Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1342 av den 11 juli 2025 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av flerskiktsträgolv med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 16 maj 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av flerskiktsträgolv med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 4 april 2024 av European Parquet Federation (klaganden). Klagomålet ingavs för unionens flerskiktsträgolvsindustris räkning i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, vilken var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2733 (förordningen om registrering) (3).

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 18 december 2024 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. De synpunkter som mottogs behandlas i skäl 390 i förordningen om provisorisk tull.

(5)

Den 15 januari 2025 införde kommissionen provisoriska antidumpningstullar på import av flerskiktsträgolv med ursprung i Kina genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/78 (4) (förordningen om provisorisk tull).

(6)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter) lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära slutsatserna inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull. Dessa berörda parter var följande:

(7)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Forest, Fusong, Jinfa, CNFPIA och FEP hördes.

(8)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. För att komma fram till de slutgiltiga avgörandena beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av flerskiktsträgolv med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(10)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade flera parter skriftliga synpunkter. Dessa berörda parter var följande: Amorim, Alliance of MWF Importers (AUMI), Barth, Corà Domenico & Figli Spa (Corà Domenico), CNFPIA, FEP, Holz-Richter GmbH (Holz-Richter), Forest, Fusong, Jinfa, Lovelin of London Ltd (Lovelin), MEFO Floor, Puderbach och Thede & Witte.

(11)

Parter som begärde att bli hörda gavs även möjlighet till detta. Amorim, Barth, CNFPIA, Holz-Richter, Forest, Fusong, Jinfa och Thede & Witte hördes.

(12)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande inledandet av undersökningen efter införandet av provisoriska åtgärder bekräftades skälen 20–28 i förordningen om provisorisk tull.

(13)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande urvalet av unionsproducenter, importörer och exporterande producenter i Kina bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 6–12 i förordningen om provisorisk tull.

(14)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 19 i förordningen om provisorisk tull.

(15)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den undersökta produkten, den berörda produkten och den likadana produkten bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 29–33 i förordningen om provisorisk tull.

(16)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande förekomsten av betydande snedvridningar i det berörda landet bekräftade kommissionen sina resultat och slutsatser i skälen 43–137 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

Synpunkter på valet av representativt land och kommissionens beräkning av referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst lämnades av European Parquet Federation (FEP) och dess medlemmar, som agerade som klaganden i denna undersökning, fyra importörer, nämligen Puderbach, Amorim, MEFO Floor och Barth, och av de tre exporterande producenter som ingick i urvalet, dvs. Jinfa-koncernen, Fusong-koncernen och Forest-koncernen.

(18)

FEP stödde kommissionens val av representativt land och beräkningen av referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst, i enlighet med förordningen om provisorisk tull.

(19)

Puderbach, Amorim, MEFO Floor och Barth hävdade att de turkiska företag som användes i förordningen om provisorisk tull för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst är olämpliga eftersom dessa företag inte producerar den undersökta produkten. Puderbach, Amorim, MEFO Floor och Barth uppgav också att det finns företag i Sydostasien och i Europa (utanför EU) som inte har beaktats av kommissionen.

(20)

Kommissionen noterade att ingen av dessa parter identifierade några specifika företag i sina respektive inlagor, eller några specifika länder där företag som producerar flerskiktsträgolv och har lättillgängliga finansiella uppgifter skulle kunna hittas, och inte heller föreslog de någon annan metod för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst. Dessa påståenden avvisades därför.

(21)

Jinfa-koncernen och Fusong-koncernen hävdade att Turkiet inte är ett lämpligt representativt land, särskilt inte jämfört med Malaysia. Dessa parter hävdade därför att Malaysia borde användas som representativt land i stället för Turkiet.

(22)

Forest-koncernen hävdade att de försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och den vinst som beräknats på grundval av uppgifter från de turkiska företag som identifierats av kommissionen är orimligt höga och att de malaysiska producenterna borde användas i stället.

(23)

Alla de tre exporterande producenter som ingick i urvalet uppgav att om kommissionen bibehåller valet av Turkiet som representativt land, bör den göra en justering nedåt av de referensvärden som beräknats för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst.

(24)

Ovanstående påståenden och argument från de exporterande producenter som ingick i urvalet presenteras och behandlas närmare nedan.

(25)

Jinfa-koncernen och Fusong-koncernen hävdade att Turkiet inte är ett lämpligt representativt land på grund av landets exceptionella ekonomiska situation och i synnerhet hyperinflationen år 2023 (dvs. undersökningsperioden), som enligt deras mening oundvikligen påverkade alla produktionskostnader och andra ekonomiska indikatorer och gjorde dem otillförlitliga som källa för fastställandet av normalvärdet. När det gäller detta påstående lade de fram följande argument:

(26)

När det gäller led a ovan noterade kommissionen att i motsats till vad parterna hävdar innebär inte kravet på att det representativa landet ska ha en liknande ekonomisk utvecklingsnivå att alla huvudsakliga ekonomiska indikatorer måste ligga på liknande nivåer. Ett lands ekonomiska utvecklingsnivå bedöms i allmänhet utifrån dess inkomstnivå, och Världsbankens klassificering är därför ett väletablerat kriterium enligt kommissionens praxis och som bekräftats av unionens domstolar (5). Enligt denna klassificering var både Turkiet och Kina övre medelinkomstländer 2023 och hade därför en liknande ekonomisk utvecklingsnivå, oavsett ländernas olika inflationstakt. Mot bakgrund av detta avvisades påståendena i fråga.

(27)

När det gäller led b ovan noterade kommissionen att parterna verkar blanda ihop kostnadsökningar i nominella termer, som faktiskt kan tillskrivas inflationen, med kostnadsökningar i reala termer, som kan tillskrivas andra faktorer. Både när det gäller arbetskraft och el ökade kostnaderna i reala termer för dessa faktorer från 2022 till 2023. Ökningarna av arbetskraftskostnaderna var till stor del ett resultat av den turkiska regeringens politiska beslut, inbegripet beslut som fattades strax före landets presidentval 2023 (6). Kostnadsökningarna för el följde liknande tendenser i många andra länder och var sannolikt kopplade till Rysslands militära angrepp mot Ukraina. Under alla omständigheter finns det inga bevis för att dessa ökningar i reala termer orsakades av inflationen. Om det funnes ett orsakssamband skulle det faktiskt gå i motsatt riktning, det vill säga en ökning av de verkliga kostnader som driver på inflationen snarare än tvärtom. Mot bakgrund av dessa överväganden avvisades påståendena i fråga.

(28)

När det gäller led c ovan noterade kommissionen inledningsvis att kravet på icke snedvridna referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst i artikel 2.6a a i grundförordningen bör placeras i sitt lämpliga rättsliga sammanhang, dvs. betydande snedvridningar enligt definitionen i artikel 2.6a b i grundförordningen. Mot bakgrund av detta ansåg kommissionen att förekomsten av inflation i ett land inte automatiskt gör finansiella uppgifter från det landet snedvridna och orimliga.

(29)

Kommissionen noterade också att det inte finns bevis för någon tydlig koppling mellan inflation och hög lönsamhet för företag som är verksamma inom tillverkningssektorer, såsom sektorn för flerskiktsträgolv eller den bredare träsektorn.

(30)

Såsom förklaras i skälen 46 och 47 nedan gick kommissionen oavsett med på att använda en alternativ källa till finansiella uppgifter för att fastställa ett icke snedvridet och tillförlitligt referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst för företag som är verksamma inom den bredare träsektorn i Turkiet. Denna källa är lättillgänglig och innehåller redan en justering för inflation. Kommissionen ansåg därför att led c är irrelevant och påståendena i fråga avvisades.

(31)

Dessutom hävdade alla tre exporterande producenter som ingick i urvalet att det är lämpligare att använda uppgifter från Malaysia för att fastställa rimliga och icke snedvridna referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst. För att styrka sitt påstående förlitade sig de exporterande producenter som ingick i urvalet på följande argument:

(32)

När det gäller led a noterade kommissionen att sektorn för flerskiktsträgolv är betydligt mer utvecklad i Turkiet än i Malaysia, såsom förklaras i skäl 162 i förordningen om provisorisk tull. Argumentet i fråga avvisades därför.

(33)

När det gäller led b noterade kommissionen att dess uttalande i förordningen om provisorisk tull om karaktären på Unilin (Malaysia) Sdn. Bhds verksamhet inte är spekulativt. Eftersom företaget ingår i en multinationell koncern och dess verksamhet är inriktad på produktion har det bekräftats (9) att Unilin (Malaysia) Sdn. Bhd endast säljer sina tillverkade varor inom koncernen och för närvarande inte bedriver försäljning med oberoende parter. Därför är vissa funktioner när det gäller försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, t.ex. försäljning, marknadsföring, forskning och utveckling, i stor utsträckning centraliserade, och deras kostnader ingår inte och återspeglas inte i företagets rapporterade försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Det är därför helt berättigat att inte beakta detta företags finansiella uppgifter för fastställandet av referensvärdet för vinst och för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader.

(34)

När det gäller Kim Teck Lee Timber Flooring Sdn. Bhd klargjorde kommissionen dessutom att den inte anser att dess försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader (18,5 %) och vinst (8,8 %), båda uttryckta i procent av sålda varor, är orimliga i sig. Med tanke på den mycket specifika och icke-representativa karaktären hos den produkt som produceras av detta företag anser kommissionen det dock inte lämpligt att enbart basera sig på detta företag för att fastställa referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst.

(35)

Argumenten rörande led b avvisades därför.

(36)

När det gäller led c kunde kommissionen för två av de tre företagen, dvs. Dominant Enterprise Berhad och Hevea Board Berhad, inte fastställa några bevis för att företagen faktiskt producerar flerskiktsträgolv, och Forest-koncernen lade inte heller fram någon sådan bevisning. Som Forest-koncernen uppgav var deras ekonomiska rapporter dessutom antingen inte tillgängliga för den berörda perioden eller så uppvisade de förluster. När det gäller det tredje företaget, dvs. KLK Hardwood Flooring Sdn Berhad, noterade kommissionen att den ekonomiska rapport som lämnats in av Forest-koncernen inte rör detta företag, utan den koncern som företaget tillhör, dvs. Kuala Lumber Kepong Berhad-koncernen. Koncernen, som har en lång rad verksamheter, hade en enorm konsoliderad intäkt på omkring 5,1 miljarder US-dollar 2023 (till och med den 30 september 2023), med en positiv vinst. Som jämförelse hade KLK Hardwood Flooring Sdn Berhad enligt Orbis en intäkt på omkring 16 miljoner US-dollar och en negativ vinst under samma period. Det står därför klart att inget av dessa företag kan användas för att fastställa icke snedvridna och skäliga belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst. Påståendena i fråga avvisades därför.

(37)

När det gäller led d noterade kommissionen att artikel 2.6a a i grundförordningen inte är normativ när det gäller vilka kriterier som bör användas för att fastställa huruvida försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader eller vinstmarginaler är rimliga, vilket ger kommissionen ett ganska stort utrymme för skönsmässig bedömning. Även om de respektive marginalerna i unionen eller i det berörda landet inte skulle vara lämpliga som referensvärden kan de vara ytterligare en faktor som kan tjäna som underlag för bedömningen av huruvida referensvärdena i möjliga representativa länder är rimliga. Argumentet i fråga avvisades därför.

(38)

När det gäller led e noterade kommissionen att dess tillvägagångssätt i förordningen om provisorisk tull, tvärtemot vad parterna hävdar, inte motsägs av dess praxis i andra fall. Till skillnad från i det aktuella ärendet var det i ärendet med kornorienterade valsade platta produkter från Kina frågan huruvida kravet på en liknande ekonomisk utvecklingsnivå skulle tolkas snävt och endast avse den specifika industrisektorn, eller, som kommissionen vidhöll, gälla landets övergripande ekonomiska utveckling, vilken återspeglas i Världsbankens klassificering. I ärendet med alkylfosfatestrar från Kina var frågan huruvida den påstått låga utvecklingsnivån för en sektor i ett eventuellt representativt land i sig var tillräcklig för att helt och hållet avfärda det landet, även om det inte fanns några andra potentiella representativa länder. I det aktuella ärendet innebär det faktum att sektorn för flerskiktsträgolv i Malaysia är underutvecklad att de tillgängliga finansiella uppgifternas relevans för fastställandet av rimliga och icke snedvridna referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst ifrågasätts. När det gäller användningen av uppgifter från den bredare träsektorn i Turkiet ansåg kommissionen att det var troligt att den bredare träsektorn är verksam under liknande förhållanden som sektorn för flerskiktsträgolv, till exempel när det gäller material, arbetskraftskostnader, marknadsefterfrågan, konkurrensintensitet och teknisk utveckling. Ju större sektorn för flerskiktsträgolv är, desto troligare blir faktiskt sådana likheter. Jämfört med de tiotals företag i Turkiet som producerar flerskiktsträgolv är de respektive företag som identifierats för Malaysia fortfarande färre än fem. Dessutom är exporten av flerskiktsträgolv från Turkiet fortfarande betydligt högre jämfört med Malaysia. Mot bakgrund av detta drog kommissionen slutsatsen att finansiella uppgifter från den bredare träsektorn i Turkiet kunde användas för att fastställa ett rimligt och icke snedvridet referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst. I vilket fall som helst är kommissionens tidigare praxis inte bindande, eftersom varje fall bedöms utifrån sina egna förutsättningar. Parternas argument i fråga avvisades därför.

(39)

När det gäller led f behandlas detta i skäl 47.

(40)

Exporterande producenter hävdade också att om kommissionen insisterar på Turkiet ska den göra justeringar nedåt av de beräknade försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnaderna och av den beräknade vinsten. Den bör särskilt göra följande:

(41)

När det gäller led a ovan gick kommissionen, såsom förklaras i skälen 46 och 47, med på att använda en alternativ källa till finansiella uppgifter. Påståendet om transportrelaterade kostnader i Ormas ekonomiska rapport avvisades därför.

(42)

När det gäller led b ovan ansåg kommissionen att även om den separat redovisade posten ”nettovinst/nettoförlust på rapportering om den monetära nettopositionen” är kopplad till inflationen, kan avdrag av detta inte anses vara ett lämpligt sätt att justera vinsten för inflation. Det går således inte att anta att, om denna post uteslöts, att den resulterande vinsten skulle motsvara företagets vinst i ett scenario med låg eller ingen inflation. Detta beror på att inflationen också skulle påverka intäkter och kostnader som inte ingår i denna post, såsom (nominella) ökade kostnader för insatsvaror och priser på företagets produkter.

(43)

När det gäller led c ovan ansåg kommissionen på samma sätt att avdraget för finansiella utgifter, särskilt ränta, inte skulle leda till de driftskostnader som företaget skulle ha ådragit sig i avsaknad av hög inflation. Detta beror på att företaget skulle ha ådragit sig finansiella utgifter oavsett inflation. Det sätt på vilket de finansiella utgifterna påverkas av inflationen, särskilt som procentandel av kostnaden för sålda varor, skulle dessutom bero på de exakta villkoren i finansieringsöverenskommelserna, t.ex. indexeringen enligt inflationen eller kopplingen till en stabil valuta.

(44)

Kommissionen noterade vidare att dessa justeringar, oavsett parternas argument för justeringar, endast skulle vara möjliga beträffande Ormas finansiella uppgifter, för vilka det finns detaljerade ekonomiska rapporter. För den andra turkiska producenten, AGT, finns ingen sådan detaljerad rapport tillgänglig, och det kan inte antas att de justeringar som är lämpliga för Orma skulle vara lämpliga även för det företaget.

(45)

Som ett alternativ till att justera uppgifterna för enskilda turkiska producenter föreslog Forest-koncernen att man skulle fastställa referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst på grundval av den turkiska regeringens uppgifter om de genomsnittliga driftskostnaderna och rörelsevinsterna för de företag som är verksamma inom ”Tillverkning av varor av trä, kork, halm, rotting o.d.”, dvs. Nace–C-162 (10). Forest-koncernen ansåg att detta skulle vara det rimligaste tillvägagångssättet i detta sammanhang och att uppgifterna från den turkiska regeringen är officiella och tillförlitliga. När det gäller försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader föreslog Forest-koncernen dessutom att man skulle dra av kostnader för transport och försäkring, hantering och lastning/distribution, t.ex. på grundval av ett förhållande som beräknats från Ormas årsredovisning.

(46)

Kommissionen höll med om att de uppgifter som offentliggjorts av Turkiets centralbank om de ekonomiska resultaten för företag med verksamhet enligt Nace–C-162 är officiella och tillförlitliga. Kommissionen noterade dessutom att de på grundval av de totala intäkterna förefaller omfatta en mycket mer omfattande grupp av företag, och därför är det betydligt mindre sannolikt att de påverkas av enskilda företags särdrag. Kommissionen noterade dessutom att dessa uppgifter omfattar justeringar för inflation, vilket ytterligare stärker uppgifternas tillförlitlighet.

(47)

Mot bakgrund av detta samtyckte kommissionen till att använda dessa uppgifter för att fastställa nya referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst. Kommissionen noterade också att den inte har kunnat hitta några finansiella uppgifter med jämförbar omfattning, detaljrikedom och tillförlitlighet för företag som är verksamma i Malaysia.

(48)

Kommissionen ansåg att även om de inte rapporterades under driftskostnader, så uppkommer finansiella utgifter för företagets verksamhet och de borde därför inkluderas i försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader.

(49)

När det gäller transportkostnader och i enlighet med det påstående som beskrivs i skäl 40 ovan noterade kommissionen att det i de uppgifter som offentliggjorts av Turkiets centralbank saknades detaljerad information om dessa kostnader. Företagets begäran om att dra av transportkostnader från försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader avvisades därför.

(50)

När det gäller beräkningen av vinst beaktade kommissionen inledningsvis rörelseresultatet (med inflationsjusteringar) och de finansiella kostnader som rapporterats av Turkiets centralbank.

(51)

På grundval av detta lades försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader uttryckta i procent av kostnaden för sålda varor till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick inledningsvis till 22,0 %. Vinsten uttryckt i procent av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick inledningsvis till 9,7 %.

(52)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde FEP att kommissionen vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst skulle återgå till att använda de finansiella uppgifterna för de turkiska producenter som anges i förordningen om provisorisk tull, i stället för att förlita sig på uppgifterna från Turkiets centralbank för verksamhet som omfattas av Nace–C-162. FEP hävdade att denna kategori omfattar produkter som väsentligt skiljer sig från den berörda produkten ifråga om produktion, kostnader och prissättning, vilket gör denna uppgiftskälla mindre tillförlitlig och mindre lämplig.

(53)

Kommissionen noterade att inget av de två turkiska företag som anges i förordningen om provisorisk tull är producenter av den undersökta produkten. FEP har inte förklarat varför andra företag som ingår i uppgifterna från Turkiets centralbank, jämfört med dessa två företag (vars uppgifter med all sannolikhet också ingår i uppgifterna från Turkiets centralbank), skulle producera produkter som överlag väsentligt skiljer sig från den berörda produkten ifråga om produktion, kostnader och prissättning. Av detta följer att uppgifter om verksamheten hos ett stort antal företag inom den relevanta sektorn, sannolikt inbegripet producenter av den undersökta produkten, är en mer tillförlitlig källa till vad som är rimlig mängd än uppgifter om två företag som inte producerar den undersökta produkten. FEP:s argument avvisades därför.

(54)

FEP påpekade också att kommissionen endast använde rörelseresultatet vid beräkningen av referensvärdet för vinst på grundval av uppgifterna från Turkiets centralbank. Enligt FEP innebär detta en avvikelse från kommissionens standardpraxis. FEP begärde därför att man i stället skulle använda vinsten före skatt, som även omfattar intäkter och kostnader från annan verksamhet samt extraordinära intäkter och kostnader.

(55)

Kommissionen noterade att vinsten före skatt i uppgifterna från Turkiets centralbank inkluderade intäkter från utdelningar från andelsinnehav. Dessa intäkter var ovanligt höga under 2023. Mot bakgrund av detta ansåg kommissionen att vinsten före skatt för detta år, som inkluderar dessa intäkter, inte skulle vara en lämplig grund för beräkningen av ett rimligt vinstbelopp. Denna fråga är inte aktuell för de finansiella uppgifterna för 2022, som kommissionen använde för sina reviderade beräkningar, såsom förklaras i skälen 75–76.

(56)

Fusong upprepade sitt påstående att inflationsnivåerna i Turkiet ifrågasätter lämpligheten av Turkiet som representativt land och att Malaysia i stället bör väljas. Fusong framförde särskilt följande argument:

(57)

När det gäller led a ovan noterade kommissionen att det finns en mängd indikatorer som kan användas för att bedöma ett lands ekonomi, däribland flera indikatorer för sysselsättningsnivåer, skuldsättning, investeringar, handelsbalans och förädlingsvärde inom olika sektorer. Fusong anser visserligen att så många ekonomiska indikatorer som möjligt i det representativa landet behöver ligga nära det berörda landets, men förklarar inte vilka ytterligare indikatorer – utöver inflationen – som är relevanta för att uppfylla kriterierna i artikel 2.6a a i grundförordningen eller vilken relativ vikt dessa bör ha i bedömningen. När det gäller inflationen skulle ett godtagande av Fusongs argument innebära att om det berörda landet är ett land med hyperinflation, skulle endast länder med hyperinflation kunna komma i fråga för valet av representativt land, vilket ofta skulle göra ett sådant val omöjligt. Frågan om inflationens påstådda ”snedvridning” av de relevanta uppgifterna behandlas i skäl 65.

(58)

Kommissionen noterade vidare att bruttonationalinkomsten (BNI) per capita, som Världsbanken använder för att dela in länder i fyra grupper, mäts i en stabil valuta (USD) och därför redan tar hänsyn till skillnader i inflation mellan länder. Användningen av denna indikator är därför en objektiv och hanterbar metod för att bedöma om två länder har en liknande ekonomisk utvecklingsnivå i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, och har genomgående godtagits som lämplig för dessa ändamål av unionens domstolar. När det gäller det krav som fastställs i rättspraxis att kommissionen måste välja ett land där ”priserna bildas under förhållanden som är så likartade som möjligt med förhållandena i exportlandet” klargjorde domstolen att detta krav är uppfyllt genom att kriteriet om likartad ekonomisk utvecklingsnivå är uppfyllt.

(59)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades Fusongs påståenden i led a.

(60)

När det gäller de arbetskraftskostnader som avses i led b noterade kommissionen att enligt de argument som Fusong framförde och de hänvisningar som företaget lämnade till stöd för dessa, var den turkiska regeringens syfte med att höja minimilönerna under 2023 att återställa de turkiska medborgarnas köpkraft. Detta innebär att den turkiska regeringen syftade till att återställa arbetskraftskostnaderna till en nivå som står i proportion till den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. Mot denna bakgrund finns det ingen anledning att anse att nivån på dessa kostnader under undersökningsperioden (uttryckt i CNY) var snedvriden.

(61)

När det gäller de elkostnader som avses i led b noterade kommissionen att Fusong visserligen tycks medge att ökningen (i reala termer) inte har något samband med inflationen, men hävdar att de ändå bör anses vara snedvridna eftersom Kina inte drabbats av liknande ökningar och att Turkiet därför inte uppfyller villkoret om lämplighet för att väljas som representativt land. Kommissionen noterade att med tanke på att det har fastställts att det förekommer betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, är prisutvecklingen i Kina inte relevant för bedömningen av snedvridningar i potentiella representativa länder.

(62)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades Fusongs påståenden i led b.

(63)

När det gäller led c i konstaterade kommissionen att Fusong inte i tillräcklig utsträckning hade styrkt sitt påstående om den påstådda kopplingen mellan inflation och hög lönsamhet, varken för sektorn för flerskiktsträgolv eller för den bredare träsektorn. Såsom förklaras i skäl 42 innebär användningen av redovisningsstandarden IAS 29, som föreskrivs i det allmänna meddelandet om skatteförfarandelagen (sekvens nr 555) för 2023, inte att ett företag i avsaknad av inflation skulle ha uppnått lägre vinster med det belopp som redovisats som monetär nettovinst. Dessutom kan situationen för ett enskilt företag inte generaliseras, varken till sektorn för flerskiktsträgolv eller till den bredare träsektorn.

(64)

Trots detta jämförde kommissionen inflationstakten och lönsamheten under åren 2020–2023, då inflationstakten i Turkiet varierade kraftigt (från 12 % 2020 till en topp på 72 % 2022), med hjälp av finansiella uppgifter som Turkiets centralbank offentliggjort för företag verksamma inom den bredare träsektorn (Nace–C-162). För lönsamheten användes två mått, båda uttryckta i procent av kostnaden för sålda varor: a) rörelseresultat och b) vinst före skatt och före extraordinära intäkter/kostnader (11). Det bör påpekas att dessa uppgifter avser en hel sektor med mer än 2 000 företag och att det därför är mindre sannolikt att de påverkas av särdrag hos enskilda företag. En enkel granskning av uppgifterna visar tydligt att den kraftiga inflationen inte följdes av ökad lönsamhet. Detta beror på att både vinsterna och kostnaderna ökade (12). För att kvantifiera detta samband i uppgifterna beräknade kommissionen korrelationskoefficienten (13), som i detta fall är negativ för båda lönsamhetsmåtten. Kommissionen hävdar inte att detta resultat bör betraktas som ett avgörande bevis för ett negativt samband mellan hög inflation och lönsamhet (dvs. att lönsamheten minskar när inflationen ökar), men det motsäger ändå i hög grad Fusongs påstående att hyperinflation leder till överskattade lönsamhetsuppgifter. Om Fusongs påstående vore korrekt, särskilt för den aktuella perioden och sektorn, skulle man nämligen förvänta sig att se en positiv eller till och med mycket positiv (nära +1) korrelationskoefficient i uppgifterna, vilket inte är fallet:

(65)

När det gäller led c ii, och såsom förklaras i skäl 28, ansåg kommissionen att vid fastställandet av ett icke snedvridet belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst måste innebörden av snedvridning ses i sitt specifika rättsliga sammanhang, nämligen de betydande snedvridningar som anges i artikel 2.6a b i grundförordningen. Utan ett sådant sammanhang förblir innebörden av snedvridning helt vag och öppen. Med tanke på det stora antalet faktorer som påverkar priserna i ett land skulle det, om tolkningen var annorlunda, bli nästan omöjligt att uppfylla kravet på icke snedvridna referensvärden och belopp. Även om den vanliga betydelsen av ”snedvridning” skulle följas, utvidgade tribunalen i CCCME-målet betydelsen av ”snedvridna uppgifter” i samband med ett påstående om att kommissionen hade använt sådana uppgifter för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a i grundförordningen. Tribunalen konstaterade att för att sådana uppgifter ska anses vara ”snedvridna” måste det visas att de ”har manipulerats eller […] inte överensstämmer med verkligheten” (14). Liksom sökandena i CCCME-målet har Fusong inte lagt fram några bevis för detta.

(66)

När det gäller led c iii konstaterade kommissionen att, i motsats till vad Fusong hävdar, de uppgifter som offentliggjorts av Turkiets centralbank innehåller justeringar för inflation, både i intäkterna och i kostnaderna. Även om dessa justeringar inte omfattas av den allmänna meddelandet om skatteförfarandelagen (sekvens nr 555) för 2023, ansåg Turkiets centralbank att de rapporterade finansiella uppgifterna var tillräckligt tillförlitliga, korrekta och informativa för att vara värda att offentliggöras och användas.

(67)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades Fusongs påståenden i led c.

(68)

När det gäller led d klargjorde kommissionen att industriell storlek inte är ett kriterium i sig enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Såsom förklaras i skäl 38 ifrågasätts dock lämpligheten av de tillgängliga finansiella uppgifterna för fastställande av rimliga och icke snedvridna belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst, eftersom sektorn för flerskiktsträgolv i Malaysia är underutvecklad. Detta gäller särskilt eftersom dessa uppgifter är begränsade till ett enda företag med mycket specifik verksamhet som sannolikt inte är representativ för sektorn för flerskiktsträgolv. Kommissionen ansåg därför inte att det var lämpligt att enbart grunda sig på detta företags uppgifter för att fastställa rimliga och icke snedvridna belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst. Däremot ansåg kommissionen att storleken på sektorn för flerskiktsträgolv i Turkiet gör det sannolikt att den bredare träsektorn verkar under liknande villkor som sektorn för flerskiktsträgolv, och att uppgifterna för den bredare träsektorn i Turkiet därför kan användas för att fastställa rimliga och icke snedvridna belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst. När det gäller Fusongs begäran om att använda uppgifter för den bredare träsektorn i Malaysia förklarades i skäl 47 att kommissionen inte kunde hitta sådana uppgifter. Fusong lämnade inte heller sådana uppgifter och föreslog inte heller några möjliga källor.

(69)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades Fusongs påståenden i led d.

(70)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade Fusong synpunkter på beräkningen av vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och hävdade att kommissionen visserligen hade inkluderat de finansiella kostnaderna i försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna, men att samma finansiella kostnader inte hade dragits av från vinsten, som baserades på rörelseresultatet och inte på vinsten före skatt. De metoder som använts för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst var därför inkonsekventa och asymmetriska.

(71)

Kommissionen noterade att i de finansiella uppgifter som Turkiets centralbank offentliggjort för företag med verksamhet enligt Nace–C-162 ingår i intäkterna från annan verksamhet en post som kallas ”Utdelningar från andelar”. För 2023, som är det år som ursprungligen användes för kommissionens beräkning, var denna post ovanligt hög jämfört med alla tidigare år och skulle ha en betydande inverkan om den inkluderades i beräkningen av vinstbeloppet.

(72)

Därför använde kommissionen i sin beräkning av vinstbeloppet i dokumentet med det allmänna utlämnandet först rörelseresultatet, som inte omfattar ovannämnda post, dividerat med kostnaderna för sålda varor. Vid beräkningen av ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader använde kommissionen summan av rörelsekostnader och finansieringskostnader (lång- och kortfristiga skulder), även denna dividerad med kostnaderna för sålda varor.

(73)

Fusongs påstående att ovanstående metod för beräkning av referensvärden för vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader är inkonsekvent och asymmetrisk befanns vara berättigat. Rörelseresultatet bör visserligen även omfatta respektive finansieringskostnader för att företaget ska vara lönsamt, men sådana finansieringskostnader hade även inkluderats i beräkningen av försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader. Med andra ord inkluderade den metod som användes i dokumentet med det allmänna utlämnandet finansiella kostnader i båda beloppen, vilket ledde till dubbelräkning av finansiella kostnader.

(74)

För att rätta till dubbelräkningen skulle det vara nödvändigt att använda vinsten före skatt, som dock skulle omfatta ”utdelningar från andelar”, som enligt förklaringen i skäl 71 konstaterades vara ovanligt höga. Det drogs därför slutsatsen att det inte är lämpligt att använda de uppgifter som Turkiets centralbank offentliggjort för företag med verksamhet enligt Nace–C-162 för 2023, eftersom sektorns lönsamhet påverkades kraftigt av denna post.

(75)

Med hänsyn till ovanstående reviderade kommissionen sin beräkning av beloppen för vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader med hjälp av de finansiella uppgifter som Turkiets centralbank offentliggjort för företag med verksamhet enligt Nace–C-162 för 2022. Under det året, liksom under tidigare år, var utdelningarna från andelar minimala och hade därför ingen inverkan på sektorns totala lönsamhet. Beloppet för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst baserat på siffrorna för 2022 ansågs därför av kommissionen vara rimligt i den mening som avses i artikel 2.6 a i grundförordningen.

(76)

För den reviderade beräkningen av det icke snedvridna och rimliga beloppet för vinst använde kommissionen vinsten före extraordinära poster dividerad med kostnaden för sålda varor, och noterade att vinsten före extraordinära poster redan är exklusive finansiella kostnader. För den reviderade beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader använde kommissionen samma metod som i dokumentet med det allmänna utlämnandet, dvs. summan av rörelsekostnader och finansieringskostnader dividerat med kostnaderna för sålda varor baserat på de finansiella uppgifter som Turkiets centralbank offentliggjort för företag med verksamhet enligt Nace–C-162 för 2022.

(77)

Efter revideringen på denna grund lades försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, uttryckta i procent av kostnaderna för sålda varor, till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 16,1 %. Vinsten uttryckt i procent av kostnaderna för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 8,4 %. Ytterligare ett utlämnande av uppgifter (det kompletterande utlämnandet) gjordes den 12 maj 2025 i detta avseende.

(78)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, och med hänvisning till beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på grundval av de uppgifter som Turkiets centralbank rapporterat för företag med verksamhet enligt Nace–C-162 för 2023, upprepade Forest sin begäran om undantag för vad man ansåg vara ovanligt höga finansiella kostnader. I stället föreslog Forest att försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader skulle beräknas på grundval av rörelsekostnaderna eller, alternativt, med hjälp av förhållandet mellan finansieringskostnader och kostnader för sålda varor för 2022.

(79)

Med hänsyn till revideringen av beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på grundval av respektive uppgifter för 2022, såsom förklaras i skäl 76, ansåg kommissionen att denna fråga var irrelevant.

(80)

Efter det ytterligare utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen synpunkter från FEP, Fusong och Forest.

(81)

I sina synpunkter invände FEP mot ändringarna i beräkningen av vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader med följande argument:

(82)

När det gäller leden a och b noterade kommissionen att i den jämförelse som FEP gjorde skulle skillnaden i det beräknade beloppet för vinsten mellan 2022 och 2023 med användning av vinst före skatt uppgå till cirka 50 % och därför, i motsats till vad FEP tycks antyda, ha en mycket betydande inverkan på beräkningen av normalvärdet. Jämförelsen av resultaten mellan 2022 och 2023 med användning av vinst före skatt är i vilket fall som helst irrelevant. Den fråga som kommissionen tog upp i sitt kompletterande utlämnande är främst en metodfråga, som dock också påverkar dumpningsberäkningen. Såsom förklaras i skäl 71 ansåg kommissionen att det skulle vara felaktigt att i sin beräkning inkludera en post som både förefaller vara extraordinär och helt utan samband med företagens verksamhet.

(83)

När det gäller användningen av finansiella uppgifter från en period som inte sammanfaller med undersökningsperioden konstaterade kommissionen att tidigare praxis inte är bindande och att varje fall bedöms för sig. Enligt rättspraxis ska lagligheten av en förordning om införande av antidumpningstullar bedömas mot bakgrund av rättsreglerna och särskilt bestämmelserna i grundförordningen, inte på grundval av EU-institutionernas påstådda tidigare beslutspraxis (se, för ett liknande resonemang, domarna av den 10 februari 2021, RFA International mot kommissionen, C-56/19 P, EU:C:2021:102, punkt 79, av den 4 oktober 2006, Moser Baer India mot rådet, T-300/03, EU:T:2006:289, punkt 45, och av den 18 oktober 2016, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler mot rådet, T-351/13, ej offentliggjord, EU:T:2016:616, punkt 107).

(84)

Kommissionen ansåg dessutom att den vinstnivå som använts i andra ärenden där Turkiet använts som representativt land också är irrelevant och inte kan användas för att bedöma om den vinst som fastställts i det aktuella ärendet är rimlig eller orimligt hög. I detta avseende noterade kommissionen att de ärenden som FEP hänvisar till i sitt yttrande avser andra sektorer än sektorn för flerskiktsträgolv eller ens den bredare träsektorn.

(85)

När det gäller led c noterade kommissionen att beräkningen av dumpningsmarginalen enligt grundförordningen är helt oberoende av beräkningen av skademarginalen. Det är därför helt irrelevant att beakta hur nära dumpningsmarginalen ligger skademarginalen.

(86)

När det gäller punkt d klargjorde kommissionen att skälen till att rörelseresultatet användes i det slutliga utlämnandet av uppgifter, i motsats till vad FEP hävdar, meddelades alla berörda parter samtidigt.

(87)

I sina synpunkter efter det kompletterande utlämnandet hävdade Fusong följande:

(88)

Med hänvisning till led a och såsom förklaras i skäl 71 är uppgifterna för 2023 visserligen tillförlitliga, men de möjliggör inte en beräkning av en rimlig vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Användningen av uppgifter från en period som inte sammanfaller med undersökningsperioden var motiverad i det aktuella fallet, eftersom det saknades lämpliga uppgifter för undersökningsperioden i Turkiet eller något annat möjligt representativt land av de skäl som anges i skälen 46–48 och 76. I detta fall använde kommissionen uppgifter från 2022, som den ansåg vara tillförlitliga och tillräckligt aktuella och därför leda till belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och för vinst som är ”icke snedvridna” och ”rimliga” i den mening som avses i artikel 2.6a a sista stycket i grundförordningen. Fusong kunde inte visa motsatsen.

(89)

Med hänvisning till led b ansåg kommissionen att intäkter från annan verksamhet och kostnader för annan verksamhet i allmänhet ingår i den normala verksamheten för ett företag i tillverkningssektorn. Förutsatt att deras storlek inte är extraordinär, vilket till exempel framgår av en jämförelse med viktiga rörelseposter såsom omsättning eller rörelseresultat, kan de inkluderas i beräkningen av rimliga belopp för vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Fusong kunde inte visa att en inkludering av sådana intäkter skulle leda till orimliga eller snedvridna belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader eller för vinst.

(90)

Med hänvisning till led c ansåg kommissionen att det, tvärtemot vad Fusong hävdar, inte föreligger någon asymmetri i beräkningen. När det gäller de två alternativa beräkningar som Fusong föreslog konstaterade kommissionen att intäkter och kostnader från annan verksamhet i praktiken helt bortses från i båda alternativen. Av de skäl som anges i skäl 89 ansåg kommissionen det inte lämpligt att bortse från dessa intäkter och kostnader och godtog därför inte Fusongs alternativa beräkningar.

(91)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades Fusongs påståenden.

(92)

Forest-koncernen hävdade att användningen av sågat virke för att konstruera ett referensvärde för faner är omotiverad, dock utan att tillhandahålla några uppgifter som styrker detta påstående i den öppna versionen av dess synpunkter.

(93)

Kommissionen ansåg att dess tillvägagångssätt för att fastställa ett referensvärde för faner på grundval av kostnaden för sågat virke är fullt motiverat, mot bakgrund av att priserna på faner i betydande utsträckning påverkas av träslagen och att ett referensvärde som baseras på en generisk HS-kod, oavsett träslag, inte skulle återspegla de verkliga marknadspriserna på faner, vilket förklaras närmare i skäl 170 i förordningen om provisorisk tull. Med tanke på att Forest-koncernen inte lämnade några uppgifter för att styrka sina påståenden och för att motsäga kommissionens slutsatser, avvisades dessa påståenden.

(94)

Fusong-koncernen hävdade att tillämpningen av ett icke snedvridet referensvärde för den viktigaste insatsvaran, nämligen ekstockar som används av koncernen vid produktionen av den berörda produkten, var obefogad. Företaget hävdade att det stora flertalet stockar köps direkt från Europa, vilket det hävdade bekräftades av de styrkande handlingar som lades fram under undersökningen. Enligt företaget är priserna på ekstockar inte snedvridna och återspeglar de internationella marknadsvillkoren. Dessutom uppgav företaget att inköpspriserna uttrycktes i euro och att det inte finns någon lokal produktion av ekstockar på grund av förbudet mot avverkning av naturskog. Enligt Fusong kunde priserna därför inte påverkas av snedvridningarna i Kina.

(95)

Påståendena om direktinköp av stockar styrktes inte med tillräcklig bevisning. Kommissionen fick inte in någon bevisning för att företaget köpte en betydande mängd råvaror direkt från europeiska leverantörer. Av de dokument och uppgifter som den exporterande producenten lämnade i undersökningen framgår det att nästan alla stockar köptes från kinesiska företag (handlare), även om varorna avsändes från tredjeländer. Företaget lade inte fram någon bevisning som motsade den konstaterade betydande snedvridningen i Kina, såsom beskrivs i avsnitt 3 i förordningen om provisorisk tull. Det gavs ingen närmare beskrivning av hur den valuta som används för inköp påverkar snedvridningen på marknaden, och kommissionen ansåg inte att detta argument var relevant för analysen i denna fråga. Förbudet mot att avverka ek för kommersiellt bruk utesluter inte heller att det förekommer snedvridningar. Det måste erinras om att snedvridningen avser hela träsektorn, inbegripet leverantörer, såsom nämns i skäl 125 i förordningen om provisorisk tull: ”När producenter av den berörda produkten köper in/tecknar avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma systemrelaterade snedvridningar som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna i finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.” Eftersom de allra flesta stockar köps från kinesiska företag kunde kommissionen på grundval av den tillgängliga bevisningen inte fastställa att Fusong-koncernens inköpskostnader för ekstockar inte var snedvridna. Påståendet avvisades därför.

(96)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Fusong-koncernen vidare att den köpte den största delen av ekstockarna från handlare som är etablerade utanför Kina, i ett tredjeland som inte kan avslöjas av sekretesskäl. Dessa handlare är registrerade enligt lokal lagstiftning och bör inte betraktas som kinesiska handlare. Dessutom ingår de två största handlarna i världsomspännande koncerner, varav en är noterad på Nasdaq och omfattas av Förenta staternas börsregler och styrningsregler. Fusong upprepade att stockarna transporteras direkt från Europa. Fusong anser att priserna ligger på marknadsnivå och att referenspriserna för ekstockar därför inte bör tillämpas.

(97)

Kommissionen konstaterade att varornas avsändningsort är irrelevant för bedömningen av prissnedvridningen. Som fastställdes i skäl 54 gäller snedvridningen även leverantörer. Det faktum att företaget är baserat utanför Kina, i ett tredjeland som inte kan avslöjas av sekretesskäl, ändrar inte det faktum att handlaren faktiskt är ett kinesisktägt företag och påverkas av de betydande snedvridningar som konstaterats för landet. Det bör noteras att huvudleverantören, vars holdingbolag är noterat på Nasdaq, har ett dotterbolag i Kina och att holdingbolagets verkliga huvudman och styrelseledamot är medlem i en av kommittéerna i Kinas politiska rådgivande konferens. Förbindelserna mellan handlarens ledning och det kinesiska politiska organet och ägandet av det kinesiska företaget bekräftar också att köp via denna handlare ska anses vara föremål för snedvridning. När det gäller den andra koncernen är företaget beläget i samma land som det föregående, och deras priser ligger på samma nivå som den största leverantörens, vilket tyder på att de också påverkas av snedvridningarna. Slutligen är alla dessa leverantörer verksamma på den kinesiska marknaden, och deras priser påverkas därför av betydande snedvridningar genom konkurrenskrafterna. Påståendet avvisades därför.

(98)

Efter det kompletterande utlämnandet, som inte behandlade påståendet om referenspriserna för stockar, begärde Fusong att kommissionen skulle ompröva sin bedömning i detta avseende med hänvisning till synpunkterna på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionens bedömning kvarstod.

(99)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Fusong att om Turkiet behålls som representativt land bör referensvärdena för arbetskraft och el justeras nedåt för att undanröja effekterna av extraordinära faktorer i landet, såsom inflationen. Fusong föreslog att man skulle använda den genomsnittliga inflationstakten i Turkiet under en tillräckligt lång period före 2021, under de år då exceptionellt hög inflation eller andra extraordinära omständigheter inte påverkade landet, för att rekonstruera de arbetskrafts- och elkostnader som de lokala producenterna skulle ha haft under undersökningsperioden om sådana extraordinära faktorer inte hade funnits.

(100)

Kommissionen noterade att av de skäl som anges i skälen 60 och 61 bör arbetskrafts- och elkostnaderna inte anses vara snedvridna. Fusongs påstående om behov av justering avvisades därför.

(101)

FEP begärde också en bekräftelse på att normalvärdet inkluderar en uppskattning av tillverkningsomkostnader för att täcka tillverkningskostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna.

(102)

Kommissionen bekräftade att sådana kostnader, såsom förklaras i skälen 193–194 i förordningen om provisorisk tull, har fastställts och inkluderats i normalvärdet.

(103)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande exportpriset bekräftades skälen 201–202 i förordningen om provisorisk tull.

(104)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade två exporterande producenter, Fusong-koncernen och Forest-koncernen, att justeringen av normalvärdet på grund av den icke återbetalningsbara mervärdesskatten på export av den berörda produkten inte borde tillämpas på dem, eftersom de faktiskt erhöll återbetalning av mervärdesskatt. Företagen uppgav att de fick återbetalning av mervärdesskatt för sin exportförsäljning eftersom de inte exporterade den berörda produkten enligt tulltaxenummer 4418 75 . De hävdade i stället att de hade exporterat den berörda produkten under andra undernummer, nämligen 4412 92 och 4412 52 . Företagen hävdade vidare att de hade lämnat in exportdeklarationer och dokumentation om återbetalning av mervärdesskatt som styrkte det faktiska mottagandet av återbetalning av mervärdesskatt.

(105)

Kommissionen granskade de påståenden som lämnats in av de exporterande producenterna om klassificeringen av den berörda produkten enligt olika HS-nummer. Vid en undersökning fann kommissionen ingen materiell bevisning till stöd för att dessa två exporterande producenter klassificerade exporten av produkterna enligt ett annat HS-nummer är det som den berörda produkten ska klassificeras enligt, vilket är HS-nummer 4418 75 . Kommissionen ifrågasatte inte den faktiska deklarationen av exportförsäljningen eller formulären för återbetalning av mervärdesskatt. Den bedömde om exportförsäljningen av den berörda produkten, om den deklarerades enligt motsvarande HS-nummer, omfattades av återbetalning av mervärdesskatt. Kommissionen fastställde därefter att den berörda produkten, som omfattas av HS-nummer 4418 75 , inte omfattas av återbetalning av mervärdesskatt. Ingen av de berörda parterna invände mot att definitionen av varor enligt HS-nummer 4418 75 i Kina överensstämmer med den definition som används i denna undersökning och förklarade inte heller varför de deklarerade sin exportförsäljning enligt ett annat HS-nummer och inte enligt HS-nummer 4418 75 .

(106)

De två exporterande producenterna hänvisade till den dokumentation som de lade fram under undersökningen avseende mervärdesskattedeklarationerna. De har dock inte lagt fram någon dokumentation eller motivering som berättigar att den berörda produkten skulle klassificeras enligt något annat nummer än 4418 75 . Enbart det faktum att exporterande producenter deklarerade produkten enligt ett annat nummer bekräftar inte dess korrekthet. Kommissionen drog därför slutsatsen att företagens egen försäkran om transaktionen för export och dess klassificering enligt tulltaxan, i avsaknad av någon annan dokumentation som bekräftar att denna klassificering var korrekt, inte utgör tillräcklig bevisning för att klassificera produkten enligt det nummer som omfattas av återbetalning av mervärdesskatt. Genom att deklarera exportförsäljningen av den berörda produkten enligt det nummer som inte motsvarar definitionen av den berörda produkten sänkte företagen exportpriset genom att erhålla återbetalning av mervärdesskatten.

(107)

Kommissionen fann inga bevis för att den berörda produkten borde klassificeras enligt ett annat undernummer än 4418 75 , varför normalvärdet justerades på lämpligt sätt genom den icke återbetalningsbara mervärdesskatten. De exporterande producenterna lade inte fram någon bevisning för att de borde undantas från tillämpningen av denna regel eller för att försäljningen av den berörda produkten för export inte bör klassificeras enligt HS-nummer 4418 75 . Dessa påståenden avvisades därför.

(108)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter vidhöll Forest och Fusong sitt påstående att transport- och distributionskostnader borde ha dragits av från beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Parterna hävdade att eftersom dessa kostnader har dragits av från exportpriset, borde de också dras av från normalvärdet för att säkerställa att principen om rättvis jämförelse respekteras. För att uppskatta transport- och distributionskostnaderna upprepade parterna sitt förslag att använda Ormas lättillgängliga detaljerade finansiella uppgifter. Parterna föreslog särskilt att man skulle beräkna Ormas andel av transport- och distributionskostnaderna i förhållande till de totala rörelsekostnaderna och tillämpa denna andel på de rörelsekostnader som Turkiets centralbank rapporterat för verksamhet enligt Nace–C-162. Forest ansåg dessutom att om kommissionen inte kan uppskatta transport- och distributionskostnaderna med tillräcklig precision, bör den inte dra av transport- och distributionskostnaderna från exportpriset.

(109)

Kommissionen anmärkte att när normalvärdet beräknas på nivån fritt fabrik drar den normalt av transportkostnader när dessa kostnader är tydligt och separat angivna. Härvid erinrade kommissionen om att tribunalen i sin dom i målet CCCME först erinrade om att av rättspraxis följer att om en part med stöd av artikel 2.10 i grundförordningen begär justeringar för att normalvärdet och exportpriset ska kunna jämföras i syfte att bestämma dumpningsmarginalen måste parten visa att begäran är berättigad. Bevisbördan för att de specifika justeringar som räknas upp i artikel 2.10 a–k är nödvändiga åligger dem som önskar göra gällande justeringarna (15). Av detta följde i det fallet, liksom det gör i denna undersökning, att det var de berörda parternas sak att i enlighet med denna rättspraxis påvisa behovet av den justering som begärts till stöd för den bevisning som de lade fram under undersökningens gång (16).

(110)

Tribunalen slog därefter fast att även om det kan visa sig nödvändigt att göra justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till skillnader mellan exportpriset och normalvärdet som påverkar deras jämförbarhet, kan sådana avdrag inte göras för ett värde som har konstruerats och alltså inte är verkligt. Detta värde påverkas i allmänhet inte av faktorer som kan skada dess jämförbarhet, eftersom det har fastställts på konstlad väg (17). Liksom i målet CCCME omfattade beräkningen av normalvärdet per produkttyp på basis av priset fritt fabrik i det förevarande fallet ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, och det fanns inga konkreta bevis för att de använda försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader inkluderade konkreta transport- och distributionskostnader. Således, och med hänsyn tagen till kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 2.10 i grundförordningen (18), följde kommissionens metod senaste rättspraxis om ogrundade påståenden om att de belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som använts för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a a, som kommissionen anser vara rimliga för handelsledet fritt fabrik, omfattar transportkostnader. Påståendet avvisades därför.

(111)

Såsom förklaras i skäl 49 saknade dessutom de uppgifter som offentliggjorts av Turkiets centralbank detaljerad information om dessa kostnader. Kommissionen noterade vidare att andelen transport- och distributionskostnader av de totala rörelsekostnaderna – förutsatt att dessa har inkluderats från början, vilket inte har visats av de berörda parterna i detta förfarande – kan variera avsevärt beroende på faktorer som fabrikens läge, de destinationer till vilka produkten sänds (19) och leveransvillkoren. Eftersom det inte fanns någon specifik information om dessa faktorer i de uppgifter som offentliggjorts av Turkiets centralbank ansåg kommissionen att en justering på grundval av Ormas finansiella uppgifter inte var lämplig.

(112)

Kommissionen ansåg dessutom att en inkludering av transportkostnaderna i exportpriset inte skulle möjliggöra en rättvis jämförelse. Detta beror på att det skulle innebära att de transport- och distributionskostnader som de turkiska företagen i den bredare träsektorn har liknar dem som de kinesiska exporterande producenterna av flerskiktsträgolv har. Det finns dock ingen grund för ett sådant antagande.

(113)

Efter det kompletterande utlämnandet upprepade Fusong och Forest sina påståenden om en nedjustering av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på grundval av de transportkostnader som Orma hade haft, men utan att lägga fram några nya argument. Dessa påståenden avvisades därför.

(114)

Sammanfattningsvis ansåg kommissionen att det mot bakgrund av den information som stod till dess förfogande inte fanns skäl att justera försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader för transportkostnaderna, och parternas påståenden avvisades.

(115)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade två koncerner, Fusong och Forest, synpunkter på de undersökningsresultat som låg till grund för justeringen av normalvärdet för icke återbetalningsbar mervärdesskatt.

(116)

För det första hävdade båda parter att kommissionen inte har behörighet att bedöma den kinesiska tullklassificeringen. Dessutom hävdade de att kommissionens bedömning är felaktig och att den berörda produkten i Kina kan klassificeras enligt HS-nummer 4412 52 eller 4412 92 . Forest lade fram de kinesiska tullanmärkningarna – Customs Tariff Goods and Tariff Item Notes, anmärkningar till kapitel 44 med anmärkningar till underavdelningar. På grundval av detta hävdade Forest att den berörda produkten bör klassificeras enligt nummer 4412 . Forest noterade vidare att kommissionen inte hade begärt någon förklaring eller bekräftelse från de kinesiska tullmyndigheterna i detta avseende.

(117)

För det andra hävdade Forest att kommissionen borde ange den exakta rättsliga grunden för justeringen och närmare redogöra för hur kriterierna för dess tillämpning var uppfyllda, nämligen att exportpriset och normalvärdet inte var jämförbara och att det fanns en särskild faktor som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(118)

Slutligen hävdade båda parter att oavsett bedömningen av de HS-nummer som är tillämpliga på den berörda produkten, borde kommissionen jämföra normalvärdet och exportpriset med den faktiska återbetalade skatten, eftersom exportpriset i själva verket var exklusive mervärdesskatt.

(119)

När det gäller det första påståendet tog kommissionen inte ställning till den kinesiska tullklassificeringen. Kommissionen noterade att den berörda produkten klassificeras enligt HS-nummer, vars beskrivning är harmoniserad och därför densamma i både EU och Kina. Den drog därför slutsatsen att den berörda produkten omfattas av HS-nummer 4418 75 . Kommissionen blandade sig inte i den kinesiska tulltaxenomenklaturen, utan fastställde att HS-nummer 4418 75 och dess beskrivning stämmer överens med den undersökta produkten. På grundval av detta konstateras att den berörda produkten omfattas av HS-nummer 4418 75 i Kina, för vilket det inte finns någon återbetalning av mervärdesskatt vid exportförsäljning. Påståendet att kommissionen inte samrådde med de kinesiska myndigheterna i detta avseende är ogrundat. Såsom anges i skäl 16 i förordningen om provisorisk tull samarbetade de kinesiska myndigheterna inte i denna undersökning, och trots att de fick tillgång till förordningen om provisorisk tull och det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade de inga synpunkter, och än mindre bevis på motsatsen, i denna fråga.

(120)

Forest hävdade i sina synpunkter att enligt de förklarande anmärkningarna till den kinesiska tulltaxan avser HS-nummer 4418 inte den undersökta produkten, även om det anges att detta nummer omfattar ”sammansatta golv (inbegripet parkettgolv) eller […]”, vilket just är den undersökta produkten. Forest underlät dessutom att nämna i sina synpunkter att det i samma förklarande anmärkningar finns ett undantag för vissa produkter, nämligen: ”Detta nummer omfattar inte följande: 1) Kryssfaner (plywood), fanerade skivor och liknande trälaminat, med ett tunt faner av trä på ytan för att efterlikna sammansatta golv enligt nummer 4418 (nummer 4412 ).” Därför omfattas endast produkter med ett tunt faner som imiterar den undersökta produkten men som inte är den undersökta produkten av det HS-nummer som används av exportörerna, dvs. 4412 52 och 4412 92 .

(121)

Enligt Forests tolkning kan dessutom vissa andra produkter klassificeras enligt HS-nummer 4418 , t.ex. slitskikt med flera stavar. Kommissionen noterade att Forest även exporterade produkter som klassificerades som produkter med flera stavar utan att tillämpa HS-nummer 4418 för denna försäljning. Denna försäljning har rapporterats utan några skatter. Det är därför uppenbart att de HS-nummer som företaget tillämpar för de produkter som säljs på export inte motsvarar produktbeskrivningen, även om man utgår från de förklarande anmärkningarna. Kommissionen ändrade därför inte sin slutsats att den berörda produkten omfattas av HS-nummer 4418 .

(122)

För det andra bekräftar kommissionen härmed att den rättsliga grunden är artikel 2.10 k i grundförordningen, som hänvisar till andra faktorer som kan påverka prisjämförelsen. Företagen hävdade att den icke återbetalningsbara mervärdesskatten för exportförsäljningen av produkter enligt HS-nummer 4418 75 inte påverkar prisjämförelsen, eftersom exportörerna faktiskt fick den återbetalade mervärdesskatten för denna försäljning. Enligt de exporterande producenterna är det irrelevant att företagen fick återbetalning av mervärdesskatt eftersom varorna klassificerades enligt ett annat HS-nummer än den undersökta produkten, och endast den faktiska återbetalningen bör beaktas vid prisjämförelsen och justeringarna enligt artikel 2.10 k i grundförordningen. Kommissionen upprepade att den undersökta produkten enligt undersökningsresultaten inte omfattas av återbetalning av mervärdesskatt och att normalvärdet därför har justerats i enlighet med detta. En justering enligt artikel 2.10 k var därför motiverad.

(123)

Forest hävdar också att artikel 2.10 k i grundförordningen kräver högre rättsliga krav och högre beviskrav för justeringar jämfört med dem som gäller enligt leden a–j, men detta är inte korrekt. Den standard som krävs enligt led k syftar alltid till att säkerställa en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet, såsom anges i allmänna termer i inledningen till artikel 2.10 i grundförordningen. Därför är de rättsliga kraven och beviskraven för justeringar enligt artikel 2.10 k i grundförordningen desamma som de som gäller enligt andra led i den bestämmelsen. Kommissionen avvisade därför påståendet och vidhöll bedömningen i skälen 104–107.

(124)

Företagens påståenden att deras exportpris är exklusive mervärdesskatt har inte godtagits av de skäl som anges i skälen 116–118, eftersom de använder ett HS-nummer som inte överensstämmer med produktbeskrivningen i tullnomenklaturen. Inget av företagen styrkte sina påståenden med tillräcklig bevisning som visade att den undersökta produkten borde klassificeras enligt ett annat HS-nummer.

(125)

Kommissionen drog därför slutsatsen att den undersökta produkten omfattas av HS-nummer 4418 75 och att normalvärdet därför borde justeras för den icke återbetalningsbara mervärdesskatten för att en rättvis jämförelse skulle kunna göras. Företagens påståenden i detta avseende avvisades.

(126)

Efter det kompletterande utlämnandet, som inte gällde påståendena om justering för icke återbetalningsbar mervärdesskatt, begärde båda parter att kommissionen skulle ompröva sin bedömning i detta avseende med hänvisning till sina tidigare synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionens bedömning kvarstod.

(127)

Efter översynen av referensvärdena för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst enligt beskrivningen i skälen 46–51 reviderade kommissionen dumpningsmarginalerna.

(128)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(129)

De flesta av de mottagna påståendena följde inte eller följde endast delvis strukturen i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen gjorde sitt yttersta för att sortera de mottagna påståendena enligt de relevanta avsnitten i förordningen. Kommissionen noterar vidare att många av CNFPIA:s påståenden under rubriken ”Skada” faktiskt var relaterade till argumenten om orsakssamband. Kommissionen har därför behandlat sådana påståenden i avsnitt 5 i denna förordning.

(130)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande definitionen av unionsindustrins intresse och unionens produktion bekräftades skälen 216–217 i förordningen om provisorisk tull.

(131)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande fastställande av den relevanta unionsmarknaden bekräftades skälen 218–221 i förordningen om provisorisk tull.

(132)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen bekräftades skälen 222–226 i förordningen om provisorisk tull.

(133)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att de importvolymer i kvadratmeter (m2) som offentliggjorts av Eurostat uppvisade en kraftigare minskning av importen under skadeundersökningsperioden än den minskning av importen som framgår av Eurostats uppgifter, justerade av kommissionen i tabell 3 i förordningen om provisorisk tull.

(134)

Kommissionen erinrar om att den redan i skäl 227 i förordningen om provisorisk tull har motiverat behovet av att justera Eurostats importvolymer i kvadratmeter med hänsyn till bristerna i de ojusterade uppgifterna från Eurostat. Kommissionen anser därför att det inte är relevant att diskutera de ojusterade uppgifternas utvecklingstendenser.

(135)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter gjorde CNFPIA gällande att det ifrågasatte behovet av en justering av importuppgifterna och ansåg att den metod som kommissionen använt inte grundade sig på objektiva, verifierbara och trovärdiga uppgifter.

(136)

Kommissionens justering motiverades i skäl 227 i förordningen om provisorisk tull. CNFPIA:s synpunkter avvisades dock, eftersom det inte angavs några skäl som styrkte att justeringen kunde ifrågasättas eller att metoden inte grundade sig på objektiva, verifierbara och trovärdiga uppgifter.

(137)

CNFPIA kritiserade också användningen av importuppgifterna (i absoluta tal och i förhållande till förbrukningen) i undersökningsresultaten rörande skada. CNFPIA fokuserade nästan uteslutande på minskningen av importvolymerna under undersökningsperioden och minskningen av marknadsandelen under det året.

(138)

I sin analys i förordningen om provisorisk tull (i avsnitt 4.4.1, som innehåller tabell 3) presenterade kommissionen en mer balanserad bedömning av importuppgifterna under skadeundersökningsperioden och förklarade sammanhanget. Den minskade förbrukningen under undersökningsperioden (29 %) innebär att uppgifter om marknadsandelar ger en bättre bild av importvolymens utveckling än absoluta tal. Som anges i skäl 231 i förordningen om provisorisk tull ökade importen från Kina från 16,8 % 2020 till 22,5 %, vilket motsvarar en ökning med 34 %. Marknadsandelens minskning 2023 berodde på importörernas höga lager i slutet av 2022. Vid bedömningen av importens skadliga karaktär beaktade CNFPIA inte heller att priserna från Kina sjönk kraftigt 2023 och pressade unionsindustrins priser. Påståendet att importnivåerna från Kina under skadeundersökningsperioden och undersökningsperioden inte var skadliga avvisades därför.

(139)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande kvantiteter och marknadsandel för importen från Kina bekräftades skälen 227–231 i förordningen om provisorisk tull.

(140)

CNFPIA lämnade in ett påstående om importvolymernas inverkan på orsakssambandet för skadan. Detta påstående diskuteras i avsnitt 5.1 nedan.

(141)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Amorim, Barth, CNFPIA, MEFO Floor och Puderbach att den justering för handelsled som kommissionen använde i skäl 242 i förordningen om provisorisk tull borde utökas, eftersom den inte täcker alla lager-, logistik-, försäljnings- och marknadsföringsutgifter som en distributör står inför på unionsmarknaden. Amorim föreslog särskilt att man skulle använda försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för ett företag i Turkiet (referenslandet), såsom anges i skäl 199 i förordningen om provisorisk tull, vilka uppgick till 19,5 % av kostnaden för sålda varor.

(142)

Kommissionen fann att detta påstående var ogrundat, eftersom dessa parter inte lade fram någon bevisning till stöd för påståendet. I avsnitt 7.2 i förordningen om provisorisk tull hänvisade kommissionen till bristen på kontrollerade uppgifter tillgängliga för kommissionen från import- och handelssektorn. Endast en importör, som stod för 6 % av importen från Kina under undersökningsperioden, samarbetade fullt ut i undersökningen. Det finns därför inte tillräckliga uppgifter för att motivera en utökning av justeringen för handelsled enligt skäl 242 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen ansåg vidare att Amorims påstående beträffande användningen av procentandelen 19,5 % för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för ett företag i Turkiet är felaktigt, eftersom justeringen av handelsled inte kan baseras på uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader från det representativa landet och inte kan uttryckas som en procentandel av kostnaden för sålda varor istället för omsättningen. Amorims argument saknar dessutom mening, eftersom kommissionen ändrade nivån på försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, vilket anges i skäl 51 i denna förordning. Påståendet avvisades därför.

(143)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande priser på import från Kina och prisunderskridande bekräftades skälen 232–244 i förordningen om provisorisk tull.

(144)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter anförde Amorim att kommissionens analys av prisunderskridandet var bristfällig eftersom den inte tog tillräcklig hänsyn till skillnader i produktens egenskaper, såsom klassificering och varumärke.

(145)

I synpunkterna lämnas dock inga närmare uppgifter som förklarar eventuella skillnader i klassificering eller varumärke eller hur sådana upplevda skillnader skulle kunna hanteras. När det gäller klassificering hänvisar kommissionen till skäl 240 i förordningen om provisorisk tull, där det förklaras vilken metod kommissionen använde för att i möjligaste mån beakta klassificeringen i sina beräkningar. Kommissionen drog slutsatsen att den inte hade några uppgifter i sina ärendehandlingar som visade att klassificeringsfrågan inte hade hanterats korrekt och att den därför inte kunde justera beräkningarna till förmån för vare sig unionsindustrin eller de kinesiska exporterande producenterna. Påståendet avvisades därför.

(146)

Holz-Richter och Barth kommenterade också frågor om prisjämförbarhet i sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Dessa parter anförde att kommissionens analys av prisunderskridandet var bristfällig eftersom den inte tog tillräcklig hänsyn till att importen från Kina huvudsakligen bestod av produkter av sämre kvalitet.

(147)

Kommissionen tog hänsyn till klassificeringen i prisjämförelserna och lämnade ut sina beräkningar till de berörda exporterande producenterna. Kommissionen bestrider inte att en stor del av importen från Kina bestod av produkter av sämre kvalitet, men denna import jämfördes endast med unionsindustrins produkter av sämre kvalitet. Kommissionen hänvisar till skäl 240 i förordningen om provisorisk tull, där det förklaras vilken metod kommissionen använde för att i möjligaste mån beakta klassificeringen i sina beräkningar. Alla priser som användes i beräkningarna (både för den kinesiska exporten och unionsindustrins försäljning) kontrollerades på plats. Det fanns ingen bevisning för att stora kvantiteter kinesiska produkter av mycket låg kvalitet såldes på unionsmarknaden eller att sådana produkter av mycket låg kvalitet var vanligare än de som såldes av unionsindustrin. Påståendet avvisades därför.

(148)

Amorim anförde också att kommissionens analys av prisunderskridandet var bristfällig eftersom den handelsledsjustering på 5 % som gjordes inte tog tillräcklig hänsyn till skillnaderna i handelsled. Holz-Richter gjorde också påståenden om försäljningskedjornas inverkan på beräkningarna. Amorim instämde inte i kommissionens bemötande av dess ursprungliga synpunkter (som beskrivs i skälen 141 och 142), eftersom synpunkten endast hade avvisats av ”tekniska skäl”, dvs. på grund av bristande bevisning till stöd för påståendet. Kommissionen vidhåller sin uppfattning att inga verifierbara uppgifter lämnats till stöd för en höjning av justeringen för skillnader i handelsled.

(149)

I skäl förklarade kommissionen vidare att den justering uppåt som Amorim föreslog (19,5 % av CoGS baserat på turkiska uppgifter) inte bara avvisades på grund av brist på bevis, utan även för att det källan inte kom från unionen. Dessutom skulle denna siffra behövt minskas eftersom den utgjorde en procentandel av kostnaden för sålda varor, inte av omsättningen, och då den endast skulle tillämpas på den försäljning i unionen som skett genom närstående handlare (omkring 67 %), skulle den behöva minskas ytterligare.

(150)

Den justering för skillnader i handelsled som Amorim föreslog skulle med korrekt premisser innebära en justering på omkring 10 %. Amorim hävdade i sitt yttrande att justeringen inte var tillräcklig och att detta riskerade att snedvrida prisunderskridandemarginalen (uppåt), så att dess inverkan på analysen av orsakssambandet skulle överskattas. En justering på 10 % skulle dock inte räcka för att minska de prisunderskridandemarginaler som fastställs i skäl 238 i förordningen om provisorisk tull till nivåer som skulle ändra slutsatserna om skada och orsak. Påståendena om prisunderskridande avvisades därför.

(151)

Holz-Richter lämnade synpunkter på bonusar eller rabatter för tidig betalning som erbjuds av unionsproducenter men inte av kinesiska exportörer.

(152)

Eftersom beräkningarna gjordes med avdrag för alla rabatter, anser kommissionen att denna fråga inte snedvrider beräkningarna. Påståendet avvisades därför.

(153)

Holz-Richter lämnade också synpunkter på andra frågor som kunde ha snedvridit beräkningarna av prisunderskridandet, såsom bonusar eller rabatter för tidig betalning, fraktkostnader och kreditkostnader.

(154)

Eftersom beräkningarna gjordes med avdrag för alla rabatter, anser kommissionen att denna fråga inte snedvrider beräkningarna. När det gäller fraktkostnader och kreditkostnader gjordes beräkningarna på cif-nivå för exporterande producenter. Dessutom drogs inte kreditkostnaderna av från de exporterande producenternas cif-priser. Dessa påståenden avvisades därför.

(155)

CNFPIA framförde också påståenden om importprisernas inverkan på orsakssambandet för skadan. Dessa påståenden behandlas i avsnitt 5.1 nedan.

(156)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande de allmänna anmärkningarna om unionsindustrins ekonomiska situation bekräftades skälen 245–249 i förordningen om provisorisk tull.

(157)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att den minskade produktionen och produktionskapaciteten samt det minskade kapacitetsutnyttjandet under undersökningsperioden berodde på den minskade förbrukningen. Påståendena om orsakssamband behandlas i avsnitt 5 nedan.

(158)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande bekräftades skälen 250–253 i förordningen om provisorisk tull.

(159)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter instämde CNFPIA inte i kommissionens slutsats att det finns ett samband mellan unionsindustrins minskade försäljningsvolym i unionen och marknadspenetrationen för importen från Kina. I synnerhet hävdade CNFPIA att i) kommissionen inte medgav att importen från Kina under 2023 minskade med en större procentandel än unionsindustrin, vilket CNFPIA anser är en indikator på att dessa tendenser orsakades av den minskade förbrukningen och av de ökade produktionskostnaderna och ii) att kommissionen i sin bedömning har gett denna faktor mindre vikt än den minskade försäljningen i unionen.

(160)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. När det gäller led i presenterade kommissionen uppgifterna öppet och tillhandahöll vid behov en analys från år till år av utvecklingen av försäljning, volymer och marknadsandelar. När det gäller led ii gjorde kommissionen en omfattande analys av alla skadeindikatorer och dess slutsatser om skada förklarades till fullo. Detta påstående avvisades därför.

(161)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande försäljningsvolym och marknadsandel bekräftades skälen 254–259 i förordningen om provisorisk tull.

(162)

Påståendets inverkan på orsakssambandet behandlas i avsnitt 5.1 nedan.

(163)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande tillväxten bekräftades skäl 260 i förordningen om provisorisk tull.

(164)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att sysselsättnings- och produktivitetsutvecklingen borde tillskrivas de minskade produktions- och försäljningsvolymerna.

(165)

Kommissionen ansåg inte att detta påstående var relevant, eftersom denna slutsats redan drogs i skäl 286 i förordningen om provisorisk tull.

(166)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande sysselsättning och produktivitet bekräftades skälen 261–263 i förordningen om provisorisk tull.

(167)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande dumpningsmarginalens omfattning och återhämtning från tidigare dumpning bekräftades skälen 264–265 i förordningen om provisorisk tull.

(168)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att det var först 2023 som unionsindustrin inte kunde föra över kostnadsökningarna till sina försäljningspriser.

(169)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Såsom anges i skäl 276 i förordningen om provisorisk tull började unionsindustrins lönsamhet minska 2022, vilket var ett år då kostnaderna ökade, såsom framgår av tabell 8 i förordningen om provisorisk tull. Till följd av detta började unionsindustrins förmåga att föra över kostnadsökningar på sina kunder att minska 2022. Påståendet avvisades därför.

(170)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att jämförelsen mellan unionsindustrins priser och kostnader i tabell 8 i förordningen om provisorisk tull inte stödde slutsatsen i tabell 11 i den förordningen, dvs. att försäljningen i unionen gick med förlust 2023.

(171)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Såsom anges i skäl 267 i förordningen om provisorisk tull var försäljningspriserna unionsindustrins priser till icke-närstående parter (inbegripet deras närstående handlares försäljning), medan de rapporterade enhetskostnaderna var produktionskostnaden för endast de unionsproducenter som ingick i urvalet. Unionsindustrin gick med förlust 2023 eftersom sådan försäljning medförde ytterligare kostnader, dvs. för de närstående handlare som avses i skäl 18 i förordningen om provisorisk tull. Detta påstående avvisades därför.

(172)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte CNFPIA slutsatsen om förhindrande av prishöjningar som nämns i skälen 267–270 i förordningen om provisorisk tull. CNPFIA hävdade särskilt att kommissionen inte bedömde huruvida de inhemska priserna skulle ha ökat utan den påstått dumpade importen från Kina.

(173)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Kommissionens bedömning i förordningen om provisorisk tull är i hög grad inriktad på de kinesiska importprisernas inverkan på unionsindustrins situation, till exempel i avsnitten 4.5.4 och 5.1 i förordningen om provisorisk tull (Slutsats om skada respektive Verkningar av den dumpade importen). Kommissionen analyserade därför inte bara förhindrandet av prishöjningar fullt ut, utan drog slutsatsen att den minskade lönsamheten 2022 och 2023 främst berodde på importen från Kina. I avsaknad av stora mängder kinesisk lågprisimport skulle unionsindustrin ha haft mycket bättre förutsättningar att möta utmaningarna med stigande kostnader och minskad förbrukning under 2022 och 2023. Detta påstående avvisades därför.

(174)

Amorim återkom till frågan om priser och faktorer som påverkar priserna (punkt 4.5.3.1 i förordningen om provisorisk tull) i sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Amorim anförde att kommissionen i sin analys inte hade beaktat att ”andra faktorer”, såsom kostnadsökningar och minskad förbrukning, hade påverkat förhindrandet av prishöjningar och vinstminskningen.

(175)

Kommissionen höll inte med om att dessa faktorer inte hade beaktats. Båda dessa frågor ingår i analysen i avsnitt 4.5.3.1, och en mer detaljerad analys finns i avsnitten 5.2.3 och 5.2.4 i den förordningen. Påståendet avvisades därför.

(176)

Amorim anförde också att analysen av produktionskostnaderna i tabell 8 var bristfällig eftersom den endast omfattade produktionskostnader.

(177)

Tabell 8 i förordningen om provisorisk tull omfattar dock alla kostnader för produktionsenheten hos de unionsproducenter som ingick i urvalet. Detta inbegriper deras försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för direktförsäljning. Genom att redovisa kostnaderna på detta sätt kunde kommissionen visa betydelsen av kostnadsökningarna i förhållande till produktionsföretagens totala kostnader. De viktigaste kostnadsökningarna avsåg råvaror, vilket anges i skäl 268 i förordningen om provisorisk tull, och dessa är naturligtvis produktionskostnader. Påståendet avvisades därför.

(178)

Amorim hävdade dessutom att lönsamhetsanalysen var bristfällig eftersom den inte tog hänsyn till försäljningskostnaderna för de närstående handlarna.

(179)

Lönsamhetsuppgifterna i tabell 11 i förordningen om provisorisk tull omfattade dock omsättningen och kostnaderna för de tre unionsproducenter som ingick i urvalet och deras närstående handlare. Av tabell 11 i förordningen om provisorisk tull framgår tydligt att omsättningen avser försäljning till icke-närstående kunder i unionen. Kommissionen lämnade ut beräkningen av lönsamheten för varje unionsproducent i urvalet, som visade en uppdelning av omsättning och kostnader per koncernföretag. Beräkningen visade också att lönsamhetsutvecklingen endast avsåg unionens produktion, inte produktionen i andra koncernföretag som kunde vara belägna utanför unionen. Eftersom det inte fanns någon obalans mellan intäkter och kostnader vidhåller kommissionen att dess lönsamhetsuppgifter är korrekta och Amorims påstående avvisades.

(180)

Amorim och CNFPIA anförde också att kommissionen inte hade gjort en kontrafaktisk analys av de faktorer som påverkar förhindrandet av prishöjningar. Parterna hävdar att enligt WTO- och EU-rätten är en kontrafaktisk analys nödvändig för att fastställa förhindrande av prishöjningar. Detta innebär att priserna i unionen skulle ha ökat om det inte hade förekommit någon dumpad import.

(181)

För det första påminde kommissionen om att den analys som gjordes i avsnittet om orsakssamband i förordningen om provisorisk tull behandlade frågan om prisökningar och unionsindustrins reaktion på dessa ökningar. I förordningen om provisorisk tull behandlades också minskningen av förbrukningen och dess inverkan på unionsindustrin. I skäl 316 i förordningen om provisorisk tull angavs att producenterna måste kunna anpassa sig till ökade råvaru- och energikostnader genom att övervältra dessa ökningar på kunderna. Om så inte är fallet skulle dessa producenter inte ha en lönsam verksamhet. Kommissionen fastställde storleken på kostnadsökningarna i tabell 8 i förordningen om provisorisk tull, men konstaterade att anledningen till att dessa kostnadsökningar inte helt kunde övervältras på kunderna främst var den dumpade importen. Denna typ av analys gjordes för varje enskilt år för både kostnadsökningar och minskad förbrukning. Kommissionen kunde visa att den dumpade importen spelade en viktig roll för att hålla priserna nere och för förlusterna i försäljningsvolym och marknadsandel. Kommissionen kan därför rimligen dra slutsatsen att utan det omfattande förhindrande av prishöjningar som framgår av marginalerna för målprisunderskridande, skulle prisökningar ha skett om det inte hade funnits någon import av flerskiktsträgolv från Kina. Kommissionen avvisar därför påståendet att dess analys inte var förenlig med WTO:s regler eller EU-rätten.

(182)

När det gäller Amorims påstående att konkurrensen inom unionen var orsaken till förhindrandet av prishöjningar påpekar kommissionen att detta påstående inte håller vid en granskning av uppgifterna i ärendehandlingarna. De tre unionsproducenternas produkttyper konkurrerade ofta med varandra, men låg på en högre prisnivå än de jämförbara typer av flerskiktsträgolv som såldes av de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet. Dessutom konstaterades att alla tre exporterande producenter underskred unionsindustrins priser. Detta påstående avvisades därför.

(183)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg CNFPIA att kommissionen inte hade grundat sitt fastställande av skada på faktisk bevisning och inte hade gjort någon prisanalys i enlighet med grundförordningen. Som en del av sin motivering angav CNFPIA följande: ”Kommissionen har inte analyserat inverkan av importen av flerskiktsträgolv från Kina på EU-priserna på flerskiktsträgolv. Den har inte analyserat om det har förekommit ett betydande prisunderskridande jämfört med priserna i EU eller om importen av flerskiktsträgolv från Kina har pressat ned EU-priserna på flerskiktsträgolv eller hindrat dem från att öka.”

(184)

Dessa påståenden bortser helt från kommissionens bedömningar i avsnitten 4.4.2 och 4.5.3.1 i förordningen om provisorisk tull och avvisas därför.

(185)

När det gäller priseffekter jämförde CNFPIA också de pris- och kostnadsuppgifter som anges i tabell 8 i förordningen om provisorisk tull och drog slutsatsen att importen från Kina inte kunde vara en orsak till skada, eftersom skillnaden mellan priser och kostnader minskade under undersökningsperioden.

(186)

Denna analys kunde inte godtas eftersom den bortsåg från det betydande prisunderskridande som kommissionen fastställt under undersökningsperioden. Dessutom avsåg de angivna kostnaderna enbart produktionsenheten hos den producent som ingick i urvalet. Ytterligare kostnader uppstod för de närstående handlarna för varje producent. Påståendet avvisades därför.

(187)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande priser och faktorer som påverkar priserna bekräftades skälen 266–270 i förordningen om provisorisk tull.

(188)

Verkningarna av påståendena om priser och kostnader beträffande orsakssamband diskuteras i avsnitt 5 nedan.

(189)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande arbetskraftskostnader bekräftades skälen 271–272 i förordningen om provisorisk tull.

(190)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att lagerökningarna inte orsakades av import från Kina utan av inflation, ökade produktionskostnader och minskad förbrukning i unionen.

(191)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Även om de faktorer som förtecknas av CNFPIA spelade en roll i lagerökningarna drog kommissionen i skäl 284 i förordningen om provisorisk tull också slutsatsen att ökningar av kinesiska marknadsandelar och prisnedgång under skadeundersökningsperioden också var viktiga faktorer. Detta påstående avvisades därför.

(192)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande lagerhållning bekräftades skälen 273–274 i förordningen om provisorisk tull.

(193)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte CNFPIA, bortsett från påståendet i skäl 168, inte siffrorna avseende unionsindustrins lönsamhet. CNFPIA:s påstående om orsaken till lönsamhetsutvecklingen behandlas i avsnitt 6 nedan.

(194)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA också att unionsindustrins förmåga att investera avsevärt i sin affärsverksamhet är en stark indikation på att den inte alls drabbats av väsentlig skada.

(195)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Kommissionen drog i skäl 280 i förordningen om provisorisk tull slutsatsen att investeringarna under skadeundersökningsperioden var blygsamma och begränsade av en minskande kapitalanskaffningsförmåga. Detta påstående avvisades därför.

(196)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga bekräftades skälen 275–280 i förordningen om provisorisk tull.

(197)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att kommissionen i skadeanalysen borde lägga särskild vikt vid de senaste tillgängliga uppgifterna, dvs. uppgifterna från undersökningsperioden, och att kommissionen genom att inte göra detta gjorde fel i sin analys. CNFPIA hävdade därför att kommissionens analys var subjektiv och orättvis.

(198)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Även om kommissionen håller med om att analysen av uppgifterna under undersökningsperioden är nödvändig för analysen av skadan måste kommissionen bedöma i ett lämpligt sammanhang. Kommissionen har därför följt sin normala policy att genomföra en fyraårig trendanalys för de flesta skadeindikatorerna. I slutsatserna från denna trendanalys noterade kommissionen att de flesta volymindikatorer (produktions- och försäljningsvolym, marknadsandelar och sysselsättning) följde en förbättrad eller stabil trend från 2020 till 2022 och minskade under 2023, medan resultatindikatorerna (lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet) började försämras redan under 2022. Kommissionens analys var därför grundlig, beaktade utvecklingen för varje indikator och utvecklingen under undersökningsperioden kommenterades specifikt och i ett lämpligt sammanhang. Kommissionen vidhåller därför sin ståndpunkt att skadan började 2022 och förvärrades under undersökningsperioden. Kommissionen har därför avvisat detta påstående.

(199)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att kommissionens fastställande av skada varken grundades på faktisk bevisning eller innebar en objektiv undersökning av a) importvolymen av flerskiktsträgolv från Kina och dess inverkan på priserna på EU-marknaden för flerskiktsträgolv, och b) dess inverkan på EU:s producenter av flerskiktsträgolv.

(200)

Kommissionen har granskat och bemött alla synpunkter från CNFPIA och avvisar därför det allmänna påståendet att kommissionens analys inte var objektiv eller grundad på faktisk bevisning.

(201)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande slutsatserna om skada bekräftades skälen 281–287 i förordningen om provisorisk tull.

(202)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att kommissionens analys av orsakssambandet mellan importen från Kina och skadan för unionsindustrin var felaktig. CNFPIA hävdade särskilt att i) kommissionen inte ansåg att minskningen av importvolymerna var en avgörande faktor för att undanröja orsakssambandet mellan importen från Kina och skadan för unionsindustrin, ii) kommissionen främst förlitade sig på de påstått låga importpriserna för att dra sina slutsatser, iii) kommissionen hade fel när den drog slutsatsen att det fanns ett tidsmässigt samband mellan unionsindustrins försämrade ekonomiska situation och den betydande importen från Kina eftersom försämringen inträffade vid en tidpunkt då importen från Kina minskade, och iv) även om de sammanföll i tiden skulle detta sammanträffande inte vara tillräckligt för att fastställa orsakssambandet, eftersom det fanns andra faktorer som orsakade skadan.

(203)

Kommissionen höll inte med om detta påstående.

(204)

När det gäller led i åskådliggör tabell 3 i förordningen om provisorisk tull importen från Kina och dess marknadsandel. Visserligen minskade importvolymen under undersökningsperioden, men detta berodde på minskad förbrukning. Importens marknadsandel är därför en mer korrekt indikator för dess inverkan på marknaden. Marknadsandelen för importen från Kina ökade från 16,8 % år 2020 till 25,4 % år 2022, dvs. en ökning med 51 %. Under undersökningsperioden minskade dock marknadsandelen för denna import till 22,5 %, vilket ändå utgjorde en ökning med 34 % jämfört med 2020. Den svaga minskningen av marknadsandelen under undersökningsperioden måste också sättas i samband med prisutvecklingen och inverkan på unionsindustrin, såsom förklaras i efterföljande skäl. Med tanke på analysen i avsnitt 8.3 i denna förordning har minskningen av importvolymen från Kina under undersökningsperioden inte fortsatt under 2024. Trots en ytterligare minskning av förbrukningen 2024 på 5 % har importvolymerna ökat avsevärt.

(205)

När det gäller led ii beaktade kommissionen i sin analys inte bara importvolymerna utan även utvecklingen av försäljningspriserna, den hämmande verkan och prisunderskridandet för denna import och dess marknadsandel. Kommissionens synpunkt att den dumpade importen var en huvudorsak till skadan byggde därför inte enbart på prisfrågor. Tabell 4 i förordningen om provisorisk tull visade att priserna på importen från Kina i euro/kg ökade med 30 % mellan 2020 och 2022. Dessa priser sjönk dock med 13 % under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var priserna endast 13 % högre än 2020. Tabell 8 i förordningen om provisorisk tull innehåller ytterligare uppgifter som visar att unionsindustrins kostnader per enhet ökade med 42 % under hela skadeundersökningsperioden. Dessutom noterades i tabell 11 att unionsindustrins lönsamhet minskade 2022 och blev negativ under undersökningsperioden. Dessa fakta visar att de kinesiska exportörerna utövade ett betydande pristryck på unionsindustrin, eftersom det finns ett tydligt samband i fråga om orsak och verkan, inbegripet ett tidsmässigt samband, mellan unionsindustrins minskade vinster och de kinesiska priserna i unionen till marknadsandelar som förblev höga under undersökningsperioden.

(206)

När det gäller led iii fastställde kommissionen tydligt att skadan började 2022, ett år då förbrukningen ökade. Unionsindustrin drabbades av förhindrande av prishöjningar det året, eftersom råvarukostnadsökningarna inte helt kunde föras över på kunderna på grund av den dumpade importens effekter på priserna.

(207)

När det gäller led iv bestrider kommissionen inte att andra faktorer spelade en roll för den skada som unionsindustrin lidit under 2022 och 2023. Dessa faktorer, inbegripet kostnadsökningar och minskad förbrukning 2023, förklaras till fullo i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen vidhåller dock sin slutsats att den dumpade importen var en viktig orsak till skadan 2022 och 2023 och att andra faktorer inte försvagade orsakssambandet.

(208)

Påståendet avvisades därför.

(209)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Amorim att kommissionen hade gjort en missvisande tolkning av importvolymerna och marknadsandelen, överdrivit slutsatserna om priseffekter och förhindrande av prishöjningar samt angett en felaktig tidsplan för skadan i förhållande till importen.

(210)

Amorims synpunkter i detta avseende innehöll inga nya omständigheter utan var en upprepning av argument som redan hade bemötts i det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(211)

När det gäller utvecklingen av importvolymer och marknadsandelar invänder Amorim mot kommissionens analys, eftersom Amorim anser att kommissionen endast bör beakta nedgången i de kinesiska importmarknadsandelarna 2023, utan att beakta det övergripande sammanhanget, såsom den betydande prisnedgången under det året, eller genom att jämföra marknadsandelarna under skadeundersökningsperioden. Kommissionen håller inte med om att analysen av importvolymer och marknadsandelar var missvisande.

(212)

När det gäller priseffekter och förhindrande av prishöjningar ansåg kommissionen redan i förordningen om provisorisk tull att den minskade förbrukningen 2023 och de ökade kostnaderna hade en betydande inverkan på unionsindustrin. Kommissionen vidhåller dock sin uppfattning att nivån på den dumpade importen från Kina till skadevållande priser var en verklig och väsentlig orsak till den skada som lidits under 2022 och 2023.

(213)

När det gäller användningen av uppgifter om import från Kina efter undersökningsperioden stödde sig kommissionen inte alls på sådana uppgifter i förordningen om provisorisk tull. Uppgifterna samlades dock in för att bedöma det retroaktiva uttaget av tullar och användes därför i det slutliga utlämnandet av uppgifter för att besvara parternas synpunkter.

(214)

När det gäller ”andra” skadefaktorer har Amorim inte tagit upp några nya frågor, utan endast hävdat att konkurrensen inom unionen var en orsak till skadan. Denna fråga har redan bemötts tidigare i denna förordning (se skäl 182).

(215)

Dessa påståenden avvisades därför.

(216)

CNFPIA kommenterade också verkningarna av importen från Kina på unionsindustrins situation. Den första synpunkten gällde produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande. CNFPIA hävdade att utvecklingen av förbrukningen i unionen, unionsindustrins produktionsvolym och marknadsandel samt importen från Kina visade liknande tendenser, vilket innebar att de kinesiska importerna inte kunde anses vara skadevållande.

(217)

Denna analys bortser dock från priseffekternas inverkan och avvisades därför.

(218)

CNFPIA kommenterade även att en analys av unionsindustrins marknadsandelar per år också visade att det inte förekom någon skada, eftersom unionsindustrins marknadsandel ökade under undersökningsperioden.

(219)

Denna utveckling är sakligt korrekt, men slutsatserna som dras enbart utifrån detta faktum är bristfälliga eftersom de inte tar hänsyn till priseffekter. Dessutom tog kommissionen i sin analys i skälen 257 och 286 i förordningen om provisorisk tull redan hänsyn till nedgången i marknadsandelen för importen från Kina under undersökningsperioden. Detta påstående avvisades därför.

(220)

CNFPIA anförde också att utvecklingen av sysselsättningen och produktiviteten inte visar på någon skada som orsakats av importen från Kina.

(221)

I skäl 286 i förordningen om provisorisk tull förklarades att utvecklingen av dessa indikatorer var skadlig när den beaktades tillsammans med andra indikatorer och utvecklingen av importen från Kina. Detta påstående avvisades därför.

(222)

CNFPIA gjorde också en kommentar om att utvecklingen av unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser, kostnader och lönsamhet inte visar på någon skada som orsakats av importen från Kina, eftersom importen från Kina minskade under undersökningsperioden.

(223)

I skäl 291 i förordningen om provisorisk tull förklarades att utvecklingen av dessa indikatorer var skadlig på grund av priseffekterna (förhindrande av prishöjningar) av importen från Kina. Detta påstående avvisades därför.

(224)

CNFPIA kommenterade också utvecklingen av lagren för att visa att de inte tyder på någon skada som orsakats av importen från Kina.

(225)

I skäl 284 i förordningen om provisorisk tull förklarades att utvecklingen av denna indikator var skadlig när den beaktades tillsammans med andra faktorer. I skäl 274 i den förordningen förklarades dessutom varför lagren är viktiga för industrin för flerskiktsträgolv. Detta påstående avvisades därför.

(226)

CNFPIA upprepade också sina synpunkter att de påstått höga investeringar som unionsindustrin gjort hade orsakat den skada som den lidit. Inga nya argument framfördes dock i detta avseende. Dessutom gjordes inget försök att motbevisa kommissionens synpunkter i skäl 280 i förordningen om provisorisk tull om att dessa investeringar var blygsamma. Detta påstående avvisades därför.

(227)

Holz-Richter lämnade synpunkter på orsakssambandet i ett yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Företaget hävdade att dess import från Kina berodde på ett bristande utbud på produkter från unionsindustrin. Holz-Richter lämnade ”känsliga” uppgifter till stöd för sitt påstående att åtgärderna sannolikt skulle störa företagets verksamhet på grund av att det köpte olika flerskiktsträgolvprodukter från Kina till ett visst pris som det sålde på unionsmarknaden.

(228)

Kommissionen har redan behandlat frågan om ett påstått bristande utbud i skälen 363 och 364 i förordningen om provisorisk tull. I dessa skäl förklaras att det finns många försörjningskällor för flerskiktsträgolv och att importen från Kina förväntas fortsätta (i mindre kvantiteter) till följd av dessa åtgärder. Syftet med åtgärderna är dock att återställa rättvis konkurrens på unionsmarknaden genom att höja priserna på import från Kina.

(229)

När det gäller påståendet från Holz-Richter om ett specifikt produktsortiment visade kommissionens analys av prisjämförelser i skäl 238 i förordningen om provisorisk tull att det fanns en mycket hög grad av jämförbarhet (över 95 %) mellan de typer av flerskiktsträgolv som såldes på unionsmarknaden av de kinesiska exporterande producenterna och unionsindustrin. Kommissionen noterar vidare att Holz-Richter kopplade sitt påstående om tillgång till prisöverväganden och angav att sådana produkter inte fanns tillgängliga från unionskällor till samma pris som importen från Kina. Även om det inte kan uteslutas att en liten mängd import inte har någon direkt motsvarighet inom unionsindustrin, framgår det tydligt av de detaljerade prisjämförelser som kommissionen har gjort i denna undersökning att mängden kinesiska typer som inte finns tillgängliga från unionskällor är mycket liten. Detta påstående avvisades därför.

(230)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande den dumpade importens verkningar bekräftades skälen 289–296 i förordningen om provisorisk tull.

(231)

Kommissionen konstaterade ett fel i tabell 13 i förordningen om provisorisk tull när det gäller priserna på import från alla tredjeländer. I tabellen nedan korrigeras siffrorna. Korrigeringen påverkar inte kommissionens övergripande slutsatser om verkningarna av ”Import från tredjeländer”.

Import från tredjeländer – korrigering av tabell 13 i förordningen om provisorisk tull

(232)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande import från tredjeländer bekräftades skälen 297–303 i förordningen om provisorisk tull, reviderade genom skäl 231 i denna förordning.

(233)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande unionsindustrins exportresultat bekräftades slutsatserna i skälen 304–307 i förordningen om provisorisk tull.

(234)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att den minskade förbrukningen under undersökningsperioden orsakade den skadevållande situationen för industrin, även med tanke på att marknadsandelen för importen från Kina minskade, men att unionsindustrins marknadsandel ökade.

(235)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. I kommissionens analys i förordningen om provisorisk tull erkändes de betydande verkningarna av den minskade förbrukningen. I skäl 310 i förordningen om provisorisk tull angavs det att det ”därför [stod] klart att unionsindustrin påverkades väsentligt av den minskade förbrukningen under undersökningsperioden”. I kommissionens analys undersöktes förbrukningens inverkan 2022 när efterfrågan ökade med 4 %. Såsom förklaras i skäl 311 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att eftersom förbrukningen ökade 2022 gick det inte att förklara varför lönsamheten och andra resultatindikatorer sjönk för unionsindustrin det året. Även om den minskade förbrukningen hade en betydande inverkan spelade prispressen till följd av de kinesiska importpriserna också en viktig roll.

(236)

CNFPIA återkom till frågan om den minskade förbrukningen under undersökningsperioden i sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. CNFPIA lämnade ytterligare bevis från FEP, den europeiska organisationen för sågverksindustrin och Global Wood Trade Networks priser i Europa för juni 2023 för att visa verkningarna av den minskade förbrukningen.

(237)

Kommissionen har redan i avsnitt 5.2.3 i förordningen om provisorisk tull erkänt betydelsen av utvecklingen av förbrukningen. Kommissionen vidhåller sin uppfattning att denna fråga bidrog till den skada som lidits, men att detta inte innebär att den dumpade importen inte var en viktig, verklig och väsentlig orsak till skadan. Detta påstående avvisades därför.

(238)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande utvecklingen av förbrukningen bekräftades skälen 308–313 i förordningen om provisorisk tull.

(239)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att kommissionens slutsats att kostnadsökningarna endast var en bidragande faktor till den skada som unionsindustrin lidit och att den verkliga orsaken till den väsentliga skadan var det kinesiska pristrycket inte är korrekt. CNFPIA hänvisade till flera underrättelserapporter om kostnadsökningar för unionsproducenter av flerskiktsträgolv och till pressmeddelanden från FEP om ökade råvarukostnader, som inte hänvisar till import från Kina som något som orsakar problem.

(240)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Kommissionen bestrider inte det faktum att kostnaderna, särskilt råvarukostnaderna, av olika skäl ökade under skadeundersökningsperioden. Detta faktum bekräftades i avsnitt 5.2.4 i förordningen om provisorisk tull, där man hänvisade till de faktiska kostnadssiffrorna för unionsindustrin som ingick i urvalet i tabell 8 i förordningen om provisorisk tull. Dessutom upprepar kommissionen sin ståndpunkt att kostnadsökningar måste föras över på kunderna för att industrin ska förbli hållbar. Lönsamheten för unionsindustrin för flerskiktsträgolv minskade kraftigt under 2022 och under undersökningsperioden på grund av dess oförmåga att föra över kostnadsökningar på kunderna på grund av trycket från den dumpade importen från Kina, i fråga om både volymer och låga priser. Det bör noteras att de kinesiska exporterande producenterna ofta köpte ekprodukter, som är viktiga råvaror för flerskiktsträgolv, från unionsmarknaden. Det var därför inte bara unionsindustrin som drabbades av sådana kostnadsökningar. Priserna för flerskiktsträgolv som importerats från Kina föll dock med 13 % under undersökningsperioden (se skäl 317 i förordningen om provisorisk tull). Detta ledde till prispress på unionsindustrin och följdes av en minskning av lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde under undersökningsperioden, vilket framgår av tabell 11. Denna minskning av importpriserna är anmärkningsvärd med tanke på de ökade råvarukostnader som drabbade de kinesiska exporterande producenterna och de fraktkostnader som dessa ådrog sig för att transportera ekstockar till Kina och skicka tillbaka de färdiga flerskiktsträgolven till unionen. Kommissionen vidhåller därför sin ståndpunkt att kostnadsökningarna inte dämpade den skada som vållats av den dumpade importen från Kina, och CNFPIA:s påstående avvisades.

(241)

CNFPIA återkom till frågan om kostnadsökningar i sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. CNFPIA lämnade ytterligare bevis från FEP, Global Wood Trade Networks rapport om priser i Europa från september 2023 och Internationella organisationen för tropiskt timmer för att visa på ökade råvarukostnader.

(242)

Kommissionen har dock redan i avsnitt 5.2.4 i förordningen om provisorisk tull erkänt betydelsen av ökade råvarukostnader. Kommissionen vidhåller emellertid sin uppfattning att ökade råvarukostnader måste återspeglas i försäljningspriserna för att en industri ska kunna förbli lönsam och att sådana prisökningar i stor utsträckning förhindrades av priserna på importen från Kina. Detta påstående avvisades därför.

(243)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande kostnadsökningarna bekräftades skälen 314–318 i förordningen om provisorisk tull.

(244)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande företagsintern användning bekräftades skälen 319–320 i förordningen om provisorisk tull.

(245)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att unionsindustrin fattade dåliga affärsbeslut, vilket framgår av kommissionens slutsats att unionsindustrin gjorde investeringar för att upprätthålla effektiviteten, men att den efter 2021 hade sämre förmåga att anskaffa kapital.

(246)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. De uppgifter som presenteras i skäl 280 i förordningen om provisorisk tull tyder på att investeringarna inte var alltför stora, utan snarare blygsamma under hela skadeundersökningsperioden. Under åren 2022 och 2023 fick dessa investeringar begränsas till de investeringar som var nödvändiga på grund av den minskade kapitalanskaffningsförmågan.

(247)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA vidare att kommissionen inte hade bedömt deras synpunkter i punkterna 43–47 i deras inlaga från den 25 juli 2024.

(248)

Kommissionen noterar att den faktiskt tog upp frågor som rör förbrukningen i avsnitt 5.2.3 i förordningen om provisorisk tull och frågor som rör unionsindustrins exportresultat i avsnitt 5.2.2 i förordningen om provisorisk tull. Som en del av detta påstående hävdade CNFPIA att Barlinek hade investerat för mycket under skadeundersökningsperioden. Kommissionen kan av konfidentialitetsskäl inte redogöra för Barlineks investeringar i produktionskapacitet. De kontrollerade uppgifterna i den känsliga akten visar dock att påståendet är felaktigt i sak och därför avvisades det.

(249)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande andra faktorer bekräftades skälen 321–326 i förordningen om provisorisk tull.

(250)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att importen från Kina inte vållade unionsindustrin skada och att den borde se över sin slutsats att importen från Kina var den enda faktor som hade någon betydelse för unionsindustrins situation.

(251)

Kommissionen håller inte med om detta påstående av de skäl som anges i dess bedömning av orsakssambandet i avsnitt 5.1 och 5.2 ovan.

(252)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande slutsatsen om orsakssamband bekräftades skälen 327–332 i förordningen om provisorisk tull.

(253)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade FEP att det vinstmål som kommissionen använde vid beräkningen av skademarginalen var för lågt, eftersom det inkluderade en vinstmarginal för en unionsproducent i urvalet som var onormalt låg på grund av de särskilda omständigheter som gällde för den producenten. FEP hävdade därför att den grundläggande vinsten borde vara högre än de 7,15 % som anges i skäl 337 i förordningen om provisorisk tull, eftersom den genomsnittliga vinstmarginalen inte ger en adekvat bild av vad som krävs för att återupprätta rättvis konkurrens under normala marknadsvillkor.

(254)

Kommissionen erinrar om att, såsom förklaras i skäl 337 i förordningen om provisorisk tull, år 2020 användes eftersom detta var före ökningen av importen till låga priser som orsakade skadan för unionsindustrin. Kommissionen undersökte på nytt de tillgängliga uppgifterna om unionsproducenten vars vinstmarginal faktiskt var onormalt låg 2020. Företagets namn kan inte avslöjas av sekretesskäl. FEP hävdade att lönsamheten för företaget i fråga påverkades av vissa tillfälliga faktorer 2020, såsom omstrukturering av företagets affärsmodell och viktiga problem med leveranskedjan under covid-19-pandemin.

(255)

Kommissionen drog slutsatsen att detta företag borde undantas från beräkningen av den grundläggande vinsten, som till följd av detta ökade från 7,15 % till [8,7 % – 11 %] (20).

(256)

CNFPIA lämnade synpunkter på det vinstmål som använts vid beräkningen av skademarginalen i sitt yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Branschorganisationen ifrågasatte användningen av 2020 som basår för vinstmålet med motiveringen att det låg för långt tillbaka i tiden från undersökningsperioden och föreslog 2022 som alternativ. CNFPIA motsatte sig också 2020 eftersom det året kan ha påverkats av covid-19-pandemins inverkan på unionsmarknaden. Vidare hävdade CNFPIA att ett visst företag med låga vinster inte borde ha uteslutits från uppgifterna.

(257)

Kommissionen påminde om att 2020 valdes som basår eftersom det var ett år som inte hade påverkats av dumpad import. I skäl 284 i förordningen om provisorisk tull visas att skadan började 2022. När det gäller covid-19-pandemins inverkan visade två av de unionsproducenter som ingick i urvalet att 2020 var ett lönsamt år. Den tredje producent som ingick i urvalet hade dock specifika problem, delvis kopplade till effekterna av covid-19, som ledde till att företaget uteslöts från uppgifterna (se avsnitt 6.1 i det slutliga utlämnandet av uppgifter). Kommissionen vidhåller därför sin uppfattning att 2020 var det lämpligaste basåret för vinstmålet och att det var motiverat att begränsa uppgifterna till de två företag som hade rimliga vinster det året. Dessa påståenden avvisades därför.

(258)

Puderbach kommenterade den metod som använts för att beräkna marginalen för målprisunderskridande. Puderbach hävdade att de kostnader för unionsindustrin som använts för att beräkna målprisunderskridandet inte var jämförbara med priserna på import från Kina. Det hävdades att sjöfrakt, tullavgifter inom unionen samt kostnader för transport, marknadsföring och distribution inte hade beaktats fullt ut.

(259)

I beräkningen jämfördes dock importpriset på cif-nivå (plus importkostnader såsom hamnavgifter) med unionsindustrins pris från fabrik, vilket innebär att sjöfrakt och tullavgifter redan ingick i importpriset. Dessutom var jämförelsen mellan cif-priset och priset från fabrik rättvis, eftersom båda priserna krävde vidare transport inom unionen. Därtill beaktades inte unionsindustrins kostnader för marknadsföring och distribution, eftersom unionsindustrins kostnader inte omfattade kostnaderna för närstående handlare. De detaljerade beräkningarna lämnades till de tre exporterande producenter som ingick i urvalet. Påståendet att beräkningarna av målprisunderskridandet var obalanserade avvisades därför.

(260)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Fusong och Jinfa att kommissionen inte bara borde använda justeringen för handelsled för att beräkna prisunderskridandemarginalerna utan även för att beräkna det icke-skadevållande priset. Utan denna justering hävdade Fusong och Jinfa att det icke-skadevållande priset och de exporterande producenternas pris inte kunde jämföras.

(261)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Beräkningen av produktionskostnaden per produkttyp för beräkningen av målprisunderskridandemarginalen omfattade inte kostnaderna för unionsindustrins närstående handlare. Därför beräknades marginalen för målprisunderskridande på grundval av unionsproducenternas kostnader plus normal vinst, vilket innebär att ingen justering för handelsled är nödvändig. Med andra ord kunde unionsindustrins handelsled jämföras med de exporterande producenternas. Påståendet avvisades därför.

(262)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Fusong och Jinfa att det vinstmål som användes för beräkningen av målprisunderskridandet var överdrivet, eftersom det var fråga om koncernens lönsamhet (producent plus närstående handlare) snarare än unionsproducenternas vinst.

(263)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Både produktionsföretagens och de närstående handlarnas vinst fastställdes i enlighet med interna avtal om internprissättning. Den enda vinst som var tillförlitlig var därför den konsoliderade vinsten på koncernnivå. Dessutom visade en analys av vinsterna för de tre unionsproducenter som ingick i urvalet att producenterna tog det mesta av riskerna och gjorde det mesta av vinsterna eller förlusterna, medan de närstående handlarna tenderade att fungera i överensstämmelse med standardvinsten. De konsoliderade vinstmarginaler som användes härleddes därför huvudsakligen från produktionsenheterna samt liknade koncernens vinstmarginaler, och påståendet att sådana vinstmarginaler var överdrivna var ogrundat och sakligt felaktigt.

(264)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Fusong sin åsikt att de lönsamhetsnivåer som använts för att beräkna vinstmålet var överskattade, eftersom de hade beräknats på koncernnivå.

(265)

Kommissionen bekräftade att vinster som endast gjorts av unionsproducenterna inte användes eftersom de huvudsakligen avsåg försäljning till närstående parter via internprissättning. Genom att använda koncernens vinstuppgifter använde kommissionen därför de lämpligaste tillgängliga uppgifterna. Av de skäl som anges i skäl 135 i det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg kommissionen dessutom att de uppgifter som användes var representativa för försäljningen till grossister. Påståendet att vinstmålet var överskattat avvisades därför.

(266)

Slutsatsen i skäl 342 i förordningen om provisorisk tull bekräftas. Den slutgiltiga nivån för undanröjande av skada för de samarbetsvilliga exporterande producenterna och för alla övriga företag är därför följande:

(267)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade FEP att det förekommer råvarurelaterade snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 7.2 a i grundförordningen och att regeln om lägsta tull bör frångås. CNFPIA hävdade att regeln om lägsta tull borde tillämpas.

(268)

Kommissionen noterar att om regeln om lägsta tull bör tillämpas eller inte endast är relevant när de dumpningsmarginaler som tillämpas på exporterande producenter är högre än respektive skademarginal. Med tanke på de slutgiltiga slutsatserna om dumpningsmarginaler och skademarginaler, enligt skälen 128 och 266 i denna förordning, är tillämpning av regeln om lägsta tull inte relevant. Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte var nödvändigt att undersöka om det förekom råvarurelaterade snedvridningar, eftersom resultatet inte skulle ha någon väsentlig inverkan på undersökningen.

(269)

Med stöd av ovanstående bedömning bör slutgiltiga antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(270)

Kommissionen undersökte därefter om den säkert kunde dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta ärende, trots att skadevållande dumpning hade konstaterats, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(271)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att unionsindustrin sökte en orättvis fördel genom dessa tullar.

(272)

Kommissionen håller inte med om detta påstående. Undersökningen visade, enligt avsnitt 4 i denna förordning, att unionsindustrin har lidit skada till följd av den (illojala) dumpade importen från Kina. Åtgärderna syftar till att återställa lika villkor, eftersom villkoren snedvridits av den dumpade importen från Kina. Påståendet avvisades därför.

(273)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Lovelin (en importör av flerskiktsträgolv) att unionsindustrin inte skulle gynnas av åtgärderna på lång sikt, eftersom åtgärderna skulle uppmuntra kinesiska exportörer att producera flerskiktsträgolv i tredjeländer och att satsa mer på innovation än unionsproducenterna.

(274)

Dessa synpunkter är spekulativa och underbyggdes inte med uppgifter. Påståendena avvisades därför.

(275)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande unionens intresse bekräftades skälen 348–353 i förordningen om provisorisk tull.

(276)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Amorim, MEFO Floor, HAI och Puderbach att åtgärderna skulle skada importörernas verksamhet, eftersom kunderna inte skulle godta att de fulla kostnaderna förs vidare till försäljningspriserna och att efterfrågan därför skulle minska, vilket skulle kräva en minskning av antalet anställda.

(277)

Kommissionen medgav i skäl 359 i förordningen om provisorisk tull att åtgärderna kunde få negativa effekter på import- och handelssektorerna. Kommissionen noterade dock också att dessa sektorer kan mildra inverkan på sin verksamhet genom att köpa från övriga tredjeländer eller från unionsindustrin. Kommissionen ansåg att påståendena var ogrundade. I avsaknad av faktisk och kontrollerad bevisning sedan kommissionens preliminära fastställande har kommissionen inte kunnat styrka omfattningen av de påstådda skadliga effekterna på import- och handelssektorerna. Påståendena avvisades därför.

(278)

Amorim kommenterade icke-närstående importörers och handlares intresse i sitt yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Amorims kommentarer gällde i) bevisbördan för importörer och handlare i undersökningen, ii) alternativa inköpskällor, iii) de långsiktiga verkningarna av handelspolitiska skyddsåtgärder, iv) behovet av en ekonomisk konsekvensbedömning innan åtgärder införs och v) risken för konkurrensen på marknaden och stabiliteten i leveranskedjan. CNFPIA lämnade också allmänna synpunkter på icke-närstående importörers och handlares intresse i sitt yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Amorim hävdade att importörer och handlare har praktiska begränsningar när det gäller att försvara sina intressen på grund av bristande resurser under tidsperioden för undersökningen mellan de preliminära och slutliga fastställandena. De hävdade att detta överförde bevisbördan till dessa ekonomiska aktörer.

(279)

Kommissionens policy för alla berörda parter är att underrätta alla kända parter på dag 1 av en undersökning och att offentliggöra ett tillkännagivande om inledande för att främja samarbete så att alla parters synpunkter kan komma till kännedom och vid behov verifieras. Detta tillvägagångssätt är förenligt med grundförordningen. Eftersom utredningar har lagstadgade tidsfrister är det dock viktigt att alla parter lämnar sina synpunkter så tidigt som möjligt. Kommissionen kommenterade redan den låga samarbetsviljan hos importörer och handlare i avsnitt 7.2 i förordningen om provisorisk tull. Med tanke på att kommissionen måste fortsätta undersökningarna i enlighet med grundförordningen kan kommissionen inte godta påståendet att tidsplanen för undersökningen var till nackdel för importörer och handlare. Enligt artikel 21.5 och 21.7 i grundförordningen är det dessutom de berörda parternas ansvar att på korrekt sätt lämna uppgifter som är representativa och stöds av faktisk bevisning som styrker uppgifternas tillförlitlighet. Dessa påståenden avvisades därför.

(280)

Amorim anförde att det var en förenkling att hävda att företag utan vidare kan mildra åtgärdernas inverkan genom att köpa från övriga tredjeländer eller från unionsindustrin. Amorim påpekade att handlare står inför flera praktiska problem när de byter leverantör, t.ex. extra kostnader, tillgång till likvärdiga produkter och avtalsfrågor.

(281)

Kommissionen vidhöll sin uppfattning att importörer och handlare genom att köpa från övriga tredjeländer eller från unionsindustrin kan mildra åtgärdernas inverkan på sin verksamhet. Kommissionen erkänner de praktiska problem som Amorim har tagit upp, men det breda utbud av flerskiktsträgolv som finns tillgängligt enbart från unionsindustrin och dess outnyttjade kapacitet innebär att importörer och handlare fortfarande har möjlighet att byta leverantör. Påståendet avvisades därför.

(282)

Amorim anförde att det slutliga utlämnandet av uppgifter inte tog hänsyn till de långsiktiga verkningarna av åtgärdernas negativa effekter. Företaget hävdade att avsaknaden av omedelbart kvantifierbar skada inte borde tolkas som bevis för att ingen skada föreligger eller kommer att uppstå.

(283)

De föreslagna åtgärderna ska gälla i fem år, och Amorim specificerade inte de negativa effekter som kan påverka importörer och handlare, utan spekulerade bara i att det kan finnas vissa förutsebara verkningar. I artikel 21 i grundförordningen anges tydligt att argument som rör unionens intresse måste innehålla tvingande skäl för att behovet av att införa tullar ska kunna upphävas. Detta påstående avvisades därför som ogrundat.

(284)

Amorim anförde också att en fullständig ekonomisk bedömning av de berörda parternas intressen borde göras och att så inte var fallet i denna undersökning. Kommissionen hänvisar återigen till artikel 21 i grundförordningen, där det förklaras vilken typ av analys som krävs i ett antidumpningsärende.

(285)

Kommissionen har följt förfarandekraven, och det är de berörda parternas ansvar att framföra sina synpunkter inom tidsramen för en undersökning, inbegripet de ekonomiska effekterna för importörer och handlare. Detta påstående avvisades därför.

(286)

Amorim anförde också att åtgärderna skulle motverka diversifiering av inköpskällorna och styra efterfrågan mot en mindre grupp leverantörer, vilket oavsiktligt skulle kunna minska konkurrensen på marknaden, höja kostnaderna för insatsvaror och försvaga leveranskedjan.

(287)

Syftet med åtgärderna är att återställa rättvis konkurrens på marknaden. Importen från Kina utgör illojal konkurrens på grund av dumpning. Kommissionen anser därför inte – och har inte heller några bevis för – att åtgärderna är konkurrensbegränsande. Detta påstående avvisades därför.

(288)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande icke-närstående importörers och handlares intresse bekräftades slutsatserna i skälen 354–365 i förordningen om provisorisk tull.

(289)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter höll CNFPIA inte med om kommissionens slutsats att användare och detaljhandlare skulle kunna föra över prisökningar på sina kunder med tanke på den minskade förbrukningen i unionen. CNFPIA instämde inte heller i kommissionens påstående att det inte kommer att råda någon utbudsbrist.

(290)

Kommissionen fann att påståendet var ogrundat, eftersom det inte fanns några nya konkreta och kontrollerade uppgifter i ärendehandlingarna. Påståendet avvisades därför.

(291)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade HAI att åtgärderna skulle skada detaljhandlares och distributörers verksamhet, eftersom kunderna inte skulle godta att de fulla kostnaderna förs vidare till försäljningspriserna och att efterfrågan därför skulle minska.

(292)

Även om kommissionen fann att detta påstående var ogrundat hade kommissionen redan i skäl 368 i förordningen om provisorisk tull medgett att åtgärderna skulle kunna ha negativa effekter för användare och detaljhandlare, men att dessa inte skulle vara oproportionerliga eftersom de inte skulle drabbas av utbudsbrist, eftersom det finns andra försörjningskällor. Sedan kommissionens provisoriska fastställande har den inte kunnat styrka omfattningen av de påstådda skadliga verkningarna för detaljhandlare och användare, och därför avvisades detta påstående.

(293)

Amorim kommenterade användarnas och detaljhandlarnas intresse i sitt yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Amorims kommentarer gällde i) problemen med att byta leverantör av flerskiktsträgolv, ii) i vilken utsträckning långsiktiga effekter beaktats, iii) den påstådda bristen på en proaktiv strategi, iv) effekterna på små och medelstora företag och specialiserade detaljhandlare, v) en påstådd inkonsekvens i kommissionens strategi och vi) mer allmänna konsumentfrågor. CNFPIA lämnade också allmänna synpunkter på användarnas och detaljhandlarnas intresse i sitt yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(294)

Liksom när det gäller importörer och handlare kommenterade Amorim också de problem som användare och detaljhandlare ställs inför när de byter leverantör, t.ex. extra kostnader, tillgången på likvärdiga produkter och avtalsfrågor.

(295)

Kommissionen vidhöll sin uppfattning att användare och detaljhandlare genom att köpa från övriga tredjeländer eller från unionsindustrin kan mildra åtgärdernas inverkan på sin verksamhet. Kommissionen erkänner de praktiska problem som Amorim har tagit upp, men det breda utbud av flerskiktsträgolv som finns tillgängligt enbart från unionsindustrin och dess outnyttjade kapacitet innebär att importörer och handlare fortfarande har möjlighet att byta leverantör. Dessa påståenden avvisades därför.

(296)

Amorim upprepade också sin synpunkt att användare och detaljhandlare, såsom installatörer, entreprenörer och byggherrar, skulle påverkas av åtgärderna. Företaget hävdade att detaljhandlarna kan komma att drabbas av minskad försäljning, press på marginalerna och minskad produktmångfald. Amorim förklarade dessutom att bygg- och renoveringsbranschen, som redan har höga kostnader på grund av inflation och press på leveranskedjan, kan komma att drabbas av försenade eller nedskurna projekt.

(297)

Även om dessa synpunkter från Amorim gav mer detaljerade uppgifter om deras syn på åtgärdernas inverkan på användare och detaljhandlare, hade kommissionen redan i skäl 368 accepterat att åtgärderna skulle ha en viss negativ inverkan på dessa parter. Avsaknaden av samarbete från dessa sektorer innebär dock att kommissionen inte har kunnat bedöma hur viktigt flerskiktsträgolv är för olika typer av detaljhandlare och användare i termer av omsättning, hur deras nuvarande vinstmarginaler ser ut och hur stor betydelse de ökade kostnaderna skulle få. Kommissionen upprepar därför sin uppfattning att påståendena om att dessa sektorer kommer att drabbas av betydande negativa effekter till följd av åtgärderna inte har styrkts.

(298)

Amorim anförde också att det slutliga utlämnandet av uppgifter inte tog hänsyn till de långsiktiga verkningarna av åtgärdernas negativa effekter på användare och detaljhandlare. Företaget hävdade att avsaknaden av omedelbart kvantifierbar skada inte borde tolkas som bevis för att ingen skada föreligger eller kommer att uppstå.

(299)

De föreslagna åtgärderna ska gälla i fem år, och Amorim specificerade inte de negativa effekter som kan påverka användare och detaljhandlare, utan spekulerade bara i att det kan finnas vissa förutsebara verkningar. I artikel 21 i grundförordningen anges tydligt att argument som rör unionens intresse måste innehålla tvingande skäl för att behovet av att införa tullar ska kunna upphävas. Detta påstående avvisades därför som ogrundat.

(300)

Amorim hävdade också att kommissionens analys av användare och detaljhandlare var ”passiv” och lade bevisbördan på de berörda parterna. När det gäller små och medelstora företag anförde Amorim att det slutliga utlämnandet av uppgifter inte tog hänsyn till intressena hos små och medelstora användare och detaljhandlare, som kan ha mindre resurser och vara mindre resilienta mot störningar på marknaden.

(301)

Kommissionen avvisar påståendet att den var passiv i sin undersökning av unionens intresse. Alla parter (inklusive små och medelstora företag) ombads att lämna synpunkter både i tillkännagivandet om inledande och i de brev som sändes till de berörda parterna på dag 1 av undersökningen. I detta fall var det mycket få parter som lämnade synpunkter, och ingen fyllde i det frågeformulär som var avsett för användare och detaljhandlare. Kommissionen måste återigen hänvisa till artikel 21 i grundförordningen, där det klargörs att berörda parter, som en del av prövningen av unionens intresse, måste visa att det finns tvingande skäl att upphäva slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband. Kommissionen måste därför avvisa påståendet att den agerat orättvist eller inte tillräckligt grundligt.

(302)

Amorim hävdade också att det fanns en inkonsekvens i kommissionens tillvägagångssätt och påpekade att det i förordningen om provisorisk tull uttryckligen erkänns att åtgärderna kan ha negativa effekter för användare och detaljhandlare, men att det i det slutliga utlämnandet av uppgifter avvisas frågor enbart på grund av bristande formella bevis.

(303)

Kommissionens förordning om provisorisk tull behandlar alla frågor som togs upp i det skedet av undersökningen, medan den slutgiltiga undersökningen inriktas på nya frågor och synpunkter som framförts efter det att förordningen om provisorisk tull offentliggjordes. För att klargöra denna fråga fortsätter kommissionen att erkänna att åtgärderna kan få vissa negativa effekter för användare och detaljhandlare.

(304)

Amorims synpunkter i detta avsnitt om konsekvenserna för konsumenterna behandlas i avsnittet ”Konsumenternas intressen”.

(305)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande användarnas och detaljhandlarnas intresse bekräftades slutsatserna i skälen 366–369 i förordningen om provisorisk tull.

(306)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Amorim och Barth att EU:s timmerindustri, som sålde råvaror till kinesiska exporterande producenter, kommer att se en minskning av exporten.

(307)

Även om kommissionen fann att detta påstående var ogrundat angav kommissionen i skäl 373 i förordningen om provisorisk tull att den inte förväntade sig att EU:s timmerindustri skulle påverkas oproportionerligt mycket av åtgärderna, eftersom de sannolikt skulle stödja EU-producenter och produktionen i övriga tredjeländer. Sedan kommissionens provisoriska fastställande har den inte kunnat styrka omfattningen av de påstådda skadliga verkningarna för EU:s timmerindustri, och därför avvisades detta påstående.

(308)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Holz-Richter att ikraftträdandet av EU:s avskogningsförordning skulle förvärra åtgärdernas negativa effekter på unionens timmerindustri, som skulle förlora affärer med kinesiska exporterande producenter av flerskiktsträgolv.

(309)

Detta påstående var inte underbyggt, och i avsaknad av samarbete från timmerindustrin var det inte möjligt att utvärdera detta påstående eller bedöma om timmerindustrin skulle öka sin försäljning till unionsindustrin för flerskiktsträgolv. Påståendet avvisades därför.

(310)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande unionens timmerindustris intresse bekräftades skälen 370–373 i förordningen om provisorisk tull.

(311)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Amorim, MEFO Floor, Puderbach och HAI att konsumenterna kommer att skadas av ökade priser till följd av åtgärderna.

(312)

Kommissionen noterar att detta påstående redan behandlats i skäl 375 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen bestrider inte att priserna på unionsmarknaden sannolikt kommer att öka till följd av denna undersökning. Kommissionen upprepar dock att flerskiktsträgolv inte är något som konsumenterna köper regelbundet och att flerskiktsträgolv i själva verket inte är ett viktigt inslag i de flesta konsumenters budgetar. Kommissionen avvisade därför detta påstående eftersom det inte fanns några bevis för att åtgärderna skulle kunna påverka konsumenterna på ett oproportionerligt sätt.

(313)

Amorim kommenterade konsumenternas intresse i sitt yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Amorims kommentarer gällde i) betydelsen av flerskiktsträgolv för konsumenterna, ii) i vilken utsträckning långsiktiga effekter beaktats, iii) den påstådda bristen på en proaktiv strategi, iv) effekterna på små och medelstora företag och specialiserade detaljhandlare, v) en påstådd inkonsekvens i kommissionens strategi och vi) mer allmänna konsumentfrågor.

(314)

CNFPIA och Holz-Richter lämnade också allmänna synpunkter på konsumenternas intresse i sitt yttrande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(315)

Amorim och Lovelin ifrågasatte kommissionens slutsats om flerskiktsträgolv i konsumenternas budgetar. Amorim gjorde åtskillnad mellan konsumenter som nyligen hade köpt flerskiktsträgolv och andra konsumenter. Företaget hänvisade till siffror från European Consumer Research 2023, som publicerats av FEP, för att stödja sin kommentar att engångsköp som flerskiktsträgolv fortfarande kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för konsumenterna. Undersökningen visar att 17 % av konsumenterna hade installerat ett nytt golv av något slag under de senaste fyra åren. Samma undersökning visar dock att endast 13 % av dessa golv var av trä. Detta innebär att endast 2 % av konsumenterna i undersökningen hade lagt ett trägolv under de senaste fyra åren. Kommissionen vidhåller därför sin uppfattning att flerskiktsträgolv inte är en viktig del av de flesta konsumenters budget.

(316)

Amorim hävdade också att det skulle bli en oproportionerlig inverkan på priskänsliga konsumenter som normalt skulle köpa flerskiktsträgolv som tillverkats i Kina.

(317)

För det första stöder detta påstående kommissionens slutsats att importen från Kina underskrider unionsproducentens försäljningspris. Kommissionen anser dessutom att sådan konkurrens bör grundas på rättvis handel och avvisade därför påståendet att de åtgärder som är resultatet av denna undersökning påverkar priskänsliga konsumenter oproportionerligt.

(318)

Amorim hävdade också att kommissionen inte hade gjort en tillräcklig bedömning av konsekvenserna för konsumenterna av de frågor som skulle leda till nya undersökningsresultat. Företaget hävdade också att kommissionen borde göra en grundlig undersökning för att säkerställa att åtgärderna inte skulle undergräva bredare EU-politiska mål, såsom den gröna given, social rättvisa och bostäder till överkomlig kostnad.

(319)

Kommissionen påpekade att inga bevis hade lagts fram som visade att de antidumpningsåtgärder som föreslogs i det slutliga utlämnandet av uppgifter skulle undergräva dessa bredare politiska mål. Den påminde dessutom om att antidumpningsundersökningar är tidsbegränsade genom strikta lagstadgade tidsfrister. Kommissionen är därför beroende av att berörda parter lämnar in faktiska och representativa bevis och argument till stöd för sina synpunkter. Den har inget annat val än att agera inom denna rättsliga ram. Kommissionen avvisar därför påståendet att den inte agerat i enlighet med lagen när det gäller att ta reda på konsumenternas synpunkter och beakta inverkan på bredare frågor.

(320)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande unionskonsumenternas intresse bekräftades skälen 374–376 i förordningen om provisorisk tull.

(321)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Amorim, MEFO Floor, Puderbach och CNFPIA att åtgärderna skulle leda till att flerskiktsträgolv ersattes med billigare, mindre hållbara produkter.

(322)

Kommissionen kan inte utesluta att en viss ersättning kan ske. Detta påstående var dock ogrundat eftersom ingen bevisning lades fram till stöd för påståendet eller omfattningen av eventuell ersättning. Påståendet avvisades därför.

(323)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Amorim sina synpunkter att åtgärderna skulle leda till en minskad efterfrågan på flerskiktsträgolv och en ökad förbrukning av billigare golvbeläggningar såsom laminat, vinyl och exklusiva vinylgolv (LVT-golv). Holz-Richter, Lovelin och Puderbach stödde dessa synpunkter. Amorim lämnade uppgifter om vissa golvtyper för åren 2020 och 2024 för att visa att efterfrågan på olika golvtyper skiftat och angav priset som en orsak till denna utveckling.

(324)

Kommissionen bestred inte att vissa konsumenter kan byta till billigare golvalternativ som svar på prisökningar. Den konsumentundersökning som Amorim lämnat in visar dock tydligt att prissättningen bara är en av de faktorer som påverkar konsumenternas beslut. Dessutom hävdade CNFPIA att efterfrågan inom sektorn för flerskiktsträgolv kommer att öka under de kommande åren på grund av minskad inflation för dess viktigaste kostnader när kriget i Ukraina är över. Kommissionen har dock inte fått några övertygande bevis för att frågan om utbytbarhet visar att åtgärderna inte är i unionens intresse.

(325)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Amorim och MEFO Floor, Puderbach och HAI att eftersom importen från Kina kommer att minska kommer den att ersättas av import från övriga tredjeländer. Dessa parter hävdade att åtgärderna inte skulle ge unionsindustrin fördelar.

(326)

Kommissionen anser att detta påstående är ogrundat. Det framgår dock av kommissionens uppfattning i skäl 359 i förordningen om provisorisk tull att unionsindustrin skulle gynnas av åtgärderna.

(327)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande slutsatsen om unionens intresse bekräftades skäl 377 i förordningen om provisorisk tull.

(328)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(329)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(330)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser och bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Kina”.

(331)

Kommissionen begärde ytterligare dokument, såsom verksamhetslicenser och stadgar från de samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet, för att bekräfta deras status som producenter av den berörda produkten. Av 63 parter som lämnade ytterligare uppgifter kunde Huzhou Teya Floor Co., Ltd inte påvisa någon koppling till undersökningen, och kommissionen kunde inte dra slutsatsen att företaget är en faktisk producent av den berörda produkten. Ett annat företag, JILIN XINYUAN WOODEN INDUSTRY CO., LTD, har inte lämnat några ytterligare uppgifter eller bevis för att det är en exporterande producent. Dessa företag ansågs därför ha bristande samarbetsvilja och ströks från förteckningen över samarbetsvilliga exporterande producenter.

(332)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade JILIN XINYUAN WOODEN INDUSTRY CO., LTD de begärda uppgifterna. Företaget uppfördes därför i förteckningen över samarbetsvilliga exporterande producenter.

(333)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. En sådan begäran ska ställas till kommissionen (21). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget kommer en förordning om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(334)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga vid uppvisande av en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Kina”.

(335)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(336)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(337)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för all övrig import från Kina inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(338)

Exporterande producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande producenten bör kunna styrka följande: i) Företaget exporterade inte den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, ii) företaget är inte närstående någon exporterande producent som gjorde detta, och iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(339)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(340)

Såsom anges i avsnitt 1.2 beslutade kommissionen att importen av den undersökta produkten skulle registreras.

(341)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade FEP att Eurostats statistik visade att importen från Kina hade ökat kraftigt och att villkoren för retroaktivt uttag av tullar var uppfyllda.

(342)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in genom registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda.

(343)

Kommissionen anser att importen av den berörda produkten har registrerats i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen och i överensstämmelse med kriterium a.

(344)

Kommissionen anser att importörerna har getts möjlighet att inkomma med synpunkter enligt kriterium b i och med offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull.

(345)

I enlighet med artikel 10.4 c i grundförordningen krävs det att produkten i fråga ”under en längre tid har dumpats, eller att importören var eller borde ha varit medveten om dumpningens omfattning och den påstådda eller konstaterade skadan”. I det nu aktuella fallet anser kommissionen att importörerna var medvetna om, eller borde ha varit medvetna om, dumpningens omfattning och den påstådda eller konstaterade skadan sedan inledandet av undersökningen.

(346)

Tillkännagivandet om inledande och den icke-konfidentiella versionen av klagomålet innehöll ett antal påståenden och bevis som stödde och angav omfattningen av den påstådda dumpningen och skadan. Kommissionen ansåg därför att importörerna och användarna var eller borde ha varit medvetna om den påstådda dumpningen, dess omfattning och den påstådda skadan.

(347)

Därför dras slutsatsen att detta kriterium för retroaktivt uttag av tullar är uppfyllt.

(348)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte AUMI och CNFPIA kommissionens beslut att retroaktivt införa antidumpningstullar från och med dagen för registreringen och hävdade att kommissionens tillvägagångssätt inte uppfyllde alla de kumulativa villkor som anges i artikel 10.4 i grundförordningen, såsom dessa tolkats av tribunalen i mål T-749/16 (22). CNFPIA hävdade att kommissionen inte hade lämnat en vederbörligen motiverad grund för sitt beslut att registrera importen. Enligt CNFPIA måste beslutet att registrera import vara vederbörligen motiverat, särskilt när kommissionen (som i det föreliggande fallet) agerar på eget initiativ. CNFPIA påpekade också att detta strider mot kommissionens praxis i tidigare undersökningar och hävdade att kommissionens underlåtenhet att tillräckligt motivera sitt beslut om registrering strider mot de rättsliga principer som fastställts av tribunalen och undergräver rättssäkerheten för importörerna.

(349)

Kommissionen påpekade att import enligt artikel 14.5 i grundförordningen ska göras föremål för registrering efter en begäran från unionsindustrin som innehåller tillräcklig bevisning för att motivera en sådan åtgärd. Import kan också göras till föremål för registrering på kommissionens eget initiativ. Medan det är klart att registrering av import efter en begäran är beroende av att det finns tillräcklig bevisning som motiverar registreringen, finns det inget sådant krav för registrering av import på kommissionens eget initiativ. Kommissionen noterade också att ändringen av praxis har meddelats i kommissionens pressmeddelande av den 24 september 2024 (23). Detta påstående avvisades därför.

(350)

CNFPIA och AUMI hävdade dessutom att kommissionen inte hade visat att importörerna var medvetna (eller borde ha varit medvetna) om omfattningen av den påstådda dumpningen och skadan och att kommissionens tillvägagångssätt i den aktuella undersökningen i praktiken gör artikel 10.4 c överflödig. Genom att automatiskt registrera all import från och med september 2024 tog kommissionen bort det materiella värdet av kravet på kännedom, vilket gjorde det till en förfarandemässig formalitet snarare än ett rättsligt meningsfullt villkor. AUMI och CNFPIA hävdade att kommissionens antagande att importörerna borde ha varit medvetna om dumpningen efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande och den icke-konfidentiella versionen av klagomålet har gjort artikel 10.4 c i grundförordningen verkningslös.

(351)

Amorim hävdade att enbart offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande inte var tillräckligt för att kommissionen skulle kunna hävda att parterna borde ha varit medvetna om dumpningen i den mening som avses i artikel 10.4 c i grundförordningen.

(352)

Kommissionen konstaterade att CNFPIA och AUMI blandar ihop två begrepp: registrering och retroaktivt uttag. Registrering är ett tullverktyg som underlättar identifieringen av import för vilken retroaktivt uttag av tullar kan begäras och kan göras på kommissionens eget initiativ, medan retroaktivt uttag endast kan ske om villkoren i artikel 10.4 i grundförordningen är uppfyllda. Såsom förklaras i skälen 345–346, bedömde och fastställde kommissionen att importörerna var eller borde ha varit medvetna om dumpningens omfattning och den påstådda eller konstaterade skadan. Såsom bekräftats av tribunalen i mål T-749/16 (24), som det hänvisas till i skäl 348, ansåg kommissionen att importörerna var eller borde ha varit medvetna om den påstådda dumpningen och skadan sedan offentliggörandet av tillkännagivandet och den icke-konfidentiella versionen av klagomålet. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(353)

CNFPIA hävdade vidare att kommissionen inte hade bevisat att det skett en väsentlig ökning av importen efter undersökningsperioden. Inledningsvis kännetecknades undersökningsperioden (2023) av en betydande minskning av importen. Jämfört med de särskilt låga importvolymerna 2023 var den svaga ökningen av importen 2024 helt enkelt en återgång till mer normala handelsnivåer, vilket framgår av uppgifter från tidigare år. Även om importen från Kina ökade 2024 låg den fortfarande under de nivåer som observerades 2022, då marknadsvillkoren var mer normala. CNFPIA påpekade att kommissionen, till skillnad från i sina tidigare undersökningar, inte hade gjort en grundlig analys av importen efter undersökningsperioden för att bedöma hur importvolymerna efter undersökningsperioden hade påverkat eller ens skulle kunna ha påverkat marknadsvillkoren, särskilt när det gäller prissättning och konkurrens. Kommissionen underlät dessutom att bedöma om den eventuella lagring som gjordes av importörerna och kunde därmed inte visa att en ökning sannolikt skulle undergräva antidumpningstullarnas positiva verkan. Mot bakgrund av dessa utelämnanden hävdade CNFPIA att kommissionen inte hade uppfyllt villkoren i artikel 10.4 d i grundförordningen. Därför var den retroaktiva tillämpningen av tullarna omotiverad och bör omprövas, eftersom retroaktivt uttag av tullar är ett undantag som endast kan motiveras under extraordinära omständigheter.

(354)

Amorim, Barth, Fusong, Lovelin och Thede & Witte hävdade att kommissionen borde ha beaktat ledtiden mellan beställningsdatum och importdatum när den bedömde om importörerna borde ha varit medvetna om dumpningen. Amorim och Barth hävdade att merparten av importen efter tillkännagivandet om inledande hade beställts före detta. Amorim hävdade att ledtiden mellan beställningsdatum och importdatum var mellan 12 och 16 veckor, inklusive fyra till sex veckor för tillverkning av varorna och cirka 60 dagar för leveransen till unionen. Thede & Witte hävdade att ledtiden var minst tre månader, Fusong mellan 3,5 och 4,5 månader och Lovelin minst sex månader. Barth hävdade att den stora majoriteten av de flerskiktsträgolv som importerades efter tillkännagivandet om inledande hade beställts före tillkännagivandet och lämnade konfidentiella uppgifter till stöd för detta påstående. AUMI hävdade att kommissionen inte hade undersökt om lagring hade skett och tillade att kommissionen inte hade frågat om eller kontrollerat detta under kontrollbesöket hos Lamett. Med hänsyn till denna ledtid hävdade dessa parter att de vid tidpunkten för beställningarna inte kunde varit medvetna om dumpningen och att villkoret i artikel 10.4 c i grundförordningen därför inte var uppfyllt.

(355)

Kommissionen påminner inledningsvis om vad den allmänna domstolen konstaterade i målet Stemcor: ”Enligt artikel 10.4 d i grundförordningen krävs det, för att slutgiltiga antidumpningstullar ska tillämpas retroaktivt, att ’utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden ytterligare en betydande ökning av import äger rum’ vilken ’med hänsyn till tidpunkten’, till omfattningen och till övriga omständigheter sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas” (25). Det är uppenbart att bestämmelsen avser ”import” och inte ”beställningar” som sannolikt allvarligt skulle undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas. Domstolen fann vidare att ”verkningarna av den import som skedde under undersökningsperioden inte klart [kan] särskiljas från verkningarna av den import som skedde före denna period, eftersom import från lågprisländer som infördes till unionen under registreringsperioden kan öka en redan betydande lagerhållning vid en tidpunkt då importörerna redan var medvetna om att antidumpningstullar kunde komma att tillämpas retroaktivt på registrerad import och därigenom kunde bidra till att allvarligt undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas” (26).

(356)

Slutligen, även om importörens kännedom om att undersökningen inletts är avgörande för tillämpningen av artikel 10.4 c (27) i grundförordningen (28), eftersträvar denna genomförandeförordning inte något ”straffliknande” syfte. ”Även om det, […], i artikel 10.1 i grundförordningen fastställs en princip om förbud mot retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder, gör flera bestämmelser i grundförordningen avsteg från den principen. Dessa bestämmelser medger att antidumpningsåtgärder under vissa förutsättningar får tillämpas på varor som övergått till fri omsättning innan förordningen om införande av dessa åtgärder träder i kraft, förutsatt att importen registrerats enligt artikel 14.5 i grundförordningen med det enda syftet att förhindra att den positiva verkan av de slutgiltiga åtgärderna allvarligt undergrävs och att åtgärderna på så sätt urholkas” (29). Det följer av detta att den sannolika effekten av den berörda importen, snarare än importörernas avsikt, bör stå i centrum för bedömningen enligt artikel 10.4 d i grundförordningen. ”Därför ska ’den ytterligare betydande importökningen’, i den mening som avses i artikel 10.4 d i grundförordningen, fastställas med utgångspunkt i en helhetsbedömning för att avgöra huruvida importen som helhet sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av de slutgiltiga tullarna och därmed vålla unionsindustrin ytterligare skada, utan att beakta varje berörd importörs enskilda och subjektiva situation” (30).

(357)

Kommissionen bestred inte att det kunde ha gått flera veckor eller månader mellan beställningen och importdatumet. Utöver att kommissionen erinrade om de principer som återges i de två föregående skälen, särskilt att artikel 10.4 d i grundförordningen fokuserar på importens verkningar snarare än avsikten bakom importen eller tidpunkten för beställningarna, ansåg kommissionen att importörerna, när det gäller beställningar som var under behandling efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande, kunde ha övervägt alternativ till att importera så stora kvantiteter, t.ex. återförsäljning till marknader utanför EU eller omförhandling med leverantören. Kommissionen bedömde de uppgifter som Barth lämnat och konstaterade att de endast utgjorde 14 % av all import från Kina. Dessa uppgifter var därför i huvudsak irrelevanta med hänsyn till de principer som påminns om ovan, och kommissionen ansåg inte att de var tillräckligt representativa för att man skulle kunna anta att alla andra importörer befann sig i en liknande situation. Barth lämnade dessutom inget svar på frågeformuläret och dess uppgifter kunde inte verifieras. När det gäller AUMI:s påstående erkände kommissionen att den inte hade kontrollerat om Lamett, som var den enda importör som samarbetade i denna undersökning, hade lagrat varor under 2024. Kommissionen noterade dock att eftersom importen från Lamett endast utgjorde 6 % av all import från Kina under undersökningsperioden, kunde den inte användas för att dra några slutsatser. Kommissionen noterade vidare att de synpunkter som sammanfattas i skäl 354 inte bestrider att importen ökade avsevärt, även om skälet som angavs var att importera flerskiktsträgolv före ikraftträdandet av EU:s avskogningsförordning. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(358)

I enlighet med artikel 10.4 d i grundförordningen måste det ”utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden” finnas ”ytterligare en betydande ökning av import[en]”.

(359)

Den genomsnittliga månatliga importvolymen från Kina som rapporterats till Eurostat (31) under undersökningsperioden var 935 477 m2 (32). Eurostats uppgifter visar att den genomsnittliga månatliga importvolymen från Kina under den period som inleddes den första hela månaden efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande av undersökningen i Europeiska unionens officiella tidning och avslutades den sista hela månaden före införandet av de provisoriska åtgärderna (juni 2024–december 2024) uppgick till 1 457 082 m2, dvs. 56 % mer än genomsnittet under hela undersökningsperioden. Denna siffra var också 66 % högre än den månatliga genomsnittliga importvolymen under samma kalendermånader under undersökningsperioden (juni 2023–december 2023).

(360)

Perioden från och med den första hela månaden efter inledandet till och med den sista hela månaden före registreringen av importen (juni 2024–september 2024) ger en genomsnittlig månatlig importvolym på 1 430 396 m2, vilket är 53 % mer än det månatliga genomsnittet under hela undersökningsperioden. Denna siffra var också 52 % högre än den månatliga genomsnittliga importvolymen under samma kalendermånader under undersökningsperioden (juni 2023–september 2023).

(361)

Båda resultaten visar att det förekommit en betydande importökning efter inledandet.

(362)

Denna importökning skedde mot bakgrund av en minskning av förbrukningen på 5 % under 2024 jämfört med 2023, vilket beskrivs i industrins publikationer (33). Detta är ett tydligt tecken på att unionsindustrin lidit ytterligare skada.

(363)

I avsaknad av andra förklaringar drog kommissionen slutsatsen att den betydande ökningen av importvolymerna efter inledandet tyder på att det förekom lagring.

(364)

Dessutom låg det månatliga genomsnittliga importpriset under perioden juni 2024–september 2024 på 22,22 euro/m2, vilket var 4,1 % lägre än det månatliga genomsnittliga priset under hela undersökningsperioden. Därtill låg det månatliga genomsnittliga importpriset under perioden juni 2024–december 2024 på 22,47 euro/m2, vilket var 3 % lägre än det månatliga genomsnittliga priset under hela undersökningsperioden. Dessa resultat tyder på att den betydande ökningen av importen från Kina skedde till priser som i genomsnitt var lägre än priserna under undersökningsperioden.

(365)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Fusong att kommissionen borde ha lämnat ut de justerade månatliga importuppgifterna för att ge möjlighet att yttra sig om dem.

(366)

Kommissionen konstaterade att den redan i skäl 227 i förordningen om provisorisk tull hade beskrivit metoden för att justera Eurostats importvolymer i m2 och att den hade tagit med resultaten i skälen 359 och 360. Påståendet avvisades därför.

(367)

Fusong hävdade att kommissionen borde ha beaktat ledtiden mellan beställning och import vid bedömningen av importökningen. Amorim och Barth hävdade att de flesta kvantiteter som importerats fram till juni 2024 motsvarade beställningar som gjorts före den 17 maj 2024, och Barth lämnade konfidentiella uppgifter till stöd för sitt påstående. AUMI, Barth, CNFPIA, Fusong och Thede & Witte tillade att importen 2023 var onormalt låg och därför inte lämplig för jämförelse med siffrorna från 2024. AUMI hävdade att den importökning som framkom vid en jämförelse med uppgifterna för 2023 borde ha bedömts mot bakgrund av tidpunkten och volymen samt andra omständigheter i enlighet med artikel 10.4 d i grundförordningen. Fusong föreslog att importen 2024 skulle jämföras med den totala skatteundersökningsperioden. Barth och Fusong tillade att marknadsvillkoren hade lett till att importörerna hade lagrat varor under 2022 och att detta, efter nedgången i förbrukningen 2023, hade resulterat i en minskning av importen 2023. AUMI hävdade att under skadeundersökningsperioden och 2024 var importen under andra halvåret i allmänhet högre än under första halvåret (med undantag för 2023), vilket AUMI, i likhet med CNFPIA, tillskrev effekterna av krisen i Röda havet på den kommersiella sjöfarten från och med november 2023. Corà Domenico hävdade att de hade importerat mindre kvantiteter 2024 än 2023.

(368)

När det gäller påståendena om betydelsen av ledtiden mellan beställningsdatum och importdatum, och såsom förklaras i skälen 355–356, ansåg kommissionen inte att det var relevant att undanta import som beställts före offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande från jämförelsen. Såsom tribunalen konstaterade i mål T-749/16, som det hänvisas till i skäl 348, måste den ”ytterligare […] betydande ökning av import[en]” i den mening som avses i artikel 10.4 d i grundförordningen bedömas från och med den tidpunkt då importörerna blev medvetna om möjligheten att en tull senare skulle kunna införas på registrerad import, vilket innebär att den import som ägde rum från och med offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande av undersökningen måste inkluderas för att fastställa om denna import, tillsammans med den import som ägde rum under registreringsperioden, sannolikt skulle undergräva den positiva verkan av de slutgiltiga tullar som skulle tillämpas (34). Detta argument måste därför avvisas.

(369)

När det gäller påståendena om representativiteten för 2023 anser kommissionen att 2023 är lämpligt, eftersom kommissionen har använt uppgifter från undersökningsperioden inte bara för att jämföra importvolymer utan också för att jämföra förbrukning och priser. Mot bakgrund av Barth och Fusongs synpunkter om lagring under 2022 finns det dessutom inga uppgifter i ärendehandlingarna som ger stöd för slutsatsen att användningen av 2022 i beräkningen skulle ha gett ett mer representativt resultat. När det gäller Corà Domenicos påstående erkände kommissionen att vissa importörer kan ha importerat mindre kvantiteter än under 2023. En ”ytterligare […] betydande ökning av import[en]” i den mening som avses i artikel 10.4 d i grundförordningen måste dock fastställas med utgångspunkt i en helhetsbedömning för att avgöra huruvida importen som helhet sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av de slutgiltiga tullarna och därmed vålla unionsindustrin ytterligare skada, utan att beakta varje berörd importörs enskilda och subjektiva situation. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(370)

Amorim, Barth, Lovelin, Puderbach och Thede & Witte hävdade att ökningen av lagren inte skedde för att förbereda sig för eventuella antidumpningstullar utan för att förbereda sig för ikraftträdandet av EU:s avskogningsförordning i slutet av december 2024. Dessa parter hävdade att denna nya förordning införde vissa krav som skulle ha gjort det svårt att följa reglerna. Barth hävdade vidare att de konfidentiella uppgifter som lämnats visade att importen minskade kraftigt från och med november 2024, vilket var ett bevis på att skälet till att lagren ökade var avskogningsförordningens ikraftträdande. Holz-Richter hävdade att ökningen av importvolymerna berodde på den bristande tillgången på flerskiktsträgolv från EU-producenter, särskilt under 2021 och 2022. AUMI och Puderbach hävdade att de ökade importvolymerna från Kina också berodde på minskningen av importen från Ukraina.

(371)

Kommissionen anser inte att skälen till lagringen är relevanta, eftersom resultatet, oavsett skälen, är att varor importerades i betydligt större volymer och till lägre priser innan de provisoriska tullarna trädde i kraft. Oavsett skälen till dessa lager är de sådana att de ”sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas” i den mening som avses i artikel 10.4 d i grundförordningen. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(372)

Fusong och Thede & Witte ifrågasatte den minskning av förbrukningen som kommissionen använde vid bedömningen av villkoret i artikel 10.4 d i grundförordningen. Fusong angav att den siffra som använts är en preliminär prognos från FEP och att kommissionen borde ha verifierat den. Thede & Witte hävdade att siffran kan ha omfattat en blandning av produkter såsom massiva trägolv och mosaikgolv. Dessutom lade företaget fram ett pressmeddelande från den tyska parkettföreningen, där det rapporterades om en försäljningsökning i Tyskland på 8 %.

(373)

Kommissionen noterade att den hade använt det enda dokument som fanns tillgängligt i ärendehandlingarna när det gäller förbrukningen i unionen 2024 och att andra parter inte hade lämnat några andra uppgifter. Kommissionen noterade också att en ökning av förbrukningen i Tyskland fortfarande skulle kunna leda till en minskning av förbrukningen i unionen. Kommissionen simulerade ett scenario där förbrukningen i unionen skulle ha ökat med 8 % 2024 jämfört med 2023. Med användning av Eurostats justerade importvolymer för 2024 visade resultaten att marknadsandelen för import från Kina fortfarande skulle ha ökat och att EU-industrins marknadsandel skulle ha minskat. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(374)

AUMI och Fusong hävdade att en jämförelse av de genomsnittliga månadspriserna var för förenklad, eftersom den inte tog hänsyn till exempelvis skillnader i produktmixen, och tillade att resultatet var otillräckligt för att dra slutsatser. Fusong hävdade vidare att kommissionen inte hade offentliggjort uppgifterna och därför inte kunde bedöma den rapporterade prisminskningen. Barth hävdade att den prisminskning som kommissionen använde var obetydlig och kunde hänföras till skillnader i faktorer såsom råvarupriser, växelkurser eller sjöfraktpriser.

(375)

Kommissionen noterade att genomsnittliga månadspriser för import endast finns tillgängliga genom Eurostats statistik, som inte särskiljer mellan olika typer av berörda produkter. Vidare noterade kommissionen att den i sin bedömning inte använde prisskillnaden isolerat utan tillsammans med skillnaden i importvolymer och i förbrukningen. Kommissionen ansåg också att i den mån det inte föreligger någon större ökning av importpriserna, har omfattningen av minskningen ingen inverkan på bedömningen. När det gäller påståendet om tillgången till uppgifter hade kommissionen redan behandlat detta i skäl 366. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(376)

Amorim hävdade att kommissionen inte hade visat att importen efter tillkännagivandet om inledande hade skadat unionsindustrin. AUMI, Amorim, CNFPIA, Fusong och Thede & Witte hävdade dessutom att kommissionen inte hade bevisat att importen hade undergrävt åtgärdernas positiva verkan. AUMI och CNFPIA hävdade att kommissionen, precis som i undersökningen av kallvalsade platta produkter av stål (35), borde ha i) bedömt importvolymerna och marknadsandelarna efter undersökningsperioden, ii) analyserat prisutvecklingen och prisunderskridandet efter undersökningsperioden och iii) granskat påståendena om lagring. Barth hävdade att de flesta av de kvantiteter som importerades under andra halvåret 2024 hade lämnat företagets lager eftersom de hade sålts eller distribuerats, och lade fram bevis till stöd för detta påstående. Thede & Witte hävdade att minskningen av importvolymerna från och med november 2024 tydde på att tidigare importerade produkter hade sålts. Dessa importvolymer kunde därför inte ha undergrävt åtgärdens positiva verkan.

(377)

Kommissionen ansåg inte att bestämmelserna i artikel 10.4 i grundförordningen krävde en bedömning av om importen efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande hade vållat unionsindustrin skada. I artikel 10.4 d i grundförordningen fastställs att det ska föreligga ”ytterligare en betydande ökning av import […] vilken med hänsyn till tidpunkten, omfattningen och övriga omständigheter sannolikt kommer att allvarligt undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas”. Med hjälp av Eurostats justerade importvolymer från 2024 och förbrukningen uppskattade kommissionen att marknadsandelen för importen från Kina ökade från 21,5 % 2023 till 31,2 % 2024, framför allt på bekostnad av EU-industrins marknadsandel, som minskade från 67,1 % 2023 till 57,9 % 2024. Kommissionen ansåg att ökningen av lagren hade gjort det möjligt att minska importen efter de provisoriska åtgärderna och därmed undergrävt åtgärdernas verkan, eftersom importvolymerna och lagren inte skulle omfattas av antidumpningstullar och därför kunde säljas vidare till lägre priser än importen med tullar. När det gäller de uppgifter som lämnats av Barth ansåg kommissionen att de inte var tillräckligt representativa för att dra de slutsatser som anges i skäl 357. När det gäller Thede & Wittes påstående anser kommissionen inte att lägre importvolymer under en viss månad är en indikator på att importen under tidigare månader har sålts. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(378)

AUMI hävdade att retroaktivt uttag av tullar inte skulle ligga i unionens intresse. AUMI, Amorim och Lovelin hävdade att retroaktivt uttag av tullar skulle vålla importörerna oproportionerlig skada.

(379)

Kommissionen noterade att det inte finns något rättsligt krav enligt artikel 10.4 i grundförordningen att bedöma unionens intresse. Även om kommissionen erkände att retroaktivt uttag av tullar kommer att skada vissa importörer, har alla villkor för retroaktivt uttag av tullar uppfyllts i det aktuella fallet. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(380)

Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att de villkor som anges i artikel 10.4 i grundförordningen för retroaktiv tillämpning av den slutgiltiga antidumpningstullen är uppfyllda. En slutgiltig antidumpningstull bör därför tas ut på den berörda produkten, vilken gjorts till föremål för registrering genom förordningen om registrering. Den tull som ska tas ut retroaktivt ska fastställas till nivån för den provisoriska tull som införts genom förordningen om provisorisk tull, i den utsträckning som denna är lägre än nivån på den slutgiltiga tull som införs enligt denna förordning. Om den slutgiltiga tullen är lägre än den provisoriska tullen ska tullen beräknas på nytt så att det lägre beloppet kan tas ut.

(381)

Den berörda produkten omfattas för närvarande av KN-nummer 4418 75 00 . Kommissionen har i ärendehandlingarna bevisning för att den berörda produkten vid export ibland felaktigt deklareras enligt de kinesiska tullkoderna 4412 52 00 och 4412 92 00 . Dessa koder avser lamellträ (blockboard, laminboard och battenboard) med minst ett yttre skikt av annat lövträ än tropiska träslag. Dessutom har kommissionen fastställt att även om den berörda produkten producerats i Kina var den ibland märkt som att den hade sitt ursprung i ett annat tredjeland när den exporterades till andra destinationer än unionen. För att minimera risken för kringgående ansåg kommissionen därför att det var lämpligt att övervaka import från Kina av produkter som deklarerats enligt KN-nummer 4412 52 00 och 4412 92 00 och import av den berörda produkten med ursprung i eller avsänd från andra tredjeländer.

(382)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (36) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(383)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.