Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/3201 av den 18 december 2024 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2024/1268 om utvidgning av de slutgiltiga utjämningstullar som genom genomförandeförordning (EU) 2022/433 införts på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Indonesien till att även omfatta import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som avsänts från Taiwan, Turkiet och Vietnam, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Taiwan, Turkiet och Vietnam eller inte

(1)

Till följd av en antisubventionsundersökning (den ursprungliga antisubventionsundersökningen) införde Europeiska kommissionen (kommissionen), genom genomförandeförordning (EU) 2022/433 (2), slutgiltiga utjämningstullar på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i bland annat Indonesien. Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 0 % och 21,4 %, med en övrig tull på 20,5 % för alla icke-samarbetsvilliga indonesiska företag (de ursprungliga antisubventionsåtgärderna).

(2)

Den 3 juli 2023 lämnade European Steel Association (Eurofer) in en begäran i enlighet med artiklarna 23.4 och 24.5 i förordning (EU) 2016/1037 (den grundläggande antisubventionsförordningen) om en undersökning av huruvida de ursprungliga antisubventionsåtgärderna kringgås genom import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som avsänds från Taiwan, Turkiet och Vietnam. Den 15 augusti 2023 inledde kommissionen, på grundval av begäran, vilken befanns vara välgrundad, genom genomförandeförordning (EU) 2023/1631 (3), en undersökning om kringgående (undersökningen om kringgående).

(3)

Till följd av undersökningen om kringgående utvidgade kommissionen, genom genomförandeförordning (EU) 2024/1268 (4), den övriga tullen på 20,5 % till att även omfatta import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som avsänts från Taiwan, Turkiet och Vietnam, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Taiwan, Turkiet och Vietnam eller inte. Det konstaterades att ett antal producenter i Taiwan, Turkiet och Vietnam, som ansökte om befrielse, inte kringgick åtgärderna och dessa beviljades befrielse från utvidgningen av tullen. Lam Khang Joint Stock Company (Lam Khang), som är en av de vietnamesiska producenter som ansökte om befrielse från utvidgningen av tullarna, fick avslag på sin ansökan av de skäl som anges i skälen 173–175 i genomförandeförordning (EU) 2024/1268.

(4)

Den 3 juli 2024 lämnade Lam Khang in en ansökan i enlighet med artikel 263 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till Europeiska unionens tribunal om ogiltigförklaring av genomförandeförordning (EU) 2024/1268.

(5)

I sin ansökan till tribunalen hävdade Lam Khang bland annat att kommissionen, när den behandlade ett påstående som framförts av Lam Khang till följd av utlämnandet av uppgifter, begick ett sakfel i sin analys av viss bevisning som tillhandahållits under undersökningen.

(6)

En granskning av uppgifterna har visat att kommissionen använde ofullständiga uppgifter för att fastställa prisskillnaden mellan varmvalsade ringar eller rullar av rostfritt stål av grad 304 som Lam Khang importerade från Indonesien och samma varor från andra källor, såsom anges i skäl 173 i genomförandeförordning (EU) 2024/1268. När fullständiga uppgifter används ligger Lam Khangs genomsnittliga inköpspris för indonesiska varmvalsade ringar eller rullar av rostfritt stål av grad 304 högre än priset från andra leverantörer.

(7)

Det var således inte möjligt att dra den slutsats som anges i skäl 174 i genomförandeförordning (EU) 2024/1268, det vill säga att delar av den importerade likadana produkten omfattades av de subventioner som konstaterades i den ursprungliga undersökningen på grundval av de prisskillnader som anges i skäl 173 i den förordningen. Med tanke på att det i Lam Khangs fall inte fanns någon annan bevisning som kunde visa att delar av den importerade likadana produkten omfattades av subventioner på det sätt som konstaterades i den ursprungliga undersökningen, drog kommissionen slutsatsen att Lam Khang uppfyllde kraven för befrielse enligt artikel 23.6 i den grundläggande antisubventionsförordningen och att dess ansökan om befrielse därför borde ha beviljats.

(8)

Genomförandeförordning (EU) 2024/1268 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Lam Khangs befrielse från utjämningstullarna gäller från det att genomförandeförordning (EU) 2024/1268 trädde i kraft (dvs. från och med den 8 maj 2024). Tullmyndigheterna uppmanas att inte ta ut de tullar som införts i enlighet med artikel 1.1 i genomförandeförordning (EU) 2024/1268 för varor producerade av Lam Khang och att återbetala de eventuella överskjutande belopp som hittills uppburits i enlighet med tillämplig tullagstiftning.

(10)

Slutligen ansågs det lämpligt, av administrativa skäl som inte är relaterade till ovanstående, att ändra Taric-tilläggsnumret för den taiwanesiska exporterande producenten Chia Far Industrial Factory Co. Ltd

(11)

Den 3 oktober 2024 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som ledde fram till de ovannämnda slutsatserna och uppmanade dem att inkomma med synpunkter.

(12)

I sina synpunkter på utlämnandet av uppgifter motsatte sig Eurofer ändringen och framförde flera invändningar. Eurofers klagomål delades upp i två grupper, dvs. klagomål avseende det förfarande som kommissionen följde och klagomål avseende ändringens innehåll. Båda grupperna av invändningar sammanfattas och behandlas nedan.

(13)

Beträffande förfarandet hävdade Eurofer att kommissionen hade agerat utan rättslig grund när den enligt Eurofer försökte ”undvika ett förfarande i tribunalen” genom sin ändring. Eurofer anser att kommissionen antingen inledde en faktisk partiell översyn av åtgärderna utan att följa de tillämpliga förfarandena eller fortsatte undersökningen i strid med den tillämpliga tidsfristen. I båda fallen påstås väsentliga formföreskrifter ha överträtts. Enligt Eurofer får kommissionen endast återuppta en avslutad undersökning om tribunalen meddelar ett avgörande eller ”efter ett beslut om att verkställa rekommendationer från WTO:s tvistlösningsorgan”. Slutligen påstås kommissionen ha underlåtit att på ett korrekt sätt meddela sin avsikt att korrigera felet och bevilja Lam Khang befrielse, eftersom detta meddelades efter det att undersökningen hade avslutats.

(14)

Såsom förklaras i skälen (6) och (7) identifierade kommissionen ett sakfel i samband med ett förfarande vid tribunalen, vilket låg till grund för dess motivering att inte bevilja Lam Khang befrielse. Tvärtemot vad Eurofer påstår begränsar den rättspraxis som Eurofer hänvisar till i sina synpunkter (5) inte kommissionens möjlighet att återuppta undersökningar, utom i fall där det finns ett domstolsavgörande eller en WTO-rekommendation om tvistlösning. Det är sedan länge ett faktum att kommissionen, om ett fel upptäcks efter det att det administrativa förfarandet har avslutats, har möjlighet att korrigera felet i det skede då det begicks (6). Det finns inget som säger att kommissionen måste återuppta förfarandet längre tillbaka i tiden än den exakta tidpunkten då felet begicks (7). Det fel som kommissionen har identifierat i det aktuella ärendet begicks i undersökningens slutskede, dvs. under bedömningen av synpunkterna på utlämnandet av uppgifter. I samband med prisjämförelsen som innehöll felet togs synpunkter på utlämnandet av uppgifter upp, men prisjämförelsen understödde kommissionens ursprungliga slutsats och därför lämnades den inte ut igen till Lam Khang. Lam Khang kunde därför inte ge synpunkter på prisjämförelsens korrekthet under undersökningen. Kommissionen förfogade emellertid i det skedet över de uppgifter som den behövde för den nya analys som krävdes och behövde därför inte återuppta de förberedande undersökningarna i ärendet (8). Med tanke på att rätten till rättvis behandling och rätten att delta i förfarandet hade iakttagits avseende både Lam Khang och Eurofer i samband med att det ursprungliga beslutet antogs (Eurofer hävdar inte motsatsen) behöver det formella granskningsförfarandet inte återupptas för ändringen (9). Härav följer att Eurofers klagomål avseende den rättsliga grunden för ändringen, de förfarandeåtgärder som vidtagits och utlämnandet av uppgifter är ogrundade och avfärdas således av kommissionen. Kommissionen noterade vidare att Eurofer gavs möjlighet att lämna synpunkter på den föreslagna ändringen och att dess processuella rättigheter därmed har respekterats fullt ut.

(15)

Vad gäller sakförhållandena hävdade Eurofer att, trots det fel som beskrivs i skälen (6) och (7), ”fortsätter de delar som används av Lam Khang att dra nytta av de subventioner som konstaterades i den ursprungliga undersökningen”. Detta påstående baseras på antagandet att den avgörande faktorn vid bedömningen av huruvida den importerade likadana produkten eller delar av den fortsatt subventioneras enligt artikel 23.3 i grundförordningen är huruvida subventionerna fortsätter att gälla. Enligt Eurofer var det prisjämförelsetest, i vilket felen begicks, inte tillåtet. Påståendet underbyggdes med det faktum att inga ytterligare tester genomfördes i samband med fastställandet av landsomfattande kringgående för Vietnam och kringgående för Trixon TNT och Yongjin. Dessutom påstods prisjämförelsen vara meningslös eftersom priserna på varmvalsade ringar eller rullar av rostfritt stål från Kina i sig är orättvisa och gynnas av subventionering och eftersom jämförelsen inte tog hänsyn till olika produkttyper.

(16)

I den ursprungliga undersökningen konstaterades det att inte bara produktionen av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål, utan även de delar som användes för att producera produkterna, däribland varmvalsade ringar eller rullar av rostfritt stål och plattor, gynnades av subventionering (10). Ingen bevisning framlades under undersökningen om kringgående som kunde visa att subventioneringen upphört eller att plattor och varmvalsade ringar eller rullar av rostfritt stål som produceras i Indonesien, eller sådana delar som importeras till Vietnam, inte längre omfattades av subventionerna (11). Kommissionen drog därför slutsatsen att delar av den importerade likadana produkten fortfarande omfattades av subventioner. Lam Khang bestred denna slutsats och gjorde gällande att det på grundval av unionens och WTO:s rättspraxis inte var tillåtet att förutsätta att en subventionering överförs vid affärsmässiga transaktioner mellan icke-närstående parter. Eftersom Lam Khang köpte sina indonesiska insatsvaror från icke-närstående handlare var den enda bevisning som tydde på att de relevanta transaktionerna inte var marknadsmässiga en prisjämförelse som visade sig vara felaktig. Kommissionen noterade att Eurofer inte bestrider förekomsten av det fel som beskrivs i skälen (6)och (7).

(17)

Fortsatt subventionering av delar, i avsaknad av bevis på motsatsen, kan vara tillräcklig för att det ska vara möjligt att dra slutsatsen att subventionerna fortsätter att gynna delar i tredjeländer. En sådan slutsats kan emellertid vederläggas på grundval av ytterligare bevisning. I det aktuella fallet ifrågasattes inte denna slutsats för Vietnam som helhet eller för Trixon TNT och Yongjin. Slutsatsen för landet som helhet visade sig dock vara olämplig i det särskilda fallet med Lam Khang, på grund av det sätt på vilket företaget köpte delarna i fråga, vilket gjorde att ytterligare tester (inklusive prisjämförelser) inte bara var tillåtna utan också nödvändiga för att undersöka om subventionerna fortsatte att gynna de delar som Lam Khang köpte. När det gäller frågan om huruvida det är lämpligt att göra prisjämförelser mellan kinesiska och indonesiska insatsvaror noterade kommissionen att en sådan jämförelse var den enda bevisning som kommissionen hade tillgång till och att den visade att de priser som Lam Khang betalade inte var marknadsmässiga. Eftersom varken Eurofer eller någon annan berörd part lade fram annan bevisning för att visa att de relevanta priserna inte var marknadsmässiga, måste slutsatsen dras att det inte fanns några bevis för att de delar som Lam Khang använde gynnades av subventioner. Eurofers påståenden avseende sakförhållandena avvisades därför.

(18)

Eurofer hävdade slutligen att eftersom kommissionen använde sig av uppgifter som ”framkommit efter undersökningen” för sin översyn av slutsatserna borde kommissionen ”också se över de befrielser som beviljats andra företag utifrån dessa nya fakta”. Eurofer begärde därefter att kommissionen skulle öppna undersökningen igen och undersöka huruvida importen från Kina egentligen kommer från Indonesien.

(19)

Såsom förklaras i skäl (14) reviderade kommissionen inte sina slutsatser på grundval av uppgifter som framkommit efter undersökningen, utan rättade ett fel som begicks under undersökningen om kringgående och som berodde på de uppgifter som fanns tillgängliga. Detta påstående avvisades därför.

(20)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 25.1 i förordning (EU) 2016/1037 har inte avgett något yttrande om de åtgärder som föreskrivs i denna förordning.

(1)

Skälen 173, 174 och 175 ska ersättas med följande:

(2)

I artikel 1 ska punkt 1 ersättas med följande:

(3)

Artikel 4 ska ersättas med följande: