Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1189 av den 13 juni 2025 om införande av provisoriska antidumpningstullar på import av huvudlösa skruvar med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 17 oktober 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av huvudlösa skruvar (skruvar) med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 2 september 2024 av European Industrial Fasteners Institute (klaganden). Klagomålet ingavs för unionens skruvindustris räkning i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, vilken var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/141 (3) (förordningen om registrering).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade också specifikt klaganden, andra kända unionsproducenter, de kända exporterande producenterna och de kinesiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda, om att undersökningen skulle inledas och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

Förutom de synpunkter på produktdefinitionen som förklaras i avsnitt 2.4 nedan lämnades inga andra synpunkter på inledandet.

(7)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(8)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av den största produktions- och försäljningsvolymen för de olika produkttyper som omfattades av definitionen av den likadana produkten i unionen mellan den 1 juli 2023 och den 30 juni 2024, med beaktande av den geografiska spridningen. Urvalet bestod av tre unionsproducenter. De unionsproducenter som ingick i urvalet svarade för omkring 14 % av unionsindustrins produktions- och försäljningsvolym. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(9)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Åtta icke-närstående importörer lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av tre icke-närstående importörer på grundval av den största försäljningsvolymen av den berörda produkten i unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hölls samråd om urvalet med alla kända berörda importörer. Inga synpunkter inkom.

(11)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande producenter i Kina att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(12)

Etthundratjugosju exporterande producenter i Kina lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre exporterande producenter på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande producenter och myndigheterna i Kina.

(13)

Efter en synpunkt från en exporterande producent som inte ingick i urvalet, som hävdade att ett av de företag som hade valts ut var ett handelsföretag snarare än en exporterande producent, kontrollerade kommissionen med det företag som ingick i urvalet huruvida dessa uppgifter stämde. Efter att ha bekräftat att företaget faktiskt var en handlare beslutade kommissionen att ändra urvalet för att ersätta detta företag med en annan exporterande producent.

(14)

Den nyutvalda exporterande producenten underrättade kommissionen om sitt beslut att inte samarbeta i undersökningen och besvara frågeformuläret. Kommissionen underrättade därför denna exporterande producent om att den betraktade underlåtenhet att besvara frågeformuläret som bristande samarbete i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(15)

Till följd av detta reviderade kommissionen urvalet en andra gång och valde ut en tredje exporterande producent som en del av det slutliga urvalet för att ersätta den icke-samarbetsvilliga producent som nämns i skäl 14.

(16)

För båda revideringarna av urvalet tillämpade kommissionen samma kriterium som det som användes för det ursprungliga urvalet, dvs. den största representativa exportvolym till unionen under undersökningsperioden som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(17)

Ingen exporterande producent i Kina begärde enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(18)

De flesta unionsproducenter som antingen företräddes av klaganden eller som stödde klagomålet bad att få behandlas anonymt för att förhindra eventuella repressalier från kunder i unionen som också köper in huvudlösa skruvar från kinesiska leverantörer. Dessa kunder inbegrep några stora företag med betydande marknadskraft jämfört med unionsproducenterna av huvudlösa skruvar, som främst är små och medelstora företag. Med tanke på asymmetrin mellan producenterna och användarna av huvudlösa skruvar i unionen drog kommissionen slutsatsen att det faktiskt fanns en risk för repressalier enligt vad de unionsproducenter som representerades av EIFI och de som stödde klagomålet uppgav. Därför valde kommissionen att inte offentliggöra namnen på dessa företag.

(19)

Kommissionen skickade ett frågeformulär om förekomst av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till de kinesiska myndigheterna.

(20)

Kommissionen skickade frågeformulär till unionsproducenterna, importörerna och de exporterande producenterna. Samma frågeformulär gjordes tillgängliga på internet (4) på dagen för inledandet.

(21)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(22)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2023 till och med den 30 juni 2024 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(23)

Den produkt som är föremål för undersökning är skruvar och bultar, även med tillhörande muttrar eller underläggsbrickor, utan huvud, av järn eller stål (annat än rostfritt stål), oavsett draghållfasthet, med undantag av träskruvar med sexkanthuvud och andra träskruvar, skruvkrokar och skruvöglor, självgängande skruvar samt skruvar och bultar för att fästa järnvägsmateriel (den undersökta produkten).

(24)

Alla huvudlösa skruvar, såsom gängade stänger, ankarbultar och U-bultar, används för att sammanfoga två eller flera delar på mekanisk väg. De används av en rad olika konsumentindustrier och i ett stort antal sluttillämpningar, bland annat fordon, förnybar energi, elapparater, jordbruk, mekanisk industri i allmänhet och byggnation.

(25)

Den berörda produkten är den produkt som är föremål för undersökning med ursprung i Kina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7318 15 42 och 7318 15 48 .

(26)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(27)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(28)

Tillverkare av fundamentbultar och burar med ankarbultar från den europeiska vindkraftssektorn begärde att burar med ankarbultar skulle inkluderas i produktdefinitionen för undersökningen.

(29)

Kommissionen noterade dock att dessa produkter varken omfattades av produktdefinitionen, som anges i skäl 23, eller av klagomålet i detta fall och att unionsindustrin därför inte har lämnat någon bevisning för dumpning och därav följande skada som motiverar en undersökning. Påståendet avvisades därför.

(30)

En importör, GebuVolco, hävdade att hängbultar borde undantas från den produktdefinitionen för undersökningen. Den hävdade följande i fråga om hängbultar:

(31)

Kommissionen ansåg att hängbultar har liknande fysiska och tekniska egenskaper som andra skruvar. Klaganden bekräftade att unionsindustrin hade kapacitet att producera hängbultar. Kommissionen hittade minst en unionsproducent som uppgav att den producerade hängbultar (5). Importören underbyggde inte heller sitt påstående om varför unionsindustrin inte kunde producera hängbultar av lämplig kvalitet. Detta påstående avvisades därför.

(32)

Mot bakgrund av att det vid inledandet av undersökningen fanns tillräcklig bevisning tillgänglig som, med avseende på Kina, visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande producenterna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(33)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen, i tillkännagivandet om inledande, därför alla exporterande producenter i Kina att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att producera skruvar. Trettioåtta exporterande producenter lämnade relevanta uppgifter.

(34)

För att erhålla de uppgifter som kommissionen ansåg vara nödvändiga för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a a i grundförordningen.

(35)

Inget svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska myndigheterna, och ingen inlaga angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen inkom inom den angivna tidsfristen. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(36)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen även att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kan behöva välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden.

(37)

Den 5 mars 2025 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor den avsåg att använda för att fastställande av normalvärdet. I den noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som används i produktion av skruvar. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke-snedvridna priser eller referensvärden identifierade kommissionen även möjliga representativa länder, närmare bestämt Malaysia, Thailand och Turkiet.

(38)

Kommissionen tog emot synpunkter på den första noteringen från Chinafar-koncernen, Junyue, Brother-koncernen och den europeiska sammanslutningen av fästdonsdistributörer (EFDA, European Fasteners Distributor Association). Klaganden lämnade synpunkter på dessa berörda parters inlämnade uppgifter.

(39)

Den 4 april 2025 behandlade kommissionen de synpunkter på den första noteringen som mottagits från berörda parter genom en andra notering (den andra noteringen) och underrättade berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för fastställande av normalvärdet, med Thailand som representativt land. Kommissionen underrättade även de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst på grundval av lättillgängliga finansiella uppgifter om tre thailändska producenter av fästdon, som tagits från Orbis-databasen.

(40)

Kommissionen mottog synpunkter på den andra noteringen från Chinafar-koncernen, Junyue och EFDA. Klaganden lämnade synpunkter på dessa berörda parters inlämnade uppgifter. Alla synpunkter behandlas i avsnitten 3.2.2 och 3.2.3 nedan.

(41)

Efter att ha fastställt att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, såsom förklaras i avsnitt 3.2.1, och efter att ha analyserat de synpunkter och uppgifter som tagits emot, drog kommissionen slutsatsen att Thailand var ett lämpligt representativt land från vilket icke snedvridna priser och kostnader skulle tas för fastställandet av normalvärdet. De underliggande skälen till detta val beskrivs mer ingående i avsnitt 3.2.2 nedan.

(42)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(43)

I artikel 2.6.a a i grundförordningen anges dock att ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och att normalvärdet ska omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(44)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(45)

I sina senaste undersökningar rörande järn- och stålsektorn i Kina (6) konstaterade kommissionen att det förekommer betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(46)

I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att det förekommer betydande statliga ingripanden i Kina, vilket leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (7). Kommissionen drog särskilt slutsatsen att inom stålsektorn, dvs. den sektor som producerar den viktigaste råvaran för produktion av den undersökta produkten, äger de kinesiska myndigheterna inte bara fortfarande en stor andel av företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (8), utan de kan också påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (9). Kommissionen konstaterade dessutom att statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska myndigheterna angett som strategisk viktiga eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt marknadskrafterna (10). Kommissionen drog dessutom slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar som den ska i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar särskilt när insolventa företag hålls flytande och i samband med fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (11). Kommissionen konstaterade likaså snedvridningar av lönekostnaderna i stålsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (12), samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt med avseende på tillgången till kapital för företag i Kina (13).

(47)

På samma sätt som i tidigare undersökningar avseende stålsektorn i Kina granskade kommissionen i denna undersökning huruvida det skulle vara lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina, mot bakgrund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet bevisningen i klagomålet, och i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Folkrepubliken Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (14) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av de betydande statliga ingripandena i Kinas ekonomi i allmänhet, men även av den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, inbegripet för den undersökta produkten. Kommissionen kompletterade dessa belägg ytterligare med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även konstaterat i sina tidigare undersökningar i detta avseende.

(48)

Klagomålet innehöll exempel på faktorer som pekade på förekomsten av snedvridningar, enligt uppräkningen i artikel 2.6a b första till sjätte strecksatsen i grundförordningen, och hävdade att marknadsvillkoren, särskilt kostnader och priser, i den kinesiska stålindustrin inte styrs av marknadskrafterna för tillgång och efterfrågan, utan i stället snedvrids av statens ingripande i ekonomin.

(49)

I klagomålet hänvisades det till tidigare antidumpningsundersökningar rörande stålindustrin, särskilt undersökningen av fästdonsindustrin, där kommissionen slog fast att den kinesiska industrin är kraftigt snedvriden och att priserna och kostnaderna i Kina därför inte kunde utgöra en lämplig grund för fastställandet av normalvärdet (15).

(50)

Utöver hänvisningar till relevanta delar av rapporten påpekades i klagomålet i synnerhet följande:

(51)

Förekomsten av statlig närvaro i företagen gör att staten kan påverka priser och kostnader. Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet socialistisk marknadsekonomi, vars grundläggande princip är socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen som ägs av hela folket och kollektivt av arbetstagarna. Den socialistiska marknadsekonomin utvecklas under ledning av det kinesiska kommunistpartiet och den kinesiska statens och kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer. Den kinesiska staten för också en interventionistisk ekonomisk politik i enlighet med mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställts av kommunistpartiet istället för att återspegla de rådande ekonomiska villkoren på den fria marknaden. Särskilt inom stålsektorn, som är källan till den huvudsakliga råvara som används för att producera den undersökta produkten, står de kinesiska myndigheterna fortfarande för en betydande del av ägandet, och de kinesiska myndigheterna kan därför också påverka priser och kostnader genom statlig närvaro.

(52)

Stålmarknaden, inbegripet den undersökta produkten, försörjs i betydande utsträckning av företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk övervakning eller överinseende av de kinesiska myndigheterna. I klagomålet angavs att både offentliga och privatägda företag är föremål för politisk övervakning och vägledning, särskilt inom den sektor som är föremål för undersökning. Dessutom nämndes kommissionens undersökning avseende fästdon, där det konstaterades att ”[ä]ven om fästdonsindustrin är mycket fragmenterad och främst består av SMF-företag visade det sig under undersökningen att det finns kopplingar mellan partiet och sammanslutningarna för fästdonsindustrin, som samlar och företräder fästdonstillverkarna (16)”.

(53)

Den förekommer offentlig politik eller offentliga åtgärder som diskriminerar till förmån för inhemska leverantörer eller på annat sätt inverkar på de fria marknadskrafterna. Generellt sett leder systemet med planekonomi i Kina till att resurser riktas mot sektorer som de kinesiska myndigheterna har betecknat som strategiska eller politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna. Produktionen av den undersökta produkten anses därför vara en strategisk industri för den kinesiska ekonomin och är föremål för betydande incitament och subventioner. I klagomålet upprepades också att stålindustrin konsekvent gynnas av de kinesiska myndigheternas ingripanden i sektorn, ända nedifrån rötterna (dvs. råvarumarknaden för ståltillverkning), vilket leder till att sektorn genomsyras av orättvisa och artificiella fördelar till följd av de snedvridna mekanismerna för prisbildning.

(54)

Konkurs-, bolags- och egendomslagstiftningen tillämpas på ett bristfälligt och diskriminerande sätt eller verkställs på ett otillräckligt sätt, vilket leder till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och vid tilldelningen av markanvändningsrättigheter i Kina. I klagomålet hänvisades i detta avseende till kommissionens slutsatser i tidigare undersökningar och det hävdades att dessa slutsatser också skulle vara tillämpliga på de kinesiska producenterna av huvudlösa skruvar.

(55)

Snedvridna lönekostnader. I klagomålet hänvisades i detta avseende till kommissionens slutsatser i tidigare undersökningar och det hävdades att dessa slutsatser också skulle gälla de kinesiska producenterna av huvudlösa skruvar.

(56)

Tillgången till finansiering för företagsaktörer påverkas av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna. I klagomålet hävdades det att det i kommissionens tidigare undersökning av fästdonssektorn hade konstaterats att de kinesiska producenterna har gynnats av statliga program och subventioner som innehöll ekonomiska incitament. När det gäller stålsektorn hänvisade man i klagomålet till den rapport som särskilt betonar hur det finansiella systemet i Kina påverkar stålsektorn och de statliga stödåtgärderna för stålsektorn.

(57)

På grund av dessa snedvridningar som orsakats av ett betydande statligt ingripande ansåg klaganden sammanfattningsvis att kostnaderna och priserna i Kina inte är tillförlitliga för fastställandet av normalvärdet. Normalvärdet borde därför fastställas med hjälp av icke snedvridna produktionskostnader i ett lämpligt representativt land.

(58)

I kommissionens undersökning bekräftades att de kinesiska myndigheterna fortfarande står för en betydande del av ägandet i sektorn för den undersökta produkten, som är en del av stålsektorn i senare led, i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen. Zhejiang Metals & Minerals Holdings Co., en exporterande producent av den undersökta produkten, kontrolleras till exempel av Zhejiang International Trade-koncernen, ett statligt ägt företag (17). Denna sektor är dessutom en delsektor av fästdonssektorn, och slutsatserna om statligt ägande i den fästdonsundersökning som ledde till antagandet av genomförandeförordning (EU) 2022/191 (fästdonsundersökningen) är därför relevanta för huvudlösa skruvar (18). Fästdonsärendet avsåg särskilt stålsektorn, eftersom stål är den viktigaste råvaran för tillverkningen av fästdon, och därför huvudlösa skruvar. Inom den kinesiska stålsektorn äger de kinesiska myndigheterna fortfarande en stor andel av företagen. Många av de största stålproducenterna ägs av staten. Exempel på statsägda företag som är verksamma i stålsektorn är Ansteel-koncernen (19) och Baowu Steel-koncernen (20), som båda är statsägda företag som omfattas av statsrådets kommission för tillsyn och förvaltning av statsägda tillgångar (SASAC, State-owned Assets Supervision and Administration Commission of the State Council), Baotou Steel-koncernen, ett statsägt företag som ägs av Inre Mongoliets regering (21), samt Shougang-koncernen (22), ett statsägt företag som ägs helt och hållet av Beijing State-Owned Asset Management Ltd (23).

(59)

De senaste kinesiska policydokumenten rörande stålsektorn bekräftar dessutom att de kinesiska myndigheterna fortfarande anser att sektorn är viktig och att de har för avsikt att ingripa i sektorn för att forma den i linje med den statliga politiken. Detta illustreras av det vägledande yttrandet från ministeriet för industri och informationsteknik om främjande av en högkvalitativ utveckling av stålindustrin (det vägledande yttrandet), där man efterlyser ytterligare konsolidering av den industriella grunden och en betydande förbättring av moderniseringsnivån i industrikedjan (24), inbegripet leverans av specialstål, en insatsvara som används för att producera den undersökta produkten. I detta vägledande yttrande krävs särskilt att man ska ”främja sammanslagningar och omorganisationer av företag, uppmuntra ledande företag i branschen att genomföra sammanslagningar och omorganisationer och skapa ett antal superstora stålföretagsgrupper i världsklass, förlita sig på branschens dominerande företag och skapa 1–2 specialiserade ledande företag inom områdena rostfritt stål, specialstål […]”. Dessutom krävs det uttryckligen att stålföretag ska uppmuntras ”att inrikta sig på uppgradering av industrier i senare led och inriktningen för utvecklingen av strategiska framväxande industrier, fokusera på utvecklingen av små partier och flera olika varianter av viktiga typer av stål såsom specialstål av hög kvalitet, legerat specialstål för avancerad utrustning och stål för grundläggande basdelar av stål” (25).

(60)

Ett annat exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att ingripa i sektorn finns i den 14:e femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin (den 14:e femårsplanen), enligt vilken sektorn ska ”följa kombinationen av marknadsledarskap och statligt främjande” och ”skapa en grupp ledande företag med miljöinriktat ledarskap och grundläggande konkurrenskraft” (26).

(61)

I 2023 års arbetsplan från ministeriet för industri och informationsteknik för stabil tillväxt inom stålindustrin (27) fastställs dessutom följande mål: ”Under 2023 ska […] investeringarna i anläggningstillgångar i hela industrin bibehålla en stadig tillväxt och de ekonomiska fördelarna ska förbättras avsevärt, industrins FoU-investeringar ska så småningom uppgå till 1,5 %, tillväxten i fråga om industrins mervärde ska uppgå till omkring 3,5 %, 2024 ska industriutvecklingsmiljön och industristrukturen optimeras ytterligare, övergången till avancerade, intelligenta och miljövänliga produkter ska fortsätta och tillväxten i fråga om industrins mervärde ska överstiga 4 %”. I denna plan anges också att staten föreskriver en företagskonsolidering inom stålsektorn: ”Uppmuntra branschledande företag att genomföra sammanslagningar och förvärv, inrätta superstora företagskoncerner av världsklass inom järn- och stålindustrin och främja en optimal utformning av den nationella järn- och stålproduktionskapaciteten. Hjälpa specialiserade företag som är ledande inom framför allt stålmarknadssegmenten att ytterligare integrera resurser och skapa ett ekosystem inom stålindustrin. Uppmuntra järn- och stålföretag att genomföra regionöverskridande […] sammanslagningar och omorganiseringar […]. Överväga att ge större politiskt stöd för kapacitetsersättning till järn- och stålföretag som har genomfört omfattande sammanslagningar och omorganiseringar.”

(62)

Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och styra utvecklingen inom stålsektorn syns på provinsnivå, t.ex. i Hebei där provinsstyrelsen år 2020 släppte den treåriga handlingsplanen för klusterutveckling inom stålindustrikedjan. Enligt denna plan ska man ”konsekvent genomföra organisationers grupputveckling, påskynda reformen av blandat ägarskap av statsägda företag, fokusera på att främja regionöverskridande sammanslagningar och omorganisationer av privata järn- och stålföretag och sträva efter att inrätta en till två stora grupper i världsklass och tre till fem stora grupper med inhemskt inflytande” (28). I Hebeiplanen anges även att stålsektorn ska ha följande mål: ”Verka för strukturell anpassning och prioritera produktdiversifiering. Oförtröttligt främja den strukturella anpassningen och optimera utformningen av järn- och stålindustrin, främja konsolidering, omorganisationer, omställningar och uppgraderingar av företag samt på ett heltäckande sätt främja järn- och stålindustrins utveckling mot storskaliga företag, modernisering av teknisk utrustning, diversifiering av produktionsprocesser och diversifiering av produkter i senare led.” (29)

(63)

När det gäller de insatsvaror som används för att producera den undersökta produkten krävs i Hebeiplanen mer specifikt att man ”påskyndar utvecklingen och tillämpningen av högkvalitativa och viktiga nya stålmaterial, ökar andelen högkvalitativa sorter och specialstålsorter, stärker stabiliteten avseende kvaliteten på storskaliga och omfattande fördelaktiga produkter och skapar en ’pyramidformad’ produktstruktur. I slutet av 2020 kommer andelen vanligt låglegerat stål och legerat stål att öka till 20 % och i slutet av 2022 att uppgå till cirka 25 %, vilket ger stöd och garantier för uppgraderingen av industrier i senare led.” (30)

(64)

På samma sätt kräver Henans genomförandeplan för omställning och uppgradering av stålindustrin enligt den 14:e femårsplanen att man ska ”fokusera på nationella strategiska behov, vägleda företag för att främja optimering och uppgradering av produktstrukturen, utveckla specialstål av hög kvalitet, högpresterande stål för marinteknik, legerat specialstål för avancerad utrustning, grundläggande basdelar av stål och andra ’särskilda, fina och högvärdiga’ nyckelsorter samt öka stålprodukternas mervärde och konkurrenskraft”. (31)

(65)

Liknande industripolitiska mål finns också i andra provinsers planeringsdokument, t.ex. Jiangsus (32), Shandongs (33), Shanxis (34) och Zhejiangs (35).

(66)

Ett annat exempel i detta avseende på de kinesiska myndigheternas effektiva styrning genom planerna är tillkännagivandet från partikommittén för Ansteel Group Co., Ltd. om att andan i partiets 20:e nationalkongress samvetsgrant ska studeras, offentliggöras och genomföras (36). I tillkännagivandet anges att Ansteel Group samvetsgrant kommer att genomföra de vägledande planerna och presentera dem för partimedlemmar, tjänstemän och anställda i hela koncernen på ett bättre sätt.

(67)

När det gäller de kinesiska myndigheternas möjlighet att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen bekräftade undersökningen att det finns överlappningar mellan chefsbefattningar och medlemskap/partifunktioner i det kinesiska kommunistpartiet även i den undersökta sektorn. Ordföranden för Zhejiang International Trade-koncernen, som kontrollerar Zhejiang Metals & Minerals Holdings Co., som tillverkar och exporterar huvudlösa skruvar, fungerar till exempel också som partikommitténs sekreterare (37). Såsom fastställdes i fästdonsundersökningen är sektorn fortfarande mycket fragmenterad och består främst av små och medelstora företag, och därför kunde kommissionen inte hitta heltäckande uppgifter om varje producent. Det konstaterades dock att finns personliga kopplingar mellan producenterna av den undersökta produkten och det kinesiska kommunistpartiet genom industrisammanslutningar. Sammanslutningarna för fästdonsindustrin framhåller sina personliga band till det kinesiska kommunistpartiet. Till exempel krävs följande i stadgarna för Ningbo Fasteners Industry Association: ”Sammanslutningens ordförande, vice ordförande och generalsekreterare ska uppfylla följande villkor: 1) Följa partiets linje, principer och politik och uppvisa goda politiska egenskaper.” (38)

(68)

Med tanke på att den undersökta produkten utgör en undersektor till stålsektorn är de uppgifter som finns tillgängliga om stålproducenter även relevanta för den undersökta produkten.

(69)

Till exempel är styrelseordföranden och verkställande direktören för Baoshan Iron and Steel Ltd., en stålproducent vars största aktieägare är Baowu Steel Group, också sekreterare respektive vice sekreterare i företagets partikommitté (39). Ordföranden för styrelsen för Wuhan Iron and Steel Group, som också kontrolleras av Baowu Steel Group, fungerar också som partikommitténs sekreterare (40). Dessutom höll ”Wuhan Iron and Steel Group den tionde centraliserade studien och diskussionen av partikommitténs teoristudiegrupp 2022 för att förmedla och studera andan i den centrala ekonomiska arbetskonferensen och främja genomförandet av besluten och arrangemangen från partiets 20:e nationella kongress och andan i den centrala ekonomiska arbetskonferensen i Wuhan Iron and Steel Group. Generalrepresentanten för China Baowu Wuhan Headquarters, sekreterare i partikommittén och ordförande för Wuhan Iron and Steel-koncernen, ledde mötet och lade fram krav för att genomföra kraven från partiets centralkommitté, Hubeis provinsiella partikommitté och China Baowus partistyrelse och för att ytterligare genomföra andan i den centrala ekonomiska arbetskonferensen” (41).

(70)

Dessutom fungerar ordföranden för styrelsen för Baotou Steel Union, som tillhör Baotou Steel Group, också som företagets partisekreterare. På samma sätt är både den verkställande direktören för Baotou Steel Union och ordföranden för företagets fackförening vice partisekreterare (42). Slutligen är styrelseordföranden inom Shougang Group även sekreterare i partikommittén, medan den verkställande direktören är biträdande sekreterare i företagets partikommitté (43).

(71)

Den industrisammanslutning som företräder den berörda produkten är fästdonsavdelningen (44) vid China Machinery General Parts Industry Association (CMGPIA) (45). CMGPIA anger i artikel 3 i sina stadgar att organisationen ”i enlighet med bestämmelserna i Kinas kommunistiska partis konstitution, inrättar organisationer inom Kinas kommunistiska parti för att bedriva partiverksamhet och tillhandahålla nödvändiga förutsättningar för partiorganisationernas verksamhet. Den enhet som ansvarar för registrering och förvaltning av denna organisation är Kinas inrikesministerium, och den enhet som ansvarar för partiuppbyggnad är SASAC:s partikommitté” och att organisationen ”godtar affärsvägledning och tillsyn från enheter som ansvarar för registrering och förvaltning, enheter som ansvarar för partiuppbyggnad och industriförvaltningsavdelningar” (46).

(72)

Inom den kinesiska stålsektorn tillämpas en politik som diskriminerar till förmån för inhemska producenter eller på annat sätt inverkar marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen, och denna politik är allmänt tillämplig på den undersökta produkten eftersom sektorn för huvudlösa skruvar är en delsektor av stålsektorn. Såsom fastslogs i fästdonsundersökningen omnämns fästdonsindustrin som en främjad industri både i tillkännagivandet från industri- och informationsteknikministeriet om utfärdande av den vägledande katalogen för främjande och tillämpning av den första uppsättningen viktig teknisk utrustning (2019 års utgåva) (47) och även i den vägledande katalogen för anpassning av industristrukturer (2019 NDRC) (48).

(73)

Utöver ovannämnda dokument på central nivå finns det ett antal vägledande dokument på lokal nivå, provinsnivå eller kommunal nivå som vägleder och stöder fästdonsindustrins utveckling. I 2019 års stimulansstrategi för fästdonsindustrin i Haiyandistriktet planeras till exempel följande: ”Haiyan är ’fästdonens hemstad’, och fästdonsindustrin är också en av de viktiga traditionella industrierna i Haiyan. […] För att […] främja innovation och utveckling inom fästdonsindustrin i vårt distrikt lanserade myndigheterna nyligen den ’treåriga särskilda handlingsplanen för digitalisering och smart omvandling av fästdonsindustrin i Haiyandistriktet’. De relaterade särskilda fonderna vänder sig mot företag som genomför en digital och smart omvandling inom fästdonsindustrin.” (49)

(74)

De kinesiska myndigheterna beaktar konsekvent stålindustrin som en nyckelindustri (50). Detta bekräftas av de många planer, direktiv och andra dokument rörande sektorn som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. Enligt den 14:e femårsplanen prioriterar de kinesiska myndigheterna omställning och uppgradering samt optimering och strukturell anpassning av stålindustrin (51). I den 14:e femårsplanen om utveckling av råvaruindustrin, som även gäller stålindustrin, beskrivs sektorn också som ”realekonomins grundval” och ett ”viktigt område som formar Kinas internationella konkurrenskraft”. I planen fastställs även ett antal mål och arbetsmetoder för att driva på utvecklingen av sektorn under perioden 2021–2025, t.ex. teknisk uppgradering, förbättring av sektorns struktur (inte minst genom ytterligare företagskoncentrationer) och digital omställning (52).

(75)

I ovannämnda arbetsplan om stabil tillväxt inom stålindustrin (se skäl 61) sätter dessutom de kinesiska myndigheterna fokus på sektorn i ett större sammanhang när det gäller de kinesiska myndigheternas styrning av den kinesiska ekonomin: ”Stödja stålföretag genom att noga följa behoven av ny infrastruktur, ny urbanisering, förnyelse av landsbygden och framväxande industrier, docka med stora tekniska projekt med anknytning till den ’14:e femårsplanen’ i olika regioner, och göra allt för att trygga tillgången på stål. Inrätta och fördjupa mekanismer för samarbete i tidigare och senare led mellan stålsektorn och viktiga stålförbrukande sektorer såsom varvsindustrin, transportsektorn, byggsektorn, energisektorn, bilindustrin samt sektorerna för hushållsapparater, lantbruksmaskiner och tung utrustning, genomföra dockningsverksamhet utifrån produktion och efterfrågan samt aktivt utvidga användningsområdena för stål.” (53)

(76)

På lokal nivå, till exempel i Shandong-provinsen, där Shandong Juning Machinery Co. Ltd är beläget, kräver Shandong-provinsens 14:e femårsplan om utveckling av järn- och stålindustrin (54) följande: ”Stål för byggmaskiner: Stödja vår provins i omställningen från en stor provins för byggmaskiner till en stark provins för byggmaskiner, fokusera på att utveckla grönt, miljövänligt och lättskuret stål för byggmaskiner med hög renhetsgrad, utmärkt effektprestanda vid låga temperaturer och stabil härdbarhet, påskynda forskningen om och utvecklingen av mycket hållfast stål för byggmaskiner [...], tillgodose utvecklingsbehoven hos moderna byggmaskiner med hög effekt och låg dödvikt samt genomföra återkommande uppgraderingar av industrikedjan för konsumenter i senare led och en fullständig och sund utveckling av ekosystemet för industrin för tillverkning av byggmaskiner”.

(77)

Utöver det som nämns ovan fastställdes det i fästdonsundersökningen att producenter av fästdon även erhåller statligt stöd, vilket tydligt visar på statens intresse av denna sektor. Under fästdonsundersökningen fastställde kommissionen att ett antal ekonomiska stimulansprogram hade gjorts tillgängliga för fästdonsproducenterna, inklusive 2019 års stimulanspolitik för fästdonsindustrin 2019 i Haiyandistriktet: ”Kraftfullt främja en digital och smart omvandling av fästdonsföretagen: För tillämpningen av digitala förvaltningssystem och programvara för integrerad styrning kommer särskilda ekonomiska incitament att beviljas beroende på genomförandeåret, […], företag som genomför digitala och smarta omvandlingar (eller gör nya inköp) och uppgraderar sin utrustning 2019 kommer att beviljas ett engångsbidrag på upp till 20 % av den faktiska investeringen i kärnutrustning och högst två miljoner renminbi. När det gäller genomförandet under 2020 kommer de att beviljas ett engångsbidrag på upp till 15 % av den faktiska investeringen i kärnutrustning och högst 1,5 miljoner renminbi. När det gäller genomförandet under 2021 kommer de att beviljas ett engångsbidrag på upp till 12 % av den faktiska investeringen i kärnutrustning och högst en miljon renminbi.” (55)

(78)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå aktörer att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktionen av de huvudsakliga råvarorna för att tillverka den undersökta produkten. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(79)

Den aktuella undersökningen har inte visat att tillverkarna av den undersökta produkten inte skulle påverkas av en diskriminerande tillämpning eller ett felaktigt genomförande av konkurs- eller egendomsrätten i stålsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen.

(80)

Den undersökta produkten påverkas också av snedvridna lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen, vilket också nämns i skäl 46. Dessa snedvridningar påverkar sektorn både direkt (vid produktionen av den undersökta produkten eller de viktigaste insatsvarorna) och indirekt (när det gäller tillgången till insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina) (56).

(81)

Ingen bevisning har heller inkommit under den aktuella undersökningen som skulle kunna visa att sektorn för den undersökta produkten inte påverkas av statligt inflytande i det finansiella systemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, enligt vad som även anges ovan i skäl 46. I ovannämnda arbetsplan för stabil tillväxt (se skäl 61) ges också mycket tydliga exempel på denna typ av statligt ingripande: ”Uppmuntra finansinstitut att aktivt tillhandahålla finansiella tjänster till stålföretag som genomför sammanslagningar och omorganiseringar, utformningsjusteringar, omställningar och uppgraderingar, i enlighet med principerna om riskkontroll och hållbart företagande.” Det betydande statliga inflytandet i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(82)

Slutligen erinrar kommissionen om att det krävs ett antal insatsvaror för att producera den undersökta produkten. När producenter av den undersökta produkten köper in/tecknar avtal om dessa insatsvaror påverkas priserna som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma systematiska snedvridningar som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av det planekonomiska systemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(83)

Det är därför inte bara de inhemska försäljningspriserna på den undersökta produkten som inte är lämpliga att använda i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas också av statens betydande inflytande på prisbildningen, såsom beskrivs i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har producerats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer har påverkats av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för de insatsvaror som används för produktionen av insatsvarorna och så vidare.

(84)

För att sammanfatta visar den tillgängliga bevisningen att priserna på eller kostnaderna för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är ett resultat av de fria marknadskrafterna, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges där. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(85)

De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter på eller bevisning som stöder eller motbevisar den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, däribland rapporten och den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, angående förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten i att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(86)

Kommissionen tog emot synpunkter från Chinafar-koncernen gällande förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Den exporterande producent som ingick i urvalet hävdade att påståendet om betydande snedvridning inte borde vara en på förhand fastställd slutsats, och när det gäller WTO:s rättspraxis borde de undersökande myndigheterna använda de exporterande producenternas faktiska kostnader för att beräkna det konstruerade normalvärdet. Även om snedvridningar identifierades borde kommissionen dessutom bedöma varje kinesisk exportör enskilt, särskilt när ett stickprovsförfarande tillämpas.

(87)

Kommissionen ansåg att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är helt förenliga med Europeiska unionens WTO-skyldigheter. Som uttryckligen klargjordes av WTO:s överprövningsorgan i ärendet DS473 (57) är det enligt WTO-rätten tillåtet att använda uppgifter från ett tredjeland, om dessa har justerats på vederbörligt sätt när en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Enligt artikel 2.6a i grundförordningen är det endast när betydande snedvridningar konstateras påverka kostnader och priser som normalvärdet konstrueras med hänvisning till icke snedvridna kostnader och priser som hämtats från ett representativt land eller genom hänvisning till ett internationellt referensvärde. Under alla omständigheter anges det i artikel 2.6a andra stycket tredje strecksatsen i grundförordningen att inhemska kostnader kan användas i den mån det har slagits fast att de inte är snedvridna.

(88)

Kommissionen påpekade att när det väl har slagits fast att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen, konstrueras normalvärdet med användning av icke snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande producent enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Enligt samma bestämmelse i grundförordningen är det även möjligt att använda inhemska kostnader om det har slagits fast att de inte är snedvridna. I detta sammanhang hade de exporterande producenterna därför möjlighet ett inkomma med bevisning om att deras individuella försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och/eller andra kostnader för insatsvaror faktiskt inte var snedvridna. Såsom framgår i skälen 46–84 har kommissionen fastställt att det förekommer snedvridningar inom stålindustrin, och det fanns ingen faktisk bevisning för att de exporterande producenternas produktionsfaktorer inte var snedvridna. Dessa påståenden avvisades därför.

(89)

Mot bakgrund av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet uteslutande på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i följande avsnitt.

(90)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(91)

Såsom anges i skälen 37–39 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som användes för fastställande av normalvärdet:

(92)

I dessa noteringar beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna och behandlades även de synpunkter som inkommit från parterna om dessa aspekter och relevanta källor.

(93)

I den andra noteringen informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att överväga Thailand som ett lämpligt representativt land i detta fall, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(94)

I den första noteringen identifierade kommissionen Malaysia, Thailand och Turkiet som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificeras alla av Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst, och i vilka det är känt att den undersökta produkten produceras.

(95)

Efter den första och andra noteringen hävdade Chinafar-koncernen att Thailand borde förkastas som ett potentiellt representativt land eftersom landets bruttonationalinkomst (BNI) per capita är nästan hälften av Kinas och Thailand därför inte kan betraktas som ett land med en liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kina. Den noterade vidare att kommissionen själv hade uppgett i den första noteringen att den avsåg att använda länder med en bruttonationalinkomst som liknar Kinas, utan att hänvisa till kategorin högre medelinkomstländer.

(96)

I artikel 2.6a a i grundförordningen fastställs att kommissionen får använda ett representativt land som har en med exportlandet jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå när den ska konstruera normalvärdet. Grundförordningen innehåller inga ytterligare krav på att man ska välja det land som har den närmaste ekonomiska utvecklingsnivån jämfört med exportlandet. Under sådana omständigheter gör kommissionen detta genom att utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning och använda länder som klassificeras i samma inkomstkategori av Världsbanken. Den relevanta Världsbankskategorin är den för högre medelinkomstländer, där Kina finns klassificerat. Kommissionen angav tydligt i den första noteringen att den skulle använda Världsbankens databas för detta ändamål, vilket också är i linje med dess praxis. Det faktum att ett lands BNI eller BNP per capita kan ligga närmare Kinas än ett annat lands BNI eller BNP per capita är inte en avgörande faktor vid valet av lämpligt representativt land. Detta påstående avvisades därför.

(97)

I den första noteringen lämnade kommissionen information om lättillgängliga finansiella uppgifter för företag som tillverkar den bredare kategorin fästdon, inklusive den undersökta produkten, i Malaysia, Thailand och Turkiet, och om importen av råvaror till dessa länder för tillverkningen av den undersökta produkten.

(98)

I sina synpunkter på den första noteringen föreslog de tre exporterande producenterna i urvalet och EFDA Malaysia som det lämpligaste representativa landet, medan klaganden föreslog Turkiet. Inget annat representativt land föreslogs för denna undersökning.

(99)

Junyue och Chinafar-koncernen hävdade att Turkiet inte kunde betraktas som ett representativt land eftersom dess ekonomi hade kännetecknats av hög inflation, betydande valutadevalvering och politisk inblandning, särskilt när det gäller fastställandet av arbetskraftskostnadernas nivåer.

(100)

Kommissionen noterade att inflation och valutadeflation inte var kriterier som användes för att bedöma ett lands representativitet enligt artikel 2.6a a i grundförordningen, och om kommissionen skulle välja Turkiet som representativt land skulle den vid behov justera värdena för inflation och/eller valutadeflation för att återspegla kostnaderna för undersökningsperioden. Företagen lämnade inte heller någon underbyggd bevisning för förekomsten av politisk inblandning i arbetskraftskostnaderna. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(101)

Junyue och Chinafar-koncernen hävdade att både Thailand och Turkiet inte var lämpliga representativa länder på grundval av importvolymen från Ryska federationen (Ryssland).

(102)

Kommissionen hade redan i den första noteringen tillhandahållit en analys av importtrenderna från Ryssland från 2019 fram till undersökningsperioden, som inte visade på någon betydande förändring, varken i fråga om volymer eller genomsnittspris, av importen från Ryssland till båda länderna. Det fanns därför inget som tydde på att de ryska exportmönstren hade ändrats på grund av de gällande sanktionerna efter den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022, vilket kunde ha orsakat snedvridande importpriser i dessa två länder. Påståendet avvisades därför.

(103)

Efter den första noteringen hävdade Junyue också att Thailands fästdonsindustri, inklusive skruvar, var mycket specialiserad på fästdon för fordon, vilket inte var representativt för den undersökta produkten eftersom fästdon som används i fordonssektorn ofta säljs till högre priser eftersom de måste uppfylla striktare produktstandarder. På grund av denna specialisering hävdade Junyue att de thailändska producenterna importerade särskilda kvaliteter från Japan för vissa produktionsfaktorer, vilket gjorde att referensvärdet inte var representativt.

(104)

Baserat på GTA utvärderade kommissionen de japanska exportpriserna för de viktigaste råvarorna (dvs. HS-numren 7213 91 , 7213 99 , 7228 30 , 7227 90 och 7214 99 ). Under undersökningsperioden var Thailand Japans viktigaste exportmarknad och stod för 21 % av den totala exporten av dessa råvaror. De andra fem största exportdestinationerna, exklusive Kina, stod tillsammans för omkring 53 % av den totala exporten av dessa råvaror. Det genomsnittliga priset på exporten till Thailand var 10 % högre än till dessa andra främsta marknader (ett pris på 1,09 euro/kg för Thailand och 0,90 euro/kg för de övriga fem främsta exportländerna).

(105)

I den andra noteringen drog kommissionen slutsatsen att det visserligen var möjligt att thailändska producenter av fästdon importerade råvaror av särskild kvalitet från Japan, men att detta inte diskvalificerade Thailand som representativt land. Andra skruvar än standardskruvar omfattades också av den aktuella undersökningen och råvaror av särskild kvalitet kunde användas för dessa produkter. Man kunde därför inte dra slutsatsen att de japanska exportpriserna till Thailand var orimligt höga och icke-representativa. Kommissionen avvisade påståendet i skäl 103 om att Thailand borde uteslutas som lämpligt representativt land.

(106)

I den andra noteringen analyserade kommissionen närmare importen av de tre viktigaste produktionsfaktorerna, som stod för cirka 65 % av tillverkningskostnaden (som klassificeras enligt HS-numren 7213 91 , 7213 99 och 7228 30 ) till de tre potentiella representativa länderna. För alla dessa produktionsfaktorer stod importen till Thailand (med undantag av importen från Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (59)) för de största kvantiteterna.

(107)

För produktionsfaktorn som klassificeras enligt HS-nummer 7213 91 var den totala importen från icke snedvridna källor betydande i samtliga tre länder, där Thailand stod för de största importkvantiteterna från andra länder än Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755.

(108)

När det gäller produktionsfaktorn som klassificeras enligt HS-nummer 7213 99 stod den thailändska importen för den absolut största importvolymen, som uppgick till omkring 76 000 ton, dvs. fem gånger mer än importvolymerna till Malaysia och Turkiet. Importen från Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755 till Malaysia stod för 33 % av den totala importen till landet och det genomsnittliga importpriset från andra källor till Malaysia motsvarade importpriset från Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755. Samtidigt hade Thailand och Turkiet praktiskt taget ingen import från Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755. Kommissionen ansåg därför att importpriset till Malaysia var mindre tillförlitligt än importpriset till Thailand eller Turkiet.

(109)

För HS-nummer 7228 30 var importvolymen till Thailand den överlägset största bland de tre länderna. Importen från Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755 stod för en stor andel av den totala importen av denna produktionsfaktor till samtliga tre länder. Det genomsnittliga importpriset från andra källor till Turkiet var dock jämförbart med priset från Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755 och kan därför ha påverkats av det kinesiska importpriset, medan det genomsnittliga importpriset från andra källor till Thailand eller Malaysia var betydligt högre än priset från Kina. Kommissionen ansåg därför att importpriset till Turkiet var mindre tillförlitligt än importpriset till Thailand eller Malaysia.

(110)

Junyue lämnade in de reviderade årsredovisningarna för undersökningsperioden för dotterbolaget till den malaysiska producent som kommissionen valde ut i den första noteringen och som endast tillverkade fästdon (Chin Well Fasteners Co. Sdn. Bhd. (Chin Well Fasteners). Företaget identifierade också ytterligare en producent i Malaysia som tillverkade standardfästdon (Asia Bolts & Nuts Sdn. Bhd.), med lättillgänglig finansiell information för 2023. Den senare förkastades eftersom den hade en vinst på 0,7 %, vilket inte ansågs rimligt.

(111)

Junyue och Chinafar hävdade att de finansiella uppgifterna för de thailändska och turkiska företag som kommissionen identifierade i den första noteringen inte var representativa för den undersökta produkten och uppvisade onormalt höga försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst.

(112)

De hävdade att detta berodde på att de produkter som tillverkades av dessa företag inte kunde jämföras med den undersökta produkten, eftersom de främst var höghållfasta fästdon av hög kvalitet för mycket nischade och mycket lönsamma marknader som luftfarts-, fordons- och energi-/petrokemisektorerna, och därför var av högre kvalitet än den undersökta produkt som tillverkas i Kina.

(113)

De hävdade att detta även gällde det thailändska företaget Thai Meira, Co. Ltd., som är specialiserat på andra fästdon än standardfästdon för fordonsindustrin. Dessutom kunde det thailändska företaget S.J. Screws Co. Ltd. inte anses vara representativt, eftersom företaget till största delen tillverkade produkter som inte omfattades av den undersökta produkten och som innebar en högre produktionskostnad, såsom metallvaror för riggar, stålplattor och industriella fiskeprodukter, eller andra fästdon än standardfästdon för fordonsindustrin.

(114)

Kommissionen noterade att några av de kinesiska producenter som ingick i urvalet tillverkade höghållfasta fästdon och betjänade specifika sektorer, till exempel oljefält till havs och oljeledningar. Det faktum att företagen i de möjliga representativa länderna är specialiserade på vissa segment, bland annat andra skruvar än standardskruvar för fordonsindustrin, som ingår i den undersökta produkten, och/eller endast tillverkar en del av den undersökta produkten, är inte ett skäl att utesluta dessa företag. Därför tillbakavisades detta påstående.

(115)

EFDA påpekade att kommissionen inte tog med en viktig turkisk producent, Norm Civata Sanaya Ve Ticaret Anonim Sirketi (Norm Civata), på förteckningen över utvalda företag.

(116)

Av uppgifter i Orbis-databasen framgår att Norm Civata är ett grossistföretag med flera filialer och dess finansiella information är konsoliderad. Den finansiella informationen för den filial som är verksam inom ”Metaller och metallprodukter” fanns inte tillgänglig. Kommissionen ansåg därför att det var olämpligt att använda Norm Civatas årsredovisning med avseende på denna undersökning.

(117)

EFDA ifrågasatte också metoden för beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och hävdade att den finansiella vinsten och förlusten borde dras av från driftskostnaderna. Kommissionen avvisade detta påstående eftersom den har som etablerad praxis att inkludera finansiella utgifter i försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för att återspegla hela produktionskostnaden för den undersökta produkten.

(118)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda Thailand som lämpligt representativt land och att de finansiella uppgifterna för tre företag (60), i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen, skulle användas för att inhämta icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(119)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på huruvida det var lämpligt att välja Thailand som representativt land och de tre företagen som producenter i det representativa landet.

(120)

Efter den andra noteringen upprepade Junyue, Chinafar-koncernen och EFDA sitt påstående att Malaysia av ett antal olika skäl var det lämpligaste representativa landet i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, snarare än Thailand.

(121)

De hävdade för det första att företagen i Malaysia huvudsakligen tillverkar standardfästdon och att deras produktmix därför liknar de kinesiska producenternas produktmix.

(122)

För det andra ansåg Junyue och EFDA att det inte var motiverat att kommissionen endast inriktade sig på importvolymerna för en enda produktionsfaktor (HS 7213 99 ) för att bortse från Malaysia som representativt land. För denna produktionsfaktor stod importen från Kina för 33 % av den totala importen, en procentandel som liknade importen till Thailand för de två andra produktionsfaktorerna (HS 7213 91 och HS 7228 30 ).

(123)

För det tredje hävdade Junyue att likheten mellan det genomsnittliga priset på importen från Kina och det genomsnittliga priset på importen från andra länder endast visade att priserna på importerade material i huvudsak fastställdes på marknadsvillkor.

(124)

Junyue hävdade vidare att Thailands importuppgifter var ännu mer problematiska på grund av den högre sammanlagda andelen import från Kina till Thailand (43 %) jämfört med Malaysia (29 %) och Turkiet (15 %).

(125)

I motsats till Junyues påstående fokuserade kommissionen inte på importen av en enda produktionsfaktor när den inte valde Malaysia som ett representativt land. Kommissionen analyserade i själva verket importen av de tre viktigaste produktionsfaktorerna, som stod för cirka 65 % av tillverkningskostnaden (HS 7213 91 , HS 7213 99 och HS 7228 30 ), till de tre potentiella representativa länderna.

(126)

För alla dessa produktionsfaktorer stod importen till Thailand (med undantag av importen från Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755) för de största kvantiteterna. För HS-nummer 7213 91 var den sammanlagda importen från icke snedvridna källor betydande i samtliga tre länder, där Thailand hade de största importkvantiteterna från andra länder än Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till förordning (EU) 2015/755.

(127)

För HS-nummer 7213 99 stod importen till Thailand för den absolut största importvolymen, omkring 76 000 ton, dvs. fem gånger mer än importvolymerna till Malaysia och Turkiet. Såsom anges i skäl 108 utgjorde den kinesiska importen till Malaysia 33 % av den totala importen till landet och de genomsnittliga importpriserna från andra länder än Kina var jämförbara med de kinesiska priserna, vilket tyder på att de kan vara mindre tillförlitliga.

(128)

För HS-nummer 7228 30 , som svarar för 11 % av den sammanlagda tillverkningskostnaden, betraktade kommissionen Thailand som det mest representativa landet med hänsyn tagen till importvolymen, såsom anges i skäl 109 ovan.

(129)

På grundval av detta ansåg kommissionen att Thailand hade en uppsättning lättillgängliga uppgifter av högre kvalitet för icke snedvridna importvärden. Den drog därför slutsatsen att Thailand var ett lämpligt representativt land och avvisade Junyues påstående.

(130)

Junyue och Chinafar-koncernen upprepade påståendet att priserna på importen till Thailand var höga på grund av den betydande importen av en särskild kvalitet från Japan, som användes av thailändska producenter för särskilda tillämpningar, framför allt fordonsindustrin. Junyue hävdade också att denna utveckling hörde ihop med att flera producenter var kopplade till japanska företag och köpte råvaror av hög kvalitet från sina moderbolag.

(131)

Junyue hävdade vidare att om kommissionen skulle besluta att behålla Thailand som representativt land borde importuppgifterna justeras genom att importen från Japan drogs av från den sammanlagda importen, eftersom den är orimligt högt prissatt.

(132)

När det gäller dessa påståenden noterade kommissionen att varken Junyue eller Chinafar-koncernen lämnade någon bevisning för omfattningen för importen från Japan till Thailand av råvaror som är avsedda för tillverkningen av andra skruvar än standardskruvar för specialiserade sektorer. Det fanns inte heller några belägg för att importen skedde från närstående parter.

(133)

De två producenter som ingick i urvalet lade inte heller fram någon bevisning för att högkvalitativa material för tillverkningen av andra skruvar än standardskruvar inte heller användes i Kina. I detta avseende noterade kommissionen att Kina också importerade betydande mängder råvaror från Japan, eftersom landet är den tredje största exportmarknaden för Japan.

(134)

Normalvärdet konstruerades dessutom för den berörda produkten på grundval av all import till Thailand, inte bara på grundval av importen från Japan. Importen till Thailand av de fem viktigaste råvarorna från Japan stod endast för omkring 17 % av den sammanlagda importen av dessa råvaror. På grundval av ovanstående överväganden avvisades de påståenden som nämns i skälen 130 och 131.

(135)

I sina synpunkter på den andra noteringen upprepade Junyue och Chinafar-koncernen sin ståndpunkt att de malaysiska företag som kommissionen hade valt ut i den första noteringen var mer representativa än de thailändska företagen, eftersom de främst var inriktade på tillverkningen av den undersökta produkten och, när det gäller företaget Chin Well Fasteners, överensstämde de offentligt tillgängliga finansiella uppgifterna med undersökningsperioden.

(136)

De hävdade återigen att två av de tre thailändska producenter som kommissionen hade valt ut inte tillverkade den undersökta produkten. De hävdade att Thai Meira främst tillverkade specialfästdon och att S. J. Screwthai främst var inriktat på produkter som inte motsvarade den berörda produkten.

(137)

EFDA hävdade också att S.J. Screwthai var ett grossistföretag, baserat på uppgifterna i Orbis-databasen, och kommissionen hade av samma skäl avvisat det turkiska företaget Norm Civata.

(138)

Kommissionen granskade den tillgängliga informationen för de två företagen i Thailand och drog på grundval av deras webbplats och Orbis-databasen följande slutsats: i) S.J. Screws identifierades i Orbis-databasen som grossist och detaljhandlare. Analysen av företagets webbplats gav inget klart svar om huruvida företaget var en verklig producent eller en grossist, och kommissionen beslutade därför att utesluta detta företag från analysen. ii) Thai Meira tillverkade, bland annat, produkter som omfattas av produktdefinitionen i denna undersökning, särskilt pinnbultar.

(139)

Chinafar-koncernen hävdade också att Thai Meira uppvisade en icke-representativt hög vinst på grund av att företaget var specialiserat på andra fästdon än standardfästdon som är avsedda för fordonsindustrin. Företaget lade dock inte fram någon bevisning som visade att lönsamheten för försäljningen till fordonssektorn var högre än för försäljningen till andra sektorer. Påståendet avvisades därför.

(140)

EFDA identifierade och hämtade finansiella uppgifter från Orbis om ytterligare fem företag i Thailand som kommissionen kunde ha förlitat sig på: Thai Union Fasteners, MDF Precision, Bangkok Fastenings, Suntorx Enterprise och Tycoon Worldwide-koncernen.

(141)

Kommissionen analyserade alla dessa företags finansiella uppgifter och konstaterade att Tycoon Worldwide-koncernen gick med förlust 2023 och att de övriga fyra företagens vinst (som beräknades utifrån kostnaden för sålda varor) varierade mellan 0,35 % och 1,31 %, vilket inte ansågs vara en rimlig vinstnivå. Kommissionen tog därför inte med dessa företag i sin analys.

(142)

När det gäller Junyues synpunkt att de utvalda malaysiska företagen, t.ex. Chin Well Fasteners och Tong Heer Fasteners Co. Sdn. Bhd. (Tong Herr), uppvisade ett mer tillförlitligt och representativt referensvärde, noterade kommissionen följande:

(143)

Tong Herr, som är specialiserat på tillverkningen av fästanordningar av rostfritt stål, ingick i en större koncern, som även omfattade en tillverkare av precisionsgjutningsprodukter. Även om Tong Herrs finansiella uppgifter för 2024 ännu inte fanns tillgängliga visade uppgifterna på koncernnivå (61) att affärssegmentet för fästdon gick med förlust 2024, vilket gjorde att företaget inte var lämpligt för fastställandet av ett representativt referensvärde.

(144)

När det gäller Chin Well Fasteners är det visserligen korrekt att detta företags finansiella uppgifter exakt stämmer överens med undersökningsperioden, men kommissionen höll inte med Junyue om att enbart Chin Well Fasteners utgjorde en mer representativ grund för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinstkvoter än de utvalda thailändska företagen. Enligt information på företagets officiella webbplats (62) tillverkade Chin Well Fasteners uteslutande skruvar med huvud. Även om detta inte hindrade företaget från att användas som ett potentiellt mått på försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst, gör det faktum att de thailändska företagen tillverkar produkter som omfattas av produktdefinitionen i detta fall dem mer lämpliga.

(145)

På grundval av ovanstående analys beslutade kommissionen att använda Thailand som lämpligt representativt land och att använda två företags (63) finansiella uppgifter för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(146)

Efter den första noteringen hävdade klaganden att både Thailand och Turkiet överträffade Malaysia i fråga om det övergripande uppnåendet av målen för hållbar utveckling och att Turkiet hade ratificerat samtliga tio grundläggande ILO-arbetskonventioner. EFDA påpekade å andra sidan att bevisningen antydde att Thailands och Turkiets resultat i fråga om skyddet av miljön och de mänskliga rättigheterna inte var lika gynnsamma som Malaysias.

(147)

Efter den andra noteringen upprepade Chinafar-koncernen EFDA:s synpunkter att Thailands resultat i fråga om skyddet av miljön och de mänskliga rättigheterna inte var gynnsamma jämfört med Malaysias resultat.

(148)

Eftersom kommissionen hade fastställt att bara Thailand var det lämpliga representativa landet i detta fall på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med sista meningen i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(149)

Ovanstående analys visade att Thailand uppfyllde de kriterier för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(150)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande producenterna använder vid tillverkningen av den undersökta produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå allmänt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de produktionsfaktorer som nämns i noteringen.

(151)

Därefter angav kommissionen i den andra noteringen att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA-databasen för att fastställa icke snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda uppgifter från Thailands centralbank för att fastställa icke snedvridna kostnader för arbetskraft (64), från den thailändska investeringsnämnden för el (65) samt från energiministeriets kontor för energipolitik och energiplanering för naturgas (66).

(152)

I den andra noteringen informerade kommissionen även de berörda parterna om att man på grund av den försumbara vikten av vissa insatsvaror, nämligen ånga och vatten, i den totala produktionskostnaden grupperade dessa försumbara poster under ”förbrukningsvaror”, eftersom de stod för mindre än 2 % av den totala produktionskostnad som rapporterats av de exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen uppgav även att den skulle beräkna förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpa denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda, icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(153)

Med beaktande av samtliga uppgifter som lämnats av de berörda parterna och som samlats in under kontrollbesöken beslutade kommissionen att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för den undersökta produkten

(154)

Kommissionen inkluderade ett värde för produktionsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i de produktionsfaktorer som avses ovan. Metoden förklaras i skälen 178 och 179.

(155)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levereras från fabrik till en producent i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet, såsom det rapporterats i GTA-databasen, och lade till importtullar och transportkostnader. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer, med undantag av Kina och länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (68).

(156)

Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den drog slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export från Kina på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna.

(157)

När det gäller ett antal av produktionsfaktorerna utgjorde de samarbetsvilliga exporterande producenternas faktiska kostnader en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under undersökningsperioden. Eftersom de stod för mindre än 2 % av den totala produktionskostnaden och det värde som användes för dessa inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade kommissionen att inkludera dessa kostnader i förbrukningsvarorna.

(158)

För att fastställa det icke snedvridna priset för råvaror enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen använde kommissionen det representativa landets relevanta importtullar.

(159)

Kommissionen fastställde den samarbetsvilliga exporterande producentens transportkostnader för leverans av råvaror som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade denna procentandel på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror, i syfte att fastställa de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande producentens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna transportkostnaderna för råvarorna vid leverans till företagets fabrik.

(160)

I den första noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över produktionsfaktorer. Efter de uppgifter som samlats in under kontrollbesöket på plats hos de exporterande producenterna reviderades förteckningen över produktionsfaktorer. I synnerhet undantogs tråd av järn och olegerat stål (HS 7217 10 ) eftersom kommissionen konstaterade att sådan tråd inte användes vid produktionen av den undersökta produkten och råvaran inledningsvis hade rapporterats av misstag i svaren på frågeformuläret.

(161)

Efter de berörda parternas synpunkter på den första noteringen hävdade klaganden att den betydande importen av de viktigaste produktionsfaktorerna från Kina sannolikt ledde till snedvridningar av marknadspriserna i Malaysia. Klaganden hävdade också att elpriserna i Malaysia var kraftigt subventionerade och lämnade in en tidningsartikel som fokuserade på konsekvenserna för de inhemska användarna som bevis.

(162)

I sina synpunkter på den andra noteringen hävdade Chianafar-koncernen att enbart det faktum att det förekom subventionering inte gjorde priserna icke-representativa i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen.

(163)

Efter att ha fastställt att Thailand i detta skede betraktades som ett lämpligt representativt land i den mening som avses i artikel 2.6a a avvisades dessa påståenden.

(164)

Kommissionen använde den senast tillgängliga statistik som offentliggjorts av Thailands centralbank (69) för att fastställa referensvärdet för arbetskraft. Thailands centralbank lämnade kvartalsvisa uppgifter om de genomsnittliga månadslönerna i Thailand inom tillverkningssektorn under undersökningsperioden. Dessa justerades så att de inkluderade de sociala avgifter som arbetsgivaren betalade (70).

(165)

Uppgifter om arbetade timmar fanns inte tillgängliga i den statistik som offentliggjordes av Thailands centralbank, och kommissionen använde därför uppgifter om arbetade timmar per vecka i Thailand från Internationella arbetsorganisationens (ILO) databas Labor Force Statistics (71).

(166)

Följaktligen beräknade kommissionen arbetskraftskostnaden per timme i Thailand genom att dividera den årliga arbetskraftskostnaden med antalet arbetade timmar per år.

(167)

Efter den andra noteringen hävdade både Junyue och Chinafar-koncernen att kommissionen borde använda de kinesiska exporterande producenternas faktiska arbetstimmar för att beräkna referensvärdet för arbetskraft i stället för uppgifter från ILO.

(168)

De ansåg att detta var motiverat, eftersom artikel 2.6a i grundförordningen endast förhindrar att uppgifter om priser och kostnader i de exporterande länderna används, och icke prisrelaterade uppgifter däremot inte automatiskt förkastas.

(169)

Kommissionen noterade att den hade använt de kinesiska exporterande producenternas faktiska arbetstimmar och, som en del av beräkningen av normalvärdet, hade multiplicerat dem med motsvarande kostnad i Thailand. Syftet med metoden var att räkna om hur mycket dessa arbetade timmar skulle kosta i det representativa landet. Arbetskraftskostnaden i Thailand skulle motsvara förhållandet mellan den totala arbetskostnaden och de totala arbetade timmarna i Thailand. Påståendet avvisades därför.

(170)

I den andra noteringen meddelade kommissionen att den avsåg att använda den notering om elpriset för företag, industriföretag och statliga företag som offentliggjorts av Thailands investeringsnämnd (72), med hjälp av tidsdifferentierad tariff (TOU-tariff) – stor allmän tjänst, spänningsnivå under 22 kV, för att beräkna referensvärdet för el.

(171)

Denna energiavgift har varit oförändrad sedan 2018 och uppdateras månadsvis med hjälp av det instrument som kallas för Ft-tilläggsavgift. De elavgifter som faktureras för varje månad beräknas därför som

(172)

Efter den andra noteringen fastställde kommissionen ett referensvärde för el för varje exporterande producent i urvalet baserat på respektive topp- och låglastförbrukning. Den resulterande användningen fördelades på topp- och lågbelastningssatserna.

(173)

Dessutom beslutade kommissionen att inkludera både efterfråge- och serviceavgiften i referenssatsen för el för att återspegla elkostnaderna i det representativa landet fullt ut. Serviceavgiften uttrycktes som ett fast belopp per månad, medan efterfrågeavgiften i kW fastställdes på grundval av en försiktig beräkning av efterfrågan på el. Detta fastställdes genom att man dividerade den totala toppförbrukningen av energi med antalet produktionstimmar. Den vägda genomsnittliga satsen för både topp- och lågbelastningen fastställdes som ett referensvärde för varje exporterande producent i urvalet.

(174)

I den andra noteringen uppgav kommissionen att den skulle dra av mervärdesskatten från elsatserna. Efter fortsatta efterforskningar fastställde kommissionen dock att elpriserna i Thailand noterades exklusive mervärdesskatt.

(175)

För att fastställa referensvärdet för naturgas använde kommissionen de priser som offentliggjorts av energiministeriets kontor för energipolitik och energiplanering (74) (dvs. tabell 7.2–4), som illustrerar den slutliga energiförbrukningen per capita. Kommissionen använde de genomsnittliga uppgifter för 2023 och 2024 som anges i den tabellen som referensvärde.

(176)

För att fastställa referensvärdet för biprodukter använde kommissionen förhållandet mellan biprodukternas värde och den ursprungliga råvarans värde, enligt de exporterande producenternas redovisningssystem, och tillämpade denna kvot på det referensvärde som erhållits från GTA.

(177)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för produktionsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(178)

De samarbetsvilliga exporterande producenternas produktionsomkostnader uttrycktes som en procentandel av de exporterande producenternas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(179)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst för handelsledet fritt fabrik stödde kommissionen sig på de finansiella uppgifterna för 2023 för företagen Sanwa Iron (Thailand) Company Ltd. och Thai Meira Co. Ltd, som tagits från Orbis.

(180)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(181)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna kostnaderna per enhet på den samarbetsvilliga exporterande producentens faktiska förbrukning av de olika produktionsfaktorerna. Dessa förbrukningsnivåer verifierades under kontrollen. Kommissionen multiplicerade förbrukningssatserna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet.

(182)

När den icke snedvridna produktionskostnaden hade fastställts lade kommissionen till produktionsomkostnaderna, försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten, i enlighet med vad som beskrivs i skälen 178 och 179.

(183)

Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 8 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 21,2 %.

(184)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(185)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande producenter som ingår i urvalet skedde direkt till oberoende kunder.

(186)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(187)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset på grundval av priset från fabrik för de exporterande producenter som ingick i urvalet. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som hävdades och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(188)

Såsom förklaras i skäl 180 fastställdes normalvärdet på nivån fritt fabrik och därför behövdes inga justeringar.

(189)

I sina synpunkter på den andra noteringen hävdade Junyue att den metod som kommissionen använde för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader skulle kunna leda till en orättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset, eftersom de försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som användes för att konstruera normalvärdet sannolikt innehöll utgifter som liknar dem som Junyue hade och som kommissionen skulle dra av för att fastställa exportpriset fritt fabrik.

(190)

Junyue hävdade att det var kommissionen som skulle tillhandahålla en detaljerad uppdelning av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för att säkerställa att ingen överlappning med de utgifter som redan dragits av från exportpriset uppstod. Om sådana uppgifter inte fanns tillgängliga borde kommissionen inte utföra någon justering av exportpriset.

(191)

Junyue hänvisade till tribunalens dom i mål T-762/20 Sinopec (75), som är föremål för överklagande (76), och som behandlade frågan om justering av exportpriset enligt artikel 2.10 i grundförordningen när normalvärdet hade konstruerats enligt artikel 2.6a i grundförordningen.

(192)

Såsom förklaras i skäl 187 valde kommissionen att jämföra exportpriset med normalvärdet för handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras i skäl 180 fastställdes normalvärdet till handelsledet fritt fabrik med hjälp av produktionskostnader tillsammans med belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst, vilka ansågs rimliga för detta handelsled. Därför behövdes inga justeringar för att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik.

(193)

I sin dom i målet CCCME, som följde på domen i målet Sinopec, påminde tribunalen först om att om en part begär justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen för att göra normalvärdet och exportpriset jämförbara i syfte att fastställa dumpningsmarginalen, måste den parten i enlighet med rättspraxis bevisa att dess begäran är motiverad. Bevisbördan för att de särskilda justeringar som anges i artikel 2.10 a–k i grundförordningen måste göras ligger hos dem som vill förlita sig på dem (77). Av detta följde i det fallet, liksom det gör i denna undersökning, att det var de berörda parternas sak att i enlighet med den rättspraxisen påvisa behovet av den justering som begärts till stöd för den bevisning som de lade fram under undersökningens gång (78).

(194)

Tribunalen slog därefter fast att även om det kan visa sig nödvändigt att göra justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till skillnader mellan exportpriset och normalvärdet som påverkar deras jämförbarhet, kan sådana avdrag inte göras för ett värde som har konstruerats och alltså inte är verkligt. Detta värde påverkas i allmänhet inte av faktorer som kan skada dess jämförbarhet, eftersom det har fastställts på konstlad väg (79). Liksom i målet CCCME innehöll i det aktuella ärendet konstruktionen av normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik dessutom ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, och det fanns inga tillgängliga uppgifter som visade att de två thailändska företagens försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader omfattade transportkostnader för leverans till kunder. Således, och med hänsyn tagen till kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 2.10 i grundförordningen (80), följde kommissionens metod senaste rättspraxis om ogrundade påståenden om att de belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som använts för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a a, som kommissionen anser vara rimliga för handelsledet fritt fabrik, omfattar transportkostnader. Påståendet avvisades därför.

(195)

För att återföra exportpriset till fritt fabrik gjordes justeringar för följande: frakt, försäkring, hantering och lastning samt förpackning och rabatter.

(196)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter.

(197)

När det gäller justeringen av exportpriset för provisioner konstaterade kommissionen att det närstående företag som var involverat i transaktionerna utförde funktioner som liknade dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis, samtidigt som den exporterande producentens personal användes. Justeringen för provision konstruerades därför på grundval av det närstående företagets försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, den andel av den exporterande producentens försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som rörde det närstående företagets funktioner och en nominell vinst.

(198)

För de samarbetsvilliga exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(199)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(200)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande producenter som ingår i urvalet.

(201)

På denna grundval fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet till 67,4 %.

(202)

För samtliga övriga exporterande producenter i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta syfte fastställde kommissionen de exporterande producenternas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat.

(203)

Graden av samarbetsvilja är i detta fall hög eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande producenterna utgjorde 100 % av den totala importen under undersökningsperioden. På grundval av detta ansåg kommissionen att det var lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till nivån för det samarbetsvilliga företag i urvalet som undersökts individuellt och som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(204)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(205)

Den likadana produkten tillverkades av 42 kända unionsproducenter under undersökningsperioden. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(206)

Unionens sammanlagda produktion uppgick till omkring 50 466 ton under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av uppgifter från klaganden och de unionsproducenter som ingick i urvalet. Som anges i skäl 8 svarade de tre unionsproducenter som ingick i urvalet för omkring 14 % av unionens uppskattade sammanlagda produktions- och försäljningsvolym för den likadana produkten i unionen.

(207)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga till unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden och importen av den berörda produkten, såsom rapporterats i Eurostat. Informationskällan var klagandens svar på det makroekonomiska frågeformuläret och officiella uppgifter från Eurostat.

(208)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (enhet)

(209)

Förbrukningen i unionen ökade något under 2022 (+3 % från 2021) och minskade sedan med 13 % under 2023, och under undersökningsperioden låg nivån fortfarande 13 % under 2021 års nivå.

(210)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av importvolymen och den sammanlagda förbrukningen i unionen.

(211)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

(212)

Importvolymen från Kina ökade sammantaget med 5 795 ton i absoluta tal, vilket motsvarar en ökning med 5 % under skadeundersökningsperioden. Under 2022 ökade importen betydligt med 13 % jämfört med föregående år. Under 2023 minskade importen med 4 % jämfört med 2021, i takt med att den sammanlagda efterfrågan i Europa minskade. Denna minskning var endast tillfällig eftersom importen under undersökningsperioden ökade med mer än 10 000 ton jämfört med 2023, trots att efterfrågan i unionen förblev låg under undersökningsperioden.

(213)

Med tanke på att förbrukningen i unionen minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden ökade marknadsandelen för importen från Kina stadigt i unionen mellan 2021 och undersökningsperioden. Den steg från 51 % 2021 till 61 % under undersökningsperioden, vilket innebär att importen tog över tio procentenheter av marknadsandelen från unionsindustrin och andra tredjeländer.

(214)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter som ingick i urvalet och från de unionsproducenter som ingick i urvalet.

(215)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (euro/ton)

(216)

Priserna på importen från Kina ökade först med 28 % 2022 och minskade sedan med samma belopp 2023, för att sedan minska med 7 % under undersökningsperioden. Sammantaget minskade priserna på importen från Kina med 7 % under skadeundersökningsperioden från 1 307 euro per ton 2021 till 1 213 euro per ton under undersökningsperioden.

(217)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(218)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen under undersökningsperioden för de unionsproducenter som ingick i urvalet. Den visade på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 59 % och 64 % för importen från det berörda landet till unionsmarknaden för en stor majoritet av den importerade produkten (mellan 75 % och 90 %).

(219)

Förutom prisunderskridande förhindrades väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen. På grund av den betydande prispress som orsakades av den dumpade lågprisimporten från kinesiska exporterande producenter kunde unionsindustrin inte höja sina priser under undersökningsperioden i linje med utvecklingen av produktionskostnaderna och för att uppnå en skälig vinst, såsom anges i tabell 8 nedan. Den betydande prispressen bekräftas av det målprisunderskridande som konstaterats på grundval av de uppgifter som lämnats av de exporterande producenterna i urvalet.

(220)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(221)

Såsom anges i skäl 8 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(222)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av de verifierade uppgifterna i svaret på det makroekonomiska frågeformuläret från klaganden. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de kontrollerade uppgifter som unionsproducenterna i urvalet lämnat som svar på frågeformuläret. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(223)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(224)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(225)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(226)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins produktionsvolym stadigt och sammantaget med 27 %.

(227)

Produktionskapaciteten förblev i allmänhet stabil och minskade endast något med 1 % under undersökningsperioden.

(228)

Kapacitetsutnyttjandet, som redan var mycket lågt i början av skadeundersökningsperioden, minskade ännu mer under perioden, från 20 % 2021 till 15 % under undersökningsperioden. Detta berodde på att produktionsvolymerna minskade med motsvarande produktionskapacitetsnivåer.

(229)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(230)

Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 28 % under skadeundersökningsperioden, betydligt snabbare än minskningen av förbrukningen, som minskade med 13 % under samma period (dvs. mer än dubbelt så mycket). Samtidigt minskade unionsindustrins marknadsandel från 31 % 2021 till 25 % under undersökningsperioden, dvs. en minskning med sex procentenheter.

(231)

På grund av den minskade förbrukningen har unionsindustrin inte bara förlorat försäljningsvolymer i unionen utan också marknadsandelar, tvärtemot importen från Kina som ökade sin försäljning i absoluta tal och sin marknadsandel i unionen.

(232)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(233)

Sysselsättningen inom unionsindustrin har återhämtat sig till de nivåer som rådde före covid-19-pandemin 2021–2022, men de minskade totalt sett under skadeundersökningsperioden på grund av den minskade produktionen och försäljningen. Under undersökningsperioden uppgick minskningen till 6 % jämfört med början av skadeundersökningsperioden, utan hänsyn tagen till eventuell indirekt sysselsättning.

(234)

Produktiviteten per anställd minskade också betydligt och följde en liknande trend som den minskade produktionen. Den tog en negativ vändning 2022. Situationen försämrades avsevärt under 2023 och under undersökningsperioden. Den sammanlagda minskningen uppgick till 23 % jämfört med 2021.

(235)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från det berörda landet.

(236)

Detta är den första antidumpningsundersökningen avseende den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(237)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(238)

Produktionskostnaden per enhet i unionen har ökat betydligt sedan 2021. Den ökade med 32 % mellan 2021 och 2022, ökade ytterligare 2023 och minskade något under undersökningsperioden. Den sammanlagda ökningen uppgick till 46 % jämfört med 2021. Detta följde på den kraftiga ökningen av arbetskrafts (81)- och råvarupriserna (82) och berodde på utbrottet av Rysslands krig mot Ukraina, som orsakade en stor inflationsökning i unionen, störningar i leveranskedjan och betydligt högre råvarukostnader i unionen.

(239)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet uppvisade en liknande trend. År 2022–2023 hade försäljningspriset ökat med 41 %. Under undersökningsperioden sjönk dock enhetspriset jämfört med 2023, trots att det totalt sett förblev 34 % högre än 2021.

(240)

Det faktum att det genomsnittliga försäljningspriset per enhet sammantaget ökade med 34 % samtidigt som produktionskostnaden per enhet ökade med 46 % under samma period tyder på att unionsindustrin inte till fullo kunde absorbera de stigande produktionskostnaderna. Med andra ord hindrade de ökande volymerna dumpad import från Kina till unionsmarknaden unionsproducenterna från att höja sina priser till hållbara nivåer för att kunna täcka de ökade produktionskostnaderna. Denna situation påverkade unionsindustrins ekonomiska resultat mycket negativt.

(241)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(242)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med +9 % under skadeundersökningsperioden.

(243)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lager

(244)

Nivån på utgående lager ökade med 16 % 2022 jämfört med föregående år, till följd av den minskade försäljningen. Fram till 2023 och under undersökningsperioden ansträngde sig unionsproducenterna tydligt för att anpassa lagernivåerna till den sjunkande försäljningen och produktionen. Under 2023 återgick lagernivåerna till utgångsvärden och ytterligare minskningar observerades under undersökningsperioden. Det totala utgående lagret minskade med 25 % under den berörda perioden.

(245)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(246)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för den försäljningen. Lönsamheten var positiv i början av den berörda perioden, under 2021 (83) och 2022. Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins lönsamhet betydligt, från omkring 1 % under 2021–2022 till –5 % under 2023 och sedan till –10 % under undersökningsperioden. Det faktum att unionsindustrin var tvungen att gå med en förlust på –10 % under undersökningsperioden kan förklaras med den ökade konkurrensen från exporten från Kina till dumpade priser, som tvingade unionsindustrin att sänka sina priser till förlustbringande nivåer under en period då produktionskostnaderna ökade, såsom förklaras i avsnitt 4.5.3.1.

(247)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Unionsindustrins ohållbara vinstnivåer, såsom förklaras ovan, återspeglades också i ett negativt kassaflöde under nästan hela perioden, som försämrades ytterligare under undersökningsperioden, vilket översteg –2 miljoner euro och motsvarar cirka 15 % av försäljningsvärdet under undersökningsperioden.

(248)

Investeringarna i underhåll och utbyte ökade under perioden 2021–2023, men minskade dramatiskt under undersökningsperioden i likhet med andra viktiga skadeindikatorer. Totalt sett minskade investeringarna med en tredjedel från början till slutet av skadeundersökningsperioden.

(249)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Unionsindustrin räntabilitet sjönk från 6 % 2021 till –27 % under undersökningsperioden.

(250)

Med tanke på den dramatiska minskningen i fråga om lönsamhet, nettokassaflöde och räntabilitet ledde detta till att kapitalanskaffningsförmågan för unionsproducenterna i urvalet påverkades kraftigt.

(251)

Alla skadeindikatorer visade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins produktionsvolym minskade med 27 % och dess försäljningsvolym med 28 %. Unionsindustrin förlorade också marknadsandelar, från 31 % 2021 till 25 % under undersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Kina till unionen ökade tvärtemot under samma period med tio procentenheter. Den uppgick till 51 % under 2021 och ökade till 61 % under undersökningsperioden. Detta uppnåddes trots att förbrukningen i unionen minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden.

(252)

Unionsindustrins lönsamhet sjönk under skadeundersökningsperioden och minskade från omkring 1 % under 2021–2022 till –5 % under 2023 och sedan till –10 % under undersökningsperioden, vilket uppenbarligen inte är hållbart. En liknande nedåtgående trend observerades för unionsindustrins produktivitet (minskade med 23 %), dess sysselsättning (minskade med 6 %), investeringar (minskade med 31 %), räntabilitet och kassaflöde, som alla minskade under skadeundersökningsperioden.

(253)

Unionsindustrin kunde inte kompensera för de förlorade försäljningsvolymerna på unionsmarknaden genom ökad export, eftersom exporten endast stod för omkring 8 % av industrins sammanlagda produktion och gradvis minskade, såsom anges i avsnitt 5.4 nedan.

(254)

Mot denna bakgrund drog kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(255)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är följande: importen från andra länder än Kina, unionsindustrins exportresultat, den minskade förbrukningen och de ökade kostnaderna.

(256)

Kommissionen undersökte om det fanns något orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit. Under skadeundersökningsperioden ökade importen av den dumpade likadana produkten från Kina med 5 %, trots den minskade förbrukningen i unionen.

(257)

Det faktum att priserna på importen från Kina minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden i kombination med unionsindustrins betydligt högre tillverkningskostnader (en ökning på 46 %) under samma period, hjälpte importen från Kina till unionen att öka sin marknadsandel med 21 %. Detta skedde på bekostnad av unionsindustrin, som drabbades av en betydande minskning av försäljningsvolymen på 28 %, och vars marknadsandel minskade med 18 %. Samtidigt minskade unionsindustrins lönsamhet avsevärt till ohållbara nivåer (den gick med förluster på –10 % under undersökningsperioden).

(258)

Det faktum att skillnaden mellan det genomsnittliga priset på den dumpade importerade produkten från Kina och det genomsnittliga priset på unionsindustrins likadana produkt (1 213 euro/ton jämfört med 1 833 euro/ton) var så pass stor hindrade unionsindustrin från att höja sina priser för att återspegla den ökade produktionskostnaden och därmed från att upprätthålla sin lönsamhet.

(259)

Kommissionen undersökte om andra skadefaktorer än den dumpade importen från Kina hade någon inverkan på unionsindustrins situation, men hittade inga andra faktorer som kunde ha haft någon väsentlig inverkan på den skadevållande situationen för unionsindustrin.

(260)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från tredjeländer

(261)

Importen från andra tredjeländer kom främst från Förenade kungariket, Taiwan och Turkiet. Den totala importvolymen från alla tredjeländer förutom Kina minskade med 38 % mellan 2021 och undersökningsperioden, från omkring 39 374 ton till omkring 24 410 ton.

(262)

Marknadsandelen för alla tredjeländer utom Kina minskade från 19 % 2021 till 13 % under undersökningsperioden.

(263)

Totalt sett ökade priserna på importen från övriga tredjeländer med 59 % under skadeundersökningsperioden och var i genomsnitt betydligt högre än priserna på importen från Kina, som minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden uppgick det genomsnittliga priset på importen från övriga tredjeländer utom Kina till 4 368 euro/ton, medan det genomsnittliga priset på importen från Kina uppgick till 1 213 euro/ton.

(264)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte låg bakom den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(265)

Exportvolymen för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Exportresultat för unionsproducenterna i urvalet

(266)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins export totalt sett med 20 %. Denna utveckling liknar den negativa trenden för unionsproducenternas försäljning inom unionen, som till och med minskade mer än deras export, dvs. med 28 %, under skadeundersökningsperioden. Det liknar också den negativa trenden för unionsproducenternas minskade marknadsandel inom unionen, som sjönk med 18 % under skadeundersökningsperioden.

(267)

Unionsproducenternas genomsnittliga exportpris sjönk också med 6 % under skadeundersökningsperioden. Det bör noteras att exportförsäljningen står för 9 % av unionsindustrins totala försäljning. Den minskade försäljningens inverkan på skadan för unionsindustrin konstateras därför vara begränsad, och även om den i viss utsträckning kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit med tanke på de berörda volymerna, kunde den inte försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit.

(268)

Unionsmarknaden minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen berodde på flera sammanlänkade faktorer: den europeiska ekonomin uppvisade en långsammare tillväxt under 2023 jämfört med året innan (unionens BNP ökade med 0,4 % under 2023 jämfört med 3,5 % under 2022), och den synbara stålförbrukningen minskade med 6,3 % (84). Denna nedgång påverkade olika sektorer, däribland bygg- och tillverkningssektorn, som är de största konsumenterna av industriprodukter som skruvar. Höga energipriser och osäkerhet på energimarknaden bidrog också till den minskade industriproduktionen och den minskade efterfrågan inom olika sektorer (85). Under normala konkurrensförhållanden skulle försäljningsvolymen på en sådan krympande marknad ha minskat i lika stor utsträckning för alla marknadsaktörer. I detta fall ökade dock Kinas marknadsandel på unionsmarknaden med ytterligare tio procentenheter under skadeundersökningsperioden, till nackdel för unionsindustrin och övriga importerande länder (som också förlorade 5,4 procentenheter av marknadsandelen). Den ekonomiska nedgången på unionsmarknaden vållade därmed inte unionsindustrin väsentlig skada i detta fall.

(269)

Såsom anges i skäl ökade produktionskostnaden per enhet inom unionen avsevärt (med 46 %) under skadeundersökningsperioden. Under 2022 kunde dock unionsproducenterna höja sina försäljningspriser som svar på de stigande produktionskostnaderna, vilket gjorde det möjligt för dem att delvis kompensera för dessa höjningar och uppnå en viss lönsamhet. Under undersökningsperioden minskade emellertid unionsproducenternas lönsamhet kraftigt, trots en viss minskning av produktionskostnaderna, och nådde betydande negativa nivåer. Denna försämring visar tydligt den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Förekomsten av dumpad import bör inte hindra unionsproducenterna från att anpassa sina priser för att spegla ökade produktionskostnader. Under omständigheter där unionsproducenternas prishöjningar påtagligt förhindrades av den ökande volymen dumpad import, samtidigt som produktionskostnaderna förblev höga, kan den resulterande minskningen av lönsamheten inte tillskrivas intern ineffektivitet eller marknadsmisslyckanden. Det är snarare en direkt följd av den dumpade importens skadevållande verkningar.

(270)

Skadeanalysen visade att den kinesiska importen pressade ned priset på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Den betydande ökningen av den dumpade importen från Kina och det faktum att prishöjningar förhindrades, såsom förklaras i skäl 219, påverkade unionsindustrins förmåga att föra över den högre produktionskostnaden på användarna under andra hälften av undersökningsperioden. Detta sammanföll tidsmässigt med försämringen av unionsindustrins ekonomiska resultatindikatorer, t.ex. den minskade lönsamheten, vilket ledde till förluster mellan 2023 och undersökningsperioden. Det faktum att importen från Kina ökade med tio procentenheter skedde på bekostnad av unionsindustrin, som förlorade försäljningsvolym och marknadsandelar (med sex procentenheter), vilket var särskilt kännbart under andra hälften av skadeundersökningsperioden. Vi drog därför slutsatsen att den väsentliga skadan vållades av den dumpade importen från Kina.

(271)

Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer av betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Unionsindustrins exportresultat kan visserligen ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit i viss utsträckning, men detta försvagade inte orsakssambandet mellan den dumpade importen och den konstaterade väsentliga skadan.

(272)

När det gäller verkningarna av importen från övriga tredjeländer drog kommissionen slutsatsen att denna import inte vållade unionsindustrin skada. I likhet med unionsindustrin förlorade även importen från andra tredjeländer än Kina marknadsandelar under skadeundersökningsperioden och deras sammanlagda importvolymer minskade avsevärt (med 38 %). Det genomsnittliga priset på importen från övriga tredjeländer sjönk dessutom med 59 % under skadeundersökningsperioden. Importen från övriga tredjeländer försvagade följaktligen inte orsakssambandet mellan importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit.

(273)

När det gäller verkningarna av unionsindustrins exportresultat, även om trenden var negativ med minskad försäljning, bör det noteras att exportförsäljningen står för en liten del av unionens totala försäljning. Detta innebär att skadans inverkan på unionsindustrin var begränsad.

(274)

När det gäller förbrukningsnedgången och de ökade produktionskostnaderna är det obestridligt att unionsindustrin hade det svårt under skadeundersökningsperioden. I avsaknad av prispress från den dumpade importen skulle industrin ha kunnat anpassa priserna för att återspegla de högre kostnaderna och bemöta de förändrade marknadsförhållandena bättre. Som noterades tidigare bör dumpad import inte hindra unionsproducenterna från att föra över kostnadsökningar. Trots de ökade kostnaderna och den minskade efterfrågan konstaterades det därför att den minskade förbrukningen och de ökade produktionskostnaderna inte hade vållat unionsindustrin väsentlig skada.

(275)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att den andra faktorn (unionsindustrins exportresultat), inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan. Skadan består av en minskad marknadsandel, minskad produktion, minskat kapacitetsutnyttjande, minskad produktivitet, minskad lönsamhet, minskade utgående lager, minskat kassaflöde och minskad räntabilitet. Såsom förklaras i skäl 219 drabbades unionsindustrin dessutom av att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades till följd av importen från Kina.

(276)

I syfte att fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(277)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(278)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna, forskning och utveckling (FoU) samt innovation, och den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(279)

Kommissionen kunde inte fastställa en grundläggande vinst som täckte de fulla kostnaderna under normala konkurrensförhållanden innan importen från Kina ökade, eftersom importen från Kina stod för mer än 50 % av marknadsandelen under hela skadeundersökningsperioden, medan marknadsandelarna före skadeundersökningsperiodens början inte kunde beräknas på grund av bristen på uppgifter. Kommissionen fastställde därför vinstmålet för fastställande av ett icke-skadevållande pris till 6 %, i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen.

(280)

Ingen påstod att unionsindustrins investeringsnivå, forsknings- och utvecklingsnivå (FoU) och innovationsnivå under skadeundersökningsperioden skulle ha varit högre under normala konkurrensförhållanden.

(281)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen framfördes inte heller några påståenden om de framtida kostnader som följer av multilaterala miljöavtal (inklusive protokoll till dessa), som unionen är part i, och som unionsindustrin kommer att ådra sig under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2.

(282)

På grundval av detta beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa det ovannämnda vinstmålet på 6 % på produktionskostnaden under undersökningsperioden för de unionsproducenterna som ingick i urvalet, och lade sedan till justeringarna enligt artikel 7.2d per produkttyp.

(283)

Kommissionen fastställde därefter skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande producenter i det berörda landet som ingick i urvalet, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionsproducenter som ingick i urvalet sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(284)

Nivån för undanröjande av skada för ”övriga samarbetsvilliga företag” och för ”all övrig import med ursprung i det berörda landet” definieras på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag och denna import.

(285)

Med stöd av ovanstående bedömning bör provisoriska antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(286)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte skulle ligga i unionens intresse att vidta åtgärder i detta ärende, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas, grossisternas, detaljisternas, användarnas och konsumenternas intressen.

(287)

Enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till fanns det 42 kända producenter av huvudlösa skruvar i unionen under skadeundersökningsperioden. Klagomålet ingavs av European Industrial Fasteners Institute (EIFI) för åtta unionsproducenters räkning (samtliga var små och medelstora företag), och stöddes av ytterligare sju unionsproducenter.

(288)

Införandet av åtgärder kommer att förbättra marknadsförhållandena för unionsproducenterna och därmed göra det möjligt för dem att stärka sin konkurrensposition på marknaden, ta tillbaka förlorade försäljningsvolymer och marknadsandelar, öka kapacitetsutnyttjandet och höja sina priser till hållbara nivåer. Detta skulle i sin tur hjälpa dem att förbättra sin lönsamhet till de nivåer som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden.

(289)

Om inga åtgärder införs skulle detta få betydande negativa effekter på unionsindustrin, eftersom denna skulle fortsätta att lida ekonomisk skada på grund av den ihållande prispressen från den dumpade importen från Kina. Förlusterna av marknadsandelar skulle öka, vilket skulle leda till fortsatt minskad försäljning och produktion. Till följd av detta kommer kapacitetsutnyttjandet, som redan låg på en ohållbar nivå på 15 % under undersökningsperioden, att fortsätta att minska, vilket gör verksamheten alltmer olönsam. Den redan förlustbringande situationen skulle förvärras ytterligare, med allvarliga konsekvenser för investeringarna och sysselsättningen i unionen. Kommissionen drog därför slutsatsen att införandet av provisoriska åtgärder skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(290)

Tjugosex importörer gav sig till känna när undersökningen hade inletts. Tre valdes ut för stickprovsförfarandet och av dessa besvarade två frågeformuläret. De samarbetsvilliga importörer som deltog i stickprovsförfarandet importerade mer än 90 % av sin totala import av huvudlösa skruvar från Kina. Bland de samarbetsvilliga importörer som ingick i urvalet stod importen från Kina för mer än 80 % av deras totala import av den berörda produkten. De importörer som ingick i urvalet konstaterades vara lönsamma och den omsättning som genererades av den berörda produkten stod för endast 0,5–2,5 % av deras totala affärsomsättning.

(291)

Med tanke på produktens begränsade andel av deras totala affärsverksamhet är det osannolikt att införandet av antidumpningsåtgärder kommer att ha någon väsentlig inverkan på importörernas finansiella stabilitet. Importörerna kan dessutom minska de potentiella kostnadsökningarna genom att diversifiera sina inköpsstrategier, bland annat genom att utforska alternativa leverantörer inom unionen eller övriga tredjeländer. Uppgifterna tydde på att eventuella konsekvenser för importörerna skulle bli minimala.

(292)

På grund av det bristande samarbetet från användarnas sida kunde kommissionen inte bedöma antidumpningstullarnas faktiska inverkan på användarna. Med hänsyn tagen till förekomsten av alternativa leverantörer i övriga tredjeländer, tillsammans med unionsindustrins stora produktionskapacitet, ansåg kommissionen dock att användarna kunde fortsätta att köpa skruvar från flera källor av lämplig kvalitet och kvantitet. Kommissionen ansåg därför att verkningarna för användare var begränsade om antidumpningsåtgärderna införs.

(293)

Mot denna bakgrund slog kommissionen fast att det inte fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte skulle ligga i unionens intresse att införa åtgärder mot import av skruvar med ursprung i Kina.

(294)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(295)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas för import av produkter med ursprung i de berörda länderna i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen har jämfört skade- och dumpningsmarginalerna i skäl 284 ovan. Tullbeloppet fastställdes till dumpningsmarginalerna för alla exporterande producenter, som konstaterades vara lägre än skademarginalerna.

(296)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser införas, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(297)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i Kina och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i det berörda landet”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(298)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga om en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Fram till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i det berörda landet”.

(299)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(300)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(301)

Såsom anges i skäl 3 beslutade kommissionen att importen av den berörda produkten skulle registreras. Registreringen infördes för att möjliggöra uttag av eventuell retroaktiv tull i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen.

(302)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i det preliminära skedet bör registreringen av import upphöra.

(303)

Inget beslut om en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder har fattats i detta skede av förfarandet.

(304)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(305)

Inga synpunkter beträffande beräkningarnas riktighet inkom.

(306)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(307)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.