Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1737 av den 13 augusti 2025 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av valin med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 19 december 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av valin med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 5 november 2024 av Eurolysine SAS (Eurolysine eller klaganden). Klagomålet ingavs av unionsindustrin för valin i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/326 (förordningen om registrering) (3).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen specifikt klaganden, de kända exporterande producenterna och de kinesiska myndigheterna samt kända importörer och användare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Inga synpunkter på inledandet och inga förfrågningar om att bli hörda inkom.

(6)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den eventuellt skulle komma att göra ett stickprov bland icke-närstående importörer och exporterande producenter i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Fyra icke-närstående importörer tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(9)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande producenter i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(10)

Sexton exporterande producenter i det berörda landet som ingick i fem grupper tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av två exporterande producentgrupper på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av tillgängliga uppgifter stod urvalet vid tidpunkten för stickprovet för 24 % av den uppskattade totala importkvantiteten av valin till unionen från Kina och 67 % av den totala export till unionen som rapporterats av de exporterande producenter som deltog i undersökningen under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande producenter och myndigheterna i det berörda landet.

(11)

En exporterande producentgrupp som lämnade ett svar på stickprovsformuläret, Tongliao Meihua Biological Sci-Tech Co., Ltd., och Xinjiang Meihua Amino Acid Co., Ltd. (Meihua Group) begärde att få ingå i urvalet, eftersom i) deras importvolym till unionen stadigt ökade mellan 2021 och 2024, ii) de även producerade valin av livsmedelskvalitet, i motsats till de exporterande producenter som ingick i urvalet, som enligt uppgift endast tillverkade valin av foderkvalitet, och iii) deras unionskunder omfattade både distributörer och slutanvändare, till skillnad från de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(12)

Klaganden stödde Meihua Groups begäran, eftersom företaget i) var verksamt inom sektorn för valin av livsmedelskvalitet och läkemedelskvalitet och ii) baserat på förhållandet mellan inhemsk försäljning och exportförsäljning, föreföll agera som en typisk kinesisk producent, i motsats till CJ (Shenyang) Biotechnology Co., Ltd. (CJS), en av de två exporterande producenter som ingick i urvalet, som främst producerade och sålde på export.

(13)

Kommissionen erinrade om att kriteriet för urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen var den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Kommissionen noterade att trots ökningen av Meihua Groups export till unionen under undersökningsperioden förblev den lägre än exportvolymen för de två exporterande producenter som ingick i urvalet. I motsats till Meihua Groups påstående producerade och exporterade en av de två exporterande producenter som ingick i urvalet valin av livsmedelskvalitet till unionen under undersökningsperioden, och producerade, men exporterade inte, valin av läkemedelskvalitet till unionen under undersökningsperioden. Slutligen var kundtypen och förhållandet mellan inhemsk försäljning och exportförsäljning, som exempel på ett typisk agerande av en kinesisk producent, inte relevanta aspekter för urvalet i detta ärende. Detta påstående avvisades därför.

(14)

Klaganden ansåg i själva verket att CJS inte var representativt för den senaste utvecklingstendensen med ökad import av valin från Kina, eftersom företaget i) var en historisk aktör i valinindustrin och hade exporterat till unionen under lång tid och därför inte kunde anses representera de senaste utvecklingstendenserna, och ii) ingick i en koreansk multinationell grupp, varför klaganden ansåg att det var ett utländskt företag som var verksamt i Kina och inte bedrev verksamhet på samma villkor som kinesiskägda företag.

(15)

CJS svarade att de faktorer som klaganden lyfte fram var irrelevanta för urvalet och bekräftade att CJS var en av de viktigaste historiska aktörerna i valinindustrin i Kina och därför var representativt.

(16)

Kommissionen erinrade om att urvalet gjordes på grundval av kriterierna i artikel 17 i grundförordningen och på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De övriga faktorer som klaganden tog upp var inte relevanta i detta avseende. Detta påstående avvisades därför.

(17)

Slutligen hävdade klaganden att en av de exporterande producenter som ingick i urvalet, Bayannur Huaheng Biotechnology Co., Ltd. (Huaheng), överskattade sin exportvolym i stickprovsformuläret jämfört med uppgifter som rapporterats i kinesisk exportstatistik.

(18)

Kommissionen noterade att detta påstående endast kunde behandlas korrekt under kontrollen av de uppgifter om exportvolymer som företaget i fråga lämnade i sitt svar på frågeformuläret. Efterkontrollen av dessa uppgifter visade att Huahengs exportvolymer under undersökningsperioden låg i linje med den volym som uppgavs vid stickprovsförfarandet. Detta påstående avvisades därför och urvalet bekräftades.

(19)

Ingen exporterande producent i Kina begärde individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(20)

Kommissionen översände frågeformulär till den enda unionsproducenten, de exporterande producenter i Kina som ingick i urvalet och de importörer som gav sig till känna vid stickprovsförfarandet. Samma frågeformulär gjordes tillgängliga på internet på dagen för inledandet.

(21)

Kommissionen översände ett frågeformulär om förekomst av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till de kinesiska myndigheterna.

(22)

Svar på frågeformuläret inkom från den enda unionsproducenten, de två kinesiska exporterande producentgrupper som ingick i urvalet, två importörer och två användare som var närstående industrin.

(23)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(24)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2023 till och med den 30 september 2024 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(25)

Den produkt som är föremål för denna undersökning är valin, estrar av valin och salter av dessa föreningar, som en separat kemiskt definierad organisk förening, även innehållande föroreningar, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2922 49 85 (den undersökta produkten).

(26)

Valin produceras genom biofermentering, vilket är omvandling av kolhydrater till aminosyror genom samspel mellan bakteriestammar. Den huvudsakliga råvaran som används vid fermenteringen är socker från sockerbetor eller majs. Efter fermenteringen är nästa steg i produktionen extraktion och för vissa tillämpningar ytterligare rening.

(27)

Valin används i en rad olika tillämpningar på djurfoder-, läkemedels- och livsmedelsmarknaderna (kosttillskott).

(28)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2922 49 85 (Taric-nummer 2922 49 85 87) (den berörda produkten).

(29)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(30)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(31)

En samarbetsvillig exporterande producentgrupp som inte ingick i urvalet (Meihua Group) begärde att valin som används inom livsmedelssektorn inte skulle omfattas av produktdefinitionen. De hävdade att valin av livsmedelskvalitet har andra fysiska och kemiska egenskaper än valin av foderkvalitet och att det säljs till högre priser. De hävdade också att valin av livsmedelskvalitet inte konkurrerar med valin för djurfoder och att det inte finns några producenter av valin av livsmedelskvalitet i unionen.

(32)

Även om det är riktigt att valin som används i läkemedelssektorn eller livsmedelssektorn omfattas av strängare lagstadgade krav, har de olika kvaliteterna av valin fortfarande liknande grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, eftersom samtliga består av samma molekyl och har samma grundläggande funktioner, dvs. att tillhandahålla mycket lättsmält valin till djur och människor, antingen i läkemedel, livsmedel (som kosttillskott) eller i foder. Dessutom tillverkas alla kvaliteter genom samma produktionsprocess, med olika grader av rening och utvinning. Alla kvaliteter av valin importeras med samma Taric-nummer.

(33)

Undersökningen visade att Eurolysine, efter att ha erhållit relevanta tillstånd, hade den tekniska förmågan att producera alla valinkvaliteter, däribland valin av livsmedelskvalitet, och att produktionen av valin av livsmedelskvalitet inte kräver någon ytterligare utrustning. Det verkar också som om de kunder som köper valin av Eurolysine kan utföra de ytterligare renings- och extraktionssteg som krävs för att tillverka valin av livsmedelskvalitet. Eurolysine uppgav också att företaget planerar att diversifiera sin produktion i framtiden. Slutligen skulle det skapa incitament att kringgå åtgärderna om valin av livsmedelskvalitet uteslöts från produktdefinitionen. Dessutom förväntas importen av valin av livsmedelskvalitet till unionen inte upphöra även om åtgärder införs, eftersom tullarna inte är oöverkomliga. Kommissionen ansåg därför i detta skede att valin av livsmedelskvalitet inte bör undantas från produktdefinitionen och att detta påstående bör avvisas.

(34)

Mot bakgrund av att det vid inledandet av undersökningen fanns tillräcklig bevisning tillgänglig som, med avseende på Kina, visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det lämpligt att inleda en undersökning av de exporterande producenterna från detta land med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(35)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande därför alla exporterande producenter i Kina att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att producera valin. Tre exporterande producenter, som tillhörde två grupper, lämnade in de relevanta uppgifterna. Dessa grupper var Meihua Group och CJS.

(36)

För att erhålla de uppgifter som kommissionen ansåg vara nödvändiga för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Inget svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska myndigheterna, och inga synpunkter angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen lämnades inom den angivna tidsfristen. Den 26 maj 2025 informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter på tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen.

(37)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av tillgänglig bevisning, preliminärt hade valt Brasilien som ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(38)

Den 2 april 2025 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet. I den noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som används vid produktionen av valin. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke-snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen även möjliga representativa länder, närmare bestämt Brasilien, Colombia, Indonesien, Thailand och Turkiet. Kommissionen mottog synpunkter på den första noteringen från CJS, Huaheng och klaganden.

(39)

Kommissionen analyserade och behandlade synpunkterna och underrättade den 4 juni 2025 genom en andra notering (den andra noteringen) berörda parter om resultatet av denna analys och de relevanta källor som den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet, med Malaysia som representativt land. Den underrättade också berörda parter om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgängliga uppgifter avseende företaget Ajinomoto (Malaysia) Berhad (Ajinomoto Malaysia), som producerar mononatriumglutamat i Malaysia, en produkt i den allmänna kategorin och/eller valinsektorn med (främst) samma produktionsfaktorer (se skäl 150). Kommissionen mottog synpunkter på den andra noteringen från CJS, Huaheng och klaganden. Synpunkterna behandlas ingående i avsnitt 3.2.11.

(40)

Efter att ha analyserat de synpunkter och uppgifter som inkommit till följd av den andra noteringen drog kommissionen slutsatsen att Colombia var ett lämpligt representativt land från vilket icke snedvridna priser och kostnader skulle hämtas vid fastställandet av normalvärdet och att landet skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av tillgängliga uppgifter för 2023 avseende företaget Sucroal S.A. (Sucroal), som producerar citronsyra i Colombia, en produkt i samma allmänna kategori och/eller valinsektor med (främst) samma produktionsfaktorer (se skäl 144).

(41)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(42)

I artikel 2.6a a i grundförordningen anges dock att ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och att normalvärdet ska omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst” (se skäl 39).

(43)

Såsom förklaras i det följande konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av de kinesiska myndigheternas bristande samarbete var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(44)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(45)

Eftersom förteckningen i artikel 2.6a b i grundförordningen inte är uttömmande behöver inte alla aspekter beaktas för att konstatera betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen.

(46)

Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt om de grundläggande delarna av exportlandets ekonomiska och administrativa struktur ger myndigheterna betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av marknadskrafternas fria utveckling.

(47)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(48)

I enlighet med denna bestämmelse utfärdade kommissionen en landsrapport för Kina (rapporten) (4) med belägg för förekomsten av betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (till exempel mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom vissa sektorer (till exempel den kemiska sektorn). Berörda parter uppmanades att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i undersökningshandlingarna vid tidpunkten för inledandet av förfarandet. Rapporten infördes i ärendehandlingarna när undersökningen inleddes.

(49)

Klaganden menade att priserna eller kostnaderna för den undersökta produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, och att det därför inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet.

(50)

För att stödja denna ståndpunkt hänvisade klaganden till bevisningen i rapporten (5), till slutsatserna i flera av kommissionens nyligen genomförda undersökningar – närmare bestämt de som rör natriumglukonat (6), vissa polyvinylalkoholer (7), sulfanilsyra (8), citronsyra (9), mononatriumglutamat (10), erytritol (11) och oxalsyra (12) – samt till slutsatserna från Förenta staternas handelsmyndigheter om citronsyra och natriumglukonat. Klaganden hänvisade också till Förenta staternas avgöranden om priser och kostnader i Kina och framhöll faktorer som doktrinen om socialistisk marknadsekonomi, Kinas kommunistiska partis (kommunistpartiet) ledande roll och den kinesiska statens interventionistiska ekonomiska politik.

(51)

Dessutom påpekade klaganden att producenterna i ovannämnda kommissionsundersökningar är verksamma inom samma sektor som producenterna i valinsektorn, och hävdade att slutsatserna från ovannämnda kommissionsundersökningar måste antas gälla även för valinproducenter i Kina. Klaganden erinrade dessutom om följande faktorer som pekar på förekomsten av betydande snedvridningar:

(52)

För det första betjänas den kemiska sektorn, inbegripet undersektorn för valin, i betydande utsträckning av företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av statliga myndigheter:

(53)

För det andra gör den statliga närvaron i företag som handlar med valin det också möjligt för myndigheterna att påverka priser och/eller kostnader:

(54)

För det tredje bedriver de kinesiska myndigheterna en offentlig politik eller vidtar åtgärder som diskriminerar till förmån för inhemska leverantörer eller på annat sätt inverkar på de fria marknadskrafterna.

(55)

För det fjärde är den kemiska sektorn, precis som alla andra sektorer i den kinesiska ekonomin, föremål för snedvridningar till följd av diskriminerande tillämpning av eller bristande kontroll av efterlevnaden av kinesiska konkurs-, företags- och egendomslagar:

(56)

För det femte snedvrids även lönekostnaderna i den kemiska sektorn:

(57)

För det sjätte har valinproducenter tillgång till finansiering från institutioner som genomför politiska mål eller på annat sätt inte agerar oberoende i förhållande till staten:

(58)

Kommissionen fastställer också konsekvent att snedvridningar är kännetecknande för den kinesiska ekonomin. Det behövs en rad insatsvaror för att tillverka valin, och när valinproducenterna köper insatsvaror i Kina är de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) dessutom föremål för dessa systematiska snedvridningar. Leverantörerna av insatsvaror använder till exempel arbetskraft som är föremål för snedvridningarna, lånar pengar som är föremål för snedvridningarna i finanssektorn/kapitalallokeringen och omfattas av planeringssystemet som tillämpas på alla förvaltningsnivåer och i alla sektorer.

(59)

Sammanfattningsvis hävdade klaganden att betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen förekommer inom valinsektorn och att det därför inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i denna undersökning.

(60)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(61)

Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet. Bevisningen i ärendet omfattade bevisningen i rapporten, vilken bygger på allmänt tillgängliga källor. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de olika kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Analysen omfattade en undersökning av det omfattande statliga inflytandet på den kinesiska ekonomin i allmänhet men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, inbegripet för den berörda produkten.

(62)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Detta begrepp finns inskrivet i den kinesiska konstitutionen och avgör Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna” (26).

(63)

Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin”, och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (27). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör betydande statligt inflytande i ekonomin, utan att staten i själva verket uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar.

(64)

Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta. Den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (28).

(65)

Enligt kinesisk rätt utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under kommunistpartiets ledning. Den kinesiska statens och kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsligt, institutionellt och på personnivå) och bildar en överbyggnad där partiets och statens roller är oskiljbara.

(66)

Efter en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 blev det kinesiska kommunistpartiets ledande roll ännu mer framträdande genom att den bekräftades ännu en gång i artikel 1 i konstitutionen.

(67)

Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening som lyder: ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (29). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system.

(68)

Ledarskapet och kontrollen är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vars gränser de fria marknadskrafterna råder.

(69)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av kommunistpartiet i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (30). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt regelverket.

(70)

För det första styrs den kinesiska ekonomins inriktning, när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, av ett komplext system av industriell planering som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer.

(71)

Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. Planerna anger också de hjälpmedel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt inom vilka tidsramar målen ska uppnås. Vissa planer innehåller även uttryckliga produktionsmål.

(72)

Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.).

(73)

De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste i praktiken anpassa sin affärsverksamhet efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan också på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som anges i planerna (31).

(74)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker och politiska banker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till statens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (32).

(75)

Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, till exempel aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Dessa delar av finanssektorn är också institutionellt och operativt inrättade på ett sätt som inte är inriktat på att maximera finansmarknadernas effektivitet, utan på att säkerställa kontroll och tillåta ingripanden från statens och kommunistpartiets sida (33).

(76)

För det tredje ingriper staten i ekonomin på olika sätt genom regelverket. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. I tillämplig lagstiftning föreskrivs uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (34).

(77)

På investeringsområdet har de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över både vad de statliga och privata investeringarna ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg som myndigheterna använder för att stödja industripolitiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (35).

(78)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som möjliggör och uppmuntrar statliga ingripanden av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (36).

(79)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(80)

Sektorn för den berörda produkten betjänas huvudsakligen av privata företag, bl.a. Meihua Group (37), Fufeng Group (38) och Huaheng Group (39), där staten äger en minoritet av aktierna i det senare. Vissa statsägda företag är också verksamma inom sektorn, till exempel Ningxia Eppen Biotechnology Co. Ltd. (40), som kontrolleras av Zhaoqing Starlake Bioscience Ltd (41), ett statsägt företag under provinsen Guangdongs kommission för tillsyn och förvaltning av statsägda tillgångar (State-owned Asset Supervision and Administration Commission).

(81)

Kommunistpartiets inflytande över praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi innebär att partiets ingripande i det operativa beslutsfattandet har blivit norm, inte bara i statsägda utan även i privata företag (42). Statens inflytande genom kommunistpartiets strukturer inom företagen leder i själva verket till att ekonomiska aktörer står under statens kontroll och politiska styrning med tanke på i vilken utsträckning stats- och partistrukturerna har vuxit ihop i Kina.

(82)

Valinsektorn är dessutom föremål för flera statliga strategier, bland annat de centrala riktlinjerna för 2022 som tillkännagetts av finansministeriet och ministeriet för jordbruk och landsbygdsfrågor: ”Integrerad utveckling av jordbruksindustrin. Samordna utformningen och byggandet av ett antal nationella moderna jordbruksindustriparker, fördelaktiga och karakteristiska industrikluster och starka jordbruksindustriella kommuner. Fokusera på att säkerställa nationell livsmedelssäkerhet och effektiv försörjning av viktiga jordbruksprodukter, med fokus på ris, vete, majs, […] bygga ett modernt industriellt system på landsbygden baserat på starka industristäder, industriparker som motor och industrikluster som ryggrad, provins-, distrikts- och kommunplaner och samordnat främjande av punkter, linjer och områden, för att förbättra kvaliteten och effektiviteten i den industriella utvecklingen som helhet.” (43) På samma sätt innehåller den fjortonde femårsplanen för främjande av jordbrukets och landsbygdsområdenas modernisering följande mål: ”Byggande av nationella industrikedjor för livsmedelssäkerhet: På grundval av produktionen och försörjningen av ris, vete, majs, sojabönor osv. samordna kapacitetsuppbyggnaden inom produktion, bearbetning, lagring och omsättning samt bygga industrikedjor för livsmedelssäkerhet […]” (44). I den fjortonde femårsplanen för utveckling av bioekonomin krävs dessutom att man ska ”utveckla enzympreparat, mikrobiella preparat, fermenterat foder, aminosyror i foder och annat biologiskt foder […]” (45).

(83)

Statlig kontroll och politisk övervakning kan också observeras på de berörda branschorganisationernas nivå (46).

(84)

Till exempel uppger China Biotech Fermentation Industry Association (CBFIA) i artikel 3 i sina stadgar att organisationen ”accepterar affärsvägledning, tillsyn och ledning av enheterna med ansvar för registrering och förvaltning, av enheterna med ansvar för partibyggande samt av de relevanta administrativa avdelningarna med ansvar för att leda industrin” (47). CBFIA:s partiavdelning (48) kräver att man ”undersöker och genomför särskilda aktiviteter för att främja partiets omfattande och strikta styrning och stärka partibyggandet […] och fullt ut erkänner att ett ingående främjande av partiets omfattande och strikta styrning av nationella branschorganisationer och handelskammare är ett politiskt krav som vägleder branschorganisationernas och handelskamrarnas ansträngningar att följa och stärka partiets ledarskap” (49).

(85)

Meihua Group och Fufeng Group hör till CBFIA:s medlemmar och båda är vice ordförande i organisationens styrelse (50).

(86)

Dessutom strävar CSIA efter målet att ”aktivt offentliggöra och genomföra partiets och statens riktlinjer för utvecklingen av stärkelseindustrin och slutföra de uppgifter som företaget anförtrotts av berörda myndigheter” (51). Vidare anges i artikel 3 i stadgarna att CSIA ”upprättar en organisation för det kinesiska kommunistpartiet, bedriver partiverksamhet och skapar de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens verksamhet” och ”accepterar affärsvägledning, tillsyn och ledning av enheterna med ansvar för registrering och förvaltning, av enheterna med ansvar för partibyggande samt av de relevanta administrativa avdelningar med ansvarar för att leda industrin” (52).

(87)

Meihua Group är en av vice ordförandena i CSIA:s verkställande råd (53).

(88)

Dessutom föreskriver lagen om främjande av den privata sektorn att ”privata ekonomiska organisationer och deras aktörer ska stödja Kinas kommunistiska partis ledarskap, ansluta sig till det socialistiska systemet med kinesiska särdrag och aktivt delta i uppbyggnaden av en socialistisk modern makt” (54).

(89)

Till och med privatägda producenter inom sektorn för den berörda produkten hindras följaktligen från att bedriva sin verksamhet på marknadsmässiga villkor. Både offentliga och privatägda företag inom sektorn omfattas av politisk övervakning och vägledning.

(90)

De kinesiska myndigheterna har möjlighet att påverka priser och kostnader genom den statliga närvaron i företag. Kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en viktig kanal för statlig inblandning i affärsbeslut.

(91)

Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet enligt partiets stadgar (55)), och företagen ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter.

(92)

Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Åtminstone sedan 2016 har kommunistpartiet dock skärpt sina krav på att kontrollera affärsbeslut i företag som en politisk princip (56), bland annat genom att utöva påtryckningar på privata företag att sätta ”patriotism” främst och följa partidisciplinen (57).

(93)

Redan 2018 rapporterades att det fanns particeller i 73 % av cirka 2,57 miljoner privatägda företag, och trycket ökade på att organisationer från kommunistpartiet ska ha sista ordet när det gäller affärsbeslut inom respektive företag (58). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och i alla sektorer, inbegripet för producenter av den berörda produkten och leverantörer av insatsvaror till denna.

(94)

Den 15 september 2020 offentliggjordes dessutom ett dokument med riktlinjer från kommunistpartiets centralkommitté om en upptrappning av arbetet för Förenade fronten i den privata sektorn för den nya eran (riktlinjerna) (59) för att ytterligare utvidga partikommittéernas roll i de privata företagen.

(95)

I avsnitt II.4 i riktlinjerna anges följande: ”Vi måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda arbetet för Förenade fronten inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt.” I avsnitt III.6 anges följande: ”Vi måste trappa upp partibyggandet ytterligare i de privata företagen, göra det möjligt för particellerna att verka effektivt som ett försvarsverk och göra det möjligt för partimedlemmarna att utöva sina roller som förtrupper och pionjärer.” Riktlinjerna syftar därmed till att betona och utöka kommunistpartiets roll i företag och andra enheter i den privata sektorn (60).

(96)

Undersökningen har bekräftat att överlappningar mellan ledande befattningar och medlemskapet i kommunistpartiet/partifunktioner även finns inom valinsektorn.

(97)

Som exempel kan nämnas att en av direktörerna för Ningxia Eppen Biotechnology Co. Ltd också fungerar som partisekreterare för holdingföretaget Zhaoqing Starlake Bioscience Ltd (61).

(98)

När det gäller Meihua Group uppgavs dessutom fyra av elva styrelseledamöter vara medlemmar av kommunistpartiet 2023 (62).

(99)

Statens närvaro och ingripande i finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har dessutom en ytterligare snedvridande effekt på marknaden (63). Den statliga närvaron i företag inom valinsektorn och andra sektorer (såsom finanssektorn och sektorn för insatsvaror) gör det således möjligt för de kinesiska myndigheterna att påverka priser och kostnader.

(100)

Den kinesiska ekonomins inriktning bestäms i hög grad av ett utvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och föreskriver de mål som centrala, provinsiella och lokala myndigheter måste fokusera på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och omfattar praktiskt taget alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna.

(101)

De kinesiska myndigheterna avser vidare att ”stödja privata ekonomiska organisationer så att de kan delta i större nationella strategier och större projekt. Stödja privata ekonomiska organisationer så att de kan investera och starta företag i strategiska framväxande industrier, framtida industrier och andra områden, uppmuntra teknisk omvandling, omvandling och uppgradering av traditionella industrier” (64).

(102)

Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (65).

(103)

De kinesiska myndigheterna har antagit ett antal riktlinjer för hur sektorn för den berörda produkten ska fungera.

(104)

De centrala riktlinjer för 2022 från finansministeriet och ministeriet för jordbruk och landsbygdsfrågor som nämns ovan (se skäl 82) innehåller också följande bestämmelser som påverkar sektorns funktion: ”Staten kommer att fortsätta att genomföra politik såsom subventioner till majs- och sojabönsproducenter, subventioner för ris och incitament till stora spannmålsproducerande distrikt, för att konsolidera effektiviteten i strukturreformen på utbudssidan inom jordbruket och säkerställa den nationella livsmedelssäkerheten” eller ”[b]elöningar till distrikt med stor utsädesproduktion. Utöka omfattningen av stödet till distrikt med stor utsädesproduktion av ris, vete och majs […] och främja omvandlingen och uppgraderingen av utsädesindustrin.” (66)

(105)

Den fjortonde femårsplanen för att främja moderniseringen av jordbruket och landsbygdsområdena (67) syftar till att ”[f]örbättra politiken för stöd till spannmålsproduktion. Stabilisera stödet till spannmålsodlare, förbättra politiken för minimipriser för ris och vete samt subventionspolitiken för majs- och sojabönsodlare. Förbättra kompensationsmekanismen för de stora spannmålsproducerande områdenas intressen och förbättra stödsystemet för de stora spannmålsproducerande distrikten.” (68) Enligt den fjortonde femårsplanen för utveckling av planteringssektorn på nationell nivå (69) kommer Kina ”under perioden för den fjortonde femårsplanen undersöka möjligheterna till expansion, öka produktionskapaciteten, optimera strukturen, främja en diversifierad utveckling och förbättra kapaciteten för försörjningstrygghet” (70).

(106)

CSIA:s fjortonde femårsplan (71) ger ytterligare en bild av den befintliga statliga politiken inom sektorn genom att ange att ”sedan 2016 har staten anpassat politiken för tillfällig lagring av majs i de tre nordöstra provinserna och den autonoma regionen Inre Mongoliet till en ny mekanism med ’marknadsorienterade inköp’ plus ’subventioner’, vilket har lett till en kraftig nedgång i majspriserna och kraftigt minskat produktionskostnaden för majsstärkelse; för att hantera överskottslagret av majs har Heilongjiang, Jilin, Liaoning, Inre Mongoliet och andra platser gett olika stora subventioner till företag för högförädling av majs, vilka har fortsatt att öka produktionskapaciteten för högförädling av majs och produktion av majsstärkelse” (72).

(107)

Den fjortonde femårsplanen för utveckling av bioekonomin (73) tar direkt upp sektorn för den berörda produkten genom att syfta till att ”[s]tärka företagsinnovationens övergripande ställning. Ge fullt utrymme åt de ledande företagens ledande och stödjande roll på det biologiska området, vägleda stora företag att öppna upp resurser som teknisk innovation, försörjningskedja och finansiella tjänster för industrikedjan i tidigare och senare led och främja integrering och innovation i små och medelstora företag. Med fokus på viktiga områden med stort och omfattande inflytande, exempelvis biomedicin, biojordbruk och biotillverkning, uppmuntras bioinnovativa företag att vidareutveckla sina undersektorer, främja deras utvecklingsfördelar och utveckla dem till separata föregångare med global konkurrenskraft.” (74) Planen kräver också att företagen ”utvecklar enzympreparat, mikrobiella preparat, fermenterat foder, aminosyror i foder och annat biologiskt foder […]”.

(108)

På provinsnivå ska de statliga myndigheterna enligt Hebeis fjortonde femårsplan för strategiska och framväxande industrier (75) utforma sektorns industriella struktur på följande sätt: ”Kraftfullt utveckla industrierna för biofermentering, biobaserade produkter och karakteristiska biologiska produkter och främja en integrerad tillämpning av bioteknik inom medicin, kemisk industri, material, högförädling av livsmedel och ny energi. Konsolidera och förbättra fördelarna med aminosyror, stärkelsesocker, enzympreparat, vitaminer och andra produkter och utveckla nya biologiska material som biobaserade fibrer och biobaserade kemikalier.” (76)

(109)

År 2024 utfärdade Shandong dessutom en viktig policy för att främja, uppgradera och utveckla majsindustrin (77), som ger viktigt skattestöd för forskning och utveckling.

(110)

Även Jilin utfärdade en särskild förmånspolitik som gynnade industrin för den berörda produkten. Enligt en rapport som publicerats på dess webbplats ”formulerar och justerar provinsen Jilins skattebyrå [...] förteckningen över politiska förmåner samt förteckningen över ämnen som kräver snabba svar. Företagen har behov, beskattningen reagerar. På vägen mot industriell uppgradering finns det tillräckligt med politiska verktyg tillgängliga.” (78) Detta bekräftas av en företrädare för Meihua Group: ”2017 etablerade sig företaget i Jilin Baicheng Industrial Park som det första företaget i Baicheng med en total investering på 10 miljarder renminbi yuan. Efter år av gradvis utveckling och tillväxt, med starkt stöd av skatteförmåner, […] har produkternas konkurrenskraft på marknaden förbättrats på ett effektivt sätt. Enbart under första halvåret 2023 har vårt företag åtnjutit en exportskatterabatt på 139 miljoner renminbi yuan, vilket har gjort att vi inte längre behöver oroa oss för produktionsprocessen, och vi kan lugnare hantera riskerna och utmaningarna på den internationella marknaden och ytterligare utöka exporten.” (79) Ordföranden för Meihua Group förklarade också att ”Jilin Meihua har fått starkt stöd och hjälp från ledare på alla nivåer i provinsen och kommunen, vilket har hjälpt Meihua att utvecklas snabbt” (80), något som tyder på att förmånspolitiken inte var begränsad till skattepolitiken. År 2023 undertecknade Meihua Group ytterligare ett avtal med Jilin Baichengs kommunstyre (81).

(111)

I sin årsrapport för 2024 uppger Meihua Group dessutom att den har fått statligt stöd som överstiger 35 miljoner renminbi yuan genom bidrag från olika fonder för vägledning för industriutveckling (82).

(112)

Liknande stödåtgärder finns också tillgängliga i Heilongjiang, vilket angavs av vice ordföranden för Ningxia Eppen Biotechnology Co., Ltd., som underströk att det ”utmärkta företagsklimatet i det lokala området, Heilongjiangprovinsens beslutsamhet att kraftfullt utveckla högkvarterets ekonomi och den generösa skattepolitiken i etniska minoritetsområden är de främsta anledningarna till att företag lockas att komma hit” (83).

(113)

Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar de kinesiska myndigheterna praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion liksom insatsvaror i tidigare led.

(114)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna vidtagit åtgärder för att få aktörerna att uppfylla de offentliga politiska målen för sektorn. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(115)

Enligt tillgängliga uppgifter i ärendehandlingarna är det kinesiska konkurssystemet otillräckligt för att uppnå sina huvudmål, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt samt skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta verkar bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på liknande principer som motsvarande lagar i andra länder än Kina, men att det kinesiska konkurssystemet kännetecknas av en systematiskt bristande kontroll av efterlevnaden.

(116)

Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (84).

(117)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (85). All mark ägs av staten (kollektivt ägd mark på landsbygden och statsägd mark i städerna) och det är endast staten som kan tilldela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriserna (86). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (87).

(118)

I likhet med andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas producenter av den berörda produkten av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att även dessa företag är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och som uppstår till följd av diskriminerande tillämpning av eller bristande kontroll av efterlevnaden av konkurs- och egendomsrätten. På grundval av tillgänglig bevisning förefaller dessa överväganden även stämma in helt på den kemiska sektorn, och därmed på valinsektorn. I den aktuella undersökningen framkom inget som stred mot dessa slutsatser.

(119)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning av eller bristande kontroll av efterlevnaden av konkurs- och egendomsrätten inom sektorn för den berörda produkten.

(120)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullt ut i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO), bland annat de om föreningsfrihet och om kollektivavtal (88).

(121)

Enligt den nationella lagstiftningen finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (89). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner till lokala invånare i varje administrativt område.

(122)

Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (90). Dessa undersökningsresultat visar att lönekostnaderna i Kina är snedvridna.

(123)

Ingen bevisning har lämnats in som visar att valinsektorn inte skulle omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Sektorn påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid produktionen av den berörda produkten eller av den viktigaste råvaran för dess produktion) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(124)

Tillgången till kapital för företagsaktörer i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(125)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (91), och dessa banker tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (92), och bankerna genomför regelbundet offentlig politik som har utformats av de kinesiska myndigheterna.

(126)

I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att de ska bedriva sin verksamhet i enlighet med de nationella ekonomiska och sociala utvecklingsbehoven och följa statens industripolitik (93). Det har visserligen bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis och aktsamhetsregler, t.ex. undersökning av låntagares kreditvärdighet, ska följas, men nästan all bevisning, bland annat resultat från handelspolitiska undersökningar, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(127)

De kinesiska myndigheterna har exempelvis klargjort att beslut rörande privat kommersiell bankverksamhet måste övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med nationell politik. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller bankförvaltning är nu att stärka kommunistpartiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag (94). Utvärderingskriterierna för de kommersiella bankernas resultat måste nu även omfatta hur enheterna ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin” och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier” (95).

(128)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och den styrka eventuella implicita garantier från staten har (96). Dessutom tillkommer ytterligare regler genom vilka finansiering leds till sektorer som myndigheterna har fastställt ska gynnas eller som är viktiga på andra sätt (97). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(129)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera mer investeringar. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av ökningen av företagens skuldsättning i den statliga sektorn trots kraftiga lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte fungerar enligt normal kommersiell praxis.

(130)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av fria marknadskrafter trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015 utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgjorde fortfarande minst en tredjedel av all utlåning vid utgången av 2018 (98). Officiella medier i Kina rapporterade nyligen att kommunistpartiet uppmanade till ”en sänkning av marknadsräntan för lån” (99). Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(131)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt och de kinesiska myndigheterna har flera gånger valt att antingen undvika betalningsinställelser och därmed skapat så kallade zombieföretag eller att överföra äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller hanterar dess grundorsaker.

(132)

Trots de åtgärder som vidtagits för att liberalisera marknaden påverkas Kinas företagskreditsystem således i grund och botten av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna. Det betydande statliga inflytandet i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(133)

Ingen bevisning har inkommit inom ramen för den aktuella undersökningen som skulle kunna visa att sektorn för produkten i fråga inte påverkas av statligt inflytande i finanssystemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen. Det betydande statliga inflytandet i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(134)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen ovan och i del I i rapporten gäller hela landet och alla ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna enligt ovan och i del II i rapporten.

(135)

Kommissionen erinrar om att det krävs vissa insatsvaror för att producera den berörda produkten. När producenter av den berörda produkten köper in/kontrakterar dessa insatsvaror är de priser som de betalar (och som bokförs som kostnader) helt klart utsatta för samma systematiska snedvridningar som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer. Dessa snedvridningar beskrevs i detalj ovan, särskilt i skälen 62–133. Kommissionen påpekade att det regelverk som ligger till grund för dessa snedvridningar är allmänt tillämpligt, och att valinproducenter omfattas av dessa regler på samma sätt som alla andra ekonomiska aktörer i Kina. Snedvridningarna har därför en direkt inverkan på kostnadsstrukturen för den berörda produkten.

(136)

Det är därför inte bara de inhemska försäljningspriserna för den berörda produkten som inte är lämpliga att användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas till följd av statens betydande inflytande på prisbildningen, såsom beskrivs i delarna I och II i rapporten.

(137)

Det statliga inflytande som beskrivs när det gäller fördelningen av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har producerats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer har påverkats av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för de insatsvaror som används för produktionen av insatsvarorna och så vidare.

(138)

För att sammanfatta visar den tillgängliga bevisningen att priserna på eller kostnaderna för den berörda produkten, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte bestäms av de fria marknadskrafterna, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges där. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, drog kommissionen slutsatsen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(139)

Kommissionen konstruerade därför normalvärdet uteslutande på grundval av produktions- och försäljningskostnader som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande produktions- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i följande avsnitt.

(140)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(141)

Såsom anges i skälen 38–39 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som använts för att fastställa normalvärdet: den första och den andra noteringen. I dessa noteringar beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna och behandlades de synpunkter som inkommit från parterna om dessa aspekter och relevanta källor. I den andra noteringen informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att betrakta Malaysia som ett lämpligt representativt land i detta fall, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle komma att bekräftas.

(142)

I den första noteringen förklarade kommissionen att den undersökta produkten verkade vara tillverkad endast i Brasilien och Indonesien, av de länder som hade en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med Kinas i enlighet med de kriterier som anges i skäl 140.

(143)

Med tanke på att andelen import från Kina till Indonesien påverkar produktionsfaktorerna för valin (101) och att det saknas lättillgänglig information för valinproducenter i Brasilien och Indonesien (se skälen 154–156) identifierade kommissionen andra potentiella representativa länder på grundval av en produkt i samma allmänna kategori och/eller sektor som den undersökta produkten med (huvudsakligen) samma produktionsfaktorer som valin.

(144)

Valin, en aminosyra, framställs genom fermentering av en kolhydrat som kommer från jordbruksråvaror, som sockerbetor eller majs, genom samspel mellan bakteriestammar. Kommissionen beslutade därför att undersöka andra kemiska processer som kräver naturlig fermentering av en kolhydratkälla och undersökte möjligheten att använda citronsyra. Citronsyra är en produkt i samma allmänna kategori och underkategori som den undersökta produkten (kemikalier, särskilt organiska syror framställda genom fermentering). Liksom valin är citronsyra en organisk kemisk produkt som framställs genom fermentering av kolhydrater från jordbruksprodukter. Både citronsyra och valin framställs genom en fermenteringsprocess med reglerade steg följt av en kristalliseringsfas (102) och torkning av kristallerna. Både valin och citronsyra kan säljas antingen som torrsubstans (det förra som valinsulfat) eller i vattenlösning, och båda produkterna används i stor omfattning av läkemedels- och livsmedelsindustrierna. Kommissionen ansåg att citronsyra, som är en svag organisk syra med omfattande användning i läkemedels- och livsmedelsindustrierna, var en lämplig produkt i samma underkategori eftersom de båda produkterna har samma grundläggande insatsråvaror, samma relevanta förbrukningsvaror och mycket likartade produktionsprocesser (103). Kommissionen konstaterade att citronsyra var en lämplig produkt i samma underkategori (organiska syror framställda genom fermentering) som den undersökta produkten.

(145)

Kommissionen uppgav att den därför skulle använda produktionen av citronsyra, en produkt som liknar valin, för att fastställa ett lämpligt representativt land för tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen.

(146)

I den första noteringen identifierade kommissionen därför följande länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas och som producerar citronsyra: Brasilien, Colombia, Thailand och Turkiet.

(147)

Efter den första noteringen hävdade Huaheng att kommissionen även borde undersöka produktionen av citronsyra i Indonesien och Malaysia, vilka hade en liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kina.

(148)

I den andra noteringen undersökte kommissionen därför även produktionen av citronsyra i Indonesien och Malaysia.

(149)

Efter den första noteringen hävdade Huaheng vidare att kommissionen borde undersöka om mononatriumglutamat kunde betraktas som en produkt i samma allmänna kategori/sektor som den undersökta produkten.

(150)

Eftersom inget lämpligt representativt land i det skedet kunde identifieras på grundval av produktionen av citronsyra undersökte kommissionen i den andra noteringen om mononatriumglutamat bör betraktas som en produkt i samma allmänna kategori som den undersökta produkten (kemikalier, särskilt organiska syror som erhålls genom fermentering). Enligt resultaten från en tidigare översyn vid giltighetstidens utgång rörande mononatriumglutamat (104) är mononatriumglutamat, liksom valin, en organisk kemisk produkt som framställs genom fermentering av kolhydrater från jordbruksprodukter, särskilt majsstärkelse, en av de viktigaste råvarorna för framställning av valin. Dessutom är ammoniak (105) en annan råvara som används vid produktion av mononatriumglutamat, liksom för produktionen av valin. När det gäller valin innebär produktionsprocessen dessutom en fermenterings- och en kristalliseringsfas (106). Slutligen används mononatriumglutamat främst som livsmedelstillsats, men har, liksom valin, även andra användningsområden (107). Kommissionen ansåg att mononatriumglutamat, då det är en organisk kemisk produkt som används såväl för livsmedelstillämpningar som för andra ändamål, var en produkt i samma allmänna kategori, eftersom valin och mononatriumglutamat har samma huvudsakliga insatsråvaror (kolhydrater från jordbruksprodukter, särskilt framställda av majsstärkelse), och även andra liknande produktionsfaktorer, tillämpningar och produktionsprocesser. Kommissionen drog slutsatsen att mononatriumglutamat, liksom citronsyra, var en produkt i samma allmänna kategori (organiska syror framställda genom fermentering) som den undersökta produkten.

(151)

Kommissionen uppgav att den därför även skulle använda produktion av mononatriumglutamat, en produkt som liknar valin, för att fastställa ett lämpligt representativt land för tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen.

(152)

I den andra noteringen identifierade kommissionen därför följande länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas och som producerar mononatriumglutamat: Thailand, Malaysia och Indonesien.

(153)

I den första noteringen uppgav kommissionen att för de länder som identifierats som länder där den undersökta produkten produceras, dvs. Brasilien och Indonesien, behövde tillgången till uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt avseende lättillgängliga finansiella uppgifter från producenter av den undersökta produkten.

(154)

När det gäller Brasilien hade det företag som i den första noteringen identifierades som producent av valin inga lättillgängliga finansiella uppgifter och var därför inte en lämplig kandidat för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. I avsaknad av andra uppgifter i ärendehandlingarna som kommissionen hade tillgång till i fråga om förekomsten av andra företag som producerar valin i Brasilien med lättillgängliga finansiella uppgifter, drog kommissionen slutsatsen att Brasilien inte kunde anses vara ett lämpligt representativt land på grundval av sin valinproduktion.

(155)

När det gäller Indonesien hade det företag som i den första noteringen identifierades som producent av valin heller inga lättillgängliga finansiella uppgifter och var därför inte en lämplig kandidat för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(156)

Kommissionen analyserade även importen av de huvudsakliga produktionsfaktorerna till Indonesien. Analysen av importuppgifterna visade att importen till Indonesien av åtminstone fyra av de viktigaste produktionsfaktorerna påverkades i väsentlig grad av importen från Kina. Dessutom fanns det marknadsrestriktioner för majs, den viktigaste produktionsfaktorn för valin, och för kol, som också utgjorde en betydande andel av produktionskostnaden för valin, vilket inte kunde uteslutas som potentiella källor till snedvridningar. Indonesien kunde därför inte betraktas som ett lämpligt representativt land på grundval av dess valinproduktion.

(157)

I den första noteringen uppgav kommissionen att för de länder som identifierats som länder där citronsyra produceras, dvs. Brasilien, Colombia, Thailand och Turkiet, behövde tillgången till uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt vad gäller lättillgängliga finansiella uppgifter från producenter av citronsyra.

(158)

När det gäller Brasilien var de lättillgängliga finansiella uppgifterna för det enda företag som producerar citronsyra från 2020 och ansågs inte lämpliga för undersökningsperioden. Dessutom fanns nyare uppgifter tillgängliga för andra producenter i andra möjliga representativa länder. I avsaknad av andra uppgifter i ärendehandlingarna som kommissionen hade tillgång till i fråga om förekomsten av andra företag som producerar citronsyra i Brasilien, med lättillgängliga finansiella uppgifter, drog kommissionen slutsatsen att Brasilien inte var ett lämpligt representativt land för denna undersökning på grundval av sin produktion av citronsyra.

(159)

När det gäller Colombia hade det företag som i den första noteringen identifierades som producent av citronsyra, Sucroal, lättillgängliga årsredovisningar för 2023. I den första noteringen informerade kommissionen därför berörda parter om att den hade för avsikt att använda företagets finansiella resultat som referensvärde, om nyare uppgifter skulle bli tillgängliga och om Colombia valdes ut som representativt land.

(160)

Efter den första noteringen hävdade Huaheng att Colombia inte var ett lämpligt representativt land på grund av den låga importvolymen av majsstärkelse, särskilt jämfört med Indonesien (6 444 ton eller 2,5 % av importen av majsstärkelse till Indonesien) och den mycket begränsade importen av aktivt kol (592 ton) och kol (54 340 ton). Kommissionen noterade också att nästan all kolimport kom från Venezuela, vilket sannolikt skulle orsaka snedvridningar.

(161)

I den andra noteringen medgav kommissionen att importen av majsstärkelse till Colombia var lägre än till Indonesien och att importen av aktivt kol och kol var låg. Den noterade dock också att antalet produktionsfaktorer som påverkades av en betydande andel import från Kina var lägre i Colombia än i andra länder som producerar citronsyra, såsom Thailand, Indonesien och Malaysia. Dessutom var andelen import från Kina till Colombia av dessa produktionsfaktorer lägre jämfört med Thailand, Indonesien och Malaysia. Kommissionen noterade dessutom att Huaheng inte visade varför importen av kol med ursprung i Venezuela sannolikt skulle snedvrida kolpriserna i Colombia.

(162)

I den andra noteringen medgav kommissionen emellertid också att även om Sucroals finansiella uppgifter för 2024 hade blivit tillgängliga var den rapporterade vinsten försumbar (mindre än 0,5 %) och därmed ansågs den inte utgöra en grund för ett skäligt belopp. I den andra noteringen drog kommissionen därför slutsatsen att Colombia inte kunde betraktas som ett lämpligt representativt land i detta fall.

(163)

När det gäller Thailand identifierade kommissionen i den första noteringen tre företag som tillverkade citronsyra. Kommissionen fann lättillgängliga finansiella uppgifter för 2023 för alla tre företag. I den första noteringen drog kommissionen slutsatsen att om Thailand skulle väljas som representativt land och nyare finansiella uppgifter skulle bli tillgängliga skulle kommissionen ha övervägt möjligheten att använda landet som källa för att fastställa referensvärdena för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(164)

Kommissionen analyserade emellertid även importen av de huvudsakliga produktionsfaktorerna till Thailand. Analysen av importuppgifterna visade att importen till Thailand av minst fem av de viktigaste produktionsfaktorerna för valin påverkades i väsentlig grad av importen från Kina, och Thailand kunde därför inte anses vara ett lämpligt representativt land.

(165)

När det gäller Turkiet kunde kommissionen visserligen identifiera vinsten för det enda företag som tillverkar citronsyra, men de lättillgängliga finansiella uppgifterna var inte tillräckligt fullständiga för att den skulle kunna använda dem som referensvärde för försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader. I avsaknad av andra uppgifter i ärendehandlingarna som kommissionen hade tillgång till i fråga om förekomsten av andra företag som producerar citronsyra i Turkiet, med lättillgängliga finansiella uppgifter, drog kommissionen slutsatsen att Turkiet inte var ett lämpligt representativt land för denna undersökning.

(166)

Efter den första noteringen föreslog Huaheng två producenter av citronsyra i Indonesien, på grundval av vilka kommissionen kunde fastställa ett referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, men lämnade endast finansiell information (för 2023) om en av dem, PT Indo Acidatama Tbk (Indo Acidatama).

(167)

I den andra noteringen noterade kommissionen därför att Huaheng endast lämnade finansiell information för Indo Acidatama. Kommissionen kunde inte heller finna lättillgängliga finansiella uppgifter om den andra indonesiska citronsyreproducenten.

(168)

Kommissionen analyserade även importen av de huvudsakliga produktionsfaktorerna till Indonesien. Analysen av importuppgifterna visade att importen till Indonesien av åtminstone fyra av de viktigaste produktionsfaktorerna påverkades i väsentlig grad av importen från Kina. Dessutom kunde marknadsrestriktioner för majs, den viktigaste produktionsfaktorn för valin, och för kol, som också utgjorde en betydande andel av produktionskostnaden, inte uteslutas som potentiella källor till snedvridningar. Indonesien kunde därför inte betraktas som ett lämpligt representativt land på grundval av dess citronsyreproduktion.

(169)

Efter den första noteringen föreslog Huaheng två producenter av citronsyra i Malaysia, på grundval av vilka kommissionen kunde fastställa ett referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, dock utan att lämna några finansiella uppgifter för något av dessa företag.

(170)

I den andra noteringen angav kommissionen att den endast kunde finna finansiell information för 2021 om en av de producenter som föreslogs, medan den finansiella informationen för 2023 om den andra citronsyreproducenten, M.S. Asia Enterprise Sdn. Bhd. (Asia Enterprise), var ofullständig.

(171)

Kommissionen analyserade även importen av de huvudsakliga produktionsfaktorerna till Malaysia. Analysen av importuppgifterna visade att importen till Malaysia av tre produktionsfaktorer påverkades i väsentlig grad av importen från Kina.

(172)

Under alla omständigheter ansåg kommissionen att Malaysia i det skedet inte kunde utgöra ett lämpligt representativt land på grundval av sin produktion av citronsyra.

(173)

I enlighet med Huahengs påstående i skäl 149 om att kommissionen bör undersöka om mononatriumglutamat bör betraktas som en produkt i samma allmänna kategori/sektor som den undersökta produkten angav kommissionen i den andra noteringen att för de länder som identifierats som länder där mononatriumglutamat produceras, dvs. Thailand, Malaysia och Indonesien, måste tillgången till uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt med avseende på lättillgängliga finansiella uppgifter från producenter av den undersökta produkten.

(174)

När det gäller Thailand drog kommissionen i den andra noteringen emellertid slutsatsen att det inte skulle vara lämpligt att välja Thailand som representativt land i detta fall på grundval av dess produktion av mononatriumglutamat, eftersom landets andel import från Kina var så hög (för minst fem av de viktigaste produktionsfaktorerna för valin) att andra länder som producerar mononatriumglutamat, t.ex. Malaysia och Indonesien, med lägre importandelar från Kina för de viktigaste produktionsfaktorerna, skulle vara lämpligare. Kommissionen undersökte därför inte ytterligare tillgången till finansiella uppgifter om producenter av mononatriumglutamat i Thailand.

(175)

När det gäller Indonesien noterade kommissionen i den andra noteringen att Huaheng inte hade föreslagit någon producent av mononatriumglutamat i landet med lättillgänglig finansiell information. Kommissionen fann två producenter av mononatriumglutamat i Indonesien. För den ena fanns det emellertid inga finansiella uppgifter tillgängliga, och för den andra var de senaste finansiella uppgifterna i Orbis-databasen (108) från 2001.

(176)

Kommissionen noterade att Indonesiens import från Kina var betydande i fråga om fyra produktionsfaktorer för valin. Antalet produktionsfaktorer för vilka importen från Kina utgjorde en betydande andel, liksom betydelsen av dessa andelar, var lägre jämfört med Thailand men högre jämfört med Malaysia. Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte skulle vara lämpligt att välja Indonesien som representativt land på grundval av dess produktion av mononatriumglutamat i det aktuella fallet på grund av bristen på uppdaterad finansiell information och landets höga andel av import från Kina (mellan 45 och 83 % av importen) för minst fyra av de viktigaste produktionsfaktorerna. Dessutom kunde marknadsrestriktioner för majs, den viktigaste produktionsfaktorn för valin, och för kol, som också utgör en betydande andel av produktionskostnaden, inte uteslutas som potentiella källor till snedvridningar.

(177)

När det gäller Malaysia identifierade kommissionen i den andra noteringen två producenter av mononatriumglutamat: Ajinoriki MSG (Malaysia) SDN. BHD. (Ajinoriki Malaysia) och Ajinomoto Malaysia. De finansiella uppgifterna för Ajinoriki Malaysia var lättillgängliga, men var från 2022 och därför alltför långt ifrån undersökningsperioden. För Ajinomoto Malaysia fann kommissionen lättillgängliga årsredovisningar för räkenskapsåret 2024 (från andra kvartalet 2023 till första kvartalet 2024), som delvis omfattade undersökningsperioden.

(178)

Kommissionen noterade att Malaysias import från Kina var betydande i fråga om tre produktionsfaktorer för valin. Antalet produktionsfaktorer för vilka importen från Kina utgjorde en betydande andel, liksom betydelsen av dessa andelar, var dock lägre jämfört med Indonesien och Thailand, två andra länder som producerar mononatriumglutamat.

(179)

Vid analysen av de genomsnittliga importpriserna i Malaysia för de tre berörda produktionsfaktorerna fann kommissionen dessutom att det genomsnittliga priset på importen från resten av världen förblev minst 18 % högre än priset på importen från Kina och länder som inte är medlemmar i WTO och som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (109). Kommissionen drog därför slutsatsen att importpriserna från resten av världen till Malaysia för de tre produktionsfaktorerna inte följde importpriserna från Kina. Dessutom förblev importvolymerna av dessa produktionsfaktorer från resten av världen representativa, och minst 1 417 ton importerades för var och en av dem under undersökningsperioden. Av dessa skäl ansåg kommissionen att importpriset till Malaysia för de tre produktionsfaktorerna i fråga utgjorde ett tillförlitligt referensvärde.

(180)

I den andra noteringen drog kommissionen därför slutsatsen att valet av Malaysia som representativt land skulle ha varit lämpligt i det aktuella fallet på grund av den mer begränsade andelen import från Kina, jämfört med Indonesien och Thailand, de andra länder som producerar mononatriumglutamat.

(181)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda sig av Malaysia som lämpligt representativt land och att företaget Ajinomoto Malaysia i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen skulle användas för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser och referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(182)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på om Malaysia var lämpligt som representativt land och om Ajinomoto Malaysia var en lämplig producent i det representativa landet.

(183)

Efter den andra noteringen mottog kommissionen synpunkter från CJS, Huaheng och klaganden.

(184)

Huaheng hävdade att Indonesien skulle vara det lämpligaste representativa landet eftersom det producerar valin och har en högre import av majs, majsstärkelse, flytande ammoniak, kol, lågsvavligt kol och aktivt kol jämfört med Brasilien, det andra valinproducerande landet. Huaheng ifrågasatte dessutom att de produktionsfaktorer som påverkats av en betydande andel import från Kina till Indonesien klassificerades som tillhörande de ”viktigaste produktionsfaktorerna”. Huaheng ansåg att förutom aktivt kol, som utgjorde mer än 2 % av produktionskostnaden för valin, utgjorde övriga berörda produktionsfaktorer mindre än 2 % procent av produktionskostnaden och kunde inte klassificeras som några av de ”viktigaste” produktionsfaktorerna. När det gäller aktivt kol hävdade Huaheng särskilt att i) även i Malaysia har mer än 40 % av importen sitt ursprung i Kina, ii) importen till Indonesien från andra länder är högre än för Malaysia, och iii) det genomsnittliga importpriset från andra länder till Indonesien ligger i linje med det genomsnittliga importpriset till Turkiet, för vilket kommissionen inte hade identifierat några snedvridningsproblem. När det gäller glukosmonohydrat och superoxiddismutaspulver hävdade Huaheng att alla möjliga representativa länder påverkas av import från Kina. När det gäller fosforsyra hävdade Huaheng att dess genomsnittliga importpris till Indonesien från andra länder var i linje med dess importpris till Malaysia och att det var högre än importpriset till Brasilien och Turkiet. När det gäller kaustiksoda hävdade Huaheng att det genomsnittliga importpriset till Indonesien från andra länder var högre än till Malaysia, Colombia och Brasilien och i linje med importpriset till Turkiet, för vilket kommissionen inte hade identifierat några snedvridningsproblem. Huaheng hävdade också att marknadsrestriktionerna för majs och kol i Indonesien inte hade några snedvridande effekter eftersom i) det genomsnittliga importpriset på majs var identiskt med Malaysias, ii) Indonesien importerade mer majs än Brasilien och ungefär samma mängd som Thailand, och iii) det genomsnittliga importpriset på kol var jämförbart med Malaysias och Brasiliens och högre än Thailands. Slutligen lämnade Huaheng uppdaterade finansiella uppgifter för 2024 avseende Indo Acidatama, producenten av citronsyra i Indonesien, för vilken företaget lämnade finansiella uppgifter för 2023 efter sina synpunkter på den första noteringen. Huaheng hävdade således att dessa uppgifter var mer aktuella än Ajinomoto Malaysias finansiella uppgifter.

(185)

Huahengs synpunkter löste inte problemet med att det inte fanns några lättillgängliga finansiella uppgifter avseende den producent av valin i Indonesien som angavs i den första noteringen. Mot bakgrund av de uppdaterade finansiella uppgifterna avseende en producent av citronsyra i Indonesien måste Indonesiens lämplighet som representativt land bedömas i jämförelse med andra möjliga representativa länder som producerar citronsyra.

(186)

När det gäller klassificeringen av vissa produktionsfaktorer som ”viktigast” noterade kommissionen att de alla betraktades var för sig i bilaga I till den andra noteringen på grund av deras andel av produktionskostnaden och inte ingick i förbrukningsvaror. När det gäller de faktorer som betraktades var för sig påverkade importen från Kina till Indonesien fyra faktorer med en andel på mellan 45 och 83 % av den totala importen för varje faktor (110). Tvärtom påverkade importen från Kina till Malaysia tre faktorer med en andel på mellan 49 och 81 % av den totala importen för varje faktor (111), och importen från Kina till Colombia påverkade tre faktorer med en minskad andel på mellan 36 och 65 % av den totala importen för varje faktor (112). Dessa uppgifter stöder uppfattningen att det i princip är troligare att importen till Indonesien är snedvriden än att importen till de andra citronsyreproducerande länderna Malaysia och Colombia är snedvriden.

(187)

Dessutom verkar Huahengs prisanalys baseras på att företaget noga väljer ut de andra möjliga representativa länder som Indonesien jämförs med efter vad som passar företaget bäst. Huaheng insisterade faktiskt på att jämföra Indonesien med Brasilien och Turkiet, som vid tidpunkten för den andra noteringen ansågs vara olämpliga snarare än att jämföra Indonesien med Malaysia och Colombia, som var de andra möjliga lämpliga representativa länder som kommissionen analyserade i den andra noteringen. Huahengs analys visar inte heller nödvändigtvis att importpriserna till Indonesien inte är snedvridna. Jämfört med Malaysia och Colombia importerade Indonesien t.ex. mindre majs. Detta kan bero på det importförbud för majs som anges i den första noteringen, i motsats till Huahengs påstående att förbudet inte hade någon snedvridande effekt på majs i Indonesien.

(188)

Trots att uppdaterade finansiella uppgifter lämnades för en citronsyreproducent verkar det därför som att Indonesien sammantaget påverkas mer av snedvriden export från Kina än Malaysia och Colombia. Dessutom är Indonesien det enda land där relevanta marknadsbegränsningar upptäcktes. Dessa snedvridningar påverkar tillförlitligheten hos de finansiella uppgifterna från producenten av citronsyra i Indonesien. Därför avvisades Huahengs påståenden i detta avseende.

(189)

CJS hävdade att Ajinomoto Malaysia hade slutat producera mononatriumglutamat i Malaysia före undersökningsperioden, på grundval av uppgifter från tillkännagivandet om inledande av undersökning och interimsåtgärder – EAPA Consolidated Case 7950, utfärdat av United States Customs and Border Protection (Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet) (113), och av Ajinomoto Malaysias årsrapport för 2024. Ajinomoto Malaysia bedriver för närvarande endast verksamhet som handlare och distributör, men inte som producent av mononatriumglutamat. Enligt CJS kunde kommissionen därför inte ta hänsyn till Ajinomoto Malaysia vid fastställandet av ett referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. I det fall kommissionen fortfarande beaktade Ajinomoto Malaysia begärde CJS att en annan fördelningsnyckel skulle användas för att särskilja kostnader för sålda varor och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader från de totala utgifterna i Ajinomoto Malaysias resultaträkning, medan Huaheng begärde att distributionskostnader skulle undantas från Ajinomoto Malaysias försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. CJS erinrade dessutom om att importen till Malaysia var mer snedvriden än importen till Colombia på grundval av andelen import från Kina och att Ajinomoto Malaysias uppgifter var mindre detaljerade än resultaträkningen för Sucroal, den producent av citronsyra som identifierats i Colombia. Huaheng hävdade vidare att importvolymerna till Malaysia var lägre än importvolymerna till Indonesien för de flesta av de viktigaste produktionsfaktorerna. Slutligen, om kommissionen fortfarande betraktade Malaysia som ett lämpligt representativt land, begärde CJS att importen till Malaysia från Förenade kungariket skulle undantas från referensvärdet för ättiksyra på grund av deras höga pris per enhet.

(190)

Kommissionen fann att det fanns fog för påståendet om att Ajinomoto Malaysia hade upphört att producera mononatriumglutamat och höll med om att Ajinomoto Malaysias finansiella uppgifter inte kunde användas som källa för referensvärdet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Kommissionen behövde därför inte analysera de återstående påståendena med avseende på Ajinomoto Malaysia. Efter att ha behandlat synpunkterna på den andra noteringen fortsatte kommissionen att undersöka om Malaysia fortfarande kunde anses vara ett lämpligt representativt land (se skäl 199). De återstående påståendena avseende Malaysia behandlades därför i skäl 201.

(191)

Huaheng hävdade att det i bilagorna till den andra noteringen endast hade lämnats ut uppgifter om import till Malaysia från andra länder än Kina och inga uppgifter om import från Kina.

(192)

Kommissionen fann att detta påstående var motiverat och offentliggjorde importen från Kina till Malaysia i de öppna ärendehandlingarna.

(193)

Huaheng hävdade dessutom att Brasilien inte var lämpligt som representativt land, eftersom landet endast stod för en minimal andel (bara 2 %) av Indonesiens import av majsstärkelse.

(194)

Kommissionen noterade att den, såsom erinras om i skälen 154 och 158, redan hade dragit slutsatsen att Brasilien inte var ett lämpligt representativt land på grund av bristen på lättillgängliga finansiella uppgifter i fråga om valinproducenten och på alltför gamla finansiella uppgifter i fråga om citronsyreproducenten. Detta påstående avvisades därför.

(195)

Huaheng hävdade vidare att Turkiet inte var ett lämpligt representativt land eftersom importvolymerna av majsstärkelse skulle vara extremt låga och endast motsvara 0,5 procent av importen till Indonesien, som Huaheng ansåg vara det lämpligaste representativa landet. Dessutom påverkades Turkiet av inflation och den turkiska liran hade devalverats i förhållande till euron.

(196)

Kommissionen noterade att den, såsom erinras om i skäl 165, redan hade dragit slutsatsen att Turkiet inte var ett lämpligt representativt land på grund av att de finansiella uppgifterna i fråga om den citronsyreproducent som anges i den första noteringen var ofullständiga. Detta påstående avvisades därför.

(197)

Slutligen upprepade Huaheng att Colombia inte var ett lämpligt representativt land på grund av dess låga import av majsstärkelse, kol och aktivt kol.

(198)

Kommissionen noterade att den redan hade behandlat denna synpunkt i den andra noteringen, vilket det erinras om i skäl 161.

(199)

På grundval av de synpunkter som inkommit efter den andra noteringen drog kommissionen slutsatsen (se skäl 190) att Ajinomoto Malaysias finansiella uppgifter som producent av mononatriumglutamat inte kunde användas som referensvärde för skäliga belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Kommissionen övervägde därför om de finansiella uppgifterna för den andra producenten av mononatriumglutamat i Malaysia, Ajinoriki Malaysia, kunde användas.

(200)

Utöver det faktum att de senaste tillgängliga finansiella uppgifterna för Ajinoriki Malaysia var från 2022, såsom anges i skäl 177, konstaterades att Ajinoriki Malaysia ägnade sig åt kringgående i en undersökning om mononatriumglutamat som kommissionen nyligen genomfört (114). Följaktligen kunde företagets finansiella uppgifter inte användas för att identifiera icke snedvridna referensvärden för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, eftersom de också härrör från omlastning av kinesiskt mononatriumglutamat via Malaysia och inte bara från verklig produktion (115).

(201)

Kommissionen kunde därför inte längre beakta Malaysia som ett lämpligt representativt land på grundval av dess produktion av mononatriumglutamat. Därför behövde kommissionen inte bemöta de återstående synpunkterna avseende Malaysia (se skäl 189).

(202)

Av de skäl som anges i skälen 174–176 kunde inget av de två andra länderna med produktion av mononatriumglutamat, dvs. Indonesien och Thailand, betraktas som lämpligt representativt land.

(203)

Eftersom inget av de potentiella representativa länder som producerar valin och mononatriumglutamat var lämpligt och Huaheng lämnade finansiella uppgifter för 2024 om Indo Acidatama som producent av citronsyra i Indonesien, undersökte kommissionen på nytt om något av de potentiella representativa länder som producerar citronsyra kunde anses vara lämpligt.

(204)

I detta avseende (se skäl 185) är uppgifterna från Indo Acidatama visserligen de senaste tillgängliga uppgifterna, men Indonesiens import påverkas mer av en betydande andel import från Kina än Malaysias och Colombias import. När det gäller Malaysia finns det, såsom förklaras i skäl 170, endast ofullständiga finansiella uppgifter från 2023 tillgängliga för en producent av citronsyra, Asia Enterprise. När det gäller Colombia fanns det däremot uppgifter från 2023 tillgängliga avseende Sucroal. Även om kommissionen i skäl 162 har dragit slutsatsen att Sucroals finansiella uppgifter för 2024 inte var lämpliga på grund av företagets låga vinstmarginal som inte ansågs representativ, granskade kommissionen på nytt Sucroals finansiella uppgifter för 2023 och ansåg att de var tillräckligt representativa, särskilt de av Sucroals uppgifter för 2023 som omfattade en fjärdedel av undersökningsperioden. Därför, och med beaktande av analysen av importen av produktionsfaktorer enligt skäl 161, beslutade kommissionen att förlita sig på Colombia som representativt land och på Sacroals finansiella uppgifter för 2023 för att identifiera icke snedvridna referensvärden.

(205)

Efter den andra noteringen begärde CJS, om Colombia skulle väljas som representativt land, att avvikande värden i importuppgifterna skulle undantas från beräkningen av de referensvärden som anges i CJS synpunkter på den första noteringen.

(206)

Kommissionen kunde dock inte i CJS:s synpunkter på den första noteringen finna några indikationer på sådana avvikande värden i förhållande till Colombia, utan kunde endast hitta sådana indikationer i förhållande till Thailand, som inte behövde behandlas eftersom Thailand inte valdes ut som lämpligt representativt land. Detta påstående avvisades därför.

(207)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Colombia var det enda tillgängliga lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a andra stycket första strecksatsen i grundförordningen.

(208)

Ovanstående analys visade att Colombia uppfyllde de kriterier för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(209)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, som material, energi och arbetskraft, som de exporterande producenterna använder vid produktionen av den undersökta produkten, och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå lättillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de produktionsfaktorer som nämns i noteringen.

(210)

Därefter angav kommissionen i den andra noteringen att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen på grundval av Malaysia som representativt land, skulle använda GTA-databasen (Global Trade Atlas) (116) för att fastställa icke snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, dvs. för råvarorna. Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda Malaysias statistikdepartement för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader (117), Tenaga Nasional Berhad för elkostnader (118) och National Water Services Commission (SPAN) för vattenkostnader (119).

(211)

Efter den andra noteringen begärde CJS att kommissionen skulle dela de detaljerade beräkningarna avseende arbetskraft, el och vatten.

(212)

Kommissionen erinrade om att den vanligtvis offentliggör sådana beräkningar vid tidpunkten för utlämnande av uppgifter på förhand. Eftersom kommissionen beslutade att använda Colombia i stället för Malaysia som lämpligt representativt land, lämnade emellertid kommissionen vid utlämnandet av uppgifter på förhand ut detaljerade beräkningar endast för Colombia.

(213)

Efter den andra noteringen drog kommissionen i skäl 208 slutsatsen att Colombia är det lämpliga representativa landet. Kommissionen använde GTA-databasen för att fastställa den icke snedvridna kostnaden för de flesta av produktionsfaktorerna, dvs för råvaror och kol. Dessutom använde kommissionen statistik från Internationella arbetsorganisationen (ILO) för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader (120), den industri- och handelstariff som erbjuds av en stor elleverantör i Colombia, Enel SA (Enel Colombia), för att fastställa icke snedvridna elkostnader (121), och vattenkostnaderna hos vattenleverantören i Bogotà, Colombias huvudstad, Acueducto SA (Acueducto) för att fastställa icke snedvridna vattenkostnader (122).

(214)

I den andra noteringen informerade kommissionen även de berörda parterna om att försumbara poster hade kategoriserats under ”förbrukningsvaror” på grund av det stora antalet produktionsfaktorer för de exporterande producenter i urvalet som hade lämnat fullständiga uppgifter och den försumbara vikten av några av dessa råvaror i förhållande till de sammanlagda tillverkningskostnaderna. Kommissionen uppgav även i den andra noteringen att den skulle beräkna förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpa denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda, icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet. Detta tillvägagångssätt bibehölls även med Colombia som lämpligt representativt land.

(215)

Med beaktande av samtliga uppgifter som lämnats av de berörda parterna och som samlats in under kontrollbesöken beslutade kommissionen att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för valin

(216)

Efter den andra noteringen hävdade klaganden att kommissionen borde ta hänsyn till de kinesiska exporterande producenternas låga produktionseffektivitet och de därav följande kvantiteterna av produktionsfaktorer som behövs för att fastställa normalvärdet.

(217)

Vid beräkningen av normalvärdet använde kommissionen de kvantiteter och de produktionsfaktorer som rapporterats av de exporterande producenter som ingick i urvalet och kontrollerats av kommissionen. Klaganden förklarade inte hur den påstått låga effektiviteten borde beaktas i dessa beräkningar. Detta påstående avvisades därför.

(218)

För omräkningen av priserna i colombianska pesos (COP) till kinesiska yuan (CNY) använde kommissionen omräkningskursen för undersökningsperioden för colombianska pesos till euro och de omräkningskurser för undersökningsperioden för euro och CNY som fanns tillgängliga via Europeiska centralbanken. Omräkningskursen var 1 COP = 0,00181 CNY.

(219)

Kommissionen inbegrep även ett värde för tillverkningsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i de produktionsfaktorer som anges ovan. För att fastställa detta belopp använde kommissionen de tillverkningskostnader som uppgetts av de exporterande producenterna i urvalet som inte inkluderats i de enskilda produktionsfaktorerna ovan. Metoden förklaras ingående i skäl 255.

(220)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levereras till en producent i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till Colombia, såsom det rapporterats i GTA-databasen, och lade till importtullar och transportkostnader. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer, med undantag av Kina och länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till förordning (EU) 2015/755 (129). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skälen 138 och 139 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna.

(221)

När det gäller importtullar fann kommissionen i Internationella handelscentrumets karta över marknadstillträde (130) att importtullar tillämpades vid import till Colombia på fyra produktionsfaktorer: majs, majsstärkelse, glukos/isoglukos och superoxiddismutas samt aktivt kol. Importtullarna lades till det totala cif-värdet av de produktionsfaktorer som importerades till Colombia i tillämpliga fall och på den nivå som motiverades av ursprunget för de importerade produktionsfaktorerna. Referensvärdet för dessa produktionsfaktorer, dvs. priset per importenhet, beräknades på grundval av det tullbelagda värdet.

(222)

Kommissionen fastställde de transportkostnader som de exporterande producenter som ingick i urvalet hade för leverans av råvaror som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade denna procentandel på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror, i syfte att fastställa de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande producentens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna transportkostnaderna för råvarorna vid leverans till företagets fabrik.

(223)

Efter den andra noteringen hävdade klaganden att kommissionen till det pris på majs som erhållits från GTA-databasen borde lägga till ett pålägg för det faktum att icke genetiskt modifierad majs, som är dyrare än genetiskt modifierad majs, användes i Kina. Klaganden kvantifierade en sådan justering till 6,5 %, i linje med undersökningen om lysin (131).

(224)

Kommissionen fann att detta påstående var motiverat. De exporterande producenter som ingick i urvalet köpte majs och majsstärkelse från inhemska kinesiska leverantörer. På grundval av offentligt tillgängliga uppgifter (132) är den majs som produceras i Kina i allmänhet inte genetiskt modifierad. Dessutom importerar Colombia majs till största delen från Förenta staterna. Såsom konstaterades i undersökningen om lysin (133) och bekräftades av offentligt tillgängliga uppgifter (134) är andelen genetiskt modifierad majs i Förenta staterna hög. Eftersom majs som inte är genetiskt modifierad betingar ett högre pris än genetiskt modifierad majs har priset på majs som importeras till Colombia anpassats för att återspegla prisskillnaden. De uppgifter som användes var priset på majs av icke-genmodifierad foderkvalitet på den amerikanska marknaden under undersökningsperioden, hämtat från de offentliga veckorapporterna från Förenta staternas jordbruksministerium (135), och det högre priset på majs av icke-genmodifierad foderkvalitet på den amerikanska marknaden under undersökningsperioden, hämtat från webbplatsen Fastmarkets.com. Prisskillnaden uppgick till 5,7 % av priset på genetiskt modifierad majs.

(225)

Efter den andra noteringen hävdade klaganden också att kommissionen borde lägga till förpackningen till produktionsfaktorerna, eftersom den bidrog avsevärt till produktionskostnaden.

(226)

Kommissionen noterade att man inte beaktade förpackningskostnaderna när man definierade produkttyper på grundval av faktorer som påverkade kostnaderna eller priserna enligt det fastställda produktkontrollnumrets struktur för jämförelsen, bland annat mellan den berörda produkt som tillverkades av unionsindustrin och den som tillverkades av de kinesiska exporterande producenterna. Följaktligen beaktades förpackningen som en justering av exportpriset, i enlighet med artikel 2.10 f i grundförordningen. Detta påstående avvisades därför.

(227)

Efter den andra noteringen hävdade klaganden dessutom att de priser som registrerats i GTA-databasen för kol avsåg kol med lågt värmevärde och att kommissionen därför borde justera upp den volym kol som behövs för att producera valin.

(228)

Kommissionen noterade att klaganden inte motiverade att de priser som registrerats i GTA-databasen för kol avsåg kol med lågt värmevärde och inte förklarade hur de borde justeras. Kommissionens metod beaktar under alla omständigheter de faktiska mängder kol som de exporterande producenterna i urvalet använder för att tillverka valin. Den beaktar därför redan det använda kolets värmevärde. Detta påstående avvisades därför.

(229)

Efter den andra noteringen hävdade klaganden dessutom att kommissionen borde lägga till kostnader för inlandstransporter till priserna för de produktionsfaktorer som erhållits från GTA-databasen, eftersom dessa priser var cif-priser.

(230)

I enlighet med sin praxis, såsom anges i skäl 222, tillämpade kommissionen de transportkostnader som rapporterats för varje produktionsfaktor av de exporterande producenterna i urvalet, uttryckt i procent av råvarukostnaderna, på referensvärdena för de relevanta produktionsfaktorerna. Detta påstående avvisades därför.

(231)

Slutligen hävdade klaganden efter den andra noteringen att genmodifierade bakterier vanligtvis behövdes vid fermenteringen. Enligt klaganden motsvarade kostnaden för royaltyer för genmodifierade bakterier 1–5 % av produktionskostnaden och bör tas med som produktionsfaktor.

(232)

Kommissionen noterade att även om en kinesisk exporterande producent betalade royaltyer i förhållande till valin fanns det ingen bevisning i ärendehandlingarna för att betalningen av royaltyerna var kopplad till genmodifierade bakterier. Detta påstående avvisades därför.

(233)

När det gäller ett antal av produktionsfaktorerna utgjorde de samarbetsvilliga exporterande producenternas faktiska kostnader en försumbar del av de totala råvarukostnaderna under undersökningsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade sig kommissionen för att inkludera dessa produktionsfaktorer som förbrukningsvaror enligt förklaringen i den andra noteringen och i skäl 214.

(234)

Efter den andra noteringen hävdade klaganden att två produktionsfaktorer (som inte angavs i den icke-konfidentiella versionen av synpunkterna) inte borde betraktas som förbrukningsvaror, eftersom deras bidrag till produktionskostnaderna var betydande och jämförbara med vissa andra ospecificerade produktionsfaktorer som inte var förbrukningsvaror.

(235)

Kommissionen noterade att de två produktionsfaktorerna i fråga inte var betydande i fråga om andel av produktionskostnaden, eftersom var och en av dem utgjorde en försumbar andel av tillverkningskostnaden för de exporterande producenter som ingick i urvalet. Dessutom utgjorde alla produktionsfaktorer som betraktades var för sig en högre andel av tillverkningskostnaden jämfört med de två berörda insatsvarorna. Detta påstående avvisades därför.

(236)

I den andra noteringen angav kommissionen att den analyserade redovisningspraxisen för de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet när det gäller biprodukter/avfall. Kommissionen tillade att den, beroende på resultaten av kontrollbesöken på plats hos de exporterande producenterna i urvalet, skulle besluta om ett lämpligt sätt att beräkna referensvärden för biprodukter/avfall.

(237)

Efter den andra noteringen, där Malaysia föreslogs som lämpligt representativt land, föreslog CJS att man skulle använda det enkla genomsnittliga importpriset för biprodukter/avfall till Malaysia baserat på GTA-databasen, snarare än det vägda genomsnittet, på grund av den stora prisspridningen på importen till Malaysia, som gjorde att importpriserna från de länder som exporterade i stora volymer blev överrepresenterade, trots att priserna från dessa länder inte var representativa för internationella priser. Klaganden instämde i att detta påstående från CJS stödde dess åsikt att GTA-priserna baserades på nomenklaturnummer som var för breda och inte gjorde någon skillnad mellan produkter som klassificeras inom dem. Klaganden hävdade särskilt att biprodukterna från våtmalning av majs främst användes för foder, för vilka prisintervallen var betydligt lägre än för livsmedelsprodukter. Klaganden ansåg att GTA-priserna inte var tillräckligt korrekta, eftersom priserna från GTA-databasen enligt klaganden inte heller gjorde någon åtskillnad mellan användning som livsmedel och användning som foder. Klaganden hävdade vidare att även om handelsuppgifterna omfattar de produktionssteg som krävs mellan separationen från produktionen av valin och den punkt där samprodukterna blir omsättningsbara, kommer den energi som krävs för att samprodukterna ska kunna förvärva detta högre värde inte nödvändigtvis att ha rapporterats av de exporterande producenterna, eftersom den vanligtvis registreras separat. Som svar på den klagandes synpunkter svarade CJS att företaget hade redovisat alla kostnader av betydelse för biprodukterna.

(238)

Kommissionen fann att priserna i GTA-databasen på import till det representativa landet (inte bara Malaysia såsom föreslås i den andra noteringen utan även Colombia, som valdes i skäl 207) återspeglade priset på biprodukter i säljbar form och inte produktionskostnaden för biprodukterna. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(239)

Efter den andra noteringen föreslog CJS att biprodukten skulle värderas på grundval av importpriserna från GTA-databasen, minus kostnaden för att bearbeta den rena biprodukten till biprodukten i den form som säljs.

(240)

Kommissionen noterade att ett sådant förslag skulle leda till att bearbetningskostnaderna i Kina skulle betraktas som tillförlitliga, eftersom det skulle minska importpriserna i GTA-databasen med bearbetningskostnaderna för de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet. Denna metod skulle under alla omständigheter baseras på GTA-databasens importpriser som referensvärde, vilket kommissionen redan hade avvisat. Detta påstående avvisades därför.

(241)

I stället erhöll klaganden, efter den andra noteringen, alternativa offentliga källor för priserna på biprodukter från databaser och genom kommunikation med leverantörer och handlare.

(242)

Kommissionen skulle endast överväga sådana alternativa offentliga källor om det inte fanns en lämpligare metod för att värdera biprodukterna.

(243)

Efter den andra noteringen hävdade klaganden att biprodukter bör värderas i förhållande till priset på majs, i linje med undersökningen om lysin (136). CJS hävdade i sina synpunkter på den första noteringen att priset på biprodukterna inte hade något direkt samband med priset på den majs som de producerades av. Enligt CJS följde biproduktpriserna sina egna enskilda marknadsflöden och hade sina egna unika priser och konkurrensvillkor för utbud och efterfrågan. Enligt CJS kan detta påvisas genom att man jämför de priser per enhet för majs och dess biprodukter som CJS tillhandahöll i sitt svar på frågeformuläret. Enligt CJS skulle det därför inte vara rimligt att använda värdet på majs för att konstruera värdet på biprodukterna, eftersom det inte fanns något samband mellan de två, och CJS upprepade att importpriserna från GTA-databasen var lämpligare.

(244)

Så som anges i den andra noteringen analyserade kommissionen redovisningspraxis för de exporterande kinesiska producenter som ingick i urvalet vad gäller biprodukter och undersökte vilka priser som var tillgängliga för dem. Kommissionen fann att de kinesiska exporterande producenterna beaktade biprodukterna på grundval av deras försäljningspriser. Ett sådant försäljningspris var därför inte den faktiska produktionskostnaden för biprodukterna.

(245)

Dessutom är de huvudkategorier av biprodukter som rapporterats av en av de exporterande producenter som ingick i urvalet de som kom till på grund av att majs användes som huvudsakligt insatsmaterial, t.ex. majsgroddar, mjöl av majsgroddar och majsskal, medan den biprodukt som rapporterats av den andra exporterande producenten i urvalet (proteinpulver) kom till på grund av att majsstärkelse användes som huvudsakligt insatsmaterial. Prisskillnaderna i GTA-uppgifterna återspeglade de olika egenskaperna hos och användningsområdena för de produkter som ingår i dessa biproduktkategorier. Kommissionen noterade att även om priserna på biprodukter i viss utsträckning kan drivas av specifik marknadsdynamik har klaganden i sina synpunkter på den andra noteringen visat att det fanns ett prisförhållande mellan å ena sidan majs och å andra sidan majsglutenmjöl och majsglutenfoder under undersökningsperioden. Denna utveckling var tillräckligt stabil för att motsäga CJS påstående att det inte fanns något samband mellan de två priserna.

(246)

När det gäller biprodukter använde sig kommissionen därför preliminärt av förhållandet mellan priset i Kina på biprodukten jämfört med priset i Kina på den viktigaste insatsvaran, dvs. majs eller majsstärkelse, beroende på den exporterande producent som ingick i urvalet, enligt deras uppgifter. Detta förhållande tillämpades på priset på majs eller majsstärkelse i Colombia, baserat på priserna i GTA-databasen, justerade med den icke-genmodifierade faktorn, för att beräkna referensvärdet för dessa biprodukter.

(247)

ILO offentliggör detaljerad information om lönerna inom olika ekonomiska sektorer i Colombia. Kommissionen använde den senaste tillgängliga statistik som omfattade undersökningsperioden för att ta fram den genomsnittliga arbetskraftskostnaden, som ingår i tillverkningskostnaden, i Colombia. Det genomsnittliga månatliga värdet under undersökningsperioden justerades för andra avgifter genom tillägg av de sociala avgifter som arbetsgivaren betalar, inbegripet pension och yrkesriskskatt: 12 % som arbetsgivaravgift till pensionsfonden, 8,5 % för sjukförsäkring, 6,5 % för löneskatt och 4,35 % som riskpremie. Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per heltidsekvivalent uppgår till 20,44 CNY/arbetstimme.

(248)

Priset på el för företag (industrianvändare) i Colombia offentliggörs av Enel Colombia. Kommissionen använde uppgifter om de industriella elpriserna i motsvarande konsumtionsintervall i CNY/kWh för hela undersökningsperioden. Den genomsnittliga elkostnaden uppgår till 1,46 CNY/kWh.

(249)

Efter den andra noteringen, där Malaysia föreslogs som lämpligt representativt land, hävdade klaganden att elpriserna i Malaysia inte hade justerats sedan 2014, men att en prisökning hade meddelats, dock utan betydelse för undersökningsperioden. Klaganden begärde att kommissionen skulle tillämpa en uppåtgående korrigeringsfaktor på referensvärdet.

(250)

Eftersom kommissionen slutligen använde Colombia som lämpligt representativt land behövde den inte bemöta detta påstående.

(251)

Priset på vatten för användare som inte är konsumenter i Colombia offentliggörs av vattenleverantören i Bogotá, Acueducto. Kommissionen använde de uppgifter som offentliggjorts för undersökningsperioden. Den genomsnittliga vattenkostnaden uppgår till 8,47 CNY/m3.

(252)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(253)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på finansiella uppgifter för 2023 avseende det colombianska företaget Sucroal, som hämtats från en officiell databas som förvaltas av de colombianska myndigheterna (137). Dessa uppgifter användes som grund för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst och för att konstruera normalvärdet.

(254)

Kommissionen ansåg att de priser som fastställts på detta sätt skulle leda till belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen som är skäliga för handelsledet fritt fabrik.

(255)

Tillverkningsomkostnader för de exporterande producenter som ingick i urvalet uttrycktes som en procentandel av de exporterande producenternas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(256)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet fritt fabrik för varje produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(257)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna kostnaderna per enhet på den faktiska förbrukningen av de enskilda produktionsfaktorerna hos de exporterande producenter som ingick i urvalet. Dessa förbrukningsnivåer kontrollerades vid kontrollbesöket på plats hos de exporterande producenter som ingick i urvalet. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke snedvridna kostnader per enhet som noterats i det representativa landet enligt beskrivningen i skäl 3.2.12.

(258)

För att fastställa de icke snedvridna produktionskostnaderna enligt beskrivningen i skäl 255 lade kommissionen först till tillverkningsomkostnaderna till den icke snedvridna tillverkningskostnaden, på grundval av förhållandet mellan tillverkningsomkostnader och materialkostnader enligt vad varje producent uppgett.

(259)

När den icke-snedvridna tillverkningskostnaden var fastställd lade kommissionen till försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinsten i enlighet med vad som beskrivs i skälen 252–254. De fastställdes på grundval av Sucroals försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, såsom förklaras i skäl 253.

(260)

Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 23,3 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna och uppgick till 9,5 %.

(261)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(262)

De exporterande producenter som ingick i urvalet exporterade till unionen antingen direkt eller genom ett närstående företag utanför unionen som agerar som handlare, eller genom en närstående handlare utanför unionen och ett närstående företag i unionen som agerar som importör.

(263)

För de exporterande producenter i urvalet som exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten när den säljs på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(264)

För den exporterande producent som exporterade den berörda produkten till unionen genom den närstående importören fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende köpare i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla omkostnader som hade tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(265)

Kommissionen förlitade sig på de faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som rapporterats av den närstående importören. När det gäller vinst samarbetade endast en icke-närstående importör i det aktuella förfarandet, men vinstmarginalen tillhandahölls endast konfidentiellt och kunde därför inte användas vid beräkningen av det konstruerade exportpriset. Därför förlitade sig kommissionen preliminärt på den vinst som ansågs skälig i undersökningen om lysin (138) och i en tidigare undersökning om import av vissa polyvinylalkoholer med ursprung i Kina (139). Denna vinst fastställdes till 6,89 %. Vinstnivån på 6,89 % ansågs därför preliminärt skälig även i detta fall, eftersom den uppnåddes av icke-närstående importörer som var verksamma inom handel med kemiska produkter.

(266)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella ärendet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet för handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som påstods och visade sig påverka priserna och prisjämförbarheten.

(267)

Så som förklaras i skälen 256–261 fastställdes normalvärdet i handelsledet fritt fabrik med hjälp av produktionskostnaderna tillsammans med beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, vilket ansågs vara skäligt för det handelsledet. Därför behövdes inga justeringar för att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik.

(268)

Efter den andra noteringen begärde CJS att normalvärdet, om de finansiella uppgifterna avseende Sucroal användes som referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, skulle justeras för att ta hänsyn till de distributionskostnader som ingår i Sucroals försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, i enlighet med Sinopec-domen (140). CJS ansåg att om distributionskostnaderna togs med vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader, skulle detta leda till ett konstruerat normalvärde i ett handelsled som inte är fritt fabrik, vilket skulle göra det omöjligt att jämföra det med exportpriset fritt fabrik.

(269)

Kommissionen noterade att tribunalen i sin dom i målet CCCME (141), som följde Sinopec-domen, först erinrade om att av rättspraxis följer att om en part med stöd av artikel 2.10 i grundförordningen begär justeringar för att normalvärdet och exportpriset ska kunna jämföras i syfte att bestämma dumpningsmarginalen måste parten visa att begäran är berättigad. Bevisbördan för de specifika justeringar som räknas upp i artikel 2.10 a–k i grundförordningen åligger den part som önskar göra gällande justeringarna (142). Av detta följer att det enligt denna rättspraxis ankom på de berörda parterna att i det nu aktuella fallet, liksom i denna undersökning, visa att det var nödvändigt att göra den begärda justeringen med stöd av bevis som skulle ha lagts fram under undersökningen (143).

(270)

Tribunalen slog fast att det förvisso kan vara nödvändigt, enligt artikel 2.10 i grundförordningen, att göra justeringar för att ta hänsyn till skillnader mellan exportpriset och normalvärdet, vilka påverkar jämförbarheten mellan dessa, men att sådana avdrag emellertid inte kan göras från ett värde som är konstruerat och således inte reellt. Detta värde påverkas i princip inte av faktorer som kan inverka menligt på dess jämförbarhet, eftersom det har fastställts på ett konstlat sätt (144). Liksom i CCCME-målet inbegrep dessutom konstruktionen av normalvärdet per produkttyp i handelsledet fritt fabrik ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och det fanns inga tillgängliga uppgifter som visade att Sucroals försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inkluderade några distributionskostnader. Således, och med hänsyn tagen till kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 2.10 i grundförordningen (145), följde kommissionens metod den senaste rättspraxisen om ogrundade påståenden om att de belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som använts för att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6a a, som kommissionen anser vara skäliga för handelsledet fritt fabrik, omfattar transportkostnader. Såsom förklaras i skäl 266(265) valde kommissionen att jämföra exportpriset och normalvärdet i handelsledet fritt fabrik. Så som förklaras i skälen 256–261 fastställdes normalvärdet i handelsledet fritt fabrik med hjälp av produktionskostnaderna tillsammans med beloppet för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, vilket ansågs vara skäligt för det handelsledet. Därför behövdes inga justeringar för att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik. Detta påstående avvisades därför.

(271)

Sammanfattningsvis fann kommissionen inga skäl att göra några justeringar av normalvärdet.

(272)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: tullar, andra importavgifter, frakt, försäkring, lastning och därmed sammanhängande kostnader samt förpackning.

(273)

Justeringar på grund av justeringar gjordes för faktorerna kreditkostnader och bankavgifter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet.

(274)

I de fall där produkterna såldes från producenten till närstående företag och sedan exporterades till unionen, gjordes dessutom justeringar i enlighet med artikel 2.10 i) i grundförordningen för det påslag som de närstående handlarna fick, i de fall där handlarna ansågs utföra funktioner som liknade dem hos en agent som arbetar på provisionsbasis.

(275)

Kommissionen fann att båda de exporterande producenter som ingick i urvalet använde företag i gruppen för handelsändamål. Det konstaterades att de närstående handlarna utförde funktioner som liknade en agents. Dessa närstående handlare erhöll vinst för sina tjänster och handlade med ett stort antal andra varor än den berörda produkten.

(276)

Justeringen baserades på att man drog av de närstående handlarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, medan den vinst som användes var 6,89 %, såsom förklaras i skäl 265.

(277)

För de exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(278)

För de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande producenterna i urvalet, i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen.

(279)

För samtliga övriga exporterande producenter i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta syfte fastställde kommissionen de exporterande producenternas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den reviderade totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, som fastställdes i enlighet med skälen 286–287. Graden av samarbetsvilja var hög i detta fall, eftersom de samarbetsvilliga exporterande producenternas export utgjorde omkring 93 % av den totala importen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till nivån för det samarbetsvilliga företag i urvalet som undersökts individuellt och som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(280)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(281)

Den likadana produkten tillverkades av en unionsproducent under undersökningsperioden. Denna producent utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(282)

Eftersom uppgifter om skadebedömningen endast härleddes från en unionsproducent ges siffrorna för skadeanalysen i intervall av sekretesskäl. Indexen baseras dock på de faktiska uppgifterna och inte på intervallen.

(283)

Den totala produktionen i unionen under undersökningsperioden uppgick till [1 800–3 200] ton. Kommissionen fastställde den faktiska produktionen på grundval av den kontrollerade produktionsvolymen från unionsindustrin, dvs. Eurolysine.

(284)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av i) unionsindustrins kontrollerade försäljning till icke-närstående köpare i unionen och ii) importen från det berörda landet och från alla andra tredjeländer.

(285)

Den berörda produkten omfattas av KN-numret för ”Andra”, som innehåller andra produkter än den berörda produkten. Det var därför inte möjligt att basera importvolymerna för undersökningsperioden enbart på uppgifter från Eurostat. Klaganden lämnade exportuppgifter från Kina och Indonesien, de enda två länder som exporterade till unionen, på grundval av uppskattningar som gjorts av tredjepartsuppgiftslämnare.

(286)

Källan till uppgifterna fick inte lämnas ut på begäran av uppgiftslämnaren. Kommissionen dubbelkontrollerade dock de uppgifter som lämnats mot andra tillgängliga statistiska källor, dvs. uppgifter från Eurostat och uppgifter som lämnats av tullmyndigheterna i de utvalda medlemsstater som har den största importvolymen av den undersökta produkten, samt mot svaren på stickprovsformulären från samarbetsvilliga exporterande producenter och frågeformulärssvar från de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet.

(287)

Denna analys visade att de kinesiska exportuppgifterna för de exporterande producenter som ingick i urvalet var ofullständiga, och de justerades därför genom att de kontrollerade importvolymerna från de exporterande kinesiska producenter som ingick i urvalet lades till.

(288)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (ton)

(289)

Unionens förbrukning av valin i ton ökade i allmänhet under skadeundersökningsperioden, med en total ökning på 28 %, med undantag för 2022 när den minskade. Minskningen 2022 och återhämtningen 2023 berodde främst på den allvarliga fågelinfluensan i unionen (146) i kombination med en minskad efterfrågan på valin från grisfodermarknaden (147), som hade en direkt inverkan på valinkonsumtionen i unionen.

(290)

Såsom nämns i skäl 285 fastställde kommissionen importvolymen på grundval av specialiserade leverantörer av marknadsinformation om kinesisk och indonesisk handelsstatistik som tillhandahållits av klaganden, justerade genom de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenterna.

(291)

Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av importvolymerna från det berörda landet och sammansättningen i unionen.

(292)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (ton) och marknadsandel

(293)

Tabell 3 visar en kontinuerlig och betydande ökning av importvolymen från Kina till unionen, som ökade med 57 % under den berörda perioden.

(294)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen av valin från Kina med [8 000–16 000] ton. Detta innebar en ökning med 23 % av den totala marknadsandelen för import från Kina till unionen, från [60–70 %] 2021 till [78–88 %] under undersökningsperioden.

(295)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av de vägda genomsnittliga importpriserna för den berörda produkten under den berörda perioden, som tillhandahållits av tullmyndigheterna. Prisunderskridandet av importen fastställdes på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de exporterande producenter i Kina som ingick i urvalet.

(296)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser (euro/ton)

(297)

Priserna för import från Kina sjönk under skadeundersökningsperioden från 4 156 euro/ton till 3 002 euro/ton, dvs. med 28 %. De ökade med 27 % mellan 2021 och 2022, men sjönk sedan betydligt under 2023 och under undersökningsperioden med 43 % jämfört med 2022. Under skadeundersökningsperioden sjönk priserna således från 5 296 euro/ton 2022 till 3 002 euro/ton under skadeundersökningsperioden.

(298)

Priserna på import från Kina fortsatte att sjunka efter 2022, vilket ledde till att de låg under unionsindustrins priser under 2023 och undersökningsperioden. Med undantag för 2021 låg priserna på import från Kina dessutom under unionsindustrins produktionskostnader under skadeundersökningsperioden.

(299)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(300)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen för unionsindustrin under undersökningsperioden. Den visade en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på mellan 9,5 % och 22,2 % för importen från det berörda landet på unionsmarknaden. Underskridande konstaterades för 99 % av de importerade volymerna för de företag som ingick i urvalet.

(301)

Kommissionen beaktade även andra effekter på priserna, framför allt att prisökningar som annars skulle ha ägt rum i hög grad förhindrades. Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins produktionskostnader betydligt, främst på grund av ökande energi- och råvarukostnader (se skäl 320). Samtidigt fortsatte importen från Kina att kontinuerligt stiga, med konstant sjunkande priser efter 2022, vilket gjorde det omöjligt för unionsindustrin att sälja produkten till ett pris som täckte dess produktionskostnader, med undantag för 2021 när unionsindustrin knappt var lönsam. Detta förhindrande bekräftade att den dumpade importen från Kina ledde till minskad lönsamhet för unionsindustrin.

(302)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(303)

Unionsindustrin hade en viss företagsintern användning, men på grund av de låga volymerna jämfört med dess totala försäljning ansågs detta inte ha någon betydande inverkan på skadeindikatorerna och analyserades därför inte separat.

(304)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Eftersom Eurolysine är den enda unionsproducenten fastställdes båda uppsättningarna uppgifter på grundval av Eurolysines kontrollerade svar på frågeformuläret och ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(305)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(306)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(307)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(308)

Trots en ökning av förbrukningen i unionen under skadeundersökningsperioden i tabell 5 minskade unionsindustrins produktionsvolym betydligt.

(309)

Under skadeundersökningsperioden minskade produktionen betydligt under 2022, närmare bestämt med 43 % jämfört med 2021 års nivå. Den förblev relativt stabil under 2023 och ökade något. Den större minskningen 2022 berodde främst på en mindre förbrukning på unionsmarknaden på grund av fågelinfluensan (se skäl 289), i kombination med den fortsatta ökningen av importen från Kina. Under undersökningsperioden minskade unionsindustrins produktion kraftigt med 38 % jämfört med 2023. Totalt sett minskade produktionsvolymen med 79 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin stod inför betydande ökningar av importen av valin från Kina till priser som var lägre än produktionskostnaden från och med 2021, vilket gjorde det omöjligt för unionsindustrin att konkurrera. Till följd av detta minskade unionsindustrin produktionsvolymen under skadeundersökningsperioden, bland annat genom att tillfälligt stoppa produktionen av valin.

(310)

Produktionskapaciteten avser installerad kapacitet, som förblev stabil under skadeundersökningsperioden. Till följd av detta utvecklades kapacitetsutnyttjandet precis i linje med produktionsvolymen.

(311)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(312)

Under skadeundersökningsperioden följde försäljningsvolymen minskningen av produktionen och minskade betydligt, närmare bestämt med 74 %. Den minskade försäljningsvolymen visade sig vara en ihållande trend, och den gick ned med 40 % mellan 2021 och 2022 och med ytterligare 12 % 2023. Försäljningen minskade kraftigt, med ytterligare 22 %, under undersökningsperioden.

(313)

Av de skäl som förklaras ovan ledde den betydande minskningen av unionsindustrins försäljningsvolymer i kombination med en högre förbrukning i unionen till en betydande minskning av marknadsandelen, från [30 %–40 %] 2021 till [3 %–13 %] under undersökningsperioden.

(314)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades under skadeundersökningsperioden enligt följande:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(315)

Sysselsättningen inom unionsindustrin förblev relativt stabil mellan 2021 och 2023, med en liten minskning under 2022 och en ökning under 2023. Ett kraftigt fall inträffade dock under undersökningsperioden när unionsproducenten var tvungen att tillfälligt stoppa produktionen av den undersökta produkten. Totalt sett sjönk sysselsättningen med 45 % under skadeundersökningsperioden.

(316)

Produktiviteten följde förändringarna i produktion och sysselsättning. Under skadeundersökningsperioden minskade produktiviteten med 62 % till följd av en betydande minskning av unionsindustrins produktions- och försäljningsvolym.

(317)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från det berörda landet.

(318)

Detta är den första antidumpningsundersökningen avseende den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(319)

Unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(320)

Under skadeundersökningsperioden ökade försäljningspriserna under 2022 och 2023, men sjönk sedan kraftigt under undersökningsperioden. Totalt sett ökade försäljningspriset något under skadeundersökningsperioden, närmare bestämt med 3 %. Samtidigt ökade också produktionskostnaden per enhet, dock i mycket högre takt än försäljningspriserna per enhet. Ökningen av produktionskostnaden berodde främst på kostnaden för el, råvaror (t.ex. socker, ammoniak, soja och lut), ånga och fasta kostnader. Dessutom ledde den dramatiska minskningen av produktions- och försäljningsvolymen till en ökning av de fasta kostnaderna per enhet för valin. Produktionskostnaden ökade därmed med 56 % under skadeundersökningsperioden. Denna kostnadsökning var särskilt uttalad 2022 och 2023, när produktionskostnaden ökade med 53 respektive 22 %. Under undersökningsperioden minskade den genomsnittliga produktionskostnaden per enhet med 19 %.

(321)

Med undantag för 2021 var de genomsnittliga försäljningspriserna, trots ökningarna 2022 och 2023, betydligt lägre än produktionskostnaden per enhet under hela skadeundersökningsperioden.

(322)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(323)

Genomsnittskostnaden per anställd i unionsindustrin minskade under skadeundersökningsperioden, närmare bestämt med 13 %. Denna minskning kan huvudsakligen tillskrivas lägre löner och andra arbetskostnader i samband med den berörda produkten, inbegripet frysning av löneökningar, tillfälliga uppsägningar och utökade arbetsdagar utan fullständig ersättning.

(324)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lager

(325)

Lagren av varor minskade från 2021 till 2022 och ökade sedan under 2023 och undersökningsperioden. Dock utan att nå 2021 års nivåer.

(326)

Utgående lager i procent av produktionen, utom för 2022, ökade under skadeundersökningsperioden och nådde [19 %–29 %] under undersökningsperioden, eftersom unionsindustrin i allt högre grad var oförmögen att sälja tidigare lagernivåer och minskade produktionsnivåerna på grund av konkurrens från import.

(327)

Unionsindustrins lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(328)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att uttrycka nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för den försäljningen. Under skadeundersökningsperioden gick unionsindustrin med kraftig förlust, med undantag för 2021 då den gjorde en liten vinst. Den gjorde en betydande förlust under undersökningsperioden när produktionen stoppades under flera månader på grund av den fortsatta ökningen av den dumpade importen som orsakade en väsentlig prispress på unionsmarknaden, vilket i sin tur ledde till förlorad försäljning och tillfälligt produktionsstopp. Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins lönsamhet med omkring 60 procentenheter.

(329)

Under skadeundersökningsperioden var kassaflödet negativt, med undantag för 2021, vilket främst berodde på betydande negativa lönsamhetsnivåer. Kassaflödet förbättrades under undersökningsperioden, även om det fortfarande var negativt, men detta berodde på försäljningen av tidigare lager i kombination med mycket låga produktionsvolymer och minskade lager, och resulterade i utgifter som inte omfattade likviditetsutflöden.

(330)

Under skadeundersökningsperioden gjordes investeringar främst för att upprätthålla befintliga produktionsanläggningar och befintlig produktionskapacitet. Investeringar gjordes också för att uppfylla miljönormer och minska utsläppen. Unionsindustrins svåra ekonomiska situation och den därav följande bristande lönsamheten var den främsta orsaken till att det inte gjordes några nya investeringar för att utöka produktionskapaciteten för valin.

(331)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Efter de betydande negativa vinstnivåer som observerats i unionsindustrin minskade räntabiliteten avsevärt under skadeundersökningsperioden och var tydligt negativ, med undantag för 2021.

(332)

Unionsindustrins förmåga att anskaffa kapital påverkades negativt med tanke på den negativa räntabiliteten, de allvarliga förlusterna och det negativa kassaflödet under skadeundersökningsperioden.

(333)

Alla huvudsakliga skadeindikatorer uppvisade en betydande negativ utveckling under skadeundersökningsperioden, en utveckling som till och med förvärrades ytterligare under undersökningsperioden.

(334)

Unionsindustrins produktionsvolym och försäljningsvolym minskade med 79 respektive 74 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins marknadsandel minskade med omkring 80 % under skadeundersökningsperioden, från [30 %–40 %] 2021 till [3 %–13 %] under undersökningsperioden.

(335)

Även om unionsindustrins försäljningspriser totalt sett ökade något, med 3 %, under skadeundersökningsperioden, minskade de avsevärt, med 24 %, mellan 2023 och undersökningsperioden, och var lägre än unionsindustrins produktionskostnader under nästan hela skadeundersökningsperioden, med undantag för 2021. Detta berodde främst på de ökande volymerna av import från Kina som konkurrerade med unionsindustrins försäljning, i kombination med prispressen från importen från Kina, till priser som underskred unionsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden, och som satte press på unionsindustrin att inte höja priserna till en hållbar nivå för att täcka produktionskostnaden.

(336)

Unionsindustrin stod inför en betydande ökning av produktionskostnaden som ökade med 56 % under skadeundersökningsperioden. Den kunde dock inte överföra denna kostnadsökning till kunderna på en kraftigt minskande försäljningsvolym på grund av importvolymerna från Kina, vars marknadsandel redan var över 60 % i början av skadeundersökningsperioden och ökade med 23 % under samma period. Denna minskning av försäljningsvolymen ledde till en ökning av de fasta kostnaderna, och därmed av produktionskostnaderna, som unionsindustrin inte kunde täcka med en ökning av försäljningspriserna på grund av trycket från de kinesiska priserna (se skäl 298). Till följd av detta försämrades situationen kraftigt för unionsindustrin, som hade tvåsiffriga förluster från och med 2022, och under undersökningsperioden var den tvungen att tillfälligt stoppa produktionen. Denna dramatiska försämring av unionsindustrins situation återspeglades också i utvecklingen av andra nyckelindikatorer som antal anställda, produktivitet, lager, kassaflöde och räntabilitet.

(337)

Mot denna bakgrund drog kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(338)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är följande: import från andra tredjeländer, unionsproducentens exportresultat och de ökade råvaru- och energikostnaderna.

(339)

Försämringen av unionsindustrins situation sammanföll med den snabba ökningen av dumpad import från Kina. Såsom anges i skäl 293 ökade importen från det berörda landet med 57 % under skadeundersökningsperioden, vilket innebar att marknadsandelen ökade med 23 % och nådde en marknadsandel på [78 %–88 %] under undersökningsperioden. Såsom anges i skäl 311 minskade under samma period unionsindustrins försäljning med 74 %, och såsom anges i skäl 313 minskade dess marknadsandel med 80 % under skadeundersökningsperioden, från [30 %–40 %] 2021 och till [3 %–13 %] under undersökningsperioden.

(340)

Importen från Kina underskred avsevärt unionsindustrins priser under undersökningsperioden, och de genomsnittliga importpriserna låg under unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser från och med 2022, vilket ledde till att unionsindustrins situation försämrades alltmer. Importen från Kina innebar också att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades under skadeundersökningsperioden (se skäl 301), då unionsindustrin inte kunde sälja till priser som översteg produktionskostnaderna på grund av prispressen från den dumpade importen. Att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades var särskilt tydligt under undersökningsperioden.

(341)

Kommissionen drog därför slutsatsen att en betydande ökning av importen från Kina till priser som avsevärt underskred unionspriserna vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(342)

Endast Indonesien importerade den undersökta produkten under skadeundersökningsperioden. Volymen och det genomsnittliga priset på import från Indonesien utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från Indonesien

(343)

Importen från Indonesien började tränga in på unionsmarknaden 2023 och nådde en marknadsandel på [12–22 %]. Under undersökningsperioden minskade importvolymen igen, vilket också återspeglades i en minskad marknadsandel. Indonesiens importvolym och marknadsandel var betydligt lägre än Kinas importvolym och marknadsandel 2023 och under undersökningsperioden. De genomsnittliga importpriserna från Indonesien uppvisade en nedåtgående trend, men med nivåer över det genomsnittliga importpriset från Kina. Importpriserna från Indonesien låg också under unionsindustrins försäljningspris per enhet. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Indonesien inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(344)

Unionsindustrins exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Exportresultat för unionsproducenterna i urvalet

(345)

Unionsindustrins exportförsäljning utgjorde endast en liten del av dess totala försäljning av valin, med undantag för undersökningsperioden, då unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden minskade avsevärt och exportens andel av den totala försäljningen därför ökade relativt sett. Unionsindustrin sålde endast den undersökta produkten till grannländer, såsom Förenade kungariket och Norge. Exportpriset följde prisutvecklingen på unionsmarknaden och ökade mellan 2021 och 2023, men föll sedan kraftigt under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var dessa priser något högre än det genomsnittliga försäljningspriset på unionsmarknaden. Totalt sett ökade priserna för export till andra tredjeländer med 11 % under skadeundersökningsperioden. Kommissionen ansåg att eftersom Kina är en stor exportör av valin, bl.a. till grannländer som utgör exportmarknader för unionsindustrin, var unionsindustrin tvungen att möta konkurrensen från import från Kina på dessa marknader.

(346)

På grundval av detta ansåg kommissionen i detta skede att unionsindustrins exportförsäljning till andra tredjeländer inte orsakade den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(347)

Ökade kostnader för energi och vissa råvaror på grund av kriget i Ukraina påverkade produktionskostnaderna. Under undersökningsperioden vände emellertid denna trend. Trots att unionsindustrin höjde sina priser 2022 och ytterligare 2023 kunde den inte ta ut den fulla prisökningen på sina försäljningspriser på unionsmarknaden, och försäljningen gick därför med förlust. Detta berodde på pristrycket från den import från Kina som kom in på unionsmarknaden i betydande och ökande kvantiteter under skadeundersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att den tillfälliga kostnadsökningen inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(348)

Undersökningen visade att det fanns ett samband mellan ökningen av den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Den betydande ökningen av importvolymer till lägre priser har utövat ett högt pristryck på unionsmarknaden och lett till en betydande minskning av unionsindustrins produktion, försäljning och marknadsandel.

(349)

De genomsnittliga importpriserna från Kina låg under unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser från och med 2022. Samtidigt ökade deras marknadsandel, som redan låg över 60 % i början av skadeundersökningsperioden, med 23 %. Den minskade försäljningsvolymen och följaktligen produktionsvolymen ledde till en ökning av de fasta kostnaderna, vilket ledde till en betydande ökning av unionsindustrins kostnader per enhet. Unionsindustrin försökte visserligen anpassa sina priser till kostnadsökningen, men lyckades inte eftersom importen från Kina samtidigt fortsatte att öka avsevärt i absoluta och relativa termer till priser som låg under unionsindustrins kostnader och försäljningspriser. Denna situation skapade ett betydande pristryck på unionsmarknaden, vilket ledde till en dramatisk minskning i försäljning, marknadsandel och lönsamhet och till betydande förluster från och med 2022.

(350)

Kommissionen fastställde således ett orsakssamband mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit.

(351)

Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer av betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Dessa faktorers inverkan på unionsindustrins negativa utveckling var dock inte betydande.

(352)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(353)

I syfte att fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(354)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom försäljning till ett målpris i den mening som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(355)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna, forskning och utveckling (FoU) samt innovation, och den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(356)

Som ett första steg fastställde kommissionen en grundläggande vinst som täckte hela kostnaden under normala konkurrensförhållanden, den genomsnittliga vinsten under de sex åren före skadeundersökningsperiodens början och före den betydande ökningen av importen av den berörda produkten från Kina. Denna lönsamhetsnivå gjorde det möjligt för företaget att täcka kostnader, forskning, utveckling och innovation i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen. Denna vinstmarginal fastställdes till [6 - 12 %].

(357)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen de framtida kostnader för unionsindustrin som följer av de multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa som unionen är part i, samt av de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia, under den period då åtgärden tillämpas i enlighet med artikel 11.2. Företaget anmälde ett litet antal investeringar under normala förhållanden som hade uteblivit och olika framtida kostnader som är en följd av efterlevnaden av EU:s miljö- och arbetsnormer, på grundval av artikel 7.2d i grundförordningen. Dessa uppgifter var dock inte underbyggda.

(358)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris på [6 000–6 900] euro/ton för unionsindustrins likadana produkt genom att tillämpa den målvinstmarginal som anges i skäl 356 på unionsproducentens produktionskostnad under undersökningsperioden.

(359)

Kommissionen fastställde därefter skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande producenter i Kina som ingick i urvalet, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som unionsproducenten sålde på unionens marknad under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(360)

Nivån för undanröjande av skada för ”övriga samarbetsvilliga företag” och för ”all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina” definieras på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag (se avsnitt 3.5):

(361)

Med stöd av ovanstående bedömning bör provisoriska antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(362)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen undersökte den huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte skulle ligga i unionens intresse att vidta åtgärder i detta ärende, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(363)

Undersökningen har visat att unionsindustrin led väsentlig skada på grund av den dumpade importen från det berörda landet. Denna import ledde till att prisökningar som annars skulle ha ägt rum i hög grad förhindrades, vilket tvingade unionsindustrin att sälja till priser som understeg kostnaderna. Till följd av detta gjorde unionsindustrin allvarliga förluster. Importen från Kina underskred avsevärt unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden, vilket ledde till en betydande ökning av importvolymer och marknadsandelar på unionsindustrins bekostnad.

(364)

Åtgärderna bör leda till en prisökning på valin på unionsmarknaden, vilket skulle göra det möjligt för unionsindustrin att höja sina försäljningspriser till hållbara nivåer. En prisökning skulle också göra det möjligt för unionsindustrin att åter nå upp till de produktions- och försäljningsvolymer som den hade förut och på så sätt minska sina kostnader per enhet med hjälp av stordriftsfördelar. Sådana åtgärder skulle sannolikt förhindra en ytterligare ökning av import från Kina till mycket låga priser och göra det möjligt för industrin att påbörja sin återhämtningsprocess.

(365)

Om åtgärder däremot inte vidtas kommer pressen på pris och volym från importen från Kina att fortsätta och sannolikt till och med förvärras. Detta skulle ha en betydande negativ inverkan på unionsindustrins situation, som redan har påverkats kraftigt av importen från Kina och lidit väsentlig skada, vilket har medfört ohållbara förluster sedan 2022, och sannolikt kommer att leda till att valinproduktionen upphör helt i unionen.

(366)

Därför dras slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att åtgärder införs.

(367)

Två importörer gav sig till känna i undersökningen, medan endast en lämnade in ett fullständigt svar på frågeformuläret. Denna importör stod för omkring [5–10 %] av den totala importen från Kina till unionen under undersökningsperioden. Företaget är en distributör av aminosyror, däribland valin, från ett multinationellt företag med en fabrik i Kina. Denna importör stödde åtgärderna, med undantag för deras leverantör som hävdade att de led skada av lågprisimporten från andra kinesiska exporterande producenter som utövade ett betydande pristryck på deras återförsäljningspriser i unionen.

(368)

Undersökningen har visat att denna importör var distributör av ett stort antal kemikalier och handlade med olika typer av industrier (148). Importen av valin från Kina utgjorde endast en obetydlig andel av deras totala affärsverksamhet.

(369)

På grundval av detta drog kommissionen preliminärt slutsatsen att åtgärderna inte skulle ha några betydande negativa verkningar på importörerna.

(370)

Valin används på foder-, läkemedels- och livsmedelsmarknaderna (kosttillskott). För närvarande producerar unionsindustrin endast valin av foderkvalitet som de säljer till foderproducenter. Denna marknad är den största marknaden i unionen jämfört med valin av livsmedels- och läkemedelskvalitet, enligt den information om marknaden som unionsindustrin besitter.

(371)

Valin som används som djurfoder används främst inom fläsk- och fjäderfäsektorn. Användarna tenderar att vara producenter av färdigfoder som förbättrar fodret med olika aminosyror. Två användare av valin av foderkvalitet som var närstående unionsindustrin gav sig till känna för att stödja åtgärderna. Inga andra användare gav sig till känna, inte heller de som använde valin av livsmedelskvalitet eller valin av läkemedelskvalitet.

(372)

På grundval av uppgifter från unionsindustrin och uppgifter från användarna i svaren på frågeformuläret står valin endast för obetydliga mängder i den totala fodersammansättningen, närmare bestämt omkring 0,03 % i grisfoder och omkring 0,06 % i slaktkycklingfoder. Beroende på djurets fysiologiska skede och foderblandningen uppskattas det dock att upp till 1 kg valin per ton, vilket motsvarar 0,1 %, kan användas i den totala fodersammansättningen. En eventuell prisökning på valin förväntas därför inte ha några betydande negativa verkningar på användarnas foderkostnader.

(373)

Dessutom uppgav båda användarna att de inte ville bli alltför beroende av import av valin från det berörda landet, med tanke på potentiella försörjningsrisker såsom transport, pandemier eller andra potentiellt störande externa faktorer.

(374)

I avsaknad av ytterligare information från användarna dras mot bakgrund av ovanstående preliminärt slutsatsen att det är osannolikt att införandet av antidumpningsåtgärder skulle få några väsentliga konsekvenser för användarnas situation.

(375)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att det i detta skede av undersökningen inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det skulle strida mot unionens intresse att införa åtgärder mot import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet.

(376)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(377)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import av valin med ursprung i Kina i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen har jämfört skade- och dumpningsmarginalerna (se skälen 359 och 361). Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(378)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(379)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(380)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga vid uppvisande av en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Om ingen sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all annan import med ursprung i Kina”.

(381)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(382)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(383)

Såsom anges i skäl 3 beslutade kommissionen att importen av den berörda produkten skulle registreras. Registreringen infördes för att möjliggöra uttag av eventuell retroaktiv tull i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen.

(384)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i det preliminära skedet bör registreringen av import upphöra.

(385)

Inget beslut om en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder har fattats/kan fattas i detta skede av förfarandet.

(386)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(387)

Huaheng lämnade synpunkter på beräkningen av referensvärdet för en biprodukt. Mot bakgrund av dessa synpunkter reviderade kommissionen sina dumpningsberäkningar för Huaheng efter att ha räknat om enhetspriset på majsstärkelse och använt den metod som anges i skäl 246. Huaheng lämnade också synpunkter på den metod som använts för att beräkna företagets dumpningsmarginal. Eftersom dessa synpunkter inte gällde riktigheten i själva beräkningen kommer de vid behov att behandlas i undersökningens slutliga skede.

(388)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(389)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.