (Finolex) samt de indiska myndigheterna skriftliga inlagor med synpunkter inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(8)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Höranden hölls med STL- och Birla-koncernerna.

(9)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter fortsatte kommissionen att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. För att komma fram till de slutgiltiga avgörandena beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(10)

Såsom anges i skäl 81 i förordningen om provisorisk tull undersökte kommissionen vidare STL-koncernens exportförsäljning via dess andra närstående företag för att fastställa det konstruerade exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(11)

I detta syfte genomförde kommissionen i enlighet med artikel 16 i grundförordningen ett kontrollbesök på plats hos Metallurgica Bresciana (Dello, Italien) för att kontrollera de uppgifter som lämnats.

(12)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien (det slutliga utlämnandet). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet.

(13)

Synpunkter efter det slutliga utlämnandet inkom från två koncerner av exporterande producenter, nämligen Birla-koncernen och STL-koncernen.

(14)

Parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Birla-koncernen och STL-koncernen hördes.

(15)

Kommissionen lämnade ut ytterligare uppgifter den 30 oktober 2024 med avseende på synpunkter från de indiska myndigheterna efter det preliminära utlämnandet av uppgifter som inte hade behandlats vid det slutliga utlämnandet. Inga ytterligare synpunkter lämnades på det ytterligare utlämnandet av uppgifter.

(16)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande inledandet av undersökningen efter införandet av provisoriska åtgärder bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 7–39 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande urvalet av unionsproducenter, importörer och exporterande producenter i Indien bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 40–46 i förordningen om provisorisk tull.

(18)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 50 i förordningen om provisorisk tull.

(19)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade Europacable sina invändningar mot de indiska exporterande producenternas påstående om att optiska fibrer ”som inte är försedda med eget hölje” bör undantas från produktdefinitionen. De uppmärksammade kommissionen på risken för att importen deklareras enligt fel KN-nummer och begärde att kommissionen skulle informera EU:s tullmyndigheter om denna potentiella risk. Kommissionen noterade denna synpunkt.

(20)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande den undersökta produkten, den berörda produkten, den likadana produkten och produktdefinitionen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 51–61 i förordningen om provisorisk tull.

(21)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen skriftliga synpunkter från de indiska myndigheterna, två exporterande producentgrupper som ingick i urvalet (Birla- och STL-koncernerna), tre samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet och från klaganden.

(22)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade Birla-koncernen fyra synpunkter på beräkningen av normalvärdet, särskilt när det gäller vissa aspekter som är relevanta för fastställandet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den likadana produkten under undersökningsperioden. Kommissionen godtog en synpunkt eftersom den befanns vara berättigad och avvisade de tre övriga påståendena. När det gäller de synpunkter som avvisades noterade kommissionen att synpunkterna i sig, liksom respektive analys och resonemang, är konfidentiella. Endast i samband med det särskilda utlämnandet av uppgifter lämnade kommissionen ingående förklaringar till Birla-koncernen.

(23)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade STL-koncernen och de indiska myndigheterna samma påstående som i skäl 74 i förordningen om provisorisk tull, dvs. att produktionskostnaden för optiska fiberkablar inte borde omfatta den vinst som överförts mellan närstående parter eller mellan affärsenheter som producerar de halvfabrikat (såsom förformade glasfibrer och/eller optiska fibrer) som används vid produktionen av optiska fiberkablar. Varken STL-koncernen eller de indiska myndigheterna lämnade emellertid några nya uppgifter jämfört med kontrollbesöket. Kommissionen vidhöll därför sina preliminära slutsatser och avvisade påståendet.

(24)

Efter det slutliga utlämnandet lämnade Birla-koncernen två synpunkter på beräkningen av normalvärdet, närmare bestämt behandlingen av vissa finansiella kostnader och källan till försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst vid konstruktionen av normalvärdet. Kommissionen avvisade båda påståendena. Kommissionen noterade dessutom att synpunkterna i sig, liksom respektive analys och resonemang, är konfidentiella. Närmare förklaringar lämnades till Birla-koncernen.

(25)

Efter det slutliga utlämnandet upprepade STL-koncernen att kommissionen bör ta hänsyn till elimineringen av affärsenhetsinterna vinster i enlighet med företagens räkenskaper, dvs. indisk god redovisningssed och IFRS-standarder. STL-koncernen hävdade dessutom att de vinster som eliminerades inom företaget inte var kostnader i samband med produktionen och försäljningen av den berörda produkten i den mening som avses i artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet och artikel 2.5 i grundförordningen. STL-koncernen hävdade också att kommissionen inte förklarade varför den använde affärsenheternas datauppsättning i stället för de konsoliderade finansiella rapporterna för de två företag som ingår i STL-koncernen. STL-koncernen hävdade slutligen att kommissionen inte hade beaktat all tillgänglig bevisning för en korrekt kostnadsfördelning i enlighet med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet och artikel 2.5 i grundförordningen genom att avvisa de konsoliderade rapporterna.

(26)

För beräkningen av dumpningsmarginalen fastställs produktionskostnaderna per produkttyp, dvs. produktkontrollnummer, och det gör även de dumpningsbelopp som sedan används för att beräkna dumpningsmarginalerna. I företagens interna räkenskaper (STL och STCS) redovisas de enligt det ”materialnummer” som kan kopplas till det produktkontrollnummer som fastställts i denna undersökning. Företagens konsoliderade rapporter gjorde det inte möjligt att fastställa produktionskostnaden per produktkontrollnummer och kunde därför inte användas.

(27)

I enlighet med vad som anges i skäl 74 i förordningen om provisorisk tull använde kommissionen dessutom de produktionskostnader som bokförts och rapporterats av företagen i deras redovisningssystem och kontrollerats av kommissionen. Dessa bokförda kostnader för affärsenheterna återspeglade korrekt kostnaderna kopplade till de halvfabrikat som används vid produktionen av optiska fiberkablar. Under kontrollbesöket begärde kommissionen att företagen skulle lämna detaljerade förklaringar om den vinst som överförts mellan affärsenheterna. Kommissionen noterade att STL-koncernen tillhandahöll olika uppskattningar av affärsenheternas teoretiska vinster, utan att lägga fram någon underliggande bevisning, och inte kunde fastställa någon koppling mellan den konsoliderade vinsten (beräknad på grundval av eliminering av affärsenhetsinterna vinster) och produktionskostnaden för optiska fiberkablar på nivån för materialnumret.

(28)

När det gäller påståendet att kommissionen inte beaktade all tillgänglig bevisning för korrekt kostnadsfördelning noterade kommissionen dessutom att företagsinterna vinster inte tas upp i artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet och artikel 2.5 i grundförordningen. Enligt dessa artiklar ska kostnaderna normalt beräknas på grundval av bokföringen för den part som är föremål för undersökningen. Denna fråga tas inte upp i den aktuella undersökningen, eftersom kommissionen fastställde företagens kostnader för optiska fiberkablar på grundval av deras bokföring. I dessa artiklar föreskrivs dessutom den metod som ska användas när företagets räkenskaper inte på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten och i synnerhet att kostnaderna, om ingen lämplig metod skulle finnas tillgänglig, i första hand ska fördelas på grundval av omsättningen. Återigen tas denna fråga inte upp i den aktuella undersökningen, eftersom företaget bokförde kostnaderna för den berörda produkten per affärsenhet och det därför inte var nödvändigt med en kostnadsfördelning. Slutligen innehåller dessa artiklar bestämmelser om hur kostnader ska hanteras under inledningsskedet, vilket inte är aktuellt i detta fall.

(29)

Kommissionen ansåg att all tillgänglig bevisning har bedömts korrekt och använts för fastställandet av normalvärdet. Bevisningen ansågs tillförlitlig och lämplig. Dessa påståenden avvisades därför.

(30)

Inom STL-koncernen erhöll ett närstående företag (STL) royaltyer och huvudkontorsavgifter från ett annat närstående företag inom samma koncern (STCS). I det preliminära skedet omfattade kommissionens beräkningar av försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna för STL:s försäljning av optiska fiberkablar inte intäkterna från de royaltyer och huvudkontorsavgifter som betalats ut av STCS. För konsekvensens skull hävdade STL-koncernen och de indiska myndigheterna att kommissionen, vid beräkningen av STCS försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, också borde bortse från de kostnader som STCS ådragit sig i samband med utbetalningen av dessa royaltyer och huvudkontorsavgifter.

(31)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. De utbetalda royaltyerna och huvudkontorsavgifterna avsåg tydligt produktionen eller försäljningen av optiska fiberkablar och dessa kostnader måste därför inkluderas i det totala beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i samband med försäljningen av sådana kablar. För STL:s del betraktas STCS utbetalda royaltyer och huvudkontorsavgifter som intäkter. I synnerhet har intäkterna från försäljningen av royaltyer ingen reell koppling till ”exportörens eller producentens tillverkning och försäljning av den likadana produkten” i den mening som avses i artikel 2.6 i grundförordningen. Med andra ord har intäkterna från immateriella rättigheter ingen ”reell koppling till produktionen och försäljningen av den specifika undersökta produkten” i den mening som avses i tribunalens dom i Svezamålet (6). Dessa intäkter är kopplade till vad som i huvudsak är en anknuten verksamhet enligt detta förfarande. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(32)

Efter det slutliga utlämnandet hävdade STL-koncernen att kommissionen hade tillämpat dubbla måttstockar genom att behandla de royaltyer och huvudkontorsavgifter som betalades av STCS som en kostnad och därför inkluderat dessa kostnader i beräkningen av STCS försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, medan den inte tog med motsvarande intäkter för STL vid beräkningen av STL:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. STL-koncernen upprepade att kostnaderna och intäkterna från royaltyer och huvudkontorsavgifter för båda företagen antingen bör exkluderas eller inkluderas i beräkningen av dessa företags försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(33)

Kommissionen klargör att kostnaderna för försäljningen av de produkter som tillverkats av ett företag och de administrativa kostnaderna ingår i beräkningen av ett företags försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Intäkterna från försäljningen av produkter eller tjänster är dock intäkter och utgör per definition inte försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. För beräkningen av STCS försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader var kommissionen därför tvungen att inkludera de utgifter som betalades i samband med royaltyer och huvudkontorsavgifter för optiska fiberkablar, eftersom de var kopplade till försäljningen av optiska fiberkablar. Vid beräkningen av STL:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader beaktades också utgifter i samband med försäljningen av optiska fiberkablar, och det fanns ingen faktisk grund för att dra av intäkterna från försäljningen av royaltyer och huvudkontorsavgifter från försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna med avseende på optiska fiberkablar, eftersom de inte var kopplade till försäljningen av optiska fiberkablar. STL-koncernen har inte heller kopplat dessa intäkter till STL:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som användes vid beräkningen för företaget och som de kunde kompensera för. Påståendet avvisades därför.

(34)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande fastställandet av normalvärdet bekräftas härmed alla slutsatser i skälen 62–75 i förordningen om provisorisk tull.

(35)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter undersökte kommissionen STL-koncernens närstående företag Metallurgica Bresciana, som importerade optiska fiberkablar från Indien. STL-koncernen hävdade att denna import användes av Metallurgica Bresciana för att producera andra produkter. Kontrollen på plats visade emellertid att dotterbolagets mervärde var minimalt och att denna försäljning därför var återförsäljning av optiska fiberkablar som importerats från Indien. STL-koncernen uppgav vidare att dessa inköp gjordes för att komplettera Metallurgica Brescianas varuutbud. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att Metallurgica Bresciana var en producent av optiska fiberkablar, men att företaget inom ramen för dessa transaktioner fungerade som en närstående importör/handlare. Kommissionen tillämpade därför artikel 2.9 i grundförordningen på dessa transaktioner, såsom beskrivs i skäl 80 i förordningen om provisorisk tull vad gäller andra närstående importörer/handlare.

(36)

STL-koncernen och de indiska myndigheterna upprepade samma påstående som i skäl 78 i förordningen om provisorisk tull, dvs. att kommissionen bör behandla det närstående företaget STL France som en filial som tillhandahåller lagertjänster och inte som en närstående importör. Inga ytterligare bevis lämnades i detta avseende.

(37)

Kommissionen vidhöll därför sin ståndpunkt att STL France agerade som närstående importör och att exportpriset därför måste konstrueras i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(38)

Efter det slutliga utlämnandet hävdade STL-koncernen att kommissionen borde ha genomfört en fysisk inspektion på plats hos STL France och att kommissionen missade de ”grundläggande visuella element” hos denna enhet som skulle ha fått kommissionen att inse att STL France ”liknade en handlare” snarare än en importör. STL-koncernen hävdade att en vinst på 10 % på grundval av vinsten för ”handlare i Kina eller Hongkong” som användes i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen vid undersökningen av optiska fiberkablar mot Kina borde användas om företaget ska betraktas som en handlare. STL-koncernen hävdade dessutom att STL France behandlades på ett diskriminerande sätt eftersom kommissionen ”inspekterade” Metallurgica Bresciana vid dess lokaler i Italien. I sina konfidentiella synpunkter på det slutliga utlämnandet hänvisade STL-koncernen till bevisning som samlats in under kontrollbesöket på plats hos STL.

(39)

För det första noterade kommissionen att STL-koncernen lämnade motsägelsefulla uppgifter om STL Frances roll. STL-koncernen påstod inledningsvis att STL France var ett lager, men efter det slutliga utlämnandet började man utan ytterligare förklaringar hävda att STL France skulle vara en handlare och inte en importör.

(40)

Kommissionen klargjorde att den inte genomför fysiska inspektioner av företagens lokaler i samband med en undersökning avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, utan, såsom anges i artikel 16 i grundförordningen, genomför ”besök hos importörer, exportörer, handlare, agenter, producenter och branschföreningar och organisationer för att kontrollera bokföringen och de uppgifter som lämnats om dumpning och skada”. Den utför med andra ord kontrollbesök på plats för att förvissa sig om att uppgifterna i frågeformuläret är tillförlitliga, vilket innebär att syftet med en kontroll på plats är att stämma av det frågeformulär som lämnats in med företagets räkenskaper och de detaljerade räkenskapshandlingar som finns hos företagen.

(41)

Kommissionen genomförde ett kontrollbesök på plats hos Metallurgica Bresciana i Italien, eftersom uppgifterna inte kunde kontrolleras under kontrollbesöket i STL-koncernens lokaler i Indien. Å andra sidan kunde kommissionen kontrollera de uppgifter som lämnats av STL France under kontrollbesöket på plats i STL:s lokaler, eftersom det fanns tillgång till STL Frances räkenskaper. I svaret på skrivelsen med begäran om kompletterande upplysningar uppgav STL-koncernen dessutom att det redovisningssystem som STL France använde fanns tillgängligt i Indien, men att räkenskaperna för Metallurgica Bresciana endast fanns tillgängliga vid anläggningen i Italien eftersom alla dess räkenskaper förvarades i Italien. De två företagen befann sig inte i samma situation, vilket motiverade undersökningsgruppens olika tillvägagångssätt. Dessutom erinrades det om att det inte finns någon rättslig skyldighet att genomföra en kontroll på plats. Företaget kunde dessutom inte heller förklara vilka visuella element som skiljer en handlare från en importör. Därför avvisades påståendet att kommissionen borde ha genomfört ett kontrollbesök på plats hos STL France och att den hade behandlat detta företag på ett diskriminerande sätt.

(42)

När det gäller påståendet att STL France bör betraktas som en handlare klargjorde kommissionen att den vinst på 20 % som användes vid justeringen för STL France grundar sig på den vinst som uppnåtts i samband med handelsverksamheten (återförsäljning) för importörer av optiska fiberkablar som konstaterades i den tidigare undersökningen om Kina, dvs. företag som bedriver samma typ av verksamhet som STL France. I motsats till vad företaget hävdar utgör detta därför den bästa tillgängliga uppskattningen för STL France. Kommissionen noterar också att den bevisning från kontrollen på plats som STL-koncernen hänvisade till i den konfidentiella versionen av sin inlaga inte visar att företaget inte är den importör som gjort de relevanta transaktionerna och därför inte stöder STL-koncernens påstående i detta avseende. Därför avvisades påståendet.

(43)

Dessutom hävdade STL-koncernen och de indiska myndigheterna efter det preliminära utlämnandet av uppgifter att den vinstmarginal som användes för att konstruera exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen (dvs. 20 %) inte kan anses vara skälig. Det angavs att källan till vinstmarginalen på 20 % var den tidigare undersökningen om import av optiska fiberkablar från Kina (7) och att denna vinstmarginal därför inte kunde anses vara representativ för en importör av optiska fiberkablar från Indien.

(44)

Vinstmarginalen på 20 % baserades på de kontrollerade årsredovisningar som rapporterats av en icke-närstående importör under den föregående undersökningen rörande Kina. Då inga icke-närstående importörer samarbetade ansåg kommissionen att detta var ett lämpligt och rimligt riktmärke för försäljningen av optiska fiberkablar på EU-marknaden även i detta fall, eftersom vinsten baserades på faktiska transaktioner på den europeiska marknaden.

(45)

Dessutom hävdade STL-koncernen och de indiska myndigheterna att den dumpningsmarginal som konstaterats för importen från Kina var mycket högre än den dumpningsmarginal som fastställts för STL-koncernen i den aktuella undersökningen, vilket möjligen kan förklara importörernas höga vinster i det kinesiska fallet.

(46)

I detta avseende bör det noteras att dumpningsmarginalen beräknas med beaktande av skillnaderna mellan normalvärdet och exportpriset, medan vinstmarginalen fastställs genom att de totala intäkterna för optiska fiberkablar jämförs med de totala kostnaderna (inköpspriser plus försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader). En analys av dumpningsmarginalerna och/eller inköpspriserna kan därför inte leda till några meningsfulla slutsatser om nivån på en icke-närstående importörs vinstmarginal.

(47)

STL-koncernen föreslog följande alternativ för fastställandet av en skälig vinstmarginal för en icke-närstående importör: i) Den faktiska upplupna vinsten för STL France, ii) vinsten från dess närstående enhet i Italien, Metallurgica Bresciana, eller iii) 5 % baserat på kommissionens praxis när ingen annan information finns tillgänglig. Slutligen menade STL-koncernen att kommissionen kunde använda de vinstmarginaler som rapporterats av företag som är verksamma inom samma verksamhetsområde som STL France. STL-koncernen lämnade därför in en rapport med en förteckning över 14 icke-närstående företag. Denna rapport utarbetades ursprungligen för de franska skattemyndigheterna.

(48)

Kommissionen ansåg att det inte var möjligt att använda vinstmarginalerna för närstående parter, då det skulle strida mot bestämmelserna i artikel 2.9 i grundförordningen, eftersom vinstmarginalen påverkas av det faktum att företagen är varandra närstående. Kommissionen noterar också att en vinstmarginal på 5 % endast tillämpas i undantagsfall (dvs. om det inte finns någon annan information tillgänglig). De uppgifter som kommissionen har tillgång till visar emellertid tydligt att en vinstmarginal på 5 % inte är lämplig i detta fall. Slutligen granskade kommissionen den rapport som lämnats in av STL-koncernen och konstaterade att endast fyra av de förtecknade företagen hade fiberoptik i sin produktkatalog. Dessutom var dessa företag inte specialiserade på fiberoptisk verksamhet, utan bedrev snarare grossistverksamhet med olika kraftkablar av koppar, elmateriel och andra industriverktyg. De aktuella företagens offentliga årsredovisningar innehöll inte heller några uppgifter om lönsamheten för varje segment eller om vilken betydelse varje segment hade för den totala omsättningen. Slutligen framgick det inte om dessa företag faktiskt producerade optiska fiberkablar eller enbart importerade dessa för återförsäljning på EU-marknaden. Den vinstmarginal för icke-närstående importörer som fastställdes i den kinesiska undersökningen förblev därför det lämpligaste alternativet, eftersom vinsten för en icke-närstående importör gällde just verksamhet inom optiska fiberkablar och hade kontrollerats. Slutligen, och framför allt, har ingen berörd part lagt fram någon bevisning som tyder på att den vinstmarginal som ansågs vara ”skälig” för import från Kina skulle vara oskälig för import från Indien. Därför avvisades de alternativ som föreslagits av STL-koncernen.

(49)

Efter det slutliga utlämnandet upprepade STL-koncernen att justeringar endast kan göras för vinster som var ”upplupna” och ”skäliga”. STL-koncernen uppgav dessutom att den följde Ernst & Youngs råd om regler för internprissättning, där det angavs att de typiska nettomarginalerna för lågriskdistributörer i Europa varierar från 2,7 % till 9,1 %, med ett medianvärde på 5,1 %, av försäljningen, vilket låg i linje med vinstmarginalen för STL France. STL-koncernen hävdade också att kommissionen använde en orimlig vinstmarginal som överskred vad som var ”lämpligt” i detta sammanhang. STL-koncernen hävdade att kommissionen borde använda den faktiska vinstmarginalen för STL France eller alternativt den faktiska vinstmarginalen för Metallurgica Bresciana.

(50)

Kommissionen noterade att det faktum att vinstmarginalen för STL France ligger inom samma intervall som medianvärdet för flera företag inte bevisade att vinstmarginalen för STL France inte påverkades av förhållandet mellan exportören och importören. Vinstmarginalen för Metallurgica Bresciana påverkas också av förhållandet till exportören, och dess vinstmarginal kan därför inte heller användas i detta avseende. Påståendet avvisades därför.

(51)

STL-koncernen upprepade dessutom sitt påstående i skäl 43. Den hävdade också att undersökningsperioden för den tidigare undersökningen om optiska fiberkablar som riktades mot Kina (1 juli 2019–30 juni 2020) var den period under covid-19-pandemin under vilken sektorn för optiska fiberkablar uppvisade ovanligt höga vinstmarginaler, eftersom produktionen av optiska fiberkablar avtog under nedstängningarna samtidigt som efterfrågan ökade, bland annat på grund av behovet av bättre internetuppkoppling i människors hem för att möjliggöra distansarbete och distanslärande. STL-koncernen hävdade därför att den vinstmarginal som kommissionen använde i den undersökningen inte avspeglade den marginal som importörerna normalt sett uppnår utan de särskilda omständigheter som rådde under covid-19-pandemin. STL-koncernen gav också flera exempel på tidigare undersökningar där kommissionen konstaterade att vissa uppgifter inte var representativa eller på annat sätt tillförlitliga när de påverkades av de extraordinära omständigheterna till följd av covid-19-pandemin.

(52)

Kommissionen noterade att undersökningsperioden för den tidigare undersökningen om optiska fiberkablar med avseende på Kina (1 juli 2019–30 juni 2020) endast påverkades delvis av covid-19-pandemin. I den tidigare undersökningen om optiska fiberkablar med avseende på Kina bedömde kommissionen de icke-närstående importörernas intresse. I den undersökningen konstaterade kommissionen att ”ingen av importörerna hävdade att covid-19-pandemin skulle ha haft stor inverkan på deras affärsverksamhet. En importör uppgav att det blivit en viss nedgång i mars 2020 på grund av nedstängningen, men betonade att projekt för fiber till hemmet blev mycket viktigare genom krisen” (8) och att importörerna även har ”hävdat att de har långfristiga leveransavtal med sina kunder, där fasta priser är avtalade för en total tid på 2–4 år och det inte finns någon paragraf om prisjustering vid oförutsedda höjningar av deras inköpspriser. Det skulle därför inte vara möjligt att övervältra de höjda kostnaderna till deras kunder. Dessutom har importörerna hävdat att de inte kan bjuda vid upphandlingsförfaranden som tillkännages under den föreliggande undersökningen, eftersom de inte vet vilket pris de kommer att få betala för optiska fiberkablar i händelse av att det införs åtgärder” (9). Kommissionen fann därför inga bevis för att industrin för optiska fiberkablar hade gjort ovanligt stora vinster på grund av covid-19-pandemin. STL-koncernen lade inte fram någon konkret bevisning i detta avseende som motstred kommissionens slutsatser. Påståendet avvisades därför.

(53)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande fastställandet av exportpriset bekräftade kommissionen sina preliminära slutsatser i skälen 76–81 i förordningen om provisorisk tull.

(54)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande jämförelsen av normalvärdet och exportpriset bekräftas härmed de slutsatser som anges i skälen 82 och 88 i förordningen om provisorisk tull.

(55)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(56)

Det konstaterades att HFCL-koncernen inte bedrev dumpning och dess export undantas därför från åtgärderna.

(57)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Aberdare och APAR också att kommissionen borde vara mer transparent när det gäller beräkningen av antidumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet.

(58)

Kommissionen klargjorde att antidumpningsmarginalen för de andra samarbetsvilliga företagen fastställdes på grundval av de dumpningsbelopp och cif-värden som konstaterats för Birla- och STL-koncernerna, i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen.

(59)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande fastställandet av måttenheten bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 96 i förordningen om provisorisk tull.

(60)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande definitionen av unionsindustrin och unionens produktion bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 97 och 98 i förordningen om provisorisk tull.

(61)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den företagsinterna användningen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 99–104 i förordningen om provisorisk tull.

(62)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 105–110 i förordningen om provisorisk tull.

(63)

Såsom nämns i skäl 19 upprepade klaganden de synpunkter som även beskrivs i skäl 112 i förordningen om provisorisk tull, dvs. att de indiska exporterande producenterna, i enlighet med den indiska överprövningstribunalens dom, hade deklarerat sina importvolymer på ett felaktigt sätt, samtidigt som klaganden påpekade att även om denna dom inte har någon inverkan på tolkningen och tillämpningen av EU:s tullagstiftning, borde kommissionen i detta fall upplysa de nationella tullmyndigheterna om risken för kringgående av antidumpningsåtgärderna.

(64)

Kommissionen noterade denna synpunkt och kommer att agera för att säkerställa att åtgärderna verkställs korrekt, i enlighet med vad som är lämpligt.

(65)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande importen från det berörda landet bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 111–118 i förordningen om provisorisk tull.

(66)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande priser för den dumpade importen från det berörda landet, prisunderskridande och förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 119–125 i förordningen om provisorisk tull.

(67)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande de allmänna anmärkningarna bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 126–129 i förordningen om provisorisk tull.

(68)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter noterade de indiska myndigheterna att unionsindustrins försäljningsvolym, produktionsvolym och produktionskapacitet ökade under undersökningsperioden trots en minskad efterfrågan på den öppna marknaden och att räntabiliteten också uppvisade en positiv utveckling sedan 2022.

(69)

Efter det slutliga utlämnandet upprepade Birla-koncernen de indiska myndigheternas påståenden och hävdade att alla makroekonomiska indikatorer uppvisade en positiv utveckling, vilket skulle visa att unionsindustrin inte led någon väsentlig skada. Denna exportör noterade också att den utveckling för kapacitetsutnyttjandet som beskrivs i skäl 133 i förordningen om provisorisk tull beror på unionsindustrins beslut om att öka kapaciteten och samtidigt minska produktionen.

(70)

Birla-koncernen noterade dessutom att unionsindustrins försäljningsvolym ökade mellan 2022 och undersökningsperioden, trots att förbrukningen i unionen minskade något. Exportören påpekade att importen från Indien förblev stabil, medan unionsproducenternas marknadsandel ökade under samma period.

(71)

Kommissionen bestred inte att vissa skadeindikatorer uppvisade en positiv utveckling under skadeundersökningsperioden, vilket också anges i skäl 169 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen konstaterade dock att unionsindustrins försäljningspriser uppvisade en nedåtgående trend och att marknadsandelen för importen från Indien, som avsevärt underskred unionsindustrins försäljningspriser och innebar att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades under hela skadeundersökningsperioden, ökade kraftigt. Detta pristryck ledde till att unionsindustrins lönsamhet och kassaflöde minskade avsevärt och till mycket låga investeringsnivåer. I sina synpunkter bortsåg de indiska myndigheterna och Birla-koncernen från dessa uppgifter och kommissionens slutsatser. Påståendet om att det inte förekom någon väsentlig skada, som enbart grundades på de makroekonomiska indikatorernas utveckling, avvisades därför eftersom det inte tar hänsyn till utvecklingen för de återstående skadeindikatorerna och bortser från kommissionens övergripande slutsats.

(72)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende de makroekonomiska indikatorerna bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 130–144 i förordningen om provisorisk tull.

(73)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende de mikroekonomiska indikatorerna bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 145–168 i förordningen om provisorisk tull.

(74)

Klaganden godtog kommissionens undersökningsresultat vad gäller ökningen av dumpad import enligt beskrivningen i skäl 117 i förordningen om provisorisk tull och dess inverkan på skadeindikatorerna, däribland kassaflöde, räntabilitet och lönsamhet.

(75)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande slutsatsen om skada bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 169–170 i förordningen om provisorisk tull.

(76)

Två av de exporterande producenter som inte ingick i urvalet, dvs. Aberdare Technologies Private Limited och APAR Industries Limited, hävdade att de, med tanke på sina låga importvolymer, både i absoluta och relativa tal, och med tanke på sina exportprisnivåer, inte kunde ha vållat unionsindustrin någon skada. På grundval av detta begärde de att de inte skulle omfattas av några tullar.

(77)

Såsom förklaras i skäl 14 ansågs urvalet av exporterande producenter vara representativt. Analysen av orsakssambandet baserades på hela den dumpade importen av den berörda produkten från Indien och begränsades inte till enskilda exporterande producenter i enlighet med artikel 3 i grundförordningen. Dessa påståenden avvisades därför.

(78)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande verkningarna av den dumpade importen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 172–181 i förordningen om provisorisk tull.

(79)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att unionsindustrins situation under undersökningsperioden påverkades av importen från Kina, eftersom absorptionstullar på import från Kina infördes precis innan undersökningsperioden löpte ut. De indiska myndigheterna hävdade att importen från Kina ökade trots de gällande åtgärderna mot sådan import och att importen från Indien låg kvar inom samma intervall som 2022 samt att importpriserna från Kina underskred importpriserna från Indien.

(80)

Kommissionen hänvisade i detta sammanhang till slutsatsen i skäl 187 i förordningen om provisorisk tull, enligt vilken importen från Kina kan ha påverkat unionsindustrins situation negativt. Den försvagade dock inte orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och den skada som unionsindustrin lidit. Detta styrktes av att importen från Kina efter slutförandet av absorptionsundersökningen, som i praktiken fördubblade de antidumpningstullar som tidigare beräknats (10), uppvisade en minskande volym och en stigande prisutveckling, med genomsnittliga priser som låg över de genomsnittliga priserna för den dumpade importen från Indien (11). Eftersom ingen ytterligare bevisning lades fram avvisades därför påståendet.

(81)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna också att skadan på unionsindustrin orsakades av en ökning av dess investeringar, trots den vikande marknaden och de stigande energikostnaderna på grund av kriget mellan Ukraina och Ryssland under samma period.

(82)

När det gäller investeringsnivån bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 156 och 201 i förordningen om provisorisk tull, enligt vilka investeringsnivån förblev låg under skadeundersökningsperioden trots ökningen under undersökningsperioden, vilket inte kan anses vara en orsak till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. När det gäller de ökade energikostnaderna till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina bekräftade kommissionen sin slutsats i skäl 147 i förordningen om provisorisk tull, dvs. att de ökade produktionskostnaderna främst berodde på högre råvarukostnader som följde inflationsutvecklingen och att det var det pristryck som orsakades av den dumpade importen från Indien som hindrade unionsproducenterna från att återhämta sig från eventuella kostnadsökningar. I skäl 199 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen också slutsatsen att de ökade råvarukostnaderna och energipriserna inte kan betraktas som en orsak till skadan om dessa kostnadsökningar inte kan övervältras till kunderna på grund av pristrycket från den dumpade importen. Eftersom ingen ytterligare bevisning lades fram avvisades dessa synpunkter.

(83)

Efter det slutliga utlämnandet upprepade Birla-koncernen de indiska myndigheternas påståenden om den kinesiska importens inverkan på unionsindustrins situation. De hävdade att kommissionens skadebedömning baserades på unionsproducenternas oförmåga att höja sina priser, medan det var de sjunkande priserna på importen från Kina som hindrade unionsindustrin från att öka sin vinst. Birla-koncernen påpekade också att importvolymen från Kina var tre till fyra gånger större än importvolymen från Indien och hävdade att den kinesiska importen därför har kunnat utöva ett mycket större pristryck än importen från Indien. Birla-koncernen konstaterade att de, på grund av att marknadsandelen för importen från Indien var mindre än unionsproducenternas marknadsandel, inte kunde ha varit ansvariga för att unionsindustrin inte kunde höja sina priser. Exportören hävdade dessutom att priserna för importen från Indien minskade något mellan 2021 och 2022 och därför inte kunde ha haft någon plötslig inverkan på unionsproducenternas lönsamhet.

(84)

Exportören hävdade att kommissionen borde ha uppskattat den skadestorlek som borde ha tillskrivits andra kända faktorer, såsom importen från Kina.

(85)

Slutligen hävdade Birla-koncernen med hänvisning till tribunalens dom i målet Gul Ahmed Textile Mills mot rådet (12) att bedömningen av inverkan av importen från Indien och hela analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer snedvrids, eftersom undersökningsperioden för absorptionsundersökningen överlappade undersökningsperioden för denna undersökning. De begärde därför att kommissionen skulle basera sin analys av verkningarna av importen från Indien på unionsindustrins situation på den senaste perioden som sträcker sig även efter undersökningsperioden för denna undersökning, eftersom den inte skulle påverkas av importen från Kina.

(86)

Kommissionen upprepade sina slutsatser i skälen 172 och 173 i förordningen om provisorisk tull, i vilka den noterade att försämringen av unionsindustrins situation sammanföll med den snabba ökningen av dumpad import från Indien med betydande prisunderskridandemarginaler, vilket innebar att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades. Marknadsandelen för dumpad import från Indien ökade nästan trefaldigt, medan ökningen av unionsindustrins marknadsandel under samma period var mycket mindre. Det kan därför konstateras att framför allt den dumpade importen från Indien gynnades av den minskade importen från Kina under skadeundersökningsperioden och att det fanns ett tidsmässigt samband mellan ökningen av den dumpade importen från Indien och försämringen av unionsindustrins situation. I synnerhet lyckades unionsindustrin inte återta marknadsandelar och nå hållbara vinstnivåer, såsom konstateras i skäl 179 i förordningen om provisorisk tull. Birla-koncernen lade inte fram någon bevisning som ifrågasatte dessa slutsatser. Påståendet avvisades därför.

(87)

När det gäller begäran om att kommissionen skulle uppskatta storleken på den skada som vållats av andra kända faktorer, såsom importen från Kina, noterar kommissionen att den uppfyllde kraven i grundförordningen och bedömde alla andra orsaker till skadan separat och kombinerade och drog slutsatsen att de inte ens tillsammans kunde försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Det noteras också att skademarginalerna baserades på jämförelsen mellan unionsindustrins målpriser och de faktiska priserna för de exporterande producenter som ingick i urvalet. Dessa marginaler kalibrerades därför till prissättningsbeteendet för de indiska exporterande producenter som ingick i urvalet.

(88)

Kommissionen erinrade om sina slutsatser i skäl 204 i förordningen om provisorisk tull där den i detalj och individuellt analyserade verkningarna av alla andra kända faktorer på unionsindustrin. Av analysen framgick det att även om det inte kunde uteslutas att den dumpade importen från Kina, den icke-dumpade importen från Indien och importen från Turkiet kan ha bidragit till den väsentliga skadan försvagade de inte orsakssambandet mellan den dumpade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Birla-koncernen lade inte fram någon bevisning till stöd för sitt påstående och det avvisades därför. Såsom anges i skäl 87 var de skademarginaler som fastställts i detta fall exakt anpassade till de indiska exporterande producenternas prissättningsbeteende.

(89)

Med hänvisning till tribunalens dom i målet Gul Ahmed Textile Mills mot rådet håller kommissionen inte med om att dess skadebedömning var snedvriden. För det första överlappade undersökningsperioden för den aktuella undersökningen och absorptionsundersökningen mot Kina inte varandra, vilket Birla-koncernen felaktigt hävdade: undersökningsperioden för den aktuella undersökningen omfattar perioden från den 1 oktober 2022 till den 30 september 2023, medan perioden för absorptionsundersökningen var den 1 oktober 2021 till den 30 september 2022 (13). Såsom förklaras i skäl 203 i förordningen om provisorisk tull framgår det framför allt av de tendenser som observerades under skadeundersökningsperioden att unionsindustrins situation försämrades avsevärt, särskilt dess lönsamhet, medan den dumpade importen från Kina konsekvent minskade. Birla-koncernen bortsåg från dessa tendenser och förlitade sig enbart på att det pågick en absorptionsundersökning mot Kina för att stödja sitt påstående och har därför inte visat att den nuvarande bedömningen var snedvriden. Detta påstående avvisades därför också.

(90)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande verkningarna av andra faktorer bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 182–202 i förordningen om provisorisk tull.

(91)

Eftersom inga synpunkter inkommit om orsakssambandet som skulle ändra kommissionens bedömning, bekräftade kommissionen sina slutsatser i förordningen om provisorisk tull och särskilt slutsatserna i skälen 203–205 i samma förordning.

(92)

Såsom förklaras i avsnitt 3.2 inkluderade kommissionen, efter det att de provisoriska åtgärderna införts, vid beräkningen av STL-koncernens exportpris, viss återförsäljning av den närstående enheten i Italien, Metallurgica Bresciana. Mot bakgrund av att denna återförsäljning inkluderades i beräkningen, ändrade kommissionen den preliminära skademarginalen för STL-koncernen från 41,2 till 42,3 %.

(93)

I enlighet med artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen, och med hänsyn till att kommissionen inte registrerade importen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, analyserade kommissionen utvecklingen av importvolymerna för att fastställa om det under den period för utlämnande av uppgifter på förhand som beskrivs i skäl 3 skett en ytterligare betydande ökning av den import som är föremål för undersökningen och i så fall om den ytterligare skada som uppstått till följd av denna ökning bör återspeglas i fastställandet av skademarginalen.

(94)

På grundval av uppgifter från databasen Surveillance 3 (14) var importvolymerna från Indien under den fyra veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand 56 % högre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på en fyraveckorsbasis och 89 % högre än under samma fyraveckorsperiod inom undersökningsperioden. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det hade förekommit en betydande ökning av den import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(95)

För att återspegla den ytterligare skada som vållats till följd av importökningen beslutade kommissionen att justera nivån för undanröjande av skada på grundval av den ökade importvolymen, vilken anses vara den relevanta viktningsfaktorn på grundval av bestämmelserna i artikel 9.4 i grundförordningen. Den beräknade därför en multiplikationsfaktor som fastställdes genom att dividera summan av importvolymen under de fyra veckorna av perioden för utlämnande av uppgifter på förhand (12 374 kilometer kabel) och de 52 veckorna under undersökningsperioden (103 091 kilometer kabel) med importvolymen under undersökningsperioden extrapolerad till 56 veckor (111 021 kilometer kabel). Siffran 1,04 återspeglar den ytterligare skada som vållats av den fortsatta importökningen. De preliminära skademarginalerna multiplicerades således med denna faktor.

(96)

Enligt artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen ska en sådan ökning av skademarginalen gälla under en period som inte är längre än den femårsperiod som avses i artikel 11.2.

(97)

Efter det slutliga utlämnandet hävdade Birla-koncernen att den metod som tillämpades för att justera skademarginalen var oförenlig med artikel 9.4 i grundförordningen, eftersom bedömningen borde baseras på priser och inte på importvolymen. Exportören hävdade att kommissionen först borde ha gjort en uppskattning av den ytterligare skadan till följd av den ökade importen och först därefter lagt till den till skademarginalen i stället för den metod som kommissionen använde, dvs. att uppskatta ökningen av importen och sedan lägga den till skademarginalen.

(98)

Analysen av den ytterligare skada som beskrivs i artikel 9.4 är tydligt kopplad till importvolymen eftersom den avser en ”ytterligare betydande importökning som är föremål för undersökningen”. I samma artikel anges också att bedömningen görs om ”det under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand sker en ytterligare betydande importökning som är föremål för undersökningen” och att en ytterligare skada till följd av en sådan ökning ska avspeglas i fastställandet av skademarginalen. Påståendet avvisades därför.

(99)

STL-koncernen hävdade att de preliminära dumpningsmarginalerna och skademarginalerna visade på felaktigheter vid beräkningen av koncernens dumpningsmarginal eftersom i) STL-koncernen hade de överlägset högsta exportpriserna, med exportpriser som enligt uppgift är över 45 % högre än vissa andra exporterande producenters priser (där en lägre skademarginal klart visar på ett högre exportpris), och ii) STL-koncernen var den enda fullt integrerade exporterande producenten i Indien som producerade både den undersökta produkten och förformade glasfibrer, och därmed den mest kostnadseffektiva producenten, men trots detta hade STL-koncernen ändå den högsta dumpningsmarginalen. Dessutom hävdade STL-koncernen att detta resultat var matematiskt omöjligt såvida inte STL-koncernens inhemska försäljningspriser på något sätt var mer än 45 % högre än vissa andra producenters priser, men att så definitivt inte var fallet eftersom alla indiska producenters priser på den indiska hemmamarknaden var likartade eller åtminstone varierade inom ett intervall som är mycket snävare än 45 %. Paradoxen med att ha både de högsta exportpriserna och den högsta dumpningsmarginalen visade därför att kommissionens justeringar av exportpriset och STL-koncernens kostnader har skapat en situation som är både rättsligt ohållbar och matematiskt omöjlig.

(100)

Kommissionen anser att fastställandet av en dumpningsmarginal grundar sig på flera faktorer, däribland koncernens eller företagets produktions- eller försäljningsstruktur, prisnivån på hemmamarknaden per produkttyp, kostnadsstrukturen per produkttyp, antalet produkttyper som produceras och säljs på olika marknader, försäljningsvolymen mellan dessa marknader, resultatet av normal handel och typen av utgifter. Ingen av dessa faktorer ifrågasattes i praktiken av STL-koncernen på ett motiverat sätt. Exportpriset måste också bedömas mot bakgrund av dessa faktorer när det jämförs med normalvärdet i syfte att fastställa dumpningsmarginalen. Dumpningsmarginalen och nivån på exportpriserna för olika exporterande producenter i urvalet kan därför bero på vitt skilda parametrar, och inga direkta slutsatser bör dras av dessa två faktorer utan att även sådana olika parametrar beaktas. Påståendet avvisades därför.

(101)

Härmed bekräftar kommissionen sina övriga slutsatser i skälen 207–220 i förordningen om provisorisk tull eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit om dessa.

(102)

Såsom beskrivs i skälen 92–96 ovan justerade kommissionen skademarginalerna. Den slutgiltiga nivån för undanröjande av skada för de samarbetsvilliga exporterande producenterna och för alla övriga företag är därför följande:

(103)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande unionsindustrins intresse bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 223–226 i förordningen om provisorisk tull.

(104)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande icke-närstående importörers intresse bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 227–229 i förordningen om provisorisk tull.

(105)

Efter utlämnandet av uppgifter på förhand om provisoriska åtgärder besvarade ytterligare en användare av optiska fiberkablar, med verksamhet inom telekomindustrin, frågeformuläret för användare. Detta svar lämnades in långt efter utgången av de fastställda tidsfristerna och kunde inte kontrolleras. Denna användare importerade emellertid inte optiska fiberkablar från Indien och uttryckte varken stöd för eller invändningar mot åtgärderna. Under alla omständigheter innehöll svaret inga ytterligare argument eller uppgifter om aspekter rörande unionens intresse som skulle ha kunnat påverka kommissionens slutsatser om användarnas intresse.

(106)

Kommissionen vidhåller därför sin slutsats att det inte framkom några uppgifter vid undersökningen som visade att antidumpningsåtgärderna skulle ha en oproportionerligt negativ inverkan på användarna.

(107)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 230–233 i förordningen om provisorisk tull.

(108)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande unionsmarknadens försörjning bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 234–235 i förordningen om provisorisk tull.

(109)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande konkurrenssituationen på unionsmarknaden bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 236–239 i förordningen om provisorisk tull.

(110)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande andra faktorer bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 240 i förordningen om provisorisk tull.

(111)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande slutsatsen om unionens intresse bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 241–243 i förordningen om provisorisk tull.

(112)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(113)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(114)

Såsom anges i skäl 56 konstaterades det att HFCL-koncernen inte bedrev dumpning och att dess export därför är undantagen från åtgärderna.

(115)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De speglar således den situation som under denna undersökning konstaterades föreligga för de företag som omfattades av undersökningen. Dessa tullsatser är således uteslutande tillämpliga på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet som producerats av de angivna rättsliga enheterna. Import av den berörda produkt som producerats av något annat företag, som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de som uttryckligen anges, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som tillämpas på ”all övrig import med ursprung i Indien”.

(116)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. En sådan begäran ska ställas till kommissionen (15). Begäran ska innehålla all relevant information som behövs för att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(117)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga på villkor att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Indien”.

(118)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(119)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(120)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för all övrig import med ursprung i Indien inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(121)

Exporterande producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande producenten bör kunna styrka följande: i) Företaget exporterade inte den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, ii) företaget är inte närstående någon exporterande producent som gjorde detta, och iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller har genom avtal gjort ett oåterkalleligt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(122)

Statistik över handel med optiska fiberkablar uttrycks ofta i kilometer kabel. Det anges emellertid inte någon sådan extra mängdenhet för optiska fiberkablar i den kombinerade nomenklatur som fastställs i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (16). Därför måste det föreskrivas att det inte bara är vikten i kilogram eller ton utan även antalet kilometer kabel av importen av den berörda produkten som måste anges i deklarationen för övergång till fri omsättning. Antalet kilometer kabel bör anges per KN- och Taric-nummer.

(123)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin, bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(124)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (17) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(125)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.