Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2043 av den 10 oktober 2025 om struktur, tekniska detaljer och förfarande vid inlämning av belägg för klimatförändringarnas konsekvenser och förskjutningseffekter på organogena jordar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841

(1)

Genom förordning (EU) 2018/841 ges medlemsstaterna rätt att kompensera för särskilda extra utsläpp och minskande upptag. I enlighet med den förordningen måste sådana utsläpp och upptag kunna tillskrivas antingen långsiktiga konsekvenser av klimatförändringarna som leder till extra utsläpp eller minskande sänkor som ligger utanför medlemsstaternas kontroll och som inte kan betecknas som naturliga störningar, eller tidigare förvaltningsmetoders förskjutningseffekter i medlemsstater med en exceptionellt stor andel organogena jordar på den brukade markarealen.

(2)

I enlighet med artikel 13b.8 i förordning (EU) 2018/841 bör ariditet betraktas som en miljöegenskap som gör det möjligt att identifiera områden som påverkas av klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser. Analyser av förändringar i förhållandet mellan behov av vatten och tillgång till vatten under långa tidsperioder bör därför baseras på ariditetsindexet. De biotiska regionernas geografiska fördelning och den brukade markens produktivitet har ett nära samband med ariditet. Eftersom ariditetsindexet omfattar kärnvariablerna ”nederbörd” och ”potentiell evapotranspiration” och inte tar hänsyn till lokala effekter av mänsklig verksamhet, är det ett tillförlitligt verktyg för att analysera förändringar i förhållandet mellan behov av vatten och tillgång till vatten under långa tidsperioder.

(3)

Områden som har gått från att klassificeras som fuktiga eller mindre fuktiga till att klassificeras som halvtorra, torra eller extremt torra enligt beskrivningen i FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, eller områden som klassificeras som halvtorra, torra eller extremt torra och där ariditetsindexet har sjunkit, drabbas av begränsningar till följd av vattenbrist. Ökad vattenbrist kan resultera i förändringar som kännetecknas av ett glesare vegetationstäcke, lågt organiskt kolinnehåll i marken, bristfällig jordstruktur, minskad biologisk mångfald i marken och betydande markerosion. Denna utveckling minskar både markens kapacitet att binda koldioxid och dess klimatresiliens. Ett område som har genomgått en sådan förändring bör därför betraktas som ett område som påverkas av klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser.

(4)

I syfte att göra det möjligt att använda data av potentiellt högre kvalitet som stöds av forskarsamhället bör medlemsstaterna tillåtas använda andra index än ariditetsindexet för att fastställa vilka områden som påverkas av klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser, förutsatt att de påvisar ett samband mellan klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser och en minskad koldioxidbindningskapacitet.

(5)

I forskarvärlden beskrivs enligt gängse praxis naturfenomen som motsvarar eller ligger över den 85:e percentilen i en fördelning som exceptionella. Andelen organogena jordar på en medlemsstats brukade markareal bör därför betraktas som exceptionellt hög jämfört med unionsgenomsnittet när den motsvarar eller ligger över den 85:e percentilen i frekvensfördelningen för sådana andelar i samtliga medlemsstater.

(6)

Förskjutningseffekter på organogena jordar från tidigare förvaltningsmetoder, såsom dränering eller beskogning av torvmarker, kan påskynda försämringen av organogena jordar och därmed på lång sikt generera utsläpp från mark som leder till mindre resilienta ekosystem. Områden som visar tecken på negativa följdverkningar av sådana tidigare förvaltningsmetoder bör därför också betraktas som områden som påverkas av förskjutningseffekter.

(7)

För att bevara förordning (EU) 2018/841 intakt och inte undergräva medlemsstaternas insatser för att uppnå de mål för 2030 som fastställs i den förordningen bör de medlemsstater som vill utnyttja den ytterligare kompensation som anges i den förordningen lägga fram bevis för de åtgärder som de har vidtagit för att förbättra klimatprestandan i de drabbade områdena, både när det gäller begränsning av klimatförändringarna och klimatresiliens. Politiska åtgärder av detta slag är en förutsättning för att flexibilitetsmekanismen ska kunna utnyttjas. När det gäller klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser bör den berörda medlemsstatens insatser därför omfatta hållbara markförvaltningsmetoder och -tekniker, och när det gäller tidigare förvaltningsmetoders förskjutningseffekter på organogena jordar bör insatserna inbegripa hantering av grundvattennivån eller motsvarande förvaltningsmetoder som minimerar förskjutningseffekternas negativa följdverkningar, samtidigt som hänsyn tas till de drabbade områdenas resiliens.

(8)

Extra utsläpp eller minskande sänkor bör beläggas genom jämförelse. För att omfattningen, uttryckt i ton CO2-ekvivalenter, av klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser eller av tidigare förvaltningsmetoders förskjutningseffekter på organogena jordar ska framgå, bör det drabbade området jämföras med ett icke drabbat område med samma grundläggande egenskaper, till exempel vad gäller storlek, markanvändning, klimat, terräng och jordart.

(9)

Eftersom både klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser och tidigare förvaltningsmetoders förskjutningseffekter på organogena jordar fordrar att den negativa utvecklingen vad gäller upptag på land vänds, bör belägg för sådana insatser läggas fram i början av fullgörandeperioden 2026–2030.

(10)

För att säkerställa överensstämmelse med de växthusgasinventeringar som måste lämnas in enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (2), bör de uppgifter som används för att motivera storleken på kompensationen för de extra utsläppen och de minskande upptagen uppfylla de normer för transparens, korrekthet, konsistens, jämförbarhet och fullständighet som tillämpas på de granskningar av växthusgasinventeringar som utförs i enlighet med artikel 38 i den förordningen.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.

(1)

ariditetsindex: förhållandet mellan nederbörd och potentiell evapotranspiration.

(2)

ariditetsklass: någon av följande kategorier för klassifikation av områden enligt ariditetsindexet:

(3)

organogen jord: jord som uppfyller antingen den definition som bygger på de godkända nationella normer som används för rapportering enligt Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) eller, om sådana normer saknas, de kriterier som förtecknas i 2006 års riktlinjer från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) (bilaga 3A.5. ”Default climate and soil classifications”, kapitel 3 i volym 4).