Kommissionens genomförandeförordning (Eu) 2025/1748 Av Den 18 Augusti 2025 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av ett visst slag av polyetentereftalat (pet) med ursprung i indien efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i europaparlamentets och rådets förordning (eu) 2016/1037

(1)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (2) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av polyetentereftalat (PET) med ursprung i bl.a. Indien (den ursprungliga undersökningen).

(2)

Genom förordning (EG) nr 1645/2005 (3) ändrade rådet nivån på de utjämningsåtgärder som gäller för import av PET från Indien. Ändringarna var en följd av en påskyndad översyn enligt artikel 20 i grundförordningen.

(3)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007 (4) slutgiltiga utjämningstullar för en period av ytterligare fem år.

(4)

Utjämningsåtgärderna ändrades därefter genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 (5) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 906/2011 (6) efter partiella interimsöversyner.

(5)

En senare partiell interimsöversyn avslutades genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 559/2012 utan att de gällande åtgärderna ändrades (7).

(6)

Efter en ytterligare översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 461/2013 (8) slutgiltiga utjämningstullar för en period av ytterligare fem år.

(7)

Genom beslut 2000/745/EG (9) godtog kommissionen ett minimiimportpris av tre exporterande producenter i Indien. Genom genomförandebeslut 2014/109/EU (10) återtog kommissionen sitt godtagande av åtagandena på grund av en förändring i de omständigheter under vilka åtagandena godtagits.

(8)

Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1350 (11) ändrade rådet nivån på de utjämningsåtgärder som gäller för import av PET från Indien till följd av två partiella interimsöversyner.

(9)

Genom genomförandeförordning (EU) 2018/1468 (12) ändrade kommissionen nivån på de gällande utjämningsåtgärderna till följd av två partiella interimsöversyner.

(10)

Efter en tredje översyn vid giltighetstidens utgång införde kommissionen genom genomförandeförordning (EU) nr 2019/1286 (13) slutgiltiga utjämningstullar för en period av ytterligare fem år (den senaste översynen vid giltighetstidens utgång).

(11)

Den 2 juni 2020 ändrades genomförandeförordning (EU) 2019/1286 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/738 (14), och utjämningstullarna ändrades från specifika tullar till värdetullar. De gällande tillämpliga utjämningstullarna varierar mellan 2,3 % och 13,8 % för de exporterande producenter som ingick i urvalet och för samarbetsvilliga exporterande producenter, och uppgår till 13,8 % för alla övriga exporterande producenter.

(12)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (15) för de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av PET med ursprung i Indien (det berörda landet) mottog kommissionen en begäran om översyn enligt artikel 18 i grundförordningen (begäran om översyn).

(13)

Begäran om översyn ingavs den 26 april 2024 av PET Europe (sökanden) för unionens PET-industris räkning i den mening som avses i artikel 10.6 i grundförordningen.

(14)

Begäran om översyn grundas på påståendet att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att subventioneringen fortsätter eller återkommer och till att skadan för unionsindustrin återkommer.

(15)

Före inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång underrättade kommissionen i enlighet med artiklarna 22.1 och 10.7 i grundförordningen Indiens myndigheter om att den hade mottagit en korrekt dokumenterad begäran om översyn och bjöd in Indiens myndigheter till samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller innehållet i begäran om översyn och nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning.

(16)

Samråd hölls med de indiska myndigheterna den 22 juli 2024 och de framförde sina synpunkter på inledandet av undersökningen till kommissionen. De indiska myndigheterna lämnade också sina synpunkter skriftligen den 25 juli 2024. Översynen vid giltighetstidens utgång inleddes den 26 juli 2024.

(17)

Efter att i samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 25.1 i grundförordningen ha slagit fast att bevisningen var tillräcklig för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång meddelade kommissionen den 26 juli 2024, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (16) (tillkännagivandet om inledande), att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Mot bakgrund av artikel 18.2 i grundförordningen utarbetade kommissionen en promemoria om bevisningens tillräcklighet med en analys av all den bevisning som kommissionens förfogar över och på grundval av vilken kommissionen inledde denna undersökning.

(18)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att begäran om översyn endast utgjordes av presumtioner och påståenden som inte stöds av någon skriftlig bevisning och att sökanden inte kunde bevisa att det fanns sannolikhet för skada. Enligt de indiska myndigheterna borde kommissionen därför inte ha inlett undersökningen på grundval av en bristfällig begäran om översyn.

(19)

Den rättsliga standard för bevisning som krävs för en begäran om översyn enligt artikel 18.2 i grundförordningen gör det tydligt att sökanden inte behöver visa att åtgärdernas upphörande kommer att leda till fortsatt eller återkommande skada. Dessutom kan informationens kvantitet och kvalitet i begäran om översyn per definition inte vara densamma som den som kommissionen grundar sina slutsatser på i slutet av en undersökning. I detta fall har kommissionens analys av den bevisning som sökanden lagt fram visat att begäran om översyn innehöll tillräcklig bevisning för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering och återkommande skada. Därför avvisades de indiska myndigheternas påstående.

(20)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från och med den 1 juli 2023 till och med den 30 juni 2024 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för återkommande skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2020 till och med slutet av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(21)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen alla berörda parter att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionsproducenter, exporterande producenter, importörer och användare i unionen som såvitt känt var berörda samt de indiska myndigheterna om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(22)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och lägga fram bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också tillfälle att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(23)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av berörda parter i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(24)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. I enlighet med artikel 27 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljnings- och produktionsvolym i unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet bestod av två unionsproducenter. De unionsproducenter som ingick i urvalet stod för 30 % av unionsindustrins uppskattade totala produktion under översynsperioden. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet, men mottog inte några synpunkter. Det preliminära urvalet bekräftades därför och ansågs representativt för unionsindustrin.

(25)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter uttryckte de indiska myndigheterna farhågor om att det kunde leda till icke-representativa resultat om kommissionen förlitade sig på ett ytterst litet urval. De indiska myndigheterna noterade att endast två unionsproducenter, som stod för mer än 30 % av produktionen, ingick i urvalet, vilket innebar att 70 % av industrin inte kontrollerades och vilket föranledde ett ifrågasättande av fullständigheten och rättvisan i kommissionens skadeanalys.

(26)

För det första har kommissionen i enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen rätt att begränsa urvalet av unionsproducenter till att omfatta den största representativa försäljningsvolym och unionsproduktion som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. För det andra förlitade sig kommissionen på uppgifter från de unionsproducenter som ingick i urvalet endast vid analysen av mikroekonomiska indikatorer, medan de makroekonomiska indikatorer som beskrivs i den här förordningen täcker situationen för hela unionsindustrin och inte enbart uppgifter från de unionsproducenter som ingick i urvalet, vilket ytterligare ogiltigförklarar de indiska myndigheternas påstående om bristen på fullständighet och rättvisa i kommissionens analys.

(27)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanades alla icke-närstående importörer/användare att delta i denna undersökning. Dessa parter anmodades att ge sig till känna genom att lämna de uppgifter till kommissionen om sitt eller sina företag som anges i bilaga II i tillkännagivandet om inledande. Ingen användare eller importör gav sig till känna under stickprovsförfarandet.

(28)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanades alla exporterande producenter att delta i denna undersökning. Dessa parter ombads att ge sig till känna genom att lämna de uppgifter till kommissionen om sitt eller sina företag som efterfrågas i punkt 5.3.1 i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Indiens beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen. Ingen av de exporterande producenterna lämnade de begärda uppgifterna.

(29)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg var nödvändiga för sin undersökning offentliggjorde den frågeformulären online för de exporterande producenterna, de icke-närstående importörerna och unionsproducenterna och sände frågeformulären till de indiska myndigheterna.

(30)

En exporterande producent, som inte exporterade till unionen under översynsperioden, besvarade frågeformuläret. De indiska myndigheterna besvarade också frågeformuläret.

(31)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Ett kontrollbesök gjordes också hos de indiska myndigheterna i New Delhi.

(32)

Dessutom genomfördes kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen i följande företags lokaler:

(33)

Den produkt som är föremål för denna översyn är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen polyetentereftalat (PET) med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 61 00 och har sitt ursprung i Indien (den produkt som översynen gäller).

(34)

Det ansågs att den produkt som översynen gäller och som produceras i Indien och exporteras till unionen, och den produkt som produceras och säljs i unionen av unionsindustrin, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper, och samma grundläggande användningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(35)

På grundval av uppgifterna i begäran om översyn samt de uppgifter som lämnats av de indiska myndigheterna och den samarbetsvilliga exporterande producenten undersöktes följande system, som påstods innebära att subventioner beviljades:

System som ursprungligen undersöktes och bekräftades under den senaste översynen vid giltighetstidens utgång

Offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut drivs inte in eller efterskänks (17)

Ytterligare system som framhålls i begäran om översyn

Offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut drivs inte in eller efterskänks (18)

Direkt överföring av medel (19)

(36)

Enligt artikel 18 i grundförordningen ska kommissionen undersöka om det finns bevis för fortsatt subventionering, oavsett beloppets storlek. Mot bakgrund av konstaterandet av fortsatt subventionering i fråga om de flesta av de viktigaste subventioner som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen, fanns det inget behov av att undersöka alla andra subventioner som sökanden hävdade fanns.

(37)

De subventioner som specificeras i skäl 35 och som tidigare har utjämnats grundas på följande policydokument och lagstiftning.

(38)

Systemet med förhandstillstånd, systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror och systemet med varuexport från Indien grundar sig på Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992 (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (utrikeshandelslagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas Indiens myndigheter att göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet (20).

(39)

Det dokument om utrikeshandelspolitiken som är relevant för översynsperioden är Foreign Trade Policy 2023 (FTP 2023). Det trädde i kraft den 1 april 2023. De förfaranden som de indiska myndigheterna tillämpar för utrikeshandelspolitiken anges också i en förfarandehandbok (21) (HOP 2023, Handbook of Procedures). Den sistnämnda trädde i kraft den 1 april 2023.

(40)

Systemet med förhandstillstånd och systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror baseras på FTP 2023 och HOP 2023.

(41)

Tullrestitutionssystemet är baserat på avsnitt 75 i tullagen (Customs Act) från 1962, på avsnitt 37 i lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944, avsnitten 93A och 94 i skattelagen (Financial Act) från 1994 och på reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt på tjänster (Customs, Central Excise Duties and Service Tax Drawback Rules) från 1995. Restitutionssatserna offentliggörs regelbundet.

(42)

Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt baseras på Gujarats lag om elektricitetsskatt (Gujarat Electricity Duty Act) från 1958, avsnitt 3.2 vii och viii i dess lydelse efter efterföljande ändringar som offentliggörs i Gujarats officiella tidning.

(43)

En samarbetsvillig exporterande producent bekräftade att företaget hade beviljats förmåner inom ramen för systemet med förhandstillstånd och tullrestitutionssystemet under översynsperioden. Eftersom producenten inte exporterade till unionen under denna översynsperiod kvantifierades dock inte förmånerna.

(44)

Den samarbetsvilliga exporterande producenten bekräftade att företaget hade beviljats förmåner enligt systemet med förhandstillstånd under översynsperioden.

(45)

Detta system har utjämnats i ett antal utjämningstullförfaranden som rör Indien, bland annat i skälen 28–55 i förordningen om grafitelektrodsystem (22), i skälen 126–153 i förordningen om kallvalsade platta produkter av rostfritt stål (23), i skälen 39–61 i den senaste förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång (24) och i skälen 40–60 i förordningen om stänger av rostfritt stål (25).

(46)

Detta system beskrivs närmare i kapitlen 4.03–4.23 i FTP 2023 och i kapitlen 4.04–4.51 i HOP 2023.

(47)

Enligt punkt 4.05 i FTP 2023 kan licenser enligt systemet med förhandstillstånd utfärdas antingen till exporterande producenter eller till exporterande handlare som är bundna till stödjande tillverkare.

(48)

Licenser enligt systemet med förhandstillstånd kan utfärdas för fysisk export, mellanliggande leveranser, leverans av vissa varor och leverans likställd med export.

(49)

Sökandena måste ansöka om en licens som tillåter import av tullfria insatsvaror och där volymen av denna import inte bör överstiga volymen insatsvaror för tillverkningen av exportvaror.

(50)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

(51)

Fysisk export: Detta är det viktigaste delsystemet. Det möjliggör tullfri import av insatsvaror för att producera en specifik resulterande exportprodukt. Med ”fysisk” i detta avseende menas att exportprodukten måste lämna Indiens territorium. I licensen anges den tillåtna importmängden och exportskyldigheten, inbegripet typen av exportprodukt.

(52)

Årligt behov: Denna typ av tillstånd är inte knuten till någon specifik exportprodukt utan till en bredare produktgrupp (till exempel kemiska och närstående produkter). Licensinnehavaren kan – upp till ett visst tröskelvärde som bestäms av företagets tidigare exportresultat – tullfritt importera varje insatsvara som ska användas för att tillverka en produkt som ingår i en sådan produktgrupp. Företaget kan välja att exportera varje typ av färdig produkt som ingår i produktgruppen och som tillverkats av sådant tullfritt material.

(53)

Mellanliggande leveranser: Detta delsystem omfattar fall där två tillverkare avser att producera en bestämd exportprodukt och delar upp produktionsprocessen mellan sig. Den tillverkande exportören som producerar mellanprodukten kan tullfritt importera insatsvaror och för detta syfte få ett förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Den slutgiltiga exportören slutför produktionen och är skyldig att exportera den färdiga produkten.

(54)

Leverans likställd med export: Genom detta delsystem kan en huvudleverantör tullfritt importera insatsvaror som behövs för att tillverka varor som ska säljas som ”leveranser likställda med export”. Enligt de indiska myndigheterna avses med leverans likställd med export sådana transaktioner där de levererade varorna inte lämnar landet. Ett flertal kategorier av leveranser betraktas som leveranser likställda med export förutsatt att varorna har tillverkats i Indien, t.ex. leveranser av varor till ett exportorienterat företag eller till ett företag beläget i en särskild ekonomisk zon.

(55)

Dokument för förhandsbefrielse: En innehavare av ett förhandstillstånd som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem har möjlighet att göra detta med hjälp av dokument för förhandsbefrielse. I sådana fall godkänns förhandstillstånden som dokument för förhandsbefrielse och endosseras till förmån för den inhemska leverantören vid leverans av de varor som anges i dessa. Endosseringen av dokument för förhandsbefrielse berättigar den inhemska leverantören till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 7.03 i FTP 2023 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution för leverans likställd med export och återbetalning av slutlig punktskatt). Genom systemet med dokument för förhandsbefrielse återbetalas skatter och tullar till leverantören i stället för till den slutgiltiga exportören i form av tullrestitution/återbetalning av tull. Skatter och tullar kan återbetalas såväl för inhemska insatsvaror som för importerade insatsvaror.

(56)

Inhemsk back to back-remburs: Även detta delsystem täcker inhemska leveranser till en innehavare av ett förhandstillstånd. Innehavaren av ett sådant tillstånd kan vända sig till en bank för att öppna en inhemsk remburs till förmån för en inhemsk leverantör. Banken godkänner tillståndet för direkt import endast i fråga om värdet och volymen med avseende på de varor som anskaffas på den inhemska marknaden i stället för att importeras. Den inhemska leverantören får rätt till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 7.03 i FTP 2023 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution eller återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export).

(57)

För att det ska vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se kapitel 4.51 samt tillägg 4H i HOP 2023) dvs. att föra ett register över den faktiska förbrukningen. Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har granskats och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 4H är korrekta i alla avseenden.

(58)

De indiska myndigheterna fastställer volymen och värdet av den fysiska exporten, den tillåtna importmängden och exportåtagandet, vilket anges i tillståndet. Myndigheternas tjänstemän ska vid import- och exporttillfällena dokumentera de motsvarande transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för systemet med förhandstillstånd fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output, som finns för de flesta produkter inklusive den produkt som översynen gäller. Standardnormerna för input/output för den produkt som översynen gäller fastställdes av de indiska myndigheterna 1998, och den senaste översynen ägde rum 2011 genom offentligt tillkännagivande nr 28/(RE2010)/2009–2014 av den 11 februari 2011.

(59)

I licensen enligt systemet med förhandstillstånd anges den tillåtna importmängden och exportåtagandet. Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att producera den färdiga exportprodukten. Licensinnehavare har 12 månader på sig att importera insatsvarorna och 18 månader på sig att exportera de tillverkade varorna. De indiska myndigheterna får på begäran av licensinnehavaren bevilja förlängningar av dessa tidsfrister.

(60)

I den aktuella översynen undersökte kommissionen vidare om de indiska myndigheterna har infört och tillämpar ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att bekräfta vilka insatsvaror som förbrukas vid produktionen av den exporterade varan och i vilken mängd.

(61)

När det gäller den redovisning över förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor som en licensinnehavare enligt systemet med förhandstillstånd är skyldig att upprätthålla enligt tillägg 4H (se skäl 57) konstaterade kommissionen att det föreskrivna formatet för att rapportera förbrukning och användning av tullfritt importerade eller inhemskt anskaffade varor inte är avsett för att verifiera huruvida sådana insatsvaror fysiskt införlivas i produkter som exporteras.

(62)

De indiska myndigheterna uppgav att tullmyndigheterna kan granska exportörerna för att verifiera uppgifterna i 4H-tillägget i enlighet med tullrevisionsförordningarna (26). I förordningarna angavs dock endast att valet av ett revisionsobjekt ”i första hand ska baseras på riskvärdering genom lämpliga urvalskriterier” och det angavs inte vilka handlingar som bör efterfrågas i samband med en revision eller hur informationen ska bedömas för att revisionen ska kunna slutföras framgångsrikt. De indiska myndigheterna lämnade inte några närmare uppgifter om riskbedömningskriterierna.

(63)

De indiska myndigheterna lämnade dessutom ett exempel på en kontrollrapport avseende den fysiska kontrollen av förbrukningen av insatsvaror inom ramen för systemet med förhandstillstånd som inte rörde PET. Enligt denna rapport spårade den exporterande producenten emellertid inte systematiskt det fysiska införlivandet av den faktiska importen i de exporterade varorna. I exempelkontrollrapporten nämndes inga systematiska spårningssystem, t.ex. sådana som hänvisar till partinummer eller partikoder som tilldelats importerade råvaror och som säkerställer att dessa koder registreras i varje produktionsled till dess att slutprodukten exporteras. Den omfattade inte införandet av ett resursplaneringssystem för företag eller något annat digitalt spårningsverktyg som loggar de insatsvaror som importeras och tilldelar dem till specifika produktionskörningar som resulterar i exporterade varor. Dessutom saknade den hänvisningar till tilldelningen av serienummer eller streckkoder till importerade komponenter och till skanningen av dessa under hela produktionsprocessen för att spåra användningen av importerade komponenter i slutprodukter som senare exporteras. Exempelkontrollrapporten hänvisade dessutom till en annan produkt än PET, vilket innebar att kommissionen inte fick någon garanti eller bevisning till stöd för att de exporterande producenterna av PET systematiskt spårade det fysiska införlivandet av den faktiska importen i de exporterade varorna.

(64)

På grundval av ovanstående konstaterade kommissionen att de indiska myndigheterna saknade ett tillförlitligt kontrollsystem för att bekräfta huruvida och i vilken utsträckning importerade insatsvaror användes vid produktionen av PET som exporterades.

(65)

Såsom anges i skäl 43 hade kommissionen inga företagsspecifika uppgifter som kunde användas för att beräkna vilket subventionsbelopp som erhållits under översynsperioden. Vid en översyn vid giltighetstidens utgång är det emellertid inte nödvändigt att kvantifiera det exakta subventionsbelopp som erhållits. På grundval av den tillgängliga bevisningen kunde kommissionen dra slutsatsen att de indiska myndigheterna fortsatte att tillhandahålla subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen under översynsperioden. Den utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom de avstår från tullintäkter som annars skulle ha betalats och den medför en förmån för de undersökta exportörerna, eftersom den förbättrar deras likviditet. Subventionsbeloppet är det tullbelopp som det mottagande företaget skulle ha betalat till den normala tullsatsen under översynsperioden.

(66)

Systemet för förhandstillstånd är rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(67)

I linje med de tidigare undersökningar som beskrivs i skäl 45 och mot bakgrund av slutsatserna i avsnitten ovan kan inte systemet med förhandstillstånd betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i det aktuella ärendet i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i och bilagorna II och III till grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i punkt i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. De indiska myndigheterna hade inte något tillförlitligt kontrollsystem för att kunna bekräfta om och i vilka mängder insatsvaror förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten (se punkt 4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen).

(68)

Även om subventionsbeloppet under översynsperioden inte kunde fastställas på grund av den samarbetsvilliga producenten inte exporterade till unionen kunde slutsatsen dras, på grundval av slutsatserna i skälen 49–66 och utan några bevis på motsatsen, att de indiska PET-producenterna fortsatte att subventioneras. Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att systemet med förhandstillstånd som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden.

(69)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de indiska myndigheterna kommissionens slutsats att systemet med förhandstillstånd saknade ett effektivt kontrollsystem. Under kontrollförfarandet lämnade de indiska myndigheterna flera exempel på 4H-formulär inom ramen för systemet med förhandstillstånd för PET-producenter och en revisionsrapport för en annan produkt än PET. Dessa inlagor visar, enligt de indiska myndigheterna, att kommissionen hade fel i sin bedömning och borde ha dragit slutsatsen att systemet med förhandstillstånd inte är utjämningsbart.

(70)

De indiska myndigheterna hävdade vidare att kommissionens undersökningsresultat saknade bevisvärde, eftersom ingen konkret förmån för PET-exporten till EU kvantifierades under översynsperioden. Enligt de indiska myndigheterna är det utan en sådan kvantifiering ohållbart för kommissionen att förlita sig på denna grund för att motivera fortsatta antisubventionsåtgärder.

(71)

Kommissionen noterar i skäl 61 att det föreskrivna formatet för att rapportera förbrukning och användning av tullfritt importerade eller inhemskt anskaffade varor inte är avsett att kontrollera den fysiska inblandningen av sådana insatsvaror i exporterade produkter. När det gäller den revisionsrapport som de indiska myndigheterna lämnat som exempel för en annan produkt än PET drog kommissionen enligt skäl 63 slutsatsen att de inte nämnde några systematiska spårningssystem som tillämpas av exportören och att de inte hänvisade till PET, medan de indiska myndigheterna uttryckligen ombads att lägga fram sådan bevisning för PET.

(72)

När det gäller den kvantifierbara förmånen noterar kommissionen redan i skäl 65 att det i en översyn vid giltighetstidens utgång inte är nödvändigt att kvantifiera det exakta subventionsbeloppet utan endast att subventioneringen fortsatt. Eftersom det inte finns något tillförlitligt kontrollsystem för att bekräfta om och i vilka mängder insatsvaror förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten under översynsperioden, kan man, liksom i samband med den tidigare undersökningen, rimligen dra slutsatsen att subventioneringen fortsätter. De indiska myndigheternas synpunkter på systemet med förhandstillstånd innehöll därför ingen ny bevisning för dessa påståenden.

(73)

Den samarbetsvilliga exporterande producenten bekräftade att företaget hade beviljats förmåner enligt tullrestitutionssystemet under översynsperioden.

(74)

Detta system har redan utjämnats i ett antal utjämningstullförfaranden som rör Indien, bland annat i skälen 92–116 i förordningen om grafitelektrodsystem (27), i skälen 154–173 i förordningen om kallvalsade platta produkter av rostfritt stål (28), i skälen 103–132 i förordningen om gjutjärn med sfäroidiserad grafit (29), i skälen 39–61 i den senaste förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång (30) och i skälen 61–76 i förordningen om stänger av rostfritt stål (31).

(75)

Tullrestitutionssystemet är baserat på avsnitt 75 i tullagen (Customs Act) från 1962, på avsnitt 37 i lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944, avsnitten 93A och 94 i skattelagen (Financial Act) från 1994 och på reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt på tjänster (Customs, Central Excise Duties and Service Tax Drawback Rules) från 1995. Restitutionssatserna offentliggörs regelbundet.

(76)

Den rättsliga grund som var tillämplig i den ursprungliga undersökningen var restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter (Custom & Central Excise Duties Drawback Rules) från 1995 (1995 års tullrestitutionsregler (32)), i deras ändrade lydelse från 2006. Dessa regler ersattes av restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter från 2017 (2017 års tullrestitutionsregler) som trädde i kraft den 1 oktober 2017 (33) och var tillämpliga under översynsperioden. Regel 3.2 i 1995 års tullrestitutionsregler utgör grunden för beräkningsmetoden för detta tullrestitutionssystem. Regel 12.1 a ii i nämnda restitutionsregler utgör grunden för den deklaration som exporterande producenter måste lämna in för att kunna utnyttja systemet. Dessa bestämmelser har förblivit i stort sett oförändrade i de i nuläget tillämpliga tullrestitutionsreglerna från 2017 och motsvarar regel 3.2 respektive regel 13.1 a ii i dessa. Vidare innehåller cirkulärskrivelse nr 24/2001 specifika instruktioner om genomförandet av regel 3.2 och den deklaration som exportörer måste visa upp enligt regel 12.1 a ii (34).

(77)

Enligt regel 4 i 1995 års restitutionsregler kan centralregeringen ändra tullrestitutionsbelopp eller tullrestitutionssatser som fastställs enligt regel 3.2. Regeringen har gjort ett antal sådana ändringar. Genom meddelande nr 07/2020-CUSTOMS (N.T.) av den 28 januari 2020 (35) ändrades tullsatsen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden till 1,3 % av free onboard-värdet (fob-värdet) för de exporterade produkterna, vilken var tillämplig till och med den 29 oktober 2023. Genom meddelande nr 77/2023 av den 30 oktober 2023 (36) ändrades skattesatsen till 1,2 %.

(78)

Alla tillverkande exportörer och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(79)

Enligt detta system har alla företag som exporterar stödberättigade produkter rätt att ta emot ett belopp som motsvarar en procentandel av det deklarerade fob-värdet för den exporterade produkten. Enligt regel 3.2 i restitutionsreglerna för tullar och centrala punktskatter baserar de indiska myndigheterna det återbetalningsbara beloppet på branschomfattande genomsnittsvärden för relevanta tullar som betalats på importerade råvaror och en genomsnittlig förbrukning i branschen som inhämtats från vad de indiska myndigheterna anser vara representativa tillverkare av de stödberättigade exporterade produkterna. Indiens myndigheter anger därefter det belopp som ska återbetalas som en procentandel av det genomsnittliga exportvärdet av de stödberättigade exporterade produkterna.

(80)

För att kunna dra nytta av detta system måste ett företag exportera. Vid den tidpunkt då uppgifter om transporten matas in i tullens server (ICEGATE) anges det att exporten äger rum inom ramen för tullrestitutionssystemet och tullrestitutionsbeloppet fastställs oåterkalleligen. Efter det att fraktföretaget har lämnat in ett EGM (Export General Manifest) och tullkontoret med tillfredsställande resultat har jämfört dokumentet med uppgifterna i med uppgifterna på fraktsedeln, är alla villkor uppfyllda för utbetalning av restitutionsbeloppet, antingen genom direkt utbetalning till exportörens bankkonto eller i form av en växel.

(81)

Exportören måste också styrka sina exportintäkter genom ett bankintyg om att exporten har utförts (Bank Realisation Certificate). Detta dokument kan tillhandahållas efter det att restitutionsbeloppet har betalats ut, men de indiska myndigheterna kommer att återkräva det utbetalda beloppet om exportören inte lämnar in ett bankintyg om att exporten utförts inom en viss tidsfrist.

(82)

Restitutionsbeloppet kan användas för alla syften, och enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera tullrestitutionsbeloppet och bokföra det som en inkomst i affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet har uppfyllts.

(83)

Enligt relevanta lagar och administrativa instruktioner ska den indiska tulladministrationen inte kräva något bevis på att den exportör som begär tullrestitution ska ha ådragit sig eller kommer att ådra sig en tullavgift för import av de råvaror som krävs för tillverkning av den exporterade produkten. Det har vidare inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas i produktionen av de exporterade produkterna och i vilka mängder. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats.

(84)

Såsom anges i skäl 43 hade kommissionen inga företagsspecifika uppgifter som kunde användas för att beräkna vilket subventionsbelopp som erhållits under översynsperioden. Vid en översyn vid giltighetstidens utgång är det emellertid inte nödvändigt att kvantifiera det exakta subventionsbelopp som erhållits. På grundval av den tillgängliga bevisningen kunde kommissionen dra slutsatsen att de indiska myndigheterna fortsatte att tillhandahålla subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen under översynsperioden. Tullrestitutionsbeloppet är ett ekonomiskt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom det tillhandahålls som en direkt överföring. Det finns inga restriktioner för användandet av dessa medel. Dessutom ger tullrestitutionsbeloppet en förmån till exportören eftersom det förbättrar dennes likviditet. Subventionsbeloppet är det tullrestitutionsbelopp som det mottagande företaget skulle ha varit tvunget att betala enligt den tillämpliga tullsatsen under översynsperioden.

(85)

Den betalning som sker i form av en direkt överföring av medel från de indiska myndigheterna efter export av exportörer är knuten till exportresultatet och detta system anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(86)

Tullrestitutionssatsen för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte alla de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen; det uppfyller inte heller de regler som fastställs i bilaga I punkt i, bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte nödvändigtvis knuten till faktiska betalningar av importtullar på råvaror och är ingen tullkredit för avräknande av importtullar på tidigare eller framtida import av råvaror. Det har vidare inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas i produktionen av de exporterade produkterna och i vilka mängder. De indiska myndigheterna verkar inte heller göra några ytterligare granskningar på grundval av de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se punkt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Inga bevis lades fram för att det förelåg ett samband mellan restitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror.

(87)

I linje med de tidigare undersökningar som beskrivs i skäl 74 och på grundval av undersökningsresultaten i skälen 78–85, och utan några bevis på motsatsen, kunde slutsatsen dras att de indiska PET-producenterna fortsatte att erhålla subventioner.

(88)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de indiska myndigheterna kommissionens slutsats om kontrollsystemet och hävdade att tullrestitutionssystemet inte är en utjämningsbar subvention. De indiska myndigheterna betonade att det fanns en robust verifieringsram enligt reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt, 1995 (ändrad 2006) och Tullhandboken från 2015, inklusive obligatoriska revisioner, fältinspektioner och korskontroll av dataunderlag. De indiska myndigheterna hävdade att dessa mekanismer säkerställer att restitutionsbetalningarna inte överstiger tullar/skatter som betalas på insatsvaror som används i exporterade varor, i enlighet med WTO:s riktlinjer. De indiska myndigheterna hänvisade särskilt till WTO:s panelrapport i DS 486 – Countervailing Measures on Certain Polyethylene Terephthalate from Pakistan (37), där det klargjordes att tullrestitutionssystem inte är utjämningsbara enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder om de innehåller skyddsåtgärder för att förhindra alltför stora eftergifter. De indiska myndigheterna anser därför att tullrestitutionssystemet inte uppfyller kriterierna för utjämningsbarhet.

(89)

De indiska myndigheterna hävdade vidare att kommissionens undersökningsresultat saknade bevisvärde, eftersom ingen konkret förmån för PET-exporten till EU kvantifierades under översynsperioden. Enligt de indiska myndigheterna är det utan en sådan kvantifiering ohållbart för kommissionen att förlita sig på denna grund för att motivera fortsatta antisubventionsåtgärder.

(90)

Kommissionen noterade att de indiska myndigheterna inte lade fram någon ny bevisning avseende kontrollsystemet för att kunna ifrågasätta kommissionens slutsatser. Dessa undersökningsresultat (att tullrestitutionssystemet är en utjämningsbar subvention och att dess kontrollsystem är ineffektivt) ligger i linje med de faktiska slutsatser som även dragits i tidigare undersökningar enligt skäl 74. När det gäller kvantifierbara förmåner klargör kommissionen i skäl 84 att det i en översyn vid giltighetstidens utgång inte är nödvändigt att kvantifiera de exakta subventionsbeloppen. Eftersom det inte finns något tillförlitligt kontrollsystem för att bekräfta om och i vilka mängder insatsvaror förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten under översynsperioden, kan man, liksom i samband med den tidigare undersökningen, rimligen dra slutsatsen att subventioneringen fortsätter. Därför avvisades de indiska myndigheternas påståenden om tullrestitutionssystemet.

(91)

Detta system har redan utjämnats i ett antal utjämningstullförfaranden som rör Indien, bland annat i skälen 79–90 i förordningen om grafitelektrodsystem (38), i skälen 174–189 i förordningen om kallvalsade platta produkter av rostfritt stål (39), i skälen 82–93 i den senaste förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång och i skälen 86–102 i förordningen om gjutjärn med sfäroidiserad grafit (40).

(92)

Systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beskrivs närmare i kapitel 5 i FTP 2023 och kapitel 5 i HOP 2023.

(93)

Tillverkande exportörer, exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare samt tjänsteleverantörer kan komma i fråga för denna åtgärd.

(94)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) till en nedsatt tullsats. På ansökan och mot betalning av en avgift utfärdar de indiska myndigheterna i detta syfte en licens inom ramen för detta system. Systemet innebär att en reducerad importtullsats tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att producera en viss mängd varor avsedda för export under en viss period. Enligt FTP 2023 kan kapitalvaror importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. Det exportåtagande som uppgår till sex gånger det insparade tullbeloppet måste uppfyllas inom en period på högst sex år.

(95)

Innehavaren av en licens enligt systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan också anskaffa kapitalvarorna på hemmamarknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren utnyttja förmånen av den leverans likställd med export som anses ha ägt rum i fråga om leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(96)

Kommissionen hade inga företagsspecifika uppgifter som kunde användas för att beräkna det subventionsbelopp som erhållits under översynsperioden. Vid en översyn vid giltighetstidens utgång är det emellertid inte nödvändigt att kvantifiera det exakta subventionsbelopp som erhållits. På grundval av den tillgängliga bevisningen kunde kommissionen dra slutsatsen att de indiska myndigheterna fortsatte att tillhandahålla subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen under översynsperioden. Tullnedsättningen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha tagit ut. Den innebär också att exportören beviljas en förmån motsvarande beloppet på den nedsatta tullen. Subventionsbeloppet är skillnaden mellan det tullbelopp som det mottagande företaget faktiskt har betalat under översynsperioden och det belopp som skulle ha betalats enligt den normala tullsatsen.

(97)

Systemet är rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(98)

Systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med punkt i) i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid produktionen av exportprodukterna.

(99)

Kommissionen hade inga företagsspecifika uppgifter som kunde användas för att beräkna det subventionsbelopp som beviljats under översynsperioden. Trots att subventionsbeloppet inte kunde fastställas exakt konstaterade kommissionen, på grundval av begäran och i avsaknad av andra uppgifter i ärendet som tydde på motsatsen, att systemet med förmånstull i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror medförde en förmån i den mening som avses i artikel 6 a i grundförordningen. I linje med de tidigare undersökningar som beskrivs i skäl 91 drog kommissionen därför slutsatsen att denna subvention fortfarande anses vara utjämningsbar.

(100)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror medger tullfri import av kapitalvaror för att öka konkurrenskraften vid tillverkningen. De indiska myndigheterna hävdade att dessa förmåner inte är utjämningsbara enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, med hänvisning till bilaga I h och i och bilaga II, enligt vilka tullbefrielse/avskrivning tillåts på insatsvaror som används vid export. Endast överstigande befrielser (utöver tullar som betalas på förbrukade insatsvaror) skulle utgöra subventioner. De indiska myndigheterna avvisade kommissionens slutsats, och ansåg den vara oförenlig med WTO-lagstiftningen och sakna bevisvärde.

(101)

Kommissionen noterade att de indiska myndigheterna inte lade fram någon ny bevisning avseende systemet för att ifrågasätta kommissionens slutsatser. Kommissionens slutsatser är i linje med de faktiska slutsatserna i tidigare undersökningar som beskrivs i skäl 91. Därför avvisades de indiska myndigheternas påståenden om systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

(102)

Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt baseras på Gujarats lag om elektricitetsskatt (Gujarat Electricity Duty Act) från 1958 (41), avsnitt 3.2 vii och viii i dess senaste lydelse som offentliggjordes i Gujarats officiella tidning i mars 2020 (42).

(103)

Gujarats delstatsregering har ett system för befrielse från elektricitetsskatt som förvaltas enligt Gujarats lag om elektricitetsskatt från 1958. Genom programmet undantas vissa stödberättigade företag som inrättar en ytterligare produktionsanläggning i delstaten Gujarat från elektricitetsskatt under en viss tidsperiod.

(104)

I den senaste förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång konstaterade kommissionen att ett företag gynnades av detta system under översynsperioden. Sökanden erinrade dessutom om att en av de indiska PET-producenterna, Senpet Polymers LLP, är etablerad i Gujarat, vilket innebär att företaget sannolikt har gynnats av detta subventionsprogram.

(105)

Eftersom inga producenter i Gujarat samarbetade och då det saknades annan bevisning från de indiska myndigheterna drog kommissionen slutsatsen att denna subvention fortfarande är utjämningsbar på grundval av de obestridda undersökningsresultaten i den ursprungliga undersökningen och det faktum att inte finns någon bevisning som visar på att situationen har förändrats.

(106)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt är ett icke-specifikt industriellt utvecklingsprogram som syftar till en bredare ekonomisk tillväxt, inte en exportsubvention. Dess mål är att stödja den allmänna industriella utvecklingen, inte att stimulera exporten. De indiska myndigheterna hävdade att kommissionen tidigare har erkänt förmånen enligt Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt som försumbar och ytterligare undergrävt dess relevans. De indiska myndigheterna anser att det är rättsligt och sakligt grundlöst att förlita sig på detta system för att motivera fortsatta utjämningstullar.

(107)

Kommissionen noterade att de indiska myndigheterna inte lade fram någon ny bevisning avseende systemet för att ifrågasätta kommissionens slutsatser. De faktiska slutsatserna om Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt, som ursprungligen drogs i den ursprungliga undersökningen, bekräftades eftersom det saknades bevisning för att omständigheterna hade förändrats. Därför avvisades de indiska myndigheternas påståenden avseende Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt.

(108)

Systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor ersatte systemet för varuexport från Indien, som upphörde att gälla den 1 januari 2021, men som ursprungligen undersöktes och bekräftades i samband med den senaste översynen vid giltighetstidens utgång (43).

(109)

Systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor grundar sig på utrikeshandelslagen från 1992 (Foreign Trade [Development and Regulation] Act 1992, lag nr 22 från 1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (utrikeshandelsagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas Indiens myndigheter att göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet (44).

(110)

Det dokument om utrikeshandelspolitiken som är relevant för översynsperioden i denna undersökning är FTP 2023. Det trädde i kraft den 1 april 2023. De förfaranden som de indiska myndigheterna tillämpar för utrikeshandelspolitiken anges också i en förfarandehandbok (45) (HOP 2023, Handbook of Procedures). Den sistnämnda trädde i kraft den 1 april 2023. Systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor baseras på FTP 2023 och HOP 2023.

(111)

En samarbetsvillig exporterande producent bekräftade att företaget hade beviljats förmåner inom ramen för systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor under översynsperioden. Eftersom producenten inte exporterade till unionen under denna översynsperiod kvantifierades dock inte förmånen.

(112)

Detta system har redan utjämnats i skälen 118–132 i förordningen om grafitelektrodsystem (46).

(113)

Systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor beskrivs närmare i kapitel 4 i FTP 2023 och HOP 2023. Det tas också upp i meddelande nr 19/2015-20 av den 17 augusti 2021 (47), där systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor förs in i FTP 2015–2020, som gällde fram till dess att FTP 2023 trädde i kraft (48).

(114)

Alla tillverkande exportörer och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(115)

Stödberättigade företag kan utnyttja systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor genom att exportera produkter som inte är uteslutna enligt förteckningen i avsnitt 4.55 i FTP 2023 som icke-stödberättigande leveranser/artiklar/kategorier enligt systemet. Enligt denna förteckning uteslöts inte PET.

(116)

Såsom anges i avsnitt 4.54 i FOP 2023 är syftet med systemet att återbetala alla tullar, skatter eller avgifter, inklusive ackumulerade indirekta skatter från tidigare steg, som ännu inte har återbetalats, för varor och tjänster som används vid produktionen av den exporterade produkten.

(117)

Inom ramen för systemet beviljas en rabatt på en anmäld procentandel av fob-värdet med ett fob-värdetak per enhet av den exporterade produkten. Satsen enligt systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor (49) för PET fastställdes till 1,4 % av exportvärdet och sänktes till 1,3 % från och med den 1 oktober 2023.

(118)

Systemet genomförs genom beviljande av ett rabatterat belopp i form av en överlåtbar tullkredit/elektronisk not (e-not), som upprätthålls i en elektronisk liggare av Central Board of Indirect Taxes & Customs (CBIC).

(119)

Dessa e-noter kan användas för betalning av tullar på import av insatsvaror eller varor, inbegripet kapitalvaror, enligt första tillägget till tulltaxelagen från 1975, det vill säga grundläggande tull.

(120)

I det offentliga tillkännagivande (50) som är tillämpligt på register för åren 2023–2024 definieras det förfarande och format som exportörerna ska använda för att föra register för att styrka sina påståenden, till exempel sådana som rör exporterad PET och använda insatsvaror (4RR-tillägget – format för inlämning av uppgifter enligt den årliga rapporten om systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor). Enligt tillkännagivandet kommer kraven att gälla efter mars 2025. När det gäller 4RR-tillägget fann kommissionen att det föreskrivna formatet för rapportering av förbrukningen och användningen av icke återbetalda tullar, skatter eller avgifter inte är avsett att kontrollera det fysiska införlivandet av sådana insatsvaror i exporterade produkter. På grundval av den bevisning som lämnats tillämpade de indiska myndigheterna således inte ett effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att bekräfta huruvida och i vilka mängder insatsvaror förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten under översynsperioden och i så fall i vilka mängder, för att säkerställa att beloppet av efterskänkta tullar eller skatter inte överstiger de som har uppburits.

(121)

Såsom anges i skäl 111 hade kommissionen inga företagsspecifika uppgifter som kunde användas för att beräkna det subventionsbelopp som erhållits under översynsperioden. Vid en översyn vid giltighetstidens utgång är det emellertid inte nödvändigt att kvantifiera det exakta subventionsbelopp som erhållits. På grundval av den tillgängliga bevisningen kunde kommissionen dra slutsatsen att de indiska myndigheterna fortsatte att tillhandahålla subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen under översynsperioden. En tullkredit inom ramen för systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom tullkrediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar som betalats på kapitalvaror, vilket minskar de tullintäkter som de indiska myndigheterna annars skulle ha tagit ut. Dessutom ger en tullkredit inom ramen för systemet en förmån till exportören, som inte behöver betala dessa importtullar. Subventionsbeloppet är det tullbelopp som det mottagande företaget skulle ha varit tvunget att betala enligt den tillämpliga tullsatsen under översynsperioden.

(122)

Systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor är rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(123)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i bilaga I led h och i, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka eventuella tullfritt importerade varor i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Såsom anges i skäl 120 fanns det inget system eller förfarande på plats under översynsperioden eller efter den perioden för att bekräfta vilka insatsvaror som förbrukas vid produktionen av den exporterade produkten eller om ett alltför stort belopp betalning av importtullar eller indirekta skatter hade betalats i den mening som avses i bilaga I h och i och bilagorna II och III till grundförordningen. Det verkar också som att de indiska myndigheterna inte heller gjorde någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(124)

Även om subventionsbeloppet under översynsperioden inte kunde fastställas på grund av bristen på export till unionen kunde slutsatsen dras, på grundval av slutsatserna i skälen 115–123 och utan några bevis på motsatsen, att de indiska PET-producenterna fortsatte att subventioneras. Följaktligen, och i linje med den tidigare undersökning som beskrivs i skäl 112, drog kommissionen slutsatsen att systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor är en utjämningsbar subvention som fortsatte under översynsperioden.

(125)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de indiska myndigheterna att systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor är ett icke-specifikt, transparent skatteneutralitetssystem, inte en exportsubvention, som innebär att återbetalningar omfattar indirekta skatter för alla exportörer via e-scrip-systemet. De indiska myndigheterna hävdade att systemet är förenligt med WTO-lagstiftningen (artikel 1.1 a ii i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder), eftersom sådana system för skatteåterbäring inte är subventioner. De indiska myndigheterna betonade att systemet inte ger någon ekonomisk nettoförmån, utan endast återvinner de skatter som betalats, i syfte att säkerställa konkurrenskraften. Under kontrollförfarandet lämnade de indiska myndigheterna in ett revisionsexempel som bekräftade att de begärda återbetalningarna från systemet inte översteg de faktiska skatterna. De indiska myndigheterna anser därför att kommissionens slutsats är felaktig i rättsligt hänseende och inte beaktar att systemet är förenligt med tillåtna metoder enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder.

(126)

Kommissionen noterade att de indiska myndigheterna inte lade fram någon ny bevisning avseende systemet för att ifrågasätta kommissionens slutsatser. Kommissionens slutsatser är i linje med de faktiska slutsatserna i tidigare undersökningar som beskrivs i skäl 112. Kommissionen noterar redan i skäl 120 att de indiska myndigheterna på grundval av den bevisning som lämnats inte tillämpade ett effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att bekräfta huruvida och i vilka mängder insatsvaror förbrukades vid produktionen av den exporterade produkten under översynsperioden, för att säkerställa att beloppet av efterskänkta tullar eller skatter inte överstiger de tullar eller skatter som har uppburits. Därför avvisades de indiska myndigheternas påståenden om systemet med befrielse från tullar och skatter på exporterade varor.

(127)

Den detaljerade beskrivningen av systemet finns i punkterna 4.24–4.29 i FTP 2023 och kapitlen 4.52–4.56 i HOP 2023.

(128)

Kriterierna för stödberättigande för detta system omfattar följande:

(129)

När det gäller export som omfattas av systemet med förhandstillstånd kan ett företag inte samtidigt begära förmåner enligt systemet med tillstånd för tullfri import.

(130)

I den aktuella översynen undersökte kommissionen vidare om de indiska myndigheterna hade infört och tillämpade ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att bekräfta vilka insatsvaror som förbrukas vid produktionen av den exporterade produkten och i vilken mängd.

(131)

Såsom har förklarats av de indiska myndigheterna liknade kontrollförfarandet det för systemet med förhandstillstånd. De kunde dock inte tillhandahålla någon kontrollrapport avseende den fysiska kontrollen av förbrukningen av insatsvarorna inom ramen för systemet med tillstånd för tullfri import. På grundval av bristen på bevis konstaterade kommissionen att de indiska myndigheterna inte hade något tillförlitligt kontrollsystem för att kunna bekräfta om och i vilken utsträckning de importerade insatsvarorna användes vid produktionen av exporterad PET.

(132)

Eftersom de indiska producenterna inte samarbetade hade kommissionen inga företagsspecifika uppgifter som kunde användas för att beräkna det subventionsbelopp som erhållits under översynsperioden. Vid en översyn vid giltighetstidens utgång är det emellertid inte nödvändigt att kvantifiera det exakta subventionsbelopp som erhållits. På grundval av den tillgängliga bevisningen utgör befrielsen från importtullar inom ramen för detta system en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen till exporterande tillverkare som motsvarar summan av de offentliga intäkter som inte drivits in och därmed det tullbelopp som efterskänkts: 100 % av den grundläggande tullen på insatsvaror som inte har betalats av exportören. Den utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom den efterskänker de tullintäkter som annars skulle erhållas, och eftersom de undersökta exportörerna beviljas en förmån genom att befrielsen förbättrar deras likviditet. Subventionsbeloppet är det tullbelopp som det mottagande företaget skulle ha varit tvunget att betala enligt den tillämpliga tullsatsen under översynsperioden.

(133)

Subventionen anses vara selektiv enligt artikel 4.4 a i grundförordningen eftersom den är knuten till exportresultat (led i i bilaga I till grundförordningen).

(134)

Systemet med tillstånd för tullfri import är ett finansiellt bidrag från en myndighet, dvs. det faktum att offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut inte drivs in eller efterskänks (artikel 3.1 a ii i grundförordningen). Denna subvention beviljar en förmån i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen till exporterande tillverkare som motsvarar summan av de offentliga intäkter som inte drivits in och därmed det tullbelopp som efterskänkts: 100 % av den grundläggande tullen på insatsvaror som inte har betalats av exportören. Subventionen anses vara selektiv enligt artikel 4.4 a i grundförordningen eftersom den är knuten till exportresultat.

(135)

Även om subventionsbeloppet under översynsperioden inte kunde fastställas på grund av bristen på export till unionen kunde slutsatsen dras, på grundval av slutsatserna i skälen 128–133 och utan några bevis på motsatsen, att de indiska PET-producenterna fortsatte att subventioneras. Kommissionen drog därför slutsatsen att systemet med tillstånd för tullfri import är en utjämningsbar subvention under översynsperioden.

(136)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att systemet med tillstånd för tullfri import endast återbetalar skatter som betalats och inte medför någon nettoförmån samt att kommissionens påstående om selektivitet är ogrundat på grund av avsaknad av bevisning (t.ex. ingen indisk export enligt systemet). De indiska myndigheterna hävdade att kommissionens slutsats är felaktig i rättsligt hänseende och bortser från att sådana system för återbetalning av skatt är tillåtna enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder.

(137)

Kommissionen noterade att de indiska myndigheterna inte lade fram någon ny bevisning avseende systemet för att ifrågasätta kommissionens slutsatser. Därför avvisades de indiska myndigheternas påståenden om systemet med tillstånd för tullfri import.

(138)

Reserve Bank of India (RBI) offentliggjorde ränteutjämningssystemet för exportkrediter i rupier före och efter leverans (Interest Equalisation Scheme on Pre and Post Shipment Rupee Export Credit) i cirkulärskrivelse DBR.Dir.BC.No.62/04.02.001/2015–16 av den 4 december 2015 (51). Systemet för ränteutjämning skulle ursprungligen löpa ut i september 2021. Det förlängdes flera gånger, med en sista förlängning genom handelsmeddelande nr 18/2024-2025 (52) till slutet av 2024, varefter det upphörde att gälla. Även om kommissionen inte tar ställning till huruvida det påstådda systemet är utjämningsbart undersöktes det inte vidare i den nuvarande översynen.

(139)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att PET-producenter i Indien fortsatte att erhålla utjämningsbara subventioner enligt åtminstone fem system under översynsperioden. Under undersökningens gång framkom inga tecken på att subventionsnivån hade minskat väsentligt jämfört med den senaste översynen vid giltighetstidens utgång. Den bevisning som lämnades av den samarbetsvilliga indiska producenten i begäran om översyn bekräftade snarare att förmånerna inom ramen för dessa subventioner skulle finnas kvar.

(140)

I enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida de gällande åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering.

(141)

I enlighet med vad som anges i skälen 46–135 fastställdes det att indiska exportörer av den produkt som översynen gäller, under översynsperioden, fortsatte att gynnas av utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna och att det inte fanns några tecken på att dessa förmåner skulle fasas ut inom den närmaste framtiden. Exportörerna kan dessutom omfattas av fler än en subvention.

(142)

Analysen av produktionsvolym och outnyttjad kapacitet i Indien, exportvolymer och exportpriser från Indien till övriga tredjelandsmarknader, befintliga åtgärder i övriga tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft (se skälen 191–200) visar också att det är sannolikt att den subventionerade exporten till unionsmarknaden skulle öka avsevärt om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(143)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen ansåg kommissionen att det var sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(144)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av 41 unionsproducenter. Dessa unionsproducenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 9.1 och 10.6 i grundförordningen. Tio av dessa producenter företräds av sökanden. Såsom anges i skäl 24 ingick två unionsproducenter i urvalet, och urvalet står för mer än 30 % av den uppskattade totala produktions- och försäljningsvolymen av den likadana produkten i unionen.

(145)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning genom att summera följande:

(146)

Enligt dessa uppgifter utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(147)

Beräknad på denna grundval ökade förbrukningen i unionen med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(148)

Kommissionen konstaterade även att omkring 2–3 % av unionsproducenternas totala produktion (som inte återspeglas i förbrukningen i unionen och andra ekonomiska indikatorer som beskrivs i denna förordning) var avsedd för företagsintern användning under skadeundersökningsperioden.

(149)

Importvolymerna från Indien baserades på statistik från Eurostat och på uppgifter som registrerats i artikel 14.6-databasen (53). Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av förbrukningen i unionen enligt skäl 145.

Tabell 2

Importvolym och marknadsandel  (*1)

(150)

Upphävandet av det allmänna preferenssystemet i Indien för PET från och med 2023, tillsammans med förlängningen av utjämningstullarna, stoppade i stort sett importflödet från Indien. Mer specifikt minskade importen från Indien under skadeundersökningsperioden från mer än [122 000–126 000] ton i början av skadeundersökningsperioden till endast [1 500–2 500] ton under översynsperioden, vilket motsvarar mindre än 0,1 % av marknadsandelen i unionen. Bedömningen av importvolymerna från Indien utesluter Futura Polyesters Ltd:s import (som inte omfattades av åtgärderna), vars import under alla omständigheter var försumbar under 2023 och under översynsperioden.

(151)

Den mycket begränsade försäljningen av den produkt som översynen gäller från Indien till unionen under översynsperioden kunde inte användas som underlag för att dra någon meningsfull slutsats.

(152)

Importvolymen och det genomsnittliga importpriset för alla övriga tredjeländer baserades på statistik från Eurostat. Kommissionen fastställde marknadsandelen för importen på grundval av förbrukningen i unionen enligt skäl 146.

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel från alla övriga tredjeländer

(153)

Importvolymen från alla övriga tredjeländer ökade med 11 % mellan 2020 och översynsperioden, från 807 660 ton 2020 till 1 156 366 ton under översynsperioden. Marknadsandelen för importen från alla övriga tredjeländer var i storleksordningen 16 %–32 % under skadeundersökningsperioden. Genomsnittspriserna på importen från alla övriga tredjeländer ökade med 32 % under skadeundersökningsperioden.

(154)

Merparten av importen kom från Vietnam (marknadsandelen uppgick till 9,3 % under översynsperioden), Turkiet (marknadsandelen uppgick till 6,7 % under översynsperioden) och Egypten (marknadsandelen uppgick till 5,3 % under översynsperioden). Importvolymerna från var och en av de tre importörerna ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Deras priser låg nära unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden.

(155)

Slutligen minskade importvolymerna för de resterande tredjeländerna (andra än Indien, Vietnam, Turkiet och Egypten) avsevärt, med 34 % mellan 2020 och översynsperioden. Deras marknadsandel minskade med 3 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 11,7 % under 2020 till 8,7 % under översynsperioden. Priserna på importen från dessa länder var i genomsnitt högre än priserna på importen från Indien under perioden 2020–2022, då de indiska importkvantiteterna fortfarande var representativa.

(156)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(157)

Såsom anges i skäl 24 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(158)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde makroekonomiska indikatorer som omfattade hela unionsindustrin på grundval av uppgifter från sökanden, vilka dubbelkontrollerades mot de uppgifter som lämnats av ett antal unionsproducenter i skedet före inledande och mot kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av kontrollerade uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionsproducenter som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(159)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, subventionsnivåns storlek och återhämtning från tidigare subvention.

(160)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, utgående lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(161)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande hos unionsproducenterna

(162)

Produktionsvolymen ökade något mellan 2020 och 2021 för att sedan sjunka under 2020 års nivåer år 2022, och därefter sjunka ännu mer (med 20 % jämfört med 2020) under översynsperioden.

(163)

Produktionskapaciteten låg på en relativt stabil nivå under skadeundersökningsperioden och ökade totalt med 4 %.

(164)

Eftersom produktionsvolymen minskade under skadeundersökningsperioden, samtidigt som kapaciteten ökade något, minskade kapacitetsutnyttjandet med 20 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(165)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Unionsproducenternas försäljningsvolym och marknadsandel

(166)

Unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden minskade kontinuerligt under skadeundersökningsperioden och sjönk med 21 % mellan 2020 och översynsperioden. Sammantaget låg den minskade försäljningen i unionen i linje med den minskade förbrukningen i unionen, även om försäljningen i unionen minskade mer tvärt jämfört med förbrukningen (–11 %) under samma period. Unionsindustrins marknadsandel minskade i enlighet därmed med 8,6 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(167)

Mellan 2020 och översynsperioden minskade unionens förbrukning med 11 %. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 21 %, vilket innebar en förlust av marknadsandel med 8,6 procentenheter.

(168)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionsproducenternas sysselsättning och produktivitet

(169)

Sysselsättningen i unionsindustrin ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(170)

På grund av den minskade produktionen (en minskning med 20 %), som åtföljdes av ökad sysselsättning, minskade produktiviteten med 27 % under samma period.

(171)

Som konstateras i skäl 151 ansågs den indiska exportförsäljningen till unionen inte vara representativ för priset och mängderna.

(172)

Utan det tryck som den subventionerade importen från Indien utövade lyckades unionsindustrin bemöta de utmaningar som efterfrågeminskningen och de höga produktionskostnaderna medförde. Industrin är dock fortfarande sårbar, vilket framgår av de mycket låga vinstnivåerna och den låga efterfrågan under översynsperioden.

(173)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnad per enhet

(174)

Tabellen ovan visar utvecklingen av försäljningspriset per enhet från fabrik på unionsmarknaden och motsvarande produktionskostnad. Produktionskostnaderna följde i allmänhet samma utveckling som försäljningspriserna.

(175)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen ökade med 100 % från 2020 till 2022, för att sedan minska mot slutet av översynsperioden, och ökade sammantaget med 47 % under skadeundersökningsperioden. Den kraftiga prisökningen under 2022 berodde främst på den begränsade PET-tillgången och den framgångsrika överföringen av råvarupriserna under det året.

(176)

Unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad ökade under skadeundersökningsperioden i samma utsträckning som försäljningspriserna (med 51 %). Den viktigaste faktor som påverkade den ökade produktionskostnaden per enhet var det ökade råvarupriset (55) under skadeundersökningsperioden.

(177)

Genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(178)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 35 % under skadeundersökningsperioden.

(179)

Lagernivåerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Utgående lager

(180)

Nivån på de utgående lagren för unionsproducenterna i urvalet minskade med 32 % under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden motsvarade lagernivåerna omkring 3 % av produktionen.

(181)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(182)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen av den försäljningen. Unionsindustrins lönsamhet var positiv under skadeundersökningsperioden, även om den sjönk till nära nollresultat 2023 (efter att ha påverkats negativt av den dumpade importen från Folkrepubliken Kina) efter vinstökningen 2021 och 2022. Under alla omständigheter låg lönsamheten under översynsperioden långt under det vinstmål på 7 % som fastställdes under den ursprungliga översynen (56).

(183)

Nettokassaflödet visar unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Nettokassaflödet ökade från början av skadeundersökningsperioden till 2023, för att sedan minska under översynsperioden. Totalt sett uppvisade den en ökning på 16 % under skadeundersökningsperioden.

(184)

Under skadeundersökningsperioden började unionsindustrins årliga investeringar i den produkt som översynen gäller att öka först under 2022, efter det att lönsamhetsnivåerna ökade under 2021. Investeringarna uppgick till omkring 10–12 miljoner euro under den andra delen av skadeundersökningsperioden, med investeringar i underhåll samt ökning av produktionsanläggningarnas kapacitet, effektivitet och miljöefterlevnad.

(185)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Räntabiliteten för produktionen och försäljningen av den likadana produkten förbättrades under 2020–2022, och sjönk sedan kraftigt under 2023 för att slutligen nå [5–20 %] under översynsperioden.

(186)

Undersökningen har visat att industrins situation på makronivå försämrades något under skadeundersökningsperioden, med en nedgång i fråga om produktion och försäljning (–20 % respektive –21 %) som översteg den minskade förbrukningen (–11 %). Unionsindustrins marknadsandel minskade dessutom med nio procentenheter, men den behöll ändå 70 % av unionsmarknaden under översynsperioden.

(187)

Situationen för industrin på mikronivå var ganska positiv, även om den fortfarande var sårbar. Kassaflödet och lönsamheten var positiva (även om de låg långt från vinstmålet) under skadeundersökningsperioden, medan de utgående lagren minskade under samma period (både i absoluta värden och i procentandel av produktionen). Dessa fluktuationer i efterfrågan kan ändå inte garantera en uppgång i produktionen och försäljningen på unionsmarknaden.

(188)

Mot bakgrund av ovanstående utveckling kan slutsatsen dras att unionsindustrin visserligen inte led väsentlig skada under översynsperioden i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen, men att den befinner sig i en mycket sårbar situation. Kommissionen erinrade om att PET betraktas som en råvara och att den marknaden är mycket priskänslig. Därför kan inte unionsindustrin höja sina priser utan att riskera att förlora den försäljningsvolym som krävs för att hålla fasta kostnader per ton på en låg och mer konkurrenskraftig nivå.

(189)

I detta avseende granskade kommissionen vidare sannolikheten för att den skada som ursprungligen vållats genom dumpad import från Indien skulle återkomma om åtgärderna skulle upphävas.

(190)

Enligt skäl 188 drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under översynsperioden. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, huruvida det är sannolikt att den skada som ursprungligen orsakades av subventionerad import från Indien skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. Kommissionen bedömde a) unionsmarknadens attraktionskraft, b) produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Indien, c) de sannolika prisnivåerna på importen från Indien i avsaknad av utjämningsåtgärder, och d) förekomsten av handelsbegränsande åtgärder i övriga tredjeländer mot exporten av PET från Indien.

(191)

I enlighet med slutsatserna i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång (se skälen 177–178 i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång) är unionsmarknaden fortfarande attraktiv sett till storlek och priser (se skäl 195). Unionsmarknadens attraktionskraft bekräftas också av den konsekvent höga importen av PET från Indien under skadeundersökningsperioden (fram till 2023 när det allmänna preferenssystemet upphävdes), trots att utjämningsåtgärderna var i kraft.

(192)

Undersökningen visade att Indien upplevde en betydande, sjuttonprocentig ökning av sin produktionskapacitet under skadeundersökningsperioden, vilken uppgick till omkring [2 000–2 700] tusen ton i slutet av 2023, medan efterfrågan på PET i Indien endast uppgick till omkring [1 200–1 500] tusen ton under samma år (57). Den indiska industrin förväntas öka sin kapacitet ytterligare, med 41 % under perioden 2024–2027 (58). Med en skillnad mellan den inhemska förbrukningen och den produktionskapacitet som finns tillgänglig för export på omkring [800–1 200] tusen ton 2023, måste denna överskottskapacitet som finns tillgänglig för export betraktas som betydande, eftersom den står för omkring 25 % av unionens aktuella förbrukning under översynsperioden.

(193)

Med tanke på den försumbara importen från Indien under översynsperioden fastställdes det sannolika exportpriset på grundval av exporten av PET från Indien till de tre största exportmarknaderna under översynsperioden (Förenade Arabemiraten, Israel och Japan) (59).

(194)

Därefter gjordes en jämförelse mellan priserna på den likadana produkt som producerades och såldes av unionsindustrin och de vägda genomsnittliga priserna på den PET som producerades i Indien och såldes till Förenade Arabemiraten, Israel och Japan under översynsperioden, justerat till ett hypotetiskt pris för kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns (utan tullar).

(195)

Prisjämförelsen visade att de indiska priserna var [8–12] % lägre än unionens försäljningspriser.

(196)

Detta visar vilken nivå som priserna på importen från Indien sannolikt skulle ligga på om åtgärderna i unionen skulle upphävas.

(197)

Införandet av åtgärder i kombination med upphävandet av det allmänna preferenssystemet i Indien för import av PET tycks ha avskräckt indiska exportörer från att exportera indisk PET till unionsmarknaden i stora volymer och till låga priser. Till följd av detta är importvolymen från Indien till unionen obetydlig. Om de nuvarande åtgärderna upphävs är det dock mycket sannolikt att importen från Indien kommer att nå nivåerna före 2023, när marknadspenetrationen var ganska hög (omkring 3 % av marknadsandelen), trots de gällande åtgärderna.

(198)

På denna grundval är det sannolikt att unionsindustrin kommer att utsättas för betydande volymer av import från Indien till subventionerade priser under unionsindustrins genomsnittliga priser, vilket undergräver dess ekonomiska situation. Följaktligen är det sannolikt att den väsentliga skadan för unionsindustrin skulle återkomma om åtgärderna mot Indien skulle upphöra att gälla.

(199)

Att handelspolitiska skyddsåtgärder tillämpas i tredjeländer är också en indikation på att detta prissättningsbeteende för indisk export sannolikt kan sprida sig till unionsmarknaden.

(200)

Handelspolitiska skyddsåtgärder mot import från Indien tillämpas för närvarande till exempel i Förenade kungariket, Sydafrika och Förenta staterna. Begränsningarna på dessa exportmarknader för Indien är en annan indikator på att unionsmarknaden sannolikt skulle bli föremål för Indiens export om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(201)

Undersökningen har visat att importen från Indien har fortsatt att subventioneras och att det inte finns några indikationer på att subventioneringen kommer att upphöra i framtiden.

(202)

Om åtgärderna skulle upphävas kan man, till följd av unionsmarknadens attraktionskraft, rimligen förvänta sig att åtminstone en del av Indiens outnyttjade kapacitet med all sannolikhet kommer att läggas om till unionsmarknaden.

(203)

Enligt skäl 198 drogs slutsatsen att det är sannolikt att de indiska exporterande producenterna kommer att exportera betydande mängder av den produkt som översynen gäller till unionen, om åtgärderna upphör att gälla, och att denna export skulle ske till subventionerade priser.

(204)

När det gäller volymer är det mycket sannolikt att indiska exporterande producenter kommer att ta ytterligare marknadsandelar från unionsindustrin, vilket skulle leda till en omedelbar minskning av dess försäljningsvolym och till en ökning av dess fasta kostnader per enhet. PET-industrin är nämligen en kapitalintensiv industri som måste upprätthålla en viss produktionsvolym för att hålla de fasta kostnaderna på en skälig nivå. Ökningen av de fasta kostnaderna till följd av en minskad produktion och försäljning skulle inverka negativt på lönsamheten. Som en följd skulle unionsindustrins lönsamhet och dess allmänna ekonomiska situation påverkas negativt och väsentlig skada återigen uppstå. Samtidigt skulle unionsindustrin inte kunna göra de investeringar som krävs för att uppnå unionens hållbarhetsmål.

(205)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan från importen från Indien skulle återkomma om åtgärderna upphävs.

(206)

Som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att det inte är sannolikt att skadan för unionsindustrin fortsätter eller återkommer, eftersom importen av indisk PET minskade till nästan noll under översynsperioden. Enligt de indiska myndigheterna är det mer sannolikt att den skada som unionsindustrin lidit är kopplad till import från tredjeländer, som har en mycket större marknadsandel. I detta sammanhang hänvisade de indiska myndigheterna till flera ekonomiska trender, såsom minskade försäljningsvolymer i unionen, ökade produktionskostnader och minskad lönsamhet 2023 och hävdade att denna utveckling berodde på andra faktorer än importen från Indien.

(207)

För det första, såsom fastställs i skäl 188, fastställdes det inte att unionsindustrin hade lidit väsentlig skada under översynsperioden, vilket gjorde det överflödigt att analysera orsakssamband och om skadan kunde tillskrivas import från Indien/ övriga tredjeländer eller andra faktorer. För det andra är det, trots den försumbara importen från Indien (se skäl 203), sannolikt att de indiska exporterande producenterna skulle exportera betydande mängder PET till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla och att denna export skulle ske till subventionerade priser.

(208)

De indiska myndigheterna påpekade också att unionsindustrins produktionskapacitet ökade under översynsperioden, dess marknadsandel förblev stabil, dess försäljningspriser ökade och att unionsindustrins lönsamhet var positiv under skadeundersökningsperioden, medan importen från Indien låg på låga nivåer.

(209)

Det ifrågasätts inte att vissa av unionsindustrins ekonomiska indikatorer var positiva under skadeundersökningsperioden eller under översynsperioden, medan importen från Indien var försumbar under översynsperioden. Detta motsäger dock inte slutsatsen att det är sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Därför måste de indiska myndigheternas argument avvisas.

(210)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna mot Indien skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(211)

Det erinras om att det i de ursprungliga undersökningarna ansågs att införandet av åtgärder inte stred mot unionens intresse.

(212)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 31.2 i grundförordningen.

(213)

Mot denna bakgrund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt subventionering och återkommande av skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(214)

Om utjämningsåtgärderna beträffande import av PET från Indien bibehålls skulle det hjälpa unionsindustrin att fortsätta med sina pågående investeringar, särskilt de som rör ökad kapacitet för återvunnen PET och som syftar till att förbättra unionsindustrins konkurrenskraft. Fortsatta åtgärder skulle också gör det möjligt för unionsindustrins att bemöta efterfrågefluktuationer på ett bättre sätt och stabilisera sina ekonomiska resultat, eftersom de skulle bidra till att undvika att unionsindustrin utsätts för avsevärda volymer av subventionerad import från Indien som underskrider unionsindustrins försäljningspriser.

(215)

Följaktligen slog kommissionen fast det att det ligger i unionsindustrins intresse att bibehålla utjämningsåtgärderna mot Indien.

(216)

En importör gav sig till känna efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande och under undersökningens gång, men utan att fylla i det särskilda frågeformuläret. Även om det inte kan uteslutas att införandet av utjämningsåtgärderna påverkade importörernas verksamhet negativt är de inte beroende av Indien och kan köpa den produkt som översynen gäller från många andra leverantörsländer, som Vietnam, Turkiet och Egypten. Även med de gällande utjämningsåtgärderna mot Indien är PET-tillgången i unionen därför inte begränsad och det finns konkurrenskraftiga marknadspriser. Därför drog kommissionen slutsatsen, i likhet med slutsatsen i den förra översynen vid giltighetstidens utgång, att det ur importörernas perspektiv inte finns några tvingande skäl för att inte förlänga de gällande åtgärderna.

(217)

Ingen användare gav sig till känna efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande eller under undersökningens gång. Det fanns därför inget som tydde på att slutsatserna från tidigare undersökningar inte längre var giltiga eller att ett bibehållande av åtgärderna skulle påverka användarna negativt på ett sätt som skulle väga mer än åtgärdernas positiva effekt.

(218)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att förlänga de gällande utjämningsåtgärder som tillämpas på import från Indien.

(219)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade de indiska myndigheterna att slutsatsen att bibehållandet av åtgärderna skulle stödja unionsindustrins investeringar är spekulativ, eftersom unionsindustrin inte importerade från Indien under översynsperioden och inte har uppvisat någon aktuell skada som skulle motivera fortsatt skydd.

(220)

Såsom framgår av tabell 10 ökade unionsproducenternas investeringar ungefär till dubbel omfattning mot slutet av skadeundersökningsperioden. Det var just införandet av åtgärder och den efterföljande minskade importen från Indien som föranledde unionsindustrin att öka sina investeringar, och det är rimligt att anta att en sådan trend kommer att fortsätta om åtgärderna skulle bibehållas. Därför, och i motsats till de indiska myndigheternas påstående, är kommissionens slutsats inte på något sätt spekulativ eller upphäver den övergripande slutsatsen om unionens intresse.

(221)

De indiska myndigheterna ifrågasatte också kommissionens analys av importörer, där farhågor avvisades på grundval av ogrundade antaganden om alternativa försörjningskällor, utan bevis för att importen från tredjeländer till fullo kan ersätta indisk PET i fråga om kvalitet, kostnad och tillgång.

(222)

Det konstaterades att kommissionens slutsats om alternativa försörjningskällor grundar sig på en faktisk bevisning om import (se särskilt avsnitt 4.3.3) och därför inte på något sätt är ogrundad. Dessutom kunde de indiska myndigheterna inte visa hur indisk PET, som betraktades som en råvaruprodukt, skulle skilja sig i fråga om kvalitet och tillgång jämfört med PET från andra källor och varför skäligt prissatt indisk PET inte skulle kunna fortsätta att importeras till unionen. Till följd av detta avvisades de indiska myndigheternas argument.

(223)

De indiska myndigheterna noterade dessutom att avsaknaden av användardeltagande inte kan tolkas som ett godkännande av åtgärderna, och att ingen uppdaterad analys har tillhandahållits för att bedöma den nuvarande inverkan på användarna. Sammantaget hävdade de indiska myndigheterna att det inte finns något tvingande unionsintresse som motiverar en utvidgning av tullarna i avsaknad av påvisad skada eller snedvridning av marknaden.

(224)

Det noterades att inga användare hade deltagit i de nuvarande översynsförfarandena vid giltighetstidens utgång, att inga andra relevanta uppgifter som påverkade användarnas eller unionens övergripande intresse lämnats till kommissionen och att kommissionen enligt grundförordningen inte behöver uppdatera sin användarintresseanalys under dessa omständigheter. De indiska myndigheterna underlät dessutom att i sitt svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter lägga fram materiell bevisning som visar att ett bibehållande av åtgärderna skulle strida mot användarnas intresse och unionens intresse som helhet. Kommissionen hade därför rätt i att dra slutsatsen att undersökningsresultaten i tidigare undersökningar fortfarande var giltiga, och de indiska myndigheternas påståenden avvisades därför.

(225)

På grundval av kommissionens slutsatser om fortsatt subventionering, återkommande skada och unionens intresse bör utjämningsåtgärderna mot import av PET från Indien bibehållas.

(226)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i utjämningstullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Individuella tullar eller undantag är endast tillämpliga på villkor att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den utjämningstull som är tillämplig på ”alla övriga företag” i Indien.

(227)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella utjämningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(228)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella utjämningstullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 23 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(229)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatserna som fastställs i denna förordning är endast tillämpliga på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Indien och som produceras av de namngivna rättsliga enheterna. Import av den produkt som översynen gäller som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Indien”. De bör inte omfattas av någon av de individuella tullsatserna.

(230)

Ett företag får begära att dessa individuella tullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (60). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(231)

Futura Polyesters Ltd bör undantas från dessa åtgärder eftersom ingen subvention fastställdes för denna exportör i den tidigare undersökningen.

(232)

Alla berörda parter har underrättats om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. De beviljades också en period inom vilken de kunde lämna synpunkter på detta utlämnande av uppgifter.

(233)

I enlighet med artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (61) ska återbetalningar som sker till följd av en dom av Europeiska unionens domstol omfattas av en räntesats som motsvarar den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner som offentliggörs i C-serien i Europeiska unionens officiella tidning den första kalenderdagen i varje månad.

(234)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.