Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1901 av den 22 september 2025 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av oxoättiksyra med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 25 juli 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av oxoättiksyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (det berörda landet eller Kina) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 10 juni 2024 av WeylChem Lamotte SAS (klaganden). Klagomålet ingavs av unionsindustrin för oxoättiksyra i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Den 24 oktober 2024 gjorde kommissionen import av oxoättiksyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (det berörda landet eller Kina) till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2715 (registreringsförordningen) (3).

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 24 februari 2025 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Under denna period lämnade två importörer/användare, Trade Corporation International SAU (Trade Corporation) och Laboratorios Jaer SA (Jaer) synpunkter beträffande unionens intresse. Den exporterande producenten Xinjiang Guolin, som ingick i urvalet, hävdade att kommissionen dragit av sjöfraktskostnaderna två gånger för vissa transaktioner och att kommissionen bytt ut vinstmarginalen mot marginalen för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader i beräkningen.

(5)

Såsom anges i skäl 329 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/591 (4) (förordningen om provisorisk tull) korrigerade kommissionen de sjöfraktstransaktioner som ursprungligen räknats två gånger i beräkningen. Kommissionen korrigerade dessutom vinstmarginalen på 10 % och marginalen för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på 23 % i beräkningarna. Dessutom noterade kommissionen, i skäl 330 i förordningen om provisorisk tull, att en felaktig växelkurs tillämpats på källan för fastställandet av normalvärdet för arbetskraftskostnader, el och vatten. Kommissionen uppdaterade värdet för arbetskraftskostnader, el och vatten i tabell 1 i förordningen om provisorisk tull med användande av samma växelkurs som meddelats av Europeiska centralbanken för undersökningsperioden för alla produktionsfaktorer.

(6)

Kommissionen införde en provisorisk antidumpningstull på import av oxoättiksyra med ursprung i Folkrepubliken Kina genom förordningen om provisorisk tull.

(7)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter) lämnade de exporterande producenterna Guangdong Joy Chemical Co., Ltd., Hubei Hongyuan Pharmaceutical Technology Co., Ltd., Inner Mongolia Tianyuda Biological Technology Co., Ltd., Jinyimeng Group Co., Ltd och Xinjiang Guolin New Materials Co. Ltd, tillsammans med importörerna/användarna Trade Corporation, Deretil S.A. (Deretil), L. Brüggemann GmbH & Co KG (Brüggeman) och Jaer in skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(8)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. För att komma fram till de slutgiltiga avgörandena beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av oxoättiksyra med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(10)

Klaganden, de exporterande producenterna Xinjiang Guolin och Hubei Hongyuan, samt importörerna/användarna Brüggemann, Deretil, Jaer, Trade Corporation, Asociacion Espanola de Fabricantes de Agronutrientes (den spanska intresseorganisationen för tillverkare av näringsämnen inom jordbruket, AEFA) och Nouryon Functional Chemicals AB (Nouryon) lämnade synpunkter inom tidsfristen.

(11)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Den exporterande producenten Xinjiang Guolin och importörerna/användarna Jaer, Brüggemann och Deretil hördes. De synpunkter som lämnats av de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande i denna förordning där så var lämpligt. De behandlas nedan.

(12)

Analysen av vissa synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ledde till ändringar i dumpningsberäkningarna och av undantaget för slutanvändning. Den 5 augusti 2025 underrättade kommissionen alla berörda parter om ändringarna genom ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter som var begränsat till de ändringar som gjorts. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter. Weylchem, Jaer, Trade Corporation, Hubei Hongyuan, Jinyimeng Group Co., Ltd. och Inner Mongolia Tianyuda Biological Technology Co., Ltd. lämnade synpunkter. De behandlas nedan.

(13)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande inledandet bekräftas slutsatserna i skälen 1–2 i förordningen om provisorisk tull.

(14)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande stickprovsförfarandet bekräftas slutsatserna i skälen 6–11 i förordningen om provisorisk tull.

(15)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande svaren på frågeformuläret och kontrollbesöken bekräftas slutsatserna i skälen 12–15 i förordningen om provisorisk tull.

(16)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftas slutsatserna i skäl 16 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

Efter utlämnandet av uppgifter upprepade användaren Brüggemann sitt påstående från det preliminära skedet att den specifika tekniska kvalitet av oxoättiksyra som Brüggemann importerar från Kina och använder i produktionen av formaldehydfria svavelbaserade reduktionsmedel för närvarande inte erbjuds av unionsindustrin. Ingen ytterligare bevisning lades fram till stöd för påståendet att den produkt som köps in från Kina inte kan köpas in från unionsindustrin, och kommissionen avvisade därför påståendet.

(18)

Eftersom inga övriga synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skälen 22–28 i förordningen om provisorisk tull.

(19)

Förfarandet för att fastställa normalvärdet beskrivs i skälen 38–86 i förordningen om provisorisk tull.

(20)

Närmare uppgifter om beräkningen av normalvärdet anges i skälen 87–162 i förordningen om provisorisk tull.

(21)

Inga synpunkter inkom angående förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Slutsatserna i skälen 41–86 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(22)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna lämnade Trade Corporation International synpunkter på valet av Colombia som det lämpligaste representativa landet och valet av ättiksyra som en produkt inom samma sektor som oxoättiksyra. Trade Corporation International gjorde gällande att den produkt som tillverkades i Colombia, dvs. ättiksyra, inte var densamma som den undersökta produkten, eftersom denna hade särskilda kemiska egenskaper och användningsområden. Trade Corporation International uppgav att oxoättiksyra var omkring tio gånger starkare och surare än ättiksyra. Trade Corporation International gjorde gällande att ättiksyra också användes inom jordbruket, men främst för andra ändamål än oxoättiksyra, däribland naturlig växtbekämpning, skadedjursbekämpning och förbättring av jordens bördighet och pH-balans, medan oxoättiksyra främst användes för tillväxtreglering och ogräsbekämpning.

(23)

I skälen 34 och 91 i förordningen om provisorisk tull uppgav kommissionen att den, eftersom det inte fanns någon produktion av oxoättiksyra utanför Kina och unionen, hade varit tvungen att identifiera ett lämpligt riktmärke i samma allmänna kategori och/eller sektor som oxoättiksyra för att fastställa ett icke snedvridet värde i ett representativt land med en liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kina. Kommissionen förklarade i avsnitt 3.2.2.1.2 i förordningen om provisorisk tull, skälen 91–93, att det finns fyra produkter i gruppen C2-karboxylsyror med liknande produktionsprocesser och liknande råvaror, dvs. oxoättiksyra, oxalsyra, glykolsyra och ättiksyra, men att endast ättiksyra tillverkas i länder med liknande ekonomisk utvecklingsnivå. Kommissionen noterade att produktionsprocessen för att framställa ättiksyra i stort sett är jämförbar, om än inte identisk, med tillverkningsprocessen för oxoättiksyra, eftersom de respektive produktionsprocesserna, råvarorna och relevanta förbrukningsvarorna är mycket likartade. Kommissionen vidhöll därför att ättiksyra var ett lämpligt riktvärde i samma allmänna kategori och/eller sektor som den undersökta produkten och avvisade påståendet.

(24)

Trade Corporation International hävdade att de särskilda ekonomiska förhållandena och den industriella kapaciteten i Colombia inte nödvändigtvis korrekt motsvarade dem i Kina, eftersom produktionsprocesserna, kostnadsstrukturerna och marknadsdynamiken i Colombia kunde skilja sig avsevärt från dem i Kina och leda till en felaktig beräkning av normalvärdet för oxoättiksyra. Trade Corporation International hävdade vidare att lättillgängliga finansiella uppgifter för ett enda företag i Colombia, Sucroal S.A., inte var tillräckligt för att göra en rimlig jämförelse, eftersom företaget kunde sätta priser som var betydligt högre än marknadspriserna.

(25)

I skälen 89–90 i förordningen om provisorisk tull fastslog kommissionen att Colombia tillhörde en kategori av ekonomier som hade en ekonomisk utvecklingsnivå som var jämförbar med Kina och som återfanns i samma inkomstgrupp (övre medelinkomstländer) i den klassificering som offentliggjorts av Världsbanken (5). Vidare drog kommissionen slutsatsen i skälen 107–115 i förordningen om provisorisk tull att de finansiella uppgifterna för det colombianska företaget Sucroal SA var lättillgängliga och lämpliga att använda i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen uppgav att det inte fanns flera producenter av ättiksyra i de potentiella representativa länderna. Kommissionen identifierade en producent av ättiksyra i Colombia och en producent i Turkiet. Kommissionen förklarade vidare att den turkiska tillverkaren av ättiksyra, Akkim Kimya Sanayi ve Ticaret A.S., utreddes av den turkiska antimonopolbyrån för begränsning av konkurrensen och prismanipulation. Av detta skäl bekatade inte kommissionen Turkiet vid valet av ett representativt land. Sucroal S.A. är dessutom ett etablerat företag i Colombia, och det faktum att det inte fanns några andra producenter av ättiksyra i Colombia visar inte att de finansiella uppgifter som användes för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst var otillförlitliga. Påståendet avvisades.

(26)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod Trade Corporation International att kommissionen inte hade fullgjort sin skyldighet att uppge skälen till avvisandet av Trade Corporation Internationals påståenden och upprepade argument, vilka redan hade angivits i förordningen om provisorisk tull. Trade Corporation International upprepade att ättiksyra och oxoättiksyra har olika fysikalisk-kemiska sammansättningar och slutanvändningsområden: Oxoättiksyra är en potent aldehydsyramolekyl (pKa ≈ 3,3), som främst används i specialiserade tillämpningar med högt värde i senare led (läkemedel, kosmetiska aktiva ämnen, kelaterade gödselmedel), medan ättiksyra är en svag monokarboxylsyra (pKa ≈ 4,8) som säljs som kemisk reagens och används vid tillverkning av olika kemiska föreningar (t.ex. inom rengöringsindustrin). Trade Corporation International invände mot att ättiksyra och oxoättiksyra betraktades som liknande produkter, eftersom de skilde sig åt i fråga om pris, renhetskrav, nödvändiga specifikationer för spårmetaller och säkerhetsstandarder. De höll därför inte med om att ättiksyra kunde användas som riktmärke vid valet av representativt land.

(27)

Kommissionen noterade att Trade Corporation International inte lade fram någon ny bevisning till stöd för sitt påstående. Kommissionen klargjorde att det faktum att ättiksyra är en svagare monokarboxylsyra var känt redan när undersökningen inleddes. Kommissionen var inte skyldig att identifiera ett exakt alternativ till oxoättiksyra, utan en liknande produkt i samma kategori av produkter med samma eller liknande huvudsakliga insatsvaror. Kommissionen vidhöll därför att ättiksyra var det bästa tillgängliga riktmärket i de potentiella representativa länder som undersöktes. Kommissionen upprepade att oxoättiksyra och ättiksyra båda är produkter i gruppen C2-karboxylsyror, består av liknande råvaror och tillhör samma klassificering av ekonomisk verksamhet. Kommissionen noterade vidare att Trade Corporation International inte hade föreslagit någon alternativ produkt i den liknande kategorin oxoättiksyra för att visa att ättiksyra inte var ett lämpligt riktmärke. Argumentet avvisades.

(28)

Trade Corporation International påstod dessutom att kommissionen inte hade förklarat varför ett enda företag (Sucroal) var tillräckligt för att konstruera försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, på vilket sätt Sucroal var en effektiv producent och varför andra producenter inte hade tillförlitliga uppgifter som kunde användas som jämförelse, vilket undergrävde valet av Colombia som lämpligt representativt land.

(29)

Kommissionen klargjorde att den redan i förordningen om provisorisk tull (skäl 107) hade rapporterat att lättillgängliga finansiella uppgifter från Orbis för år 2023 endast fanns tillgängliga för en tillverkare av ättiksyra i Colombia (Sucroal SA) och en tillverkare av ättiksyra i Turkiet (Akkim Kimya Sanayi ve Ticaret A.S.). Vidare hade kommissionen i skäl 112 i förordningen om provisorisk tull informerat parterna om att kommissionen mot bakgrund av den turkiska antimonopolbyråns pågående utredning av Akkim Kimya Sanayi ve Ticaret A.S. hade beslutat att inte använda Akkim Kimya Sanayi ve Ticaret A.S. för att konstruera försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Eftersom inget av de sju potentiella representativa länderna tillverkade oxoättiksyra, glykolsyra eller oxalsyra var Trade Corporation Internationals argument om att det var olämpligt att använda Sucroals produkter inte relevant. Eftersom det enligt grundförordningen inte finns något krav på ett minsta antal företag för att konstruera försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst bröt kommissionen inte mot några rättsliga bestämmelser. Argumentet avvisades.

(30)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skälen 87–119 i förordningen om provisorisk tull.

(31)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna hävdade Xinjiang Guolin att kommissionens referensvärde för import av maleinsyraanhydrid till Colombia på 12,58 CNY/kg var för högt. Xinjiang Guolin uppgav att det genomsnittliga importpriset för maleinsyraanhydrid till unionen (utan import från Kina och andra länder som inte är WTO-medlemmar) var 8,09 CNY/kg, och att det genomsnittliga importpriset för maleinsyraanhydrid till grannländerna var 7,7 CNY/kg för Brasilien och 7,5 CNY/kg för Mexiko. Xinjiang Guolin påpekade även att kommissionen i sin pågående interimsöversyn R825 av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Folkrepubliken Kina (6) tillämpade ett referensvärde för import av maleinsyraanhydrid på mellan 6,7 CNY/kg och 7,7 CNY/kg, vilket skulle visa att referensvärdet för import av maleinsyraanhydrid till Colombia var orimligt högt. Som alternativ föreslog Xinjiang Guolin att man skulle tillämpa ett genomsnittligt importpris för maleinsyraanhydrid till unionen, ett internationellt importpris för maleinsyraanhydrid till alla länder, ett genomsnittligt pris för maleinsyraanhydrid i Förenta staterna, Europa och Sydostasien, ett genomsnittligt exportpris på cif-nivå för maleinsyraanhydrid från alla länder, eller endast använda importpriset från Taiwan och Sydkorea till Colombia.

(32)

Kommissionen noterade att den interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Kina som Xinjiang Guolin hänvisade till avser en helt annan produkt och ingår i en separat undersökning. I den undersökningen har det dessutom ännu inte fattats något beslut om vilket land som slutligen kommer att väljas ut som representativt land. Oavsett förklarade kommissionen i det föreliggande ärendet i skälen 107 och 114 i förordningen om provisorisk tull att Turkiet inte var ett lämpligt representativt land för att konstruera normalvärdet, och att det därför inte skulle vara lämpligt att tillämpa referensvärdet för maleinsyraanhydrid från Turkiet. Dessutom förklarade kommissionen i skälen 96, 100 och 106 i förordningen om provisorisk tull att Brasilien och Mexiko inte ansågs vara lämpliga representativa länder, eftersom några av de viktigaste råvarorna främst importerades från Kina och eftersom det inte fanns några producenter av ättiksyra med lättillgängliga finansiella uppgifter för att beräkna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Därför avvisades referensvärdena för maleinsyraanhydrid i Mexiko, Brasilien och Turkiet.

(33)

Kommissionen noterade dock att importvolymen av maleinsyraanhydrid till Colombia var begränsad, eftersom den inte uppgick till mer än 4 664 ton. Kommissionen analyserade därför andra potentiella referensvärden, däribland de alternativ som Xinjiang Guolin föreslog, och noterade att den största exportören av maleinsyraanhydrid är Kina, följt av Förenta staterna. Kommissionen beslutade därför att använda det vägda genomsnittliga exportpriset från Förenta staterna till alla länder i världen (exporten till Kina och andra länder utanför WTO uteslöts) på cif-nivå (kostnader, försäkring och frakt) som det lämpligaste referensvärdet för maleinsyra. Det pris som fastställdes på detta sätt var 9,32 CNY/kg. Efter Xinjiang Guolins kompletterande synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter rättade kommissionen ett fel i importuppgifterna och lade till de vägda genomsnittliga importtullar som togs ut av de tio länder som importerade mest varor med ursprung i Förenta staterna, vilka stod för 98 % av den globala importen med ursprung i Förenta staterna. Den vägda genomsnittliga tullsatsen var 3,15 %. På denna grund fastställdes priset till 8,25 CNY/kg. Detta ledde till en översyn av dumpningsmarginalen för Xinjiang Guolin och de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet. Kommissionen informerade alla berörda parter om ändringen av referensvärdet för maleinsyraanhydrid genom det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter.

(34)

Efter införandet av provisoriska åtgärder hävdade Xinjiang Guolin vidare att referensvärdet för salpetersyra låg på en artificiellt låg nivå och bidrog till Hubei Hongyuans låga dumpningsmarginal. Xinjiang Guolin hävdade att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade bemött företagets tidigare synpunkt att användningen av fob-priset för Hubeis produktionsfaktor (det genomsnittliga internationella exportpriset för salpetersyra) och det cif-pris som kommissionen använde för Guolin (importpriset för maleinsyraanhydrid till Colombia) ledde till ett diskriminerande fastställande av det konstruerade normalvärdet för de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet. Xinjiang Guolin begärde att kommissionen skulle uppdatera Hubeis fob-pris för salpetersyra till ett cif-pris genom att lägga till frakt- och försäkringskostnader eller använda exportpriset fob för samtliga av Hubeis och Xinjiangs produktionsfaktorer för att säkerställa att principerna om icke-diskriminering, likabehandling, god förvaltning och förenlighet med andra undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder följdes.

(35)

Kommissionen förklarade i skälen 129, 130, 136 och 138 i förordningen om provisorisk tull att den hade konstaterat stora prisskillnader och olika mätningar av kvantiteterna för både importen av salpetersyra till Colombia och det internationella genomsnittliga importpriset för salpetersyra. Eftersom importpriserna på salpetersyra inte kunde anses vara representativa på grund av betydande prisfluktuationer och olika måttenheter analyserade kommissionen alternativa metoder för att fastställa ett lämpligt referenspris. Kommissionen konstaterade att det internationella genomsnittliga exportpris till alla länder som hämtats från GTA byggde på samma måttenhet och var fritt från extrema prisfluktuationer. Kommissionen drog därför slutsatsen att det internationella genomsnittliga exportpriset till alla länder (fob) var det mest tillförlitliga referensvärdet och att detta tillvägagångssätt var i linje med artikel 2.6a a i grundförordningen. Därför avvisades Xinjiang Guolins påstående om exportreferensvärdet för salpetersyra i företagets synpunkter på det preliminära utlämnandet av uppgifter.

(36)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xinjiang Guolin att referensvärdena för både salpetersyra och maleinsyraanhydrid var baserade på exportpriser, men att exportpriset för maleinsyraanhydrid hade fastställts till cif-nivå och referensvärdet för salpetersyra till fob-nivå. Xinjiang Guolin upprepade återigen sin begäran om att uppdatera Hubeis fob-pris för salpetersyra till cif-priset genom att lägga till frakt- och försäkringskostnader. Xinjiang Guolin hävdade även att kommissionen borde ha lagt till ett belopp för importtullar i exportpriset cif för salpetersyra för att säkerställa att det referensvärde som användes för att konstruera normalvärdet återspeglade det pris som en producent skulle betala för den råvara som levererades vid fabriksgrinden. Xinjiang Guolin beräknade den genomsnittliga importtullen för de tio länder som importerade störst mängd salpetersyra, vilka stod för 75 % av all import, till 5,7 %.

(37)

Kommissionen godtog Xinjiang Guolins synpunkt, och för att konvertera fob-priset till cif-nivå använde den sig av OECD:s uppgifter om konverteringsgrad från fob-priser till cif-priser på salpetersyra (7). Kommissionen konstaterade att OECD:s marginal för konvertering från cif-priser till fob-priser för salpetersyra under det senaste undersökta året (2022) var 10,51 %. Denna marginal för konvertering från cif-priser till fob-priser ansågs vara den lämpligaste och lades till det genomsnittliga internationella exportpriset, tillsammans med de vägda genomsnittliga importtullar som togs ut av de tio största importländerna, vilka stod för 98 % av den globala importen, och fastställdes till 4,99 %. Det uppdaterade referensvärdet för salpetersyra fastställdes till 4,86 CNY/kg, vilket resulterade i en översyn av dumpningsmarginalen för Hubei Hongyuan och de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet (skäl 61). Kommissionen informerade alla berörda parter om ändringen av referensvärdet för salpetersyra genom det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter.

(38)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hubei Hongyuan att det internationella genomsnittliga exportpriset på fob-nivå redan var förenligt med artikel 2.6a a i grundförordningen och WTO:s regler, och att en övergång till ett cif-baserat referensvärde i detta slutliga skede skulle vara orättvis och diskriminerande. Företaget underströk att dess inköpspriser för salpetersyra inte omfattade internationell frakt, sjöförsäkring eller importtullar. Hubei Hongyuan vidhöll att eventuella justeringar skulle följa principerna om icke-diskriminering och likabehandling, och hävdade att kommissionen inte borde ändra den metod som baserades på en annan exporterande producents begäran utan motiverade skäl. Dessutom hävdade Trade Corporation International i sin inlaga att justeringen av referensvärdet för salpetersyra inte var motiverad på grund av att det saknades bevisning eller resonemang till stöd för justeringen. Kommissionen avvisade dessa påståenden eftersom referensvärdet borde återspegla produktionsfaktorernas pris på marknaden i det representativa landet, vilket som standard måste inbegripa alla kostnader som uppstår för att produkten ska kunna släppas ut på marknaden, inklusive hela kostnaden för produkten vid leverans.

(39)

Efter införandet av provisoriska åtgärder hävdade Xinjiang Guolin vidare att kommissionens referensvärde för oxalsyra (en biprodukt som tillverkas av Hubei Hongyuan) var betydligt högre än det genomsnittliga internationella importpris på 10,68 CNY/kg som hämtats från databasen UN Comtrade, vilket gjorde att ett betydande belopp kunde dras av från Hubeis konstruerade normalvärde. Xinjiang Guolin uppmanade kommissionen att fastställa ett mer tillförlitligt och representativt pris för oxalsyra och föreslog att antingen importpriset för oxalsyra till alla länder på 10,69 CNY/kg från databasen UN Comtrade eller det genomsnittliga marknadspriset på oxalsyra i unionen och Förenta staterna på 12,35 CNY/kg skulle tillämpas.

(40)

Kommissionen klargjorde att normalvärdet för Hubei Hongyuan hade konstruerats på grundval av de räkenskaper som uteslutande hänfördes till tillverkningsprocessen för oxoättiksyra. Eftersom tillverkningskostnaden för oxalsyra redovisades separat i bokföringen behövde kommissionen inte dra av dess tillverkningskostnader när normalvärdet för oxoättiksyra konstruerades. Det referensvärde för oxalsyra som offentliggjordes i tabell 1 (Produktionsfaktorer för oxoättiksyra i förordningen om provisorisk tull användes slutligen inte av kommissionen och påverkade därför inte beräkningen av normalvärdet för Hubei Hongyuan. Påståendet ansågs därför vara irrelevant.

(41)

Xinjiang Guolin förklarade vidare att företaget hade två fabriker, en i Xinjiang och en annan i Shandong. Xinjiang Guolin påstod att kommissionen hade ökat tillverkningskostnaden för maleinsyraanhydrid genom att lägga till såväl transportkostnaderna för den maleinsyraanhydrid som köptes in till Xinjiang Guolins fabrik i Xinjiang som transportkostnaderna mellan Xinjiang Guolins två fabriker till den omräknade kostnaden för maleinsyraanhydrid. Xinjiang Guolin hävdade att kommissionen redan hade räknat in transportkostnaderna för maleinsyraanhydrid när den använde det colombianska importpriset cif för maleinsyraanhydrid, eftersom cif-priset redan omfattade den inhemska frakten i exportländerna samt sjöfrakt och försäkring. Xinjiang Guolin hävdade att kommissionen verkade ha räknat transportkostnaderna dubbelt i den omräknade tillverkningskostnaden för maleinsyraanhydrid när den ersatte värdet av maleinsyraanhydrid med det colombianska importpriset cif, och begärde att transportkostnaden skulle tas bort.

(42)

Kommissionen höll med om att det colombianska referensvärdet för maleinsyraanhydrid låg på cif-prisnivå och inkluderade transportkostnader till gränsen. Kommissionen har emellertid som etablerad praxis att ta med transportkostnaderna från gränsen till fabriken vid beräkning av normalvärdet. I beräkningen av normalvärdet ingår en ökning av det internationella referensvärdet med förhållandet mellan transportkostnaderna och materialkostnaderna, enligt de exporterande producenternas uppgifter. Endast genom att lägga dessa kostnader till värdet på insatsvarorna, levererade till fabriksgrinden för en producent i det representativa landet, återspeglas värdet korrekt. I frågeformuläret för exporterande producenter begärde kommissionen därför detaljerade uppgifter om internationella och inhemska transportkostnader, tillämpliga tullar och tillämpliga skatter för inköpen av material i bokföringsvalutan. På grundval av det kontrollerade frågeformuläret från Xinjiang Guolin noterade kommissionen att den faktiska transportkostnaden för inköp av maleinsyraanhydrid specificerades på fakturan. Denna transportkostnad lades till i beräkningen av normalvärdet.

(43)

Kommissionen konstaterade även att ingen transportkostnad betalades för transporten av oxoättiksyrakristallerna från fabriken i Xinjiang till fabriken i Shandong. Eftersom ingen faktisk transportkostnad betalades uppskattade Xinjiang Guolin transportkostnaden för oxoättiksyrakristallerna från fabriken i Xinjiang till fabriken i Shandong i ett dokument som lämnades in efter kontrollbesöket. Mot bakgrund av synpunkterna från Xinjiang Guolin omfördelade kommissionen denna uppskattade transportkostnad för den halvfärdiga produkten till produktionsomkostnaderna, eftersom kostnaden för transporten mellan de två fabrikerna i samma juridiska enhet berodde på tillverkningen av oxoättiksyrakristallerna (tillverkningskostnaden utgjordes av maleinsyraanhydrid, arbetskraft, elektricitet, vatten osv.), och eftersom produktionsomkostnaderna ansågs vara en lämplig kategori vid konstruktionen av normalvärdet. Påståendet godtogs därför delvis, och dumpningsmarginalen för Xinjiang Guolin räknades om. Den slutgiltiga dumpningsmarginalen för Xinjiang Guolin fastställdes i skäl 61.

(44)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hubei Hongyuan att importvolymen av monoetylenglykol till Colombia var begränsad, eftersom den endast uppgick till 4 961 ton. Hubei Hongyuan begärde att kommissionen skulle analysera andra potentiella referensvärden enligt exemplet med maleinsyraanhydrid. Hubei Hongyuan hävdade att kommissionen borde använda det vägda genomsnittliga exportpriset från Förenta staterna till alla länder i världen (export till Kina och andra länder utanför WTO uteslöts) på cif-nivå (kostnader, försäkring och frakt) som det lämpligaste referensvärdet för monoetylenglykol.

(45)

Kommissionen ansåg att Hubei Hongyuan inte hade styrkt påståendet att det genomsnittliga importpriset på monoetylenglykol till Colombia var uppblåst. Hubei Hongyuan hade bara påpekat att importvolymerna av monoetylenglykol till Colombia var begränsade, utan att lägga fram någon bevisning för att referensvärdet var orimligt, olämpligt eller otillförlitligt. Påståendet avvisades.

(46)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hubei Hongyuan att referensvärdet för glyoxal var för högt. Företaget hävdade att det enhetspris på glyoxal som kommissionen använde varierade från 3,15 CNY/kg till 2 269,5 CNY/kg och att prisfluktuationerna påverkade och blåste upp beräkningen av referensvärdet. Hubei Hongyuan begärde att kommissionen skulle använda det vägda genomsnittliga exportpriset från Förenta staterna till alla länder i världen (exporten till Kina och andra länder utanför WTO uteslöts) på cif-nivå (kostnader, försäkring och frakt) som det lämpligaste referensvärdet för glyoxal.

(47)

Kommissionen konstaterade att de extremvärden som Hubei Hongyuan uppgav endast gällde en mycket begränsad import av glyoxal (två fall av import av 0,1 kg glyoxal). Dessa extremvärden var därför försumbara i den totala importvolymen och hade en försumbar inverkan på beräkningen av värdet på referensvärdet för glyoxal. De övriga importuppgifterna var konsekventa och ifrågasattes inte av Hubei Hongyuan. Påståendet avvisades.

(48)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skälen 120–162 i förordningen om provisorisk tull.

(49)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skälen 163–164 i förordningen om provisorisk tull.

(50)

I sina inlagor efter införandet av provisoriska åtgärder noterade Hubei Hongyuan och Xinjiang Guolin att de försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för det colombianska företaget Sucroal S.A. som kommissionen använde för att konstruera normalvärdet innehöll ”distributionskostnader” som motsvarade kostnadsposter som var direkta utgifter utöver nivån fritt fabrik. De borde därför inte ha tagits med i beräkningen av det konstruerade normalvärdet för det undersökta företaget.

(51)

Kommissionen förklarade att de ”distributionskostnader” som rapporterats av Sucroal S.A. ingick i försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Detta framgick av det faktum att de ”övriga kostnader” som rapporterats i Orbis-databasen är uppdelade i ”distributionskostnader”, ”förvaltningskostnader” och ”övriga kostnader” i de uppgifter som lämnats av de colombianska myndigheterna. De tillgängliga uppgifterna tillät ingen ytterligare åtskillnad inom distributionskostnaderna som skulle göra det möjligt att identifiera och utesluta vissa kostnadskategorier. Distributionskostnaderna utgörs av försäljningskostnader, vilka kan inbegripa transportkostnader, men även andra kategorier av kostnader som hyra av lagrings- och distributionsanläggningar, inklusive nödvändiga maskiner och fordon, eller reklam och marknadsundersökningar, vilka inte dragits av från exportpriset. Dessa kostnader tillhör i själva verket handelsledet fritt fabrik och skulle inte tas bort vid avräkning tillbaka till det handelsledet. Kommissionen konstaterade även att varken Hubei Hongyuan eller Xinjiang Guolin hade lagt fram någon bevisning angående fördelningen av dessa distributionskostnader till stöd för påståendet att de inte skulle ingå i normalvärdet. Detta påstående avvisades därför.

(52)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde Hubei Hongyuan att kommissionen skulle dra av ”distributionskostnaderna” från Sacroals konstruktion av försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna med hänvisning till att nivån ”fritt fabrik” innebär att säljaren levererar varor när den ställer varorna till köparens förfogande i säljarens lokaler eller på en annan angiven plats (dvs. anläggning, fabrik, lager osv.), vilket i sin tur innebär att säljaren inte behöver lasta varorna på ett fordon och inte heller klarera varorna för export om ett sådant klareringsförfarande är tillämpligt. Hubei Hongyuan begärde att kommissionen skulle dra av alla transportkostnader som ingick i försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Hubei Hongyuan hävdade vidare att kommissionen inte borde bortse från de direkta försäljningskostnader som ingick i ”distributionskostnaderna” på felaktig grund, och därmed skada de intressen som exportörernai urvalet hade, för att kommissionen inte kunde erhålla detaljerade och uppdelade uppgifter för att göra en ytterligare åtskillnad inom distributionskostnaderna som skulle göra det möjligt att identifiera och utesluta vissa kostnadskategorier. Hubei Hongyuan hävdade att om kommissionen inte kunde få fram de relevanta uppgifterna för att göra en ytterligare åtskillnad inom distributionskostnaderna antingen borde dra av alla ”distributionskostnader” utan att göra någon ytterligare åtskillnad eller göra en justering av exportpriset genom att inkludera transportkostnaderna.

(53)

Kommissionen noterade att i IFRS (IAS-standarder) definieras distrubitionskostnad som en av posterna i försäljningskostnader och godtog kategorin vid fastställandet av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Kommissionen konstaterade vidare att inga detaljerade uppgifter om fördelningen av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader med avseende på ”distributionskostnader” fanns lättillgängliga och inte heller hade gjorts tillgängliga av de exporterande producenterna (Hubei Hongyuan eller Xinjiang Guolin) för att kommissionen skulle kunna dra av eventuella transportkostnader utöver nivån ”fritt fabrik”. Kommissionen avvisade påståendet eftersom Hubei Hongyuan inte kunde visa att de försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som kommissionen använde inte redan hade rapporterats på nivån fritt fabrik eller att de skulle leda till ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som inte skulle vara ”rimligt” i detta handelsled, i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen.

(54)

Efter införandet av provisoriska åtgärder begärde Xinjiang Guolin dessutom att kommissionen skulle undanta försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna samt vinsten för Qingdao Guolin (det moderbolag som ansvarar för den internationella försäljningen) från beräkningen av exportpriset med hänvisning till att Qingdao Guolin inte hade funktionen som agent. Xinjiang Guolin hävdade att Xinjiang Guolin och Qingdao Guolin omfattades av en enda ekonomisk kontroll, verkade tillsammans som ett enda företag med en funktionsindelning för produktion av och handel med den undersökta produkten och hade förbindelser som inte baserades på en betald provision som hos en agentur. Xinjiang Guolin framhöll att Qingdao Guolin (moderbolaget) ägde 100 % av Xinjiang Guolin och att Qingdao Guolin hade ansvar för all exportförsäljning av oxoättiksyra, medan Xinjiang Guolin var verksamt som fabrik för Qingdao Guolin och uteslutande styrde den inhemska försäljningen.

(55)

Som förklaras i skäl 174 i förordningen om provisorisk tull gjordes justeringar av exportpriset i de fall där produkterna såldes från producentföretaget till andra företag i samma grupp och sedan exporterades till unionen, i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen, för att ta hänsyn till det påslag som de närstående handlarna fick i de fall där handlarna ansågs utföra funktioner som liknade dem hos en agent som arbetar på provisionsbasis. Kommissionen noterade att de svar som Xinjiang Guolin lämnade på frågeformuläret, särskilt företagets presentation av Qingdao Guolin och flödesschemat för exportförsäljningen, visade att moderbolaget kännetecknades som ”handlare” och att förhandlingar pågick om handelsvillkoren mellan det producerande företaget (Xinjiang Guolin) och handlaren (Qingdao Guolin).

(56)

Kommissionen konstaterade vidare att det fanns ett samförståndsavtal mellan Xinjiang Guolin och Qingdao Guolin som uteslutande reglerade exportpriserna. Samförståndsavtalet innehöll klausuler om en prisandel, beroende på typen av oxoättiksyra, som togs ut till förmån för förvaltningsbolaget. Ännu viktigare var att det inhemska köpeavtalet mellan Xinjiang Guolin och Qingdao Guolin innehöll klausuler om tvistlösning inför domstol. Denna bevisning utesluter att Guolins företag i Folkrepubliken Kina kan karakteriseras som en enda ekonomisk enhet där Qingdao Guolin är en intern försäljningsavdelning inom Xinjiang Guolin. Enligt rättspraxis (8) förutsätter förekomsten av en skiljedomsklausul som syftar till att lösa avtalstvister som kan uppstå mellan de två upphandlande företagen och bristen på solidaritet mellan dessa företag inte bara att det finns två olika juridiska personer, utan även två ekonomiska enheter med olika intressen, vilket inte förefaller stämma överens med förekomsten av en enda ekonomisk enhet och med klassificeringen av ett av dessa företag som en intern försäljningsavdelning (9). Det fanns inga liknande bestämmelser för förvaltningsbolagets inhemska försäljning. Därför avvisades påståendet att Xinjiang Guolin och Qingdao Guolin utgjorde en enda ekonomisk enhet.

(57)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skälen 165–174 i förordningen om provisorisk tull.

(58)

Som beskrivs i skäl 33 ovan ändrade kommissionen dumpningsmarginalerna till följd av Xinjiang Guolins påståenden om referensvärdet för maleinsyraanhydrid.

(59)

Efter utlämnandet av uppgifter på förhand hade Guangdong Joy Chemical Co., Ltd, Inner Mongolia Tianyuda Biological Technology Co., Ltd och Jinyimeng Group Co., Ltd. lämnat synpunkter på metoden för beräkning av dumpningsmarginalerna. Alla de tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande producenter som inte ingick i urvalet påstod att deras tillverkningsprocess var identisk med Hubei Hongyuans och att deras produktionskostnader låg nära Hubei Hongyuans. De tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande producenter som inte ingick i urvalet hävdade att det var olämpligt och felaktigt att tillämpa ett genomsnitt av de dumpningsmarginaler som beräknats för Hubei Hongyuan och Xinjiang Guolin, eftersom ingen av de samarbetsvilliga producenter som inte ingick i urvalet använde samma tillverkningsprocess eller samma råvaror som Xinjiang Guolin. De tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande producenter som inte ingick i urvalet begärde att kommissionen skulle tillämpa samma antidumpningstull som för Hubei Hongyuan.

(60)

Kommissionen erinrade om att de exporterande producenter som ingick i urvalet stod för 25–35 % av den totala exporten av oxoättiksyra till unionen och 40–50 % av de kvantiteter som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande producenterna. Urvalet var därför representativt för de kinesiska exporterande producenterna. Kommissionen erinrade även om att inga synpunkter hade inkommit på urvalet. Kommissionen hade använt den metod som föreskrivs i grundförordningen för att beräkna dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet, dvs. den hade tilldelat dessa parter den vägda genomsnittliga tullen för två exporterande producenter som ingick i urvalet. Påståendet avvisades.

(61)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(62)

Efter införandet av provisoriska åtgärder hävdade Trade Corporation att slutsatserna av undersökningen av den skada som vållats unionsindustrin var felaktiga, eftersom kommissionen hade grundat dem på ”ett enda företags resultat och omständigheter, vilka inte behöver vara representativa i ett bredare industrisammanhang”. Som förklaras i tillkännagivandet om inledande företräder klaganden unionsindustrin i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen, varför Trade Corporations synpunkter avvisas.

(63)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit bekräftas slutsatserna i skälen 184–186 i förordningen om provisorisk tull.

(64)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den relevanta marknaden i unionen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 187–191 i förordningen om provisorisk tull.

(65)

I skäl 194 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen att oxoättiksyra säljs som två olika beredningar, dels en 50-procentig oxoättiksyralösning, dels kristaller av monohydratisk oxoättiksyra. För att jämföra de olika typerna av oxoättiksyra noterade kommissionen att ett ton oxoättiksyrakristaller vanligen innehåller 78,8 % oxoättiksyra medan ett ton oxoättiksyralösning vanligen innehåller 50 % oxoättiksyra. Kommissionen ansåg därför att ett ton oxoättiksyrakristaller motsvarar 1 576 ton oxoättiksyralösning. Eftersom Xinjiang Guolin är den enda kända producenten av oxoättiksyrakristaller tillämpades omräkningen endast på den mängd kristaller som Xinjiang Guolin exporterade till unionen.

(66)

Efter införandet av provisoriska åtgärder motsatte sig den exporterande producenten Xinjiang Guolin att omräkningsfaktorn på 1 576 ton skulle användas för att omvandla oxoättiksyrakristaller till 50-procentig flytande oxoättiksyra. Företaget upprepade denna synpunkt efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, men lämnade inga ytterligare kommentarer i detta avseende.

(67)

Kommissionen påpekade att beräkningen av omvandlingsfaktorn baserades på en jämförelse av den faktiska halten av den undersökta produkten i den fasta oxoättiksyran och i den 50-procentiga lösningen. Vid beräkningen av halten av oxoättiksyra tog kommissionen hänsyn till den renhet på 98 % som anges för monohydratisk oxoättiksyra i produktspecifikationen för kristallerna och inte den omvandlingsfaktor mellan de två formerna som rapporterats för fabriken i Guolin, eftersom den är irrelevant för den faktiska halten av oxoättiksyra. På denna grund och med beaktande av molekylvikten för monohydratisk oxoättiksyra och oxoättiksyra gjorde kommissionen beräkningen att 1 576 kg 50-procentig lösning innehåller samma mängd oxoättiksyra som 1 kg kristaller. Därför avvisades påståendet.

(68)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 192–196 i förordningen om provisorisk tull.

(69)

Jaer, en användare, ansåg att kommissionen borde ha baserat sin skadeanalys på den totala importvolymen och inte på importens andel av unionsmarknaden. Företaget hävdade att unionsindustrins minskade lönsamhet under skadeundersökningsperioden inte var kopplad till importen från Kina, eftersom importvolymen hade minskat med 13 % under samma period. Kommissionen konstaterade att importen hade minskat till följd av den minskade efterfrågan, vilket förklaras i skäl 201 i förordningen om provisorisk tull. Trots den minskade volymen ökade marknadsandelen för importen från Kina med 18 % (11 procentenheter). Marknadsandelens utveckling visade tydligt att unionsindustrins produkt ersattes av import från Kina, vilket i sin tur ledde till minskad lönsamhet. Därför avvisas påståendet.

(70)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas skälen 197–201 i förordningen om provisorisk tull.

(71)

Jaer hävdade att det inte hade förekommit någon prisnedgång under skadeundersökningsperioden eftersom unionsindustrins pris under undersökningsperioden var högre än priserna 2021 och endast uppvisade en måttlig minskning som var relevant för 2023, vilket enligt Jaer berodde på minskade energikostnader. Kommissionen konstaterade att förändringen av prisindex under skadeundersökningsperioden i Frankrike, det land där unionsindustrin är baserad, var 13,6 % (10). Såsom anges i skäl 225 i förordningen om provisorisk tull hade unionsindustrins priser stigit med 12 % under den perioden. Med beaktande av inflationen var unionsindustrins priser under undersökningsperioden därför lägre än 2021.

(72)

Jaer hävdade även att importen från Kina inte hade förhindrat några prishöjningar, eftersom den endast minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Kommissionen erinrade om att unionsindustrin, som framgår av skäl 205 i förordningen om provisorisk tull, minskade sitt pris till nivåer som var betydligt lägre än tillverkningskostnaden för att undvika förlust av marknadsandelar på grund av konkurrensen från billigare dumpad import från Kina och för att behålla en försäljningsvolym som gjorde det möjligt för industrin att producera. Oförmågan att höja priserna ledde till betydande förluster och skada för unionsindustrin. Jaers påståenden avvisades.

(73)

I skälen 206–207 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen hur prisunderskridandet hade fastställts. Kommissionen förklarade särskilt att de vägda genomsnittliga priserna per produkttyp hade beräknats på cif-nivå (kostnader, försäkring och frakt), med beaktande av tullar och kostnader efter import. Som ett första steg i dessa beräkningar hänfördes exporttransaktionerna till ett lämpligt produktkontrollnummer. När det gäller beräkningarna av prisunderskridandet invände Xinjiang Guolin mot omklassificeringen av vissa transaktioner från ett produktkontrollnummer för standardkvalitet (”S”) till ett produktkontrollnummer för hög kvalitet (”H”). Företaget tillhandahöll analysintyg som visade att föroreningarna var sådana att produkten borde klassificeras enligt produktkontrollnummer ”S”. Därför godtogs påståendet, och alla transaktioner klassificerades under produktkontrollnummer ”S”.

(74)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Xinjiang Guolin även ett påstående i punkt 59 i det slutliga utlämnandet av uppgifter, där det angavs att Guolin hade invänt mot beräkningen av kostnaderna efter import för oxoättiksyrakristaller. Guolin hävdade att företaget aldrig hade gjort ett sådant påstående. Korrigeringen av detta fel i de preliminära beräkningarna påpekades emellertid inte av Guolin, utan identifierades och rättades av kommissionen. Parterna informerades om rättelsen i det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(75)

Kommissionen konstaterade att kostnaderna efter importen hade beräknats på grundval av kvantiteterna efter omvandlingen av kristaller till en 50-procentig lösning, trots att de borde ha beräknats på grundval av den faktiska kvantiteten oxoättiksyrakristaller. Detta rättades därför av kommissionen efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(76)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Xinjiang Guolin även att om kommissionen omvandlade exporten av kristaller till lösningsvolym borde den justera exportpriset för att återspegla denna omvandling genom att lägga till 0,06 euro per kg, vilket sägs vara kostnaden för att omvandla kristallerna tillbaka till vätska. Denna ytterligare omräkningskostnad är emellertid en del av kostnadsstrukturen för de som köper kristallerna och inte en del av exportpriset. Därför avvisades detta påstående.

(77)

På grund av de påståenden och den korrigering som anges ovan reviderades den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen för importen från Kina på unionsmarknaden till mellan 12 % och 30 %.

(78)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 202–207 i förordningen om provisorisk tull.

(79)

Eftersom inga andra synpunkter än de som behandlas i skäl 62 i denna förordning har inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 208–211 i förordningen om provisorisk tull.

(80)

Jaer hävdade att kommissionen inte påvisade skada i sin analys av unionsindustrins produktionsvolymer. Företaget noterade att produktionen ökade med 38 % under undersökningsperioden (juli 2023–juni 2024), vilket var av betydelse för 2023. Kommissionen påpekade att skadeanalysen bygger på utvecklingstrender under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg produktionskvantiteten på 47 % av 202l års nivåer. Som förklaras i skäl 213 i förordningen om provisorisk tull var den marginella ökningen av produktionsvolymen från 41 % jämfört med 2021 under 2023 till 47 % jämfört med 2021 under undersökningsperioden, vilket i sig under alla omständigheter är en begränsad ökning, endast möjlig genom att sänka priserna till en nivå under produktionskostnaderna på grund av konkurrensen från dumpad import från Kina, vilket, som framgår av skäl 232 i förordningen om provisorisk tull, ledde till ännu större förluster. Därför avvisades påståendet.

(81)

Eftersom inga andra synpunkter än de som behandlas i skäl 80 har inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 212–214 i förordningen om provisorisk tull.

(82)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 215–217 i förordningen om provisorisk tull.

(83)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 218 i förordningen om provisorisk tull.

(84)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 219–221 i förordningen om provisorisk tull.

(85)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 222 och 223 i förordningen om provisorisk tull.

(86)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 224–227 i förordningen om provisorisk tull.

(87)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 228 och 229 i förordningen om provisorisk tull.

(88)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 228 och 229 i förordningen om provisorisk tull.

(89)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 232 och 237 i förordningen om provisorisk tull.

(90)

På grundval av de undersökningsresultat som lämnats ut i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(91)

Jaer hävdade att unionsindustrins försämrade ekonomiska situation, vilken framgår av den minskade produktionen och lönsamheten, inte var kopplad till importen från Kina, eftersom dess volym har minskat sedan 2021.

(92)

Som diskuteras i avsnitt 4.5 i förordningen om provisorisk tull visade uppgifterna under skadeundersökningsperioden tydligt att lågprisimporten från Kina på den öppna marknaden tog över en del av unionsindustrins försäljning och ledde till att produktionen i unionen minskade. Den tydligaste effekten av detta är att kapacitetsutnyttjandet föll under 50 %, en nivå som är ohållbar inom den kemiska industrin, vilket framgår av den minskade lönsamheten. Kopplingen mellan förlusten av marknadsandelar och minskningen av produktionen, å ena sidan, och lågprisimporten från Kina, å andra sidan, är tydlig under undersökningsperioden, då unionsindustrin kunde återvinna en viss marknadsandel och öka produktionen genom att sänka priserna, om än med betydande förluster. Påståendet avvisades därför.

(93)

Trade Corporation hävdade att kommissionen inte hade fastställt att det fanns ett orsakssamband mellan import och skada, eftersom den inte hade fastställt att unionsindustrin var en effektiv producent och att dess påstådda förluster inte berodde på dess eget beteende. Användaren lade emellertid inte fram någon bevisning till stöd för sitt påstående. Kommissionen konstaterade i skälen 238–244 i förordningen om provisorisk tull att unionsindustrin uppvisade goda resultat i början av skadeundersökningsperioden och att skadeindikatorerna i allmänhet låg på sunda nivåer under 2021. Fram till 2022 utnyttjade unionsindustrin sin produktionskapacitet och hade en sund lönsamhetsnivå. Från och med 2022, då importen från Kina till låga priser ökade, minskade emellertid unionsindustrins försäljning, marknadsandel och lönsamhet parallellt med en motsvarande minskning i produktiviteten. I skäl 246 i förordningen om provisorisk tull fastställde kommissionen dessutom att marknadsandelen för den dumpade importen av oxoättiksyra ökade med 18 % under skadeundersökningsperioden. Under samma period minskade unionsindustrins försäljningsvolym med 48 % och dess marknadsandel med 30 %, vilket framgår av skälen 215–217 i förordningen om provisorisk tull. I skäl 248 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen därför slutsatsen att den betydande ökningen av marknadsandelen för den dumpade importen från Kina till priser som väsentligt underskred unionens priser vållade unionsindustrin väsentlig skada. Påståendet avvisades därför.

(94)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod Jaer att den övergripande analysen av skada och orsakssamband inte gav en rimlig och motiverad förklaring till varför unionsindustrin vållats skada av importen av den undersökta produkten och att analysen hade påverkats av valet av 2021 som startår för skadeundersökningsperioden.

(95)

Kommissionen påpekade att skadeindikatorerna visade en ökande skada för unionsindustrin även efter 2022: sysselsättningen minskade konstant och unionsindustrins lönsamhet minskade linjärt för varje år. Unionsindustrins produktion och försäljning minskade också under hela skadeundersökningsperioden. Således är försämringen av unionsindustrins situation tydlig även om undersökningsperioden jämförs med 2022 och 2023. Dessutom fick importen från Kina en bättre ställning på unionsmarknaden samtidigt som förbrukningen i unionen minskade, vilket återspeglades i den ökade kinesiska marknadsandelen. Eftersom unionen, vid sidan av Kina, är den enda producenten av oxoättiksyra i världen hade den dumpade importen av oxoättiksyra från Kina en direkt inverkan på unionsproducenten. De kinesiska priserna minskade avsevärt under 2023 och undersökningsperioden, vilket ledde till att priserna sänktes för unionsindustrin. Detta påstående avvisades därför.

(96)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande verkningarna av den dumpade importen bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 246–248 i förordningen om provisorisk tull.

(97)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 249 i förordningen om provisorisk tull.

(98)

Jaer påpekade att unionsindustrins exportpriser var lägre än unionsmarknadens, vilket skulle tyda på att EU:s priser var uppblåsta. Under kontrollbesöket på plats hos unionsindustrin fick kommissionen information om att detta berodde på transportsättet och antalet exportsändningar. Därför avvisades påståendet.

(99)

Trade Corporation hävdade att den minskade exporten inte kunde tillskrivas dumpad import från Kina. I skäl 252 i förordningen om provisorisk tull hade kommissionen analyserat den minskade exporten som en faktor för unionsindustrins försämrade resultat, men inte hänfört minskningen till importen från Kina till unionen. Därför avvisades synpunkten.

(100)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande detta bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 250–254 i förordningen om provisorisk tull.

(101)

Jaer, Trade Corporation och Hubei Hongyuan hävdade att unionsindustrins minskade lönsamhet berodde på ökade energipriser.

(102)

Såsom anges i skälen 226 och 255 i förordningen om provisorisk tull hade unionsindustrin högre produktionskostnader under 2022 på grund av ökade energipriser. Även om energipriserna började sjunka från och med 2023 kunde unionsindustrin inte sätta ett lönsamt försäljningspris (11), med tanke på konkurrensen från importen från Kina till dumpade priser. Påståendet avvisades därför.

(103)

Jaer, Trade Corporation och Hubei Hongyuan hävdade att skadan även berodde på att unionsmarknaden för oxoättiksyra minskade. Samma parter påstod att den minskade efterfrågan var en allmän företeelse som orsakats av minskningen av den kemiska sektorn i unionen och därför inte kunde tillskrivas en dumpad import av oxoättiksyra.

(104)

I skäl 256 i förordningen om provisorisk tull medgav kommissionen att EU-marknaden fluktuerade under skadeundersökningsperioden och krympte med 28 % under undersökningsperioden jämfört med 2021. Som förklaras i samma skäl fortsatte andelen import från Kina, även bortsett från fluktuationerna, att öka under perioder när marknaden krympte, vilket gjorde att unionsindustrin inte kunde behålla sin marknadsandel. Den minskade efterfrågan försvagade därför inte orsakssambandet.

(105)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande verkningarna av den dumpade importen bekräftade kommissionen slutsatserna i skäl 256 i förordningen om provisorisk tull.

(106)

Jaer, Trade Corporation och Hubei Hongyuan hävdade att skadan även berodde på att unionens företagsinterna marknad för oxoättiksyra hade krympt. Jaer påstod även att nedgången på den företagsinterna marknaden bröt orsakssambandet, eftersom importen från Kina inte kunde orsaka nedgången på den företagsinterna marknaden.

(107)

I skäl 258 i förordningen om provisorisk tull fastställde kommissionen att effekterna av krympningen av den företagsinterna marknaden – oberoende av orsak – var mindre allvarliga, både sett till volym och prisnedgång, än den minskade försäljningen på den öppna marknaden på grund av den dumpade importen från Kina. Den minskade företagsinterna användningen försvagade därför inte orsakssambandet.

(108)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas skälen 257–259 i förordningen om provisorisk tull.

(109)

Samtliga påståenden från parterna efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull avvisades. På grundval av slutsatserna i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen därför slutsatsen att den dumpade importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte försvagade eller bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan. Slutsatserna i skälen 260–263 i förordningen om provisorisk tull bekräftades.

(110)

Xinjiang Guolin invände mot att kommissionen hade använt den genomsnittliga vinsten 2021 och 2022, de två senaste åren då klaganden gick med vinst, för att beräkna målpriset för oxoättiksyra. Xinjiang Guolin begärde att år 2021 skulle uteslutas med hänvisning till att det året var exceptionellt lönsamt på grund av störningar i leveranskedjan. Kommissionen påpekade att 2022 också kunde betraktas som ett exceptionellt år på grund av energiprisernas inverkan på unionsindustrins lönsamhet. Genom att inkludera båda åren säkerställde kommissionen en rättvisare bedömning. Därför avvisades begäran.

(111)

Den kumulativa effekten av omklassificeringen av transaktioner och omräkningen av kostnader efter import som beskrivs i skälen 73–76 var att målprisunderskridandemarginalen för Xinjiang Guolin sänktes till 57,3 %. Följaktligen reviderades målprisunderskridandemarginalen för de andra samarbetsvilliga exportörerna, det vill säga det vägda genomsnittet för de exportörer som ingick i urvalet, till 93,6 %.

(112)

Med tanke på den låga graden av samarbetsvilja (se skälen 179–181 i förordningen om provisorisk tull), och i linje med det tillvägagångssätt som beskrivs i den förordningen för att fastställa dumpningsmarginalen för alla övriga företag, ansåg kommissionen att det var lämpligt att basera målprisunderskridandemarginalen för alla övriga företag på en representativ försäljningsvolym från Hubei Hongyuan till unionen. Denna försäljning ansågs vara ett lämpligt riktmärke för att spegla det skadevållande prissättningsbeteendet hos företag som valde att inte samarbeta. Den övriga målprisunderskridandemarginalen fastställdes därför till 124,9 %.

(113)

Som beskrivs i avsnitt 3.5 ovan reviderade kommissionen dumpningsmarginalerna efter införandet av provisoriska åtgärder.

(114)

Mot bakgrund av dessa ändringar av dumpnings- och målprisunderskridandemarginalerna ändras tabellen i skäl 272 i förordningen om provisorisk tull på följande sätt:

(115)

Bortsett från ovanstående ändringar, och eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit, bekräftades slutsatserna i skälen 267–272 i förordningen om provisorisk tull.

(116)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 273–281 i förordningen om provisorisk tull.

(117)

Efter att ha dragit slutsatsen att det finns råvarurelaterade snedvridningar i Kina enligt definitionen i artikel 7.2a i grundförordningen undersökte kommissionen om den med säkerhet kunde slå fast att det ligger i unionens intresse att fastställa beloppet för de slutgiltiga tullarna i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen.

(118)

Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla relevanta uppgifter i denna undersökning, inbegripet outnyttjad kapacitet i Kina, konkurrens om råvaror och inverkan på unionsföretagens leveranskedjor i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen. Vid denna bedömning tog kommissionen även hänsyn till de ytterligare uppgifter om inverkan på leveranskedjorna som lämnats in efter införandet av provisoriska åtgärder av den exporterande producenten Hubei och användarna Nurion, Jaer, Trade Corporation, Brüggemann och Deretil samt unionsindustrins svar på dessa.

(119)

Deretil instämde inte i kommissionens slutsatser att Hubei Hongyuan, den samarbetsvilliga producent som hade den lägsta antidumpningstullen, hade outnyttjad kapacitet och hänvisade till företagets inlaga. Användaren lade inte fram någon ytterligare bevisning till stöd för sitt påstående. Kommissionen lämnade relevanta uppgifter om den outnyttjade kapaciteten i det exporterande landet i skäl 284 i förordningen om provisorisk tull.

(120)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skälen 284–286 i förordningen om provisorisk tull.

(121)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 287–290 i förordningen om provisorisk tull.

(122)

Trade Corporation, Jaer och Hubei Hongyouan påstod att införandet av åtgärderna skulle ge unionsindustrin en monopolställning. Påståendet motbevisades i skäl 308 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga ytterligare uppgifter lades fram avvisades påståendet.

(123)

Efter införandet av provisoriska åtgärder lämnade Deretil, Jaer och Trade Corporation synpunkter på unionsindustrins förmåga att tillhandahålla tillräckliga mängder oxoättiksyra till användarna, eftersom de enda försörjningskällorna finns i unionen och Kina. Dessutom förklarade Jaer att företaget importerade produkter från kinesiska exportörer eftersom produkternas kvalitetsegenskaper och föroreningsprofiler var svåra att uppnå i de produkter som unionsindustrin erbjöd. Brüggemann upprepade också sina synpunkter från det preliminära skedet att unionsindustrin inte kan förse företaget med den särskilda kvalitet som företaget behöver i sin produktionsprocess.

(124)

I sina inlagor lade Jaer och Deretil fram bevis för att förbrukningen på deras marknader i senare led kommer att öka under de kommande åren och att efterfrågan på oxoättiksyra därför också kommer att öka. Jaer hänvisade till marknadsinformation som pekade på en ökning av kelatmarknaden, och Deretil tillhandahöll information om en ökad efterfrågan på företagets marknader i senare led. De påpekade båda att unionsindustrin eventuellt inte kan leverera till alla användare i en sådan situation.

(125)

Trade Corporation, Jaer och Deretil framhöll även vikten av tillförlitlighet och resiliens i försörjningskedjorna och behovet att undvika avbrott i produktionsplanerna inom den kemiska industrin. Dessutom påpekade Deretil, Jaer och Brüggemann att det är svårt att byta leverantör inom den kemiska industrin, eftersom detta kräver provning och ackreditering av förfarandena. I detta avseende noterade Deretil att det ligger i användarnas intresse att diversifiera sina leveranskällor för att garantera kontinuerliga tillverkningsprocesser. Deretil uttryckte även farhågor kring tillgången på oxoättiksyra för framställning av amoxicillin, ett antibiotikum som finns med i förteckningen över kritiska läkemedel (12) för vilka kommissionen i förslaget till lag om kritiska läkemedel fastställt att ”försörjningstryggheten i EU alltid måste säkerställas (13)”.

(126)

Efter införandet av provisoriska åtgärder svarade Weylchem Lamotte på användarnas synpunkter på kapaciteten. Klaganden lämnade ytterligare uppgifter som visade att det för tillfället fanns tillräcklig outnyttjad kapacitet och att den sannolikt skulle öka på grund av en ytterligare minskning av utnyttjandet för företagsintern användning.

(127)

I skäl 293 i förordningen om provisorisk tull analyserade kommissionen situationen och drog slutsatsen att unionsindustrin kunde ersätta huvuddelen (90–95 %) av importen från Kina. Kommissionen analyserade även alla uppgifter som den tagit emot efter införandet av provisoriska åtgärder avseende kapaciteten och inverkan på leveranskedjorna. Användarnas och klagandens uppgifter visade att unionsindustrin tillsammans med Hubei Hongyouan, den exportör som hade den lägsta dumpningsmarginalen, hade tillräcklig outnyttjad kapacitet för att tillgodose efterfrågan. Denna slutsats gäller i ännu högre grad om hänsyn tas till den outnyttjade kapaciteten hos de företag som omfattas av dumpningsmarginalen för ”övriga samarbetsvilliga företag”. Påståendena avvisades därför.

(128)

När det gäller Jaers och Brüggemanns påståenden om särskilda kvalitetsklasser för deras respektive produktionsprocesser lämnade varken Jaer eller Brüggemann inledningsvis ut någon information om vilka särskilda kvaliteter de behövde, och unionsindustrin kunde därför inte svara på huruvida de kunde tillhandahålla sådana kvaliteter eller inte. Kommissionen drog slutsatsen att både Jaer och Brüggemann faktiskt köpte särskilda kvalitetsklasser av oxoättiksyra från Kina, men kommissionen inte kunde kontrollera om samma kvaliteter kunde tillhandahållas av unionsindustrin eftersom inga uppgifter om de specifika kvaliteterna lämnades ut. Påståendena avvisades därför. Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter lämnade Brűggemann ytterligare uppgifter. Det påståendet behandlas i skälen 158 och 163.

(129)

Som förklaras i skäl 18 i förordningen om provisorisk tull är oxoättiksyra en mellanprodukt för framställning av antibiotika, vanillin, kelaterade gödselmedel och allantoin. Tre producenter av gödselmedel, Trade Corporation, Nouryon och Jaer, en producent av antibiotika, Deretil, och en producent av specialkemikalier, Brüggemann, vilka tillsammans står för 75 % av importen och 72 % av EU:s förbrukning av oxoättiksyra, lämnade synpunkter efter införandet av provisoriska åtgärder.

(130)

Användarna hävdade att införandet av åtgärder skulle öka deras kostnader avsevärt och minska deras vinster, och Deretil och Brüggemann hävdade att åtgärderna skulle leda till förluster och påverka deras konkurrenskraft vid en tidpunkt då de utsattes för ett ökat tryck på sina respektive marknader från kinesiska och indiska exportörer som inte skulle påverkas av åtgärderna. Användarna hävdade vidare att de på grund av konkurrensen från exporterande producenter på deras respektive marknader inte skulle kunna föra över de ökade kostnaderna. På dessa grunder begärde Jaer och Nouryon att kommissionen skulle ompröva nivån på åtgärderna. Framför allt begärde Jaer att åtgärder skulle vidtas i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(131)

Kommissionen hade fastställt att det förekom råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen (skäl 281 i förordningen om provisorisk tull). För att bedöma om det låg i unionens intresse att införa åtgärder i enlighet med artikel 7.2 eller 7.2a i grundförordningen gjorde kommissionen först simuleringar av användarnas lönsamhet på grundval av de slutgiltiga dumpnings- och skademarginalerna, under antagandet att volymerna av glyoxilsyra, liksom omsättningen för produkter i senare led, förblev lika stora som under undersökningsperioden.

(132)

I nästa steg bedömde kommissionen tullarnas inverkan på lönsamheten genom att minska vinsten i förhållande till oxoättiksyrans bidrag till omsättningen, multiplicerat med den faktiska prisökningen till följd av införandet av tullarna. Den faktiska prisökningen beaktade importens ursprung, de tullar som införts för de exporterande producenterna samt de prisökningar som rapporterats för unionsindustrin.

(133)

Åtgärdernas verkningar varierade i linje med skillnaderna i användarnas ursprungliga lönsamhet, oxoättiksyrans bidrag till omsättningen för produkterna i senare led och försörjningskällan till oxoättiksyra. Närmare bestämt varierade oxoättiksyrans bidrag till omsättningen för produkterna i senare led i förädlingskedjan med mellan 5 % och 18 %. Vinstmarginalerna för producenterna av kelat och särskilda kemikalier var betydligt högre än 10 %, medan antibiotikaproducenten rapporterade vinster på mellan 5 % och 7 %. Slutligen konstaterades högre faktiska prisökningar när företagen köpte in från icke-samarbetsvilliga producenter.

(134)

Resultaten av simuleringarna visade att om tullar hade införts på export från Kina i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen, utom för Deretil, skulle användarna upprätthålla sin lönsamhet på grund av sina höga vinstmarginaler även om de inte höjer priserna. Simuleringarna visade samma resultat för användare som köper från icke-samarbetsvilliga producenter. Tullarna skulle med all säkerhet påverka användarnas lönsamhet, men en omdirigering av inköpen för att öka andelen för unionsindustrin eller exportörerna med lägre tullar, däribland Hubei, skulle mildra effekterna ytterligare.

(135)

När det gäller Deretil skulle åtgärderna, på grund av företagets måttliga vinstmarginal, påverka lönsamheten avsevärt och leda till förlust om tullar hade införts i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen. Kommissionen medgav att amoxicillin, som Deretil påpekade, ingår i förteckningen över kritiska läkemedel för vilka kontinuerlig försörjning prioriteras (14). Eftersom Deretil är den enda producenten av amoxicillinprekursorn och en av två producenter av amoxicillin i unionen är det viktigt att företagets sunda lönsamhet och försörjningstrygghet inte äventyras.

(136)

Kommissionen gjorde därefter en simulering av Deretils lönsamhet om tullar på exporten från Kina hade införts i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Deretils lönsamhet skulle även påverkas av åtgärderna enligt artikel 7.2, men i det scenariot skulle Deretil förbli lönsamt även om företaget hade tvingats köpa från icke-samarbetsvilliga exportörer. Kommissionen analyserade dessutom försörjningskällan och kvalitetsklasserna för den oxoättiksyra som Deretil använde och drog slutsatsen att företaget skulle kunna köpa en större andel av oxoättiksyran från unionsindustrin och de samarbetsvilliga exporterande producenterna och därmed avsevärt mildra åtgärdernas verkningar på företagets lönsamhet.

7.1.5.   Slutsats om unionens intresse enligt artikel 7.2b i grundförordningen

(137)

I skälen 296 och 297 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att det låg i unionens intresse att fastställa tullbeloppet i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen och fastställa nivån på de provisoriska tullarna på grundval av dumpningsnivån.

(138)

Analysen av användarnas inlagor efter införandet av provisoriska åtgärder visade att även om införandet av åtgärder i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen sannolikt inte skulle leda till betydande negativa konsekvenser för alla övriga användare, skulle en sådan tullnivå allvarligt påverka Deretils lönsamhet och leda till förlust för företaget. Analysen visade även att Deretil skulle förbli lönsamt om tullarna hade tillämpats i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(139)

På grundval av detta vägde kommissionen noggrant alla faktorer och kunde inte dra slutsatsen att det låg i unionens intresse att fastställa tullbeloppet i enlighet med artikel 7.2a, det vill säga det låg inte i unionens intresse att fastställa nivån på åtgärderna till dumpningsnivån med tanke på den oproportionerligt negativa inverkan som detta sannolikt skulle få på unionsföretagens leveranskedjor.

(140)

Kommissionen bekräftade därför att åtgärderna borde fastställas i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(141)

Efter att ha bedömt unionens intresse i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(142)

I skäl 299 i förordningen om provisorisk tull förklaras att den enda producenten av oxoättiksyra i unionen ingav klagomålet, samarbetade fullt ut i undersökningen och uttryckte sitt intresse för införandet av åtgärder.

(143)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftas skälen 299–302 i förordningen om provisorisk tull.

(144)

Eftersom inga synpunkter inkommit från importörer och handlare i unionen bekräftas skälen 303 och 304 i förordningen om provisorisk tull.

(145)

Såsom anges i avsnitt 7.1.3 i den här förordningen upprepade användarna Trade Corporation, Deretil och Jaer sina farhågor angående klagandens begränsade produktionskapacitet och tillgången på tillräckliga mängder oxoättiksyra i unionen.

(146)

Trade Corporation och Deretil motsatte sig antagandet av åtgärderna. Dessutom lämnade Nouryon, Trade Corporation, Deretil, Jaer och Brüggemann även synpunkter angående effekterna på deras lönsamhet och konkurrenskraft (se även avsnitt 7.1.4).

(147)

När det gäller påståendena om kapacitet och lönsamhet behandlar kommissionen dessa påståenden i skäl 80 i den här förordningen. Såsom anges i avsnitt 7.1.4 i denna förordning skulle dessutom alla användare förbli lönsamma om slutgiltiga antidumpningstullar i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen skulle tillämpas, även om de måste göra inköp från icke-samarbetsvilliga producenter. Om produktionen skulle avbrytas antingen i unionsindustrin eller hos Hubei – den exporterande producenten med lägre tullar – skulle användarna följaktligen fortfarande ha tillgång till andra försörjningskällor som alternativ till unionsindustrin. Påståendena om lönsamhet, konkurrenskraft, kapacitet och tillgänglighet avvisas därför.

(148)

Efter införandet av provisoriska åtgärder begärde Jaer att den typ av oxoättiksyra som företaget använder för att producera gödselmedel skulle undantas från produktdefinitionen. Företaget hävdade att det inte kunde köpa in tillräckligt stora kvantiteter av denna kvalitet från unionsindustrin.

(149)

För att bedöma en begäran om undantag för produktdefinitionen måste kommissionen undersöka i) produkttypernas grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper, ii) deras slutanvändning och utbytbarhet, iii) slutanvändarnas uppfattning, iv) tullarnas inverkan på användaren, v) alternativa försörjningskällor och vi) undantagets inverkan på tullarna. Eftersom Jaer lämnade in sin begäran efter tidsfristen för att lämna in invändningar mot produktdefinitionen kunde kommissionen inte beakta begäran, eftersom den inte kunde genomföra analysen för att bevilja eller avslå undantaget för denna produktdefinition.

(150)

Efter införandet av provisoriska åtgärder begärde Deretil undantag för slutanvändning enligt artikel 254 i unionens tullkodex (15) för användningen av oxoättiksyra vid framställningen av antibiotikaprekursorn D-alfaparahydroxifenylglycinmetylester (metylester) och antibiotisk amoxicillin.

(151)

Efter att ha analyserat den bevisning och de synpunkter som lämnats av Deretil fastställde kommissionen att det inte fanns några skäl att bevilja undantag för slutanvändning, eftersom Deretil inte krävde en särskild kvalitet av oxoättiksyra, utan kunde köpa från unionsindustrin och alla exporterande producenter i Kina. Som förklaras i skälen 136 och 147 i den här förordningen är införandet av åtgärder dessutom förenligt med artikel 7.2, och Deretil skulle därför förbli lönsamt även om företaget skulle göra inköp från icke-samarbetsvilliga producenter i Kina.

(152)

Brüggemann upprepade sin begäran om undantag för slutanvändning enligt artikel 254 i unionens tullkodex, vilken företaget lämnade in redan i det preliminära skedet (se skäl 24 i förordningen om provisorisk tull). Brüggemann lämnade ytterligare uppgifter om den typ av oxoättiksyra som företaget köpte från Kina och hävdade, i motsats till kommissionens slutsatser i förordningen om provisorisk tull, att den oxoättiksyra som köptes från Kina och den oxoättiksyra som köptes från unionen inte var utbytbar.

(153)

I skälen 25–28 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen skälen till att den inte kunde bevilja Brüggemann undantag för slutanvändning. Kommissionen analyserade de nya uppgifter som företaget lämnade efter införandet av provisoriska åtgärder. Som förklaras i skäl 128 lämnade Brüggemann inte ut några särskilda uppgifter om den typ av oxoättiksyra som företaget köper från Kina, och därför kunde unionsindustrin inledningsvis inte uppge om den hade möjlighet att leverera denna kvalitet eller inte. Kommissionen avvisade därför begäran om undantag för slutanvändning.

(154)

Kommissionen drog därför slutsatsen att de begäranden som lämnades in av Deretil och Brüggemann, om de hade beviljats, skulle motsvara en betydande del av unionens totala förbrukning av oxoättiksyra (13–18 % för Deretil och 3–5 % för Brüggemann). Om undantagen hade beviljats skulle därför åtgärdernas effektivitet när det gäller att skydda unionsindustrin ifrågasättas.

(155)

Som förklaras i skälen 158–163 kunde Brüggemans begäran emellertid nu godtas.

(156)

Efter införandet av provisoriska åtgärder hävdade Trade Corporation att införandet av antidumpningstullar på oxoättiksyra skulle påverka priset på gödselmedel, vilket skulle leda till ökade kostnader för jordbruksproduktionen och därmed till högre livsmedelspriser för konsumenterna. Deretil påstod på liknande sätt att ökningen av priset på oxoättiksyra skulle öka priset på antibiotikaprekursorer som produceras i unionen och därmed öka priset på antibiotika, vilket skulle påverka EU:s konsumenter, särskilt de med lägre inkomst. Eftersom ingen styrkande bevisning lämnades in avvisas påståendena.

(157)

Som framgår av användarnas inlagor är oxoättiksyra en viktig mellanprodukt för unionsindustrin i allmänhet och för produktionen av antibiotika i synnerhet. I sina senaste lagstiftningsförslag (16) , (17) har kommissionen konstaterat att bristen på läkemedel kan bero på störningar i leveranskedjan och sårbarheter som påverkar tillgången på viktiga ingredienser och komponenter, vilka kommissionen har försökt att åtgärda för att öka läkemedelssektorns motståndskraft. Om den enda producenten av oxoättiksyra i unionen skulle försvinna till följd av den dumpade importen skulle läkemedelssektorns sårbarhet öka, eftersom den skulle bli helt beroende av långa leveranskedjor, vilka har störts vid flera tillfällen under de senaste åren, t.ex. på grund av olyckor i Suezkanalen eller konflikter i Röda havet. En nedläggning av produktionen av oxoättiksyra i unionen skulle dessutom leda till att unionen blir beroende av import från Kina, eftersom det inte finns någon alternativ källa, vilket skulle äventyra unionens strategiska oberoende inom en avgörande sektor (18). I stället kommer införandet av åtgärder på de föreslagna nivåerna att skydda produktionen av oxoättiksyra, förhindra en omfattande skada för industrin i senare led och därmed minska beroendet av utländska leveranskedjor.

(158)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Brüggemann att kommissionens avslag på företaget begäran om undantag för slutanvändning var omotiverat. Företaget hävdade att ett sådant undantag var motiverat i det aktuella fallet, eftersom undantaget för slutanvändning vid produktionen av formaldehydfria svavelbaserade reduktionsmedel inte skulle minska tullarnas effektivitet. Brüggeman hävdade att företagets import från Kina och dess sammanlagda efterfrågan på oxoättiksyra utgjorde en försumbar andel av förbrukningen i EU. Dessutom visade Brüggeman att oxoättiksyra stod för en betydande andel av kostnaderna vid produktionen av formaldehydfria svavelbaserade reduktionsmedel och att företaget inte kunde byta leverantör.

(159)

I det preliminära skedet hade Brüggemann inte lämnat ut några särskilda uppgifter om den typ av oxoättiksyra som företaget köpte från Kina, och unionsindustrin kunde därför inte uppge om den kunde tillhandahålla motsvarande kvalitet eller inte. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter offentliggjorde Brüggemann emellertid ett intervall (järnhalt (Fe) ≥ 10 och ≤ 20 ppm) för den specifika järnhalten i den typ av oxoättiksyra som företaget köpte från Kina, varefter företaget upprepade påståendena att den oxoättiksyra som kom från Kina och den som kom från unionen inte var utbytbar och att företaget endast kunde köpa denna produkt från en specifik kinesisk leverantör, i motsats till kommissionens slutsatser i förordningen om provisorisk tull.

(160)

Efter att denna inlaga ingetts av Brüggemann hävdade Weylchem att företaget kunde producera den typ av oxoättiksyra för vilken undantaget för slutanvändning begärdes. Kommissionen konstaterade emellertid att bevisningen inte bekräftade att detta faktiskt var fallet. Under alla omständigheter erinrade kommissionen om att den fortfarande skulle kunna dra slutsatsen att ett undantag för slutanvändning var lämpligt om omständigheterna i ärendet gav stöd till beviljandet av ett undantag för slutanvändning, även om andra leverantörer skulle kunna producera denna mycket specifika typ av oxoättiksyra.

(161)

Weylchem hävdade även att Brüggemanns begäran borde avslås eftersom den hade lämnats in efter den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande för att lämna synpunkter på produktdefinitionen. Kommissionen klargjorde att denna tidsfrist gällde synpunkter på den faktiska produktdefinitionen (inklusive den berörda produkten och den likadana produkten), vilka måste behandlas i ett tidigt skede av förfarandet på grund av potentiella konsekvenser för undersökningens omfattning. Å andra sidan gällde Brüggemanns begäran ett undantag för slutanvändning mot bakgrund av den eventuella tillämpningen av åtgärder. En sådan begäran lämnades in i god tid under förfarandet före det preliminära skedet. Efter det preliminära avslaget på sin begäran inkom Brüggemann i vederbörlig ordning med ytterligare synpunkter och bevis till stöd för sin ursprungliga begäran i detta senare skede av förfarandet. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(162)

Slutligen uppgav Weylchem att företaget befarade att andra användare och importörer i unionen skulle kunna undersöka riskerna med att importera enligt samma system och därmed kringgå åtgärderna genom felaktiga deklarationer. Kommissionen påpekade att ett undantag för slutanvändning inte är företagsspecifikt, utan avser en specifik slutanvändning. Undantaget kan därför åberopas av vilket företag som helst, så länge den importerade produkten används för produktion av formaldehydfria svavelbaserade reduktionsmedel och har en halt av järn (Fe) på ≥ 10 och ≤ 20 ppm. Undantaget för slutanvändning genomförs och övervakas av medlemsstaternas tullmyndigheter, vilka säkerställer att import för andra användningsområden inte kommer att omfattas av undantaget och att gällande antidumpningstullar betalas. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(163)

På denna grund och mot bakgrund av de synpunkter som lämnades av Brüggemann efter utlämnandet av uppgifter, så som förklaras i skäl 159, drog kommissionen slutsatsen att Brüggemanns begäran om undantag för slutanvändning av oxoättiksyra som används vid produktion av formaldehydfria svavelbaserade reduktionsmedel och har en halt av järn (Fe) på ≥ 10 och ≤ 20 ppm bör godtas. Eftersom de omständigheter som motiverade beviljandet av undantaget för slutanvändning rådde redan långt innan de provisoriska antidumpningsåtgärderna infördes drog kommissionen vidare slutsatsen att undantaget bör tillämpas retroaktivt fram till införandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna.

(164)

Deretil höll inte med om kommissionens slutsats att Deretil skulle förbli lönsamt efter införandet av antidumpningstullarna. Deretil instämde inte heller i kommissionens slutsats att det inte fanns något skäl att bevilja undantaget för slutanvändning. Företaget hävdade att skälen till detta avslag, det vill säga i) att Deretil inte behövde oxoättiksyra av en särskild kvalitet, ii) att företaget skulle kunna köpa från unionsindustrin och alla exporterande producenter i Kina och iii) att Deretil skulle förbli lönsamt även om företaget skulle köpa produkter från icke-samarbetsvilliga producenter i Kina, var ogrundade och otillräckliga. När det gäller det första skälet hävdade Deretil att företaget hade grundat sitt påstående på motiverade ekonomiska argument och argument för slutanvändning och att kommissionens hänvisning till en ”särskild kvalitet” därför inte hade någon grund. När det gäller det andra och tredje skälet uppgav Deretil att företaget skulle hamna i en extremt sårbar situation om inget undantag för slutanvändning beviljas för produktionen av metylester.

(165)

Dessa argument kunde emellertid inte ändra kommissionens slutsatser av följande skäl. För det första hänvisade Deretil i sin begäran om undantag för slutanvändning till en standardkvalitet av oxoättiksyra som produceras i tillräckliga mängder av unionsindustrin. För det andra visade kommissionens simulering av åtgärdernas verkningar för Deretil att företaget skulle förbli lönsamt även om produkten kom från icke-samarbetsvilliga producenter i Kina. När kommissionen simulerade åtgärdernas verkningar tog den hänsyn till unionsindustrins prisökningar, i motsats till Deretils påstående att denna parameter inte hade tagits med. För det tredje är Deretil en stor användare och den största importören av oxoättiksyra i unionen, och produktionen av antibiotika är ett av de viktigaste användningsområdena för oxoättiksyra. Att bevilja undantag för slutanvändning för produktionen av antibiotika skulle således påverka åtminstone [13–18 %] av marknaden och avsevärt undergräva åtgärdens effektivitet.

(166)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod Jaer att varken företagets begäran om undantag från produktdefinitionen eller dess begäran om undantag för slutanvändning hade bedömts på ett meningsfullt sätt av kommissionen.

(167)

Kommissionen vidhöll sin ståndpunkt att undantaget från produktdefinitionen hade begärts efter tidsfristens utgång. När det gäller Jaers begäran om att bevilja undantag för slutanvändning för den oxoättiksyra av hög kvalitet som används vid produktionen av kelaterade gödselmedel konstaterade kommissionen dessutom följande: För det första kunde oxoättiksyra av hög kvalitet köpas från unionsindustrin, vilket Jaer tidigare hade gjort. Jaer hade inte svarat på frågeformuläret för användare och hade inte lämnat ut den exakta kvalitet på oxoättiksyra som företaget behövde. Unionsindustrin kunde därför inte svara på frågeställningen, och kommissionen kunde inte bekräfta slutsatsen att Jaer skulle få problem med att köpa in tillräckliga kvantiteter från unionsindustrin. För det andra undersökte kommissionen företagets lönsamhet efter införandet av åtgärderna och drog slutsatsen att det skulle förbli lönsamt. För det tredje står produktionen av kelaterade gödselmedel för cirka 30 % av importen och för en tredjedel av unionens förbrukning av oxoättiksyra, varav Jaers förbrukning utgör den största delen. Även om undantaget endast skulle åberopas av Jaer för produktionen av gödselmedel skulle det därför påverka [20–25 %] av marknaden och avsevärt undergräva åtgärdernas effektivitet. Därför avvisades Jaers begäran.

(168)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade AEFA att de föreslagna antidumpningstullarna skulle medföra en betydande ökning av produktionskostnaden för järnkelater, vilken skulle behöva överföras längs kedjan mellan tillverkare – industri – distributör – jordbrukare. Detta skulle leda till oöverkomliga priser på kelat för de olika kommersiella aktörerna och en minskad konkurrenskraft, inte bara för kelatproducenterna utan även för många spanska och europeiska användare. Det sistnämnda förhållandet skulle i sin tur möjliggöra och underlätta inträdet av icke-europeisk konkurrens på en marknad där märkningen ”Spanien och Europa” är allmänt erkänd och uppskattad för sin teknik. AEFA hävdade även att det redan fanns begränsningar i tillgången på en råvara till en prekursor för olika produkter, däribland amoxicillin och vanillin, som för närvarande inte finns i tillräckliga volymer på unionsmarknaden. AEFA begärde därför undantag för slutanvändning vid användning inom jordbruket och restriktioner för färdigbearbetade järnkelater från Kina för att mildra den konkurrensnackdel som skulle uppstå.

(169)

Begäran om undantag för slutanvändning för jordbruksändamål styrktes inte av verifierbara uppgifter till stöd för ett sådant undantag. Att införa restriktioner för färdigbearbetade järnkelater från Kina faller dessutom utanför räckvidden för detta förfarande. Därför avvisades dessa påståenden.

(170)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Weylchem, vid sidan av sina synpunkter på Brüggemanns begäran om undantag för slutanvändning, att kinesisk oxoättiksyra sedan inledandet av denna undersökning har förts in på unionsmarknaden till priser som ytterligare underskrider de nivåer som fastställdes för unionsindustrin under undersökningsperioden. Företaget påstod att kommissionen hade beslutat att inte införa retroaktiva tullar på importen från Kina av politiska snarare än ekonomiska skäl, eftersom det inte rådde några tvivel om att importen från Kina hade ökat efter registreringen av importen, särskilt i förhållande till förbrukningen i unionen.

(171)

Kommissionen erinrade om att analysen i skälen 191–195 nedan, vilken lämnades ut till Weylchem i det slutliga utlämnandet, baserades på de rättsliga kraven i artikel 10.4 i grundförordningen för det retroaktiva uttaget av tullar, vilka inte uppfylldes i detta särskilda förfarande. Därför avvisades detta påstående.

(172)

Efter det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Jaer att företagets begäranden om undantag från produktdefinitionen och undantag för slutanvändning inte hade behandlats på ett korrekt sätt och upprepade båda begärandena.

(173)

Kommissionen förklarade i skälen 166 och 167 ovan att begäran om undantag från produktdefinitionen hade lämnats in mycket sent under förfarandet, varför Jaers begäran om undantag för slutanvändning hade avslagits.

(174)

Trade Corporation upprepade sitt påstående att kommissionen inte hade visat något orsakssamband mellan den påstått dumpade importen från Kina och unionsproducenternas förluster, och framhöll att unionsindustrins koncentration till en enda producent kanske inte var representativ i ett bredare industrisammanhang och att externa faktorer som energikrisen inte hade beaktats i tillräckligt hög grad. Trade Corporation hävdade även att införandet av slutgiltiga tullar skulle skapa ett faktiskt monopol för den enda unionsproducenten och därmed äventyra både försörjningstryggheten och motståndskraften.

(175)

Kommissionen höll inte med, vilket förklaras i skäl 93. I avsaknad av ytterligare argument eller bevisning avvisades detta påstående.

(176)

Hubei hävdade att företaget kunde producera den typ av oxoättiksyra som undantaget för slutanvändning begärdes för och att andra producenter av oxoättiksyra, däribland klaganden, också kunde producera den. Företaget invände därför mot beviljandet av undantaget för slutanvändning.

(177)

Som förklaras ovan i skäl 162 är ett undantag för slutanvändning inte företagsspecifikt, utan gäller när produkter importeras för att användas vid produktionen av en viss produkt i senare led. Det faktum att flera exporterande producenter kan producera en viss produkttyp är irrelevant för kommissionens beslut. Detta påstående avvisades därför.

(178)

På grundval av ovanstående bekräftar kommissionen sin slutsats i skäl 314 i förordningen om provisorisk tull att det inte finns några tvingande skäl till att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder beträffande importen av oxoättiksyra med ursprung i Kina.

(179)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(180)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(181)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Guangdong Joy Chemical, Inner Mongolia Tianyuda Biological Technology, Jinyimeng Group, Deretil och Jaer att de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet hade samarbetat fullt ut med kommissionen under hela denna undersökning och att kommissionens val att utesluta dem från urvalet inte borde ha lett till införandet av en tull som överskred den tullsats som tillämpades på den producent/exportör som hade den högsta antidumpningstullen bland de samarbetsvilliga företagen. De berörda parterna hävdade att kommissionen hade tillämpat artikel 9.6 i grundförordningen på ett inkonsekvent sätt.

(182)

Kommissionen klargjorde att den följde artikel 9.6 i grundförordningen, där det föreskrivs att den antidumpningstull som tillämpas på import från exportörer som inte omfattas av undersökningen inte får överstiga den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för parterna i urvalet. Den slutgiltiga antidumpningstullen beräknades inte som ett vägt genomsnitt av de enskilda antidumpningstullsatserna, utan de genomsnittliga dumpnings- och skademarginalerna beräknades först, och därefter tillämpades regeln om lägsta tull. I det aktuella fallet baserades den antidumpningstull som tillämpades på import från samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet på den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de exporterande producenter som ingick i urvalet, vilket är helt förenligt med artikel 9.6 i grundförordningen. Påståendet avvisades.

(183)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de som uttryckligen anges, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som tillämpas på ”all övrig import med ursprung i Kina”.

(184)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (19). Begäran måste innehålla all relevant information som visar att ändringen inte inverkar på företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(185)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga vid uppvisandet av en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Om ingen sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Folkrepubliken Kina”.

(186)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(187)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(188)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för all övrig import från Folkrepubliken Kina inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(189)

Exporterande producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande producenten bör kunna styrka att i) företaget inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, ii) företaget inte är närstående någon exporterande producent som gjorde detta, och iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(190)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(191)

Såsom anges i avsnitt 1.2 beslutade kommissionen att importen av den undersökta produkten skulle registreras.

(192)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in genom registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda.

(193)

Kommissionens analys visade inte någon ytterligare betydande ökning av importen utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden enligt artikel 10.4 d i grundförordningen. För denna analys jämförde kommissionen den genomsnittliga månatliga importvolymen av den berörda produkten under undersökningsperioden, vilken uppgick till 1 309 ton, med den månatliga genomsnittliga importvolymen under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den sista hela månaden före införandet av provisoriska åtgärder (augusti 2024–februari 2025), vilken uppgick till 1 306 ton.

(194)

Vid en annan jämförelse mellan den genomsnittliga månatliga importvolymen av den berörda produkten under undersökningsperioden och den månatliga genomsnittliga importvolymen under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den månad då de provisoriska åtgärderna infördes (augusti 2024–mars 2025) kunde ingen ytterligare betydande ökning konstateras.

(195)

På denna grund drog kommissionen slutsatsen att de villkor som anges i artikel 10.4 i grundförordningen för retroaktiv tillämpning av den slutgiltiga antidumpningstullen inte var uppfyllda.

(196)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (20) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(197)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.