Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2153 av den 22 oktober 2025 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av huvudlösa skruvar med ursprung i Folkrepubliken Kina och uttag av den slutgiltiga antidumpningstullen på registrerad import av huvudlösa skruvar med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 17 oktober 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av huvudlösa skruvar (skruvar) med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 2 september 2024 av European Industrial Fasteners Institute (klaganden eller EIFI). Klagomålet ingavs för unionens skruvindustris räkning i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/141 (registreringsförordningen) (3).

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 19 maj 2025 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Inga synpunkter på beräkningarnas riktighet inkom.

(5)

Den 16 juni 2025 införde kommissionen provisoriska antidumpningstullar på import av huvudlösa skruvar med ursprung i Folkrepubliken Kina genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1189 (4) (förordningen om provisorisk tull).

(6)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts lämnade följande parter synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull:

(7)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta, och importören Pretec AB hördes.

(8)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. För att komma fram till de slutgiltiga undersökningsresultaten beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av huvudlösa skruvar med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta, och EIFI och EFDA hördes.

1.5.   Synpunkter på inledandet

(10)

Inga synpunkter på inledandet inkom. Slutsatsen i skäl 6 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(11)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade EIFI att inte alla kinesiska exporterande producenter som gav sig till känna under stickprovsförfarandet var faktiska producenter av huvudlösa skruvar.

(12)

Även om kommissionen redan hade uteslutit vissa av de företag som hade gett sig till känna och konstaterats inte vara faktiska exporterande producenter från förteckningen i bilagan till förordningen om provisorisk tull utförde den ytterligare kontroller för att bemöta EIFI:s skrivelse. Kommissionen bad alla samarbetsvilliga kinesiska företag att lämna in sin verksamhetslicens och sina stadgar och vid behov ytterligare bevisning som visade att de var faktiska exporterande producenter av den berörda produkten. De företag som inte svarade informerades om att kommissionen ansåg att underlåtenheten att svara motsvarade bristande samarbete i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Förteckningen över samarbetsvilliga exporterande producenter reviderades i enlighet med detta.

(13)

Inga andra synpunkter inkom på stickprovsförfarandet. Slutsatserna i skälen 7–16 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2023 till och med den 30 juni 2024 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(15)

Den produkt som är föremål för undersökning är skruvar och bultar, även med tillhörande muttrar eller underläggsbrickor, utan huvud, av järn eller stål (annat än rostfritt stål), oavsett draghållfasthet, med undantag av träskruvar med sexkanthuvud och andra träskruvar, skruvkrokar och skruvöglor, självgängande skruvar samt skruvar och bultar för att fästa järnvägsmateriel.

(16)

Den berörda produkten är den produkt som är föremål för undersökning med ursprung i Kina och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7318 15 42 och 7318 15 48 .

(17)

En importör, Pretec AB, hävdade att varmförzinkade stänger för strukturell infrastruktur med en längd på 5,8 meter borde undantas från produktdefinitionen i denna undersökning eftersom de utgjorde en separat produkt av följande skäl:

(18)

När det gäller de kemiska och fysikaliska särskiljande egenskaperna noterade kommissionen att varmförzinkning faktiskt skapar en tjockare zinkbeläggning (45–215 μm) jämfört med elektroplätering (5–20 μm). Förzinkningens tjocklek och längden på stängerna för strukturell infrastruktur ansågs dock återspegla produktens specifika användningsområde och omfattas av samma produktdefinition, snarare än en annan produkt.

(19)

När det gäller påståendena om tekniska egenskaper och slutanvändning konstaterade kommissionen att stänger för strukturell infrastruktur användes i samma sektorer som andra huvudlösa skruvar, särskilt i byggsektorn, och därför direkt konkurrerade med andra huvudlösa skruvar i denna sektor.

(20)

Dessutom visar den bevisning som EIFI lagt fram en befintlig produktionskapacitet för förzinkning på mellan 100 000 och 300 000 ton/år och en produktion av stänger på upp till sex meter på mellan 50 000 och 150 000 ton/år i unionen. Kommissionen konstaterade att det finns andra produktionsmetoder för att skydda stål mot korrosion, särskilt i nordiska klimat.

(21)

Begäran om att undanta varmförzinkade stänger för strukturell infrastruktur med en längd på 5,8 meter avvisades därför.

(22)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Pretec att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade beaktat hela omfattningen av den vetenskapliga, tekniska och regleringsmässiga bevisning som Pretec lagt fram till stöd för den särskiljande karaktären hos stänger för strukturell infrastruktur, och att kommissionen därför borde ompröva och bifalla Pretecs begäran om att dessa skulle undantas. Avsaknaden av genomförbara alternativ i unionen och den bristfälliga motiveringen till produktklassificeringen var ytterligare motiv till att stänger för strukturell infrastruktur skulle undantas från produktdefinitionen.

(23)

Pretec hävdade särskilt följande:

(24)

Kommissionen noterade att det i definitionen av den undersökta produkten i klagomålet uttryckligen angavs att korrosionsskyddande beläggningar, inbegripet varmgalvanisering, är relevant för produkter som används i utomhusbyggnationer, broar och nyttokonstruktioner som utsätts för hårda miljöer såsom fukt, salt och extrema väderförhållanden. I klagomålet konstaterades vidare att trots den specifika galvaniseringsprocessen för stänger för strukturell infrastruktur är dessa funktionellt och tekniskt anpassade till de produkter som omfattas av föreliggande undersökning.

(25)

Kommissionen betonade att klagomålet omfattade olika standarder (ISO, EN, DIN) med definitioner av mekaniska specifikationer och materialspecifikationer för stålskruvar, däribland ISO 898, som reglerar stålets mekaniska egenskaper. Pretec lyfte fram ISO-standarder som ISO 10684 och ISO 1461 för stänger för strukturell infrastruktur, men i dessa fastställs inte någon separat produktkategori. En särskild ISO-standard visar endast att stänger för strukturell infrastruktur utgör en icke-standardiserad variant av skruvar utan huvud, inte en i grunden annorlunda produkt för denna undersöknings syfte. Kommissionen konstaterade vidare att Pretecs argument om tekniska krav såsom slagstyrka (27 joule vid – 20 °C) och överensstämmelse med korrosivitetsklasserna C3–C5 ligger i linje med den mer övergripande räckvidden för undersökningen, eftersom dessa kriterier är förenliga med de allmänna principer för korrosionsbeständighet och mekaniska prestanda som beskrivs i klagomålet.

(26)

Produktdefinitionen i denna undersökning omfattar gängade stänger och skruvar utan huvud, inbegripet sådana som utformats för specialiserade tillämpningar, förutsatt att de har överlappande fysiska, tekniska och funktionella egenskaper. Förekomsten av bindande tekniska specifikationer för specifika projekt (t.ex. AMA Anläggning, krav från Vattenfall och Svenska Kraftnät) innebär inte att stänger för strukturell infrastruktur inte är utbytbara mot andra skruvar utan huvud när de uppfyller likvärdiga prestandakriterier. Kommissionen noterade vidare att stänger för strukturell infrastruktur visserligen kan konkurrera med produkter av rostfritt stål i vissa tillämpningar, men att klagomålet uttryckligen tar upp sådan konkurrens, och att det faktum att rostfritt stål undantagits från undersökningen inte motiverar att stänger för strukturell infrastruktur undantas.

(27)

Kommissionen noterar Pretecs påstående att stänger för strukturell infrastruktur inte är utbytbara mot mindre skruvar utan huvud på grund av skillnader i storlek, bärförmåga och tekniska krav. Dock följer skruvar, oavsett storlek, ofta tekniska standardprinciper och kan ha liknande mekaniska roller (t.ex. lastbärning, fastsättning) i olika tillämpningar om de uppfyller lämpliga hållfasthets- och säkerhetskriterier. Kommissionen hittade inga bevis för att de tekniska specifikationerna för stänger för strukturell infrastruktur kategoriskt sett inte är utbytbara mot andra produkter som omfattas av produktdefinitionen. Pretec hävdade dessutom att unionsproducenterna saknar kapacitet att leverera stänger för strukturell infrastruktur som uppfyller ISO-standarderna, men klagomålets bilagor och vidare inlagor bekräftade förekomsten av produktionskapacitet i unionen för varmgalvaniserade gängade stänger som uppfyller ISO-standarderna och är längre.

(28)

Mot bakgrund av de överväganden som beskrivs ovan drog kommissionen slutsatsen att Pretecs begäran om att undanta stänger för strukturell infrastruktur från denna undersökning är obefogad, och den avvisades därför. Produktdefinitionen, såsom den definieras i klagomålet och dess bilagor (5), omfattar stänger för strukturell infrastruktur på grund av att deras tekniska, funktionella och regleringsmässiga egenskaper överlappar dem för andra skruvar utan huvud.

(29)

Efter införandet av provisoriska åtgärder begärde EIFI att kommissionen skulle inkludera gängade stänger som importerats inom ramen för Taric-nummer 7308 90 98 90 (6) och som används för ankarbultkorgar i undersökningens produktdefinition, eftersom dessa ankarbultkorgar hade felklassificerats. Enligt EIFI skulle en felaktig klassificering medge otillbörlig import av gängade stänger från Kina och undergräva antidumpningsåtgärderna. Enligt EIFI består en ankarbultkorg främst av bultar med hög draghållfasthet (som klassificeras enligt Taric-nummer 7318 15 48 90), två stålplattor (grund- och fördelningsplattor), muttrar, underläggsbrickor och andra mindre komponenter som i nuläget importeras omonterade. Användningen av kod 7308 90 98 90 för att klassificera ankarbultkorgar som tillverkas med gängade stänger skulle därför vara felaktig, eftersom de stänger som nämns i kodens beskrivning inte är kopplingsdelar (såsom gängade stänger) utan snarare vanliga ogängade stänger.

(30)

Produktdefinitionen definierades i tillkännagivandet om inledande. Ankarbultkorgar omfattades inte av klagomålet och unionsindustrin har därför inte tillhandahållit någon bevisning om dumpning och därav följande skada som motiverar en undersökning. Argumentet avvisades därför.

(31)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade EIFI att tullarna borde tillämpas proportionellt på andelen gängade stänger som ingår i produkter som importeras inom ramen för KN-nummer 7308 90 98 (ankarbultkorgar), eftersom dessa gängade stänger omfattas av undersökningen. EIFI klargjorde att ankarbultkorgar, som främst består av gängade stänger, måste klassificeras enligt KN-nummer 7308 90 98 enligt gällande bindande klassificeringsbesked (7). Parten lade därför fram bevisning för att gängade stänger står för huvuddelen av ankarbultkorgens vikt och värde.

(32)

Alternativt, hävdade EIFI, gjorde kommissionen fel när den nekade begäran om att utvidga produktdefinitionen till att omfatta KN-nummer 7308 90 98 , som därför borde införlivas i antidumpningsåtgärderna. Till stöd för detta hänvisade parten till antidumpningsundersökningen om säckar, bärkassar och påsar (8), där produkter som klassificeras enligt KN-nummer som inte ursprungligen omfattades av det relevanta tillkännagivandet om inledande senare ingick i förfarandet.

(33)

Gängade stänger monterade i ankarbultkorgar definierades inte i klagomålet som produkter som är föremål för denna undersökning. Unionsindustrin lade i sig inte fram någon bevisning för dumpning eller skada som var tillräcklig för att motivera en undersökning av gängade stänger monterade i ankarbultkorgar. Dessutom var alla berörda parter skyldiga att lämna uppgifter om produktdefinitionen inom 10 dagar efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande. Ingen sådan begäran lämnades inom tidsfristen och ingen bevisning lades fram för att visa att gängade stänger i ankarbultkorgar borde omfattas av produktbeskrivningen i klagomålet. Följaktligen ingick dessa gängade stänger inte i undersökningen och inga uppgifter gällande dessa (inbegripet importvolymer och priser från det berörda landet, marknadsandelar, övriga relevanta skadeindikatorer, användning i senare led och situation för sådana användare osv.) inhämtades eller analyserades. Vad gäller partens hänvisade till undersökningen om säckar och påsar (9), där produkter som ursprungligen inte var föremål för undersökningen senare lades till på grund av produktbeskrivningen, befanns detta ärende vara annorlunda. I den aktuella undersökningen uppfyllde gängade stänger i ankarbultkorgar inte produktbeskrivningen i klagomålet och omfattades därför inte av undersökningen. Partens påstående avvisades därför.

(34)

En importör (Kohlhage) ansåg att kommissionen borde ta hänsyn till skillnaden mellan olika produkter och produktionsmetoder och hävdade att vissa produkter kräver ytterligare steg, såsom tråddragning, kallformning av bulten, delvis gängning av bulten, bearbetning med maskin för att ge bulten specialegenskaper samt förzinkning. Dessa produkter är mycket dyrare att framställa än de undersökta gängade stängerna och dubbskruvarna, trots att de klassificeras enligt samma tullnummer. Importören hävdade att sådana produkter borde undantas från produktdefinitionen och menade att kommissionen inte tillhandahöll någon jämförelseberäkning eller bevisning om dumpning för dessa olika produkttyper.

(35)

Det faktum att en produkt kan framställas med hjälp av olika tillverkningsprocesser är i sig inte relevant för produktdefinitionen för den undersökta produkten. I detta fall beskrevs de ytterligare produktionssteg som importören hänvisade till redan i det ursprungliga klagomålet. Undersökningen bekräftade dessutom att de importerade produkterna har liknande fysiska och tekniska egenskaper och grundläggande slutanvändning. Särskilda egenskaper som särskiljer de undersökta produkterna (t.ex. beläggning och andra variationer) redovisas redan i de produkttyper som rapporterades av de exporterande producenter som ingick i urvalet, för vilka dumpningsmarginaler beräknas.

(36)

Dessutom gjorde kommissionen en jämförelse mellan produkttyper baserat på produktkontrollnummer, som omfattade de viktigaste egenskaperna per produkttyp och därför gjorde åtskillnad mellan skillnader som är relevanta för de olika produkttypernas kostnader och pris.

(37)

Det finns därför ingen anledning att undanta produkttyper som är betydligt dyrare att framställa från undersökningen. Detta påstående avvisades därför.

(38)

Kommissionen mottog inga synpunkter på förfarandet för fastställande av normalvärdet för detta ärende enligt artikel 2.6a i grundförordningen.

(39)

Kommissionens preliminära slutsatser i skälen 32–44 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därmed.

(40)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftades undersökningsresultaten i avsnitt 3.2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(41)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade Chinafar-koncernen, Junyue, Brother-koncernen och EFDA sina påståenden om att Malaysia borde ha valts som representativt land i stället för Thailand, och hävdade att i) uppgifterna om importen från Malaysia var mer tillförlitliga än uppgifterna om importen från Thailand och att ii) de malaysiska företagen var mer tillförlitliga och representativa jämfört med de thailändska företagen. De detaljerade påståendena återges i avsnitten 3.1.3–3.1.8 nedan.

(42)

Brother-koncernen och EFTA hävdade också att om kommissionen skulle ha gjort en bedömning av miljöskyddsnivån hade detta visat att Thailands resultat var sämre än Malaysias.

(43)

Eftersom kommissionen valde Thailand som lämpligt representativt land var det inte nödvändigt att göra en sådan bedömning i enlighet med artikel 2.6a a sista meningen första strecksatsen i grundförordningen.

(44)

Baserat på det som nämns ovan bekräftas därför kommissionens preliminära slutsatser i skälen 90–149.

(45)

När det gäller kvaliteten på uppgifterna om importen av produktionsfaktorer upprepade Chinafar-koncernen, Junyue, Brother-koncernen och EFDA samma argument som de som lämnades in efter offentliggörandet av de två noteringarna till ärendehandlingarna om källorna för fastställande av normalvärdet och hävdade att kvaliteten på de lättillgängliga importuppgifterna per HS-nummer för Thailand inte var av högre kvalitet än Malaysias, och att Malaysia borde väljas som representativt land i stället. Parterna lade inte fram någon ny bevisning eller några argument till stöd för sina påståenden, varför skälen och slutsatserna i skälen 97–145 i förordningen om provisorisk tull bekräftades och skrivelserna inte beaktades.

(46)

Brother-koncernen och Junyue hävdade att det land som sett till kvantitet importerar mest av de huvudsakliga produktionsfaktorerna bland alla potentiella länder inte bör väljas som representativt land.

(47)

Kommissionen grundade sitt val av representativt land på en balanserad bedömning av förekomsten av relevanta lättillgängliga uppgifter för de huvudsakliga råvarorna, vilket anges i skälen 106–109 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen beaktade inte bara den absoluta importvolymen utan även förekomsten av import från Kina och de länder som finns förtecknade i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (10) och deras inverkan på det genomsnittliga importpriset. Påståendet avvisades därför.

(48)

Dessutom hävdade Brother-koncernen att det faktum att importpriset på råvaror från andra källor till ett land liknade importpriset från Kina inte i sig räcker för att fastställa att detta pris påverkas av importen från Kina. Eftersom alla dessa produktionsfaktorer är stålråvaror som det handlas med i stor utsträckning på världsmarknaden är det vanligt att importpriserna till olika länder eller regioner liknar varandra och är jämförbara.

(49)

För att undvika effekterna av betydande snedvridningar i Kina i ett potentiellt representativt land beaktade kommissionen de möjliga effekterna av importen från Kina till det potentiella representativa landet. En av de faktorer som beaktas är likheten mellan importpriserna från andra källor än Kina. Detta är dock inte ett fristående kriterium, utan det måste beaktas i kombination med alla övriga fakta i ärendet. Kommissionen avvisade detta påstående.

(50)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Brother-koncernen och Junyue att kommissionens val av representativt land baserades på en selektiv tolkning av importstatistiken och att importvolymkriteriet gavs alltför stor vikt. Detta påstående behandlades redan i skälen 47–49 och inga nya argument eller bevis lämnades. Detta påstående avvisades därför.

(51)

Chinafar-koncernen hävdade att den produktionsfaktor som importeras inom ramen för HS-nummer 7213 91 i första hand borde beaktas vid valet av representativt land, eftersom den var den huvudsakliga råvara som användes vid framställningen av den undersökta produkten. Chinafar-koncernen menade att Malaysia borde användas som representativt land eftersom importen från Kina inom ramen för HS-nummer 7213 91 stod för 30 % av Thailands totala import av denna produktionsfaktor, medan den endast utgjorde 9 % av Malaysias totala import.

(52)

Såsom nämns i skäl 126 i förordningen om provisorisk tull var den sammanlagda importen inom ramen för HS-nummer 7213 91 från icke snedvridna källor betydande i samtliga tre länder som ursprungligen valdes ut, och Thailand stod för de största importkvantiteterna i absoluta tal från andra länder än Kina och de länder som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2015/755. För detta HS-nummer var det genomsnittliga importpriset från andra källor i både Thailand och Turkiet omkring 2 % högre än priset på import från Kina och de länder som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2015/755, medan det genomsnittliga importpriset från andra källor till Malaysia var 5 % lägre än priset från Kina och länderna i bilaga I till förordning (EU) 2015/755.

(53)

På grundval av den betydande importvolymen från icke snedvridna källor och den begränsade inverkan som importen från Kina och länderna i bilaga I till förordning (EU) 2015/755 hade på det genomsnittliga importpriset ansåg kommissionen att Thailand var ett tillförlitligt och representativt referensvärde för denna produktionsfaktor. Påståendet avvisades därför.

(54)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade Chinafar-koncernen, Junyue, Brother-koncernen och EFDA sina påståenden att om Thailand skulle behållas som representativt land borde Malaysia användas som referensland för vissa av råvarorna, och att i vilket fall som helst borde importen från Japan till Thailand undantas eftersom den består av särskilda produkter för fordon som inte är representativa för konstruktionen av normalvärdet för den undersökta produkten.

(55)

Brother-koncernen och EFDA hävdade att importpriserna till Thailand för de produktionsfaktorer som kan klassificeras enligt HS-nummer 7213 99 och 7214 99 var otillförlitliga på grund av den stora andelen högt prissatt import från Japan, och därför borde Malaysia, eller alternativt Turkiet, användas som referensland. Brother-koncernen hävdade vidare att importpriset för HS-nummer 7213 99 var betydligt högre än priset för HS-nummer 7213 91 , trots att de två produktionsfaktorerna endast skilde sig åt i fråga om stängernas tvärsnittsdiameter, och var betydligt högre än priset för HS-nummer 7227 90 , som var legerat stål. Det är allmänt känt i branschen att legerat stål normalt sett är dyrare än olegerat stål. Brother-koncernen och EFDA drog liknande slutsatser för HS-nummer 7214 99 när detta jämfördes med HS-nummer 7228 30 .

(56)

För det första förklarade kommissionen redan i skälen 132–134 i förordningen om provisorisk tull varför den inte ansåg att det var lämpligt att undanta import från Japan från beräkningen av referensvärdet. Även om några av de exporterande producenterna i urvalet kanske inte framställde eller sålde skruvar av särskild kvalitet bekräftade kommissionen sin preliminära slutsats att ingen av parterna hade lagt fram bevisning för omfattningen av importen från Japan till Thailand av råvaror avsedda för framställningen av icke-standardskruvar för specialiserade sektorer, som skulle motivera att denna import undantogs från referensvärdena för råvarorna.

(57)

För det andra noterade kommissionen att priserna mellan olika HS-nummer inte kunde anses vara direkt jämförbara på grund av produktmixen inom dessa nummer. Som ett exempel kan nämnas att skillnaden i importpriset mellan HS-nummer 7213 91 och 7213 99 inte var begränsad till tvärsnittsdiametern utan också berodde på ett högre kolinnehåll och förekomsten av legeringsämnen inom HS-nummer 7213 99 .

(58)

Det faktum att vissa råvaror enligt en tullkod var av bättre och därför dyrare kvalitet räckte inte för att ifrågasätta referensvärdets tillförlitlighet.

(59)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Brother-koncernen, Junyue och EFDA att referensvärdena för vissa stålråvaror påverkades av de höga priserna på import från Japan till Thailand avsedd för produktion av specialskruvar av icke-standardkvalitet för specialiserade sektorer.

(60)

De hävdade att detta bekräftades av den statistik som lämnats av kommissionen själv, som visade att priserna på en betydande del av dessa råvaror med ursprung i Japan låg på nivåer betydligt högre än dem från andra länder, och av den höga närvaron av japanska fästdonstillverkare i Thailand.

(61)

Brother-koncernen hävdade också att de kinesiska exporterande producenterna av den undersökta produkten inte behövde dessa extremt dyra råvaror, eftersom de inte specifikt tillhandahöll avancerade tillämpningar såsom till bilindustrin eller olje- och gassektorn.

(62)

Kommissionen angav redan i skälen 132–134 i förordningen om provisorisk tull skälen till att den beslutade att inkludera import från Japan i beräkningen av referensvärdena för råvaror, och inga nya argument eller bevis lades fram i detta avseende. Kommissionen konstaterade i själva verket att både standardskruvar och specialskruvar kunde användas inom specialiserade sektorer, särskilt inom bilindustrin, och oavsett omfattade undersökningen både standardskruvar och icke-standardskruvar. Dessutom fanns det visserligen statistik om den totala importen från Japan, men ingen underbyggd bevisning lämnades för den specifika förekomsten av specialstål i standardskruvar eller icke-standardskruvar.

(63)

Kommissionen noterade också att flera av de kinesiska exporterande producenter som lämnade in sitt verksamhetstillstånd och sin bolagsordning producerade fästdon för bilindustrin inom ramen för sin verksamhet. Bland de exporterande producenter som ingick i urvalet producerades även gängade stänger med hög hållfasthet för specialiserade sektorer, såsom oljefält till havs och oljeledningar, fartygsutrustning och fartygsunderhåll samt byggteknik.

(64)

Brother-koncernen bestred kommissionens påstående att skillnaden i importpriset mellan HS-nummer 7213 91 och 7213 99 inte var begränsad till tvärsnittsdiametern utan också berodde på ett högre kolhalt och förekomsten av legeringsämnen inom HS-nummer 7213 99 .

(65)

Brother-koncernen hävdade att om den påstådda förekomsten av högre kolhalt eller legeringsämnen var korrekt och föranledde det betydligt högre priset på den produktmix som klassificeras enligt 7213 99 skulle detta i sig göra produktmixen icke-representativ för den materialtyp som de kinesiska producenterna vanligtvis använde.

(66)

Kommissionens undersökningsresultat grundades på bevisning som inhämtats under kontrollbesöken på plats hos de kinesiska exporterande producenter som ingick i urvalet, närmare bestämt på stålcertifikat som visade den kemiska sammansättningen i de olika råvaror som de kinesiska exporterande producenterna använde. Analysen av certifikaten visade att det fanns skillnader mellan stålråvarorna vad det gäller kolhalt och förekomst av legeringsämnen.

(67)

Påståendena avvisades därför och i avsaknad av andra synpunkter bekräftas slutsatserna i skälen 153–163 i förordningen om provisorisk tull.

(68)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade Chinafar sitt påstående att referensvärdet för arbetskraft borde beräknas på grundval av den årliga arbetskostnaden i det representativa landet dividerat med antalet arbetade timmar per år vid Chinafar och inte i det representativa landet.

(69)

Kommissionen förklarade i skäl 169 i förordningen om provisorisk tull hur den motiverade beräkningen av referensvärdet för arbetskraft och varför den avvisade det tillvägagångssätt som Chinafar hade föreslagit. Chinafar lade dock inte fram några ytterligare argument för eller bevis till stöd för sitt påstående. Påståendet avvisades därför.

(70)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas undersökningsresultaten i skälen 165–169 i förordningen om provisorisk tull.

(71)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Brother-koncernen och EFDA att den icke snedvridna elkostnaden hade beräknats felaktigt. De hävdade att kommissionen i) felaktigt hade tillämpat energijusteringsavgiften som ett uppjusteringsindex i stället för att lägga till dess absoluta värde till den grundläggande avgiften, ii) felaktigt hade klassificerat enkeltariffperioden som en topplastperiod och iii) hade dubbelräknat serviceavgiften och förbrukningsavgifterna.

(72)

Efter att ha bedömt påståendena godtog kommissionen två av dem, nämligen påståendena om i) tillämpningen av energijusteringsavgiften och iii) dubbelräkningen av serviceavgiften och förbrukningsavgifterna. Kommissionen reviderade därför referensvärdet för el.

(73)

Kommissionen avvisade påståendet att klassificeringen av enkeltariffperioden som en topplasttariffperiod var felaktig. De kinesiska producenterna rapporterade i själva verket sin elförbrukning i fem olika tariffkategorier: allmän, enkel, topp, låg och hög. Det finns dock endast två olika avgiftskategorier för el i det representativa landet beroende på tidpunkten för förbrukningen: topplast och låglast. Kommissionen noterade i sin klassificering att den genomsnittliga enkeltariff som rapporterades av de kinesiska producenterna i högre grad liknade topplasttarifferna, och den använde därmed topplasttarifferna i det representativa landet som referensvärde för den förbrukning som rapporterades som allmän, enkel, topp och hög, och använde låglasttariffen som referensvärde för den förbrukning som rapporterades som låg. Brother-koncernen lade inte fram någon bevisning till stöd för påståendet att enkeltarifförbrukningen borde betraktas som låglastförbrukning och inte som topplastförbrukning. Det ansågs därför lämpligare att klassificera enkeltariffen som en topplastavgift.

(74)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftas undersökningsresultaten i skäl 175 i förordningen om provisorisk tull.

(75)

Eftersom inga synpunkter inkommit bekräftas undersökningsresultaten i skäl 176 i förordningen om provisorisk tull.

(76)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade Chinafar-koncernen, Junyue, Brother-koncernen och EFDA att de malaysiska företag som hade identifierats var mer tillförlitliga och representativa än de i Thailand.

(77)

När det gäller de malaysiska företagens representativitet förklarade kommissionen redan i skälen 143 och 144 i förordningen om provisorisk tull varför den ansåg att två av de tre malaysiska företagen inte var mer tillförlitliga och representativa referensvärden än de thailändska företagen.

(78)

Efter införandet av provisoriska åtgärder hävdade Brother-koncernen, Junyue och Chinafar-koncernen att kommissionen begick ett misstag när den diskvalificerade det malaysiska företaget Tong Herr Fasteners Co. Sdn. Bhd. (Tong Herr) genom att slå fast att det inte var ett lämpligt företag. Junyue hävdade att Tong Herrs resultaträkning visade att företaget var lönsamt 2024, medan Brother-koncernen påstod att kommissionen endast kunde basera sig på ett av de två räkenskapsår som överlappade undersökningsperioden.

(79)

Kommissionen noterade att Junyue lämnade in företagsräkenskaperna för Tong Herr Resources Bhd., snarare än för Tong Herr, den koncernavdelning som tillverkade fästdon. Dessa uppgifter kunde därför inte användas som bevis för att avdelningen gick med vinst under 2024.

(80)

Påståendet att de malaysiska företagen var mer tillförlitliga och representativa än de thailändska avvisades därför.

(81)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Chinafar-koncernen, Junyue, Brother-koncernen och EFDA att det thailändska referensvärdet för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst var orimligt högt, eftersom kommissionen endast baserade sig på två företag, Sanwa Iron (Thailand) Company Ltd och Thai Meira Co, Ltd, och eftersom detta urval påverkades av det senare företagets överdrivna vinstmarginal, som inte var representativ för den normala vinstnivån inom sektorn för fästdonstillverkning.

(82)

Chinafar-koncernen och Junyue upprepade sina synpunkter i det preliminära skedet att denna icke-representativa höga vinst beror på att Thai Meiras affärsmodell var inriktad på tillverkning av specialiserade fästdon av hög kvalitet. De hävdade också att endast en bråkdel av Thai Meiras produktion utgjordes av huvudlösa skruvar, vilket gjorde företaget olämpligt för beräkningen av referensvärdet för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(83)

För det första förklarade kommissionen redan i skäl 139 i förordningen om provisorisk tull att det inte fanns någon bevisning för att lönsamheten för försäljningen inom specialiserade sektorer var högre än försäljningen till andra sektorer.

(84)

För det andra kunde kommissionen inte identifiera några företag som uteslutande framställde den undersökta produkten, och den var därför tvungen att använda sig av företag som framställde ett större produktsortiment som inbegrep den undersökta produkten. Detta gällde för Thai Meira och för alla andra producenter i både Thailand och Malaysia. Det faktum att Thai Meira framställde andra produkter än den undersökta produkten undergrävde inte dess lämplighet som representativt företag för fastställandet av ett referensvärde för vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Påståendet avvisades.

(85)

Chinafar-koncernen hävdade att det thailändska företaget S.J. Screws Co. Ltd hade ansetts vara ett representativt företag i en tidigare antidumpningsundersökning om vissa fästdon av järn eller stål, som är en produkt som liknar den berörda produkten.

(86)

Undersökningsperioden i undersökningen om vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Kina löpte mellan den 1 juli 2019 och den 30 juni 2020. Alla undersökningsresultat i det ärendet föregick skadeundersökningsperioden i den aktuella undersökningen. Kommissionen konstaterade i den aktuella undersökningen att S.J. Screws Co. Ltd snarare handlade med än var en producent av den undersökta produkten och därför inte kunde beaktas vid fastställandet av ett referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(87)

Chinafar-koncernen, Junyue, Brother-koncernen och EFDA hävdade att kommissionen åtminstone borde öka antalet thailändska företag som ingick i den grupp av företag som används för beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för att öka dess representativitet och tillförlitlighet.

(88)

Junyue lämnade lättillgänglig information om ytterligare 19 thailändska företag från databasen Data Warehouse (11), (vid thailändska regeringens myndighet för affärsutveckling), som tillhandahåller offentligt tillgänglig information om företag i Thailand.

(89)

Brother-koncernen och EFDA föreslog att ytterligare två företag skulle ingå: Tycoon Worldwide Group och Thaisin Metal Industries Co., Ltd.

(90)

EFDA och Chinafar-koncernen begärde att kommissionen skulle ompröva de fem företag som redan hade identifierats i skäl 140 i förordningen om provisorisk tull. De ifrågasatte kommissionens beslut att undanta dessa företag baserat på deras låga vinstnivå då de ansåg att detta beslut var godtyckligt och omotiverat.

(91)

Efter att ha analyserat de lättillgängliga finansiella uppgifterna för de företag som föreslagits av de kinesiska exportörerna godtog kommissionen begäran om att öka antalet thailändska företag som skulle ingå i den grupp av företag som skulle användas för beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Därför inkluderade kommissionen ytterligare tre företag, Thaisin Metal Industries Co., Ltd, Boonsan Fastener Limited Partnership och Yahata Fastener Thai Co., Ltd, som uppfyllde samma kriterier som de som användes för att välja ut Sanwa Iron (Thailand) Company Ltd och Thai Meira Co, Ltd.

(92)

Kommissionen beaktade inte de övriga företag som Junyue hade föreslagit av följande skäl:

(93)

Kommissionen bekräftade beslutet att inte inkludera Tycoon Worldwide Group, eftersom dess vägda genomsnittliga vinst under 2023 och 2024 visade på en förlust.

(94)

Kommissionen bekräftade sitt beslut att undanta de fem företag som identifierades i skäl 140 i förordningen om provisorisk tull baserat på deras låga vinstnivå (0,35–1,31 %), som inte ansågs vara en rimlig vinstnivå enligt artikel 2.6a a i grundförordningen, med tanke på att deras verksamhet nästan inte gick runt.

(95)

Till följd av detta ökade försäljnings- och administrationskostnaderna samt de andra allmänna kostnaderna, uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på de icke snedvridna produktionskostnaderna, från 8 % till 9,6 %. Vinsten uttryckt i procent av kostnaden för sålda varor, som lades till de icke snedvridna produktionskostnaderna, minskade från 21,2 % till 14,8 %.

(96)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Brother-koncernen och Junyue påståendet att de identifierade malaysiska företagen var mer tillförlitliga och representativa än dem från Thailand. Båda motsatte sig kommissionens beslut att diskvalificera Tong Herr. Brother-koncernen lämnade in resultaträkningen för 2024 för detta företag som visade en positiv vägd genomsnittlig vinst för 2023 och 2024. Junyue hävdade också att kommissionen helt bortsåg från de två andra malaysiska företagen Chin Well och Sanwa Iron (Malaysia) i sin analys.

(97)

Kommissionen konstaterade att resultaträkningarna för Tong Herr både för 2023 och 2024 innehöll ett visst belopp av andra intäkter, nämligen andra intäkter än försäljningsintäkter. Kommissionens praxis är att inte beakta denna intäktskomponent vid beräkningen av kvoterna för vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader. Om man bortser från denna övriga inkomst i beräkningen innebär det en förlust för båda åren.

(98)

Kommissionen redogjorde i skäl 144 i förordningen om provisorisk tull för anledningarna till att den inte ansåg att Chin Well var mer tillförlitligt och representativt för syftet att fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst än de thailändska företagen.

(99)

Även om Sanwa Iron (Malaysia) kunde betraktas som ett lämpligt företag drog kommissionen slutsatsen att den bredare pool av thailändska företag som anges i skäl 91 gav en mer tillförlitlig och representativ datauppsättning än de malaysiska företagen.

(100)

Påståendena avvisades därför.

(101)

Brother-koncernen och EFDA motsatte sig kommissionens beslut att undanta vissa företag med motiveringen att de inte producerar den produkt som är föremål för undersökningen. Dessa företag tillverkade produkter i den bredare kategorin fästdon. Dessutom tillverkade inget av de utvalda företagen uteslutande den undersökta produkten, utan hade ett brett produktsortiment.

(102)

Junyue gjorde även gällande att det var omotiverat att undanta vissa företag på individuell basis. Junyues inlaga i det preliminära skedet baserades på aggregerade uppgifter för den thailändska fästdonsindustrin som helhet. Junyue hävdade att alla avvikelser, såsom låga vinstnivåer eller ovanligt höga försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader uppvägdes av aggregeringen av uppgifterna.

(103)

Junyue hävdade vidare att kommissionen inte hade lämnat en tillräcklig motivering för att undanta företag på grundval av Orbis-databasen eller deras webbplatser, eftersom det allmänna utlämnandet av uppgifter saknade styrkande bevisning för detta beslut.

(104)

För det första konstaterade kommissionen att användandet av aggregerade industriuppgifter inte innebar att man kunde bortse från behovet av att göra en individuell bedömning av varje företags specifika produktion och ekonomiska situation i förhållande till den undersökta produkten, eftersom dessa uppgifter fanns tillgängliga. Denna individuella bedömning var avgörande för att bestämma om ett företag var lämpligt att ingå i gruppen av företag för att fastställa vinst och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader.

(105)

För det andra var informationen från Orbis-databasen lättillgänglig, och liknande uppgifter kunde också erhållas från den lättillgängliga databasen Thai Data Warehouse. Enligt punkt 4 i skäl 92 i denna förordning var dessutom den information som erhölls från webbplatserna (16) för de företag som inte ingick i urvalet också lättillgänglig och inte avgörande för produktionen av den undersökta produkten. När det gäller företaget Mongkol Fasteners & Parts Co., Ltd (17). kunde kommissionen inte utifrån tillgängliga uppgifter dra slutsatsen att det var en verklig producent.

(106)

Kommissionen drog därför slutsatsen att berörda parter hade tillgång till nödvändig bevisning. Junyue lade inte heller fram något argument som kunde ändra kommissionens slutsatser i skälen 91–95.

(107)

Påståendena avvisades därför.

(108)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull inkom EIFI med synpunkter där man instämde i den metod som kommissionen hade använt för att fastställa dumpningsmarginalerna. EIFI hävdade emellertid också att den kinesiska exporterande producenternas exportpriser hade sjunkit efter undersökningsperioden och begärde att uppgifter efter undersökningsperioden skulle användas för att ompröva dumpningsmarginalerna.

(109)

Kommissionen höll inte med om denna synpunkt. Såsom anges i artikel 6.1 i grundförordningen måste undersökningen omfatta både dumpning och skada och de måste undersökas samtidigt och, för att ett representativt undersökningsresultat ska kunna fastställas, måste en undersökningsperiod väljas. I tredje stycket i samma artikel anges vidare att uppgifter från en period efter undersökningsperioden normalt inte bör beaktas. Det bör också noteras att priserna i regel går upp eller ned efter undersökningsperioden. Prisvariationerna i sig är därför inte tillräckliga för att motivera att kommissionens ska beakta uppgifter från tiden efter undersökningsperioden. Utan något särskilt skäl till att kommissionen i detta fall borde avvika från den allmänna regeln i artikel 6.1 och ta hänsyn till uppgifter från perioden efter undersökningsperioden ansågs EIFI:s begäran vara obefogad. Detta påstående avvisades därför.

(110)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade EIFI sina synpunkter och hävdade att de föreslagna antidumpningstullarna inte återspeglar dumpningsnivån och att de borde omprövas på grundval av importvolymer och importpriser från en period efter undersökningsperioden. EIFI hävdade också att kommissionen inte efterlevde artikel 6.1 i grundförordningen då den inte bedömde uppgifterna som rörde perioden efter undersökningsperioden vid fastställandet av nivån på antidumpningstullarna.

(111)

Kommissionen höll inte med om denna uppfattning av de skäl som redan anges i skäl 109. Dessutom fastställs dumpningsnivån individuellt för varje undersökt exporterande producent genom att dess individuella normalvärde jämförs med dess exportpriser. De uppgifter som EIFI lämnat om de allmänna fluktuationerna i exportpriserna utan att ge några detaljerade uppgifter om exportpriserna för de exporterande producenterna i urvalet, än mindre deras normalvärden, under perioden efter undersökningsperioden skulle därför under alla omständigheter vara otillräckliga för att göra en ny bedömning av deras dumpningsmarginaler. Därför avvisades detta påstående.

(112)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull upprepade Junyue sitt påstående att den metod som kommissionen hade använt för att fastställa andelen försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader leder till en orättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset, eftersom kommissionen inte drog av justeringar som bankavgifter och kreditkostnader för sjöfrakt och sjöförsäkring i de konstruerade försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnaderna, samtidigt som den drog av sådana kostnader från beräkningen av Junyues exportpris. Chinafar underbyggde dessutom detta påstående med liknande argument.

(113)

Även om Junyue också förklarade varför företaget inte instämde i kommissionens resonemang i skälen 190–194 i förordningen om provisorisk tull lade varken Junyue eller Chinafar fram någon ytterligare bevisning till stöd för sina påståenden, framför allt inte någon bevisning för att de berörda thailändska företagens försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader omfattade transportkostnader för leverans till kunderna.

(114)

Kommissionen vidhöll att normalvärdet fastställdes i handelsledet fritt fabrik med hjälp av produktionskostnaderna tillsammans med det belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som ansågs skäliga för det handelsledet. Därför behövdes inga justeringar för att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik. Dessa påståenden avvisades därför och skälen 188 samt 193–197 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därmed.

(115)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Junyue sitt påstående om jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset. Junyue hävdade vidare att kommissionen borde ha bevisbördan för att de konstruerade referensvärdena för normalvärdet fastställs i handelsled fritt fabrik. Detta påstående var i huvudsak detsamma som det som redan gjorts efter den andra noteringen och som behandlas i skälen 190–194 i förordningen om provisorisk tull, och inga nya argument eller någon ny bevisning lämnades in. Detta påstående avvisades därför.

(116)

Såsom beskrivs i skälen 72 och 91 har kommissionen till följd av påståenden från berörda parter reviderat dumpningsmarginalerna.

(117)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(118)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de exporterande producenter som ingår i urvalet, i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen.

(119)

Såsom anges i skäl 203 i förordningen om provisorisk tull var graden av samarbetsvilja hög. På grundval av detta ansåg kommissionen att det var lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till nivån för det samarbetsvilliga företag i urvalet som undersökts individuellt och som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(120)

Inga synpunkter inkom beträffande definitionen av unionsindustrin och unionens produktion. Slutsatserna i skälen 205–206 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(121)

Inga synpunkter inkom gällande förbrukningen i unionen. Slutsatserna i skälen 207–209 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(122)

Inga synpunkter inkom beträffande volymen och marknadsandelen för importen från det berörda landet. Slutsatserna i skälen 210–213 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(123)

Chinafar-koncernen hävdade att de utvalda företagens låga kapacitetsutnyttjande på konstgjord väg ökade produktionskostnaderna per enhet (på grund av fördelningen av fasta kostnader) och ledde till oproportionerligt höga målprisunderskridandemarginaler. Chinafar begärde därför att kapacitetsutnyttjandet skulle räknas om i enlighet med standardmetoder inom industrin för att ta itu med detta.

(124)

Kommissionen noterade att målprisunderskridandemarginalerna baseras på uppgifter från de tre företag som ingick i urvalet, där de fasta kostnaderna står för mindre än 30 % av de sammanlagda produktionskostnaderna. Denna andel av de fasta kostnaderna som en andel av de sammanlagda produktionskostnaderna kan till och med anses vara låg i förhållande till vad som är standard inom industrin och uppgifter från sektorn för den berörda produkten. Påståendet att ett lågt kapacitetsutnyttjande på ”konstgjord väg ökade” kostnaderna var därför ogrundat, eftersom den fördelning av fasta kostnader som användes för att beräkna målprisunderskridandemarginalerna fortfarande ligger inom godtagbara gränser. Påståendet avvisades därför.

(125)

Inga andra synpunkter inkom beträffande priserna på importen från det berörda landet, prisunderskridandet och förhindrande av prisökningar. Slutsatserna i skälen 214–219 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(126)

Inga synpunkter inkom beträffande unionsindustrins ekonomiska situation. Slutsatserna i skälen 220–254 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(127)

En importör, Kohlhage, hävdade att unionsindustrin har drabbats av problem som beror på yttre påfrestningar (geopolitiska spänningar, sanktioner och handelshinder) och inhemska politiska misslyckanden (otillräckliga produktivitetshöjande åtgärder), vilket har drivit upp inflationen och produktionskostnaderna. Företaget hävdade att antidumpningstullar på produkten inte skulle lösa dessa systemproblem och skulle kunna minska produktiviteten inom sektorer som är beroende av importerade varor ännu mer, vilket skulle förvärra inflationen.

(128)

Såsom anges i skäl 274 i förordningen om provisorisk tull är dock argumentet att antidumpningsåtgärder hindrar unionsindustrin från att anpassa priserna till kostnadsökningar ogrundat. Om inte den dumpade importen utövade ett nedåtgående pristryck skulle unionsindustrin på egen hand ha kunnat reagera på marknadsvillkoren. Påståendet innehöll inte någon ytterligare bevisning för hur antidumpningstullar skulle försämra produktiviteten eller inflationen i sektorerna i senare led. Argumentet avvisades därför.

(129)

Inga ytterligare synpunkter togs emot beträffande orsakssambandet. Slutsatserna i skälen 255–275 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(130)

EIFI hävdade att nivån på de provisoriska tullarna inte i tillräcklig utsträckning beaktade hur pass allvarlig den skada som vållats av den dumpade importen var, och att den inte begränsade den betydande ökningen av den dumpade importen som fortsatte att pressa unionsindustrin efter inledandet av undersökningen, vilket framgår av de stigande importvolymerna och de sjunkande genomsnittliga importpriserna. EIFI begärde därför att nivån på tullarna skulle omprövas för att beakta dessa förändringar efter undersökningsperioden fullt ut och att dumpningsberäkningen skulle uppdateras genom en jämförelse mellan de kinesiska cif-priserna och priserbjudandena efter undersökningsperioden och det konstruerade normalvärdet i syfte att fastställa om den dumpningsmarginal som beräknats för undersökningsperioden fortfarande är lämplig under de nu rådande marknadsförhållandena.

(131)

Såsom EIFI själv anger bör uppgifter om en period efter undersökningsperioden normalt inte beaktas i enlighet med artikel 6.1 tredje stycket i grundförordningen. Det faktum att importvolymerna och importpriserna fluktuerade efter undersökningsperioden räcker inte för att visa att den föreslagna antidumpningstullen är uppenbart olämplig, framför allt eftersom ökningen av importvolymerna från Kina även efter undersökningsperioden bedömdes för det retroaktiva uttaget av slutgiltiga tullar, såsom anges i avsnitt 8.3 nedan.

(132)

Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(133)

Inga ytterligare synpunkter togs emot beträffande åtgärdernas nivå. Slutsatserna i skälen 276–284 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(134)

Den slutgiltiga nivå på dumpningsmarginalen och nivån på undanröjandet av skada för de samarbetsvilliga exporterande producenterna och för alla övriga företag är därför följande:

(135)

Nivån på undanröjande av skada för ”övriga samarbetsvilliga företag” och för ”all annan import med ursprung i det berörda landet” definieras på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag och denna import, vilket anges i skäl 118.

(136)

Såsom anges i skäl 203 i förordningen om provisorisk tull var graden av samarbetsvilja hög. På grundval av detta ansåg kommissionen att det var lämpligt att fastställa nivån på dumpningsmarginalen och undanröjande av skada för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till nivån för det samarbetsvilliga företag i urvalet som undersökts individuellt och som hade den högsta nivån på dumpningsmarginalen och undanröjande av skada.

(137)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade EIFI att 17 företag som förtecknas i bilagan inte borde ha ansetts vara samarbetsvilliga, eftersom dessa företag lämnade in de kompletterande handlingar som kommissionen begärde den 19 juni 2025 för sent eller i ofullständigt skick.

(138)

Kommissionen granskade inlagorna och noterade att även om vissa av inlagorna mottogs efter den ursprungligen fastställda tidsfristen den 26 juni 2025 var förseningarna eller bristerna inte så betydande att dessa företag inte kunde anses vara samarbetsvilliga. Därför avvisades detta påstående.

(139)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade ytterligare tre kinesiska exporterande producenter in de begärda kompletterande handlingarna. Kommissionen granskade inlagorna och beslutade att ta upp företagen i bilagan. Kommissionen lämnade ut den ändrade bilagan den 16 september 2025. Inga synpunkter inkom.

(140)

Med stöd av ovanstående bedömning bör slutgiltiga antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen:

(141)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter stödde den europeiska stålsammanslutningen Eurofer, som företräder leverantörer av det stångstålsunderlag som används vid framställningen av skruvar, införandet av åtgärderna.

(142)

EIFI lämnade dessutom in flera stödjande skrivelser från olika enheter i tidigare och senare led som ställde sig bakom för införandet av åtgärder.

(143)

En importör, Pretec AB, hävdade att ett införande av antidumpningstullar skulle skada de nordiska importörerna och slutanvändarna på grund av att det rådde brist inom unionen på alternativ till varmförzinkade stänger för strukturell infrastruktur med en längd på 5,8 meter, och att detta skulle leda till ökade kostnader och utgöra ett hot mot infrastrukturprojekt.

(144)

Kommissionen noterade att importen från andra tredjeländer än Kina redan stod för 13 % av marknaden under undersökningsperioden, och att syftet med antidumpningsåtgärderna är att återställa rättvis konkurrens, inte förbjuda import från Kina, genom att även säkerställa att det fortfarande finns tillgängliga alternativ. Såsom anges i skäl 19 bekräftade EIFI:s bevisning dessutom att unionsproducenterna har kapacitet att framställa varmförzinkade stänger för strukturell infrastruktur med en storlek på upp till sex meter, samt att använda förzinkning och andra metoder som skyddar mot korrosion, vilket direkt motsäger Pretecs påståenden om bristande tillgänglighet. Dessa faktorer visar att det finns hållbara alternativ som kan minska potentiella marknadsstörningar.

(145)

Inga andra synpunkter inkom angående unionens intresse. Slutsatserna om unionens intresse i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(146)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(147)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(148)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet och som framställs av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkt som tillverkas av något annat företag, som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de som uttryckligen anges, omfattas inte av dessa tullsatser utan omfattas av den tullsats som tillämpas på ”alla övriga företag”.

(149)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (18). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget kommer en förordning om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(150)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga om en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(151)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(152)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(153)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(154)

Exporterande producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande producenten bör kunna styrka följande: i) Företaget exporterade inte den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, ii) företaget är inte närstående någon exporterande producent som gjorde detta, och iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(155)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(156)

Såsom anges i avsnitt 1.2 beslutade kommissionen att importen av den undersökta produkten skulle registreras.

(157)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in genom registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda.

(158)

Kriterierna för huruvida tullar kan tas ut under registreringsperioden anges i artikel 10.4 i grundförordningen.

(159)

Villkoret i artikel 10.4 a i grundförordningen är uppfyllt eftersom importen registrerades till följd av registreringsförordningen och sedan i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(160)

Importörerna gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 10.4 b i grundförordningen efter offentliggörandet av registreringsförordningen och efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull.

(161)

Inga berörda parter motsatte sig registreringen. Det inkom emellertid synpunkter från EFDA och EIFI om det eventuella retroaktiva införande av tullar. EIFI samtyckte till att tullar togs ut under registreringsperioden.

(162)

I enlighet med artikel 10.4 c i grundförordningen krävs det att produkten i fråga ”under en längre tid har dumpats, eller att importören var eller borde ha varit medveten om dumpningens omfattning och den påstådda eller konstaterade skadan”. I det aktuella fallet ansåg kommissionen att importörerna var eller borde ha varit medvetna om dumpningens omfattning och den påstådda eller konstaterade skadan sedan den dag då undersökningen inleddes.

(163)

Tillkännagivandet om inledande och den icke-konfidentiella versionen av klagomålet innehöll ett antal påståenden och bevis som stödde och beskrev omfattningen av den påstådda dumpningen och skadan, till exempel i avsnitten 3 och 4 i tillkännagivandet om inledande och avsnitten B och C.5 i den icke-konfidentiella versionen av klagomålet. Kommissionen ansåg därför att importörerna och användarna var eller borde ha varit medvetna om den påstådda dumpningen, dess omfattning och den påstådda skadan.

(164)

EFDA hävdade dock att unionsimportörerna inte hade någon historisk grund för att förutspå antidumpningsåtgärder mot huvudlösa skruvar eftersom varorna i fråga vanligtvis kräver en ledtid för framställningen och leveransen av den berörda produkten på upp till sex månader. Till exempel beställdes den import som ankom till Europa mellan januari och mars 2025 redan i juli 2024, innan undersökningen inleddes. Kommissionen noterade att det inte fanns någon underbyggd bevisning i ärendehandlingarna för denna undersökning som bekräftade en ledtid på upp till sex månader för denna import, vilket gjorde argumentet spekulativt, och uppgifter till stöd för detta saknades. Argumentet avvisades därför.

(165)

Enligt artikel 10.4 d i grundförordningen krävs dessutom ”utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden ytterligare en betydande ökning” som med hänsyn till tidpunkten för ökningen, importens omfattning och andra omständigheter sannolikt allvarligt kommer att undergräva den positiva verkan av de slutgiltiga tullarna.

(166)

Kommissionens analys visade på ytterligare betydande ökning av importen utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden enligt artikel 10.4 d i grundförordningen.

(167)

För denna analys jämförde kommissionen de månatliga genomsnittliga importvolymerna för den berörda produkten under undersökningsperioden med de genomsnittliga månatliga importvolymerna och importpriserna efter inledandet (under perioden november 2024–juni 2025), och gjorde åtskillnad mellan i) de första hela månaderna efter inledandet av undersökningen fram till den sista hela månad då registrering ägde rum (november 2024–januari 2025) och ii) de första hela månaderna efter inledandet av undersökningen fram till den sista hela månad då provisoriska åtgärder antogs (november 2024–juni 2025).

Tabell 1

Import av huvudlösa skruvar från Kina

(168)

Den genomsnittliga månatliga importvolymen från Kina under undersökningsperioden var 9 360 ton. Den genomsnittliga månatliga importvolymen från Kina under den period som inleddes den första hela månaden efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledandet av undersökningen i Europeiska unionens officiella tidning och avslutades under den sista hela månaden innan den sista hela månaden då registrering ägde rum (november 2024–januari 2025) uppgick till 13 458 ton, dvs. 44 % mer än under undersökningsperioden. När man jämför importen efter undersökningsperioden med samma månader under undersökningsperioden (dvs. november 2023–januari 2024, med en månatlig genomsnittlig importvolym på 8 768 ton), är förändringen av det månatliga genomsnittet, för att undvika eventuella säsongsrelaterade förändringar, ännu större, med en ökning på 53 %.

(169)

Samma tendens är uppenbar när man jämför importen under undersökningsperioden med perioden efter det att ärendet hade inletts fram till den sista hela månad då provisoriska åtgärder antogs.

(170)

Den genomsnittliga månatliga importvolymen från Kina under den period som inleddes den första hela månaden efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledandet av undersökningen i Europeiska unionens officiella tidning och avslutades den sista hela månaden före införandet av de provisoriska åtgärderna (november 2024–juni 2025) uppgick till 13 427 ton, dvs. 43 % mer än under undersökningsperioden. När man jämför importen efter undersökningsperioden med samma månader under undersökningsperioden (dvs. november 2023–juni 2024, med en månatlig genomsnittlig importvolym på 8 978 ton), uppgår ökningen av det månatliga genomsnittet till 50 %.

(171)

Kommissionen drog därför slutsatsen att importvolymerna ökade betydligt efter inledandet.

(172)

EFDA hävdade att den observerade ökningen av importvolymerna under de första månaderna 2025, särskilt i januari och februari, är i linje med normala säsongsvariationer inom industrin, eftersom företagen i regel minskar lagernivåerna i november och december inför lagerhanteringen vid årets slut och därefter fyller på lagren under årets första månader. Denna fluktuation har inget att göra med antidumpningsundersökningen och återspeglar i stället ett normalt marknadsbeteende. Kommissionen avvisade dock argumentet eftersom den även jämförde identiska perioder under och efter undersökningsperioden, särskilt de första månaderna varje år, och därför återspeglades de säsongsrelaterade effekterna i jämförelsen.

(173)

EFDA hävdade att man under undersökningsperioden hade ovanligt låga importvolymer på grund av överskottslager efter pandemin i unionens lagerlokaler, vilka hade orsakats av störningar i leveranskedjan och försenade leveranser som ledde till att lager byggdes upp. Den efterföljande ökningen av importen efter undersökningsperioden återspeglar en marknadskorrigering i takt med att lagerhållningen återgick till typiska nivåer snarare än en onormal trend. Kommissionen avvisade argumentet eftersom importvolymerna ökade under undersökningsperioden (se skäl 212 i förordningen om provisorisk tull) jämfört med 2023, trots att efterfrågan i unionen förblev låg under undersökningsperioden.

(174)

Kommissionen noterade dessutom att det genomsnittliga importpriset minskade efter det att undersökningen hade inletts. När man jämför i) de första hela månaderna efter inledandet av undersökningen fram till den sista hela månad då registrering ägde rum med det genomsnittliga priset under undersökningsperioden ses en prisminskning på 8,6 %, från 1 213 euro/ton till 1 109 euro/ton, och vid en jämförelse mellan ii) de första hela månaderna efter inledandet av undersökningen fram till den sista hela månad då provisoriska åtgärder antogs med det genomsnittliga priset under undersökningsperioden, konstateras en prisminskning på 9 % (från 1 213 euro/ton till 1 104 euro/ton).

(175)

Mot bakgrund av ovanstående kunde kommissionen dra slutsatsen att den ökade importen sannolikt allvarligt skulle undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som skulle tillämpas, i den mening som avses i artikel 10.4 d i grundförordningen.

(176)

Kommissionen drog därför slutsatsen att samtliga villkor för retroaktivt uttag är uppfyllda. En slutgiltig antidumpningstull bör därför tas ut på den berörda produkten, vilken gjorts till föremål för registrering genom genomförandeförordning (EU) 2025/141.

(177)

Nivån på den tull som ska tas ut retroaktivt bör fastställas till nivån på den slutgiltiga tull som anges i artikel 1.2 nedan.

(178)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte EFDA, med stöd av Junyue och Chinafar-koncernen, den retroaktiva tillämpningen av tullar enligt artikel 10.4 c i grundförordningen och hävdade att villkoren för retroaktivt införande inte var uppfyllda eftersom det inte fanns några bevis för varaktig dumpning under en längre period för den undersökta produkten. Importörerna var därför varken medvetna om den påstådda dumpningen eller omfattningen av den påstådda skadan, särskilt med tanke på att produkten uttryckligen undantagits från den tidigare antidumpningsundersökningen av vissa fästdon av järn eller stål (19).

(179)

EFDA betonade att de flesta importörer är små och medelstora företag med begränsad kapacitet att göra en oberoende bedömning av riskerna för dumpning. Dessa företag förutsätter vanligtvis att importerade produkter är rättvist prissatta, och det skulle vara orimligt att förvänta sig att små och medelstora företag proaktivt skulle vidta försiktighetsåtgärder mot dumpning av produkter som tidigare inte varit föremål för en antidumpningsgranskning, och att bestraffa dem. Den plötsliga ökningen av importen efter inledandet av undersökningen berodde främst på ledtiderna i leveranskedjan, som var upp till åtta månader från orderläggning till tullklarering, snarare än på ett avsiktligt kringgående. De hävdade därför att importen till unionen under januari–mars 2025 beställdes så tidigt som maj–juli 2024. De noterade att ledtiderna bör beaktas vid en analys av behovet av retroaktiv tillämpning av tullar i andra undersökningar (20).

(180)

EFDA betonade också att importvolymerna av den undersökta produkten hade börjat minska från februari 2025, vilket tydde på en återgång till mer normala handelsflöden. Samtidigt har importpriserna ökat stadigt, vilket skulle visa att marknadsvillkoren håller på att justeras på ett naturligt sätt. De ansåg att denna utveckling innebar att det var ännu mindre motiverat att införa retroaktiva tullar.

(181)

EIFI bestred påståendet om sex månaders ledtider mellan orderläggning och tullklarering och lämnade uppgifter om kortare ledtider under 2024. EIFI hävdade att skillnaden på 153 dagar mellan inledandet av undersökningen (den 17 oktober 2024) och inledandet av den retroaktiva tillämpningen av antidumpningstullen (den 19 mars 2025) innebar att ordrar på import som omfattas av tullar lades efter inledandet av undersökningen, när importörerna var medvetna om den påstådda dumpningen och skadan. EIFI betonade att importutvecklingen visade en kraftig ökning av import från Kina av skruvar utan huvud med början i juli 2024 (12 694–22 584 ton/månad), jämfört med nivåerna före juli 2023 (6 510–11 449 ton/månad). Denna trend tydde på att marknaden var medveten om det förestående antidumpningsklagomålet, och att importörerna tidigarelade sina sändningar för att undvika tullar. EIFI hävdade vidare att importörerna medvetet tog risken för retroaktiva tullar trots kännedom om detta och nu försöker undgå ansvar genom att hänvisa till spekulativa ledtider.

(182)

EIFI bestred också påståendena om att den kraftiga ökningen av importen från Kina under 2024–2025 återspeglade lagerjusteringar efter pandemin eller säsongsmönster, och hävdade att den härrörde från marknadens föregripande av antidumpningsklagomålet. Ökningen på 109 % under det första kvartalet 2025 jämfört med året innan och den ihållande prisnedgången (1 302 euro/ton 2023 till 1 093 euro/ton i mitten av 2025) motstred påståendena om tillfälligt eller cykliskt beteende. EIFI betonade att den kraftiga ökningen och prisutvecklingen hänger samman med den kommande undersökningen, vilket innebär att de alternativa förklaringarna inte stämmer och gör det tydligt att det finns ett behov av retroaktiva tullar för att hantera den underprissatta importen.

(183)

Kommissionen erinrade om att artikel 10.4 d i grundförordningen avser ”import” och inte ”ordrar” som sannolikt allvarligt skulle undergräva den positiva verkan av den slutgiltiga antidumpningstull som ska tillämpas. Denna import måste bedömas med avseende på tidpunkt, omfattning och möjlighet att undergräva antidumpningstullarnas positiva verkan. Artikel 10.4 c är avhängig av importörens medvetenhet om dumpningen, men betonar att retroaktiva tullar inte är bestraffande. Deras syfte är istället att bevara antidumpningsåtgärdernas verkan genom att omfatta import som i sin helhet riskerar att undergräva åtgärdernas positiva verkningar. Vid en bedömning enligt artikel 10.4 d prioriteras den objektiva verkan av importvolymer och marknadsdynamik framför enskilda importörers subjektiva avsikter eller ledtider (21).

(184)

I den aktuella undersökningen medgav kommissionen att flera månader kan ha förflutit mellan datumen för orderläggning och import. Den granskade den bevisning som parterna lämnat om ledtider i leveranskedjan för den undersökta produkten men avvisade den i stort sett som ogrundad eller ofullständig. De största bristerna innebar bland annat att ordrar och/eller motsvarande fakturor åtföljda av tulldokumentation saknades i vissa fall. Vissa importörer som lämnade uppgifter samarbetade dessutom inte i denna undersökning, vilket innebar att deras totala importvolym till unionen var okänd. De uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga importörerna utgjorde således mindre än 5 % av den totala importen av den undersökta produkten till unionen under undersökningsperioden. Dessa uppgifter var därför i huvudsak irrelevanta mot bakgrund av de principer som påminns om i skäl 183, och kommissionen ansåg inte att de var tillräckligt representativa för att man skulle kunna anta att alla andra importörer befann sig i en liknande situation.

(185)

Mot bakgrund av kommissionens analys av den betydande importökningen efter undersökningsperioden ansåg kommissionen att även om vissa av leveranserna från november 2024 till februari 2025 delvis kunde bero på att ordrar lagts före undersökningen i oktober 2024, var denna förklaring inte tillräcklig för att återspegla den varaktiga importökningen på 47 % från februari till juni 2025 jämfört med samma period 2024. Dessutom noterade kommissionen en minskning med 11 % av produktens genomsnittliga importpris under perioden februari–juni 2025 jämfört med februari–juni 2024, vilket är en trend som inte överensstämmer med EFDA:s påstående om en normalisering av marknaden. Denna prisnedgång, i kombination med de ökade importvolymerna, undergrävde direkt parternas argument att handelsflödena naturligt hade justerats efter februari 2025.

(186)

Dessutom konstaterades EFDA:s påstående att importen till unionen under januari–mars 2025 hade orderlagts så tidigt som i maj–juli 2024 vara felaktigt vid en analys av det genomsnittliga importpriset. Om påståendet hade varit korrekt borde det genomsnittliga importpriset i januari–mars 2025 (1 057 euro/ton) ha anpassats till prisintervallet maj–juli 2024 (1 218euro/ton) eller tidigare, men var i stället 13 % lägre.

(187)

Kommissionen avvisade parternas argument om att den undersökta produkten inte omfattades av den tidigare antidumpningsundersökningen om vissa fästdon av järn eller stål, eftersom det var irrelevant för det aktuella förfarandet. Enligt etablerad praxis och artikel 10.4 c i grundförordningen begränsas varje undersökning till den produktdefinition som anges i klagomålet. Frånvaron av skruvar eller bultar i det tidigare klagomålet vederlade inte den aktuella undersökningens giltighet, eftersom förfarandets omfattning enbart avgörs av de specifika påståenden och bevis som läggs fram i det aktuella klagomålet. Kommissionen betonade dessutom att de industrier som producerar skruvar utan huvud och de som producerar andra fästdon av järn eller stål skiljer sig åt i fråga om produktionsprocesser, marknadsfunktioner och skada. Parternas åberopande av det tidigare uteslutandet är därför felaktigt, eftersom det sammanför icke-närstående undersökningar med olika produktomfattning. Detta argument avvisades därför som sakligt och rättsligt ogrundat.

(188)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att en retroaktiv tillämpning av tullar är motiverad, eftersom bevisningen visade att den ökade importen och leveranstidpunkten inte kunde anses bero på ledtider och att villkoren för retroaktivt införande enligt artikel 10.4 c i grundförordningen var uppfyllda.

(189)

Enligt artikel 10.4 i grundförordningen ska tullen tillämpas retroaktivt från och med den 19 mars 2025.

(190)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (22) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(191)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.