Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1135 av den 10 juni 2025 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien och om ändring av genomförandeförordning (EU) 2024/3014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien

(1)

Den 17 maj 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antisubventionsundersökning beträffande import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien (det berörda landet) på grundval av artikel 10 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 4 april 2024 av Europacable (klaganden). Klagomålet ingavs på vägnar av unionsindustrin för optiska fibrer i den mening som avses i artikel 10.6 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om subventionering och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Innan antisubventionsundersökningen inleddes underrättade kommissionen de indiska myndigheterna (3) om att kommissionen hade mottagit ett korrekt underbyggt klagomål och uppmanade dem att inleda samråd i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen. Samråd hölls med de indiska myndigheterna den 15 maj 2024. Man fann emellertid ingen lösning som kunde godtas av båda parter.

(4)

Den 16 december 2024 införde kommissionen slutgiltiga antidumpningstullar och tog slutgiltigt ut provisoriska tullar som införts på import av samma produkt med ursprung i Indien (4) till följd av en undersökning som hade inletts genom ett tillkännagivande om inledande av den 16 november 2023 (den separata antidumpningsundersökningen). Analysen av unionsindustrins ekonomiska situation enligt denna förordning är i tillämpliga delar identisk med slutsatserna i den separata antidumpningsundersökningen, eftersom definitionen av unionsindustrin, de unionsproducenter som ingick i urvalet, skadeundersökningsperioden och undersökningsperioden är densamma i båda undersökningarna.

(5)

Den 19 januari 2022 införde kommissionen utjämningstullar på import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina (5) efter inledandet av en antisubventionsundersökning, som hade inletts genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes den 21 december 2020.

(6)

Optiska fiberkablar har också varit föremål för en antidumpningsundersökning som rörde import från Kina. Den 18 november 2021 införde kommissionen slutgiltiga antidumpningstullar på import från Kina (6). Den 9 augusti 2023 justerade kommissionen dessa antidumpningstullar efter en absorptionsundersökning (7).

(7)

Kommissionen gjorde import av optiska fiberkablar föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2724 (8).

(8)

Eftersom inga provisoriska åtgärder infördes såsom beskrivs i skäl 22 utförde kommissionen inte analysen avseende retroaktivt uttag av tullar i enlighet med artikel 16.4 i grundförordningen.

(9)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade också klagandena, andra kända unionsproducenter, de kända exporterande producenterna och de indiska myndigheterna, kända importörer, användare och handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda om att undersökningen skulle inledas och uppmanade dem att delta.

(10)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(12)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av de största produktions- och försäljningsvolymerna för den likadana produkten i unionen under undersökningsperioden, samtidigt som man säkerställde stor geografisk spridning. Urvalet bestod av tre unionsproducenter. De unionsproducenter som ingick i urvalet svarade för över 50 % av den uppskattade sammanlagda produktionsvolymen och över 75 % av den uppskattade sammanlagda försäljningen av den likadana produkten i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom på det preliminära urvalet, och det bekräftades som det slutliga urvalet.

(13)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(14)

Inga icke-närstående importörer lämnade de begärda uppgifterna eller samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(15)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Indien att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Indiens beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(16)

Elva exporterande producenter i det berörda landet lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre grupper av exporterande producenter på grundval av den största representativa exportvolym till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet svarade för mer än 80 % av den totala exporten av optiska fiberkablar från Indien till unionen under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända exporterande producenter och myndigheterna i det berörda landet.

(17)

Kommissionen sände frågeformulär till de exporterande producenter som ingick i urvalet, till de tre unionsproducenter som ingick i urvalet och till kända användare. Samma frågeformulär gjordes även tillgängliga på internet (9) på dagen för inledandet. Kommissionen sände också ett frågeformulär till klaganden där unionsindustrins makroindikatorer efterfrågades.

(18)

Kommissionen sände också ett frågeformulär till de indiska myndigheterna.

(19)

Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från de indiska myndigheterna, de exporterande producenter som ingick i urvalet, de unionsproducenter som ingick i urvalet, klaganden och en användare.

(20)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett fastställande av subventionering, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(21)

Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2022 till och med den 30 september 2023 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2020 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(22)

Den 17 januari 2025 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 29a.2 i grundförordningen berörda parter om att den inte hade för avsikt att införa provisoriska åtgärder utan i stället avsåg att fortsätta undersökningen.

(23)

Den 18 mars 2025 underrättade kommissionen alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig utjämningstull på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(24)

Synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter mottogs den 2 april 2025.

(25)

Parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. MP Birla-, HFCL- och STL-koncernerna hördes.

(26)

Kommissionen lämnade ut ytterligare uppgifter den 24 april 2025.

(27)

Synpunkter efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter mottogs den 25 april 2025.

(28)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter hävdade STL-koncernen att undersökningen inte hade varit transparent, eftersom kommissionen i samband med det ytterligare utlämnandet av uppgifter inte hade behandlat någon av koncernens synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. STL-koncernen ansåg att denna brist på transparens påverkade dess rätt till försvar.

(29)

Kommissionen höll inte med om påståendet att denna undersökning inte var transparent och, följaktligen, att detta skulle ha påverkat STL-koncernens rätt till försvar. Syftet med det ytterligare utlämnandet av uppgifter var inte att behandla alla synpunkter som inkommit från berörda parter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, utan att ge berörda parter möjlighet att lämna synpunkter på eventuella viktiga ändringar av de faktiska omständigheterna och slutsatserna efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Alla synpunkter som STL-koncernen lämnade efter det slutliga utlämnandet av uppgifter behandlas i denna genomförandeförordning, särskilt i skälen 75, 95, 134, 150 och 197. Påståendet avvisades därför.

(30)

Den undersökta produkten är optiska enkelmodsfiberkablar, bestående av en eller flera fibrer försedda med eget hölje, med skyddshölje, med eller utan ingående elektriska ledare, med eller utan kontaktdon. Följande produkter omfattas inte:

(31)

Optiska fiberkablar används som ett optiskt överföringsmedium i telekommunikationsnät i fjärr-, stads- och accessnät.

(32)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8544 70 00 (Taric-nummer 8544 70 00 10 och 8544 70 00 91).

(33)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(34)

Kommissionen beslutade att dessa produkter därför var att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(35)

På grundval av informationen i klagomålet, tillkännagivandet om inledande och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes den påstådda subventioneringen i form av följande system från de indiska myndigheterna:

(36)

Ingen förmån för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet har konstaterats under undersökningsperioden.

(37)

Ingen förmån för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet har konstaterats under undersökningsperioden.

(38)

Detta system avslutades 2022. Ingen förmån för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet har konstaterats under undersökningsperioden.

(39)

Ingen förmån för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet har konstaterats under undersökningsperioden.

(40)

Ingen förmån för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet har konstaterats under undersökningsperioden.

(41)

Ingen förmån för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet har konstaterats under undersökningsperioden.

(42)

Ingen förmån för de tre exporterande producenter som ingick i urvalet har konstaterats under undersökningsperioden.

(43)

Kommissionen fastställde att alla de grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet använde sig av M-SIPS-systemet under undersökningsperioden.

(44)

De indiska myndigheterna tillkännagav 2012 det modifierade särskilda stimulanspaketsystemet (M-SIPS-systemet) (10) (2012 års meddelande om M-SIPS-systemet). Systemet ändrades 2015 (11) (2015 års meddelande om M-SIPS-systemet) och 2017 (12) (2017 års meddelande om M-SIPS-systemet).

(45)

Systemet är tillgängligt för tillverkare av de elektroniska produkter och tillbehör som förtecknas i 2012 års meddelande om M-SIPS-systemet. Genom 2015 års meddelande om M-SIPS-systemet utvidgades stödberättigandet till att omfatta ytterligare elektroniska produkter.

(46)

Tillverkare av optiska fiberkablar är stödberättigade. Tillverkare av optiska fibrer, ett insatsmaterial för tillverkningen av optiska fiberkablar, och tillverkare av glasförformar, ett insatsmaterial för tillverkningen av optiska fiberkablar, är också stödberättigade.

(47)

Systemet förvaltas av ministeriet för elektronik och informationsteknik (Ministry of Electronics and Information Technology). Genom systemet beviljas bidrag för investeringar i nya anläggningar eller för att öka befintliga anläggningars kapacitet. Bidragen uppgår till 20 % av investeringarna i maskiner och utrustning i särskilda ekonomiska zoner och till 25 % av kapitalinvesteringarna i zoner som inte är särskilda ekonomiska zoner. Dessa bidrag betalas ut av de indiska myndigheterna i flera delbetalningar efter det att hela beloppet godkänts av de indiska myndigheterna.

(48)

Sökande måste lämna in sin ansökan online. När denna har godkänts lämnar stödmottagaren in betalningsbegäranden till myndigheterna i linje med de utgifter som uppstått. Med utgångspunkt i dessa betalningsbegäranden betalar myndigheterna ut incitamenten till stödmottagaren. När systemet upprättades gjordes utbetalningar årligen. Efter 2015 års meddelande om M-SIPS-systemet kan betalningar göras kvartalsvis.

(49)

Som ett resultat av 2017 års meddelande om M-SIPS-systemet löpte tidsfristen för att skicka in ansökningar ut den 31 december 2018. Incitamenten skulle göras tillgängliga inom fem år efter det att projektet hade godkänts.

(50)

M-SIPS-systemet innebär att subventioner beviljas i form av bidrag i enlighet med artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen. Utbetalningar inom ramen för M-SIPS-systemet utgör finansiella bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom de gör en direkt överföring till stödmottagaren. Dessutom innebär betalningarna från M-SIPS-systemet en förmån eftersom stödmottagaren får ersättning för en del av den investering som den har genomfört.

(51)

M-SIPS-systemet anses också vara selektivt, eftersom stödberättigandet enligt lag är begränsat till de tillverkare som anges i avsnitt 3.3.1.1.2 och därför är utjämningsbart enligt artikel 4.2 första stycket led a i grundförordningen.

(52)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att M-SIPS-systemet inte är en utjämningsbar subvention. De indiska myndigheterna hävdade särskilt i) att M-SIPS-systemet inte var ett bidrag eftersom det delvis ersatte mottagarens kostnader, ii) att M-SIPS-systemet inte medförde någon förmån för mottagaren eftersom det inte gav någon fördel utöver vad som var kommersiellt tillgängligt, och iii) att M-SIPS-systemet inte var selektivt eftersom det i stor utsträckning gällde för hela elektroniktillverkningssektorn.

(53)

Kommissionen höll inte med om påståendet att M-SIPS-systemet inte var en utjämningsbar subvention. När det gäller det första påståendet, att de indiska myndigheterna finansierade M-SIPS-systemet för att delvis ersätta mottagarens investeringskostnader, var detta inte relevant för fastställandet av att M-SIPS-systemet är ett finansiellt bidrag i form av ett bidrag för utbetalade belopp. När det gäller det andra påståendet ansåg kommissionen att mottagaren till följd av betalningen från M-SIPS-systemet erhöll en förmån, eftersom mottagaren ersattes för en investeringskostnad som den annars skulle ha behövt bära själv, och att detta därmed bidrog till att förbättra mottagarens likviditet. När det gäller det tredje påståendet ansågs M-SIPS-systemet vara selektivt eftersom det var begränsat till företag som är verksamma inom elektroniktillverkningssektorn och därför inte var tillgängligt för företag som är verksamma inom andra ekonomiska sektorer. Påståendet avvisades därför.

(54)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek på grundval av det belopp som de indiska myndigheterna har beviljat stödmottagarna, fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Det beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden ska återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Indien under undersökningsperioden vara lämplig.

(55)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade MP Birla-koncernen att det riktvärde för marknadsräntan som kommissionen använt var olämpligt. I synnerhet hävdade MP Birla-koncernen i) att den källa som kommissionen använt låg bakom en betalvägg och därför inte var tillgänglig så att allmänheten kunde bedöma dess lämplighet, och ii) att det föreslagna riktvärdet omfattade ett kalenderår (2023) och därför inte täckte undersökningsperioden, som omfattade perioden 1 oktober 2022–30 september 2023. Dessutom hävdade MP Birla-koncernen att de uppgifter som offentliggjorts av Indiens centralbank (13) var lämpligare eftersom de är offentligt tillgängliga och gör det möjligt att konstruera ett riktvärde specifikt för undersökningsperioden. MP Birla-koncernen hade föreslagit att riktvärdet skulle beräknas som genomsnittet av den utlåningsränta grundad på marginalfinansieringskostnaden (Marginal Cost of Fund Based Lending Rate) (MLCR-ränta) som är tillämplig på löptider från dagslån till tre år.

(56)

Kommissionen granskade de uppgifter från Indiens centralbank som MP Birla-koncernen hade föreslagit. Trots att sådan information som är tillgänglig mot betalning av en avgift anses vara tillgänglig för berörda parter, ansåg kommissionen i detta fall att de tillgängliga officiella kostnadsfria uppgifterna var den lämpligaste källan eftersom de gjorde det möjligt att konstruera ett referensvärde specifikt för undersökningsperioden. Kommissionen gjorde därför en ny beräkning av respektive förmåner. Kommissionen noterade dock att de föreslagna uppgifterna inte innehöll det pålägg som affärsbanker normalt tar ut av sina kunder utöver den MCLR-ränta som fastställts av Indiens centralbank. Kommissionen beräknade referensvärdet som den genomsnittliga MCLR-räntan för löptider på ett år och tre år, eftersom kortare löptider inte ansågs vara relevanta i samband med köp av fasta tillgångar.

(57)

MP Birla-koncernen använde detta system för att stödja tillverkningen av optiska fiberkablar, medan HFCL-, STL- och MP Birla-koncernerna också använde detta system för att stödja tillverkningen av insatsvaror. Kommissionen fördelade därför det lämpliga förmånsbeloppet för insatsvarorna mellan tillverkarna av optiska fiberkablar, och använde sedan detta vid beräkningen av det utjämningsbara subventionsbeloppet på grundval av den metod som beskrivs i skäl 54.

(58)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp i proportion till antingen omsättningen för alla typer av optiska fiberkablar som tillverkas av exportören (14) eller omsättningen för den undersökta produkten som tillverkas av exportören (som en lämplig nämnare), i förekommande fall, under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(59)

MP Birla-koncernen hävdade att kommissionen, genom att fördela den förmån som den närstående leverantören av insatsvaror Birla Furukawa Fibre Optics Private Ltd (Birla Furukawa) erhållit inom ramen för M-SIPS-systemet på de exporterande producenterna i MP Birla-koncernen, förutsatte att förmånen skulle överföras. Enligt MP Birla-koncernen skulle detta strida mot panelens slutsats i ärendet US–Softwood Lumber IV, bekräftad av överprövningsorganet (15), enligt vilken den undersökande myndigheten bör fastställa att den förmån som beviljas producenten av insatsvaran överförs, i fall då tillverkare av insatsvaror och bearbetningsföretag i senare led bedriver verksamhet på marknadsmässiga villkor. Priserna mellan Birla Furukawa och de exporterande producenterna i MP Birla-koncernen påstods vara marknadsmässiga, och till stöd för detta tillhandahöll MP Birla-koncernen styrelsebeslut för undersökningsperioden från de tre exporterande producenterna i MP Birla-koncernen samt en jämförelse med de priser som togs ut av andra kunder under undersökningsperioden.

(60)

Kommissionen noterade för det första att MP Birla-koncernen i sin argumentering blandar ihop frågan om överföring med den separata frågan om fördelningen av den subvention som ett närstående företag erhållit på den berörda produkten. Faktum är att när en part (i detta fall leverantören av insatsvaror) är närstående den exporterande producenten behöver kommissionen inte göra någon analys av överföring. Av denna anledning behövde kommissionen alltså endast korrekt fördela den förmån som Birla Furukawa erhållit på den berörda produkten.

(61)

Dessutom erinrade kommissionen om att, såsom förklaras i skäl 57, den fördelningsnyckel som användes motsvarade volymen av de insatsvaror som sålts av den närstående leverantören av insatsvaror till de exporterande producenterna. Kommissionen ansåg att man genom att använda den företagsinterna försäljningsvolymen som fördelningsnyckel korrekt fördelat de subventioner som erhållits inom koncernen på den berörda produkten. Denna fördelningsnyckel ifrågasattes inte av någon berörd part.

(62)

Kommissionen noterade också att den bevisning som lagts fram av MP Birla-koncernen inte var tillförlitlig och avgörande för att bedöma om priserna på insatsvarorna mellan de närstående parterna verkligen var marknadsmässiga. I synnerhet angavs det i styrelsernas beslut att transaktioner med Birla Furukawa ”ska ingås till rådande marknadspris”, men man tillät en variation i detta pris med ± 20 % för räkenskapsåret 2022–2023 och med ± 10 % för räkenskapsåret 2023–2024. Att tillåta sådana variationer motsäger påståendet att transaktionerna skulle ha skett till rådande marknadspriser och därmed att priserna mellan företagen var marknadsmässiga. När det gäller jämförelsen av de priser som rapporterats av Birla Furukawa noterade kommissionen dessutom att MP Birla-koncernen inte hade visat att priserna till icke-närstående kunder var marknadsmässiga och att de utgjorde ett lämpligt riktmärke för jämförelsen med närstående priser. Det är dessutom oklart hur enhetspriserna till BCL, VTL och UCL, å ena sidan, och andra kunder, å andra sidan, har härletts från Birla Furukawa försäljningsuppgifter. I synnerhet beaktades det i den jämförelse som MP Birla-koncernen tillhandahållit inte att det bland de andra företag med vilka priserna till MP Birla-koncernen jämfördes även fanns andra företag som, då de ingick i Furukawa-koncernen, var närstående Birla Furukawa. MP Birla-koncernen jämförde alltså priser till närstående företag med en blandning av priser till närstående och icke-närstående företag. Slutligen framkom det att MP Birla-koncernen ”plockat russinen ur kakan” och valt ut vissa typer av den undersökta produkten för vilka skillnaden i enhetspris mellan försäljningen till MP Birla-koncernen och andra företag var lämplig för dess argumentering. Sammanfattningsvis lade MP Birla-koncernen inte fram någon tillförlitlig och avgörande bevisning för att priserna mellan Birla Furukawa och de exporterande producenterna i MP Birla-koncernen var marknadsmässiga. Därför avvisades detta påstående.

(63)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter identifierade och korrigerade kommissionen ett skrivfel i subventionsnivån för HFCL- och STL-koncernerna.

(64)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgår till följande:

Det modifierade särskilda stimulanspaketssystemet (M-SIPS-systemet)

(65)

Kommissionen fastställde att STL- och MP Birla-koncernerna av exporterande producenter i urvalet använde sig av IES-systemet under undersökningsperioden. Detta system har redan utjämnats i ett antisubventionsförfarande beträffande grafitelektrodsystem i Indien (16) (förordningen om slutgiltiga tullar på grafitelektrodsystem), särskilt i skälen 140–150.

(66)

Ränteutjämningssystemet för exportkrediter i rupier före och efter leverans trädde i kraft den 1 april 2015 och tillkännagavs av Indiens centralbank den 11 februari 2016 (17) (2016 års cirkulär från Indiens centralbank). IES-systemet skulle ursprungligen löpa ut den 31 mars 2020. Systemet förlängdes dock flera gånger, bland annat genom en förlängning fram till den 31 mars 2024 (18) (meddelandet om förlängning av IES-systemet till undersökningsperioden), vilket omfattade undersökningsperioden.

(67)

IES-systemet är tillgängligt för export av en rad olika produkter, vilket inbegriper optiska fiberkablar, oavsett den exporterande producentens eller exporterande handlarens storlek, och för alla exportvaror som tillverkas av mikroföretag samt små och medelstora företag.

(68)

IES-systemet är ett system som förvaltas av generaldirektoratet för utrikeshandel (Directorate General of Foreign Trade). Systemet gör det möjligt för stödberättigade exportörer att räkna av en del av den ränta som betalats för lån som erhållits från de deltagande bankerna enligt punkt 2 på sida 4 i 2016 års cirkulär från Indiens centralbank. I meddelandet om förlängning av IES-systemet till undersökningsperioden fastställs en ränteutjämning på 3 % för mikroföretag samt små och medelstora företag som är tillverkande exportörer och som exporterar inom ramen för vilka HS-nummer som helst och 2 % för tillverkande exportörer och exporterande handlare som exporterar inom ramen för HS-nummer 410, vilket inbegriper optiska fiberkablar i enlighet med 2016 års cirkulär från Indiens centralbank.

(69)

De deltagande bankerna erhöll ersättning från Indiens centralbank, vilket innebär att de stödberättigade exportörerna erhöll lägre räntor. Förmånen är tillgänglig från och med dagen för utbetalningen fram till återbetalningen eller fram till den dag då den utestående exportkrediten förfaller till betalning. IES-systemet är emellertid endast tillgänglig för de stödberättigade exportörerna under den period när systemet är i kraft.

(70)

Såsom kommissionen redan har fastställt i skäl 146 i förordningen om grafitelektrodsystem innebär IES-systemet att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a iv och 3.2 i grundförordningen i form av en ränteutjämning som de samarbetsvilliga bankerna måste tillämpa på stödberättigade företag, såsom anges i skäl 68 ovan.

(71)

Såsom kommissionen redan har fastställt i skäl 147 i förordningen om grafitelektrodsystem är IES-systemet vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom sådan ränteutjämning inte kan erhållas utan ett exportåtagande såsom anges i skäl 68 ovan, och det omfattar endast exportvaror. Det betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(72)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att IES-systemet inte är en utjämningsbar subvention av tre skäl: i) IES-systemet medför inte någon direkt överföring av medel, eftersom de indiska myndigheterna endast ersätter bankerna för en del av räntesänkningen. De indiska myndigheterna hävdade vidare att bankerna har full handlingsfrihet när det gäller att bevilja lånen. ii) IES-systemet medför inte någon förmån för mottagarna, eftersom systemet endast justerar lånekostnaderna till en rimlig marknadsnivå. iii) IES-systemet är inte knutet till exportresultat, eftersom mottagarna inte behöver uppfylla specifika exportmål.

(73)

Kommissionen noterade att den redan konstaterat att IES-systemet är en utjämningsbar subvention i ärendet avseende grafitelektrodsystem. När det gäller det första påståendet utgör IES-systemet ett finansiellt bidrag, eftersom de indiska myndigheterna ersätter de samarbetsvilliga bankerna för den ränteutjämning som bankerna måste tillämpa på sina stödberättigade kunder på grundval av de regler som fastställts av de indiska myndigheterna. När det gäller det andra påståendet ger IES-systemet en förmån i form av en ränteutjämning på 2 % som mottagarna annars skulle ha behövt betala. När det gäller det tredje påståendet ansåg kommissionen inte att exportmål var nödvändiga för att kunna fastställa att IES-systemets är knutet till exportresultat. Såsom redan fastställts i förordningen om grafitelektrodsystem konstaterades det att systemet var knutet till exportresultat, eftersom en sådan utjämning av låneräntan inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(74)

De indiska myndigheterna hävdade också att IES-systemet upphört den 31 december 2024. STL-koncernen hävdade att den förlängning av systemet som gjordes den 28 juni 2024 endast omfattade exportörer som var mikroföretag samt små och medelstora företag, och inte stora företag. De indiska myndigheterna och STL-koncernen hävdade att eftersom exporterande företag inte skulle kunna dra nytta av IES-systemet i framtiden, borde det inte beaktas vid beräkningen av utjämningstullarna.

(75)

Kommissionen granskade den bevisning som lagts fram av STL-koncernen och som bestod av tre handelsmeddelanden av den 28 juni 2024, den 31 augusti 2024 och den 30 september 2024 om förlängning av IES-systemet. Bevisningen gav vid handen att förlängningen av den 28 juni 2024 faktiskt var begränsad till exportörer som var mikroföretag samt små och medelstora företag. Genom handelsmeddelandet av den 30 september 2024 förlängdes IES-systemet till och med den 31 december 2024. Kommissionen noterade att IES-systemet hade förlängts minst åtta gånger sedan 2020, inklusive de tre förlängningar som lämnats in av STL-koncernen. Under hela undersökningen hänvisade varken de indiska myndigheterna eller de exporterande producenter som ingick i urvalet till att IES-systemet skulle upphöra permanent, och kommissionen kunde därför inte kontrollera till exempel hur upphörandet skulle påverka de pågående lån som omfattas av ränteutjämning inom ramen för IES-systemet. Med tanke på det stora antalet tidigare förlängningar och de hänvisningar till en möjlig ny förlängning som förekommit i pressen 2025 (19) avslog kommissionen begäran om att undanta IES-systemet från beräkningen av förmånerna.

(76)

I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen utgörs förmånen för mottagaren av skillnaden mellan det räntebelopp som företaget betalar för det subventionerade lånet och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för ett likvärdigt kommersiellt lån på den indiska finansmarknaden (dvs. den ränteutjämning som föreskrivs enligt lag). Storleken på de utjämningsbara subventionerna ansågs därför motsvara det räntebelopp som rörde den ränteutjämning som Indiens centralbank gjorde under undersökningsperioden och som STL- och MP Birla-koncernerna därmed sparade in.

(77)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp i proportion till exportomsättningen för den undersökta produkten (som en lämplig nämnare) under undersökningsperioden, eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(78)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgår till följande:

Ränteutjämningssystemet för exportfinansiering (IES-systemet)

(79)

Systemet med förhandstillstånd (AAS-systemet), systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor (RoDTEP-systemet) och systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (EPCGS-systemet) grundar sig på utrikeshandelslagen från 1992 (nr 22 från 1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (utrikeshandelslagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i utrikeshandelspolitiska dokument som normalt sett utfärdas av handels- och industriministeriet vart femte år och uppdateras enligt vad som krävs.

(80)

De utrikeshandelspolitiska dokument som är av relevans för undersökningsperioden är dokumentet om utrikeshandelspolitik 2015–2020 och dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 (20). Dokumentet om utrikeshandelspolitik 2015–2020 trädde i kraft i april 2015 och skulle ursprungligen löpa ut den 31 mars 2020. På grund av covid-19-pandemin förlängdes det dock till och med den 31 mars 2023. Dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 trädde i kraft den 1 april 2023. De indiska myndigheterna redogjorde också för de förfaranden som styr dokumentet om utrikeshandelspolitik 2015–2020 och dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 i förfarandehandboken för 2015–2020 respektive 2023 (21).

(81)

DDS-systemet är baserat på avsnitt 75 i tullagen (Customs Act) från 1962, på avsnitt 37 i lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944, avsnitten 93A och 94 i skattelagen (Financial Act) från 1994 och på reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt på tjänster (Customs, Central Excise Duties and Service Tax Drawback Rules) från 1995, 2006 och 2017. Restitutionssatserna offentliggörs och har ändrats med tiden.

(82)

Kommissionen fastställde att alla grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet använder sig av RoDTEP-systemet under undersökningsperioden. Detta system har redan utjämnats i skälen 118–132 i förordningen om grafitelektrodsystem.

(83)

RoDTEP-systemet tas upp i kapitel 4 i dokumentet om utrikeshandelspolitik 2015–2020 och, sedan den 1 april 2023, i kapitel 4 i dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023.

(84)

Alla tillverkande exportörer och exporterande handlare är stödberättigade inom detta system.

(85)

Stödberättigade företag kan dra nytta av RoDTEP-systemet genom att exportera produkter som inte finns med på förteckningen över icke-stödberättigande leveranser/artiklar/kategorier i avsnitt 4.55 i dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023. Enligt denna förteckning uteslöts inte optiska fiberkablar.

(86)

Inom ramen för systemet erhåller stödberättigade företag en rabatt på en viss procentandel av fob-värdet med ett värdetak per enhet av exportvaran. Rabatten tillhandahålls i form av en överlåtbar elektronisk not (e-not), som upprätthålls i en elektronisk liggare av centralnämnden för indirekta skatter och tullar (Central Board of Indirect Taxes & Customs). Dessa e-noter kan användas för att betala tullarna på importerade varor enligt första tillägget till tulltaxelagen (Customs Tariff Act) från 1975, det vill säga grundläggande tull.

(87)

RoDTEP-satserna offentliggörs i form av meddelanden. RoDTEP-satsen för optiska fiberkablar under undersökningsperioden var 1,5 % av fob-värdet med ett tak på 11,3 Rs per kg (nettovikt). Exportörer har rätt att få den lägre av de två.

(88)

RoDTEP-systemet innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. E-noter inom ramen för RoDTEP-systemet utgör finansiella bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom e-noterna i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar som betalats på varor, vilket därmed minskar de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Dessutom ger e-noterna inom ramen för RoDTEP-systemet en förmån till exportören, som inte behöver betala dessa importtullar.

(89)

Såsom redan fastställts i skäl 125 i förordningen om grafitelektrodsystem och som härrör från avsnitt 4.54 i dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 är RoDTEP-systemet rättsligt knutet till exportresultat och anses därför vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(90)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i) i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka eventuella tullfritt importerade varor i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. E-noterna är inte nödvändigtvis knutna till faktiska betalningar av importtullar på råvaror och är ingen tullkredit som endast kan användas för att avräkna importtullar på tidigare eller framtida import av råvaror. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran eller om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i) i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen.

(91)

För sex av de sju exporterande producenterna utförde de indiska myndigheterna inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning. Under kontrollbesöket frågade kommissionen de indiska myndigheterna om de hade för avsikt att genomföra ytterligare undersökningar av detta system och andra system, och de svarade att de inte hade några ytterligare planer på att göra detta. Kommissionen begärde därför inte att de indiska myndigheterna skulle undersöka transaktionerna i fråga närmare. För en exporterande producent inom STL-koncernen utförde de indiska myndigheterna en kontroll på företagets begäran med avseende på denna undersökning. När det gäller denna kontrollprocess skickades de indiska myndigheternas skriftliga meddelande om besöket på plats till den exporterande producenten flera dagar efter det att de indiska myndigheternas faktiskt hade besökt den exporterande producenten, och kontrollrapporten hade samma datum som det datum då kommissionens handläggarteam gjorde ett kontrollbesök hos de indiska myndigheterna. När det gäller innehållet i de indiska myndigheternas kontrollrapport använde beräkningarna i rapporten de totala mängderna insatsvaror och exportvaror, men spårade inte, och fastställde därför inte, vilka faktiska insatsvaror (inhemska eller importerade) som hade använts för att tillverka de faktiska exportvarorna.

(92)

Undersökningen slog därför fast att de indiska myndigheternas kontroll inte var tillräcklig för att förhindra en förmån och att RoDTEP-systemet, såsom det används i det aktuella fallet, inte kan betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem.

(93)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstateras få under den tid som undersökningen avser. I detta avseende fastställde kommissionen att mottagaren får förmånen vid den tidpunkt då företaget erhåller förmånen enligt detta system. Vid den tidpunkten utfärdade de indiska myndigheterna en e-not som de exporterande producenterna bokförde som en fordran, som dessa företag när som helst kunde avräkna för betalningen av tullar för vilken import som helst eller genom att överföra e-noten/e-noterna till ett annat företag. Detta utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl har utfärdat en exporthandling. Mot bakgrund av ovanstående, och eftersom det inte fanns tillförlitlig bevisning som visade på motsatsen, ansåg kommissionen det lämpligt att beräkna förmånen inom ramen för RoDTEP-systemet som summan av det belopp som de exporterande producenterna förvärvat i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under undersökningsperioden. Kommissionen beaktade de belopp som samtliga tre grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet förvärvat i samband med alla rapporterade exporttransaktioner som inbegrep den undersökta produkten inom ramen för RoDTEP-systemet.

(94)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna, med stöd av HFCL och STL (som dock inte kom med egna påståenden), att RoDTEP-systemet inte borde utjämnas. De indiska myndigheterna hävdade särskilt i) att kommissionen underlåtit att beräkna huruvida det förekommit alltför stor eftergift, ii) utan att ange vad och när, att de indiska myndigheterna lagt fram bevisning för att RoDTEP-satserna är mycket lägre än den faktiska nivån på de skatter och tullar som ska betalas av exportörerna, och iii) att de indiska myndigheterna har infört ett ”tillräckligt” kontrollsystem, inbegripet ett krav som infördes den 23 oktober 2024 och som går ut på att exportörerna ska lämna in årliga RoDTEP-rapporter till de indiska myndigheterna.

(95)

När det gäller det första påståendet noterade kommissionen att den, i avsaknad av ett spårbarhetssystem, inte kunde koppla de importerade insatsvarorna till de exporterade produkterna och att de tullar som betalats för dessa importerade insatsvaror därför inte kunde beaktas vid beräkningen av förmånen. När det gäller det andra påståendet kontrollerade kommissionen på nytt den bevisning som de indiska myndigheterna lämnat, särskilt den kontrollrapport som anges i skäl 91. Bevisningen gav vid handen att de handlingar som de indiska myndigheterna använt för att utarbeta rapporten, varav flera var arbetsblad, inte hade kontrollerats på plats av de indiska myndigheterna, eftersom de indiska myndigheterna begärde in dessa handlingar av den exporterande producenten några dagar efter kontrollbesöket. Kommissionen ansåg därför inte att sådana okontrollerade uppgifter var tillförlitliga. När det gäller det tredje påståendet noterade kommissionen att den nya rapporteringsskyldigheten infördes mer än ett år efter undersökningsperiodens slut och därför inte kunde användas för att kontrollera uppgifterna i detta fall. Till följd av detta fastställde kommissionen som alltför stor eftergift det totala restitutionsbelopp som mottagits. Påståendet avvisades därför.

(96)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp i proportion till exportomsättningen (som en lämplig nämnare) för den undersökta produkten för de tre grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet under undersökningsperioden, eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(97)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgår till följande:

Systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade produkter (RoDTEP-systemet)

(98)

Kommissionen fastställde att HFCL-, STL- och MP Birla-koncernerna använde sig av AAS-systemet under undersökningsperioden. Detta system har utjämnats i ett antal antisubventionsförfaranden som rör Indien, bland annat i skälen 28–55 i förordningen om grafitelektrodsystem, i skälen 126–153 i förordningen om kallvalsade platta produkter av rostfritt stål (22), i skälen 39–61 i förordningen om polyetentereftalat (23) och i skälen 40–60 i förordningen om stänger av rostfritt stål (24).

(99)

Systemet beskrivs närmare i kapitel 4 i dokumentet om utrikeshandelspolitik 2015–2020 respektive dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 och i kapitel 4 i förfarandehandboken 2015–2020 och förfarandehandboken från 2023.

(100)

Enligt punkt 4.05 i dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 kan licenser enligt systemet med förhandstillstånd utfärdas antingen till tillverkande exportörer eller till exporterande handlare som har anknytning till stödjande tillverkare.

(101)

Licenser enligt systemet med förhandstillstånd kan utfärdas för fysisk export, mellanliggande leveranser, leverans av vissa varor och leverans likställd med export.

(102)

Sökandena måste ansöka om en licens som tillåter import av tullfria insatsvaror och där volymen av denna import inte bör överstiga volymen insatsvaror för tillverkningen av exportvaror. Det finns olika typer av licenser, särskilt följande.

(103)

För det första, SION-baserade licenser. Generaldirektoratet för utrikeshandel (Directorate General of Foreign Trade) offentliggör sektorsomfattande standardnormer för insatsvaror/producerade varor (Standard Input-Output Norm) (SION-normer). I en SION-norm föreskrivs de kvantiteter insatsvaror som krävs för att tillverka en enhet av en viss produkt. Alla SION-normer fastställs av normkommittén (Norms Committee), som är ett interministeriellt tekniskt organ som består av forskare och tekniska experter från ett visst område. Alla SION-normer fastställs på grundval av den information som lämnats av exportfrämjande nämnder, andra myndigheter och av tillverkarna av de berörda produkterna.

(104)

För det andra, licenser baserade på egenförsäkran eller självratificeringsbaserade licenser. Sökande får ansöka om denna typ av licenser om varken SION-normer eller särskilda normer finns tillgängliga eller om SION-normer finns tillgängliga, men exportören avser att använda ytterligare insatsvaror i tillverkningsprocessen. I sådana fall beviljas, i motsats till SION-normer, licenser enligt AAS-systemet på grundval av den sökandes individuella konsumtionsnormer. Sökanden lämnar in en ansökan, som har bestyrkts av en auktoriserad ingenjör, till normkommittén med uppgifter om de insatsvaror som ska importeras och företagets konsumtionsnormer, som har bestyrkts av en auktoriserad revisor, för dessa insatsvaror. När dessa normer har granskats och godkänts av normkommittén offentliggörs de som särskilda normer. När det gäller självratificeringsbaserade licenser får regionala myndigheter utfärda licenser enligt AAS-systemet utan att normerna behöver ratificeras av normkommittén. Sådana licenser tillhandahålls dock endast innehavare av certifikat för godkända ekonomiska aktörer, som vanligtvis är etablerade exportörer med bevisade resultat. En ansökan om en självratificeringsbaserad licens måste inbegripa ett certifikat från en auktoriserad ingenjör.

(105)

I licensen enligt AAS-systemet anges den tillåtna importmängden och exportåtagandet. Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den resulterande exportvaran. Sökande får ansöka om licenser där exportåtagandet är tillämpligt för varje vara som förtecknas i licensen. Om SION-normer eller särskilda normer finns för en exportvara får sökande ansöka om licenser där innehavaren kan fullgöra exportåtaganden genom att exportera en kombination av de exportvaror som förtecknas i licensen.

(106)

Licensinnehavare har 12 månader på sig att importera insatsvarorna och 18 månader på sig att exportera de tillverkade varorna. De indiska myndigheterna får på begäran av licensinnehavaren bevilja förlängningar av dessa tidsfrister.

(107)

För de indiska myndigheternas kontroller, och i enlighet med kapitel 4.51 i förfarandehandboken från 2023, är innehavaren av en licens enligt AAS-systemet enligt lag skyldig att föra ”en sann och korrekt redovisning över förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt förvärvade varor” i ett särskilt format (det så kallade 4H-tillägget). En extern auktoriserad revisor måste intyga att uppgifterna i 4H-tillägget är sanna och korrekta.

(108)

Enligt indisk lagstiftning kan exporttransaktioner som begärts enligt AAS-systemet inte erhålla förmåner enligt RoDTEP-systemet eller DDS-systemet.

(109)

De exporterande producenter som ingick i urvalet använde sig av SION-baserade licenser, licenser baserade på egenförsäkran och självratificeringsbaserade licenser.

(110)

Kommissionen undersökte vidare om de indiska myndigheterna har infört och tillämpar ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran och i vilken mängd.

(111)

Kommissionen kontrollerade för flera licenser och för flera exporterade optiska fiberkablar huruvida SION-normerna och de företagsbaserade normerna var korrekta för att matcha insatsvarornas kvantitet med tillverkade exportvaror. Kontrollen visade att den kvantitet optiska fiberkablar som anges i SION-normerna eller de företagsbaserade normerna i flera fall överensstämde med den kvantitet optiska fiberkablar som anges i den exporterande producentens materiallista. I ett fall, med en licens som var baserad på företagsnormer, var emellertid den kvantitet som uppgavs i materiallistan omkring 89 % högre än den kvantitet som uppgavs i licensen. För övriga insatsvaror var avvikelserna betydande. I en licens som var baserad på företagsnormer var till exempel den kvantitet som anges i materiallistan för insatsmaterialet svart HDPE-sammansättning nästan 2 500 % högre än den kvantitet som uppgavs i licensen. Under kontrollbesöket förklarade de exporterande producenterna att avvikelserna i fråga om andra insatsvaror än optiska fiber berodde på att de exportvaror som förtecknas i licensen i själva verket motsvarade en samling av ett stort antal faktiska produkter som tillverkades och exporterades.

(112)

Undersökningen visade dock att de mekanismer som beskrivs i skäl 111 syftar till att matcha volymerna, men inte till att säkerställa att de importerade insatsvarorna fysiskt införlivas i de exporterade varorna.

(113)

Undersökningen visade dessutom att, för några få licenser, de exporterande producenter som ingick i urvalet lämnade in ansökningar till de indiska myndigheterna om att stänga dessa licenser efter det att företagen ansåg att de hade uppfyllt sina exportåtaganden. Ansökan innehöll de ifyllda 4H-tilläggen. Syftet med 4H-tillägget är att visa att de importerade insatsvarornas volymer stämmer överens med de exporterade varornas volymer. De exporterande producenter som hade fyllt i dessa 4H-tillägg hade använt inköpsregistret för att registrera de insatsvaror som hade importerats inom ramen för AAS-systemet och använt en intern spårningsfil för att registrera exporten inom ramen för varje licens. Enligt AAS-systemet måste innehavaren av licensen från de indiska myndigheterna matcha importkvantiteterna till exportvarukvantiteterna genom att använda de normer som föreskrivs i licenserna, vilka enligt skälen 103 och 104 kan baseras på SION-normer, egenförsäkran eller självratificering. De indiska myndigheterna har dock ännu inte stängt dessa licenser och har därför inte formellt kontrollerat dem. För alla andra licenser hade de exporterande producenterna inte 4H-tillägg tillgängliga. Eftersom de exporterande producenterna endast har ett begränsat antal ifyllda 4H-tillägg och de indiska myndigheterna inte har kontrollerat de mycket få 4H-tillägg som har fyllts i, kunde kommissionen därför inte kontrollera om de indiska myndigheterna har infört och tillämpar ett system eller ett förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran och i vilken mängd.

(114)

Under kontrollbesöket förklarade dessutom en exporterande producent som ingick i urvalet att exportvaror tilldelas en viss licens när namnet på en sådan vara i exportfakturan passar in i den produktsamling som omfattas av licensen. Det innebär att tilldelningen inte görs på grundval av vilka faktiska partier av importerade insatsvaror som användes i en viss exportvara. AAS-systemet kan därför inte förhindra att exporterande producenter ersätter de importerade insatsvarorna med inhemska insatsvaror i tillverkningsprocessen.

(115)

En annan exporterande producent som ingick i urvalet uppgav att inhemskt producerade insatsvaror har samma egenskaper som de importerade insatsvarorna och att det därför var acceptabelt att ersätta importerade insatsvaror med inhemskt tillverkade insatsvaror i exporterade optiska fiberkablar. Undersökningen visade dock att ingen exporterande producent som ingick i urvalet ansökt om tillstånd från de indiska myndigheterna att tillämpa en sådan substitutionsmetod, vilket skulle ha krävt en bedömning från de indiska myndigheternas sida i detta avseende.

(116)

Undersökningen visade vidare att de indiska myndigheterna inte hade utfört någon kontroll förrän de tre grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet hade begärt särskild kontroll med avseende på den aktuella antisubventionsundersökningen. De indiska myndigheterna kontrollerade följaktligen en exporterande producent i STL-koncernen och två exporterande producenter i MP Birla-koncernen. HFCL-koncernen kontrollerades inte av de indiska myndigheterna.

(117)

Under de indiska myndigheternas kontrollbesök lämnade de indiska myndigheterna sina kontrollrapporter avseende de tre exporterande producenter som nämns i skäl 116. Dessa kontrollrapporter var daterade den 10 december 2024, vilket var en av dagarna efter det att kommissionen hade gjort ett kontrollbesök hos de indiska myndigheterna med avseende på den aktuella antisubventionsundersökningen. Under kontrollbesöket hos de indiska myndigheterna frågade kommissionen om de indiska myndigheterna hade för avsikt att genomföra ytterligare undersökningar, och de indiska myndigheterna svarade att de inte hade några ytterligare planer på det.

(118)

När det gäller de indiska myndigheternas kontrollförfarande underrättade de indiska myndigheterna i ett fall via e-post respektive exporterande producent om kontrollbesöket samma dag som de indiska myndigheterna genomförde kontrollbesöket. Den bevisning som stödde de relevanta uppgifter som de indiska myndigheterna skulle kontrollera under kontrollbesöket skickades till de indiska myndigheterna först efter det att kontrollbesöket hade skett. Trots att de indiska myndigheterna i ett fall underrättade kommissionen om att deras utredare inte hade haft kontakt med företaget efter besöket, innehöll den bevisning som de indiska myndigheterna använde för att utarbeta kontrollrapporten skärmdumpar som tagits 15–17 dagar efter de indiska myndigheternas kontrollbesök.

(119)

När det gäller innehållet hänvisade kontrollrapporterna inte till någon bevisning som stödde det faktum att de insatsvaror för vilka importtullen efterskänkts förbrukades vid tillverkningen av exportvarorna, eller att de exporterande producenterna spårade det fysiska införlivandet av den faktiska importen i den faktiska exportvaran. Det fanns inte heller någon bevisning för att kontrollen rörde ersättningen av importerade insatsvaror med inhemskt tillverkade insatsvaror.

(120)

Förfarandet och innehållet i de indiska myndigheternas kontrollsystem enligt skälen 117–119 visar därför att ett sådant system eller förfarande inte är effektivt för det avsedda ändamålet. För det första stängde de indiska myndigheterna inte alla licenser enligt AAS-systemet och kontrollerade därför inte respektive importerade insatsvaror och exportvaror i möjligaste mån. För det andra genomförde de indiska myndigheterna inte kontrollbesök hos alla exportörer, utan endast hos två av tre, och endast på dessa exportörers specifika begäran mot bakgrund av det pågående antisubventionsförfarandet. För det tredje visade även de kontrollförfaranden som utfördes att det inte fanns någon bevisning för att de indiska myndigheterna faktiskt begärde och kontrollerade den bevisning som låg till grund för de rådata som exportörerna lämnade in.

(121)

Kommissionen försökte också kontrollera de exporterande producenternas förmåga att visa att de faktiska importerade insatsvarorna fysiskt införlivades i tillverkningsprocessen för de exporterade varorna i deras redovisningssystem.

(122)

En grupp exporterande producenter som ingick i urvalet kunde inte använda sitt interna system för att spåra det fysiska införlivandet av de importerade insatsvarorna i de exporterade optiska fiberkablarna.

(123)

För de andra två grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet kunde kommissionen, på grund av begränsningarna i de interna system som användes av de exporterande producenter som ingick i urvalet, endast göra ett urval av en obetydlig volym importerade insatsvaror och försökte spåra dem till de exporterade varorna. Detta kontrollförfarande ledde därför inte till något representativt resultat.

(124)

På grundval av det som nämns ovan drogs slutsatsen att de indiska myndigheternas kontrollsystem inte var effektivt och rimligt nog för att säkerställa att den importtull som efterskänktes vid importen av insatsvaror inom ramen för AAS-systemet faktiskt användes vid tillverkningen av exportvaran. De exporterande producenter som ingick i urvalet kunde inte heller själva visa att de importerade insatsvarorna användes vid tillverkningen av exportvarorna. Eftersom de indiska myndigheterna hade uppgett de inte hade för avsikt att genomföra ytterligare kontroller stod kommissionen fast vid sina slutsatser.

(125)

I linje med tidigare fall och mot bakgrund av undersökningsresultaten i föregående avsnitt utgör befrielsen från importtullar inom ramen för detta system en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Den utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom den efterskänker de tullintäkter som annars skulle erhållas, och eftersom de undersökta exportörerna beviljas en förmån genom att befrielsen förbättrar deras likviditet.

(126)

Systemet med förhandstillstånd är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(127)

AAS-systemet kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i det aktuella ärendet i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i och bilagorna II och III till grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i led i) i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Såsom fastställs i skälen 110–124 tillämpade de indiska myndigheterna inte något effektivt och rimligt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kunna avgöra huruvida, och i vilka mängder, insatsvaror förbrukades vid tillverkningen av exportvaran (se punkterna 4 och 5 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Trots de brister som anges i skäl 111 är syftet med SION-normerna och de företagsbaserade normerna dessutom att matcha de totala kvantiteterna, men de kan inte utgöra ett kontrollsystem för den faktiska förbrukningen eftersom de inte gör det möjligt att fastställa om de faktiska importerade insatsvarorna ersätts med inhemska sådana vid tillverkningen av de faktiska exportvarorna. Mot bakgrund av punkt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen, och även om de indiska myndigheterna hade utfört kontroller hos två exporterande producenter, bekräftade kontrollerna inte att de faktiska importerade insatsvarorna användes i exportvarorna.

(128)

Systemet är därför utjämningsbart.

(129)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter höll de indiska myndigheterna inte med om kommissionens slutsats om effektiviteten i de indiska myndigheternas kontrollsystem. De indiska myndigheterna hävdade särskilt att kommissionen inte borde dra några negativa slutsatser av att kontrollen begärts av de exporterande producenterna.

(130)

Kommissionen noterade att det i skäl 116 endast anges att de indiska myndigheterna inte utförde någon kontroll förrän de exporterande producenterna begärde en kontroll i samband med denna antisubventionsundersökning. Kommissionens slutsats om kontrollsystemets effektivitet grundade sig inte på detta faktum och beskrivs i detalj i skäl 120 på grundval av argumenten i skälen 117–119. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(131)

Mot bakgrund av ovanstående slutsats om AAS-systemet utgör det totala beloppet av uteblivna tullar en utjämningsbar subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De ansökningsavgifter som de exporterande producenterna betalar har dragits av.

(132)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen dessa erhållna subventionsbelopp i proportion till den totala exportomsättningen för den undersökta produkten (som en lämplig nämnare) för varje exporterande producent under undersökningsperioden, eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(133)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade HFCL-koncernen och de indiska myndigheterna (vars argument stöddes av STL-koncernen) för det första att kommissionen, i linje med WTO:s överprövningsorgans rapport i ärendet EU-PET (Pakistan) (25), måste fastställa den alltför stora eftergiften på grundval av de exporterande producenternas bokföring, även om kommissionen anser att de indiska myndigheternas kontrollsystem är ineffektivt. För det andra hänvisade HFCL-koncernen till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder för att hävda att endast den alltför stora eftergiften av importavgifter kan utjämnas och att import kan ersättas med insatsvaror från hemmamarknaden med samma kvalitet och egenskaper, och lämnade uppgifter för att hävda att HFCL-koncernen inte haft alltför stor eftergift. För det tredje hävdade HFCL-koncernen också att kommissionen, på grundval av WTO:s överprövningsorgans rapport i ärendet EU-PET (Pakistan), borde ha använt tillgängliga fakta för att beräkna om det förekom alltför stor eftergift, särskilt när det gäller den spårbarhetsanalys som gjordes under kontrollbesöket, de materiallistor som samlades in under kontrollbesöket och de uppgifter som HFCL-koncernen lämnat som svar på den andra skrivelsen med begäran om komplettering avseende minimiförbrukningen av optiska fibrer för tillverkning av den undersökta produkten.

(134)

Kommissionen noterade att den grundade sina slutsatser på fakta som kontrollerats under undersökningen för fastställandet av det utjämningsbara beloppet. I enlighet med punkt 6 i bilaga II till grundförordningen bedömde kommissionen om de importerade insatsvarorna fysiskt hade införlivats i den exporterade produkten. I detta syfte, och såsom beskrivs i skälen 110–124, bedömde kommissionen bland annat kontrollsystemet, möjligheten att ersätta import med inhemska produkter, kvittona i licenserna i förhållande till materiallistorna, samt spårningskapaciteten i redovisningssystemen hos de exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen använde därför fakta som samlats in under undersökningen för att fastställa om de importerade insatsvarorna fysiskt hade införlivats i de exporterade produkterna. Slutsatsen (se skäl 127) var att det inte fanns någon bevisning för att importen fysiskt införlivades i den exporterade produkten, varför kommissionen drog slutsatsen att den alltför stora eftergiften i detta fall var det totala beloppet av uteblivna importtullar. Kommissionen noterar att en liknande slutsats drogs i ärendet avseende kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Såsom redan förklarats i detta skäl utjämnade kommissionen dessutom den alltför stora eftergiften. Kommissionen har också undersökt frågan om substitution i skäl 115. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(135)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade HFCL-koncernen att kommissionen inte konsekvent hade följt slutsatserna i dess tidigare ärenden efter WTO:s överprövningsorgans rapport i ärendet EU-PET (Pakistan). HFCL-koncernen noterade särskilt att kommissionen i ärendet PET (Indien) beräknade den alltför stora eftergiften som skillnaden mellan den faktisk förbrukningen och SION-normen. HFCL-koncernen hävdade vidare att kommissionens slutsatser i ärendet avseende kallvalsade platta produkter av rostfritt stål inte var relevanta i det aktuella ärendet, eftersom i) det inte fanns någon nära koppling mellan de importerade insatsvarorna och de exporterade produkterna, ii) de importerade materialen också kunde användas i andra produkter än den undersökta produkten, och iii) ingen bevisning för beräkning av alltför stor eftergift hade lämnats.

(136)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. Liksom i ärendet PET (Indien) och ärendet avseende kallvalsade platta produkter av rostfritt stål hade kommissionen beräknat den alltför stora eftergiften såsom förklaras i skäl 134. På liknande sätt som i ärendet avseende kallvalsade platta produkter av rostfritt stål fann kommissionen, i de fall där den inte kunde fastställa ett samband mellan de importerade insatsvarorna och de exporterade produkterna, på grundval av de fakta som samlats in under undersökningen ingen bevisning för att de importerade insatsvarorna fysiskt hade införlivats i de exporterade produkterna. Påståendet avvisades därför.

(137)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgick till följande:

Systemet med förhandstillstånd (AAS-systemet)

(138)

Kommissionen fastställde att samtliga tre grupper som ingick i urvalet använde DDS-systemet under undersökningsperioden. Detta system har redan utjämnats i ett antal antisubventionsförfaranden som rör Indien, bland annat i skälen 92–116 i förordningen om grafitelektrodsystem, i skälen 154–173 i förordningen om kallvalsade platta produkter av rostfritt stål, i skälen 103–132 i förordningen om gjutjärn med sfäroidiserad grafit (26), i skälen 39–61 i förordningen om polyetentereftalat (27) och i skälen 61–76 i förordningen om stänger av rostfritt stål (28).

(139)

Den rättsliga grund som tillämpades under undersökningsperioden var restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter från 1995 (29) (Custom & Central Excise Duties Drawback Rules 1995) (1995 års tullrestitutionsregler), som ändrades 2006 (30) och som sedan ersattes av restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter från 2017 (Customs and Central Excise Duties Drawback Rules 2017) (31) (2017 års tullrestitutionsregler), som trädde i kraft den 1 oktober 2017.

(140)

Myndigheterna har gjort flera ändringar, inklusive av satserna, via meddelande nr 95/2018 och nr 07/2020. För den undersökta produkten var tullrestitutionssatsen under undersökningsperioden 1 % av fob-värdet för de exporterade optiska fiberkablarna.

(141)

Alla tillverkande exportörer och exporterande handlare som exporterar stödberättigande produkter är stödberättigade inom för detta system.

(142)

Enligt detta system har alla företag som exporterar stödberättigande produkter rätt att ta emot ett belopp som motsvarar en procentandel av det deklarerade fob-värdet för exportvaran.

(143)

Såsom redan fastställts i de kommissionsförordningar som anges i skäl 138 och som härrör från avsnitten 2 och 3 i 2017 års tullrestitutionsregler måste ett företag exportera för att kunna gynnas av detta system. Exportören måste ange att exportvaran omfattas av DDS-systemet när leveransuppgifterna anges in i tullportalen. Tullrestitutionsbeloppet fastställs sedan oåterkalleligen när de indiska myndigheterna utfärdar en fraktsedel som sedan innebär att tullrestitutionsbeloppet betalas till exportören.

(144)

I den indiska lagstiftningen krävs det inte att den exportör som ansöker om tullrestitution är skyldig att betala tull för import av de råvaror som behövs för tillverkningen av exportvaran. Tullrestitutionsbeloppet kan i själva verket användas för vilket ändamål som helst.

(145)

Enligt indisk lagstiftning kunde företag ansöka om förmåner enligt DDS-systemet och RoDTEP-systemet för samma exporttransaktion. I det fallet kunde företagen emellertid inte begära dessa exporttransaktioner inom ramen för AAS-systemet.

(146)

Under kontrollbesöket hos de indiska myndigheterna frågade kommissionen om de indiska myndigheterna hade för avsikt att genomföra ytterligare undersökningar, och de indiska myndigheterna svarade att de inte hade några ytterligare planer på det.

(147)

DDS-systemet innebär att subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen beviljas. Tullrestitutionsbeloppet är ett ekonomiskt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom det tillhandahålls som en direkt överföring av medel. Det finns inga restriktioner kring hur dessa medel får användas. Tullrestitutionsbeloppet innebär också att exportörer får en förmån genom att deras likviditet förbättras.

(148)

Tullrestitutionssatsen för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte alla de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Systemet uppfyller inte heller de regler som fastställs i led i) i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte nödvändigtvis knuten till faktiska betalningar av importtullar på råvaror och är ingen tullkredit för att avräkna importtullar på tidigare eller framtida import av råvaror. Det har vidare inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvarorna och i vilka mängder. De indiska myndigheterna utförde slutligen inte några ytterligare granskningar avseende de faktiska insatsvaror som berördes, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se punkt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(149)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter höll de indiska myndigheterna (vars argument stöddes av STL-gruppen) inte med om kommissionens slutsats om kontrollsystemet och hävdade att DDS-systemet inte var en utjämningsbar subvention. De indiska myndigheterna hävdade särskilt att deras kontrollsystem var robust och hänvisade till olika gällande regler, bland annat reglerna i DDS-systemet från 1995 och 2017.

(150)

Kommissionen noterade att de indiska myndigheterna inte lade fram någon ny bevisning avseende kontrollsystemet för att ifrågasätta kommissionens slutsatser. Dessa undersökningsresultat (att DDS-systemet är en utjämningsbar subvention och att dess kontrollsystem är ineffektivt) ligger i linje med de slutsatser som även dragits i tidigare ärenden, t.ex. avseende PET och kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(151)

De indiska myndigheternas betalning efter exportörers export är knuten till exportresultatet och detta system anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen. Eftersom de indiska myndigheterna hade svarat kommissionen att de inte hade för avsikt att genomföra ytterligare undersökningar stod kommissionen fast vid sina slutsatser.

(152)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att DDS-systemet är utjämningsbart.

(153)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under undersökningsperioden. I detta avseende fastställde kommissionen att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att erlägga tullrestitutionsbeloppet, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a i) i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på tullrestitutionen för exporttransaktionen i fråga.

(154)

Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen det lämpligt att beräkna förmånen inom ramen för DDS-systemet som summan av de tullrestitutionsbelopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för systemet under undersökningsperioden. Kommissionen beaktade tullrestitutionsbeloppen för alla exporttransaktioner som inbegrep den undersökta produkten.

(155)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna (vars argument stöddes av STL-koncernen) att kommissionen, i linje med WTO:s överprövningsorgans rapport i ärendet EU-PET (Pakistan), måste fastställa den alltför stora eftergiften på grundval av de exporterande tillverkarnas bokföring, även om kommissionen anser att de indiska myndigheternas kontrollsystem är ineffektivt. De indiska myndigheterna hävdade vidare att det inte förekom någon alltför stor eftergift i detta fall.

(156)

Kommissionen noterade att de exporterande tillverkarna inte lagt fram någon bevisning för att de hade betalat tull för de importerade insatsvaror som fysiskt införlivats i den exporterade produkt för vilken restitutionsbeloppet mottogs. Till följd av detta ansåg kommissionen det lämpligt att som alltför stor eftergift fastställa det totala restitutionsbelopp som mottagits. Påståendet avvisades därför.

(157)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen dessa subventionsbelopp i proportion till den totala exportomsättningen för den undersökta produkten (som en lämplig nämnare) för varje exporterande producent under undersökningsperioden, eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(158)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgick till följande:

Tullrestitutionssystemet (DDS-systemet)

(159)

Kommissionen fastställde att HFCL- och STL-koncernerna använde sig av EPCGS-systemet under undersökningsperioden. Detta system har redan utjämnats i ett antal antisubventionsförfaranden som rör Indien, bland annat i skälen 79–90 i förordningen om grafitelektrodsystem, i skälen 174–189 i förordningen om kallvalsade platta produkter av rostfritt stål, i skälen 82–93 i förordningen om polyetentereftalat och i skälen 86–102 i förordningen om gjutjärn med sfäroidiserad grafit.

(160)

EPCGS-systemet beskrivs närmare i kapitel 5 i dokumentet om utrikeshandelspolitik 2015–2020 och kapitel 5 i dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 samt i kapitel 5 i förfarandehandboken 2015–2020 och kapitel 5 i förfarandehandboken från 2023.

(161)

Tillverkande exportörer, exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare samt tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt denna åtgärd.

(162)

På villkor att ett stödberättigat företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) till en nedsatt tullsats. Efter en ansökan och mot betalning av en avgift utfärdar de indiska myndigheterna i detta syfte en licens inom ramen för EPCGS-systemet. Systemet innebär att en nedsatt importtullsats tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. Såsom krävs enligt punkterna 5.01 b och 5.04 a i dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 kräver exportåtagandet att stödmottagaren exporterar de tillverkade varor som licensen utfärdades för till ett belopp som motsvarar sex gånger de tullar, skatter och lättnader som sparats på de importerade kapitalvarorna inom sex år från den dag då licensen utfärdades. Enligt dokumentet om utrikeshandelspolitik 2015–2020 och dokumentet om utrikeshandelspolitik från 2023 kan kapitalvaror importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för EPCGS-systemet. Exportåtagandet, som uppgår till sex gånger det insparade tullbeloppet, måste uppfyllas inom en period på högst sex år.

(163)

EPCGS-systemet innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Den nedsatta tullen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den nedsatta tullen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(164)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Det betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(165)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i) i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna.

(166)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades den utjämningsbara subventionens storlek på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan (32) i Indien under undersökningsperioden vara lämplig.

(167)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ändrade kommissionen, till följd av MP Birla-koncernens påstående som anges i skäl 55, riktvärdet för marknadsräntan såsom anges i skäl 56.

(168)

I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs företagens avgifter för att erhålla subventionen av från det sammanlagda subventionsbeloppet där detta begärdes.

(169)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp i proportion till exportomsättningen för den undersökta produkten (som en lämplig nämnare) under undersökningsperioden, eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(170)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgick till följande:

Systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (EPCGS-systemet)

(171)

Kommissionen fastställde att alla grupper av exporterande producenter som ingick i urvalet använde sig av ICGRS-systemet under undersökningsperioden.

(172)

Systemet infördes för första gången 1996 (33) och ändrades avsevärt under 2016 (34), 2017 (35) och 2022 (36) (2022 års IGCRS-regler).

(173)

Systemet är tillgängligt för tillverkare, tjänsteleverantörer och alla importörer som använder den relevanta importerade varan för en avsedd slutanvändning.

(174)

Den stödberättigande importen och gränserna för den avsedda slutanvändningen anges i tabellen i meddelande nr 50/2017 – Customs. De indiska myndigheterna uppgav under kommissionens kontrollbesök att företag som importerar varor för handelsändamål inte var stödberättigade.

(175)

Systemet gör det möjligt för stödberättigade företag att erhålla en nedsättning av tullen för importerade insatsvaror och kapitalvaror. De nedsatta satserna anges i meddelanden om undantag som utfärdas enligt avsnitt 25.1 i tullagen från 1962.

(176)

Företag som är intresserade av att omfattas av den nedsatta satsen måste lämna in en ansökan via tullportalen. När sökande är producenter omfattar den information som krävs i ansökan bland annat de produkter som tillverkas och den avsedda användningen av de importerade varorna i tillverkningsprocessen. Sökandena måste också ställa ut en finansiell säkerhet i form av en säkrad kontinuitetsgaranti. För att omfattas av den nedsatta importtullsatsen ska sökandena ange sitt identifikationsnummer och uppgifter om kontinuitetsgarantin när de lämnar in registreringsdokumentet för de importerade varorna.

(177)

Stödberättigade företag måste föra ett register över användningen av de importerade varorna och lämna in månadsrapporter om förbrukningen av dessa till tullmyndigheterna. Om de importerade varorna inte används på det sätt som anges, eller om det förekommer avvikelser, kan tullmyndigheterna kräva tillbaka skillnaden mellan den nedsatta importtull som betalats och standardtullsatsen.

(178)

Importerade varor kan användas både för tillverkningen av exportvaror och för produkter som ska förbrukas på den inhemska marknaden.

(179)

IGCRS-systemet innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Nedsättningen av tullen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom de avstår från tullintäkter som annars skulle ha betalats och medför en förmån eftersom den förbättrar mottagarnas likviditet.

(180)

IGCRS-systemet anses också vara selektivt eftersom dess stödberättigande begränsas enligt lag, till exempel genom tabellen i meddelande nr 50/2017 – Customs, vilket anges i skälen 173–174 ovan, till vissa importörer och är därmed utjämningsbart enligt artikel 4.2 a i grundförordningen.

(181)

De utjämningsbara subventionsbeloppen beräknades i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen på grundval av de obetalda tullarna på importerade varor. När IGCRS-systemet användes för att köpa importerade kapitalvaror avses de obetalade tullarna på importerade kapitalvaror fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan (37) i Indien under undersökningsperioden vara lämplig.

(182)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ändrade kommissionen, till följd av MP Birla-koncernens påstående som anges i skäl 55, riktvärdet för marknadsräntan såsom anges i skäl 56.

(183)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde MP Birla-koncernen det påstående som anges i skäl 59 även när det gäller IGCRS-systemet. Kommissionen avvisade det på de grunder som anges i skälen 60–62 avseende M-SIPS-systemet.

(184)

STL- och MP Birla-koncernerna använde också detta system för att stödja tillverkningen av insatsvaror. Kommissionen fördelade därför det lämpliga förmånsbeloppet mellan tillverkarna av optiska fiberkablar, och använde sedan detta vid beräkningen av det utjämningsbara subventionsbeloppet på grundval av den metod som beskrivs i skäl 181.

(185)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen dessa subventionsbelopp i proportion till de exporterande producenternas totala omsättning för den berörda produkten (som en lämplig nämnare) under undersökningsperioden.

(186)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgick till följande:

Systemet för import av varor till förmånstullar (ICGRS-systemet)

(187)

Kommissionen fastställde att STL-koncernen använde sig av de stödsystem som beviljades av delstaten Maharashtra under undersökningsperioden.

(188)

Den rättsliga grund som var tillämplig under undersökningsperioden var Maharashtras elektronikpolitik från 2016 och Maharashtras samlade incitamentsystem från 2019 (38).

(189)

Tillverkningsföretag, storskaliga industrier samt storskaliga projekt och extremt storskaliga projekt är stödberättigade. Systemen är tillgängliga för vissa sektorer, däribland utformning och tillverkning av elektroniska system samt tillverkning av halvledare. De investeringar som STL-koncernen har föreslagit klassas som storskaliga projekt.

(190)

Maharashtras elektronikpolitik från 2016 omfattar flera stödsystem, såsom eltariffsubventioner, investeringssubventioner, återbetalning av arbetsgivarens bidrag till den statliga arbetstagarförsäkringen eller återbetalning av olika tullar och skatter.

(191)

Före investeringen måste företagen lämna in en ansökan till delstaten Maharashtra.

(192)

Om ansökan godkänns skickar delstaten Maharashtra ett ”intyg om stödberättigande” till sökanden, med en förteckning över de stödberättigande systemen och de belopp som den sökande kan begära. För storskaliga projekt kan delstaten Maharashtra erbjuda bidrag som skräddarsys åt sökanden på grundval av de stödsystem som anges i skäl 190.

(193)

När delstaten Maharashtra har skickat intyget om stödberättigande till sökanden måste denne lämna in individuella betalningsbegäranden för vart och ett av de subventionssystem som erbjuds, men inte nödvändigtvis för alla.

(194)

Delstaten Maharashtra system utgör subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen. Utbetalningarna utgörs av finansiella bidrag från delstaten Maharashtra, eftersom delstaten Maharashtra gör en direkt överföring till stödmottagaren. Dessutom innebär dessa betalningar en förmån eftersom stödmottagaren får ersättning för en del av den investering som den har genomfört.

(195)

Dessa system anses också vara selektiva eftersom stödberättigandet är begränsat, såsom förklaras i skäl 189, till företag som investerar i delstaten Maharashtra och är därför utjämningsbara enligt artikel 4.3 i grundförordningen. Dessutom anges det i avsnitt 2.3 i Maharashtras samlade incitamentsystem från 2019 att delstaten har identifierat 15 ”pådrivningssektorer” i syfte att styra den industriella utvecklingen mot högteknologiska framväxande sektorer. Dessutom kan mycket stora projekt såsom de som räknas som ”mycket storskaliga projekt” dra nytta av skräddarsydda incitament från delstaten Maharashtra. Kommissionen konstaterade därför att systemet var utjämningsbart enligt artikel 4.2 a i grundförordningen.

(196)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade STL-koncernen att systemet inte var selektivt. STL-koncernen förklarade detta med att den beviljande myndigheten var delstaten Maharashtra och incitamenten var tillgängliga för nästan alla tillverkningsföretag i delstaten Maharashtra, så länge de uppfyllde objektiva kriterier som var av ekonomisk art och tillämpades horisontellt, vilket överensstämmer med artikel 4.2 b i grundförordningen. STL-koncernen uppgav att när vissa investeringströsklar hade uppnåtts i delstaten Maharashtra var stödberättigandet automatiskt när en ansökan lämnades in. STL-koncernen ansökte i slutändan inte om system för vilka den inte hade uppnått den investeringströskel som krävdes.

(197)

Kommissionen noterade, utan att det påverkar huruvida systemet var selektivt på grundval av det geografiska tillämpningsområdet, att systemet fortfarande ansågs vara selektivt eftersom det inte var tillgängligt för alla industrier. Kommissionen noterade att förteckningen över industrier för vilka detta system är tillämpligt utesluter till exempel hela den primära jordbrukssektorn (endast bearbetning av jordbruksbaserade livsmedelsprodukter var stödberättigande (39)). Kommissionen noterade vidare att de beviljade förmånerna varken var automatiska eller förutbestämda. Såsom konstateras i skäl 192 kan delstaten Maharashtra ”överväga att tillhandahålla skräddarsydda stimulanspaket från fall till fall när så bedöms nödvändigt” (40) för storskaliga projekt – vilket STL-koncernens investering klassificerades som. Under kommissionens kontrollbesök bekräftade STL-koncernen att dess projekt klassificerades som ett storskaligt projekt och att den erbjöds sådana skräddarsydda förmåner. Det faktum att incitament skräddarsyddes för storskaliga projekt, såsom STL-koncernens projekt, bekräftade därför att förmånen faktiskt var föremål för skönsmässig bedömning och inte automatisk, såsom företaget hävdade. Därför avvisades detta påstående.

(198)

Undersökningen visade att STL-koncernen gynnades av eltariffsubventioner, investeringssubventioner och återbetalning av arbetsgivarens bidrag till den statliga arbetstagarförsäkringen för investeringar som avsåg tillverkningen av optiska fiberkablar, glasförformar (en insatsvara i tidigare led för optiska fibrer) och optiska fibrer (en insatsvara i tidigare led för optiska fiberkablar).

(199)

De utjämningsbara subventionsbeloppen beräknades i enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen på grundval av det belopp som delstaten Maharashtra beviljade stödmottagarna. För de subventioner som utgjordes av investeringssubventioner fördelades det totala beloppet över en period som avspeglade den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Kommissionen fastställde att förmånen beviljas mottagaren vid den tidpunkt då stödmottagarna uppbär de belopp som följer av de intyg om stödberättigande som erhållits från delstaten Maharashtra. För investeringssubventioner har det beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan (41) i Indien under undersökningsperioden vara lämplig.

(200)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ändrade kommissionen, till följd av MP Birla-koncernens påstående som anges i skäl 55, riktvärdet för marknadsräntan såsom anges i skäl 56.

(201)

STL-koncernen använde också detta system för att stödja tillverkningen av insatsvaror. Kommissionen fördelade därför det lämpliga förmånsbeloppet mellan tillverkarna av optiska fiberkablar, och använde sedan detta vid beräkningen av det utjämningsbara subventionsbeloppet på grundval av den metod som beskrivs i skäl 199.

(202)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp i proportion till omsättningen för den undersökta produkten under undersökningsperioden eftersom företagen använde tillgångarna endast för att tillverka den undersökta produkten och eftersom subventionen inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(203)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgick till följande:

Delstaten Maharashtras system

(204)

Kommissionen fastställde att HFCL-koncernen använde sig av de stödsystem som beviljades av delstaten Telangana under undersökningsperioden.

(205)

Den rättsliga grund som var tillämplig under undersökningsperioden var Telanganas elektronikpolitik från 2016 (42).

(206)

Enligt avsnitt 6.2 i Telanganas elektronikpolitik från 2016 är stödberättigandet begränsat till elektronikindustrin i Telangana. På sidan 11 i samma dokument definieras elektronikindustrin som elektroniska produkter, elektroniska tillverkningstjänster, halvledare och VLSI-design och elektroniska komponenter.

(207)

I Telanganas elektronikpolitik från 2016 ingår flera stödsystem såsom investeringssubventioner, räntesubventioner, elsubventioner, transportsubventioner eller återbetalning av olika skatter och avgifter.

(208)

Före investeringen måste företagen lämna in en ansökan till delstaten Telangana.

(209)

Om ansökan godkänns skickar delstaten Telangana ett ”brev om godkännande eller erbjudande” till sökanden, med en förteckning över de stödberättigande systemen och de belopp som den sökande kan begära. För storskaliga projekt kan delstaten Telangana erbjuda bidrag som skräddarsys åt sökanden på grundval av de stödsystem som anges i skäl 207.

(210)

När delstaten Telangana har skickat brevet om godkännande eller erbjudande till sökanden måste denne lämna in individuella betalningsbegäranden för vart och ett av de subventionssystem som erbjuds, men inte nödvändigtvis för alla.

(211)

Delstaten Telanganas system utgör subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen. Utbetalningarna utgörs av finansiella bidrag från delstaten Telangana, eftersom delstaten Telangana gör en direkt överföring till stödmottagaren. Dessutom innebär dessa utbetalningar en förmån eftersom stödmottagaren får en del av den investering som denne har genomfört och som täcks av delstaten.

(212)

Dessa system anses vara selektiva eftersom stödberättigandet, såsom förklaras i skäl 206, är begränsat till företag som investerar i delstaten Telangana och är därför utjämningsbara enligt artikel 4.3 i grundförordningen. Systemet är dessutom begränsat till de tillverkare som är verksamma inom elektronikindustrin (se skäl 206). Dessutom kan mycket stora projekt som de som räknas som ”mycket storskaliga projekt” dra nytta av skräddarsydda incitament från delstaten Telangana. Kommissionen konstaterade därför att systemet var utjämningsbart enligt artikel 4.2 a i grundförordningen.

(213)

Undersökningen visade att HFCL-koncernen gynnades av investeringssubventioner, räntesubventioner, återbetalning av stämpelavgifter och elsubventioner.

(214)

De utjämningsbara subventionsbeloppen beräknades i enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen på grundval av det belopp som delstaten Telangana beviljade stödmottagarna. Kommissionen fastställde att förmånen beviljas mottagaren vid den tidpunkt då stödmottagarna uppbär de belopp som följer av det brev som erhållits från delstaten Telangana.

(215)

För de subventioner som utgjordes av investeringssubventioner fördelades det totala beloppet över en period som avspeglade den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Det beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden ska återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan (43) i Indien under undersökningsperioden vara lämplig.

(216)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ändrade kommissionen, till följd av MP Birla-koncernens påstående som anges i skäl 55, riktvärdet för marknadsräntan såsom anges i skäl 56.

(217)

Kommissionen identifierade och korrigerade dessutom ett skrivfel i beräkningen.

(218)

HFCL-koncernen använde också detta system för att stödja tillverkningen av insatsvaror. Kommissionen fördelade därför det lämpliga förmånsbeloppet mellan tillverkarna av optiska fiberkablar, och använde sedan detta vid beräkningen av det utjämningsbara subventionsbeloppet på grundval av den metod som beskrivs i skäl 214.

(219)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgick till följande:

Delstaten Telanganas system

(220)

Kommissionen fastställde att MP Birla-koncernen använde sig av de stödsystem som beviljades av delstaten Madhya Pradesh under undersökningsperioden.

(221)

Den rättsliga grund som var tillämplig under undersökningsperioden var 2014 års politik för industrifrämjande, som ändrades i oktober 2019 (44). Syftet med denna politik var att främja industriella investeringar och skapande av sysselsättning i Madhya Pradesh genom skatteåterbäring, samtidigt som en del av de ytterligare skatteintäkter som skapades genom investeringen uppbars.

(222)

De företag som är stödberättigade är sådana som är verksamma inom andra sektorer än de som anges i avsnitt 5.2.1 i politiken för industrifrämjande från 2014, och som kommer att investera i Madhya Pradesh för att inrätta nya produktionsenheter, öka kapaciteten, diversifiera sin produktion eller uppgradera teknisk utrustning.

(223)

Företagen måste lämna in en ansökan till delstaten Madhya Pradesh. Om ansökan godkänns skickar delstaten Madhya Pradesh ett ”sanktionsbrev” till sökanden, med en förteckning över de stödberättigande systemen och de belopp som den sökande kan erhålla.

(224)

Politiken för industrifrämjande från 2014 omfattar flera stödsystem beroende på investeringarnas värde och verksamhetssektorn, och företagen kan dra nytta av olika slags stödåtgärder.

(225)

De kapacitetsökningsprojekt som genomfördes av MP Birla-koncernen klassificerades som storskaliga industrienheter som gynnades av betalningar från delstaten Madhya Pradesh genom återbetalning av olika skatter.

(226)

Delstaten Madhya Pradeshs system utgör subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen. Utbetalningarna utgörs av finansiella bidrag från delstaten Madhya Pradesh, eftersom delstaten Madhya Pradesh gör en direkt överföring till stödmottagaren. Dessutom innebär dessa utbetalningar en förmån eftersom stödmottagaren får en del av den investering som denne har genomfört och som täcks av delstaten.

(227)

Systemet anses vara selektivt eftersom delstaten väljer investeringsprojekt från alla industrier, men vissa är uteslutna (se skäl 222), så systemet är inte allmänt tillgängligt. Systemet är därför också utjämningsbart enligt artikel 4.2 a i grundförordningen. Dess stödberättigande är dessutom begränsat till företag som investerar i delstaten Madhya Pradesh (se skäl 222) och är därför utjämningsbart enligt artikel 4.3 i grundförordningen.

(228)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade MP Birla-koncernen att kriterierna för stödberättigande i detta system var allmänna och tillämpades på alla investerare som uppfyllde kriterierna, medan de industrier som inte hade rätt till incitament enligt detta system uteslöts av hänsyn till aspekter av allmän ordning såsom miljöskydd, folkhälsa och allmän moral. Enligt MP Birla-koncernen var dessa undantag inte godtyckliga utan grundade sig på legitima allmänpolitiska mål som är motiverade enligt artikel XX i Allmänna tull- och handelsavtalet.

(229)

Kommissionen noterade för det första att de industrier som var uteslutna från systemet även förtecknades som ”Verksamhet som rör handel och tjänster”. Detta visade att motivet bakom att vissa industrier uteslöts inte enbart var hänsyn till aspekter av allmän ordning såsom miljöskydd, folkhälsa och allmän moral. För det andra noterade kommissionen att de industrier som inte var stödberättigade inom systemet förtecknades, i punkt 19 i bilaga B till 2014 års politik för industrifrämjande, som ”Varje industri som de statliga myndigheterna deklarerar vid något tillfälle”. Detta visade att de industrier som var uteslutna från systemet – och följaktligen också de som var stödberättigade enligt systemet – var beroende av ett skönsmässigt beslut av delstaten Madhya Prato. Därför avvisades detta påstående.

(230)

Undersökningen visade att BCL och VTL gynnades av den skatteåterbäring som beskrivs i skäl 225.

(231)

De utjämningsbara subventionsbeloppen beräknades i enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen på grundval av det belopp som delstaten Madhya Pradesh beviljade stödmottagarna. För de subventioner som utgjordes av investeringssubventioner fördelades det totala beloppet över en period som avspeglade den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. MP Birla-koncernen erhöll beloppet först när varje årlig delbetalning mottogs, eftersom MP Birla-koncernen inte hade informerats på förhand om storleken på de årliga delbetalningarna utöver det totalbelopp som delstaten Madhya Pradesh hade godkänt. Kommissionen fastställde därför att förmånen beviljas MP Birla-koncernen vid den tidpunkt då stödmottagarna erhåller de belopp som följer av det brev om godkännande som tagits emot från delstaten Madhya Pradesh. För investeringssubventioner har det beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att pengarnas fulla värde över tiden återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan (45) i Indien under undersökningsperioden vara lämplig.

(232)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ändrade kommissionen, till följd av MP Birla-koncernens påstående som anges i skäl 55, riktvärdet för marknadsräntan såsom anges i skäl 56.

(233)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade MP Birla-koncernen att den förmån som beräknats för VTL inom ramen för detta system omfattade subventioner kopplade till företagets första expansion, som hade avskrivits helt vid tidpunkten för undersökningsperioden. MP Birla-koncernen hävdade vidare att en felaktig avskrivningsperiod hade tillämpats på subventioner som mottagits avseende byggnader. Slutligen hävdade MP Birla-koncernen att kommissionen beaktat vissa belopp som inte borde ha ingått i beräkningen.

(234)

Kommissionen ansåg att alla tre påståendena var berättigade och justerade beräkningarna i enlighet med detta. Efter att kommissionen godtagit de två första påståendena och, till följd av detta, undantagit de belopp som hänförde sig till den första expansionen och tillämpat den korrekta avskrivningsperioden för byggnader, krävde det sista påståendet inte någon ytterligare justering av beräkningen av förmånen.

(235)

Kommissionen identifierade och korrigerade dessutom ett skrivfel i beräkningen av subventionsnivån för BCL inom ramen för detta system.

(236)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp i proportion till omsättningen för den undersökta produkten under undersökningsperioden eftersom företagen erhöll subventionerna när det gäller tillgångarna endast för att producera den undersökta produkten och eftersom subventionen inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(237)

Den subventionsnivå som fastställts för det system som beskrivs ovan under undersökningsperioden för de grupper av företag som ingick i urvalet uppgick till följande:

Delstaten Madhya Pradeshs system

(238)

Trots att den officiella importstatistiken registreras i kilogram ansåg kommissionen att denna enhet inte var lämplig för en korrekt mätning av de berörda volymerna. Undersökningen visade att industrin i allmänhet inte använder vikt utan längd som huvudsaklig volymindikator. Antingen mäts kabelns längd (kilometer kabel) eller den totala längden på de fibrer som kabeln innehåller (kilometer fiber). Under antidumpningsundersökningen om import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina (46) och i den separata antidumpningsundersökningen om import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien ansåg kommissionen att kilometer kabel var den lämpligaste måttenheten. Samma metod användes i denna undersökning.

(239)

Den likadana produkten tillverkades av 14 producenter eller grupper av producenter i unionen under undersökningsperioden. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

(240)

Den totala produktionen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till omkring 1,7 miljoner kilometer kabel. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, bland annat direkt information från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet och från fem andra unionsproducenter som stödde klagomålet samt marknadsinformation för övriga producenter. Såsom anges i skäl 12 svarade de tre unionsproducenter som ingick i urvalet för över 50 % av den uppskattade totala volym av den likadana produkten som tillverkades i unionen.

(241)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning, denna analys borde beakta den efterföljande användningen av den likadana produkt som produceras av unionsindustrin (företagsintern användning).

(242)

Kommissionen konstaterade att mellan 9 % och 13 % av den totala produktionen hos de unionsproducenter som ingick i urvalet var avsedd för företagsintern användning under skadeundersökningsperioden. Kablarna levererades i dessa fall internt inom samma företag eller grupper av företag för användning i senare led, särskilt för tillverkning av kablar med kontaktdon.

(243)

Skillnaden mellan den företagsinterna marknaden och den öppna marknaden är relevant för skadeanalysen, eftersom produkter avsedda för företagsintern användning inte utsätts för direkt konkurrens från importerade produkter. Produktion som är avsedd för försäljning på den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten.

(244)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin har kommissionen samlat in uppgifter om hela verksamheten avseende optiska fibrer och bedömt om produktionen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(245)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer för unionsindustrin på grundval av uppgifter om den öppna marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionsmarknaden, marknadsandel, tillväxt, exportvolymer och exportpriser, lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde. I de fall där det var möjligt och motiverat jämförde kommissionen undersökningsresultaten med uppgifterna för den företagsinterna marknaden för att få en fullständig bild av unionsindustrins situation.

(246)

Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att man såg till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning (47). Dessa är produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, löner och kapitalanskaffningsförmåga. De hänför sig till hela verksamheten, oavsett om tillverkningen är företagsintern eller säljs på den öppna marknaden.

(247)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden enligt klagandens uppgifter plus importuppgifter från Indien enligt den metod som beskrivs i avsnitt 4.5.1.

(248)

Importen från andra tredjeländer fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat. Eftersom Eurostat fastställer importen av den berörda produkten i kilogram, räknades importen om till kilometer kabel i enlighet med skäl 238 med samma omräkningsfaktor som för indiska exporterande producenter.

(249)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (kilometer kabel)

(250)

Den totala förbrukningen i unionen, inklusive den fria och den företagsinterna marknaden, ökade med 16 % mellan 2020 och 2021, från omkring 2,4 miljoner kilometer kabel 2020 till omkring 2,7 miljoner kilometer kabel 2021. Mellan 2022 och undersökningsperioden minskade den med omkring 4 % till omkring 2,5 miljoner kilometer kabel. Den ökade förbrukningen under 2021 kan förklaras av en upphämtningseffekt efter störningarna i samband med covid-19-pandemin.

(251)

Den företagsinterna marknaden utgörs av optiska fiberkablar i konnektivitetslösningar som företagen erbjuder, däribland kablar med kontaktdon. Volymen utgjorde 9 % av den totala förbrukningen i unionen under undersökningsperioden. Den företagsinterna försäljningen ökade med 45 % under skadeundersökningsperioden.

(252)

Förbrukningen på den öppna marknaden utvecklades i linje med den totala förbrukningen i unionen. År 2021 ökade den med 15 %, följt av en minskning med 9,5 % under 2022 och en ökning med 5,7 % under undersökningsperioden. Mellan 2020 och undersökningsperioden registrerades en ökning med 1 %.

(253)

Kommissionen fastställde importvolymen från Indien på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter som ingick i urvalet och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet. Såsom nämns i skäl 238 användes kilometer kabel som måttenhet. På grundval av detta utgjorde importvolymen från Indien under undersökningsperioden 113 % av den totala import som rapporterats av Eurostat för samma period.

(254)

Marknadsandelen för den totala importen från Indien fastställdes på grundval av importvolymen i förhållande till den volym av total förbrukning på den öppna marknaden som anges i tabell 1.

(255)

Den subventionerade importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (kilometer kabel) och marknadsandel

(256)

Den subventionerade importen från Indien ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden, från 64 155 kilometer kabel 2020 till 222 575 kilometer kabel under undersökningsperioden. Denna ökning på 247 % överstiger med råge förbrukningsökningen och visar på omfattningen av den indiska importens marknadspenetration.

(257)

Marknadsandelen för denna subventionerade import ökade följaktligen under skadeundersökningsperioden från 2,9 % till 9,8 %, vilket är en kraftig ökning med 243 %. Det bör noteras att volymen subventionerad import från Indien ökade särskilt under perioden 2020–2022.

(258)

Kommissionen fastställde priserna för den subventionerade importen på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter som ingick i urvalet och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av cif-priser för de exporterande producenter som ingick i urvalet och de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet.

(259)

Det vägda genomsnittliga priset på den subventionerade importen till unionen från det berörda landet utvecklades enligt följande:

Tabell 3

Importpriser (euro/kilometer kabel)

(260)

Priserna för den subventionerade importen från Indien sjönk under skadeundersökningsperioden från 857 till 447 euro/kilometer kabel, vilket motsvarar en minskning med 48 %. Med undantag för 2020 var de subventionerade importpriserna genomgående lägre än det pris som unionsindustrin tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden (se tabell 8).

(261)

Mot denna bakgrund fastställde kommissionen prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(262)

När försäljningen skedde till närstående importörer i unionen, för beräkningen av prisunderskridandemarginalen, beräknades ett exportpris (konstruerat cif-pris) på grundval av fakturavärdet till den första oberoende kunden, från vilket importrelaterade justeringar till cif-punkten samt den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst drogs av, genom tillämpning på motsvarande sätt av artikel 2.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (48).

(263)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen under undersökningsperioden för de unionsproducenter som ingick i urvalet, och det totala vägda genomsnittet uppgick till 38,2 %.

(264)

Oberoende av nivån av prisunderskridande konstaterade kommissionen under alla omständigheter att den subventionerade importen kraftigt pressade ned unionsindustrins priser och gjorde det omöjligt för den att höja dem. Unionsindustrins priser sjönk under skadeundersökningsperioden medan produktionskostnaderna ökade konstant. Unionsindustrin kunde därför inte höja sina priser till de nivåer som krävdes för att göra en skälig vinst.

(265)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen omfattade granskningen av den subventionerade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(266)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaret i frågeformuläret som lämnades in av klaganden, som omfattade uppgifter avseende samtliga unionsproducenter. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som de unionsproducenter som ingick i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Uppgifterna avsåg de unionsproducenter som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(267)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(268)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(269)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(270)

Under hela skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins produktionsvolym från omkring 1,4 miljoner kilometer kabel till omkring 1,7 miljoner kilometer kabel, dvs. med sammantaget 20 %. En mer detaljerad analys visade att ökningen av produktionsvolymen främst ägde rum mellan 2020 och 2021, då volymen ökade med 18 % för att därefter öka ytterligare något, med 4 %, under 2022 och sedan minska igen, med 2 %, under undersökningsperioden.

(271)

Under skadeundersökningsperioden ökade produktionskapaciteten med 13 %, vilket avspeglar de investeringar som vissa av unionsproducenterna gjort. Trots ökningen låg investeringsnivåerna överlag kvar på mycket låga nivåer och motsvarade det minimum som krävdes för att upprätthålla unionsindustrins marknadsnärvaro.

(272)

Kapacitetsutnyttjandet ökade med 13 % under perioden 2020–2022, följt av en minskning med 4 procentenheter under undersökningsperioden, vilket beror på den minskade tillverkningen under samma period.

(273)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(274)

Under hela skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins totala försäljningsvolym i unionen på den öppna och den företagsinterna marknaden från omkring 1 miljon kilometer kabel 2020 till över 1,2 miljoner kilometer kabel under undersökningsperioden, dvs. med 22 %.

(275)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden ökade från omkring 880 000 kilometer kabel 2020 till omkring 1 040 000 kilometer kabel under undersökningsperioden, dvs. med 17 % under skadeundersökningsperioden. Detta innebar en ökning av marknadsandelen från 39,3 % 2020 till 45,6 % under undersökningsperioden.

(276)

Unionsindustrins ökade marknadsandel under skadeundersökningsperioden måste tillskrivas två huvudfaktorer: i) det faktum att prishöjningar från unionsproducenternas sida som annars skulle ha ägt rum förhindrades (se avsnitt 4.5.2) och ii) införandet av antidumpningsåtgärder på import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina i november 2021. Under en period med i det närmaste oförändrad förbrukning återhämtade sig unionsproducenternas marknadsandel nästan uteslutande på bekostnad av den dumpade importen från Kina. Såsom förklaras i avsnitt 4.6.2.3 nedan kunde unionsindustrin inte dra full nytta av de positiva verkningarna av antidumpningstullarna mot Kina, eftersom en betydande del av den kinesiska försäljningen togs över av den subventionerade indiska importen.

(277)

Unionsindustrins företagsinterna marknad (uttryckt i procent av förbrukningen på den öppna marknaden) uppvisade en ökande trend under skadeundersökningsperioden, från 6,2 % 2020 till 9,0 % under undersökningsperioden. Den företagsinterna marknaden avser optiska fiberkablar som har använts för konnektivitetsändamål (anslutningsledningar, fastighetsinterna kablar och datacentralskablar). Efterfrågan på den anslutningsbara marknaden ökar, därav den ökade företagsinterna användningen av optiska fiberkablar. Med tanke på de högre priserna på dessa produkter och den tillgängliga outnyttjade kapaciteten väljer unionsindustrin att upprätthålla den verksamhet som har inriktning mot företagsintern användning, eftersom man där kan differentiera produkter, öka kapacitetsutnyttjandet och sänka enhetskostnaden och eftersom den verksamheten hade en positiv inverkan på unionsindustrins totala lönsamhet. Den hade därför ingen negativ inverkan på unionsindustrins allmänna ekonomiska situation.

(278)

Trots de gällande antidumpningsåtgärderna på import av optiska fiberkablar med ursprung i Kina kunde unionsindustrin inte återta någon betydande marknadsandel, eftersom en avsevärd del av de kinesiska exporterande producenternas tidigare marknadsandel togs över av den dumpade importen från Indien. Unionsindustrin hindrades således från att dra full nytta av att det upprättades lika villkor med den kinesiska importen och från att öka sin produktion och försäljningsvolym i enlighet med detta.

(279)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades under skadeundersökningsperioden enligt följande:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(280)

Antalet anställda inom unionsindustrin ökade med 13 % mellan 2020 och undersökningsperioden, mätt i heltidsekvivalenter. Denna utveckling följer i stort sett den utveckling av produktionsvolymen som visas i tabell 4.

(281)

Eftersom siffrorna för produktion och antal anställda följde varandra nära låg produktiviteten mätt i kilometer kabel per anställd i stort sett på en stabil nivå.

(282)

Alla subventionsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska subventionsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från det berörda landet.

(283)

Under den första halvan av skadeundersökningsperioden påverkades unionsindustrins situation, inklusive dess lönsamhetsnivå, fortfarande av dumpad och subventionerad import från Kina, vilket även diskuteras i avsnitt 5 nedan. Unionsindustrin kunde inte fullt ut dra nytta av de positiva verkningarna av tullarna på importen från Kina till följd av den betydande ökningen av den subventionerade importen från Indien, såsom förklaras i skäl 278 nedan.

(284)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som de unionsproducenter som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspriser i unionen

(285)

Försäljningspriserna på unionsmarknaden till icke-närstående parter (den öppna marknaden) sjönk med 5 % mellan 2020 och 2021 för att sedan öka något under de följande åren, dock utan att nå 2020 års nivåer.

(286)

Även om produktionskostnaden per enhet minskade med 5 % under perioden 2020–2021, i linje med de genomsnittliga priserna på den öppna marknaden i unionen, ökade den under perioden 2021–undersökningsperioden (med 14,5 %), medan försäljningspriserna bara ökade med 2 %. Kostnadsökningen mellan 2021 och undersökningsperioden berodde främst på högre råvarupriser och personalkostnader som följde inflationsutvecklingen.

(287)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionsproducenter som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(288)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade stadigt under skadeundersökningsperioden. Detta återspeglar ytterligare kostnader för arbetskraften, inbegripet anpassningar till inflationen.

(289)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lagerhållning

(290)

Lagren hos de unionsproducenter som ingick i urvalet fluktuerade, men ökade totalt med 21 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom huvuddelen av tillverkningen sker på beställning och i enlighet med kundens specifikationer kan lagerhållningen inte betraktas som en meningsfull indikator på skada.

(291)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de unionsproducenter som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(292)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning.

(293)

Lönsamheten minskade kontinuerligt under hela skadeundersökningsperioden och föll från 12,7 % 2020 till 3,4 % under undersökningsperioden. Den mest betydande minskningen av lönsamheten ägde rum under 2022 parallellt med en betydande ökning av marknadsandelen för den indiska subventionerade importen från [2–4] % till [8–12] %. Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins kostnader med 9 % medan försäljningspriserna minskade med 2 %, vilket berodde på pristrycket från den subventionerade importen från Indien.

(294)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Utvecklingen av nettokassaflödet följde lönsamhetsutvecklingen och uppvisade en kraftig minskning, med omkring 50 %, under skadeundersökningsperioden.

(295)

Investeringarna minskade betydligt mellan 2020 och 2021, med omkring 50 %. Under skadeundersökningsperioden kunde investeringsnivån återhämta sig och till och med öka med 44 % jämfört med 2020. Investeringsnivån förblev dock totalt sett låg sedan början av skadeundersökningsperioden och investeringar gjordes främst för att göra effektivitetsvinster, underhålla befintliga anläggningar och bedriva forskning och utveckling. Som ett direkt resultat av trycket från subventionerad import var unionsindustrin tvungen att skjuta upp investeringar.

(296)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Räntabiliteten utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden och föll med 43 %. Denna negativa utveckling visar att även om investeringar fortfarande gjordes för att upprätthålla och förbättra effektiviteten och konkurrenskraften, sjönk räntabiliteten för dessa investeringar avsevärt under skadeundersökningsperioden eftersom det var omöjligt för unionsindustrin att förbättra lönsamhetsgraden.

(297)

Med en så snabbt sjunkande räntabilitet hotas förmågan att anskaffa kapital i framtiden, om situationen inte skulle förbättras.

(298)

De allra flesta optiska fiberkablar säljs genom upphandlingsförfaranden. För att få den inblick i denna marknadsaspekt som behövdes begärde kommissionen in detaljerad information om upphandlingar från de indiska exporterande producenter och unionsproducenter som ingick i urvalet samt importörer och användare. Uppgifter om upphandlingarna, såsom förfarande, tidpunkt och andra relevanta egenskaper, begärdes in. Ingen offentlig upphandlande enhet eller telekomoperatör deltog i undersökningen och lämnade information.

(299)

Undersökningen visade en fragmenterad bild av upphandlingarna, t.ex. när det gäller förfarande, omfattning och resultat. De kan organiseras av offentliga enheter eller privata enheter såsom stora telekomoperatörer. Upphandlingsförfaranden kan ta sig olika former såsom e-auktioner eller direkt anbudslämning. Upphandlingsförfarandet pågår normalt i 3–6 månader från tillkännagivandet av upphandlingen till slutförandet. Inom en till två månader efter det att upphandlingen har slutförts utfärdas inköpsorder från kunden och leveranser görs enligt de villkor som anges i avtalet. Undersökningen bekräftade att priset utgör det viktigaste beslutskriteriet, eftersom upphandlingarna rör produkter vars tekniska egenskaper har specificerats i detalj (49).

(300)

Upphandlingsförfarandena intensifierade konkurrensen, eftersom närvaron av indiska exporterande producenter som lämnade anbud till mycket låga priser tvingade unionsindustrin att sänka sina priser till ohållbara nivåer i ett försök att matcha de indiska anbuden och hindrade dem från att övervältra sina ökade kostnader till kunderna. Upphandlingsvillkoren omfattar i normalfallet ingen avtalsenlig skyldighet för köparen att köpa den kvantitet som erbjudits, medan leverantören däremot brukar vara skyldig enligt avtalet att leverera den erbjudna kvantiteten till det erbjudna priset.

(301)

Med tanke på att största delen av marknaden försörjs via upphandlingar styr upphandlingsmekanismen prissättningen på marknaden. Det innebär att de indiska exportörer som lämnar anbud med mycket lägre priser än unionsindustrin är de som sätter det referenspris som unionsindustrin förväntas matcha, trots att de kvantiteter som säljs är relativt små. Detta bekräftas också av de betydande nivåer för prisunderskridande som fastställdes i undersökningen.

(302)

Upphandlingsförfarandena är till sin natur sådana att det uppstår en viss fördröjning, som måste beaktas. När en upphandling vunnits levereras (och faktureras) de optiska fiberkablarna under de påföljande månaderna eller åren. Under skadeundersökningsperioden påverkades unionsindustrin av de försäljningsvolymer som förlorats till kinesiska exportörer innan åtgärderna infördes, och utsattes samtidigt för konkurrens från den subventionerade indiska importen, vars effekter kommer att kvarstå även efter undersökningsperioden. På det hela taget bekräftade därför utvecklingen när det gäller upphandlingar att det fanns ett fortsatt förhindrande av prisökningar som annars skulle ha ägt rum. Den ökade närvaron av indiska exporterande producenter hindrade unionsindustrins återhämtning från den kinesiska importen och förväntas fortsätta ha en negativ effekt om inga åtgärder vidtas.

(303)

Flera indikatorer visade en positiv utveckling, såsom produktion, kapacitet, försäljningsvolym, marknadsandel och antal anställda. Ökningen av unionsindustrins marknadsandel kan emellertid kopplas till den minskade marknadsandelen för import från Kina, efter införandet av åtgärder i november 2021 och januari 2022, där unionsindustrin delvis lyckades återta den marknadsandel som tidigare förlorats till importen från Kina. Samtidigt ökade dock unionsindustrins produktionskostnader, medan de genomsnittliga försäljningspriserna i unionen uppvisade en nedåtgående trend. Medan det var väntat att åtgärderna mot import från Kina skulle leda till en lättnad för unionsproducenterna, visade den kraftiga ökningen av den indiska subventionerade importens marknadsandel att det fanns ett fortsatt pristryck som orsakades av den indiska exporten, med ett betydande prisunderskridande, och i alla händelser ett förhindrande av prisökningar som annars skulle ha ägt rum under hela undersökningsperioden. Detta framgick tydligt av den betydande minskningen av lönsamheten och kassaflödet och de mycket låga investeringsnivåerna.

(304)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8.4 i grundförordningen.

(305)

I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den subventionerade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den subventionerade importen från det berörda landet inte tillskrevs den subventionerade importen. Det rörde sig om följande faktorer: import från Kina, import från övriga tredjeländer och företagsintern försäljning.

(306)

Försämringen av unionsindustrins situation sammanföll med den snabba ökningen av subventionerad import från Indien som trängde in på unionsmarknaden i betydande volymer till priser som väsentligen underskred unionsindustrins priser och som, under alla omständigheter, förhindrade ökningar av unionsindustrins försäljningspriser som annars skulle ha ägt rum.

(307)

Volymen subventionerad import från Indien ökade (såsom framgår av tabell 2) från [59 300–72 500] kilometer kabel 2020 till [203 700–248 400] kilometer kabel under undersökningsperioden, vilket är en ökning med 247 %. Importens marknadsandel ökade under samma period från [2–4] % till [8–12] %, en nästan trefaldig ökning (243 %). Under samma period (vilket framgår av tabell 5) var ökningen av unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden mindre uttalad, från 40,4 % till 47,2 %, dvs. en ökning med 17 % (6,8 procentenheter). Utifrån detta kan man dra slutsatsen att det har varit subventionerad import från Indien som gynnats av den minskade importen från Kina.

(308)

Det genomsnittliga priset på den subventionerade importen sjönk avsevärt med 48 % under skadeundersökningsperioden, såsom framgår av tabell 3, och underskred unionsindustrins försäljningspriser med i genomsnitt 38,2 %. Unionsindustrins försäljningspriser på unionens öppna marknad till icke-närstående parter sjönk totalt med 3 % under perioden på grundval av analysen i tabell 7.

(309)

Prisunderskridandenivån, i kombination med unionsindustrins låga lönsamhet, visar att den subventionerade importen skedde till priser som var betydligt lägre än unionsindustrins produktionskostnader, både vid upphandlingsförfaranden och vid spotförsäljning. Detta prissättningsbeteende har sedan skadeundersökningsperiodens början hindrat unionsindustrin från att helt återta den marknadsandel som tidigare förlorats till den dumpade importen från Kina och har urholkat dess vinstnivåer. Det har förhindrat prisökningar som annars skulle ha ägt rum och lett till ekonomisk skada både i form av sjunkande lönsamhet och minskade investeringar, vilket äventyrar unionsindustrins existens.

(310)

Unionsindustrin, som försökte matcha de indiska producenternas låga, subventionerade priser och försvara sin försäljningsvolym under en period av ökande kostnader, kunde inte höja sina priser i samma takt som kostnaderna ökade. Detta ledde till kraftigt minskad lönsamhet för alla unionsproducenter som ingick i urvalet.

(311)

Unionsindustrin lyckades alltså visserligen öka sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden, men detta skedde på bekostnad av priserna och ledde till en betydande minskning av vinsten (då prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades).

(312)

Såsom beskrivs i skäl 295 fanns det också bevis för att vissa av unionsindustrins planerade investeringar och expansionsprojekt hade ställts in eller avbrutits på grund av ökningen av subventionerad import från Indien.

(313)

Av ovanstående följer att ökningen av den subventionerade importen från Indien hindrade unionsindustrin från att återta marknadsandelar och från att nå hållbara vinstnivåer.

(314)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det fanns ett orsakssamband mellan den subventionerade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(315)

Importvolymen från Kina utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Import från Kina

(316)

Importen från Kina minskade under skadeundersökningsperioden, från 843 000 kilometer kabel under 2020 till omkring 514 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Marknadsandelen minskade i enlighet med detta, från 37,5 % till 22,6 %. Denna utveckling kan kopplas till de antidumpnings- och utjämningsåtgärder på optiska fiberkablar från Kina som infördes i november 2021 respektive januari 2022 efter de undersökningar om Kina som nämns i skäl 6 och höjningen av antidumpningstullarna i augusti 2023 efter absorptionsundersökningen. Såsom nämns i skäl 278 var unionsindustrin inte helt skyddad från de kinesiska exporterande producenternas dumpning under skadeundersökningsperioden, eftersom importen från Kina fortsatt var starkt närvarande, till priser som absorberade antidumpningstullarna. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Kina kan ha påverkat unionsindustrins situation negativt och bidragit till den skada som lidits. Den kinesiska importen uppvisade dock också en betydande nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden, såväl i absoluta som i relativa tal. Den uppvisade dessutom en stigande prisutveckling, med genomsnittliga priser som låg över de genomsnittliga priserna för den subventionerade importen från Indien.

(317)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att även om den kinesiska importen kan ha haft en negativ inverkan på unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden, försvagade den inte orsakssambandet mellan den subventionerade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(318)

Importvolymen från andra tredjeländer än Kina utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från övriga tredjeländer

(319)

Importen från andra tredjeländer kom från ett flertal olika källor. De länder som hade den största importvolymen och marknadsandelen var Marocko och Förenade kungariket.

(320)

Importen från Marocko ökade från omkring 26 000 kilometer kabel 2020 till omkring 103 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Dess marknadsandel ökade från 1,2 % 2020 till 4,6 % under undersökningsperioden. Såsom framgår ovan ökade emellertid det genomsnittliga priset med omkring 20 % under samma period, och låg betydligt högre än priserna för den subventionerade importen från Indien och högre än unionsindustrins priser under undersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Marocko inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(321)

Statistiken över import från Förenade kungariket under 2020 påverkades av Brexit och ansågs inte vara en tillförlitlig grund för att fastställa importvolymer och importvärden för Förenade kungariket för det året. Kommissionen uppskattade därför importnivån för 2020 till ungefär densamma som 2021 års nivå. På grundval av detta uppvisade importen från Förenade kungariket en relativt stabil trend, som totalt sett visade en liten minskning på 3 %, från omkring 80 000 kilometer kabel 2020 till omkring 78 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Dess marknadsandel minskade i linje med denna trend från 3,6 % till 3,4 % under samma period. Med tanke på att det genomsnittliga priset på importen från Förenade kungariket var betydligt högre än det genomsnittliga priset i unionen ansåg kommissionen att denna import inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(322)

Importen från Turkiet var stabil under 2020 och 2021 och ökade med 5 % under 2022 för att sedan minska med 16 % under undersökningsperioden. Totalt sett minskade importen med 11 % mellan 2020 och undersökningsperioden. I absoluta tal minskade importen från omkring 56 800 kilometer kabel 2020 till omkring 50 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Marknadsandelen förblev relativt stabil och minskade något från 2,5 % till 2,2 % under skadeundersökningsperioden. Fastän prisnivån var lägre än unionsproducenternas, kunde ingen ytterligare marknadsandel vinnas. Även om kommissionen inte kunde utesluta att denna import bidrog till skadan för unionsindustrin ansågs dess inverkan vara begränsad, och kommissionen drog därför slutsatsen att den inte försvagade orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(323)

Kommissionen ansåg att importen från Sydkorea, Indonesien, Tunisien, Mexiko och Schweiz låg på mycket låga nivåer under hela skadeundersökningsperioden. Med undantag för Tunisien och Mexiko uppvisade de betydande nedåtgående trender. Importvolymen från Tunisien och Mexiko minskade mellan 2022 och undersökningsperioden. De genomsnittliga importpriserna från dessa länder var höga och låg över unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att denna import inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(324)

Importen från andra tredjeländer minskade måttligt under skadeundersökningsperioden, i absoluta tal från 110 000 kilometer kabel 2020 till omkring 100 000 kilometer kabel under undersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import minskade från 4,9 % till 4,4 %. Den uppvisade höga och stigande prisnivåer och det finns inga indikationer på att den vållade väsentlig skada för unionsindustrin.

(325)

Som framgår av tabell 5 ökade unionsindustrins företagsinterna försäljning med 47 % under skadeundersökningsperioden.

(326)

Såsom förklaras i skäl 277 fann kommissionen dock inga bevis för att företagsintern försäljning hade någon betydande inverkan på skadeindikatorernas utveckling. Kommissionen drog därför slutsatsen att den företagsinterna användningen inte vållade unionsindustrin någon väsentlig skada.

(327)

Kommissionen fastställde att det fanns ett orsakssamband mellan den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och den subventionerade importen från Indien. Ökningen av den subventionerade importen från Indien sammanföll med försämringen av unionsindustrins situation. Den kraftiga ökningen av den subventionerade importen från det berörda landet skedde till priser som väsentligt underskred unionsindustrins försäljningspriser och till och med till prisnivåer som låg under unionsindustrins produktionskostnad. Den dumpade importen hindrade således unionsindustrin från sätta priser på den hållbara nivå som krävdes för att uppnå rimliga vinstmarginaler. Tvärtom kunde prisnivåerna inte matcha kostnadsökningen, vilket fick betydande negativa effekter på unionsindustrins lönsamhet och investeringsnivåer.

(328)

Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer av betydelse för unionsindustrins situation från den subventionerade importens skadevållande verkningar. Kommissionen drog slutsatsen att andra faktorer, såsom importen från Kina, och importen från Turkiet, kan ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, men att utvecklingen av importvolymen och/eller priserna för dessa faktorer var sådan att de inte försvagade orsakssambandet mellan den subventionerade importen från Indien och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Ingen av de andra kända faktorerna kunde förklara unionsindustrins negativa utveckling när det gäller förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum och när det gäller lönsamhet, dess låga investeringsnivåer och räntabilitetens negativa utveckling.

(329)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den subventionerade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den väsentliga skadan.

(330)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande subventionering konstaterats föreligga. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(331)

Unionsindustrin består av 14 producenter eller grupper av producenter med omkring 5 140 anställda (i heltidsekvivalenter). Producenterna är mycket spridda över hela unionen.

(332)

Införandet av utjämningsåtgärder skulle öka prisnivåerna i unionen och därmed göra det möjligt för unionsindustrin att höja sina priser i linje med de ökade produktionskostnaderna. Detta skulle ge mer hållbara vinstnivåer och möjliggöra för unionsindustrin att höja sin investeringsnivå och återuppta investeringarna i innovationer som är nödvändiga för att unionsindustrin ska kunna upprätthålla en konkurrenskraftig ställning på marknaden, bibehålla sin marknadsnärvaro och återta de marknadsandelar den tidigare förlorat till den dumpade och subventionerade importen från Kina.

(333)

Om inga åtgärder vidtas får detta sannolikt en betydande negativ inverkan på unionsindustrin i form av fortsatt förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum och eventuellt en prisnedgång. En ytterligare prisnedgång skulle innebära att unionsindustrin på kort sikt skulle gå med förlust. För att undvika en försämring av lönsamheten kan unionsindustrin besluta att behålla sina nuvarande prisnivåer, som dock redan nu är ohållbara, eller att höja sina priser på bekostnad av försäljningen. Detta skulle leda till en omedelbar minskning av produktionsvolymen. I ett sådant läge skulle unionsindustrin dessutom vara förhindrad från att höja sina investeringsnivåer, vilket krävs om den ska kunna försvara sin närvaro på marknaden genom att erbjuda innovativa lösningar och produktutveckling. Till följd av detta skulle unionsindustrin drabbas av ytterligare ekonomiska försämringar, sett till lönsamhet och investeringar, vilket skulle äventyra dess framtid. Om inga åtgärder införs kan det förväntas att ökningen av den subventionerade importen från Indien skulle fortsätta och till och med öka avsevärt, med tanke på de betydande prisunderskridandemarginalerna och marknadens karaktär, som präglas av upphandlingar med långsiktiga effekter. I en sådan situation skulle unionsindustrin inte kunna återhämta sig från de skadevållande verkningarna.

(334)

Därför dras slutsatsen att utjämningsåtgärder ligger i unionsindustrins intresse.

(335)

Den dag då förfarandet inleddes kontaktades 51 kända importörer och användare, som uppmanades att samarbeta i undersökningen. Inga icke-närstående importörer samarbetade i undersökningen.

(336)

Då inga icke-närstående importörer samarbetade kunde kommissionen inte fastställa utjämningstullarnas exakta inverkan på deras verksamhet. I undersökningen om Kina fastställde kommissionen att importörerna hade vinstmarginaler på mellan [15 %–20 %] och att tullar antingen skulle kunna absorberas eller åtminstone delvis överföras till importörernas kunder (50). Inga fakta eller bevis som motsäger dessa resultat har framkommit i den aktuella undersökningen.

(337)

Utjämningsåtgärderna kommer sannolikt att få viss negativ inverkan på importörerna och kan minska lönsamheten för dem, men kommissionen ansåg att de ändå kommer att kunna absorbera och/eller överföra en del av den kostnadshöjning som tullen orsakar till sina kunder. Därför drog kommissionen slutsatsen att icke-närstående importörer inte skulle påverkas oproportionerligt av att åtgärderna införs.

(338)

Den undersökta produkten anskaffas av flera industrier, främst telekomoperatörer, offentliga organ (såsom kommuner) som äger eller kontrollerar fibernät, installatörer och distributörer. Ingen av dessa parter samarbetade.

(339)

Endast en användare som var verksam inom telekomindustrin samarbetade i undersökningen. Användarens svar på frågeformuläret innehöll inga argument eller uppgifter om aspekter som rörde unionens intresse. Användaren importerade inte optiska fiberkablar från Indien och uttryckte varken stöd för eller motstånd mot åtgärderna.

(340)

Kommissionen ansåg också att optiska fiberkablar endast utgör en mindre del av användarnas totala kostnader, eftersom den viktigaste kostnadsdrivande faktorn för fiberutbyggnaden är kopplad till bygg- och anläggningsarbeten. Kommissionen erinrar om att optiska fiberkablar utgör en mycket liten del av EU:s telekomoperatörers kapitalutgifter, som enligt Etno uppgick till 59,1 miljarder euro 2022 (51). Med en total förbrukning i unionen på omkring 2,5 miljoner kilometer kabel (52) och ett genomsnittligt pris på 756 euro per kilometer kabel (53) skulle telekomoperatörernas kostnader för optiska fiberkablar utgöra omkring 3 % av deras investeringar.

(341)

Därför drogs slutsatsen att åtgärderna inte skulle påverka användarna oproportionerligt.

(342)

Optiska fiberkablar behövs för att bygga upp snabba bredbandsnät. De har därför stor betydelse för medborgare, företag och offentliga organ runtom i unionen som är beroende av dessa nät för hemarbete, för hemstudier, för att driva företag eller tillhandahålla tjänster. Investeringar genom programmet NextGenerationEU (54) är en av Europeiska unionens huvudprioriteringar och har även syftet att bygga ut en högteknisk bredbandsinfrastruktur som når ut överallt i EU. Optiska fiberkablar är därför nyckeln till EU:s digitala decennium (55) och även för EU:s digitala suveränitet, och att upprätthålla en hälsosam industri för optiska fiberkablar i unionen kan bidra till dessa mål.

(343)

Införandet av åtgärder skulle befria unionsindustrin från det pristryck på unionsmarknaden som orsakas av den subventionerade importen från Indien och göra det möjligt för dem att höja sina priser i linje med kostnadsökningarna. Detta skulle ha en positiv inverkan på deras lönsamhet och investeringsnivåer och göra det möjligt för dem att försvara sin marknadsposition och investera i ny teknik. Slutligen är unionsproducenternas överlevnad nyckeln till EU:s digitala suveränitet.

(344)

Samtidigt skulle åtgärder inte förhindra import från övriga tredjeländer som konkurrerar under rättvisa former på unionsmarknaden. Vid undersökningen framkom ingenting som visade att åtgärderna skulle ha en oproportionerlig negativ inverkan på importörer eller på industrier i senare led.

(345)

Sammantaget fastslår kommissionen således att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder på import av optiska fiberkablar med ursprung i Indien i detta skede av undersökningen.

(346)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om subventionering, skada, orsakssamband och unionens intresse, och i enlighet med artikel 15 i grundförordningen, bör en slutgiltig utjämningstull införas.

(347)

Enligt artikel 15.1 tredje stycket i grundförordningen får beloppet för den slutgiltiga utjämningstullen inte överstiga det fastställda beloppet för utjämningsbara subventioner.

(348)

I artikel 15.1 fjärde stycket fastställs att ”[o]m kommissionen på grundval av samtliga lämnade uppgifter klart och tydligt kan slå fast att det inte ligger i unionens intresse att bestämma omfattningen av åtgärderna i enlighet med tredje stycket, ska beloppet för utjämningstullen vara lägre om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin”.

(349)

Ingen sådan information har lämnats in till kommissionen, och därför kommer nivån på utjämningsåtgärderna att fastställas med hänvisning till artikel 15.1 tredje stycket.

(350)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga utjämningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(351)

Antisubventionsundersökningen genomfördes parallellt med en separat antidumpningsundersökning avseende samma berörda produkt med ursprung i Indien, där kommissionen införde antidumpningsåtgärder på en nivå som motsvarar dumpningsmarginalen. Kommissionen såg till att införandet av en kumulerad tull som återspeglar subventionsnivån och den fullständiga dumpningsnivån inte skulle leda till att verkningarna av subventioneringen kompenseras två gånger (s.k. dubbelräkning) i enlighet med artikel 24.1 och artikel 15.2 i grundförordningen.

(352)

Kommissionen undersökte huruvida vissa av subventionssystemen är subventioner som är knutna till exportresultat, vilket innebär att exportpriserna sänks och att dumpningsmarginalerna därigenom ökas med samma belopp, för att avgöra om den behöver sänka dumpningsmarginalen med de subventionsbelopp som konstaterats i samband med subventioner som är knutna till exportresultat i enlighet med artikel 24.1 i grundförordningen.

(353)

Eftersom kommissionen utjämnade vissa exportknutna subventionssystem, i enlighet med artikel 24.1 i grundförordningen och för att undvika dubbelräkning, införde kommissionen först den slutgiltiga utjämningstullen på samma nivå som det fastställda slutgiltiga subventionsbeloppet. Därefter införde kommissionen den återstående slutgiltiga antidumpningstullen, som motsvarar den relevanta dumpningsmarginalen minskad med storleken på de exportknutna subventionerna och upp till den relevanta nivå för undanröjande av skada som fastställdes i den separata antidumpningsundersökningen. Eftersom kommissionen minskade den dumpningsmarginal som konstaterats med hela det subventionsbelopp som hänförde sig till exportsubventioner förekom inget problem med dubbelräkning i den mening som avses i artikel 24.1 i grundförordningen.

(354)

Om beloppet efter avdrag av hela exportsubventionsbeloppet från dumpningsmarginalen var högre än skademarginalen begränsade kommissionen antidumpningstullen till nivån för skademarginalen. Om beloppet efter avdrag av hela exportsubventionsbeloppet från dumpningsmarginalen var lägre än skademarginalen fastställde kommissionen nivån på antidumpningstullen på grundval av det lägre beloppet.

(355)

Med hänsyn tagen till den höga graden av samarbetsvilja hos de exporterande producenterna i det berörda landet fann kommissionen att nivån på den högsta tullen för de företag som ingick i urvalet skulle vara representativ som tullsats för ”alla övriga företag”. Tullsatsen för ”alla övriga företag” kommer att tillämpas på de företag som inte var samarbetsvilliga i undersökningen.

(356)

I enlighet med artikel 15.3 i grundförordningen beräknades det totala subventionsbeloppet för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet på grundval av det totala vägda genomsnittliga subventionsbelopp som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande producenter som ingick i urvalet.

(357)

På grundval av ovanstående fastställs nivån på tullarna till följande:

(358)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Indien”. De bör inte vara föremål för någon av de individuella utjämningstullsatserna.

(359)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella utjämningstullarna tillämpas. Individuella utjämningstullar är endast tillämpliga vid uppvisandet av en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den utjämningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Indien”.

(360)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(361)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(362)

Statistik över optiska fiberkablar uttrycks ofta i kilometer kabel. Det anges emellertid inte någon sådan extra mängdenhet för optiska fiberkablar i den kombinerade nomenklatur som fastställs i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (56) om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. Därför måste det föreskrivas att det inte bara är vikten i kilogram eller ton utan även kilometer kabel av importen av den berörda produkten som måste anges i deklarationen för övergång till fri omsättning. Antalet kilometer kabel bör anges för KN- och Taric-nummer.

(363)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (57) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(364)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen.