Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1330 av den 10 juli 2025 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av lysin med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 23 maj 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av lysin med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 8 april 2024 av Metex Noovistago (3) (klaganden). Klagomålet ingavs av unionsindustrin för lysin i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, vilken var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2732 (4) (förordningen om registrering).

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 17 december 2024 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet.

(5)

Inga synpunkter mottogs om beräkningarnas riktighet.

(6)

Kommissionen införde provisoriska antidumpningstullar på import av lysin med ursprung i Folkrepubliken Kina genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/74 (5) (förordningen om provisorisk tull).

(7)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter), angav en samarbetande exporterande producent som i förordningen om provisorisk tull kallas Qiqihar Longjiang Fufeng Biotechnology Co., Ltd att dess namn borde ändras till Qiqihar Longjiang Fufeng Biotechnologies. Mot bakgrund av de uppgifter som företaget lämnat under undersökningen godtog kommissionen begäran.

(8)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade de två exporterande producenter som ingick i urvalet, Meihua Holdings Group Co. Ltd (Meihua) och Heilongjiang Eppen Biotech Co.,Ltd (Eppen), klaganden, användaren Vall Companys, importörerna Andres Pintaluba, Dutch Protein & Services B.V., Barentz Iberia och Kyowa Hakko Europe, användarorganisationerna European Feed Manufacturer’s Federation (Europeiska fodertillverkares förbund) och Confederación Española de Fabricantes de Alimentos Compuestos para animales (CESFAC, den spanska sammanslutningen av djurfoderproducenter) samt importörsorganisationen Dansk Korn og Foder (den danska spannmåls- och foderindustrins branschorganisation) in skriftliga inlagor för att ge sina synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(9)

Efter att ha getts befogenhet av fyra exporterande producenter att företräda dem (6) inkom även den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier (den kinesiska handelskammaren) med synpunkter inom tidsfristen.

(10)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. För att komma fram till de slutgiltiga avgörandena beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(11)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av lysin med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(12)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkom klaganden, Eppen, Meihua, den kinesiska handelskammaren, European Feed Manufacturers’ Federation (FEFAC), CESFAC och Dansk Korn og Foder med synpunkter. Synpunkterna behandlas i respektive avsnitt nedan.

(13)

Den kinesiska handelskammaren upprepade sina farhågor om en bristfällig icke-konfidentiell sammanfattning och hävdade att de undersökande myndigheterna är skyldiga att säkerställa att parterna i en undersökning tillhandahåller icke-konfidentiella sammanfattningar som är tillräckligt detaljerade för att berörda parter ska kunna bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna.

(14)

Kommissionen upprepade att klagomålet, så som förklaras i skälen 12 och 13 i förordningen om provisorisk tull, innehöll tillräckliga uppgifter som rimligen var tillgängliga för klaganden och att den icke-konfidentiella sammanfattningen av klagomålet innehöll relevanta faktorer och förhållanden som är av betydelse för unionsindustrins tillstånd i enlighet med artikel 5.2 i grundförordningen. Kommissionen håller därför inte med om att rätten till försvar för de företag som företräddes av den kinesiska handelskammarens hade kränkts i inledningsskedet.

(15)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande stickprovsförfarandet bekräftades slutsatserna i skälen 18–23 i förordningen om provisorisk tull.

(16)

Eftersom inga synpunkter inkom bekräftades skäl 24 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 24–28 i förordningen om provisorisk tull.

(18)

Eftersom inga synpunkter inkom bekräftades skäl 29 i förordningen om provisorisk tull.

(19)

Efter utlämnandet av uppgifter upprepade den kinesiska handelskammaren sitt påstående att lysinsulfat borde uteslutas från undersökningen och att produktdefinitionen borde begränsas till lysinhydroklorid och flytande lysin. Den påpekade att lysinsulfat, lysinhydroklorid och flytande lysin skiljer sig åt i fråga om egenskaper, konsumenternas uppfattning och kvalitet. Framför allt hävdade den kinesiska handelskammaren, med hänvisning till en forskningsrapport, att lysinsulfat har sämre kvalitet än lysinhydroklorid och innehåller en högre andel föroreningar. Den kinesiska handelskammaren hävdade därför att lysinhydroklorid och lysinsulfat, i motsats till kommissionens slutsatser i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull, inte var utbytbara och att lysinsulfat således inte konkurrerade direkt med lysinhydroklorid och flytande lysin som produceras av unionsindustrin.

(20)

Kommissionen påpekade att den artikel som den kinesiska handelskammaren hänvisade till i själva verket gav stöd till kommissionens ståndpunkt att de båda formerna var utbytbara. I artikeln jämfördes effekten av de två kategorierna som foder till räkor (7), vilket visade att de hade likartade användningsområden. I artikelns inledande avsnitt konstateras att ”L-lysinmonohydroklorid, som innehåller minst 78 % lysin […], är en vanlig källa till fritt lysin som används som fodertillsats inom fjäderfäuppfödning och vattenbruk. Ett annat alternativ är L-lysinsulfat”. I samma avsnitt uppges att ”L-lysinsulfat uppvisade lika stor effektivitet som L-lysinhydroklorid i studier med kyckling och grisar”. Det faktum att de relevanta fördelarna med de olika formerna för användning i djurfoder har utvärderats i detalj i flera forskningsrapporter, med den allmänna slutsatsen att de var likvärdiga, visade tydligt att konsumenterna såg dem som utbytbara och att de konkurrerade på samma marknad, dvs. djurfoder. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(21)

Dutch Protein Services B.V., ett företag som importerar lysin av livsmedelskvalitet, hävdade att åtskillnad borde göras mellan lysin som används i foderindustrin och lysin som används vid beredning av produkter avsedda att användas som livsmedel, och begärde att lysin som används i livsmedelsindustrin och för närvarande klassificeras enligt Taric-undernummer 2922 41 00 90 inte skulle omfattas av antidumpningstullarna. Företaget hävdade att lysin av livsmedelskvalitet inte konkurrerar med lysin som används till djurfoder, eftersom användningsområdena för lysin av livsmedelskvalitet och foderkvalitet skiljer sig åt, vilket även är fastställt i lag. Produkterna tillverkas av olika producenter, och det finns även en skillnad i genomsnittlig prisnivå mellan lysin av livsmedelskvalitet och av foderkvalitet. Importören hävdade att ingen av de kinesiska producenterna av lysin av foderkvalitet har ett relevant tillstånd att även producera lysin av livsmedelskvalitet. Försäljningen inom livsmedelssektorn sker i betydligt lägre volymer, men till mycket högre priser.

(22)

Importören påpekade att kommissionen inte hade kontaktat någon av de kinesiska producenter som producerar lysin av livsmedelskvalitet och betonade att lysin av livsmedelskvalitet inte produceras inom unionen, utan helt och hållet utanför unionen. Importören hävdade därför att importen av lysin av livsmedelskvalitet inte kunde vålla unionsindustrin väsentlig skada, inte kunde leda till försäljning i unionen under produktionskostnaden eller betydande förluster och inte kunde leda till en betydande förlust av försäljningsvolymer och marknadsandelar för unionsindustrin. Importören hävdade även att KN-nummer 2922 41 00 90 faktiskt används inom livsmedelsindustrin och inte inom foderindustrin.

(23)

Kyowa Hakko Europe GmbH, en importör av lysin som används i läkemedel, som kosttillskott och inom industrin, hävdade att lysin främst produceras för användning i djurfoder, medan marknaden för användning i läkemedel är en segmenterad nischmarknad som skiljer sig kraftigt i fråga om marknadsaktörer, volymer och prissättning jämfört med marknaden för djurfoder. Försäljningen inom läkemedelssektorn sker i betydligt lägre volymer, men till mycket högre priser. Vidare hävdade företaget att marknaden för lysinhydroklorid som används till läkemedel växer, till skillnad från marknaden för lysin som används i foder. Kyowa Hakko Europe GmbH påstod att marknadssegmenteringen och den varierande prissättningen inte hade beaktats tillräckligt i undersökningen.

(24)

Importören hävdade också att det inte finns några tecken på att import av lysin för användning som aktiv farmaceutisk ingrediens ledde till att produkten släpptes ut på unionsmarknaden under dess normalvärde och att unionsindustrin därför inte lidit någon skada. Kyowa Hakko Europe GmbH begärde att kommissionen skulle undanta lysin som används inom läkemedelssektorn från produktdefinitionen eller, alternativt, tillämpa förfarandet för slutanvändning i enlighet med artikel 254 i unionens tullkodex inom ramen för de särskilda förfarandena.

(25)

Påståendena från Dutch Protein Services B.V. och Kyowa Hakko Europe GmbH bemöts tillsammans i följande skäl.

(26)

Kommissionen meddelade i tillkännagivandet om inledande (8) att den produkt som är föremål för undersökningen är lysin och estrar av lysin samt salter av dessa föreningar, oavsett användningsområde. Som sammanfattas i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull analyserade kommissionen under undersökningen användningen av lysin i en rad olika tillämpningar, t.ex. på fodermarknaden, inom läkemedelsindustrin och i livsmedel, och drog slutsatsen att formen av lysin och innehållet av lysin i produkten inte ändrar dess grundläggande definition, dess egenskaper eller den uppfattning som olika parter har om den. De olika formerna av lysin har samma funktion, dvs. att tillhandahålla mycket lättsmält lysin till djur och människor, antingen i farmaceutiska produkter, i livsmedel (som kosttillskott) eller i foder. Formen av lysin är därför irrelevant, och alla tre formerna är utbytbara eftersom de utgör samma näringsämne.

(27)

Mot bakgrund av ovanstående påståenden analyserade kommissionen användningen av lysin i en rad olika tillämpningar, däribland på fodermarknaden, inom läkemedelsindustrin och i livsmedel (kosttillskott), och drog slutsatsen att formen av lysin och innehållet av lysin i produkten inte ändrar dess grundläggande definition, dess egenskaper eller den uppfattning som olika parter har om den. Även om lysin som läkemedel och lysin som livsmedel omfattas av högre renhetskrav har de olika formerna av lysin samma funktion, dvs. att tillhandahålla mycket lättsmält lysin till djur och människor, antingen i läkemedel, i livsmedel (som kosttillskott) eller i foder. I detta avseende skiljer sig lysin inte från andra produkter som tillverkas och saluförs som olika produkttyper. Kommissionen klargjorde vidare att unionsindustrin producerade och sålde lysin till läkemedels- och livsmedelssektorn under undersökningsperioden. Även om unionsindustrin främst försörjde fodermarknaden visade den sig även kunna försörja läkemedels- och livsmedelsmarknaderna med deras högre efterfrågan på rent lysin.

(28)

När det gäller påståendet om KN-nummer klargjorde kommissionen att KN-nummer 2922 41 00 offentliggjordes i tillkännagivandet om inledande och ingick i undersökningen redan från början. KN-numret tillhör kategorin organiska kemikalier och är indelat i

(29)

Kommissionen konstaterade att både lysinhydroklorid och flytande lysin importeras enligt dessa Taric-nummer för alla typer av användningsområden. Lysinsalter, lysinacetat och lysinaspartat avsedda för farmaceutiskt bruk klassificeras därför enligt KN-nummer 2922 41 00 , och omfattas därmed av den aktuella undersökningen.

(30)

Kommissionen avvisade påståendet att den inte hade tagit kontakt med kinesiska producenter av lysin av livsmedelskvalitet. Kommissionen erinrade om att den, som anges i skäl 21 i förordningen om provisorisk tull, hade kontaktat alla kända kinesiska producenter av lysin, oavsett kvalitet eller användningsområde, och begärt hjälp från Kinas delegation vid Europeiska unionen för att kontrollera och vid behov komplettera den förteckning som den använde. Kommissionen hade därefter valt ut de största exporterande producenter som gett sig till känna, så som anges i skälen 21–23 i förordningen om provisorisk tull. Som anges i skäl 23 i förordningen om provisorisk tull uttryckte de berörda parterna dessutom endast reservationer angående antalet företag i urvalet av exporterande producenter och inte vilken typ av lysin som de företag som ingick i urvalet sålde på unionsmarknaden.

(31)

När det gäller begäran om undantag för slutanvändning noterade kommissionen, vid sidan av de faktorer som anges i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull, att Meihua Holdings Group Co., Ltd, en av de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet, hade gått med på att förvärva verksamheten för produktion av aminosyror inom Kyowa Hakko Bio Co., Ltd (9). Kommissionen noterade även att affären måste godkännas av myndigheterna och förväntas slutföras under fjärde kvartalet 2025. Eftersom Kyowa Hakko Bio Co., Ltd för närvarande är på väg att bli ett närstående företag till Meihua Holdings Group Co., Ltd, anser kommissionen att villkoren för undantaget för slutanvändning i artikel 254 i unionens tullkodex (10) inte är uppfyllda.

(32)

På grundval av ovanstående överväganden bekräftades skälen 30–38 i förordningen om provisorisk tull.

(33)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade de exporterande producenterna Meihua och Eppen, den kinesiska handelskammaren och klaganden synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten om dumpning.

(34)

Närmare uppgifter om beräkningen av normalvärdet anges i skälen 39–228 i förordningen om provisorisk tull.

(35)

Inga synpunkter inkom angående förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Slutsatserna i skälen 52–151 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(36)

Inga synpunkter inkom beträffande slutsatsen att Colombia uppfyllde de kriterier för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Slutsatserna i skälen 152–174 i förordningen om provisorisk tull bekräftades.

(37)

Efter utlämnandet av uppgifter inkom de två exporterande producenter som ingick i urvalet med individuella svar på de källor som använts för att fastställa kostnader och referensvärden.

(38)

Eppen lämnade synpunkter på den beräkning som kommissionen använt för att beräkna referensvärden för biprodukter. Företaget invände mot kommissionens användning av proportionell beräkning och begärde att kommissionen i stället skulle använda priser från GTA. I bilaga II till den andra noteringen om produktionsfaktorer uppgav kommissionen att den för biprodukter hade för avsikt att använda antingen GTA eller andra alternativa källor. I skälen 187 och 188 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen att de biprodukter som rapporterats av producenterna uppvisade stora skillnader i kvalitet, vilket sedan återspeglas i den varierande prissättningen, men att majs är den viktigaste prisdrivande faktorn. Vid analysen av producenternas inlagor noterade kommissionen också att alla HS-nummer som deklarerats för biprodukter kännetecknas av stor mångfald, eftersom de är så kallade ”samlingsnummer”, som omfattar en mängd olika produkter som inte motsvarar de deklarerade biprodukterna. Med beaktande av skillnaderna i pris för själva biprodukten och den stora mångfald av produkter som omfattas av numren drog kommissionen slutsatsen att uppgifterna i GTA för dessa nummer inte var tillförlitliga för fastställandet av referensvärden. I avsaknad av andra tillgängliga uppgifter i GTA eller från någon annan källa drog kommissionen slutsatsen att den bästa uppskattningen av priset för dessa biprodukter var att följa en praxis som redan användes i ett antidumpningsförfarande för en produkt i samma kategori som lysin (11) och tillämpa en proportionell beräkning. Eftersom producenten inte hade lämnat någon ytterligare information som skulle leda till en mer tillförlitlig uppskattning av referensvärdet avvisades dennes synpunkter.

(39)

I skälen 176, 178 och 196 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen att referensvärdet för den ånga som användes vid produktionen av lysin hade beräknats på grundval av kostnaden för naturgas. Eppen påstod att företaget köpte ånga från ett närstående företag som använde kol som bränsle och begärde att beräkningen av priset skulle justeras på grundval av kostnaden för stenkol.

(40)

I detta avseende bör det noteras att det närstående företaget inte ingick i de uppgifter som Eppen-gruppen hade lämnat i sina svar på frågeformuläret för att möjliggöra kontroll under besöket på plats. Inga ytterligare uppgifter om förfarandet för framställning av ånga eller bevis till stöd för detta påstående lämnades in. Dessutom har kommissionen i andra fall inom samma allmänna produktkategori (t.ex. erytritol) använt metoden att omvandla naturgas till ånga. I avsaknad av bevisning avvisade kommissionen påståendet.

(41)

Meihua lämnade in bevisning och hänvisade till kontroller som visade att det kol som Meihua Jilin och Meihua Xingjiang använde var brunkol (HS-nummer 2702 10 ) respektive subbituminöst kol (HS-nummer 2701 19 ). Meihua begärde att kommissionen skulle anpassa referensvärdet för kol så att det återspeglade det kol som användes. Företaget föreslog att priserna i GTA för brunkol och subbituminöst kol eller priser för stenkol från Colombia skulle användas.

(42)

För att fastställa ett referensvärde för kol använde kommissionen det vägda genomsnittspriset per enhet för import till alla länder med ursprung i alla länder utom Kina och de länder som förtecknas i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (12), enligt vad som anges i GTA (skälen 178 och 185 i förordningen om provisorisk tull). Referensvärdet fastställdes på grundval av priset på antracit (HS-nummer 2701 11 ), eftersom detta var det nummer som den exporterande producenten uppgav i sitt svar på frågeformuläret. Mot bakgrund av den inlämnade bevisningen godtog kommissionen emellertid begäran, eftersom priserna i GTA för brunkol och subbituminöst kol motsvarar de typer av kol som används av Meihua-gruppen på ett mer korrekt sätt. Kommissionen uppdaterade referensvärdet för kol för Jilin Meihua med användning av uppgifter för brunkol i GTA till 0,502 yuan renminbi per kg och för Xingjiang Meihua med uppgifter för subbituminöst kol i GTA till 0,969 yuan renminbi per kg.

(43)

Fastställandet av referensvärdet för kol i förordningen om provisorisk tull omfattade inte transportkostnaderna, eftersom Meihua inte hade uppgivit några transportkostnader i sitt svar på frågeformuläret. När kommissionen analyserade de ytterligare uppgifter som Meihua lämnat om inköp av kol, se skäl 41 ovan, noterade den att transaktionerna omfattade transportkostnader som inte hade redovisats i producenternas frågeformulär, så som kommissionen krävde.

(44)

Med de nya inlagorna som grund fastställde kommissionen att transportkostnaderna motsvarade 11,4 % av inköpskostnaderna för brunkol för Jilin Meihua och 44,6 % av inköpskostnaderna för subbituminöst kol för Xingjiang Meihua. För att beräkna den totala kostnaden tillämpade kommissionen dessa procentandelar som ett påslag på referenspriserna för kol enligt GTA, så som förklaras i skäl 42. Detta resulterade i ett slutpris på 0,560 yuan renminbi per kg för den brunkol som användes av Jilin och 1,402 yuan renminbi per kg för det subbituminösa kol som användes av Xingjiang Meihua, inklusive inköpskostnader.

(45)

I sin inlaga begärde Meihua en översyn av beräkningarna av referensvärdet för arbetskraftskostnader. Företaget påpekade att referensvärdet byggde på uppgifter från ILO avseende månadsinkomsterna inom den övergripande sektorn ”Industri” i Colombia 2023, medan antalet arbetade timmar i veckan återspeglade ”Övrig tillverkningsverksamhet” i Colombia 2023. Kommissionen medgav att detta var ett skrivfel och analyserade uppgifterna i ILO:s databas ytterligare. Med hjälp av samma källa (LFS – Integrated Household Survey) fastställde kommissionen ett referensvärde för den genomsnittliga timlönen för anställda inom den kemiska industrin i Colombia under undersökningsperioden. Detta referensvärde återspeglar sektorn för lysinproduktion bättre än inkomsterna inom en mer allmän industrisektor. Kommissionen beslutade därför att använda detta referensvärde, vilket uppgår till 19,8 yuan renminbi/timme efter att de sociala avgifter som anges i skäl 189 i förordningen om provisorisk tull tagits med.

(46)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Meihua att kommissionens praxis är att fastställa referensvärden för råvaror med hjälp av importstatistik. Referensvärdena är priser på cif-nivå, vilka redan omfattar transportkostnader. Kommissionen gjorde därför fel när den lade till påslaget för transportkostnader vid fastställandet av referensvärdena för brunkol och subbituminöst kol (skäl 44).

(47)

Kommissionen höll med om att de internationella referensvärdena på 0,502 yuan renminbi per kg brunkol och 0,969 yuan renminbi per kg subbituminöst kol motsvarar priser på cif-nivå och inkluderar transportkostnaderna till gränsen. Kommissionen har emellertid som etablerad praxis att ta med transportkostnaderna från gränsen till fabriken vid beräkning av normalvärdet. I beräkningen av normalvärdet ingår en ökning av det internationella referensvärdet med förhållandet mellan transportkostnaderna och materialkostnaderna, enligt de exporterande producenternas uppgifter. Dessa kostnader måste läggas till för att på ett korrekt sätt återspegla insatsvarornas värde efter leverans till producentens fabrik i det representativa landet. För detta ändamål tillämpade kommissionen de kvoter som hämtats från Meihuas svar på frågeformuläret. Eftersom kommissionen följde den etablerade metoden avvisas Meihuas begäran att ta bort påslaget för transport, vilket innebär att de beräkningar som lämnats ut till Meihua och de resulterande dumpningsmarginalerna förblev oförändrade.

(48)

Eurolysine lämnade också synpunkter på beräkningen av referensvärdena för kol. Företaget motsatte sig ändringen av referensvärdet till priserna på brunkol och subbituminöst kol och menade att kommissionen inte borde ha ändrat det ursprungliga referensvärde som baserades på antracit, eftersom Meihua inte hade begärt att referensvärdena för kol skulle ändras förrän efter det preliminära utlämnandet av uppgifter. Kommissionen påpekade att den alltid försöker dra sina slutsatser baserat på korrekta och tillgängliga uppgifter. Som anges i skäl 41 kunde kommissionen grunda sina slutsatser på uppgifter som redan lämnats och kontrollerats under kontrollbesöket på plats vid Meihuas fabrik (se skäl 28 i förordningen om provisorisk tull), och kunde därför godta Meihuas inlaga om de typer av kol som används av företagen i gruppen. Därför avvisades synpunkten.

(49)

Eurolysine invände även mot användningen av internationella referensvärden för kol med hänvisning till att denna metod avviker från den metod som tillämpas i förordningen om provisorisk tull. Företaget påpekade även att kommissionen inte hade inkluderat importen till Kina i beräkningen av referensvärdena. Båda dess synpunkter är felaktiga. Kommissionen hade använt ett internationellt referensvärde för antracit (se skäl 185 i förordningen om provisorisk tull). Kommissionen hade även inkluderat importen till Kina, vilket framgick av den öppna version av beräkningarna av referensvärdet för kol som tillhandahållits i samband med det slutliga utlämnandet av uppgifter (13). Därför avvisades synpunkterna.

(50)

Eurolysine påpekade även att det fanns ett skrivfel i den beräkning av transportkostnaderna som beskrivs i skäl 44 och föreslog en alternativ beräkningsmetod för transportpåslaget. Som förklaras i skäl 47 följde kommissionen strikt sin etablerade metod vid beräkningen av påslaget. Därför avvisades synpunkten.

(51)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Eppen sin begäran att referensvärdet för ånga skulle beräknas med brunkol som grund snarare än gas, så som anges i skäl 195 i förordningen om provisorisk tull. Företaget påstod att ångan köptes från ett närstående företag, ”Eppen Energy”, som hade rapporterats till kommissionen och som borde ha ingått i kontrollbesöket. Företaget visade kommissionen skärmdumpar av det närstående företagets bokföringssystem för att visa att brunkol användes som material vid framställningen av ånga. Kommissionen noterar att inga uppgifter om användningen av kol lades fram under kontrollbesöket. Efter den andra noteringen om produktionsfaktorer hade Eppen flera möjligheter att lägga fram uppgifter om användningen av kol för att framställa ånga och om kolets särskilda kvalitet. Inga uppgifter hade lagts fram före det slutgiltiga skedet, och de uppgifter som lämnades vid det slutliga utlämnandet av uppgifter kunde inte kontrolleras. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(52)

Eftersom inga andra synpunkter hade inkommit, utöver det uppdaterade referensvärde för arbetskraft som avses i skäl 38 och de ändringar av referensvärdet för kol som sammanfattas i skäl 42, bekräftades slutsatserna om normalvärdet i skälen 39–208 i förordningen om provisorisk tull. Av tydlighetsskäl har följande rader ersatt raderna ”Arbetskraft” och ”Kol” i tabell 1 i förordningen om provisorisk tull:

”Tabell 1

Produktionsfaktorer för lysin

(53)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande beräkningen av exportpriset bekräftades skälen 209–212 i förordningen om provisorisk tull.

(54)

Som förklaras i skäl 218 i förordningen om provisorisk tull gjordes justeringar av exportpriset i de fall där produkterna såldes från producentföretaget till andra företag i samma grupp och sedan exporterades till unionen, i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen, för att ta hänsyn till det påslag som de närstående handlarna fick i de fall där handlarna ansågs utföra funktioner som liknade dem hos en agent som arbetar på provisionsbasis. Meihua begärde att kommissionen skulle undanta de närstående handelsföretagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst från beräkningen av exporten med hänvisning till att de inte fungerar som agenter. Företaget påstod att alla företag i Meihua-gruppen (både produktions- och handelsenheter) omfattas av en enda ekonomisk kontroll och verkar tillsammans som ett enda företag med en funktionsfördelning i syfte att producera och handla med den undersökta produkten, och att deras förbindelser inte är organiserade kring affärsförbindelser som liknar dem hos en agentur eller på annat sätt är föremål för provision.

(55)

Kommissionen noterade att de svar på frågeformuläret som Meihua lämnat, särskilt när det gäller ”fysiska och finansiella flödesscheman för exportförsäljning”, visar att handelsföretagen kännetecknas som ”handlare” och att det pågår förhandlingar mellan de producerande företagen och handlarna.

(56)

Att handelsföretagen agerar som agenter som arbetar på provisionsbasis bekräftas ytterligare av att det finns försäljningsavtal mellan de två handlarna och fabrikerna. Ännu viktigare är att köpeavtalet mellan Meihua HQ och Jilin Meihua innehåller en ansvarsklausul respektive en klausul om tvistlösning i godo eller, om det misslyckas, i domstol. Denna bevisning utesluter att Meihuas företag med säte i Folkrepubliken Kina kan kännetecknas som en enda ekonomisk enhet. Som konstateras i rättspraxis förutsätter förekomsten av en skiljedomsklausul som syftar till att lösa avtalstvister som kan uppstå mellan de två kontraktsslutande företagen och bristen på solidaritet mellan dessa företag inte bara att det finns två olika juridiska personer, utan även två ekonomiska enheter med olika intressen, vilket inte förefaller överensstämma med förekomsten av en enda ekonomisk enhet eller med klassificeringen av ett av dessa företag som en intern försäljningsavdelning (14). Detta gäller i ännu högre grad för Meihua HK, ett dotterbolag med säte i Hongkong, dvs. i ett annat tullområde än Kina, som enligt Meihuas uppgifter har ”handel” som enda verksamhet, och som förhandlar om villkor med fabrikerna och undertecknar relevanta avtal. Kommissionen avvisade därför Meihuas påstående och bekräftade slutsatserna i skäl 218 i förordningen om provisorisk tull.

(57)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Meihua sina påståenden om att Meihua-företagen var en enda ekonomisk enhet, men lämnade inga nya uppgifter i detta avseende. Deras påstående avvisades därför.

(58)

Eppen lämnade också synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter angående statusen för Eppen Asia. Eppen begärde att Eppen Asia inte skulle betraktas som ett separat företag och att inga avdrag för vinst och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader skulle göras för att beräkna exportpriset fritt fabrik. Eppen hävdade att Eppen Asia är ett skalbolag som inte bedriver materiell verksamhet och som inte agerar som agent på provisionsbasis.

(59)

Kommissionen noterade emellertid att Eppen i sin inlaga efter det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgav att försäljningspriset från Heilongjiang Eppen till Eppen Asia fastställdes genom att en liten marginal drogs av från slutpriset från de oberoende köparna, vilket är själva karaktären av en provision. Dessutom innehåller ett av de avtal som Eppen lämnade in och hänvisade till i sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ansvars- och skiljedomsklausuler om tvistlösning i godo, eller då det inte lyckas, i Kinas internationella skiljedomskommission för ekonomi och handel (China International Economic and Trade Arbitration Commission) i enlighet med nämnda kommissions bestämmelser. Denna bevisning gör att Eppen Asia inte kan kännetecknas som en del av en enda ekonomisk enhet. Enligt rättspraxis, och som även framgår av skäl 56, förutsätter förekomsten av en skiljedomsklausul som syftar till att lösa avtalstvister som kan uppstå mellan de två upphandlande företagen och bristen på solidaritet mellan dessa företag inte bara att det finns två olika juridiska personer, utan även två ekonomiska enheter med olika intressen. Detta förefaller således inte stämma överens med förekomsten av en enda ekonomisk enhet eller med klassificeringen av ett av dessa företag som en intern försäljningsavdelning. Detta gäller i ännu högre grad för Eppen Asia, ett dotterbolag med säte i Singapore, det vill säga i ett annat land. Kommissionen avvisade därför Eppens påstående och bekräftade slutsatserna i skäl 218 i förordningen om provisorisk tull.

(60)

Slutligen hävdade Eppen att förteckningen över anställda visade att Eppen Asia inte hade någon försäljningsfunktion, eftersom det inte fanns någon personal med motsvarande titlar. I detta avseende noterar kommissionen att det i de anställningsavtal som lämnades in av Eppen tydligt anges att ”företaget ska ha rätt att ålägga den anställde att utföra tjänster för någon av de relaterade tjänster som inte nämns i denna befattning”. På grundval av ovanstående avvisas påståendet om en enda ekonomisk enhet.

(61)

Både Meihua och Eppen hade synpunkter på kommissionens metod för att beräkna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader vid konstruerandet av normalvärdet och följaktligen jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset fritt fabrik. Dessa synpunkter byggde vidare på de synpunkter som behandlas i skälen 219–222 i förordningen om provisorisk tull.

(62)

I sin inlaga efter de provisoriska åtgärderna noterade Eppen att de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader från det colombianska företaget Sucroal som kommissionen använde för att konstruera normalvärdet bestod av tre delar: distributionskostnader, administrationskostnader och ”övriga kostnader”. Eppen hävdade att ”distributionskostnaderna” motsvarade kostnadsposter som var direkta utgifter som uppstått utöver nivån fritt fabrik. De borde därför inte tas med i beräkningen av det konstruerade normalvärdet för det undersökta företaget. Kommissionen konstaterar att Eppen inte lade fram någon bevisning för fördelningen av distributionskostnaderna till stöd för påståendet. Detta påstående avvisades därför.

(63)

På liknande sätt hävdade Meihua att kommissionen felaktigt hade inkluderat distributionskostnader i den konstruerade kostnadskvoten för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samtidigt som den hade dragit av dessa kostnader från beräkningen av Meihua Groups exportpris. Meihuas påstående byggde enbart på antagandet att fördelningen av Sucroals försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader med avseende på ”distributionskostnader” återspeglade kostnader som hantering och lastning, frakt och andra därmed sammanhängande kostnader som dragits av från exportpriset för att anpassa det till nivån fritt fabrik. Detta antagande stöds emellertid inte av någon bevisning i ärendet.

(64)

När det gäller båda påståendena konstaterar kommissionen att de ”distributionskostnader” som rapporterats av Sucroal ingår i företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Detta framgår av att de ”övriga kostnader” som rapporterats i Orbis-databasen är uppdelade i ”distributionskostnader”, ”förvaltningskostnader” och ”övriga kostnader” i de uppgifter som lämnats av de colombianska myndigheterna. De tillgängliga uppgifterna gör ingen ytterligare åtskillnad inom distributionskostnaderna som skulle göra det möjligt att identifiera och utesluta vissa kostnadskategorier. Distributionskostnaderna utgörs av försäljningskostnader, vilka kan inbegripa transportkostnader, men även andra kategorier av kostnader som hyra av lagrings- och distributionsanläggningar, inklusive nödvändiga maskiner och fordon, eller reklam och marknadsundersökningar, vilka inte dragits av från exportpriset.

(65)

Meihua hävdade vidare att bevisbördan ligger hos kommissionen, eftersom den måste bevisa att den använt ett ”icke snedvridet och skäligt” belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen. Dessa påståenden hade behandlats i skäl 220 i förordningen om provisorisk tull. I den senaste inlagan hävdade Meihua vidare att kommissionen borde godta att den bär bevisbördan med hänvisning till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/58 (15) om införande av antidumpningstullar på import av vissa däck med ursprung i Kina.

(66)

Kommissionen påpekade att den i skäl 267 i genomförandeförordning (EU) 2025/58 endast på ett allmänt sätt tog upp frågan om hur lämpliga det berörda företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader var, med slutsatsen att ”dess försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst inte föreföll oproportionerligt höga och därför ansågs vara lämpliga”. När det gäller detaljerade uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader noterar kommissionen att den i fallet med pneumatiska däck, så som anges i skälen 270 och 271 i genomförandeförordning (EU) 2025/58, faktiskt drog av transportkostnaderna från beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för att anpassa den till nivån fritt fabrik, på grundval av den information som fanns tillgänglig i företagets årsredovisning. När det gäller Sucroal fanns emellertid inga sådana detaljerade uppgifter tillgängliga, och de exporterande producenterna (Eppen och Meihua) gjorde inte heller några uppgifter tillgängliga för att kommissionen skulle kunna dra av transportkostnaderna.

(67)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade både Meihua och Eppen sina synpunter på kommissionens metod för att beräkna försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader då normalvärdet konstrueras, utan att lämna några nya uppgifter. Därför avvisade deras påståenden.

(68)

I avsaknad av ytterligare uppgifter som skulle göra det möjligt att utesluta vissa kostnader från beräkningen av försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna ansåg kommissionen att nivån på Sucroals försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inte var snedvriden, utan rimlig för handelsledet fritt fabrik, och avvisade de mottagna påståendena. Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande jämförelsen bekräftades skälen 213–222 i förordningen om provisorisk tull.

(69)

Som beskrivs i skäl 52 ovan gjorde kommissionen, efter påståendena från berörda parter och i avsaknad av ytterligare synpunkter, en ny beräkning av dumpningsmarginalerna.

(70)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(71)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande fastställandet av unionsindustrin och unionens produktion bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 229–231 i förordningen om provisorisk tull.

(72)

Som förklaras i skälen 79–82 och visas i den reviderade tabell 3 hade översynen av de kinesiska importuppgifterna för lysin under undersökningsperioden en inverkan på tabell 2 i förordningen om provisorisk tull. Den slutgiltiga versionen av tabell 2 är följande:

”Tabell 2

Förbrukning i unionen (ton i hydrokloridekvivalenter)

(73)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen i unionen med 14 procentenheter.

(74)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 234–236 i förordningen om provisorisk tull.

(75)

I skälen 237 och 238 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen att den, för att inte inkludera andra produkter på felaktiga grunder, hade använt importuppgifter om lysinsulfat från specialiserade leverantörer av marknadsinformation om kinesisk och indonesisk handelsstatistik. På begäran av uppgiftslämnaren kunde den exakta källan inte lämnas ut, men kommissionen hade möjlighet att dubbelkontrollera uppgifterna.

(76)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade CESFAC och Vall Companys att kommissionens beslut att inte lämna ut källan till importuppgifterna för lysinsulfat innebar att berörda parter var tvungna att godta uppgifterna som de var. De hävdade även att kommissionen och Eurolysine inte hade beskrivit den metod som användes av leverantörerna eller de justeringar som därefter gjordes av export- eller importuppgifterna för att göra det möjligt att identifiera importen av lysinsulfat med tanke på dess klassificering i en ”samling” av KN-nummer.

(77)

CESFAC och Vall Companys lämnade in reviderade siffror för importerat lysin från Kina med hjälp av importuppgifter för lysinhydroklorid från Eurostat och importuppgifter för lysinsulfat från Kemiex, en leverantör av marknadsinformation som följer leveranskedjorna för viktiga råvaror. De kombinerade uppgifterna från Eurostat och Kemiex visade en importvolym från Kina på 296 869 ton under undersökningsperioden, vilket var 11 % lägre än de 329 052 ton som kommissionen offentliggjort i tabell 3 i förordningen om provisorisk tull. CESFAC och Vall Companys Group noterade att den kinesiska importen av lysin, enligt deras reviderade beräkning, låg på en relativt stabil nivå under hela den berörda perioden, minskade från 2020 till 2022 och återhämtade sig från 2022 till 2023. Totalt sett hade importen från Kina endast ökat med 6 % från 2020 till undersökningsperioden, jämfört med de 8 % som kommissionen rapporterat, och från 2022 till 2023 hade den ökat med 9 % snarare än 15 %.

(78)

Enligt samma linje påstod den kinesiska handelskammaren att kommissionen inte hade påvisat någon betydande ökning av den dumpade importen från Kina, vare sig i absoluta tal eller i förhållande till förbrukning eller produktion, eftersom en ökning av importvolymen med 8 % inte var betydande. Den kinesiska handelskammaren lämnade in officiell kinesisk exportstatistik för lysinhydroklorid som visade en övergripande minskning av de exporterade volymerna under skadeundersökningsperioden med 14 % mellan 2021 och 2022, och en ytterligare minskning med 16 % mellan 2022 och 2023 (undersökningsperioden). Den kinesiska handelskammaren lämnade uppgifter från Eurostat om importen av lysinsulfat (KN-nummer 2309 90 31 och 2309 90 96 ) under skadeundersökningsperioden för att visa att den importerade volymen till unionen hade minskat, och hävdade att kommissionen inte hade gjort en korrekt bedömning av importvolymen av lysin eller de utvecklingstendenser som observerats under undersökningsperioden.

(79)

I förordningen om provisorisk tull använde kommissionen importuppgifter för lysinsulfat från en specialiserad marknadsinformation för hela skadeundersökningsperioden för att säkerställa en konsekvent behandling av lysinsulfat, även om ett separat KN-nummer för lysinsulfat skapades 2023. Mot bakgrund av CESFAC:s argument om importvolymen av lysinsulfat från Kina under undersökningsperioden gjorde kommissionen en ny bedömning av situationen. Med tanke på att det fanns ett särskilt KN-nummer för lysinsulfat från och med 2023 drog kommissionen slutsatsen att det var lämpligare att använda Eurostats importuppgifter för den produkttypen under det året, eftersom de uppgifterna var de mest tillförlitliga. Eftersom lysinsulfat hade importerats med samlingsnummer och Eurostat inte hade några uppgifter som enbart gällde lysinsulfat, och eftersom de uppgifter från Kemiex som CESFAC lämnat var underskattade jämfört med Eurostats importstatistik för lysinsulfat under undersökningsperioden, ansåg kommissionen att importuppgifterna från den specialiserade marknadsinformation som den hade använt i det preliminära skedet fortfarande var den mest tillförlitliga källan för de föregående åren.

(80)

Kommissionen påpekade dessutom att det fanns tydliga tecken på att de uppgifter från Kemiex som CESFAC använt hade allvarliga brister, eftersom CESFAC, vilket även påpekades av klaganden, hade medgivit att den uppskattade exporten av lysinsulfat från Kina under undersökningsperioden, dvs. 31 205 ton, var lägre än den gällande kvoten, vilken kommissionen bekräftade var uttömd den 6 oktober 2023. Kommissionen erinrade om att CESFAC hade använt en specialiserad marknadsinformation för leveranskedjor av viktiga råvaror snarare än en import- och exportdatabas.

(81)

De uppgifter som CESFAC lämnade var 5 % lägre än Eurostats importuppgifter för undersökningsperioden, vilket bekräftade att importvolymerna enligt Kemiex hade underskattats.

(82)

Mot bakgrund av den uppdaterade importstatistiken, så som beskrivs i skäl 79, ändras tabell 3 i förordningen om provisorisk tull på följande sätt:

”Tabell 3

Importvolym (ton) och marknadsandel

(83)

Kommissionen fastställde att importen från Kina ökade med 3 % under skadeundersökningsperioden, medan marknadsandelen för denna import ökade från [60–69 %] 2020 till [70–79 %] under undersökningsperioden. Importen från Kina bibehöll en dominerande andel på unionsmarknaden under hela skadeundersökningsperioden, och den sammanlagda ökningen av importvolymen inträffade vid en tidpunkt då unionens förbrukning av lysin minskade med 14 %, vilket ledde till marknadsandelen ökade med 20 %. På denna grund avvisar kommissionen påståendet att det inte har skett någon betydande ökning av den dumpade importen från Kina.

(84)

När det gäller påståendet om icke-transparent behandling av källan till importuppgifter för lysinsulfat mellan 2020 och 2022 förklarar kommissionen i skälen 98–101 nedan varför den ansåg att det var motiverat att inte lämna ut den specialiserade marknadsinformationen.

(85)

Klaganden uppgav att syftet med den inlaga om lysinsulfat som EU:s lysinindustri ingav den 7 november 2024 var att tillhandahålla mer exakta uppgifter. Denna inlaga utarbetades på ett helt öppet sätt så att alla berörda parter kunde få tillgång till och kontrollera uppgifterna, inklusive fördelningen mellan de olika formerna av lysin. Eftersom antalet leverantörer av specialiserad marknadsinformation är begränsat har klaganden valt att inte lämna ut källan.

(86)

Den kinesiska handelskammaren ansåg att kommissionen inte hade gjort någon omsorgsfull bedömning av omvandlingsfaktorerna mellan lysinhydroklorid, flytande lysin och lysinsulfat och att kommissionen inte hade lagt fram några bevis för att omvandlingarna var korrekta. Den kinesiska handelskammaren påpekade att lysinsulfat även finns tillgängligt i flytande form. De flytande formerna innehåller 25 % lysin, medan de fasta formerna innehåller omkring 50 %. Till följd av detta hävdade den kinesiska handelskammaren att de importsiffror som kommissionen lagt fram var felaktiga och uppblåsta och att de inte visade hur kommissionen hade tillämpat omvandlingsfaktorer på importen enligt KN-nummer 2922 41 00 , vilket omfattar både lysinhydroklorid och flytande lysin.

(87)

Den kinesiska handelskammaren påstod även att kommissionen hade underlåtit att ge motiverade och tillräckliga förklaringar angående bevisningen att lysinsulfat endast produceras i Kina och Indonesien, och att den hade underlåtit att göra en skadeanalys per segment med åtskillnad mellan lysinhydroklorid, flytande lysin och lysinsulfat.

(88)

Kommissionen samlade in bevisning från de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet, vilken visade att de kinesiska företagen endast exporterar lysinhydroklorid (78 % lysinhalt i produkten) och lysinsulfat (55 % lysinhalt i produkten), dvs. med den lysinhalt som används i omvandlingsfaktorerna för att omvandla lysinsulfat till lysinhydrokloridekvivalenter. Kommissionen upprepade att dessa faktorer förklaras i skäl 234 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen påpekade att de bygger på produkternas allmänt tillgängliga och välkända kemiska sammansättning och molekylmassa, och att de kontrollerades under besöken hos de kinesiska exporterande producenterna. De lysinhalter som lämnats ut används dessutom av användarna och har inte ifrågasatts av vare sig importörer eller användare. De enda kända exportörerna av lysinsulfat under skadeundersökningsperioden var kinesiska och indonesiska exporterande producenter. Ingen av de berörda parterna lade fram någon bevisning som motsade detta påstående. När det gäller skadeanalysen per segment drog kommissionen i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull slutsatsen att formen av lysin är irrelevant, eftersom de tre formerna (hydroklorid, flytande och sulfat) är samma näringsämne med samma funktion och därmed utbytbara. I skäl 27 drog kommissionen även slutsatsen att den avsedda användningen av lysin, lysinformen och innehållet av lysin i produkten inte ändrar dess grundläggande definition, dess egenskaper eller den uppfattning som olika parter har om den. Därför var det inte nödvändigt att utföra en skadeanalys per segment. Kommissionen avvisade detta påstående.

(89)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade den kinesiska handelskammaren att kommissionen hade beviljat överdriven konfidentiell behandling av importuppgifterna om lysinsulfat och källan till uppgifterna. För det första påstod den kinesiska handelskammaren att kommissionen inte hade lämnat ut separata uppgifter om importen av lysinsulfat från Kina, utan endast om en konsoliderad import som redan omvandlats till lysinhydroklorid.

(90)

Kommissionen förklarade i förordningen om provisorisk tull (skäl 37) att alla former av lysin är utbytbara, eftersom de är samma näringsämne och har liknande väsentliga fysiska, tekniska och kemiska egenskaper. Även om kommissionen offentliggjorde en konsoliderad import omvandlad till lysinhydroklorid förklarade den också i förordningen om provisorisk tull att endast lysinhydroklorid och lysinsulfat importeras från Kina. Uppgifterna om importen av lysinhydroklorid hämtades från Eurostat. Därför är det möjligt att beräkna importvolymen av lysinsulfat omvandlad till hydrokloridekvivalenter genom att tillämpa den omvandlingsfaktor på 0,705 ton lysinhydroklorid per ton lysinsulfat som beskrivs i skäl 234 i förordningen om provisorisk tull. Detta påstående avvisas.

(91)

För det andra påstod den kinesiska handelskammaren att kommissionen inte hade visat att utlämnandet av källan till importuppgifterna för lysinsulfat och importuppgifterna i sig skulle medföra ”en klar konkurrensfördel för en konkurrent” eller innebära ”en påtaglig nackdel för den person som lämnar uppgifterna, eller för den person från vilken den person som lämnar uppgifterna har erhållit uppgifterna”, och hävdade vidare att de kinesiska exportörerna borde ha tillgång till dessa uppgifter eftersom de avser deras import.

(92)

Kommissionen förklarade i skäl 238 i förordningen om provisorisk tull att källan till uppgifterna om Kinas import inte kunde lämnas ut på begäran av uppgiftslämnaren. Kommissionen förklarar vidare i skäl 99 nedan varför den ansåg att det räckte att lämna ut uppgifterna om import av lysinsulfat från Kina utan att avslöja uppgifternas ursprung. Kommissionen vidhöll att importuppgifterna för lysinsulfat hade lämnats ut (skäl 82) och att utlämnandet av källan till dessa uppgifter skulle strida mot de villkor som fastställts av leverantören av källdata.

(93)

För det tredje upprepade den kinesiska handelskammaren, efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, att kommissionen hade underlåtit att utföra en skadeanalys per segment som gjorde åtskillnad mellan lysinhydroklorid, flytande lysin och lysinsulfat, att lysinformerna inte var utbytbara och att kommissionen hade de uppgifter som krävdes för att genomföra en sådan analys.

(94)

Kommissionen vidhöll sin ståndpunkt som fastställts i skäl 88 och förklarade vidare att huvuddelen av allt lysin används i djurfoder, för vilket användarna hade bekräftat att lysinformerna var utbytbara. Den vetenskapliga artikel som den kinesiska handelskammaren hänvisar till i skäl 20 ovan visade att lysinformerna är i direkt konkurrens med varandra. Kommissionen vidhöll sin ståndpunkt att förordningen om provisorisk tull innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av uppgifter som beviljats konfidentiell behandling för att berörda parter skulle kunna utöva sin rätt till försvar.

(95)

Den kinesiska handelskammaren påstod vidare att kommissionen inte hade bemött synpunkterna på bedömningen av den kinesiska importens inverkan på unionsindustrins situation när det gäller den minskade förbrukningen i unionen och utvecklingen av unionsindustrins produktionsvolymer i kombination med den kinesiska importen till unionen. Den kinesiska handelskammaren hävdade särskilt att unionsindustrins produktion uppvisade den största minskningen mellan 2021 och 2022, dvs. när den kinesiska importen av lysin också minskade och därför inte kunde vara förklaringen till den nedåtgående trenden.

(96)

Kommissionen vidhöll att den kinesiska handelskammarens synpunkter behandlades tillräckligt ingående i skälen 79, 83, 88 ovan och i skälen 103, 105, 106 och 107 nedan. Sammanfattningsvis framgår det av tabell 2, i motsats till den kinesiska handelskammarens påståenden, att förbrukningen i unionen minskade med 14 procentenheter under undersökningsperioden, samtidigt som unionens produktion minskade med 83 procentenheter (tabell 5). Under samma period bibehöll importen från Kina sin dominerande marknadsandel i unionen (tabell 3), och även om den importerade volymen minskade med tre procentenheter 2022 var denna minskning mindre än den minskade förbrukningen i unionen (fem procentenheter). Kommissionen hade dessutom bemött synpunkten om en spiraleffekt under undersökningsperioden i skäl 284 i förordningen om provisorisk tull. Argumentet avvisades.

(97)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att minskningen av de kinesiska importpriserna mellan 2022 och 2023, enligt Eurostat för KN-nummer 2922 41 00 , 2309 90 96 (samlingsnummer) och 2309 90 31 (samlingsnummer), var mycket högre än de priser som kommissionen angett i förordningen om provisorisk tull (Eurostats uppgifter för KN-nummer 2922 41 00 och Eurolysines uppgifter för lysinsulfat), och påstod att beviljandet av konfidentiell behandling av importuppgifterna inkräktade starkt på dess rätt till försvar.

(98)

När det gäller importstatistiken klargjorde kommissionen att Eurostat visserligen är en offentligt tillgänglig databas över importstatistiken för åttasiffriga KN-nummer, men att kommissionen inte kunde använda importstatistiken för lysinsulfat med de nuvarande Taric-numren 2309 90 31 51, 2309 90 31 59, 2309 90 96 51, 2309 90 96 59 och 2309 90 96 59, eftersom dessa Taric-nummer var ”samlingsnummer” som omfattade andra produkter än den berörda produkten mellan 2020 och 2022. Dessutom förklarade kommissionen i skälen 237 och 238 i förordningen om provisorisk tull att importuppgifterna för lysinhydroklorid (Kina) hade hämtats från Eurostat och att importuppgifterna för lysinsulfat hade dubbelkontrollerats mot specialiserad marknadsinformation för att få en mer korrekt bild av importen av lysinsulfat. Mer konkret hämtade kommissionen importstatistik för lysinsulfat (samlingsnummer) från Eurostat och Surveillance för skadeundersökningsperioden och konstaterade att importvolymen låg på mellan 662 896 ton 2020 och 537 126 ton 2023, dvs. betydligt högre än den tullfria kvoten. Eftersom den tullfria kvoten för lysinsulfat tömdes ut under höstmånaderna varje år under skadeundersökningsperioden ansåg kommissionen att Eurostats statistik inte var korrekt. Kommissionen analyserade uppgifter om exporten av lysinsulfat från Kina som hämtats från specialiserad marknadsinformation och noterade att de uppgifterna gav en mer korrekt bild av importen av lysinsulfat till unionen.

(99)

Kommissionen noterade vidare att tribunalen i punkterna 52 och 53 i mål T-326/21 (16) drog slutsatsen att ”vissa påståenden i inlagan verkar kritisera kommissionen för att den inte har informerat sökandena om ursprunget till de uppgifter som använts. Sökandena förklarar emellertid inte varför utlämnandet av uppgifternas ursprung var nödvändigt för att de skulle kunna försvara sina intressen, eftersom uppgifterna i sig hade lämnats ut till dem och kommissionen hade svarat på deras invändningar. Mot bakgrund av ovanstående är det inte på något sätt uppenbart att kommissionen hade underlåtit att lämna de uppgifter som var nödvändiga för att sökandena på ett effektivt sätt skulle kunna lämna sina synpunkter på sanningen och relevansen hos de fakta och omständigheter som åberopades och på den bevisning som kommissionen förlitade sig på.”. Mot bakgrund av denna rättspraxis ansåg kommissionen därför att det var tillräckligt att lämna ut uppgifter om importen av lysinsulfat från Kina utan att avslöja uppgifternas ursprung. Därför avvisades den kinesiska handelskammarens påstående.

(100)

Dessutom erinrade kommissionen om att KN-numren 2309 90 96 och 2309 90 31 , som användes av den kinesiska handelskammaren för att visa den genomsnittliga prisminskningen för lysinsulfat mellan 2022 och 2023, var ”samlingsnummer” som omfattade andra importerade produkter fram till 2023. Den prisutveckling som den kinesiska handelskammaren fastställt för dessa KN-nummer är därför ogrundad och felaktig, eftersom de priser som användes var ett genomsnitt av priserna på lysin och andra produkter. Kommissionen förklarade den importerade volymen av lysin från Kina mer ingående i avsnitt 4.3.1 och 5.1 i förordningen.

(101)

Kommissionen ansåg därför att klagomålet och förordningen om provisorisk tull innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av uppgifter som beviljats konfidentiell behandling för att berörda parter skulle kunna utöva sin rätt till försvar under hela förfarandet. Det erinras om att artikel 19 i grundförordningen och artikel 6.5 i avtalet om tillämpning av artikel VI i allmänna tull- och handelsavtalet medger skydd av konfidentiella uppgifter under omständigheter där utlämnande av uppgifter skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller innebära en påtaglig nackdel för den person som lämnar uppgifterna eller för den person från vilken uppgiftslämnaren har erhållit dem. De uppgifter som har beviljats konfidentiell behandling faller inom dessa kategorier. Under alla omständigheter har klaganden tillhandahållit sammanfattningar av innehållet i de konfidentiella delarna av klagomålet. Det förklarades även i skäl 17 i förordningen om provisorisk tull att eftersom unionsindustrin utgörs av en enda producent var det förståeligt att skadefaktorerna angavs i intervall och i indexerad form i klagomålet. Kommissionen avvisade därför påståendet att rätten till försvar för de företag som företräddes av den kinesiska handelskammaren hade kränkts i undersökningen.

(102)

Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att kommissionen inte hade lagt fram uppgifter för att visa utvecklingen av prisunderskridandet, en prissättning som fortsatte under hela skadeundersökningsperioden. Den kinesiska handelskammaren ansåg att kommissionen inte hade tillhandahållit någon bevisning för hur Kinas och unionens import samverkade under skadeundersökningsperioden och att kommissionens slutsats om förekomsten av prisunderskridande var oförenlig med skyldigheten att genomföra en objektiv undersökning. Mot bakgrund av detta påstående hävdade klaganden att unionsindustrin hade visat i klagomålet att prisunderskridandet inte varit statiskt, eftersom det inleddes långt före undersökningsperioden och sedan ökade kontinuerligt.

(103)

Kommissionen noterade att en objektiv analys av prisunderskridandet borde baseras på en jämförelse mellan priserna på likadana produkttyper. Därför är det kommissionens etablerade praxis att göra denna analys på grundval av detaljerade försäljningsuppgifter från de exporterande producenterna i urvalet och från unionsindustrin under undersökningsperioden, eftersom dessa uppgifter möjliggör en jämförelse per produkttyp. Ingen sådan analys kan göras för de föregående åren, eftersom detaljerade uppgifter saknas. Påståendet avvisades.

(104)

Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att Eurostats uppgifter visade betydligt högre priser på importen från Kina än de uppgifter som kommissionen lämnat i tabell 4 i förordningen om provisorisk tull, och att kommissionen inte hade lämnat tillräcklig bevisning för prisunderskridandet, prisnedgången och förhindrandet av prishöjningar på grund av importen från Kina till unionsindustrin. Den framhöll att den kinesiska importvolymen och dess marknadsandel minskade 2021 och att de kinesiska priserna ökade avsevärt, samtidigt som unionsindustrin gick med betydande förluster. Den kinesiska handelskammaren hävdade att unionsindustrins lönsamhet borde ha förbättrats 2021 om importen från Kina hade pressat ner unionsindustrins försäljningspriser.

(105)

När det gäller de kinesiska importpriserna hämtas det genomsnittliga priset på importen från Kina av lysinhydroklorid från Eurostat under KN-nummer 2922 41 00 , vilket redan förklarats i förordningen om provisorisk tull. Det genomsnittliga priset på importen av lysinsulfat från Kina hämtas från specialiserad marknadsinformation som tillhandahålls av klaganden. De uppgifter som offentliggörs i tabell 4 är resultatet av ett vägt genomsnitt av importpriset på lysinhydroklorid och lysinsulfat, baserat på de importerade volymerna av de båda formerna under ett visst år.

(106)

Kommissionen upprepar att det inte går att beräkna genomsnittliga importpriser enligt KN-nummer 2309 90 31 och 2309 90 96 , eftersom dessa KN-nummer omfattade ett antal andra produkter mellan 2020 och 2022. När det gäller undersökningsperioden förklarade kommissionen i skälen 79–82 att den hade uppdaterat importuppgifterna för lysinsulfat under undersökningsperioden enligt KN-nummer 2309 90 31 och 2309 90 96 , eftersom de numren var reserverade för lysinsulfat 2023. De uppdaterade uppgifterna ledde till en ändring av det genomsnittliga importpriset under undersökningsperioden, och tabell 4 i förordningen om provisorisk tull ändras därför på följande sätt:

”Tabell 4

Importpriser (euro/ton)

(107)

När det gäller ifrågasättandet av att prisnedgången och förhindrandet av prishöjningar orsakades av importen från Kina till unionsindustrin noterade kommissionen att priserna på den dumpade importen från Kina var mycket lägre än unionsindustrins försäljningspriser (och importpriserna på lysin från Brasilien, Indonesien och Sydkorea) under skadeundersökningsperioden. Det är uppenbart att dessa låga priser, i kombination med en mycket hög marknadsandel på upp till [70–79 %] under undersökningsperioden, har dragit ner unionsindustrins priser, vilket framgår av dess lönsamhetssiffror.

(108)

Den kinesiska handelskammaren begärde att kommissionen skulle tillhandahålla en detaljerad icke-konfidentiell version av beräkningen av skademarginalen som visade att skada hade konstaterats för 100 % av de importerade volymerna för de företag som ingick i urvalet, inklusive de justeringar som kommissionen gjort. Kommissionen avvisade begäran och påminde den kinesiska handelskammaren om att beräkningarna av prisunderskridandet endast lämnades ut till de exporterande producenterna i urvalet eftersom beräkningarna var företagsspecifika och innehöll känsliga prisuppgifter, och därmed var konfidentiella. Alla uppgiftslämnare hade möjlighet att kontrollera kommissionens relevanta beräkning i detalj och lämna synpunkter på den.

(109)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod den kinesiska handelskammaren att kommissionen inte hade tillhandahållit någon saklig grund för slutsatsen att prisunderskridande hade förekommit ”för 100 % av de importerade volymerna för de företag som ingick i urvalet” med tanke på den bristande överensstämmelsen mellan de olika formerna av lysin.

(110)

Kommissionen påpekade att beräkningarna av prisunderskridandet var konfidentiella och att de hade lämnats ut till de berörda kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen vidhöll att den metod som tillämpats uppfyllde kraven i grundförordningen.

(111)

Den kinesiska handelskammaren hävdade vidare att kommissionen inte hade tillhandahållit någon saklig grund för slutsatsen att den kinesiska importens påstått låga priser hade lett till en prisnedgång för unionsindustrin och att det i förordningen om provisorisk tull inte ens nämndes någon prisnedgång.

(112)

Kommissionen klargjorde att det förhindrande av prishöjningar som orsakades av importen från Kina beskrevs i skälen 250 och 289 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen förklarade att importen från Kina väsentligen underskred unionsindustrins priser under undersökningsperioden och att de kinesiska priserna var lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden, vilket ledde till att unionsindustrins försäljningspriser minskade ytterligare och förvärrade de ekonomiska förlusterna. Detta framgick av de kinesiska importvolymerna, marknadsandelen och det genomsnittliga importpriset. Påståendet avvisades.

(113)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades skälen 244–250 i förordningen om provisorisk tull.

(114)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 251–254 i förordningen om provisorisk tull.

(115)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades skälen 255–258 i förordningen om provisorisk tull.

(116)

Som förklaras i skäl 79 och visas i den reviderade tabell 3 hade översynen av de kinesiska importuppgifterna för lysin under undersökningsperioden en inverkan på tabell 6 i förordningen om provisorisk tull. Den slutgiltiga versionen av tabell 6 är följande:

”Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(117)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 259–261 i förordningen om provisorisk tull.

(118)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skäl 262 i förordningen om provisorisk tull.

(119)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 263–265 i förordningen om provisorisk tull.

(120)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 266–267 i förordningen om provisorisk tull.

(121)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 268–271 i förordningen om provisorisk tull.

(122)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 272–273 i förordningen om provisorisk tull.

(123)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 274–275 i förordningen om provisorisk tull.

(124)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod den kinesiska handelskammaren att kommissionen inte hade bemött synpunkterna på unionsindustrins ökade kassaflöde och dess räntabilitet.

(125)

Kommissionen vidhöll att kassaflödets utveckling förklarades i skäl 278 och räntabiliteten i skäl 280 i förordningen om provisorisk tull. Även om kassaflödet förbättrades under undersökningsperioden tack vare försäljning från lager förblev det negativt under hela skadeundersökningsperioden. Den till synes förbättrade utvecklingen av räntabiliteten under undersökningsperioden berodde på att lönsamhetsförlusterna var lägre än under de föregående åren, vilket i sin tur berodde på låg produktion under undersökningsperioden. Den kinesiska importens inverkan på minskningen av produktionsvolymerna beskrevs i avsnitten 4.3 och 4.4 i förordningen om provisorisk tull. Påståendena avvisades.

(126)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 276–281 i förordningen om provisorisk tull.

(127)

Samtliga påståenden från parterna efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull avvisades. På grundval av de undersökningsresultat som lämnas ut i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen därför slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen och att skälen 282–286 i förordningen om provisorisk tull därmed bekräftades.

(128)

Den kinesiska handelskammaren, CESFAC och Vall Companys påstod att orsakssambandet mellan importen från Kina och unionsindustrins försäljning och huruvida importen av lysin från Kina faktiskt vållade unionsindustrin väsentlig skada inte behandlades på ett tillfredsställande sätt i förordningen om provisorisk tull. Det byggde därför delvis på CESFAC:s egna (alternativa) importuppgifter, vilka kommissionen hade avvisat, så som vederbörligen förklaras i avsnitt 4.3 ovan.

(129)

Den kinesiska handelskammaren, CESFAC och Vall Companys hävdade att utvecklingen av unionsindustrins försäljningsvolymer inte hade något samband med utvecklingen av importen från Kina, särskilt eftersom importen från Kina minskade i volym mellan 2021 och 2022, vilket unionsindustrin inte hade utnyttjat eftersom dess försäljning också minskade 2022. Som framgår av tabellerna 2 och 3 i förordningen om provisorisk tull sjönk emellertid förbrukningen avsevärt mellan 2021 och 2022, mycket mer än importvolymen från Kina, och det fanns därför inget utrymme för unionsindustrin att återta en del av de volymer som gått förlorade till de kinesiska marknaderna om detta hade varit möjligt mot bakgrund av kostnader och priser. Påståendet avvisades därför.

(130)

Den kinesiska handelskammaren hävdade även att kommissionen inte hade bevisat att prisunderskridande hade förekommit och att importen från Kina hade orsakat unionsindustrins prisnedgång och förhindrandet av prishöjningar. I detta avseende noterade kommissionen att priserna på den dumpade importen från Kina var mycket lägre än unionsindustrins försäljningspriser och importpriserna på lysin från Brasilien, Indonesien och Sydkorea (tabell 12 i förordningen om provisorisk tull). Det är därför uppenbart att priset på kinesiskt lysin, som hade en dominerande ställning på unionsmarknaden under hela skadeundersökningsperioden, ledde till att prishöjningar förhindrades och att priserna sänktes för unionsindustrin och även för importen från andra källor utanför Kina. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(131)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod den kinesiska handelskammaren att testet för ett säkert tillskrivande av den kinesiska importens inverkan genom dess volym, priseffekter och inverkan på unionsindustrin inte hade uppfyllts och att importen från Kina inte hade vållat unionsindustrin skada. Den kinesiska handelskammaren hävdade att kommissionen inte hade undersökt tillräckligt ingående hur den berörda importens volymer och priser hade samverkat med priserna på inhemska likadana produkter under skadeundersökningsperioden för att kunna orsaka prisunderskridande, förhindrande av prishöjningar och skada för unionsindustrin.

(132)

Kommissionen höll inte med, utan ansåg att en tillräcklig analys i detta avseende hade lämnats ut i avsnitt 4 i förordningen om provisorisk tull och i det slutliga utlämnandet av uppgifter (se avsnitt 4 i denna förordning). Påståendet avvisades.

(133)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades skälen 288–291 i förordningen om provisorisk tull.

(134)

CESFAC och Vall Companys hävdade att importen från tredjeländer i hög grad hade bidragit till den skada som klaganden åberopade under skadeundersökningsperioden, särskilt 2022, och att kommissionen hade underlåtit att bedöma effekterna av övriga tredjeländers import på skadan under skadeundersökningsperioden.

(135)

Kommissionen erinrade om att den hade analyserat den roll som importen från övriga tredjeländer kunde ha haft för unionsindustrins skada i skälen 292–298 i förordningen om provisorisk tull. I den analysen drog kommissionen slutsatsen i) att marknadsandelen för tredjeländer utanför Kina minskade med 4 % mellan 2020 och undersökningsperioden och låg på [20–25 %] under undersökningsperioden, och ii) att importpriserna på den dumpade importen från Kina var mycket lägre än unionsindustrins försäljningspriser och importpriserna på lysin från Brasilien, Indonesien och Sydkorea, tre av de fyra andra importkällorna, samtidigt som priserna på importen från Förenta staterna låg på liknande nivåer, trots att importvolymerna från Förenta staterna hade halverats från 2020 till undersökningsperioden. CESFAC och Vall Companys ifrågasatte inte dessa slutsatser och därför avvisades påståendet. Översynen av de kinesiska importuppgifterna för lysin under undersökningsperioden, som förklaras i skäl 79 och visas i den reviderade tabell 3, påverkade marknadsandelen för exporterande producenter av lysin utanför Kina under undersökningsperioden. Kommissionen lämnade ut intervallen i tabell 12 i förordningen om provisorisk tull. De nya marknadsandelarna ligger kvar inom de intervall som anges i förordningen om provisorisk tull.

(136)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades skälen 292–298 i förordningen om provisorisk tull.

(137)

CESFAC och Vall Companys hävdade att den exportförsäljning som står för 20 % av unionsindustrins totala försäljning är en betydande andel och borde utgöra en viktig del av beräkningen i kommissionens analys.

(138)

Kommissionen vidhöll, av de orsaker som förklaras i skälen 300 och 301 i förordningen om provisorisk tull (särskilt volym, volymutveckling och priser), att denna försäljning inte hade försvagat orsakssambandet.

(139)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod den kinesiska handelskammaren att det dåliga exportresultatet, självimporten, omställningen från lysin till specialprodukter samt den dåliga befintliga ekonomiska situationen bröt det påstådda orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som konstaterats.

(140)

Som förklaras i skälen 300 och 301 i förordningen om provisorisk tull vidhöll kommissionen att unionsindustrins export minskade linjärt i takt med produktionsminskningen under skadeundersökningsperioden. Kommissionen har redan visat i avsnitt 4.3 i förordningen om provisorisk tull och i det slutliga utlämnandet av uppgifter (se avsnitt 4.3 ovan) att den minskade produktionen berodde på importen från Kina. När det gäller påståendet om självimport förklarade kommissionen i skäl 303 i förordningen om provisorisk tull att denna import ansågs vara marginell och syftade till att förbättra unionsindustrins kassaflöde. På liknande sätt förklarade kommissionen i skäl 310 i förordningen om provisorisk tull att produktionen av andra aminosyror är skild från produktionsprocessen för lysin och därmed inte kan påverka lysinanläggningens kapacitetsutnyttjande. Kommissionen vidhöll även att påståendet om unionsindustrins redan existerande dåliga ekonomiska situation hade behandlats tillräckligt i skäl 312 i förordningen om provisorisk tull. Påståendet avvisades.

(141)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades skälen 299–301 i förordningen om provisorisk tull.

(142)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skälen 302–313 i förordningen om provisorisk tull.

(143)

Samtliga påståenden från parterna efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull avvisades. På grundval av slutsatserna i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen därför slutsatsen att den dumpade importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte försvagade eller bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(144)

Den kinesiska handelskammaren, CESFAC och Vall Companys hävdade att ingen information om investeringsplanerna och de uppskjutna projekten hade lämnats i den icke-konfidentiella akten och att detta belopp inte borde användas vid beräkningen av vinstmålet, med hänvisning till att ”normala konkurrensvillkor” inte bör likställas med ”idealiska konkurrensvillkor” och att vinstmålet måste bedömas med hänsyn till de faktiska (normala) konkurrensvillkoren på den berörda marknaden.

(145)

Klaganden förklarade att de viktigaste målen med dess strategi var att industrialisera produktionen av glykolsyra och skapa ytterligare produktionskapacitet för valin, två projekt som krävde betydande investeringar. De dåliga ekonomiska resultaten till följd av den dumpade importen av lysin från Kina gjorde att klaganden aldrig kunde genomföra dessa investeringar.

(146)

Kommissionen erinrade om att den i förordningen om provisorisk tull och i en notering i ärendehandlingarna (17) hade förklarat att den hade kontrollerat de uppgifter som klaganden lämnat i detta avseende och funnit att påståendet var berättigat. Den hade även förklarat hur den hade fastställt den relevanta justeringen. Av sekretesskäl kunde inga uppgifter lämnas om klagandens investeringsplaner och uppskjutna projekt. Kommissionen ansåg att marknaden under normala konkurrensförhållanden inte skulle snedvridas av skadevållande dumpad import. Det verifierade påståendet om uteblivna investeringar kunde tydligt kopplas till den snedvridna marknadssituationen, och kommissionen bekräftade därför att en justering av målpriset enligt artikel 7.2c i grundförordningen var motiverad.

(147)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod den kinesiska handelskammaren att de viktigaste omständigheterna inte hade visat att justeringarna enligt artikel 7.2 c i grundförordningen var motiverade. Enligt den kinesiska handelskammaren kunde de uteblivna investeringarna inte otvetydigt kopplas till den snedvridna marknadssituationen.

(148)

Kommissionen vidhöll att uppgifterna i den notering i ärendehandlingarna som avses i skäl 146 av sekretesskäl ansågs vara tillräckliga för att styrka att de uppskjutna investeringsplanerna var kopplade till den dumpade importen från Kina. Påståendet avvisades därför.

(149)

För det andra instämde den kinesiska handelskammaren och CESFAC inte i kommissionens beräkning av unionsindustrins nuvarande och framtida miljökostnader enligt artikel 7.2d i grundförordningen, även när syftet var att justera målpriset. Den kinesiska handelskammaren hävdade att de miljönormer som tillämpades av kommissionen drev upp målpriset på ett artificiellt sätt och att WTO:s regler inte tillåter användningen av antidumpningspolitik för att genomdriva miljö- eller arbetsnormer utanför det egna territoriet. Den kinesiska handelskammaren instämde inte heller i beräkningen av den framtida kostnaden för utsläppsrätter, med hänvisning till att den siffra som kommissionen beräknat var överskattad och att klaganden konsekvent hade tagit emot fler kostnadsfria utsläppsrätter från utsläppshandelssystemet än den behövde för att täcka sina faktiska utsläpp. Den kinesiska handelskammarens påstående att EU:s lysinindustri hade tagit emot fler utsläppsrätter än den behövde för att täcka sina faktiska utsläpp ifrågasattes av klaganden, som hävdade att handelskammaren endast tagit hänsyn till uppgifter om en anläggning i det franska registret och att produktionen av aminosyror inte är berättigad till ersättning för indirekta koldioxidkostnader i samband med elförbrukning.

(150)

Kommissionen avvisade den kinesiska handelskammarens och CESFAC:s påstående. Kommissionen påpekade att antalet utsläppsrätter som tas emot baseras på produktionsvolymen under föregående år. Under de kommande åren kommer klaganden därför att få färre utsläppsrätter, eftersom dess produktionsvolym under senare år har varit lägre på grund av trycket från den dumpade importen. De siffror som används är således realistiska, kontrollerade belopp som inte är överdrivna, såsom parterna hävdar. När det gäller påståendet att inkluderingen av nuvarande och framtida miljökostnader i målpriset stred mot WTO:s lagstiftning ansågs detta vara ogrundat, eftersom påståendet grundades på det felaktiga antagandet att beräkningen av målpriset hade extraterritoriella effekter eller syftade till att genomdriva miljö- eller arbetsnormer i tredjeland.

(151)

CESFAC och Vall Companys påstod även att kommissionens metod för att beräkna kostnaderna för utsläppshandelssystemet verkade bygga på klagandens totala volym av förorenande utsläpp snarare än på utsläppen i samband med lysinproduktion. Kommissionen klargjorde att den endast hade fastställt de uppskattade framtida merkostnaderna i förhållande till produktionen av den berörda produkten och de produkter i tidigare led som genererar koldioxidutsläpp. Metoden förklarades i noteringen i ärendehandlingarna.

(152)

Den kinesiska handelskammaren ifrågasatte vidare ett vinstmål på 10,69 % som ett orealistiskt och orimligt scenario. Kommissionen erinrade om att metoden för beräkning av målpriset fastställs i skälen 318–326 i förordningen om provisorisk tull och strikt följer bestämmelserna i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen. Kommissionen tillämpade en skälig vinstmarginal på 6 % i enlighet med grundförordningen. Därefter lade kommissionen till 4,69 % i uteblivna investeringar, FoU, innovation och kostnader för utsläppshandelssystemet enligt unionsindustrins kontrollerade siffror. Den kinesiska handelskammaren förklarade inte varför den ansåg att justeringen var orealistisk och orimlig, och därför avvisades påståendet.

(153)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade den kinesiska handelskammaren sitt påstående att kommissionens tillvägagångssätt att fastställa vinstmålet på 10,69 % baserat på grundläggande vinst, investeringar, FoU och innovation samt kostnader för utsläppshandelssystemet var felaktigt. Den kinesiska handelskammaren påstod att unionsindustrin gick med förlust under hela skadeundersökningsperioden och att det var sakligt och rättsligt omotiverat att tillämpa en vinstmarginal på 6 %. Den kinesiska handelskammaren hävdade att vinstmålet borde ha fastställts till 6 % eftersom unionsindustrin inte gick med vinst.

(154)

Kommissionen förklarade i skäl 320 i förordningen om provisorisk tull att den hade fastställt en vinstmarginal på 6 % som grundläggande vinst, eftersom unionsindustrin led förluster under hela skadeundersökningsperioden och unionsindustrins uppgifter inte kunde användas. Dessutom beräknades delen på 4,69 % för investeringar, forskning och utveckling (FoU) och innovation under normala konkurrensförhållanden baserat på unionsindustrins kontrollerade investeringsplaner, så som förklaras i skäl 146, varefter den lades till den grundläggande vinsten för att erhålla vinstmålet.

(155)

Kommissionen ansåg att den kinesiska handelskammaren hade rätt i att den grundläggande vinsten, eftersom unionsindustrin inte gick med vinst på grund av betydande import från Kina under hela skadeundersökningsperioden, faktiskt borde fastställas till 6 % i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen (18). Kommissionen påpekade emellertid att denna grundläggande vinst fastställdes som en miniminivå och inte som en högsta nivå i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen. Dessutom måste denna grundläggande vinst justeras om unionsindustrin framför ett berättigat krav på att vinstmålet bör omfatta ett belopp för uteblivna FoU- och innovationskostnader. Delen på 4,69 % utgör endast det belopp som ska läggas till den grundläggande vinsten. Den kinesiska handelskammarens tolkning skulle leda till den ologiska slutsatsen att en industri med lysinindustrins förutsättningar skulle ha rätt till vinsten på 6 % oavsett om den framgångsrikt hävdar att sådana investeringar har uteblivit.

(156)

Kommissionen konstaterade därför att det övergripande vinstmålet på totalt 10,69 %, det vill säga inklusive en grundläggande vinst och FoU-investeringar under normala konkurrensförhållanden, var förenligt med artikel 7.2c i grundförordningen.

(157)

Även om påståendet hade godtagits och det övergripande vinstmålet hade fastställts till 6 % skulle de resulterande skademarginalerna ändå ha varit betydligt högre än de dumpningsmarginaler som låg till grund för tullnivåerna för samtliga parter. Kommissionen ansåg därför att påståendet var irrelevant, eftersom det inte skulle ha påverkat tullnivån för någon av de exporterande producenterna.

(158)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades skäl 328 i förordningen om provisorisk tull. Den slutgiltiga nivån för undanröjande av skada för de samarbetsvilliga exporterande producenterna och för alla övriga företag är därför följande:

(159)

Med stöd av ovanstående bedömning bör slutgiltiga antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Den slutgiltiga tullen anges i skäl 204.

(160)

CESFAC och Vall Companys hävdade att Eurolysine och dess föregångare vid flera tillfällen hade lovat att öka produktionen av lysin och konsekvent misslyckats med att uppfylla detta löfte, trots att de fått utökat skydd och betydande ekonomiskt stöd från den franska staten.

(161)

Kommissionen upprepade att unionsindustrin på grund av den överväldigande förekomsten av dumpad import från Kina på unionsmarknaden till priser som låg under unionsindustrins produktionskostnad till slut hade tvingats justera produktionsvolymerna till mycket låga nivåer.

(162)

Klaganden hävdade att efterfrågan på lysin som producerats i Europa har ökat sedan undersökningen inleddes, vilket i sin tur har lett till en ökning av Eurolysines produktion, och att unionsindustrin har planer på att kraftigt skala upp produktionen av lysin och öka produktionen av aminosyror (däribland lysin, tryptofan, valin, isoleucin, leucin och arginin) genom en investeringsplan på 130 miljoner euro fram till 2030 i syfte att utveckla Eurolysines produktionskapacitet, förbättra dess energieffektivitet och modernisera befintliga anläggningar. Klaganden betonade att Eurolysine skulle behöva lägga ner sina anläggningar om antidumpningsåtgärderna inte antas.

(163)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande unionsindustrins intresse bekräftades skälen 331–335 i förordningen om provisorisk tull.

(164)

European Feed Manufacturers’ Federation (FEFAC) påstod att antidumpningsåtgärderna skulle kunna störa importen av lysin, eftersom produktionen i unionen och övriga tredjeländer inte kan ersätta importen från Kina för att tillgodose unionens efterfrågan. Dansk Korn og Foder (DAKOFO) hävdade att de föreslagna tullarna, genom att begränsa importen från Kina, riskerar att skapa en monopoliserad marknad, begränsa försörjningsalternativen för foderproducenter i EU och öka prisvolatiliteten.

(165)

Barentz påstod vidare att den kombinerade kapaciteten hos unionsindustrin och övriga tredjeländer (utom Kina) inte är tillräcklig för att tillgodose unionens förbrukning av lysin, vilken under undersökningsperioden uppgick till omkring 435 000 ton. Barentz betonade att unionsindustrin och övriga tredjeländer kan tillgodose omkring 41 % av EU:s totala efterfrågan på lysin, medan EU-industrin själv endast kunde tillgodose 18 % av efterfrågan, vilket ledde till en brist på 59 % för att tillgodose användarnas efterfrågan. Barentz drog slutsatsen att användare och importörer av lysin i EU kommer att tvingas fortsätta att köpa merparten av sitt behov av lysin från Kina och betala antidumpningstullen, vilket skulle leda till ökade kostnader för foderproducenter och djuruppfödare.

(166)

Klaganden hävdade att FEFAC:s ståndpunkt byggde på ett antal felaktiga antaganden, nämligen att unionsindustrins produktion av lysin kommer att förbli statisk och inte öka om åtgärderna införs, att de kinesiska leverantörerna kommer att dra sig tillbaka från den europeiska marknaden om åtgärderna införs och att leverantörerna i tredjeland inte uppfyller de lagstadgade kraven för försäljning av lysin till foderanvändare i EU. Klaganden noterade vidare att Kina har en stor överkapacitet som kommer att riktas mot unionsmarknaden med tanke på de senaste handelsåtgärderna i Brasilien och Förenta staterna.

(167)

När det gäller den outnyttjade produktionskapaciteten för lysin i Brasilien, Indonesien, Sydkorea och Förenta staterna hävdade klaganden att dessa exporterande producenter levererade större volymer till unionens kunder före den betydande ökningen av lysinleveranser från Kina, dvs. före skadeundersökningsperioden. Klaganden påstod att den outnyttjade kapaciteten i tredjeländer utanför Kina uppgick till mellan 500 000 och 600 000 ton 2023. Klaganden drog slutsatsen att antidumpningsåtgärderna kommer att öka unionsmarknadens attraktionskraft för producenter av lysin i unionen och i tredjeland genom rättvis konkurrens.

(168)

När det gäller produktion och ytterligare outnyttjad produktionskapacitet i tredjeländer utanför Kina påpekade kommissionen att Kina hade en enorm överproduktion av lysin under skadeundersökningsperioden (omkring 2 500 000 ton, samtidigt som endast 300 000 ton förbrukades på hemmamarknaden). På grundval av analysen av de uppgifter om produktionskapacitet och produktion i Brasilien, Indonesien, Sydkorea och Förenta staterna som rapporterats i Feedinfo konstaterade kommissionen att det fanns ytterligare outnyttjad produktionskapacitet i tredjeländer utanför Kina på totalt 500 000 ton (19) 2023. Denna ytterligare outnyttjade kapacitet, som i sig är större än hela EU-marknaden, ska läggas till de 100 000 ton lysin som redan importerades från tredjeländer utanför Kina under undersökningsperioden. Mot denna bakgrund förväntade sig kommissionen att införandet av slutgiltiga åtgärder skulle återställa en konkurrensutsatt marknadssituation i unionen med högre priser och att dessa åtgärder skulle vara ett incitament för producenter i tredjeland att öka sin försäljning i EU. Under de senaste åren har tredjeländer utanför Kina endast kunnat exportera flytande lysin till unionen eftersom importen från Kina inte varit inriktad på det marknadssegmentet, utan snarare på den dominerande produktgruppen lysinhydroklorid och lysinsulfat. Denna situation förändrades med de gällande åtgärderna. Den ovanstående analysen bekräftade därför att försörjningstryggheten inte är i fara. EU-industrin kommer att öka sin produktion och försäljningsvolym avsevärt, importen från Kina kommer inte att stoppas, och det kommer att finnas ett ökat utbud av import från länder utanför Kina som vid behov skulle kunna tillgodose hela efterfrågan på importerat lysin. Som förklaras i skäl 162 återupptog unionsindustrin sin produktion av lysin. Klaganden lämnade in produktionsuppgifter som visade på en betydande produktionsökning sedan juli 2024, med målet att uppnå full produktionskapacitet 2026 (20).

(169)

Kommissionen ansåg vidare att de slutgiltiga antidumpningstullarna, som fastställts till en nivå som motsvarade dumpningen, inte var oöverkomliga. Skälen till detta är för det första att marginalerna för målprisunderskridande låg långt över nivån på tullarna (se tabellen i skäl 204), för det andra att priset på importen från Kina (tabell 4 i förordningen om provisorisk tull) med de slutgiltiga antidumpningstullarna, på grundval av de priser som konstaterades under skadeundersökningsperioden, skulle ligga i ett liknande prisintervall som priserna på importen från tredjeländer utanför Kina (tabell 12), och för det tredje att tullens inverkan på användarna är begränsad, så som förklaras i avsnitt 7.3.2 nedan. Importen från Kina till unionen förväntades därför fortsätta, om än i mindre volymer, eftersom den förblir konkurrenskraftig även med de gällande antidumpningsåtgärderna. Åtgärderna förväntades säkerställa en fortsatt och ökande försörjning från unionsproducenten och återställa lika villkor utan att blockera importen från Kina. Kommissionen ansåg därför att lysinproducenterna i andra tredjeländer utanför Kina skulle kunna anpassa sig till marknadsvillkoren och vid behov öka de importerade volymerna av lysin till unionen när lika villkor har återställts. Detta argument avvisas.

(170)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande importörernas intresse avvisades synpunkterna på importörernas intresse. Skälen 336–340 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(171)

Dansk Korn og Foder (DAKOFO) hävdade att de föreslagna antidumpningstullarna kommer att leda till en ytterligare årlig kostnad på omkring 230 miljoner danska kronor (30,8 miljoner euro) för danska foderproducenter och att dessa kostnader i slutändan kommer att föras över på djuruppfödarna, minska deras globala konkurrenskraft och öka kostnaderna för livsmedelsproduktion i Danmark och unionen.

(172)

DAKOFO uppmanade kommissionen att överväga alternativa åtgärder för att ta itu med problemen utan att skada konkurrenskraften hos EU:s foderproducenter och djuruppfödare, till exempel att underlätta investeringar i ytterligare produktionskapacitet för lysin i Europa, minska importberoendet genom marknadsdrivna snarare än protektionistiska åtgärder, effektivisera godkännandeprocesserna för alternativa foderingredienser och säkerställa att europeiska foderproducenter har tillgång till råvaror till konkurrenskraftiga globala priser.

(173)

Barentz och CESFAC påstod att ett antagande av antidumpningsåtgärder skulle påverka unionens intresse negativt, eftersom de negativa effekterna på hela värdekedjan för lysin i unionen skulle väga tyngre än klagandens intressen och eftersom införandet av antidumpningsåtgärder skulle öka kostnaderna för djurfoder och försvaga konkurrensen på unionsmarknaden. CESFAC hävdade vidare att användarindustrin i senare led har små vinstmarginaler och att djurfoder står för ungefär 65 % av kostnaderna för att producera fläsk- och fjäderfäprodukter.

(174)

Barentz hävdade att jordbrukarna kommer att drabbas av högre kostnader, som de måste föra över till sina kunder på grund av de mycket låga vinstmarginalerna. Enligt Barentz skulle åtgärderna kunna leda till att jordbrukarna blir mindre konkurrenskraftiga än djuruppfödare från tredjeländer som inte drabbas av ökade kostnader för lysin och som till och med kan dra nytta av ett lägre lysinpris om de kinesiska exportörerna riktar om sina lysinvolymer till tredjeland.

(175)

När det gäller synpunkterna från DAKOFO och Barentz angående tullens inverkan på jordbrukarnas ekonomiska ställning konstaterade kommissionen att dessa påståenden var ogrundade. Under alla omständigheter ansåg kommissionen att en merkostnad på mindre än 1 % för producenterna av djurfoder (se skäl 179 nedan) inte nödvändigtvis skulle innebära en merkostnad för jordbrukarna, beroende på vilka kostnader producenterna för över till jordbrukarna. Den ytterligare kostnadsökningen skulle i alla händelser leda till en mycket mindre kostnadsökning för griskött och fjäderfäkött, eftersom djurfoder bara är en del, om än viktig, av uppfödningskostnaderna. Detta påstående avvisades därför.

(176)

Kommissionen besvarade de övriga synpunkterna från DAKOFO, CESFAC och Barentz i avsnitt 7.3.2.

(177)

European Feed Manufacturers’ Federation (FEFAC) lämnade in en konsekvensbedömning av de provisoriska antidumpningstullarna på import av lysin från Kina. Undersökningen baserades på simuleringar i sju regioner i unionen (som omfattar 25 av unionens medlemsstater) och jämförde olika scenarier för prisökningar på lysin till följd av införandet av antidumpningsåtgärderna mot ett referensscenario motsvarande det genomsnittliga priset på lysinsulfat och lysinhydroklorid under perioden januari 2023–mars 2024. FEFAC drog slutsatsen att produktionskostnaderna för industrifoder till svin och fjäderfä skulle kunna öka i intervallet 1,11 %–1,51 % på EU-nivå, vilket skulle leda till ökade produktionskostnader för industrifoder till svin och fjäderfä på 300–400 miljoner euro, beroende på scenarierna, och en uppskattad merkostnad på 100–140 miljoner euro för jordbrukare som gör sina egna blandningar. När det gäller förbrukningen av sojaskrå uppskattade FEFAC att efterfrågan skulle kunna öka med mellan 450 000 och 600 000 ton.

(178)

Kommissionen konstaterade att det fanns flera väsentliga brister i FEFAC:s konsekvensbedömning, särskilt när det gällde beräkningen av priserna på cif-nivå, där verkningarna av de tullar om fastställts preliminärt hade överskattats. Kommissionen noterade även att FEFAC:s scenarier baserades på tullnivåerna i förordningen om provisorisk tull, vilka var betydligt högre än de som slutligen fastställdes.

(179)

Mot bakgrund av de reviderade tullnivåerna bedömde kommissionen deras inverkan utifrån det kontrollerade svaret på frågeformuläret från den enda samarbetsvilliga användaren, Vall Companys, en viktig producent av djurfoder och köttprodukter. Kommissionen tillämpade slutgiltiga antidumpningstullar på användarens inköp av lysin under undersökningsperioden och fastställde att lysinets andel av produktionskostnaderna för djurfoderprodukter skulle öka med mindre än 1 %. Detta gäller i ett värsta scenario där alla andra omständigheter (inköpskällor, inköpspriser exklusive tullar, foderblandningar) förblir desamma, vilket är osannolikt eftersom de ekonomiska aktörerna kan förväntas anpassa sig till ändrade omständigheter och därmed minska sina kostnader genom inköp från billigare källor (t.ex. andra tredjeländer utanför Kina), inköp från källor utan antidumpningstullar eller ändring av foderblandningen för att minska halten av lysin. Kommissionen tog bland annat hänsyn till att användarna kan byta till billigare lysinleverantörer (oavsett om de omfattas av antidumpningstullar eller inte) eller justera sina foderblandningar för att minska halten av lysin.

(180)

På denna grund vidhöll kommissionen att åtgärderna skulle leda till mycket begränsade konsekvenser för producenterna av djurfoder.

(181)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FEFAC att prisnoteringen för lysin har ökat med 47 % sedan undersökningen inleddes, vilket i sin tur skulle medföra ytterligare konsekvenser för lysinanvändarna (uppskattningsvis 220–240 miljoner euro för foderindustrin och 300 miljoner euro för jordbrukare som gör sina egna blandningar) än vad som beräknades i FEFAC:s inledande konsekvensbedömning.

(182)

Kommissionen konstaterar i skäl 214 nedan att priserna på importen från Kina, enligt Eurostats importstatistik, har ökat efter undersökningsperioden, men att de ligger 9–15 %, och inte 47 %, över de genomsnittliga priserna under undersökningsperioden. I skäl 179 ovan drog kommissionen slutsatsen att kostnadsandelen för lysin i produktionskostnaderna för djurfoderprodukter skulle öka med mindre än 1 %. Även om priset på lysin ökade med 9–15 % skulle kostnadseffekten på djurfoder vara mindre än 1 %. Påståendet avvisades.

(183)

CESFAC och Vall Companys hävdade att en kostnadsökning för djurfoder på mindre än 1 % motsvarade omkring 220 miljoner euro för alla unionsproducenter av djurfoder och att den ytterligare kostnaden var viktig med tanke på djurfoder- och köttproducenternas låga vinster.

(184)

Kommissionen noterade de argument som framfördes av CESFAC och vidhöll att merkostnadernas konsekvenser och möjligheten för lysinanvändare att absorbera eller föra över dessa merkostnader hade analyserats noggrant av kommissionen. I skäl 179 ovan drog kommissionen slutsatsen att en kostnadsökning för djurfoder på mindre än 1 % kan absorberas eller föras vidare av industrierna i senare led.

(185)

Barentz och FEFAC hävdade att huvudalternativet för att ersätta lysin som fodertillsats är att använda andra källor till råprotein, främst sojabönor, och att användningen av sojabönor i djurfoder skulle öka om antidumpningstullarna införs. Sojabönor är en mindre kostnadseffektiv lösning för produktion av djurfoder och har en negativ miljöpåverkan, eftersom produktionen av soja är kopplad till avskogning i tredjeländer och användningen av sojabönor i djurfoder bidrar till ökade utsläpp av metan, dikväveoxid och koldioxid. FEFAC uppskattade i sin konsekvensbedömning att användningen av sojaskrå skulle öka med 3 %, vilket motsvarar en ökad efterfrågan på 500 000 ton som skulle behöva importeras från tredjeländer. DAKOFO upprepade de negativa miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna och hävdade att de danska foderproducenterna, för att kompensera för de högre priserna på lysin, kan komma att justera foderblandningarna, vilket skulle leda till en ökad årlig efterfrågan på import av sojabönor med omkring 20 000–40 000 ton per år och medföra en förlust för de danska foderproducenterna på 1–2 miljoner euro.

(186)

När det gäller miljöpåverkan betonade klaganden att koldioxidavtrycket från lysin som produceras i unionen är fem gånger lägre än koldioxidavtrycket från lysin som produceras i Kina och tre gånger lägre än det lysin som produceras i tredjeländer utanför Kina. Klaganden hävdade därför att den fortsatta importen av kinesiskt lysin bidrar till problemet med koldioxidläckage och undergräver den gröna given och andra av unionens miljöambitioner.

(187)

Kommissionen analyserade påståendena om negativ miljöpåverkan och noterade att konsekvensbedömningen saknade ett korrekt samband mellan det ökade priset på lysin och den andel av fodervolymerna som skulle ersättas med sojabönor som källa till råprotein. I konsekvensbedömningen konstaterades korrekt att sojabönor kan användas för att ersätta lysin i djurfoder, men på grund av ett antal felaktiga antaganden drogs inga avgörande slutsatser om de ökade importvolymerna. Även om importen av sojaskrå skulle öka i unionen hade den omfattats av EU:s förordning om avskogningsfria produkter (21), vilket hade säkerställt en korrekt hantering av eventuella miljöproblem. Påståendet avvisades därför.

(188)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CESFAC och Vall Companys att kommissionen inte hade bedömt försörjningstryggheten för sojaskrå med avseende på de amerikanska tullarna och de efterföljande motåtgärderna från tredjeländer. CESFAC och Vall Companys hävdade att de amerikanska tullarna på kinesisk import och de motåtgärder som antagits av Kina hade stört de globala handelsflödena för sojabönor. CESFAC och Vall Companys hävdade att importen av brasilianska sojabönor till Kina skulle öka i framtiden, på bekostnad av importen av amerikanska sojabönor, vilket skulle leda till direkt konkurrens om importen av brasilianska sojabönor till unionen. CESFAC och Vall Companys förväntade sig även att priset på sojabönor kommer att stiga om en ökad import av sojabönor till Kina och införandet av EU:s förordning om avskogningsfria produkter leder till en brist på unionsmarknaden.

(189)

Kommissionen noterade att de amerikanska tullarna och de efterföljande motåtgärderna hade utvecklats ständigt sedan början av 2025 och att det därför var svårt att avgöra hur de påverkade importen av sojabönor till unionen. När det gäller importen av sojabönor från Brasilien noterade kommissionen att handelsavtalet mellan EU och Mercosur skulle minska de exporttullar som Mercosur hade infört på exporten till EU av sojabönsprodukter, vilka tillhör de viktigaste foderingredienserna inom unionens djuruppfödning. Kommissionen konstaterade även att CESFAC och Vall Companys medgav att prisfluktuationerna även påverkade importen av sojabönor. Detta påstående stred inte mot ”principen om minsta möjliga kostnad”. Tvärtom kommer producenterna av djurfoder sannolikt att välja lysin om priset på sojabönor stiger.

(190)

FEFAC påstod att alla foderblandningsproducenter i EU inte har utrustning för att bearbeta flytande lysin och att det därför är nödvändigt att importera lysinhydroklorid och lysinsulfat från Kina. Enligt samma linje hävdade CESFAC att fasta former av lysin i pulverform och flytande former av lysin inte är utbytbara för användarna ur ett praktiskt eller tekniskt perspektiv och att införandet av antidumpningsåtgärder på ett oproportionerligt sätt skulle påverka små och medelstora foderproducenter, förblandningsföretag och foderproducenter på jordbruksföretagen som är beroende av fasta former av lysin från kinesiska exporterande producenter och inte kan övergå till flytande former av lysin.

(191)

Klaganden påstod att den spanska förbrukningen av flytande lysin varit betydligt högre under de senaste åren, vilket tyder på att kunderna inte är begränsade till att använda lysinhydroklorid och lysinsulfat. Klaganden hävdade att spanska foderföretag kan förbruka mycket större mängder flytande lysin utan att behöva investera i ny utrustning och att den ökade förbrukningen av flytande lysin mellan 2023 och 2024 bekräftade att leverantörer av lysin utanför Kina redan börjat komma tillbaka till EU-marknaden, tack vare den positiva effekten av antidumpningsundersökningen, och sannolikt kommer att fortsätta om slutgiltiga åtgärder införs.

(192)

När det gäller användarnas möjligheter att vid behov byta från fast till flytande lysin, eller vice versa, konstaterade kommissionen med hjälp av uppgifter från Feedinfo att förbrukningen av flytande lysin var mycket högre 2021 än under de följande åren (22). Eftersom Kina inte exporterar flytande lysin till EU kan denna utveckling tillskrivas förlusten av kvantiteter och marknadsandelar för tredjeländer utanför Kina och unionsindustrin. Uppgifterna i Feedinfo visar även en ökad förbrukningen av flytande lysin mellan 2023 och 2024, vilket tyder på att ett antal användare redan kan växla mellan fast och flytande lysin. Klaganden lämnade även in uppgifter från specialiserad marknadsinformation som visade att importen av lysinhydroklorid från tredjeländer utanför Kina ökade betydligt under 2024 (från 207 ton under första kvartalet till 3 262 ton under fjärde kvartalet), efter inledandet av undersökningen, medan ingen lysinhydroklorid exporterades av tredjeländer utanför Kina under skadeundersökningsperioden (23). Kommissionen drog därför slutsatsen att producenterna av djurfoder även i fortsättningen kommer att kunna välja mellan fast och flytande lysin även om importen från Kina minskar.

(193)

För det andra noterade kommissionen att skälet till att flytande lysin var den viktigaste produkttyp som importerades till unionen från andra länder än Kina under skadeundersökningsperioden inte var tredjelandsproducenternas oförmåga att producera eller sälja lysinhydroklorid eller lysinsulfat, utan prisnedgången till följd av den överväldigande närvaron av kinesisk import av lysinhydroklorid och lysinsulfat på marknaden. När åtgärderna har införts kommer det återigen att vara attraktivt för producenter i tredjeländer att sälja andra produkter än flytande lysin i unionen. Den vanligaste tillverkningsmetoden innebär att lysinproducenterna först erhåller flytande lysin och sedan omvandlar det till lysinhydroklorid eller lysinsulfat med hjälp av en torkningsutrustning. Således är det en enkel process för lysinproducenterna att omvandla flytande lysin till lysin i pulverform. Kommissionen avvisade detta argument.

(194)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande användarnas intresse bekräftades skälen 341–347 i förordningen om provisorisk tull.

(195)

CESFAC och Vall Companys ifrågasatte om Eurolysines försäljningsvolym på unionsmarknaden kommer att öka efter införandet av antidumpningsåtgärderna. CESFAC och Vall Companys befarade att Eurolysine, efter att ha köpts upp av Groupe Avril, kommer att sälja betydande volymer lysin för företagsintern användning till stöd för Avrils egen djurfoderverksamhet, Sanders, och sluta sälja lysin till sina konkurrenter inom djurfodersektorn.

(196)

Klaganden avvisade farhågorna att Groupe Avrils förvärv av Eurolysine skulle leda till avskärmning av unionsmarknaden för lysin. Klaganden underströk att Eurolysine fortfarande är en oberoende affärsenhet inom Groupe Avril, som dessutom inte är ett vertikalt integrerat foderföretag, vilket innebär att Sanders, ur Eurolysines perspektiv, är en potentiell kund precis som Vall Companys och alla andra. Klaganden påpekade även att Sanders inte köper några betydande volymer lysin. Kommissionen välkomnade klagandens försäkran om att unionsindustrins lysin inte kommer att reserveras för företagsintern användning och avvisade därmed påståendet.

(197)

CESFAC hävdade att rådets förnyelse av de tullfria autonoma tullkvoterna för import av lysinhydroklorid och flytande lysin (tullkvot 092563) och import av lysinsulfat (tullkvot 092925) (24) visar att Eurolysine fortsätter att producera otillräckliga mängder lysin för att försörja användarna i unionen, att användare i EU som producerar djurfoder och läkemedel fortsätter att vara beroende av import av lysin, och att det fortfarande ligger i unionens intresse att säkerställa tillgången på lysin och undvika störningar på marknaden. CESFAC påstod att de provisoriska antidumpningstullarna strider mot de tullfria autonoma tullkvoterna och att de därför är av intresse för unionen.

(198)

Kommissionen påpekade att rådet regelbundet ser över de gällande kvoterna för att säkerställa att deras fortsatta existens inte strider mot någon annan unionspolitik. Eftersom undersökningen pågick när de tullfria autonoma tullkvoterna godkändes och de slutgiltiga avgörandena ännu inte hade fattats, anser kommissionen inte att de provisoriska antidumpningstullarna strider mot de tullfria autonoma tullkvoterna för lysin.

(199)

Dessutom noterade kommissionen Tjeckiens, Ungerns, Italiens, Nederländernas, Rumäniens, Slovakiens, Spaniens och Frankrikes gemensamma uttalande om den europeiska kemiska industrins krav (25) på en EU-rättsakt om kritiska kemikalier vid konkurrenskraftsrådet den 12 mars 2025 (26), där lysin klassificeras bland de kritiska kemikalierna. Med tanke på att de åtta medlemsstaterna uttryckligen anger lysin som en kritisk kemikalie som unionen måste skydda vägde kommissionen in deras ståndpunkt i bedömningen av unionens intresse. Mot bakgrund av den betydande överproduktionen i Kina ansåg kommissionen även att upprätthållandet av unionens produktion av lysin bidrar till unionens ekonomiska säkerhet. Argumentet att antidumpningstullarna strider mot de tullfria autonoma tullkvoterna avvisades.

(200)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande unionens intresse bekräftades skäl 348 i förordningen om provisorisk tull.

(201)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(202)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod Eppen att användarna i unionen, på grund av den begränsade försörjningskällan och särskilt den otillräckliga tillgången inom unionsindustrin, kommer att behöva fortsätta att importera lysin från Kina och betala antidumpningstullen, vilket kommer att leda till ökade kostnader för producenter av djurfoder och djuruppfödare. Eppen ansåg att ett minimiimportpris eller fasta tullar per ton skulle vara en lämpligare form av antidumpningsåtgärder.

(203)

Påståendet var inte väl underbyggt, och Eppen kunde inte förklara varför en fast tull skulle vara lämpligare. Dessutom underströk kommissionen att fasta tullar sannolikt inte är ett effektivt rättsmedel för varor som är föremål för betydande prisvariationer över tid. Påståendet avvisades därför.

(204)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(205)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser och bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina”.

(206)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (27). Begäran måste innehålla all relevant information som visar att ändringen inte inverkar på företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget kommer en förordning om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(207)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga vid uppvisandet av en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Om ingen sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina”.

(208)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(209)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(210)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(211)

Exporterande producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande producenten bör kunna styrka följande: i) Företaget exporterade inte den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, ii) företaget är inte närstående någon exporterande producent som gjorde detta, och iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(212)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(213)

Såsom anges i avsnitt 1.2 beslutade kommissionen att importen av den undersökta produkten skulle registreras.

(214)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in genom registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda.

(215)

Enligt artikel 10.4 d i grundförordningen kan tullar tas ut retroaktivt om ”utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden ytterligare en betydande ökning av import äger rum vilken med hänsyn till tidpunkten, omfattningen och övriga omständigheter sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas”.

(216)

För denna analys jämförde kommissionen först de genomsnittliga månatliga importvolymerna av den berörda produkten under undersökningsperioden med de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den sista hela månaden före införandet av provisoriska åtgärder. Kommissionen fastställde att importen från Kina hade ökat med 32 %. Även vid en jämförelse mellan de genomsnittliga månatliga importvolymerna av den berörda produkten under undersökningsperioden och de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den månad då de provisoriska åtgärderna infördes kunde kommissionen konstatera en ökning av importen från Kina med 43 %.

(217)

Priserna på importen från Kina har emellertid ökat sedan den nuvarande undersökningen inleddes och låg 9–15 % över genomsnittspriserna under undersökningsperioden. Kommissionen har inga uppgifter i ärendet om att unionsindustrin skulle skadas ytterligare trots en sådan prisökning.

(218)

Mot bakgrund av ovanstående, och särskilt med tanke på den betydande prisökningen på importen från Kina sedan undersökningen inleddes, drog kommissionen slutsatsen att de villkor som fastställs i artikel 10.4 i grundförordningen för retroaktiv tillämpning av den slutgiltiga antidumpningstullen inte var uppfyllda.

(219)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (28) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(220)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande om de åtgärder som föreskrivs i denna förordning.