Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1717 av den 5 augusti 2025 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av dekorpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 14 juni 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av dekorpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförodningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 2 maj 2024 av fyra unionsproducenter av dekorpapper (klagandena). Klagomålet ingavs av unionsindustrin för dekorpapper i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2718 (förordningen om registrering (3)).

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 16 januari 2025 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet.

(5)

Den 14 februari 2025 införde kommissionen provisoriska antidumpningstullar på import av dekorpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/291 (4) (förordningen om provisorisk tull).

(6)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter) lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära slutsatserna inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull: Dessa omfattar följande:

(7)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. CNFPIA, klagandena och Kingdecor hördes.

(8)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. För att komma fram till de slutgiltiga avgörandena beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av dekorpapper med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(10)

De parter som begärde att bli hörda gavs även möjlighet till detta. Klagandena och Kingdecor hördes.

(11)

Den 27 januari 2025 lämnade CNFPIA synpunkter på klagandenas inlaga av den 27 augusti 2024. CNFPIA:s synpunkter inkom dock vid en tidpunkt då det inte längre var möjligt att införliva dem i processens preliminära skede. Dessutom rörde deras synpunkter klagandenas inlaga som svar på andra berörda parters inlagor i inledningsskedet, och omfattade därför främst aspekter som rörde klagomålet. På grund av dessa faktorer bortsåg kommissionen från dessa synpunkter i det preliminära skedet, eftersom de inte skulle ha påverkat kommissionens undersökningsresultat eller slutsatser i detta skede.

(12)

När det gäller CNFPIA:s påstående att klagandenas inlaga av den 27 augusti 2024 borde ha avvisats av kommissionen, eftersom den lämnades in efter det att tidsfristen på 70 dagar efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande (5) hade löpt ut, betonade kommissionen att klagandenas synpunkter visserligen gjordes tillgängliga i de öppna ärendehandlingarna, men att de inte beaktades i kommissionens motbevisning av synpunkterna på inledandet i förordningen om provisorisk tull. Under alla omständigheter skulle varken klagandenas inlaga av den 27 augusti 2024 eller CNFPIA:s inlaga av den 27 januari 2025 ha påverkat kommissionens undersökningsresultat eller slutsatser i det preliminära skedet, eftersom båda inlagorna avsåg undersökningsresultatet i klagomålet.

(13)

Kommissionen vidhöll därför sin slutsats i skälen 7–13 i förordningen om provisorisk tull.

(14)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 14–19 i förordningen om provisorisk tull.

(15)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 20–23 i förordningen om provisorisk tull.

(16)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 24 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 25–30 i förordningen om provisorisk tull.

(18)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade CNFPIA sin synpunkt att tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen i detta fall var oförenlig med WTO:s antidumpningsavtal och att artikeln inte borde tillämpas, eftersom kommissionen inte lade fram tillräcklig bevisning för förekomsten av betydande snedvridningar inom den kinesiska dekorpapperssektorn.

(19)

Såsom redan angetts i skäl 37 i förordningen om provisorisk tull erinrade kommissionen om att enligt artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen får inhemska kostnader användas när kommissionen väl har konstaterat att det föreligger betydande snedvridningar, men endast i den mån som det har slagits fast att de inte är snedvridna, på grundval av tillförlitliga och lämpliga bevis. När det slutligen gäller påståendet att tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen i detta fall är inkonsekvent och oförenlig med WTO:s antidumpningsavtal hänvisade kommissionen som förklaring till avsnitten 3.2.1.9 och 3.2.1.10 i förordningen om provisorisk tull.

(20)

Kommissionens preliminära slutsatser i skäl 41 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därmed.

(21)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen inga nya synpunkter på förekomsten av betydande snedvridningar. De preliminära slutsatserna i skälen 142–144 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(22)

Efter det preliminära utlämnandet uppgifter påpekade Interprint GmbH angående valet av representativt land att produktionsvillkor, energi- och råvarupriser samt lönestrukturer i Thailand inte är jämförbara med dem i Kina. Detta påstående underbyggdes dock inte med någon bevisning.

(23)

De preliminära slutsatserna i skäl 157 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(24)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Kingdecor att kommissionen måste använda kostnaden för titandioxid (TiO2) som importeras av Kingdecor som ersättning för värdet av inhemskt inköpt TiO2, eftersom de importerade och inhemskt inköpta produkterna är desamma och eftersom Kingdecor importerade en betydande andel av sitt TiO2 från länder som inte är föremål för snedvridningar.

(25)

Kingdecor hävdade att företaget köpte inhemsk TiO2 med en renhet på över 90 % och att TiO2 som köptes från Chemours i Mexiko och Kronos i Tyskland hade en liknande TiO2-halt. Andra egenskaper hos importerad TiO2 var dessutom jämförbara med egenskaperna hos inhemskt inköpt TiO2. Priset på importerad TiO2 är därför representativt för TiO2 som köps på den inhemska marknaden.

(26)

Klagandena hävdade att det skulle vara olämpligt att använda de priser till vilka Kingdecor importerade TiO2 och att Kingdecors argument grundades på en felaktig tolkning av lagen och var vilseledande. I artikel 2.6a a i grundförordningen anges att om det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet ska kommissionen konstruera normalvärdet uteslutande på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden.

(27)

Klagandena hävdade vidare att Kingdecors påstående att den TiO2 som importerades från Taiwan, Mexiko och Tyskland var ”exakt likadan som den som köptes in på den inhemska marknaden” var felaktigt i sak, eftersom Kingdecor underlåtit att ta hänsyn till två viktiga egenskaper hos TiO2, nämligen huruvida framställningen sker enligt sulfat- eller kloridprocessen samt molekylens ytbehandling. Dessutom anses även de kinesiska producenter som framställer TiO2 av ”högre kvalitet” hålla en lägre nivå än de globala producenterna i Taiwan, Mexiko och Tyskland. Endast TiO2 som har behandlats på ett särskilt sätt har de särskilda egenskaper som gör det är lämpligt att använda i dekorpapperstillämpningar. Dessa kvaliteter kallas titandioxid av laminatkvalitet.

(28)

Klagandena hävdade vidare att producenter av dekorpapper inte fritt kan byta mellan TiO2 av klorid- respektive sulfatkvalitet. TiO2 av kloridkvalitet har vanligtvis en mer blåaktig färg, medan TiO2 av sulfatkvalitet har mer gula toner. På grundval av att de två kvaliteterna inte är sinsemellan utbytbara har kommissionen tidigare dragit slutsatsen att marknaden för kloridbaserad TiO2 för användning i papperslaminat utgör en separat produktmarknad. Följaktligen kan produkter som framställts enligt sulfatprocessen inte betraktas som ”exakt likadana” som produkter som framställts enligt kloridprocessen.

(29)

Slutligen hävdade klagandena att även om Kingdecor uteslutande skulle använda TiO2 av kloridkvalitet, vilket unionsproducenterna ansåg vara ytterst osannolikt, kan den TiO2 av kloridkvalitet som köps in på den inhemska marknaden i Kina inte likställas med de högkvalitativa produkter som importeras från annat håll. De tillhandahöll publikationer från marknadsexperter, där det uppgavs att globala producenter av högkvalitativa produkter bör betraktas som producenter på nivå 1. Det uppgavs också att produkter från dessa producenter är av ”hög kvalitet”. De producenter av titandioxid av laminatkvalitet som exporterar från Taiwan, Tyskland och Mexiko, dvs. Kronos och Chemours, nämndes uttryckligen som producenter på denna nivå. De kinesiska producenterna av ”TiO2 av högre kvalitet” betraktades däremot endast som nivå 2-producenter.

(30)

Kommissionen noterade från första början att dessa påståenden motsäger undersökningsresultaten i skäl 167 i förordningen om provisorisk tull, enligt vilka företaget hävdade och, med omfattande bevisning som kontrollerats på plats, visade att företaget importerade kvaliteter av titandioxid som inte fanns tillgängliga i Kina. I avsaknad av ny bevisning eller bevisning som kontrollerats på plats och som motsäger dessa undersökningsresultat avvisade kommissionen därför påståendet. Utan att det påverkar denna slutsats behandlade kommissionen också påståendet i sak. Såsom konstateras i skälen 25, 51 och 57 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/1923 av den 10 juli 2024 (6) anser kommissionen att olika typer av TiO2 har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och inte anses vara olika produkter. Motsvarande undersökningsresultat bekräftades i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/4 av den 17 december 2024 (7).

(31)

Dessutom ansåg kommissionen att även om Kingdecor lade fram bevis för att kvaliteten på inhemskt producerad TiO2 har stigit under de senaste åren och att flera tekniska specifikationer var jämförbara mellan inhemskt producerad TiO2 och den TiO2 som företaget importerade, lade andra parter fram bevis för att marknadsaktörerna fortfarande anser att det finns kvalitetsskillnader och fortfarande gör skillnad mellan nivå 1-producenter och nivå 2-producenter.

(32)

Kommissionen ansåg därför att det var korrekt att inte använda priserna på Kingdecors import som referensvärde, utan att konstruera normalvärdet uteslutande på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden från det representativa landet.

(33)

Inga andra synpunkter inkom beträffande råvaror. De preliminära undersökningsresultaten och slutsatserna i skälen 163–169 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(34)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Kingdecor att det inte finns några kvalitetsskillnader mellan TiO2 som produceras i Kina och den som produceras någon annanstans, och att produktegenskaperna och produktionsprocesserna var nästan identiska. Till stöd för detta påstående lämnade de ytterligare uppgifter i form av laboratorieanalyser. Kingdecor vidhöll dessutom argumentet att de främst använde TiO2 som producerats genom kloridprocessen i stället för sulfatprocessen, vilket ger lägre kvalitet, och uppgav att de tillhandahållit relevanta styrkande dokument i sin inlaga av den 28 mars 2025. Slutligen hävdade Kingdecor att det inte är logiskt att ha ett riktpris för den inhemska produkten av lägre kvalitet som är högre än priset förimporterad TiO2 av högre kvalitet.

(35)

Kommissionen avvisade detta påstående och hänvisade till skälen 30–32 ovan. Det referensvärde som användes återspeglade motsvarande kostnad i Thailand, som ansågs vara det lämpliga representativa landet. Det faktum att det referenspris som användes för TiO2 var högre än Kingdecors importpriser av en påstått högre kvalitet gjorde inte detta referensvärde felaktigt. Det kan finnas många orsaker till prisskillnader som inte nödvändigtvis är kopplade till kvalitetsfrågor. Kommissionen ansåg därför att det var korrekt att konstruera normalvärdet uteslutande på grundval av produktions- och försäljningskostnader som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden från Thailand och att inte avvika från denna metod för ett enskilt insatsmaterial av det enda skälet att Kingdecor importerade TiO2 från andra länder.

(36)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Kingdecor att det finns en asymmetri i kommissionens metod, eftersom den godtog de faktiska inhemska transportkostnaderna när det gäller export, men räknade om de belopp som rapporterats av producenterna när det gäller den inhemska råvarutransporten.

(37)

Kommissionen ansåg att kraven i artikel 2.6a var uppfyllda och att normalvärdet konstruerats på grundval av produktions- och försäljningskostnader som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden. Beräkningen av exportpriset återfört till nivån fritt fabrik är en annan fråga som inte omfattas av bestämmelserna i denna artikel. Därför avvisades detta påstående.

(38)

Inga synpunkter inkom beträffande övriga produktionsfaktorer (arbetskraft, el och ånga). De preliminära undersökningsresultaten och slutsatserna i skälen 170–172 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(39)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Kingdecor att de referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som kommissionen använde skulle omfatta direkta försäljningskostnader och att kommissionen för en rättvis jämförelse mellan exportpriset och det konstruerade normalvärdet måste se till att de direkta försäljningskostnaderna drogs av från det konstruerade normalvärdet. Kingdecor hänvisade till årsredovisningen för ett thailändskt företag som ingår i det referensvärde som baseras på uppgifter från Orbis och till ett annat företags webbplats, som visar att företagen erbjuder transport.

(40)

Som svar på Kingdecors synpunkter hävdade klagandena att referensvärdena för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader vid konstruktionen av normalvärdet för Kingdecor inte behövde justeras eftersom Kingdecor inte har uppfyllt sin bevisbörda. Klagandena hävdar att medan Kingdecor visserligen citerar vissa avsnitt från de thailändska producenternas webbplatser och interna dokument till stöd för sin begäran om justering, bevisar dessa hänvisningar inte att direkta kostnader har inkluderats i ”övriga rörelsekostnader” för flera av dessa thailändska producenter. De bilder från webbplatserna för Siam Kraft Industry och Thai Container Group som Kingdecor tillhandahållit visar endast ”tjänster” och utgör inget bevis för att dessa kostnader tas ut för överföring av den berörda produkten från exportörens lokaler till en oberoende köpare eller för att kostnaderna i fråga har inkluderats i ”övriga rörelsekostnader”. Utdraget från SIG Combibloc som citeras av Kingdecor avser miljörapportering, närmare bestämt scope 3-utsläpp. Sådana utsläpp härrör från verksamheter som inte ägs eller kontrolleras av den rapporterande organisationen men som indirekt påverkar dess värdekedja. Miljörapportering är ett sammanhang som avsevärt skiljer sig från den finansiella rapportering som är relevant för konstruerandet av normalvärdet. Utdraget kan därför inte godtas som bevis för att ”övriga rörelsekostnader” även omfattar direkta försäljningskostnader.

(41)

Kommissionen avvisade argumentet att referensvärdena för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader skulle omfatta direkta försäljningskostnader i form av transportkostnader. Kingdecor lade inte fram tillräcklig bevisning för att försäljnings- och transportkostnaderna faktiskt ingick i de Orbis-baserade referensvärdesuppgifter som användes, och kvantifierade inte heller detta påstående.

(42)

Kommissionen konstaterade att det inte fanns någon ytterligare uppdelning lätt tillgänglig för de ifrågavarande företagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader från databasen. Kommissionen noterade också att tribunalen i sin dom i målet CCCME (8) först erinrade om att en part som begär justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen för att göra normalvärdet och exportpriset jämförbara i syfte att fastställa dumpningsmarginalen enligt rättspraxis ska visa att dess påstående är berättigat. Bevisbördan för att de särskilda justeringar som anges i artikel 2.10 a–k i grundförordningen måste göras ligger hos dem som vill förlita sig på dem (9). Av detta följde i det fallet, liksom det gör i denna undersökning, att det var de berörda parternas sak att i enlighet med denna rättspraxis påvisa behovet av den justering som begärts till stöd för den bevisning som de lade fram under undersökningens gång (10).

(43)

Tribunalen slog därefter fast att även om det kan visa sig nödvändigt att göra justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till skillnader mellan exportpriset och normalvärdet som påverkar deras jämförbarhet, kan sådana avdrag inte göras för ett värde som har konstruerats och alltså inte är verkligt. Detta värde påverkas i allmänhet inte av faktorer som kan skada dess jämförbarhet, eftersom det har fastställts på konstlad väg (11). Liksom i CCCME-fallet inbegrep dessutom konstruktionen av normalvärdet per produkttyp i handelsledet fritt fabrik ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och det fanns inga tillgängliga uppgifter som visade att de ifrågavarande företagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inkluderade de aktuella kostnaderna. Således, och med hänsyn tagen till kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 2.10 i grundförordningen (12), följde kommissionens metod den senaste rättspraxisen om ogrundade påståenden om att de belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som använts för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a a, som kommissionen anser vara rimliga för handelsledet från fabrik, omfattar transportkostnader.

(44)

De preliminära undersökningsresultaten och slutsatserna i skälen 173–176 i förordningen om provisorisk tull beträffande icke snedvridna och skäliga belopp för produktionsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, som fastställts på grundval av finansiella uppgifter från fyra thailändska företag, bekräftades därför.

(45)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Kingdecor att för ett av de fyra thailändska företag som användes för att beräkna representativa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinstmarginal var de uppgifter som användes inte korrekta. Kommissionen godtog detta argument och använde för företaget Thai Containers Group Company Ltd., en korrigerad vinstmarginal på 3,82 % (i stället för 3,97 %) och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på 10,68 % (i stället för 14,84 %). Dessa förändringar ledde till att dumpningsmarginalerna sänktes med omkring 0,9 %.

(46)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade Kingdecor ytterligare uppgifter om granskade och offentligt tillgängliga uppgifter om ”Double A (1991) Public Company Limited”, ett av de fyra företag som beaktades vid beräkningen av de vägda genomsnittliga skäliga beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinstmarginaler, vilket visade att de siffror som kommissionen använde för företaget även omfattade distributionskostnader (försäljning och distribution).

(47)

Kommissionen påpekade vidare att även om de nya uppgifter som lämnats visade att distributionskostnaderna var inkluderade, kunde det specifika beloppet för dessa distributionskostnader inte identifieras i uppgifterna. Det var inte heller klart vad distributionskostnaderna under denna rubrik exakt innehöll, och kommissionen hade ingen bevisning i ärendehandlingarna som visade att de endast innehöll kostnader för vilka en justering gjordes på exportsidan, såsom förklaras i skälen 188 och 189 i förordningen om provisorisk tull. Med andra ord ansåg kommissionen inte att de belopp som fastställts på grundval av dessa marginaler var orimliga för handelsledet fritt fabrik för vilket normalvärdet fastställdes. Ingen berörd part lade fram någon bevisning som kunde påverka denna bedömning. Kommissionen avvisade därmed påståendet.

(48)

Efter ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter hävdade klagandena att den nya källa som användes för de fyra thailändska företagens finansiella uppgifter inte var tillförlitlig och vidhöll att kommissionen ansåg att den var ”oanvändbar”, med hänvisning till skäl 153 i förordningen om provisorisk tull.

(49)

Kommissionen noterade att det i skäl 153 i förordningen om provisorisk tull hänvisades till Excel-dokumentet med finansiella uppgifter från ett thailändskt företag som lämnats in av klaganden. Detta dokument kunde inte kontrolleras på källans webbplats och omfattade endast år 2022, inte undersökningsperioden. De uppgifter som kommissionen använde i det slutgiltiga skedet och som lämnades av Kingdecor omfattar alla uppgifter om fyra företag som finns i samma databas och som finns tillgängliga genom avdelningen för verksamhetsutveckling vid Thailands handelsministerium. Dessutom är uppgifterna mer aktuella och för ett av företagen – Thai Containers Group – granskades uppgifterna, vilket inte var fallet för de uppgifter från Orbis som tidigare använts. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(50)

Huawang noterade att kommissionen gjort en uppjustering av normalvärdet till följd av mervärdesskatt som erlagts vid exportförsäljning men som inte återbetalats, i syfte att göra en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet. Huawang ansåg att denna justering saknar rättslig grund och borde korrigeras därefter. Huawang hävdade att kommissionen inte hade förklarat den rättsliga grunden för denna justering, men antog att den hade gjorts i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen. Huawang hävdade vidare att en justering endast får göras för att neutralisera en faktor som bevisligen påverkar priserna och prisjämförbarheten och att kommissionen inte visat detta.

(51)

Kommissionen gjorde justeringen enligt artikel 2.10 k i grundförordningen för ”andra faktorer” med hänsyn till att exportpriset inkluderade icke återbetalningsbar mervärdesskatt och att normalvärdet konstruerats enligt artikel 2.6a utan sådan återbetalningsbar mervärdesskatt. Detta tillvägagångssätt bekräftades av tribunalen i målet Sinopec. I det målet erinrade tribunalen först om att kommissionen, precis som i föreliggande ärende, ”ansåg att exportpriset för sökandenas produkter inkluderade ett belopp motsvarande ej återbetalningsbar mervärdesskatt, medan normalvärdet hade konstruerats utan mervärdesskatt, samt att dessa omständigheter motiverade en justering uppåt av normalvärdet för att säkerställa en rättvis jämförelse” (13). På grundval av denna uppfattning fann tribunalen att ”kommissionen följaktligen hade visat att den omtvistade justeringen var nödvändig” (14). Dessutom ansåg tribunalen att artikel 2.10 k i grundförordningen var den lämpliga rättsliga grunden för denna justering (15).

(52)

Skälen 177–181 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(53)

När det gäller kommissionens metod för att tillämpa en justering av exportmervärdesskatten på 13 % med 0 % återbetalningsbar exportavgift, framförde Huawang efter det slutliga utlämnandet av uppgifter återigen samma argument om att kommissionens metod skulle vara felaktig och försökte koppla den till tullordningen för importerad trämassa (aktiv förädling).

(54)

Kommissionen upprepade att justeringen av exportmervärdesskatten på 13 % för den berörda produkten inte var kopplad till tullordningen för råvarorna (och därmed inte till mervärdesskatten på råvarorna). Kommissionen tillämpade denna justering för att fastställa en rättvis jämförelse mellan exportpriset, som inkluderar icke återbetalningsbar mervärdesskatt, och normalvärdet, konstruerat med avdrag för sådan mervärdesskatt.

(55)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(56)

Kingdecor hänvisade vidare till skäl 184 i förordningen om provisorisk tull, där kommissionen angav att den i det slutgiltiga skedet kunde komma att ändra metoden för att fastställa normalvärdet för försäljning via närstående företag i unionen. Kommissionen hänvisade i det skälet till det faktum att den ännu inte hade fått all information om kostnaden för vidareförädling. Kingdecor hävdade att företaget hade frågat kommissionen om den önskade erhålla sådan information och att företaget därmed hade fullgjort sin skyldighet att samarbeta. Kingdecor hävdade att kommissionen därför inte borde ändra sitt tillvägagångssätt, utan basera sin beräkning på internpriserna, som enligt företaget var marknadsmässiga.

(57)

Klagandena hävdade i sitt svar på synpunkterna att Kingdecors försäljning till dess närstående enheter i EU inte var marknadsmässig och att Kingdecor själv medgav att priserna till närstående och oberoende köpare inte var helt jämförbara. De hävdade att det, även om Kingdecors inlaga var formulerad så att det inte tydligt framgick huruvida Kingdecors priser till närstående köpare var högre eller lägre, framgick av kommissionens tidigare beslutspraxis och av rättspraxis att såväl högre som lägre priser innebär att priserna kan betraktas som otillförlitliga.

(58)

Kommissionen höll med om att Kingdecor samarbetade fullt ut och tillhandahöll den nödvändiga informationen. Kommissionen klargjorde att den i skäl 184 i förordningen om provisorisk tull hade uppgett att den på grund av tidpunkten för kontrollen av de närstående enheterna i unionen ännu inte hade begärt, tagit emot och kontrollerat de bearbetningskostnader som dessa enheter ådragit sig före den slutliga försäljningen. Kommissionen använde därför preliminärt internpriserna som grund för sin beräkning, utan att bekräfta att den skulle godta internpriserna som marknadsmässiga för det slutgiltiga skedet.

(59)

Efter kontroll av de uppgifter som lämnats av Kingdecors närstående enheter i unionen kunde kommissionen bekräfta att dessa transaktioner var marknadsmässiga. Den ytterligare bevisning som lämnades visade på en verklig förhandling om priser och villkor mellan Kingdecor och dess närstående enheter i unionen, och de kontrollerade siffrorna visade att dessa förhandlade priser inte genomgående är lägre eller högre än de priser som tas ut av icke-närstående parter. Kommissionen höll därför fast vid sin metod för att fastställa normalvärdet för försäljningen via närstående företag i unionen och avvisade klagandens argument.

(60)

Skälen 182–184 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(61)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påpekade Kingdecor att kommissionen borde göra avdrag för defekta varuvolymer vid beräkningen av exportpriset.

(62)

Kommissionen kontrollerade de uppgifter som låg till grund för detta påstående och samtyckte till denna korrigering.

(63)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter klargjorde Huawang att det förekom dubbelräkning eftersom mervärdesskattesatsen både lades till normalvärdet och drogs av från exportpriset. Kommissionen bekräftade felet och korrigerade det. De nya marginalerna offentliggjordes på nytt i ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter den 17 juli 2025 och de berörda parterna fick en tidsfrist på en dag för att lämna synpunkter. Tidsfristen låg i linje med artikel 20.5 i grundförordningen, där det föreskrivs att en kortare period än 10 dagar ”får fastställas om ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter måste ske”.

(64)

Inga andra meningsfulla synpunkter på det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter lämnades.

(65)

Det inkom inga synpunkter på jämförelsen. Skälen 185–189 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(66)

Såsom beskrivs i skäl 62 har kommissionen till följd av påståenden från berörda parter godtagit två påståenden. Kommissionen har därför reviderat dumpningsmarginalerna.

(67)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(68)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade CNFPIA sitt tidigare påstående att Felix Schoeller och Munksjö, två av de fyra klagandena, inte borde omfattas av definitionen av unionsindustrin enligt artikel 4.1 i grundförordningen på grund av deras förhållande till kinesiska företag. CNFPIA tillade att kommissionen bröt mot artikel 6.9 i WTO:s antidumpningsavtal eftersom den inte lämnade ut uppgifter om närstående parters transaktioner.

(69)

Kommissionen erinrade om att synpunkterna på klagandenas representativitet och deras närstående företag i Kina redan hade behandlats och avvisats i skäl 9 i förordningen om provisorisk tull. CNFPIA inkom inte med några nya uppgifter i detta avseende. När det gäller utlämnandet av uppgifter om volymen och värdet av transaktionerna med de kinesiska närstående företagen erinrade kommissionen om att artikel 6.5 i WTO:s antidumpningsavtal också föreskriver att ”[v]arje uppgift som till sin karaktär är konfidentiell (...) ska behandlas som sådan av myndigheterna när det visats finnas goda skäl härför”. Dessa påståenden avvisades därför.

(70)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lade CNFPIA på nytt fram sina argument om definitionen av unionsindustrin och lade till att kommissionen underlät att tillämpa de tre testkriterierna, som den själv fastställt i fallet med tegelstenar av magnesia, där man undersökte var huvudkontor, FoU-centrum och produktionsanläggningar var baserade, importvolymen/importvärdet jämfört med den totala försäljningen och importens inverkan på unionens totala försäljningsvinst.

(71)

Kommissionen påpekade först och främst att exemplet i fråga bekräftade att unionsproducenter med små importandelar av den undersökta produkten från sina närstående samriskföretag i Kina fortfarande ansågs ingå i unionsindustrin (16). Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(72)

Kommissionen stod således fast vid sina slutsatser i skälen 197–198 i förordningen om provisorisk tull.

(73)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 199–203 i förordningen om provisorisk tull.

(74)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 204–208 i förordningen om provisorisk tull.

(75)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 209–213 i förordningen om provisorisk tull.

(76)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 214–219 i förordningen om provisorisk tull.

(77)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 220–224 i förordningen om provisorisk tull.

(78)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 225–228 i förordningen om provisorisk tull.

(79)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att importen från Kina till följd av sin begränsade marknadsandel endast skulle ha en liten negativ inverkan på unionsmarknaden, vilket skulle bryta orsakssambandet mellan importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit. Kommissionen erinrade om att marknadsandelen endast är en av de olika indikatorer som används för att bedöma skadan på unionsindustrin, vilka inbegriper, men inte är begränsade till, produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, tillväxt och dumpningsmarginalens storlek. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(80)

Kommissionen stod således fast vid sina slutsatser i skälen 229–231 i förordningen om provisorisk tull.

(81)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 232 i förordningen om provisorisk tull.

(82)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att de uppgifter som lämnats i klagomålet och de uppgifter som anges i förordningen om provisorisk tull och som grundar sig på det makroekonomiska frågeformuläret skilde sig åt, bland annat med avseende på sysselsättningssiffror och försäljning.

(83)

För det första betonade kommissionen att undersökningsperioden i klagomålet (dvs. från den 1 oktober 2022 till den 30 september 2023) och undersökningsperioden i förfarandet (dvs. från den 1 april 2023 till den 31 mars 2024) skilde sig åt, och att klagomålet inte innehöll uppgifter för hela år 2023, som skulle falla utanför undersökningsperioden. För det andra hade siffrorna från det makroekonomiska frågeformuläret i förordningen om provisorisk tull kontrollerats av kommissionen och justerats vid behov. För det tredje bygger de försäljningsuppgifter som rapporteras i tabell 6 i förordningen om provisorisk tull inte bara på information från det makroekonomiska frågeformuläret utan även på justerade uppgifter från de samarbetsvilliga kinesiska producenterna och på justerade uppgifter från Eurostat, såsom förklaras i skäl 204 och i fotnoterna 126 och 127 i förordningen om provisorisk tull. Dessa påståenden avvisades därför.

(84)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 233–235 i förordningen om provisorisk tull.

(85)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 236 och 237 i förordningen om provisorisk tull.

(86)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 238–241 i förordningen om provisorisk tull.

(87)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 242 och 243 i förordningen om provisorisk tull.

(88)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att kommissionen inte tillhandahöll några uppgifter, inte ens indexerade sådana, om lagerhållning. Kommissionen framhöll att uppgifter om lagerhållning fanns i tabell 10 om utgående lager.

(89)

Eftersom inga nya synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 244–247 i förordningen om provisorisk tull.

(90)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 248–255 i förordningen om provisorisk tull.

(91)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 256–260 i förordningen om provisorisk tull.

(92)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att det på grund av den låga marknadsandelen för importen från Kina inte finns något orsakssamband mellan den skada som unionsindustrin lidit och importen från Kina. Därtill är det endast importen från Kina och tredjeländer som konkurrerar med unionens produktion, och ökningen av den kinesiska importens marknadsandel användes för att täcka den minskade marknadsandelen för importen från andra länder. Trots dessa faktorer framhöll CNFPIA att importpriset från Kina under alla omständigheter är högre än importpriset från andra länder och därför inte bör erkännas som de huvudfaktorer som pressade ned eller underskred unionsindustrins priser.

(93)

Kommissionen framhöll att den kinesiska marknadsandelen ökade med mer än 500 % under skadeundersökningsperioden, vilket förklaras i skäl 262 i förordningen om provisorisk tull, och att importvolymerna från Kina nästan fördubblades på ett år. Såsom redan förklarats i skäl 263 i förordningen om provisorisk tull låg de kinesiska importpriserna genomgående under unionsindustrins produktionskostnader, vilket ledde till ett pristryck som påverkade unionsindustrins ekonomiska situation. Det faktum att marknadsandelen för import från andra länder minskade under samma period ändrade inte ovanstående. Dessutom var de genomsnittliga kinesiska priserna högre än priserna från andra tredjeländer, vilket förklaras i skälen 273 och 274 i förordningen om provisorisk tull, endast ett land hade en marknadsandel på över 1 % och importen från andra tredjeländer minskade kraftigt efter 2022. Man drog följaktligen slutsatsen att import från andra länder inte bidrog till den skada som vållats unionsindustrin. På grundval av bevisningen ovan och alla andra indikatorer som nämns i skäl 79 vidhöll kommissionen att det fanns ett orsakssamband mellan den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Dessa påståenden avvisades därför.

(94)

Eftersom inga nya synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 261–267 i förordningen om provisorisk tull.

(95)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 269 och 270 i förordningen om provisorisk tull.

(96)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och importen från Kina motverkas av importen från andra tredjeländer, eftersom deras marknadsandel låg nära den kinesiska importens marknadsandel och eftersom importpriserna från andra länder var lägre än importpriserna från Kina.

(97)

Kommissionen framhöll att marknadsandelen för import från andra tredjeländer inte var likadan som marknadsandelen för importen från Kina, eftersom trenden för dessa var motsatt. Marknadsandelen för importen från Kina till unionen ökade snabbt och konstant under skadeundersökningsperioden, medan importen från andra tredjeländer, såsom förklaras i detalj i skäl 274 i förordningen om provisorisk tull, däremot var som störst 2021, när efterfrågan i unionen nådde en topp, och 2022, när eftersläpande efterfrågan på marknaden från det föregående året fortsatte. Fram till 2023 och under undersökningsperioden minskade denna marknadsandel med 6 procentenheter till 3 %. Om Förenade kungariket utesluts minskade marknadsandelen för andra tredjeländer från 5 % till 1 %. Därför avvisades detta påstående.

(98)

I avsaknad av nya uppgifter bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 271–274 i förordningen om provisorisk tull.

(99)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 275–278 i förordningen om provisorisk tull.

(100)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 279–281 i förordningen om provisorisk tull.

(101)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 282–285 i förordningen om provisorisk tull.

(102)

Såsom förklaras i skäl 62 godtog kommissionen Kingdecors påstående om de defekta varorna. Avdraget för dessa varor påverkade dock inte de marginaler för prisunderskridande och målprisunderskridande som beräknats i det preliminära skedet.

(103)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 287–296 i förordningen om provisorisk tull.

(104)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 298–303 i förordningen om provisorisk tull.

(105)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter vidhöll CNFPIA att det inte var motiverat att inte tillämpa regeln om lägsta tull, eftersom detta inte var någon bedömning av effekterna av Kinas befintliga exportlicens för export av TiO2. CNFPIA vidhöll också att Kina exporterade betydande volymer till andra länder och att detta visade att exportlicensförfarandena inte hade någon inverkan.

(106)

Kommissionen konstaterade att användningen av exportlicenser är en av de begränsningar som uttryckligen nämns i artikel 7.2a i grundförordningen och att det inte finns någon rättslig skyldighet att kvantifiera konsekvenserna av begränsningarna som sådana. Oavsett ansågs det faktum att priset på den TiO2 som köptes på den inhemska marknaden i Kina var ungefär hälften så högt som priset på importerad TiO2 på alla andra marknader utgöra ytterligare en stark indikation på snedvridningar kopplade till denna råvara. Det faktum att Kina exporterade betydande kvantiteter av TiO2 bevisade inte att begränsningen i fråga inte påverkade den inhemska marknaden.

(107)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 305–306 i förordningen om provisorisk tull.

(108)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Kingdecor att kommissionen borde tillämpa regeln om lägsta tull, eftersom unionsproducenterna missgynnades vid anskaffning av TiO2 från Kina snarare på grund av effekterna av de gällande antidumpningstullarna (17) på denna råvara än på grund av exportrestriktionerna i Kina.

(109)

Kommissionen framhöll att priset per enhet för titandioxid i Kina, såsom förklaras i skäl 302 i förordningen om provisorisk tull, var nästan hälften av priset per enhet i de representativa länderna, inklusive Thailand, och detta återspeglades också i de jämförelser mellan inhemska priser och importpriser som gjorts av en av de exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen drog därför slutsatsen att titandioxid var föremål för en snedvridning i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen (skäl 303 i förordningen om provisorisk tull).

(110)

Kommissionen stod således fast vid sina slutsatser i skälen 307–310 i förordningen om provisorisk tull.

(111)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 311–319 i förordningen om provisorisk tull.

(112)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 320 och 321 i förordningen om provisorisk tull.

(113)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CNFPIA att införandet av antidumpningstullar kommer att orsaka brist på dekorpapper i unionen, öka kostnaderna för importörer och användare i unionen och minska deras konkurrenskraft.

(114)

Kommissionen betonade först och främst att den redan beaktat synpunkter från användarna i skälen 314–321 i förordningen om provisorisk tull. Analysen av effekterna av antidumpningstullar på unionsföretagens leveranskedjor visade att unionsindustrin ännu inte hade full kapacitet och skulle kunna tillgodose framtida efterfrågan; utöver detta uppskattade att om tullar infördes på den föreslagna nivån och ingenting annat förändrades skulle deras produktionskostnader öka med ett vägt genomsnitt på mindre än 2 % (skäl 328 i förordningen om provisorisk tull). Dessa påståenden avvisades följaktligen.

(115)

Interprint GmbH hävdade att unionsproducenternas priser under undersökningsperioden i vissa fall var lägre än de kinesiska leverantörernas priser, och anklagade kommissionen för att ha bortsett från detta. Kommissionen betonade att Interprints synpunkter var allmänna och ogrundade. Undersökningen visade dock att de kinesiska leverantörernas genomsnittliga priser genomgående var lägre än unionsindustrins priser, vilket också framgår av analysen om prisunderskridande som i skälen 217–219 i förordningen om provisorisk tull. Därför avvisades påståendet.

(116)

Kommissionen stod således fast vid sina slutsatser i skäl 322 i förordningen om provisorisk tull.

(117)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 323–326 i förordningen om provisorisk tull.

(118)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Interprint att produktionskapaciteten i unionen hade minskat avsevärt i jämförelse med undersökningsresultaten med avseende på undersökningsperioden, att priserna på dekorpapper producerat av unionsproducenterna till skillnad från priserna på insatsvaror hade ökat betydligt sedan mitten av 2024 och att det, med tanke på användarindustrins storlek och antidumpningstullarnas inverkan på produktionskostnaden och försäljningspriset, inte låg i unionens intresse att införa åtgärder för dekorpapper från Kina.

(119)

Kommissionen erinrade om att syftet med antidumpningsåtgärder inte är att stoppa importen av dekorpapper från Kina, utan att återställa lika villkor. De synpunkter som Interprint lämnade återspeglade företagets specifika situation och, i avsaknad av andra synpunkter från användarna samt med tanke på den bristande samarbetsviljan från icke-närstående importörer och handlare, kunde kommissionen inte avgöra om den bevisning som Interprint lämnade och deras situation skulle vara representativ för användarindustrin. Även med import från kinesiska exporterande producenter till icke-dumpade priser, och även om unionsindustrin i framtiden skulle nå full kapacitet, skulle användare, icke-närstående importörer och handlare ändå ha tillgång till andra leveranskällor, såsom Kanada, Brasilien och Indien.

(120)

När det gäller bedömningen av produktionskostnaden betonade kommissionen att i uträkningen beaktades antidumpningstullarnas inverkan (oavsett om de fastställts till dumpnings- eller skademarginalen) på den totala produktionskostnaden. Enbart för Interprint skulle ökningen vara mindre än 1 %, medan ökningen för de användare som samarbetade och lämnade in ett användarfrågeformulär totalt sett skulle vara mindre än 2 %. Kommissionen erinrade dessutom om att inga icke-närstående importörer och handlare samarbetade i denna undersökning och att påståendet att användarindustrin sannolikt sysselsatte mer personal än unionsindustrin var allmänt och ogrundat. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(121)

I det fallet att antidumpningstullar bekräftas hävdade Interprint att dessa borde fastställas till nivån för skademarginalen, och att kommissionen därför med hänsyn till effekterna på leveranskedjan borde tillämpa regeln om lägsta tull. För en bedömning av detta uppmanade Interprint kommissionen att göra en mer djupgående analys av de sannolika (och olika) effekterna av antidumpningsåtgärderna på nivån för dumpnings- och skademarginalerna, och att utgå från att användarindustrin sannolikt skulle sysselsätta mer personal än unionsindustrin.

(122)

Slutligen framförde Interprint att om kommissionen skulle beslutar att införa antidumpningsåtgärder bör åtgärderna tillfälligt upphävas med verkan från och med den dag då de slutgiltiga åtgärderna träder i kraft. Skälet till ett sådant tillfälligt upphävande skulle vara att marknadsförhållandena tillfälligt ändrats på grund av de omständigheter som anges i skäl 118 ovan, vilket pekade på en förbättring av unionsindustrins allmänna situation samt det faktum att det är osannolikt att skadan skulle återuppstå på grund av att åtgärderna tillfälligt upphävs.

(123)

Kommissionen ansåg att de uppgifter som unionsindustrin lämnat om industrins produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande visade att industrins produktionskapacitet inte hade minskat väsentligt sedan undersökningen inletts, vilket Interprint hävdade, och att industrins utnyttjandegrad gjorde det möjligt för den att möta den ökade efterfrågan. Efter inledandet av undersökningen hade dessutom de genomsnittliga enhetspriserna från kinesiska exporterande producenter sjunkit jämfört med undersökningsperioden, vilket framgår av skäl 146 nedan. Eventuella påstådda ökningar av unionsindustrins priser räcker inte heller för att dra slutsatsen att unionsindustrins ekonomiska situation hade förbättrats efter undersökningsperioden. Med tanke på unionsindustrins svåra situation under undersökningsperioden och den kontinuerliga sänkningen av de genomsnittliga priserna på import per enhet från Kina uppfylldes därför inte kriteriet att skadan sannolikt inte kommer att återuppstå om åtgärderna tillfälligt upphävs.

(124)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 327–329 i förordningen om provisorisk tull.

(125)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 330 och 331 i förordningen om provisorisk tull.

(126)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(127)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(128)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser och bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina”.

(129)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (18). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(130)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga vid uppvisandet av en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina”.

(131)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(132)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(133)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(134)

Exporterande producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande producenten bör kunna styrka följande: i) Företaget exporterade inte den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, ii) företaget är inte närstående någon exporterande producent som gjorde detta, och iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(135)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(136)

Såsom anges i avsnitt 1.2 gjorde kommissionen import av den undersökta produkten föremål för registrering.

(137)

Såsom anges i skäl 341 i förordningen om provisorisk tull kunde kommissionen inte fatta beslut om en eventuell retroaktiv användning av antidumpningsåtgärder i det skedet av undersökningen. Kommissionen behövde därför i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen besluta huruvida slutgiltiga antidumpningsåtgärder ska tas ut retroaktivt på import under registreringsperioden.

(138)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in genom registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda.

(139)

De fyra kumulativa kriterierna för huruvida tullar kan tas ut under registreringsperioden anges i artikel 10.4 i grundförordningen.

(140)

Villkoret i artikel 10.4 a i grundförordningen är uppfyllt, eftersom importen registrerades i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(141)

Importörerna gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 10.4 b i grundförordningen efter offentliggörandet av registreringsförordningen och efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull.

(142)

I enlighet med artikel 10.4 c i grundförordningen krävs det att produkten i fråga ”under en längre tid har dumpats, eller att importören var eller borde ha varit medveten om dumpningens omfattning och den påstådda eller konstaterade skadan”.

(143)

Enligt artikel 10.4 d i grundförordningen krävs dessutom ”ytterligare en betydande ökning av den import som vållade skada under undersökningsperioden” som med hänsyn till tidpunkten för ökningen, importens omfattning och andra omständigheter sannolikt allvarligt kommer att undergräva de slutgiltiga tullarnas positiva verkningar.

(144)

Efter de provisoriska åtgärderna hävdade klagandena att alla villkor för retroaktivt uttag av tullar var uppfyllda och att importen av kinesiskt dekorpapper till unionen hade ökat betydligt efter undersökningsperiodens slut och sedan undersökningen om dekorpapper inleddes i juni 2024. Importvolymerna för 2024 beräknades av klaganden på grundval av skillnaden mellan importvolymerna enligt KN-nummer 48025400, 480255, 48059100 och 48116000 och de importvolymer för dekorpapper som fastställts i kommissionens undersökning under perioden 2020–undersökningsperioden.

(145)

Kommissionens analys visade dock inte någon ytterligare betydande ökning av importen utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden enligt artikel 10.4 d i grundförordningen. För denna analys jämförde kommissionen de genomsnittliga månatliga importvolymerna av den berörda produkten under undersökningsperioden (19) med de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den sista hela månaden före införandet av provisoriska åtgärder. Vid en jämförelse mellan de genomsnittliga månatliga importvolymerna av den berörda produkten under undersökningsperioden och de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den månad då de provisoriska åtgärderna infördes kunde dessutom ingen ytterligare betydande ökning konstateras:

Tabell 1

(146)

Vid en jämförelse mellan någon av perioderna (B1 eller B2) och hela undersökningsperioden har de genomsnittliga importvolymerna från Kina minskat, med omkring 70 till 75 %, medan priserna har sjunkit med mellan 15 och 23 %.

Tabell 2

(147)

Under den period som löper från den första hela kalendermånad som följer efter inledandet till och med den månad då kommissionen införde registrering av import av dekorpapper (dvs. juli 2024–september 2024) uppgick den genomsnittliga månatliga importvolymen till 500 427 kg, vilket är 73 % mindre än det månatliga genomsnittet under samma period inom undersökningsperioden.

(148)

En jämförelse avseende den period som löper från den första hela kalendermånad som följer efter inledandet till och med den månad då de provisoriska åtgärderna infördes (dvs. juli 2024–januari 2025) visade också på en minskning av importen från Kina med 66 % i förhållande till det månatliga genomsnittet under samma period inom undersökningsperioden.

(149)

Såsom redan förklarats i skäl 145 indikerar båda analyserna att det inte skett någon väsentlig ökning av importvolymerna efter inledandet av ärendet.

(150)

Kommissionen drog därför slutsatsen att de fyra kumulativa villkoren för retroaktivt uttag inte är uppfyllda.

(151)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (22) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(152)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.