Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2333 av den 19 november 2025 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av kryssfaner (plywood) av lövträ med ursprung i Folkrepubliken Kina

(1)

Den 11 oktober 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av kryssfaner (plywood) av lövträ med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 27 augusti 2024 av Greenwood Consortium (klaganden). Klagomålet ingavs på vägnar av unionsindustrin för kryssfaner (plywood) av lövträ i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av kryssfaner (plywood) av lövträ till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/3140 (3) (förordningen om registrering).

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 12 maj 2025 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Inga synpunkter mottogs om beräkningarnas riktighet.

(5)

Den 10 juni 2025 införde kommissionen provisoriska antidumpningstullar på import av kryssfaner (plywood) av lövträ med ursprung i Folkrepubliken Kina genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1139 (4) (förordningen om provisorisk tull).

(6)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter), lämnade China National Forest Products Industry Association (CNFPIA) som företräder två kinesiska exporterande producenter, däribland företaget Pizhou Jiangshan Wood (Jiangshan Wood), en tillfällig sammanslutning som företräder sju exporterande producenter (vissa samarbetsvilliga exporterande producenter), en tillfällig sammanslutning bestående av 28 kinesiska exporterande producenter (sammanslutningen av exporterande producenter eller sammanslutningen), klaganden, användaren Keflico A/S (Keflico), den icke-närstående importören Questwood sp. z o.o (Questwood), grossisten och den icke-närstående importören Ljungberg Fritzoe AB (Ljungberg Fritzoe) samt den tillfälliga sammanslutningen av icke-närstående importörer i EU, Plywood Trade Interest Alliance (PTIA), centralorganisationen för icke-närstående importörer, återförsäljare och grossister, European Timber Trade Federation (ETTF) och den tyska sammanslutningen för grossister, återförsäljare och icke-närstående importörer, Gesamtverband Deutscher Holzhandel (GD Holz) skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull (5).

(7)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Klaganden, PTIA, CNFPIA, sammanslutningen av exporterande producenter och Jiangshan Wood hördes. PTIA lämnade även in en kortfattad redogörelse efter hörandet. Dessutom begärde PTIA att bli hörd av förhörsombudet. Förhörsombudet hörde PTIA skriftligen och efter en ytterligare begäran ägde ett efterföljande hörande rum den 16 oktober 2025, såsom förklaras i skäl 11.

(8)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena. För att komma fram till de slutgiltiga avgörandena beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av kryssfaner (plywood) av lövträ med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(10)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen synpunkter från sammanslutningen av exporterande producenter, vissa samarbetsvilliga exporterande producenter, CNFPIA, Jiangshan Wood, PTIA, den exporterande producenten Xuzhou Saintland Wood Inc (Saintland Wood) och Andrex B.V. (Andrex), en importör och distributör av reservdelar och material till containrar, inbegripet containergolvbeläggningar av kryssfaner (plywood) av lövträ. Synpunkterna behandlas i respektive avsnitt nedan.

(11)

De parter som begärde att bli hörda gavs även möjlighet till detta. Jiangshan Wood hördes den 9 oktober 2025 och PTIA den 13 oktober 2025. PTIA begärde dessutom ett ingripande från förhörsombudet vad gällde rätten att höras av förhörsombudet, rätten till likabehandling, rätten att yttra sig och inge bevisning, rätten till tillgång till de offentliga ärendehandlingarna, rätten att bli informerad om de viktigaste omständigheter och överväganden som kommissionen grundade sina slutsatser på och rätten till god förvaltning (6). Hörandet ägde rum den 16 oktober 2025. Förhörsombudet begärde inte några ytterligare uppföljningsåtgärder efter hörandet av PTIA den 16 oktober 2025. Den 21 oktober 2025 begärde även Jiangshan Wood att bli hörd av förhörsombudet. Denna begäran om att bli hörd kunde inte tillmötesgås, eftersom den inte inkom inom de tidsfrister som anges i avsnitten 5.7 och 11 i tillkännagivandet om inledande och något ingripande från förhörsombudet inte var möjligt, eftersom begäran lämnades in för sent.

(12)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att dess rätt till försvar hade åsidosatts genom den konfidentiella behandlingen av klagomålet. PTIA hävdade att klagandena saknade särskilda produktportföljer som gör det möjligt att identifiera enskilda skadefaktorer och att det faktum att kommissionen inte redovisade uppgifterna om skada för unionsproducenterna i urvalet i intervaller i förordningen om provisorisk tull visade att det var orimligt att tillämpa konfidentiell behandling i klagomålsskedet.

(13)

PTIA:s argument att konfidentiell behandling av uppgifter i klagomålet genom indexering i intervall strider mot dess rätt till försvar avvisades, eftersom uppgifter om produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, produktionskostnader, försäljning, lagerhållning och sysselsättning faktiskt presenterades i intervall i klagomålet, men det åtföljdes emellertid alltid av det relevanta indexet som visade den procentuella förändringen. Genom att uppgifterna behandlades på detta sätt uppnåddes en lämplig balans mellan klagandens rätt till konfidentiell behandling av de mest känsliga uppgifter och berörda parters rätt till försvar. Att begära konfidentiell behandling av känsliga uppgifter, dvs. att de ska presenteras med hjälp av intervall, är dessutom en rättighet för berörda parter i förfarandet. Klagandena framställde en sådan begäran vid inledandet och denna godtogs av kommissionen på grund av klagandenas särskilda produkttyper, dvs. deras specifika produktportföljer som skulle ha gjort det möjligt att identifiera företagskänsliga uppgifter även när de sammanställdes. I det preliminära skedet begärde de unionsproducenter som ingick i urvalet inte någon sådan konfidentiell behandling. Eftersom inga andra nya uppgifter inkommit bekräftade kommissionen därför sina slutsatser i skäl 9 i förordningen om provisorisk tull.

(14)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter fortsatte PTIA att bestrida att klagomålet var representativt och begärde att kommissionen skulle lämna ut sin beräkning av representativiteten.

(15)

Kommissionen bekräftade sina slutsatser om representativitet i skäl 13 i förordningen om provisorisk tull. Noteringen om representativitet (7) lades till i de offentliga ärendehandlingarna samma dag som ärendet inleddes. Den innehöll en förteckning över producenter och organisationer i EU som kontaktats av kommissionen. I noteringen angavs inte produktions- och försäljningssiffror för enskilda producenter. Dessa uppgifter återfinns, i intervaller, i de enskilda svaren om representativitet (8). Noteringen innehöll tillräckligt detaljerade uppgifter om den metod som använts för att beräkna representativitet i enlighet med artikel 5.4 i grundförordningen. Närmare bestämt svarade de unionsproducenter som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans för mer än 25 % av unionsindustrins sammanlagda produktion av den likadana produkten. Klagomålet stöddes av unionsproducenter vars sammanlagda produktion utgjorde mer än 50 % av den totala produktionen av den likadana produkten för den del av unionsindustrin som antingen uttrycker stöd för eller motsätter sig klagomålet. Ingen producent som motsatte sig klagomålet gav sig till känna under undersökningen av representativiteten. Av öppenhetsskäl uppgav kommissionen vidare att de unionsproducenter som uttryckligen stöder klagomålet stod för omkring 25–30 % av den totala produktion som avses ovan. Begäran avslogs därför. Kommissionen noterade att PTIA inte tillhandahöll någon konkret bevisning som visade att klagandena inte var representativa.

(16)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgav PTIA återigen att kommissionen inte hade lämnat tillräckligt exakta uppgifter om produktionen som gjorde det möjligt att beräkna klagandenas representativitet. PTIA hävdade att det inte var befogat att lämna ut relevanta uppgifter i intervall med avseende på uppgifter om nio klagande.

(17)

Kommissionen lämnade ut produktionssiffrorna i intervall för att säkerställa konfidentiella behandling av denna känsliga, äganderättsligt skyddade information. Kommissionen följde standardförfarandet vid antidumpningsundersökningar genom att lämna ut sådana uppgifter i intervall. Antalet klagande företag påverkar inte kommissionens skyldighet att skydda känsliga uppgifter. Kommissionen noterade ännu en gång att PTIA, trots de upprepade påståendena om representativitet, inte lade fram någon bevisning som visade att klagandena inte var representativa. Detta påstående avvisades därför.

(18)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att kommissionen inte hade tagit hänsyn till kritisk information avseende unionens intresse i det preliminära skedet genom att vid sin preliminära bedömning inte beakta PTIA:s inlaga av den 15 januari 2025 (9) som motbevisade de motargument som klaganden lämnat (10) efter PTIA:s synpunkter på inledandet (11). PTIA hävdade att man inte hade missat tidsfristen för att lämna in uppgifterna i fråga, men hänvisade i andra hand till WTO:s praxis (12) och hävdade att de uppgifter som lämnats in efter tidsfristens utgång inte automatiskt kan lämnas utan beaktande.

(19)

Kommissionen drog, med hänsyn till det förtydligande som lämnats om tidsfristen för att motbevisa inlagor från andra parter, slutsatsen att PTIA:s argument om att dess tillbakavisande av Greenwood-konsortiets tillbakavisande av de berörda parternas synpunkter uppfyllde tidsfristen är felaktigt.

(20)

Dessutom, och framför allt, bortsåg kommissionen inte från innehållet i denna motbevisning. Invändningarna om unionens intresse, som PTIA lämnade in redan den 25 november 2024 (13) och den 3 januari 2025 (14), beaktades genom en grundlig analys av olika användarkategoriers intressen och med särskild hänvisning till PTIA:s yttrande i skälen 355 och 362 i förordningen om provisorisk tull.

(21)

Argumentet i den inlaga som avses i skäl 18 avseende unionsindustrins bristande representativitet och alltför långtgående konfidentialitet vid beräkningarna av representativiteten som PTIA redan framförde i sin inlaga av den 25 november 2024 (15) och den 3 januari 2025 (16) behandlades i skälen 7–9, 12 och 13 i förordningen om provisorisk tull samt skäl 15 ovan. Argumentet beträffande kommissionens och domstolens slutsatser om produktdefinitionen i undersökningen av björkplywood från Ryssland (17) som PTIA redan anförde i sina inlagor av den 25 november 2024 (18) och den 3 januari 2025 (19) behandlades i skälen 54–56 i förordningen om provisorisk tull. Den begäran som PTIA redan gjorde gällande den 24 oktober 2024 (20), den 18 november 2024 (21) och den 3 januari 2025 (22) om att filmbelagt kryssfaner (plywood) skulle undantas från produktdefinitionen, behandlades i skälen 59 och 60 i förordningen om provisorisk tull. Den begäran som PTIA redan gjorde gällande den 24 oktober 2024 (23), den 18 november 2024 (24), den 25 november 2024 (25) och den 3 januari 2025 (26) om att kryssfaner (plywood) av eukalyptus skulle undantas från produktdefinitionen behandlades i skälen 61 och 62 i förordningen om provisorisk tull. Den begäran som redan gjordes gällande den 24 oktober 2024 (27), den 18 november 2024 (28), den 25 november 2024 (29) och den 3 januari 2025 (30) om att kryssfaner med yttre skikt på 0,3 mm eller mindre, samt tunt kryssfaner med en tjocklek på mindre än 6 mm skulle undantas från produktdefinitionen, behandlades i skälen 63 och 64 i förordningen om provisorisk tull. Den begäran som redan lämnades in den 24 oktober 2024 (31), den 18 november 2024 (32), den 25 november 2024 (33) och den 3 januari 2025 (34) om att kryssfaner (plywood) med konstruerade faner skulle undantas från produktdefinitionen, behandlades i skälen 65 och 66 i förordningen om provisorisk tull. Den begäran som lämnades in redan den 3 januari 2025 (35) om att tropiska arter skulle undantas från produktdefinitionen, behandlades i skälen 75 och 76 i förordningen om provisorisk tull.

(22)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att dess inlaga av den 15 januari 2025 lämnades in inom den föreskrivna tidsfristen, nämligen den 25 juni 2025, tidsfristen för att lämna synpunkter på utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten (36), i enlighet med avsnitt 7 i tillkännagivandet om inledande. PTIA hävdade att denna inlaga inte omfattades av tidsfristen på 75 dagar för att lämna synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter, eftersom den innehöll nya uppgifter (37).

(23)

Kommissionen avvisade argumentet, eftersom titeln till PTIA:s inlaga av den 15 januari 2025 hade lydelsen ”Rebuttal of the Plywood Trade Interest Alliance on the colainants’ comments” (38), vilket utgjorde en tydlig hänvisning till att det var frågan om synpunkter på de uppgifter som lämnats av andra berörda parter, nämligen klaganden, och att den därför omfattades av den tidsfrist på 75 dagar som fastställs i avsnitt 8 i tillkännagivandet om inledande.

(24)

Kommissionen erinrade dessutom om att tidsfristen för att lämna uppgifter innan införandet av de provisoriska åtgärderna var 70 dagar efter inledandet, vilket var kortare än tidsfristen på 75 dagar för att lämna synpunkter på uppgifter som lämnats av andra berörda parter (39). PTIA:s påstående att nya faktauppgifter kan inges fram till utgången av tidsfristen för att lämna synpunkter på utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten, oberoende av tidsfristerna i avsnitt 8 i tillkännagivandet om inledande, var felaktigt. PTIA hävdade att eftersom den slutliga tidsfristen för att lämna in nya uppgifter utgjorde slutet på perioden för att lämna synpunkter på de provisoriska åtgärderna kunde en inlaga inges när som helst, så länge det var frågan om nya uppgifter. Kommissionen avvisade argumentet, eftersom tidsfristen för inlagor på 70 dagar efter inledandet under det preliminära skedet tydligt fastställdes i avsnitt 7 i tillkännagivandet om inledande.

(25)

Kommissionen noterade vidare att det till skillnad från vad PTIA påstod inte fanns några nya uppgifter i dess inlaga av den 15 januari 2025. I avsnittet med rubriken ”Påstådda kringgåenden” (40) framförde PTIA inte några påståenden eller ingav någon bevisning beträffande övervakningen av kryssfaner (plywood) av lövträ med ett tunt ytterskikt av barrträ, se skäl 382 i förordningen om provisorisk tull. I stället motsatte sig företaget registrering av import av produkter som inte omfattades av den nuvarande produktdefinitionen och begärde att kommissionen otvetydigt skulle fastställa produktdefinitionen. Frågan om registrering av produkter som inte omfattas av undersökningen hade ingen saklig grund. Denna fråga togs inte upp och var därför inte relevant i detta fall. Produktdefinitionen definierades även otvetydigt i tillkännagivandet om inledande (41).

(26)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att kommissionen inte beaktade dess påståenden av den 15 januari 2025 i sak.

(27)

Kommissionen bekräftade på nytt sina uttalanden i skälen 20 och 21 avseende behandlingen av PTIA:s relevanta konkreta påståenden. Den aktuella inlagan utgör en replik på klagandens motbevisning som ingavs den 20 december 2024 (42) och tillbakavisar synpunkter som PTIA och andra berörda parter lämnat sedaninledandet av undersökningen. Företagets replik var till sin omfattning begränsad till frågorna i det dokument som klaganden lämnade in, vilket i sin tur var begränsat till frågor som PTIA redan tagit upp i tidigare inlagor (24 oktober 2024 (43), 18 november 2024 (44) och 25 november 2024 (45)). PTIA:s replik begränsades därför per definition till ytterligare förtydliganden av påståenden som redan framförts.

(28)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att kommissionen inte hade beaktat uppgifterna i bilagorna till inlagan av den 15 januari 2025.

(29)

Kommissionen fann särskilt att innehållet i den resultatrapport som lämnats in som en bilaga och som visar kvalitetsskillnaden mellan filmbelagt kryssfaner (plywood) som producerats i Kina och sådant som producerats i unionen redan var känt och behandlades i skälen 59 och 60 i förordningen om provisorisk tull. Det väsentliga innehållet i den bevisning som lämnades in avseende unionsindustrins begränsade produktion av tunt belagt kryssfaner (plywood) var redan känt och togs upp i skälen 63 och 64 i förordningen om provisorisk tull. I sin inlaga av den 25 november 2024 (46) hänvisade PTIA redan till de stödjande skrivelser som inkommit från unionsföretag som ”över 100 stödjande skrivelser”. Kommissionen kände därför till dessa. Dessutom baserades alla stödjande skrivelser på en mall och exakt samma punkter togs upp. De undertecknande företagens invändningar beaktades redan vid bedömningen av unionens intresse, se skäl 20.

(30)

PTIA hävdade att kommissionen borde utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning och inte ta ut provisoriska tullar, eftersom åtgärderna kunde komma att upphävas på grund av de oriktigheter som var kopplade till rätten till försvar, det vill säga underlåtenheten att beakta invändningsskrivelser från 140 företag i det preliminära skedet.

(31)

Kommissionen ansåg att den hade gjort en grundlig analys av alla PTIA:s påståenden rörande unionens intresse i det preliminära skedet, se skäl 20. Argumentet avvisades därför.

(32)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter begärde PTIA att kommissionen skulle förklara varför UPM eller Latvijas Finieris inte hade tagits med i urvalet.

(33)

Kommissionen bekräftade de skäl för urvalet av unionsproducenter som anges i skäl 27 i förordningen om provisorisk tull.

(34)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter bestred sammanslutningen av exporterande producenter, vissa samarbetsvilliga exporterande producenter och CNFPIA kommissionens beslut att avbryta stickprovsförfarandet och tillämpa artikel 18 i grundförordningen och lämnade synpunkter på metoden för att fastställa den övriga tullsatsen, vilka behandlas i avsnitt 3.5.2. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde sammanslutningen av exporterande producenter på nytt detta påstående, vilket behandlas i det följande i detta avsnitt.

(35)

Vissa samarbetsvilliga exporterande producenter ansåg att tillgängliga uppgifter endast kunde användas i förhållande till parter som avsiktligt hindrade undersökningen, undanhöll nödvändiga uppgifter eller vägrade att samarbeta med kommissionen. De ansåg vidare att kommissionen felaktigt tillämpade artikel 18 i grundförordningen, eftersom den rättsliga ställning som de samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet hade inte påverkades av att två företag i urvalet inte samarbetade i den meningen att parterna inte förlorade sin ställning som samarbetsvillig part. Enligt dem måste man göra åtskillnad mellan de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och de icke-samarbetsvilliga parterna. Eftersom dessa exporterande producenter som inte ingick i urvalet i vederbörlig ordning lämnade in stickprovsformulär i vilka alla uppgifter rapporterades, hävdade de dessutom att kommissionen kunde förlita sig på uppgifterna för att fastställa en specifik tullsats för dessa samarbetsvilliga parter. Mot denna bakgrund bad vissa samarbetsvilliga exporterande producenter kommissionen att införa olika tullar för Jiangshan Wood och för de samarbetsvilliga producenter som inte ingick i urvalet och slutligen en tullsats för parter som inte deltog i undersökningen eller inte gav sig till känna för kommissionen.

(36)

Sammanslutningen av exporterande producenter hävdade att de båda företag som ingick i urvalet men som inte samarbetade (Xuzhou Shengfeng Wood Co., Ltd och Xuzhou Hongxin Wood Co., Ltd) hade fattat beslut som återspeglade deras individuella val och som inte kunde tillskrivas de andra exporterande producenter som i vederbörlig ordning lämnade in stickprovsformulär och var villiga att samarbeta. Den ansåg därför att kommissionens beslut att avstå från stickprovsförfarandet var en diskretionär åtgärd, eftersom det inte förelåg någon faktisk grund för att beteckna företagen som ”icke-samarbetsvilliga”. Sammanslutningen hävdade vidare att artikel 18 i grundförordningen endast kan tillämpas på företag som vägrar tillgång till nödvändiga uppgifter eller på annat sätt väsentligen hämmar undersökningen, vilket inte var fallet här, i och med att de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet lämnade in svar på stickprovsförfarandet, förblev tillgängliga för ett eventuellt urval och inte hindrade förfarandet.

(37)

Sammanslutningen hävdade även att kommissionen enligt artikel 9.6 i grundförordningen och artikel 9.4 i WTO:s antidumpningsavtal skulle beräkna tullsatsen för övriga företag på grundval av det vägda genomsnittet av de dumpningsmarginaler som fastställts för de exportörer som ingick i urvalet, exklusive eventuella noll- eller minimimarginaler och marginaler som grundats på tillgängliga uppgifter. Sammanslutningen hävdade att kommissionens påstående om att det var motiverat att avbryta förfarandet enligt artikel 9.6, eftersom urvalet endast bestod av ett företag, saknade rättslig grund. Sammanslutningen hävdade att varken grundförordningen eller WTO:s antidumpningsavtal föreskriver något undantag på grund av att ett urval består av en enda exportör och att användningen av tillgängliga uppgifter för samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet utgjorde ett radikalt avsteg från etablerad lagstiftning och praxis, vilket resulterar i bestraffande, icke-representativa tullar. Förutom att sammanslutningen ansåg att detta tillvägagångssätt stred mot grundförordningen och WTO:s antidumpningsavtal, hävdade den även att det inte var rättvist att samarbetsvilliga och icke-samarbetsvilliga företag behandlades på samma sätt.

(38)

Av ovannämnda skäl begärde sammanslutningen att kommissionen inte skulle tillämpa artikel 18 i grundförordningen på alla samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet. Den begärde även att kommissionen skulle göra en ny beräkning av tullsatsen för övriga företag, vilken enbart skulle baseras på dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga producenter som ingick i urvalet.

(39)

Kommissionen avvisade dessa påståenden av följande skäl: För det första uttryckte de företag som ingick i urvalet sin vilja att samarbeta i undersökningen genom att lämna in stickprovsformulären. Enligt artikel 17 i grundförordningen måste kommissionen i samarbete med parterna göra ett statistiskt representativt urval på grundval av tillgängliga uppgifter eller den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Såsom anges i skäl 38 i förordningen om provisorisk tull underlät ett av de två företag som ingick i urvalet att samarbeta och det företag som lades till i urvalet underlät också att samarbeta tre månader efter det att undersökningen inleddes, varför det med hänsyn till förfarandefristerna i samband med antidumpningsundersökningen inte fanns tillräckligt med tid för att inkludera ett nytt företag i urvalet. Underlåtenhet att samarbeta från företag som inledningsvis åtagit sig att göra det påverkade stickprovsförfarandets integritet och gjorde att kommissionen inte hade något annat val än att avbryta stickprovsförfarandet.

(40)

För det andra ansåg kommissionen att det inte var möjligt att fastställa en tull för de samarbetsvilliga exporterande producenterna enbart på grundval av stickprovsformulären, eftersom uppgifterna i stickprovsformulären var mycket begränsade och endast avsåg exportpriser och exportvolymer. Mot denna bakgrund var det därför inte möjligt att fastställa en dumpningsmarginal, eftersom det dessutom inte fanns någon möjlighet att kontrollera uppgifterna.

(41)

Slutligen höll kommissionen inte heller med om att beslutet att avbryta stickprovsförfarandet skulle vara olagligt. Tvärtom föreskrivs det både i artikel 6.10 i WTO:s antidumpningsavtal och artikel 17 i grundförordningen att ett stickprov ska vara statistiskt representativt eller baseras på den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolymen. Urvalet måste därför vara tillräckligt representativt så att den dumpningsmarginal som fastställts på grundval av det är representativ för all import till unionen. När två av de producenter som ursprungligen ingick i urvalet upphörde att samarbeta kvarstod emellertid endast ett företag, Jiangshan Wood, som samarbetsvillig part av de parter som ingick i urvalet. Kommissionen ansåg att ett urval som bestod av endast ett företag som endast representerade omkring 5 % av den totala exporten från Kina till unionen inte var tillräckligt representativt och avbröt därför stickprovsförfarandet, men beräknade en individuell tullsats för Jiangshan Wood. Kommissionen vidhöll därför att beslutet att avbryta stickprovsförfarandet var motiverat och att Jiangshan Woods situation inte kunde anses vara representativ för andra exporterande producenters situation. Kommissionen erinrade även om att artikel 18 inte bara är tillämplig i situationer där parterna avsiktligt vägrar att ge tillgång, utan även i situationer där parterna inte tillhandahåller nödvändig information inom de tidsfrister som kommissionen fastställer. Kommissionen ansåg därför att användningen av tillgängliga uppgifter var motiverad i detta särskilda fall och förenlig med artikel 17.4 i grundförordningen.

(42)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade sammanslutningen av exporterande producenter, vissa samarbetsvilliga exporterande producenter och Saintland Wood synpunkter på urvalet. Sammanslutningen av exporterande producenter upprepade att kommissionens beslut att tillämpa artikel 18 på samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet samt att avbryta stickprovsförfarandet utgjorde allvarliga rättsliga fel som väsentligt snedvrider undersökningsresultatet och bryter mot grundläggande skyldigheter enligt EU:s förordningar och WTO:s antidumpningsavtal. Sammanslutningen hävdade att 1) kommissionens ståndpunkt att det inte fanns tillräckligt med tid för att inkludera ett nytt företag i urvalet inte var övertygande och irrelevant för behandlingen av exportörer som inte ingick i urvalet, att 2) vissa företags underlåtenhet att samarbeta inte befriade kommissionen från dess skyldighet att behandla samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet i överensstämmelse med grundförordningen och WTO:s antidumpningsavtal, och att 3) bördan att hantera förfarandefristerna och stickprovsförfarandet låg hos kommissionen. Sammanslutningen hävdade vidare att kommissionens förklaring, att den inte kunde fastställa en tull för de samarbetsvilliga exporterande producenterna enbart på grundval av stickprovsformuläret, var felaktig och oförenlig med kommissionens egna krav, eftersom exportörerna fyllde i stickprovsformulären helt i enlighet med kommissionens anvisningar i frågeformuläret. Den hävdade vidare att kommissionens påstående, att en andel av importen till unionen på 5 % inte i sig är representativ, direkt strider mot logiken i domen i målet Hitit Seramik (47), där en andel på 6 % av produktionsvolymen konstaterades vara tillräcklig.

(43)

Kommissionen upprepade att tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen var förenlig med grundförordningen såväl som med WTO:s antidumpningsavtal. I artikel 18 i grundförordningen hänvisas till situationer där parterna inte lämnar nödvändiga uppgifter inom de tidsfrister som kommissionen har föreskrivit. Beslutet om huruvida det fanns tillräckligt med tid för att inkludera en annan exporterande producent i urvalet måste bedömas mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje undersökning, och i detta särskilda fall hade det inte varit möjligt för kommissionen att avsluta undersökningen i tid om nya företag hade lagts till i urvalet. Beslutet om huruvida ett urval är representativt beror på ett antal faktorer, såsom representativiteten i fråga om produkternas mångfald, industrins storlek och många andra faktorer, vilka ska beaktas från fall till fall i varje undersökning. Det faktum att ett urval av producenter som svarade för en liknande procentandel av produktionsvolymen befanns vara representativt i ett annat fall motsade därför inte kommissionens slutsats, vilken grundades på omständigheterna i detta fall. Kommissionen vidhöll därför att det var motiverat att avbryta stickprovsförfarandet och använda ”tillgängliga uppgifter” i detta specifika fall.

(44)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade vissa samarbetsvilliga exporterande producenter att det bristande samarbetet från de företag som ingick i urvalet ledde till att de andra samarbetsvilliga parterna förlorade sin status som samarbetsvilliga företag och till att stickprovsförfarandet avbröts. Vissa samarbetsvilliga exporterande producenter hävdade att kommissionen felaktigt tillämpade artikel 18 i grundförordningen, eftersom flera exporterande producenter gav sig till känna och förväntade sig att bli inkluderade i urvalet. Enligt vissa samarbetsvilliga exporterande producenter skulle de företag som inte ingick i urvalet, i en situation där två av de tre producenterna samarbetade och erhöll en noll- eller minimimarginal, behandlas som samarbetsvilliga och den resulterande tullen skulle inte vara så bestraffande. Vissa samarbetsvilliga exporterande producenter ansåg vidare att ett stickprovsförfarande generellt sett utgör ett undantagsfall jämfört med det normala tillvägagångssättet vid standardundersökningar. De hävdade att de parter som lämnade in ett stickprovsformulär och erhöll status som samarbetsvilliga parter inte borde påverkas oavsett huruvida kommissionen avbröt stickprovsförfarandet eller inte, och att dessa parter borde omfattas av samma tull som den samarbetsvilliga parten.

(45)

Kommissionen hänvisade till sina förklaringar ovan i detta avsnitt om varför den var tvungen att avbryta stickprovsförfarandet. Den ansåg att den resulterande tullen inte var orättvis och att den metod för att fastställa dumpningsmarginalen som beskrivs i avsnitt 3.5.2 i enlighet med artikel 18 i grundförordningen grundades på uppgifter från alla exporterande producenter. Den ansåg att detta utgjorde en rimlig och korrekt metod för att fastställa dumpningsmarginalen för all annan import och upprepade att den inte kunde basera dumpningsmarginalen för all annan import enbart på uppgifter från ett företag vars import till unionen inte ansågs vara representativ för all import till unionen. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(46)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter beklagade Saintland Wood att företaget inte hade valts ut för att ingå i urvalet och att inga ytterligare producenter lades till urvalet efter det att två företag hade upphört att samarbeta, vilket enligt Saintland Woods åsikt berodde på deras bristande kunskaper om EU-lagstiftningen. Företaget uppgav även att dess moderbolag hade ingått i urvalet för tjugo år sedan i en undersökning där sex producenter valdes ut, jämfört med endast två producenter i det aktuella fallet, och man ifrågasatte därför om reglerna hade ändrats för stickprovsförfarandet.

(47)

Kommissionen erinrade om att stickprovsförfarandet fortfarande grundas på samma artikel i grundförordningen (artikel 17), vilken inte hade ändrats i sak, och att antalet företag i urvalet beror på omständigheterna i varje enskilt fall. I detta specifika fall ansågs det ursprungliga urvalet med två företag vara representativt. Såsom förklaras i skäl 39 i förordningen om provisorisk tull skulle svaret komma in mer än två månader efter att den ursprungliga tidsfristen hade löpt ut, eftersom ett nytt företag i urvalet skulle ges ytterligare 30 dagar för att besvara frågeformuläret, och det ansågs därför att det inte fanns tillräckligt med tid för att välja ut ett nytt företag med hänsyn till förfarandefristerna. Kommissionen noterade vidare att Saintland Wood inte ansökte om individuell behandling enligt artikel 17.3 i grundförordningen genom att lämna in ett fullständigt svar på frågeformuläret inom den tidsfrist som kommissionen fastställt. Kommissionen avvisade således dessa påståenden.

(48)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande svaren på frågeformuläret och kontrollbesöken bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 40–43 i förordningen om provisorisk tull.

(49)

Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(50)

Såsom anges i avsnitt 1.7 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden 1 juli 2023–30 juni 2024 (undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(51)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA upprepade gånger, bland annat genom att tillbakavisa klagandens påståenden, att ärendets allmänna omfattning var för bred, eftersom kryssfaner (plywood) som produceras av tall, poppel, bok, björk och okoumé inte kan grupperas under en och samma produktdefinition. Sammanslutningen hänvisade till kommissionens slutsatser i ärendet med kryssfaner (plywood) av björk från Ryssland (48) och hävdade att kommissionens slutsatser i det förfarandet visade att det krävdes en tydlig åtskillnad mellan kryssfaner (plywood) av björk, poppel, okoumé och bok, dvs. av lövträ. Denna åtskillnad var objektiv och kunde inte ändras. PTIA hävdade att kommissionen själv uttryckligen hade angett att kryssfaner (plywood) av olika träslag inte har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper (49).

(52)

Kommissionen bekräftade sina slutsatser i skälen 55 och 56 i förordningen om provisorisk tull avseende möjligheten att definiera undersökningens räckvidd på grundval av objektiva kriterier som den generella och allmänt använda produktkategorin kryssfaner (plywood) av lövträ. I skäl 55 i förordningen om provisorisk tull anges särskilt följande: ”kommissionen konstaterade att den avgörande faktorn för den produkt som är föremål för denna undersökning var att ytfaner tillverkas av lövträ, och inte av barrträ, andra träprodukter eller plast”. Kommissionen noterade att icke-närstående importörer, som var medlemmar i PTIA, själva använde produktkategorin kryssfaner (plywood) av lövträ i stället för lövfaner (plywood) av barrträ i sina försäljningsbroschyrer (50). Dessutom är de europeiska produktstandarderna olika för kryssfaner (plywood) av lövträ respektive kryssfaner av barrträ (51). Påståendet om att kryssfaner (plywood) av lövträ är en väldefinierad, separat produktkategori som baseras på gemensamma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och som skiljer sig från kryssfaner (plywood) av barrträ förstärks av det faktum att tullklassificeringen av kryssfaner (plywood) delas upp i kategorierna barrträ och lövträ (52).

(53)

Kommissionen erinrade vidare om att den enligt fast rättspraxis ”vid fastställandet av produktdefinitionen kan ta hänsyn till ett antal faktorer, bland annat produkternas fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, deras användning, utbytbarhet, konsumenternas uppfattning, distributionskanaler, produktionsprocess, produktionskostnader och kvalitet” (53). Kommissionen fann i sin undersökning att produkttyperna uppvisade stora likheter i fråga om de flesta av de ovannämnda egenskaperna, inbegripet, utöver gemensamma fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, deras användning, utbytbarhet, konsumenternas uppfattning, distributionskanaler och produktionsprocess.

(54)

Kommissionen fann vidare tydliga skillnader mellan lövträ och barrträ. I de flesta fall har lövträ högre densitet än barrträ. Lövträ har en långsammare tillväxttakt. Barrträ har mindre beständighet mot brand. Lövträ har en framträdande ådring som skiljer sig från den lätta ådring som barrträ har. Lövträ är hårt och hållbart jämfört med barrträ som är mjukt och lätt att bearbeta, vilket påverkar användningen. Mot bakgrund av dessa faktorer avvisades PTIA:s argument.

(55)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade PTIA att den undersökta produkten stred mot kommissionens och domstolens slutsatser i ärendet med björkplywood från Ryssland. I strid med vad kommissionens uppgett i skälen 52–54 ovan, hävdade PTIA till stöd för detta argument att endast vissa av unionsproducenterna gjorde åtskillnad mellan kryssfaner (plywood) av lövträ och barrträ i sina försäljningsbroschyrer, att förekomsten av olika europeiska produktstandarder för barrträ och lövträ inte var relevant och inte heller de olika tullklassificeringarna för lövträ och barrträ, eftersom det i varukoderna gjordes ytterligare åtskillnad mellan produkter på grund av de träslag som användes. PTIA hävdade vidare att skillnaderna i egenskaper hos barrträ- och lövträarter, som anges i skäl 54, också var irrelevanta.

(56)

Kommissionen bekräftade de argument som anges i skälen 52–54 ovan, där kryssfaner (plywood) av lövträ identifieras som en unik, särskild produktkategori som kan omfattas av en antidumpningsundersökning på grundval av fysiska, tekniska och kemiska egenskaper samt industrins och konsumenternas uppfattning. Kommissionen fann att en unionsimportör som ingick i urvalet och var medlem i PTIA även använde produktkategorin ”kryssfaner (plywood) av lövträ” på sin webbplats (54). Kommissionen tillade att andra handelspolitiska myndigheter har definierat tillämpningsområdet för vissa antidumpningsundersökningar som kryssfaner (plywood) av lövträ och hänvisade till ärendet Certain Hardwood Plywood Products from the People's Republic of China i Förenta staterna (55) och ärendet Decorative and other non-structural plywood i Kanada. I sistnämnda ärende fastställdes produktdefinitionen med hänvisning till American National Standard for Hardwood and Decorative Plywood, ANSI/HPVA HP-1-2016 (56). I samband med detta argument hänvisade kommissionen till den pågående undersökningen av import av kryssfaner (plywood) av barrträ från Brasilien (57), där produktdefinitionen avser den andra stora kategorin av kryssfaner (plywood), nämligen kryssfaner (plywood) av barrträ. Argumentet avvisades därför.

(57)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att det faktum att kommissionen avvisade dess begäran om undantag från produktdefinitionen ”med en eller två meningar” talar för att ”kommissionen inte tog vederbörlig hänsyn till den information som PTIA anfört”.

(58)

Kommissionen erinrade om att det är innehållet snarare än motbevisningens omfattning som är avgörande och huruvida synpunkterna motbevisades på lämpligt sätt. Argumentet avvisades därför.

(59)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att kommissionen i fallet med kryssfaner (plywood) av björk från Ryssland (58) fann att kryssfaner (plywood) gjord av olika sorters lövträd inte har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och att denna slutsats stöddes av tribunalen i dess dom i målet Vyatsky Plywood Mill mot kommissionen (59). PTIA hävdade att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning.

(60)

Kommissionen har delvis bemött dessa påståenden i skäl 52. Kommissionen tolkade inte heller de faktiska omständigheterna eller lagstiftningen i strid med sina tidigare slutsatser i ärendet med kryssfaner (plywood) av björk från Ryssland, eftersom den aldrig har fastställt att kryssfaner (plywood) av björk och andra sorters lövträ skulle vara desamma. I skäl 55 i förordningen om provisorisk tull konstaterade kommissionen att ”kryssfaner (plywood) av lövträ ... kan särskiljas från andra produkter ... genom sina grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, och som även inbegriper flera underkategorier (produkttyper)”. Denna slutsats och påståendet att kryssfaner (plywood) av björk i sig kan vara en underkategori av kryssfaner (plywood) av lövträ som skiljer sig från annat kryssfaner (plywood) av lövträ som kan komma att omfattas av en antidumpningsundersökning var inte motsägelsefulla. Argumentet avvisades därför.

(61)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade vissa samarbetsvilliga exporterande producenter att produktdefinitionen var alltför bred och att kommissionen inte hade beaktat de betydande skillnaderna mellan kryssfaner (plywood) från olika trädarter.

(62)

I avsaknad av stödjande bevisning avvisade kommissionen påståendet och hänvisade till sin slutsats i skäl 56.

(63)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA, ETTF och GD Holz (60) att kryssfaner (plywood) av eukalyptus borde undantas från undersökningen, eftersom unionsindustrin inte kunde ersätta kryssfaner (plywood) av eukalyptus från Kina på grund av otillräcklig produktion och brist på tillgängliga råvaror, nämligen eukalyptustimmer, i unionen. Det gick inte att utvidga odlingarna, eftersom det förelåg förbud i Spanien och Portugal mot att öka deras storlek. PTIA noterade att endast tre unionsproducenter erbjuder eukalyptusbaserade produkter. PTIA hävdade även att eukalyptus som odlas i Europa inte lämpar sig för produktion av kryssfaner (plywood). Keflico tillade att produktionen av kryssfaner (plywood) av eukalyptus i unionen nästan uteslutande utgjordes av kryssfaner (plywood) av hög kvalitet och att lägre kvaliteter inte producerades.

(64)

Kommissionen bekräftade sina slutsatser avseende begäran om undantag för kryssfaner (plywood) av eukalyptus från undersökningens räckvidd i skäl 62 i förordningen om provisorisk tull med motiveringen att minst tre unionsproducenter erbjuder produkter där eukalyptus används för ytfaneret, vilket PTIA själv har erkänt. Kommissionen noterade också att påståendena om produktions- och råvarubrist inte styrktes av bevisning med avseende på bristande utbud. PTIA hävdade att produktionen av eukalyptus i unionen huvudsakligen baseras på importerade råvaror och att kommissionen fann bevis för att importerade faner även används i den kinesiska produktionen, såsom förklaras i skäl 246, vilket undergräver påståendet om att det rådde råvarubrist i unionen, till skillnad från i Kina. Dessutom bekräftade Keflico i sin inlaga att kryssfaner (plywood) av eukalyptus och björk (61) är utbytbara inom förpackningsindustrin, vilket stred mot påståendet att kryssfaner (plywood) av lövträ som produceras i unionen upptar ett annat marknadssegment än importerat kryssfaner (plywood) av eukalyptus från Kina. Detta påstående avvisades därför.

(65)

Vidare ansåg kommissionen att unionsindustrins förmåga att fullt ut ersätta det kryssfaner (plywood) av eukalyptus som importerades från Kina i samband med definitionen av den berörda produkten inte var ett relevant kriterium för att utesluta vissa lövträdsarter, t.ex. eukalyptus. Argumentet ansågs emellertid vara relevant vid bedömningen av unionens intresse. Kommissionen behandlade följaktligen frågan ytterligare i skälen 245 och 246.

(66)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att kommissionen hade avslagit dess begäran om att kryssfaner (plywood) av eukalyptus skulle undantas från undersökningen utan att tillhandahålla tillräckliga skäl för sina slutsatser. PTIA bekräftade på nytt att de offentliga ärendehandlingarna inte innehöll någon bevisning för att unionsindustrin producerade kryssfaner (plywood) av eukalyptus i kommersiella volymer.

(67)

Detta argument avvisades, eftersom svaren på frågeformuläret både från Panguaneta (62) och Garnica (63), vilka ingick i de offentliga ärendehandlingarna, innehöll hänvisningar till deras produktsortiment, vilket omfattade kryssfaner (plywood) av eukalyptus (64).

(68)

Med hänsyn till att tillverkare av kryssfaner (plywood) av lövträ producerade på beställning fanns det ingen produktion att lagra, vilket innebar att den kommersiella produktionsvolymen av kryssfaner (plywood) av eukalyptus under ett visst år motsvarade den mängd som konsumenterna beställde. Såsom anges i skäl 64 medförde inte tillgången på råvaror för kryssfaner (plywood) av eukalyptus någon begränsning av den volym som unionsindustrin kunde tillverka, med hänsyn till den globala handeln med eukalyptusfaner från producenter både i Kina och i unionen.

(69)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade vissa samarbetsvilliga exporterande producenter att skälen för att avslå begäran om undantag för kryssfaner (plywood) av eukalyptus och filmbelagt kryssfaner (plywood) från undersökningen inte var tillräckliga. Dessa exporterande producenter hänvisade till PTIA:s synpunkter beträffande uteslutandet av kryssfaner (plywood) av eukalyptus, utan någon hänvisning till den exakta inlagan.

(70)

I avsaknad av stödjande bevis avvisade kommissionen påståendet.

(71)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Saintland Wood att unionsindustrin, i motsats till vad kommissionen påstår i skäl 64, inte kunde producera filmbelagt kryssfaner (plywood) av eukalyptus för engångsbruk på ett ekonomiskt och hållbart sätt, eftersom kostnaden för faner, importerade eller egenproducerade av importerat timmer, motsvarade ett förbud och unionsindustrin saknade den nödvändiga produktionstekniken. Saintland Wood angav inte ändamålet med inlagan. Med hänsyn till var det ifrågasatta skälet 64 var placerat, beaktade kommissionen inlagan i samband med begäran om undantag för filmbelagt kryssfaner (plywood) av eukalyptus. Kommissionen noterade att unionsindustrin uppgett att den inte kunde täcka sina produktionskostnader i samband med den nuvarande prisnivån på filmbelagt kryssfaner (plywood) med låg kvalitet. Denna inbyggda bristande lönsamhet snarare än bristen på tekniskt kunnande eller tillgången på råmaterial hindrade unionsindustrin från att producera filmbelagt kryssfaner (plywood) för engångsbruk, av eukalyptus eller andra lövträarter. Påståendet avvisades.

(72)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA, ETTF, GD Holz och Questwood att filmbelagt kryssfaner (plywood) från unionen inte konkurrerade med filmbelagt kryssfaner (plywood) som importerades från Kina, särskilt filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge. Dessa berörda parter hävdade att importerat filmbelagt kryssfaner (plywood) utgör en särskild produktkategori som inte produceras i unionen och för vilken det föreligger framtida produktionsbegränsningar. Vidare hävdades att den inte konkurrerar direkt med den likadana produkten i unionen, har olika kvalitet och prestanda och att det skulle påverka bostadspolitiken negativt om den eventuellt skulle försvinna från unionsmarknaden på grund av antidumpningsåtgärder.

(73)

Påståendet avvisades, eftersom filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge, trots att det är frågan om en väldefinierad produktkategori, utgjorde en integrerad del av produkttypen kryssfaner (plywood) av lövträ som omfattades av undersökningen. Det bestod av liknande råvaror (faner, lim och ett extra plastskikt på ytfaneret), producerades av samma exporterande producenter och importerades av samma importörer som andra kryssfanerskivor av lövträ. Kommissionen bekräftade sina slutsatser i skäl 60 i förordningen om provisorisk tull beträffande avsaknaden av skillnader i fråga om grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper hos filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge producerat i Kina och i EU. Vidare samlade kommissionen in bevisning som visade att importerat och inhemskt filmbelagt kryssfaner (plywood) var likartade både i fråga om användningsområde och slitstyrka (dvs. hur många gånger de kan användas för formbygge vid byggande). Unionsindustrin producerade även filmbelagt kryssfaner (plywood) av björk (65) som på grund av egenskaperna hos de använda träslagen var mycket likt filmbelagt kryssfaner (plywood) av eukalyptus med lägre återanvändbarhet. Mot bakgrund av denna överlappning i användningsområde och det faktum att enbart skillnader i produktkvalitet inte motiverar undantag från undersökningen, konstaterade kommissionen att filmbelagt kryssfaner (plywood) som importerats från Kina och som producerats i unionen direkt konkurrerar med varandra. Argumentet att det inte är ekonomiskt lönsamt för unionsproducenterna att tillverka billigt filmbelagt kryssfaner (plywood) med låg kvalitet, samt inverkan på bostadspolitiken, beaktades emellertid i avsnitt 8 om unionens intresse.

(74)

Kommissionen noterade att PTIA i skäl 84 i sin inlaga föreföll antyda att ryskt filmbelagt kryssfaner (plywood) av björk och import från Kina av filmbelagt kryssfaner (plywood) av eukalyptus och poppel var utbytbara (66) när det gäller deras användningsområde. Eftersom det inte fanns något som tydde på motsatsen i ärendet med kryssfaner (plywood) av björk från Ryssland (67) eller i denna undersökning, ansågs även ryskt filmbelagt kryssfaner (plywood) av björk och filmbelagt kryssfaner (plywood) som producerats av unionsindustrin vara utbytbara.

(75)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Saintland Wood att filmbelagt kryssfaner (plywood) av bok inte var konkurrenskraftigt på marknaden och inte producerades av unionsindustrin.

(76)

Kommissionen ansåg att argumentet var ogrundat och avvisade det, eftersom unionsindustrin producerade och sålde filmbelagt kryssfaner (plywood) av bok (68).

(77)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter begärde PTIA att skillnaden mellan ”strukturellt och icke-strukturellt kryssfaner (plywood)” skulle beaktas i produktkontrollnumret, dumpningsmarginalen och beräkningarna av prisunderskridande och målprisunderskridande.

(78)

Kommissionen avvisade argumentet med avseende på inkluderandet i produktkontrollnumret av den påstådda uppdelningen i strukturellt och icke-strukturellt kryssfaner (plywood) av lövträ, eftersom kvalitet (klass), tillämpning (typ av lim) och kriterier kopplade till träslag i den befintliga strukturen för produktkontrollnummer i tillräcklig utsträckning omfattade denna åtskillnad. Vid kontrollen av svar på frågeformuläret från en icke-närstående importör konstaterades det att någon åtskillnad mellan strukturellt och icke-strukturellt kryssfaner (plywood) inte gjordes vid importorder från Kina, utan att detta ersattes av hänvisningar till andra kvaliteter som redan omfattades av produktkontrollnumret. I detta skede av undersökningen skulle en grundläggande översyn av produktkontrollnumret dessutom hindra att undersökningen slutfördes i god tid. I avsnitt 7 i tillkännagivandet om inledande erhöll berörda parter 70 dagar för att lämna synpunkter på uppgifterna om de preliminära undersökningsresultaten, men inga sådana synpunkter inkom beträffande produktkontrollnumrets sammansättning.

(79)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att skälet till att det inte hänvisades till strukturellt och icke-strukturellt kryssfaner (plywood) i beställningar var att allt kryssfaner (plywood) som importerades från Kina av den kontrollerade unionsimportören som ingick i urvalet var icke-strukturellt.

(80)

Det produktsortiment som den kontrollerade unionsimportören sålde omfattade kryssfaner (plywood) som lämpar sig för strukturella användningsområden (69) som importerades både från Kina och från andra källor. PTIA lade inte fram någon bevisning för att denna åtskillnad mellan strukturellt och icke-strukturellt kryssfaner (plywood) gjordes vid beställningar av dessa produkter. Argumentet avvisades därför.

(81)

När det gäller beräkningen av prisunderskridandet och målprisunderskridandet beaktade kommissionen PTIA:s synpunkter i skälen 187 och 188.

(82)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter begärde PTIA beviljande av ett undantag för slutanvändning för filmbelagt kryssfaner (plywood) för icke-strukturell användning.

(83)

Kommissionen ansåg inte att PTIA:s definition av produkten som ”filmbelagt kryssfaner (plywood)” fastställde någon tillräcklig åtskillnad för att den skulle kunna betraktas som en specifik produktkategori. Dessutom ansågs den föreskrivna slutanvändningen ”icke-strukturell användning” inte vara tillräckligt exakt för att motivera ett undantag för slutanvändning. Denna begäran avslogs.

(84)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Questwood att kommissionen borde följa det tillvägagångssätt som Förenta staternas handelsministerium och Internationella handelskommissionen tillämpat som uteslöt visst filmbelagt kryssfaner (plywood) från de antidumpnings- och utjämningstullar som införts på kinesiskt kryssfaner (plywood) (70).

(85)

Kommissionen ansåg inte att undersökningsresultat från andra jurisdiktioner skapade prejudikat för dess egna undersökningar. Trots detta undersökte kommissionen påståendet och fann att det förelåg grundläggande skillnader mellan de två förfarandena. Den offentliga akten i den ursprungliga undersökningen från Förenta staternas handelsministerium och Internationella handelskommissionen innehöll bevis för att klaganden och Förenta staternas inhemska industri gick med på att utesluta filmbelagt kryssfaner (plywood) som importerats från Kina (71) med motiveringen att klagandena inte producerade filmbelagt kryssfaner (plywood). Detta var inte fallet i det aktuella förfarandet. Påståendet avvisades.

(86)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Keflico att tunt kryssfaner (plywood) av eukalyptus borde undantas från tillämpningsområdet, eftersom det inte producerades i unionen i de volymer som förpackningsindustrin efterfrågade och att tunt kryssfaner (plywood) av poppel på grund av sina fysiska egenskaper inte var lämpligt för användningsområdena inom denna industri.

(87)

Kommissionen avvisade påståendet med motiveringen att unionsindustrin hade kapacitet att producera kryssfaner (plywood) av lövträ i tillräckliga mängder som var särskilt avsett för såväl tunga (72) som lätta (73) förpackningar.

(88)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen synpunkter från klaganden och Jiangshan Wood om beräkningen av dumpningsmarginalen.

(89)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande svaren på frågeformuläret och kontrollbesöken bekräftade kommissionen skälen 77–82 i förordningen om provisorisk tull.

(90)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande svaren på frågeformuläret och kontrollbesöken bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 86–180 i förordningen om provisorisk tull.

(91)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande svaren på frågeformuläret och kontrollbesöken bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 181–195 i förordningen om provisorisk tull.

(92)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade klaganden och Jiangshan Wood synpunkter på de källor som använts för att fastställa de icke snedvridna kostnaderna. Synpunkterna behandlas i avsnitt 3.2.4.

(93)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Jiangshan Wood att värdena för produktionsfaktorer som anges i tabell 1 i förordningen om provisorisk tull inte motsvarade värdena i beräkningsfilerna och i skäl 210 i förordningen om provisorisk tull.

(94)

Kommissionen klargjorde att värdena i tabell 1 och skäl 210 innehöll ett skrivfel som rörde en procentandel av importskatten som lades till varje referensvärde. De korrekta värdena utlämnades emellertid till samtliga parter i de bilagor som innehöll referensvärdena. Dessa korrekta värden tillämpades vid dumpningsberäkningarna.

(95)

Med beaktande av dessa synpunkter bekräftade kommissionen att följande produktionsfaktorer och deras källor har använts för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för den undersökta produkten

(96)

Klaganden och Jiangshan Wood lämnade synpunkter på referensvärdena för timmer av poppel, eukalyptusfaner och vetemjöl.

(97)

När det gäller timmer av poppel ansåg Jiangshan Wood att användningen av GTA:s exportuppgifter från Frankrike ledde till mycket högre priser än om Eurostats värden användes och ansåg att detta kunde ha berott på att både import- och exportuppgifter blandades i de statistiska uppgifter som kommissionen använde. Företaget hävdade att Eurostats uppgifter var mer tillförlitliga än uppgifter från tredje part som hämtats från S&P Global, eftersom förstnämnda uppgifter endast innehöll uppgifter som rapporterats direkt av de franska tullmyndigheterna. Det ingav dessutom utdraget från Eurostat, på grundval av vilket priset per enhet uppgick till 96,56 euro/m3 eller 754,66 CNY/m3. Jiangshan Wood hävdade vidare att inga tullar var tillämpliga på import av poppeltimmer med franskt ursprung till länder till vilka Frankrike exporterade poppeltimmer och att det därför inte var motiverat att lägga till importtull på 4,1 %.

(98)

Klaganden hävdade att Jiangshan Wood misstolkade uppgifterna, eftersom de uppgifter som kommissionen använde inte baserades på exportvärdet från Frankrike till tredjeländer, utan på importvärdet för poppeltimmer med franskt ursprung i tredjeländer, vilket klaganden ansåg vara den korrekta metoden. Klaganden hävdade därför att uppgifterna inte borde ändras.

(99)

Kommissionen klargjorde att referensvärdet för poppeltimmer, såsom klaganden angett, inte baserades på exportvärden för poppeltimmer från Frankrike, utan på import av poppeltimmer av franskt ursprung till samtliga länder i världen. De statistiska uppgifterna baserades på GTA-databasen, vilken kommissionen ansåg vara tillförlitlig, och som kommissionen har använt för detta ändamål i många andra undersökningar. Dessutom erinrade kommissionen om att GTA utgjorde en omfattande databas som inte enbart innehöll uppgifter från Eurostat, utan även från FN:s databas Comtrade och många andra statistiska källor. Kommissionen ansåg därför att det referensvärde som fastställts mot denna bakgrund var tillräckligt korrekt. Kommissionen klargjorde vidare att den importtull som tillämpades på poppeltimmer inte fastställdes baserat på export från Frankrike, utan på de genomsnittliga importtullar som de största importländerna tog ut på poppeltimmer, såsom anges i skäl 218 i förordningen om provisorisk tull. Påståendet avvisades därför.

(100)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Jiangshan Wood att kommissionen inte borde ha lagt på en importtull på 4,1 % på det genomsnittliga priset på poppeltimmer och att källan till detta påslag var godtycklig, eftersom det baserades på den genomsnittliga importtullen till de tio största importländerna, medan importpriset baserades på import av poppeltimmer från Frankrike till alla länder. Företaget påpekade även att enligt importuppgifter från FN:s databas Comtrade skilde sig de angivna tio största importländerna från de som kommissionen angett vid utlämnandet av uppgifter. Enligt företaget borde kommissionen endast ha tagit hänsyn till de importtullar som tillämpas på import av poppeltimmer från Frankrike. Eftersom denna import inte var föremål för någon importtull ansåg företaget att ingen tull borde tillämpas.

(101)

Kommissionen höll inte med om påståendet att den importtull som lagts till priset på poppeltimmer var godtycklig. Den ansåg att det var förenligt med dess praxis att lägga till en importtull och att den genomgående lades till importpriserna för att återspegla det faktum att alla företag som förvärvade eukalyptusfaner skulle behöva betala denna tull. Eftersom Frankrike var en viktig producent av poppeltimmer ansåg kommissionen i detta särskilda fall att det var lämpligt att den baserade sitt referensvärde för poppeltimmer på den globala importen från Frankrike. Ett sådant referensvärde fastställdes således i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen på icke snedvridna internationella priser och inte på ett importpris till ett representativt land. Kommissionen var därför inte skyldig att koppla importtullen till ett representativt land eller i detta fall till Frankrike. I stället fann kommissionen att det utgjorde en rimlig metod att fastställa nivån på importtullen på grundval av de viktigaste importdestinationerna för poppeltimmer. Vad gäller påståendet att det förelåg en skillnad i förhållande till den förteckning över de viktigaste importdestinationerna som Jiangshan Wood presenterat, grundade kommissionen sin förteckning på uppgifter från GTA, medan Jiangshan Wood använde FN:s databas Comtrade. Kommissionen ansåg att GTA var en tillförlitlig uppgiftskälla och fann inte något bakomliggande skäl för att ersätta uppgifterna med en annan källa. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(102)

Såsom anges i skälen 206–210 i förordningen om provisorisk tull grundades referenspriset för eukalyptusfaner, eftersom det inte fanns något annat lämpligt referensvärde, på ett genomsnittligt exportpris i GTA-databasen enligt HS-nummer 4408 90 , vilket omfattar eukalyptusfaner och andra typer av faner. Det referenspris som fastställts och utlämnats till parterna på denna grundval uppgick till 4 073,134 CNY/m3 eller 521,22 euro/m3, vilket kommissionen ansåg vara korrekt och i linje med marknadspriset för denna typ av faner.

(103)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Jiangshan Wood varför kommissionen underlät att beakta många länder, däribland de största producenterna av eukalyptusfaner såsom Uruguay, Paraguay, Brasilien eller Chile. Företaget påpekade att kommissionen för att fastställa referensvärdet beaktade uppgifter från Polen, Sverige och Lettland, som inte utgjorde de största exportörerna av eukalyptusfaner, och som köpte från länder som inte producerade faner, såsom Ukraina. Dessutom påpekade det även att kommissionen i sin beräkning av referensvärdet inkluderade länder som exporterade mindre kvantiteter. Jiangshan Wood uttryckte därför oro huruvida den databas som kommissionen använde var tillförlitlig.

(104)

Jiangshan Wood hävdade vidare att kommissionen kunde använda uppgifter från FN:s databas Comtrade som samlade in uppgifter från alla exportländer, inklusive från stora exportörer av eukalyptus. Företaget hävdade att det enhetspris som mot denna bakgrund skulle användas som referensvärde uppgick till 3 238 CNY/m3 eller 414 euro/m3. Jiangshan Wood begärde därför att kommissionen skulle använda detta värde som referensvärde eller alternativt använda det värde på 443 euro/m3 som anges i skäl 210 i förordningen om provisorisk tull. Företaget uppgav även att om kommissionen beslutade att använda det referensvärde som använts i det preliminära skedet var den skyldig att lämna ut uppgifter om vilka länder som ansågs vara de största exportländerna och förklara varför de viktigaste länderna som producerar eukalyptusfaner inte beaktades. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Jianshan Wood sin begäran om utlämnande av ytterligare uppgifter som hade samband med referensvärdet, med hänvisning till skillnaderna mellan den databas som kommissionen använt och FN:s databas Comtrade.

(105)

Kommissionen upprepade inledningsvis att värdet på 443 euro/m3 som anges i skäl 210 i förordningen om provisorisk tull berodde på ett skrivfel som inte hade någon faktisk grund. Kommissionen upprepade vidare att, såsom förklaras i skäl 210 i förordningen om provisorisk tull, exportstatistiken enligt HS-nummer 4408 90 innehöll faner av olika träslag och därmed med olika priser. Prisintervallerna varierade avsevärt mellan mycket tunna faner och faner i intervallet 0,3–0,6 mm, vilket är den vanligaste tjocklek som används för att producera kryssfaner (plywood), och mellan faner av olika kvalitet. Enbart för eukalyptusfaner kunde priset variera avsevärt om faneren skulle användas för kärnan eller ytan på kryssfaneren. HS-numret utgjorde således inte enbart ett gruppnummer som omfattade fler typer av faner än eukalyptusfaner som användes för att producera kryssfaner (plywood), utan även eukalyptusfaner av olika typer och kvaliteter. Alla faner kunde inte användas specifikt för att producera kryssfaner (plywood).

(106)

Kommissionen beaktade därför endast importen från länder vars genomsnittliga importpriser låg i intervallet från 350 euro/m3 för eukalyptusfaner av låg kvalitet till 720 euro/m3 för eukalyptusfaner av hög kvalitet. Detta intervall baserades på fakturor som klaganden lämnat in som bevis för eukalyptusfaner med olika priser och kvaliteter. Därför motsvarade intervallet de priser som kan anses betalas för eukalyptusfaner som kan användas för att producera kryssfaner (plywood) av lövträ. Länder med genomsnittliga importpriser som föll utanför detta intervall beaktades därför inte.

(107)

I avsaknad av ett särskilt HS-nummer för eukalyptusfaner ansåg kommissionen därför att det genomsnittliga pris som fastställdes mot denna bakgrund var rimligt och återspeglade det pris som betalades för denna produktionsfaktor på ett korrekt sätt. Kommissionen noterade dessutom att det referensvärde som Jiangshan Wood lämnat som baserades på uppgifter från FN:s databas Comtrade på 3 238 CNY/m3 eller 414 euro/m3 låg inom det prisintervall som kommissionen använde på 350 euro/m3–720 euro/m3 och att det till stor del motsvarade det referensvärde på 4 073,14 CNY/m3 eller 521,22 euro som kommissionen använde. Kommissionen ansåg även att de uppgifter som hade lämnats ut i samband med det preliminära och slutliga utlämnandet av uppgifter hade varit tillräckligt detaljerade när det gäller beräkningen av referensvärdet. Även om kommissionen noterade de skillnader som den exporterande producenten framhöll i samband med användningen av en alternativ databas, identifierade den inte några tvingande skäl för att avvisa användningen av GTA-databasen, vilken används i alla andra undersökningar och ansågs vara en tillförlitlig uppgiftskälla. Kommissionen avvisade därför påståendet att den statistik som den hade använt inte skulle vara tillförlitlig och vidhöll att det referensvärde som fastställts på det sätt som förklarats ovan var rimligt och korrekt.

(108)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Jiangshan Wood att företaget i sin produktionsprocess endast använde eukalyptusfaner av lägre kvalitet för kärnan och hänvisade även till det faktum att det inte köpte ytfaner. Företaget hävdade att det prisintervall som kommissionen tillämpade för att fastställa referensvärdet inte får omfatta högkvalitativt kärn- och ytfaner av eukalyptus. I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde Jiangshan Wood att kommissionen skulle lämna ut en ändamålsenlig sammanfattning av den bevisning som klaganden lämnat för att fastställa prisintervallet på 350–720 euro/m3 för eukalyptusfaner. Företaget upprepade sitt påstående den 14 oktober 2025 och begärde att kommissionen skulle tillhandahålla ”ett meningsfullt utlämnande av dessa fakturor och/eller en sammanfattning av varje klass av faner, deras incoterm, ursprung och pris”, eftersom det ansåg att det utgjorde ett åsidosättande av dess rätt till försvar om dessa uppgifter inte lämnades ut. Genom ett e-postmeddelande av den 15 oktober 2025 tillhandahöll kommissionen företaget den begärda sammanfattningen, men påpekade emellertid att den inte ansåg att Jiangshan Woods rätt till försvar hade kränkts genom att de (konfidentiella) fakturorna i sig inte hade lämnats ut. Jiangshan Wood upprepade senare sin begäran genom att begära ännu mer detaljerad information om fakturorna, t.ex. datum och uppgifter om omräkningskvoter för priserna från netto till bruttovikt.

(109)

För att motbevisa Jiangshan Woods argument hävdade klaganden att den metod som kommissionen använt för att justera importuppgifterna enligt HS-nummer 4408 90 var rimlig för att på ett korrekt och rättvisande sätt särskilt fånga upp importen av eukalyptusfaner i detta ”gruppnummer” som innehåller andra typer av kryssfaner (plywood).

(110)

Kommissionen fann att Jiangshan Woods påstående var ogrundat. HS-nummer 4408 90 som användes för att fastställa referensvärdet utgör ett gruppnummer som omfattar andra typer av kryssfaner (plywood) och det intervall som tillämpades användes endast som ett närmevärde för att mer specifikt identifiera import av eukalyptusfaner inom detta gruppnummer. Kommissionen ansåg att denna metod var rimlig och att den, med hänsyn till den tillgängliga informationen och trots att den inte kunde skilja mellan fanerets kvalitet, på ett så korrekt sätt som möjligt återspeglade priset på eukalyptusfaner.

(111)

Vidare fann kommissionen att Jiangshan Woods begäran om att de konfidentiella fakturorna skulle lämnas ut var ogrundad. Fakturorna användes inte i sig för att fastställa referensvärdena. De användes endast som ett närmevärde för att fastställa ett prisintervall för eukalyptusfaner, och därför ansåg kommissionen inte att utlämnandet av de konfidentiella fakturorna skulle göra det möjligt för Jiangshan Wood att styrka sitt påstående på ett mer detaljerat sätt. Dessutom lämnade kommissionen en mycket detaljerad förklaring av den metod som användes i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter i skälen 67 och 72 och, på Jiangshan Woods begäran, lämnade den ytterligare sammanfattande information som innehöll alla uppgifter beträffande eukalyptusfanerens karaktär och de relevanta priserna genom ett e-postmeddelande av den 15 oktober 2025.

(112)

Slutligen fann kommissionen att Jiangshan Woods påstående att företaget endast använde kärnfaner av eukalyptus av låg kvalitet i sin produktion var ogrundat. Tvärtom visade företagets inköpsfakturor för eukalyptusfaner på en kvalitet av ”klass 1” eller ”första klass”, vilket antydde att den faner som förvärvats var av högsta kvalitet. Hänvisningen gjorde det inte heller möjligt att fastställa om det faner som förvärvats utgjorde kärn- och ytfaner, trots att företaget hävdade att allt ytfaner var egenproducerat. Kommissionen kunde följaktligen inte kontrollera påståendet att Jiangshan Wood endast köpte kärnfaner av låg kvalitet.

(113)

Kommissionen avvisade därför argumentet att endast eukalyptusfaner med lägre pris skulle användas. Vidare ansåg kommissionen inte heller att Jiangshan Woods rätt till försvar åsidosattes genom att någon ytterligare information inte lämnades ut om de konfidentiella fakturorna. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(114)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Jiangshan Wood på nytt att den turkiska mjölmarknaden och därmed mjölpriserna sammantaget var snedvridna och uppblåsta på grund av de olika åtgärder som det turkiska spannmålskontoret vidtagit, vilka påverkade importen/exporten av vetemjöl. Företaget hävdade att det i artikel 2.6a i grundförordningen föreskrevs att produktionskostnader och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden ska fastställas och att kommissionen även bedömde förekomsten av störningar på marknaden vid fastställandet av referensvärdet. Det anser att ett icke snedvridet referensvärde skulle kunna vara det genomsnittliga importpriset för mjöl till de andra övre medelinkomstländerna, som är 3,9 CNY/kg utan importtullar eller 4,45 CNY/kg med tillämpliga tullar.

(115)

Klaganden hävdade att Jiangshan Woods synpunkter hänförde sig till vetekorn och inte till vetemjöl. Vidare hävdade klaganden att kravet på licensiering och kontroll av hälso- och säkerhetsskäl utgjorde standardkrav för alla jordbruksprodukter.

(116)

Kommissionen bekräftade att nämnda restriktioner faktiskt hänförde sig till import av vetekorn och inte till vetemjölet i sig. Såsom anges i skäl 213 i förordningen om provisorisk tull importerades en betydande mängd mjöl till Turkiet och det förelåg en efterfrågan på mjöl till priser som inkluderade tullarna. Kommissionen vidhöll därför att priserna var representativa för ett marknadspris.

(117)

I avsaknad av synpunkter beträffande arbetskraft bekräftade kommissionen skäl 223 i förordningen om provisorisk tull.

(118)

I avsaknad av synpunkter beträffande elektricitet bekräftade kommissionen skäl 224 i förordningen om provisorisk tull.

(119)

Såsom förklaras i skäl 228 i förordningen om provisorisk tull använde kommissionen vid fastställandet av referensvärdena för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst den turkiska regeringens uppgifter om företagens genomsnittliga driftkostnader och rörelseresultat som offentliggjorts av Turkiets centralbank avseende de ekonomiska resultaten för 3 121 företag med verksamhet inom sektorn för tillverkning av trävaror, kork, halm och rotting (Nace – C-162).

(120)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade klaganden att uppgifterna inte var lämpliga, eftersom de omfattade en alltför bred sektor och inte återspeglade kryssfanerindustrins verkliga driftskostnader och lönsamhet i Turkiet. Klaganden hävdade att Nace-kod C162 omfattade produktion av andra träbaserade produkter såsom snickeriarbeten, golvbeläggning, träbehållare, flätningsmaterial osv. och att den relevanta underkategorin C162-1 Tillverkning av faner och träbaserade skivor inte var tillgänglig. Enligt klaganden representerade segmentet för kryssfaner (plywood) inom kategorin endast 2 % och det dominerades av industrin för träbaserade paneler såsom producenter av spånskivor och MDF. Klaganden hävdade att produkter av kryssfaner (plywood) utgjorde de mest sofistikerade produkterna och premiumprodukterna bland alla träbaserade produkter och att eftersom den aggregerade Nace-koden främst omfattade andra produkter, var den inte lämplig för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst inom sektorn för kryssfaner (plywood). Klaganden hävdade även att databasen nästan uteslutande innehöll uppgifter om mikroföretag eller små företag, men att kryssfaner (plywood) produceras av medelstora företag. Vidare hävdade klaganden att över 3 000 företag som beaktades gick med förlust, vilket gjorde att de makroekonomiska uppgifterna inte kunde användas. Klaganden hävdade vidare att de uppgifterna som använts hänförde sig till perioden 2022 och att de därför inte återspeglade företagens situation under undersökningsperioden.

(121)

Klaganden ingav finansiella uppgifter för 2024 från företaget Pelit Arslan Kontrplak Fabrikasi Anonim Sirketi (Pelit Arslan), vilka var tillgängliga i databasen Dun&Bradstreet Finance Analytics (75). Enligt dess redovisning uppgick försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader under 2024 till 21,6 % av kostnaderna för den sålda varan och vinsten före skatt var 23,6 %. Klaganden anser att dessa indikatorer var försiktiga, eftersom företaget uppvisade ännu högre försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst under åren dessförinnan. Enligt klaganden överensstämde den föreslagna nivån på försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i stort sett med de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som kommissionen fastställt, medan den högre vinsten uppenbart var mer representativ för sektorn för kryssfaner (plywood), eftersom det var frågan om en träbaserad premiumprodukt jämfört med andra träskivor. Mot denna bakgrund begärde klaganden att kommissionen skulle se över metoden och använda uppgifterna från Pelit Arslan som referensvärde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(122)

Jiangshan Wood hävdade att företaget inte hade några invändningar mot att den turkiska regeringens uppgifter som offentliggjorts av Turkiets centralbank användes, såsom kommissionen föreslagit. Företaget hävdade att rapporten från uppgifterna visade på att försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader innehöll distributionskostnader som borde undantas vid konstruktionen av normalvärdet. Företaget hävdade därför att kommissionen borde utesluta distributionskostnaderna på grundval av en rimlig kvot som antingen baserades på uppgifter från unionsproducenterna eller på finansiella uppgifter från den icke-närstående handlaren Pizhou Ouyme Import and Export Trade Co. Ltd (Pizhou Ouyme) som visade att de direkta försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna utgjorde 62 % av de totala försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna.

(123)

För att tillbakavisa Jiangshan Woods argument hävdade klaganden att det inte framgick klart vilka typer av kostnader som ingick i denna kategori och att kategorin allmänna ”distributionskostnader” även (eller enbart) kunde omfatta kostnader för att göra en produkt eller tjänst tillgänglig för kunderna, såsom förpackning, marknadsföring, försäljning, lagring och magasinering, orderhantering, kundtjänst osv. Företaget hävdade också att unionsproducenternas finansiella uppgifter inte omfattade någon uppdelning av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i enskilda kategorier, vilket inte möjliggjorde några justeringar, och att andelen enskilda kostnadsposter inom kategorin ”distributionskostnader” för den kinesiska handlaren dessutom varken var tillämplig eller tillförlitlig på grund av de snedvridningar som kommissionen funnit i Kina för denna produkt och industri. Slutligen hävdade företaget att kommissionen inte hade företagit någon sådan justering i tidigare undersökningar.

(124)

För att tillbakavisa klagandens synpunkter begärde Jiangshan Wood att kommissionen skulle underlåta att beakta Pelit Arslans finansiella uppgifter, eftersom företaget utan tillgång till uppgifterna inte kunde kontrollera beräkningarnas riktighet eller bedöma huruvida uppgifterna för att konstruera normalvärdet var tillförlitliga och att detta inte kunde åtgärdas genom en meningsfull sammanfattning av uppgifterna (t.ex. i intervaller) eftersom försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst måste utgöra exakta procentandelar. Företaget påpekade att de finansiella uppgifter som lämnats in inom ramen för artikel 2.6a i grundförordningen ska vara ”lättillgängliga” och inte omfattas av upphovsrätt. Det gav exempel på fall där användningen av uppgifter avvisades på grund av att de inte kunde tas in i de offentliga ärendehandlingarna på grund av upphovsrättsintrång.

(125)

Kommissionen erinrade om att det i det preliminära skedet inte fanns aktuella uppgifter från något turkiskt företag och att den databas som användes därför utgjorde det bästa tillgängliga måttet för att fastställa rimliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Uppgifter från ett företag som producerar kryssfaner (plywood) av lövträ, vilka klaganden ingett, utgjorde emellertid en mer rimlig grund för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst än en databas som samlar in uppgifter från en mycket bredare sektor. På grundval av de detaljerade finansiella rapporter från detta företag som klaganden lämnat in kunde kommissionen även kontrollera att procentandelarna hade fastställts korrekt i fråga om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Rapporterna fanns direkt tillgängliga på en offentlig webbplats mot en mindre avgift (https://www.informa.es/en). Kommissionen drog därför slutsatsen att Pelit Arslans uppgifter kunde användas för att fastställa rimliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst och att kraven i artikel 2.6a i grundförordningen således var uppfyllda.

(126)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg Jiangshan Wood att kommissionen måste återgå till att använda de finansiella uppgifterna på sektorsnivå och inte fick inkludera försäljningskostnader vid konstrueringen av normalvärdet. Företaget ansåg att det var oacceptabelt att det belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som ursprungligen ansågs vara skäligt ersattes av finansiella uppgifter från Pelit Arslan som enligt dess uppfattning inte var lättillgängliga. Det hävdade att det inte var möjligt att erhålla rapporten via webbplatsen och inte heller via Dun&Bradstreets allmänna webbplats. Företaget hävdade vidare att eftersom kommissionen erhållit rapporten genom klaganden kunde det inte fastställas att den var korrekt. Jiangshan Wood hävdade vidare att kommissionens sammanfattning inte gjorde det möjligt att bedöma enskilda poster i den redovisning som användes för att beräkna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Företaget ansåg att kommissionens underlåtenhet att tillhandahålla en ändamålsenlig sammanfattning kränkte dess rätt till försvar och hänvisade även till en undersökning av vissa polyvinylalkoholer och det därmed sammanhängande målet vid tribunalen, där tribunalen konstaterade att parterna bör ”befinna sig i en ställning under det administrativa förfarandet där de faktiskt kan lämna sina synpunkter på riktigheten och relevansen av de fakta och omständigheter som hävdats och på den bevisning som kommissionen lagt fram till stöd för sitt påstående om förekomsten av dumpning och den därav följande skadan” (76).

(127)

Klaganden tillbakavisade detta och hävdade att Jiangshan Woods påståenden om att redovisningen inte kunde erhållas var vilseledande och ogrundade. Klaganden påpekade att det kunde verifieras genom en snabb sökning på nätet att webbportalen Informa.es gav onlineåtkomst till Dun&Bradsheet enligt webbplatsen. Detta utgör ett datamoln som samlar in finansiell information och marknadsföringsinformation från över 600 miljoner företag online över hela världen (77). För att ytterligare bevisa att redovisningen var och fortfarande är lättillgänglig förvärvade klagandena den på nytt genom Informa.es den 9 oktober 2025 och lämnade uppgifterna till kommissionen.

(128)

Klaganden ansåg dessutom att Jiangshan Woods hänvisning till rättspraxis var vilseledande. I undersökningen om polyvinylalkoholer från Kina uppgav kommissionen att ”enligt artikel 2.6a i grundförordningen måste uppgifterna inte finnas ’allmänt tillgängliga’ utan ’lätt tillgängliga’ och att ’allmänt tillgängliga’ betyder att uppgifterna finns tillgängliga för allmänheten i stort, medan ’lätt tillgängliga’ betyder att uppgifterna finns tillgängliga för alla under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, exempelvis betalning av en avgift” (78). Kommissionen påpekade vidare att denna slutsats i slutändan bekräftades genom tribunalens slutliga dom i mål T-763/20 och att tribunalen i denna dom även bekräftade att kommissionen hade rätt att godta konfidentiella uppgifter, förutsatt att en icke-konfidentiell sammanfattning lämnades in (79). Klaganden påpekade att en icke-konfidentiell sammanfattning av redovisningen tillhandahölls i vederbörlig ordning och inkluderades i den offentliga akten.

(129)

PTIA hävdade att sammanslutningen inte kunde erhålla redovisningen från webbplatsen https://www.informa.es/en men att den kunde erhålla redovisningen från andra källor. Sammanslutningen uppgav att vinsten före skatt enligt uppgifter från andra källor var 17 % och inte 23,6 % såsom kommissionens uppgett.

(130)

Saintland Wood hävdade att företaget hade svårt att erhålla tillgång till uppgifterna från Pelit Arslan på grund av vad som föreföll vara ett tekniskt fel i webbplatsens inloggningsprocess, vilket hindrade företaget från att registrera sig och därför från att förbereda och lämna in en effektiv inlaga i tid. Företaget begärde att kommissionen skulle tillhandahålla tydliga instruktioner steg för steg eller en alternativ metod för att erhålla tillgång till uppgifterna.

(131)

Kommissionen hänvisade till skäl 52 i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter, där det angavs att detaljerade årsredovisningar för Pelit Arslan fanns tillgängliga från Dun&Bradstreet databas Finance Analytics. I detta skäl hänvisade kommissionen vidare till webbplatsen informa.es, en leverantör av internationella rapporter från Dun&Bradstreet (80) i Spanien. Kommissionen bekräftade att redovisningar avseende företaget Pelit Arslan fanns lättillgängliga via Dun&Bradstreets webbplats, som tillhandahåller uppgifter med hjälp av internationella partner. Pelit Arslans redovisningar kunde erhållas direkt mot en avgift, utan registrering (81). Eftersom uppgifterna var lättillgängliga via ovannämnda webbsidor ansåg kommissionen inte att det var nödvändigt att lämna några uppgifter ”steg för steg” såsom Saintland Wood krävt.

(132)

Kommissionen påpekade vidare att en icke-konfidentiell sammanfattning av uppgifterna tillhandahölls vid det slutliga utlämnandet av uppgifter. Även om den icke-konfidentiella sammanfattningen inte gjorde det möjligt för parterna att identifiera detaljerade konfidentiella uppgifter, ansåg kommissionen att sammanfattningen var tillräcklig för att parterna skulle erhålla information om vilka uppgifter som användes. Eftersom den detaljerade rapporten var lättillgänglig ansåg kommissionen inte heller att någon parts rätt till försvar hade överträtts – samtliga parter, inklusive Jiangshan Wood, kunde erhålla och kontrollera de detaljerade uppgifterna mot en rimlig avgift, liksom PTIA har gjort. Dessutom var Jiangshan Woods påstående att företaget inte kunde identifiera de enskilda poster som skulle dras av, t.ex. försäljningskostnader, ogrundat – såsom framgår nedan avvisades påståendet att försäljningskostnaderna måste dras av från referensvärdet, såsom beskrivs nedan i nästa avsnitt.

(133)

När det gäller PTIA:s påstående att vinsten var 17 %, bekräftade kommissionen att dess beräkning av referensvärdet för det representativa företaget Pelit Arslans vinstmarginal korrekt beräknades som vinsten före skatt uttryckt som en andel av värdet av kostnaderna för de varor som företaget sålde, såsom förklaras i avsnitt 3.2.4.4 i denna förordning, och att vinsten före skatt var 23,6 %.

(134)

Jiangshan Wood hävdade vidare att kommissionen måste särskilja och avgränsa försäljningskostnaderna från de övriga allmänna och administrativa kostnaderna, eftersom Jiangshan Wood inte ådrog sig några sådana utgifter och inte hade rapporterat dem till kommissionen. Företaget ansåg att detta var nödvändigt, eftersom inkluderandet av försäljnings- och distributionskostnader (dvs. transport-, hanterings- och förpackningskostnader) i försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader skulle medföra att det konstruerade normalvärdet inte var fritt fabrik.

(135)

För att tillbakavisa Jiangshan Woods argument hänvisade klaganden till tribunalens dom i mål T-263/22, där det anges att ”det förvisso kan vara nödvändigt, enligt artikel 2.10 i grundförordningen, att göra justeringar för att ta hänsyn till skillnader mellan exportpriset och normalvärdet, vilka påverkar jämförbarheten mellan dessa. Sådana avdrag kan emellertid inte göras från ett värde som är konstruerat [enligt artikel 2.6a] och således inte reellt. Detta värde påverkas nämligen i princip inte av faktorer som kan inverka menligt på dess jämförbarhet, eftersom det har fastställts på ett konstlat sätt” (82).

(136)

Klaganden hävdade därför att normalvärdet konstruerades mot bakgrund av de strukturella snedvridningarna inom segmentet för träbearbetning i Kina, vilket innebar att normalvärdet inte var ”reellt” och därför inte präglas av faktorer som skulle påverka dess jämförbarhet med exportpriset. Klaganden påpekade att enligt artikel 2.6a i grundförordningen ska ”det konstruerade normalvärdet omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”, och att det enligt denna bestämmelse klart och otvetydigt krävdes ett beaktande av försäljningskostnaderna när normalvärdet konstruerades enligt nämnda bestämmelse. Det faktum att Jiangshan Wood ”inte ådrar sig några försäljningskostnader” ändrar inte på något sätt det faktum att det konstruerade normalvärdet bör omfatta försäljningskostnaderna. I annat fall skulle kommissionen urholka (underskatta) det konstruerade normalvärdet, vilket klart strider mot grundförordningen.

(137)

Kommissionen fann att Jiangshan Woods påstående var ogrundat. I artikel 2.6a i grundförordningen hänvisas till ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, eftersom det är dessa kostnader som normalt belastar varje företag, inbegripet företag som Jiangshan Wood som säljer via handlare. Vidare skulle det strida mot syftet att fastställa de icke snedvridna kostnaderna för ett företag om kommissionen gjorde avdrag från de icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna från en producent i ett representativt land för att återspegla Jiangshan Woods faktiska kostnader. Det faktum att Jiangshan Wood själv inte rapporterade några försäljningskostnader till kommissionen utgjorde inte någon bevisning för att det saknades sådana kostnader – generellt möjliggjorde företagets redovisningssystem inte någon detaljerad identifiering av kostnaderna. Vid kontrollbesöket hos företaget besökte kommissionens avdelningar en försäljningsavdelning och träffade en försäljningschef, vilket i sig var ett tecken på att företaget hade försäljningskostnader. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(138)

PTIA ansåg vidare att de sektorsspecifika uppgifterna utgjorde ett lämpligare referensvärde för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, eftersom de återspeglade det faktum att den kinesiska industrin för kryssfaner (plywood) består av små och medelstora företag och är mycket fragmenterad. Sammanslutningen hävdade vidare att om kommissionen använder sektorsspecifika uppgifter bör de finansiella indikatorer som ska beaktas återspegla det faktum att finansieringskostnaderna för de extraordinära inflations- och lånekostnaderna är onormalt höga i Turkiet, med en ränta på 45 % under undersökningsperioden, och att den även borde dra av distributionskostnader för det fallet att Jiangshan Wood inte ådrog sig sådana kostnader. PTIA framförde på nytt liknande påståenden i sin inlaga av den 16 oktober 2025. Sammanslutningen hävdade att det tvärtemot vad klagandena påstod inte enbart fanns sektorsspecifika uppgifter tillgängliga för 2022 utan även för 2024, och att visst kryssfaner (plywood) kunde vara billigare än MDF eller golvprodukter av bättre kvalitet.

(139)

PTIA ansåg vidare att försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinst på 45,2 % inte var rimliga, eftersom de var alltför höga och snedvridna på grund av hyperinflation, valutadevalvering och höga lånekostnader i Turkiet och begärde att kommissionen skulle justera dem nedåt. Sammanslutningen begärde att kommissionen skulle använda finansieringskostnadskvoter från andra länder som ett närmevärde och föreslog ett närmevärde på 6 %.

(140)

PTIA hävdade även att Pelit Arslan enligt ett uttalande på företagets webbplats (83) även producerar andra typer av produkter och att företagets redovisning därför nödvändigtvis innehöll uppgifter från andra affärsenheter. Vidare hänvisade sammanslutningen till två andra webbplatser med koppling till företag inom samma koncern som innehöll hänvisningar till andra produkter (84). PTIA hävdade även att företaget använde ryskt och vietnamesiskt kryssfaner (plywood).

(141)

PTIA hävdade även att uppgifter från detta företag avvisades i en undersökning om flerskiktsträgolv, där de ansågs vara överdrivet höga och därför inte representativa (85).

(142)

För att tillbakavisa PTIA:s argument hävdade klaganden att Pelit Arslan faktiskt ingick i den större Turanlarkoncernen, men att Pelit Arslan är en producent av kryssfaner (plywood) inom koncernen. De produkter till vilka PTIA har hänvisat producerades inte av Pelit Arslan, utan av andra närstående företag inom koncernen, såsom PeliParke (golvbeläggning, väggplattor, golvlister osv.) (86) eller Vezirköprü Orman Ürünleri Ve Kagit San. A.S. (MDF, laminatgolv, andra ljus- och väggpaneler, pappersprodukter osv.) (87). Klaganden hävdade att Pelit Arslans redovisning var företagsspecifik och inte utgjorde en konsoliderad redovisning med uppgifter från koncernen, samt att de finansiella resultat som hänförde sig till kryssfanerverksamheten specificerades i rapporten.

(143)

Klaganden hävdade vidare att användningen av Pelit Arslans uppgifter utgjorde ett mer rimligt och tillförlitligt referensvärde som bättre återspeglade villkoren för den berörda produkten i det representativa landet, i stället för konsoliderade uppgifter för en mycket bredare sektor. Klaganden hävdade att den nivå av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som fastställts i stort sett låg överensstämde med de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på 16,1 % som baserades på den turkiska regeringens uppgifter för träförädlingsindustrin, vilket i själva verket är en representativ nivå för bredare industrier och inte enbart för kryssfanersegmentet. När det gäller vinstkvoten på 23,6 % påpekade klaganden att den måste anses rimlig med hänsyn till att kryssfanerskivor av lövträ har premiumkaraktär jämfört med andra träbaserade skivor som MDF eller OSB samt andra träprodukter.

(144)

Inledningsvis avvisade kommissionen påståendet att den borde återgå till sektorsspecifika uppgifter. Även om uppgifterna var tillgängliga för 2022 drog kommissionen slutsatsen att de innehöll uppgifter om företag i en bredare sektor. Det förklarades i detalj i skäl 84 i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter att dessa uppgifter ursprungligen användes för att det saknades mer exakt information. Finansiella uppgifter från ett företag som producerar den berörda produkten utgjorde enligt kommissionen ett bättre närmevärde för att fastställa referensvärdet. Kommissionen fann påståendet ogrundat att företaget Pelit Arslans finansiella uppgifter borde avvisas i den aktuella undersökningen, eftersom de inte ansågs lämpliga i undersökningen om flerskiktsträgolv. Undersökningen om flerskiktsträgolv gällde uppgifter för räkenskapsåret 2023, och därför inte uppgifter från 2024, vilka beaktades i den aktuella undersökningen.

(145)

Vidare fann kommissionen att PTIA:s påstående att Pelit Arslan producerade olika produkter var ogrundat. Såsom klaganden uppgett hänförde sig de webbplatser till vilka PTIA hänvisade i sin inlaga till verksamheten i den koncern som Pelit Arslan tillhör och till andra företag i koncernen. Det faktum att de finansiella rapporterna avser produktion av kryssfaner (plywood) anges även i de redovisningar som tillhandahålls i Dun &Bradstreets databas.

(146)

Kommissionen fann även att PTIA:s påstående beträffande vinstnivå och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader var ogrundat. Såsom klaganden har uppgett låg överensstämde denna i stort sett med de sektorsspecifika uppgifter som omfattade produktion av produkter som generellt hade lägre värde. Det faktum att en del kryssfaner (plywood) kunde vara billigare än andra träprodukter utgjorde ett allmänt påstående, och det bevisade inte i sig att de angivna referensvärdena var alltför höga. Påståendet avvisades därför.

(147)

Vad gäller påståendet avseende de höga finansiella kostnaderna i Turkiet påpekade kommissionen att några sådana kostnader inte beaktades. Påståendet avvisades därför.

(148)

Kommissionen vidhöll därför att Pelit Arslans finansiella uppgifter utgjorde ett lämpligt referensvärde för att fastställa nivån på försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(149)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Jiangshan Wood att kommissionen hade räknade transportkostnaderna dubbelt, eftersom kostnader såsom inhemsk frakt i exportländerna samt sjöfrakt och försäkring inkluderades vid fastställandet av referensvärdet för produktionsfaktorerna, samt att kommissionen även lade till transportkostnader vid den nya beräkningen av tillverkningskostnaderna.

(150)

Jiangshan Wood hävdade även att om kommissionen la till transportkostnaderna borde den lägga till de transportkostnader som faktiskt rapporterats i stället för att öka värdena med hjälp av transportkostnadernas förhållande till det faktiska inköpsvärdet på de insatsvaror som Jiangshan Wood rapporterat. Företaget hävdade att kommissionen funnit att dessa kostnader var tillförlitliga, eftersom den även använde uppgifter från den kinesiska handlaren Pizhou Ouyme för att fastställa cif-värdet. Det ansåg att förordningen om provisorisk tull inte visade att det förelåg betydande snedvridningar av transportkostnaderna i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen, och att kommissionen därför, om den skulle lägga till transportkostnaderna utöver kostnaden för referensvärdet, borde använda de faktiska transportkostnaderna.

(151)

Kommissionen klargjorde att de transportkostnader som lagts till referenspriset utgjorde transportkostnaderna på cif- eller fob-nivå, vilka således omfattade kostnaderna för leverans till ett representativt lands gräns. Dessa kostnader omfattade emellertid inte frakt inom landet. Eftersom normalvärdet enligt den metod som tillämpas enligt artikel 2.6a a i grundförordningen bör återspegla det icke snedvridna priset på råvarorna i det representativa landet, bör det i detta fall återspegla det pris som en producent skulle betala i Turkiet för en råvara som levererades till fabriksgrinden. Kommissionen lade därför till de inhemska transportkostnaderna för råvaran till referensvärdet. Transportkostnaderna räknades därför inte dubbelt. Referensvärdet bestod av transportkostnaderna till det representativa landets gräns och de transportkostnader som lades till för att konstruera normalvärdet utgjordes av kostnader inom landet.

(152)

Kommissionen klargjorde vidare att de transportkostnader som Jiangshan Wood rapporterat användes som transportkostnadernas procentandel av det faktiska inköpsvärdet av de insatsvaror som rapporterats av Jiangshan Wood, såsom förklaras i skäl 222 i förordningen om provisorisk tull. Undersökningen visade redan att det förekom betydande snedvridningar i Kina och att de var systembetingade. Kommissionen ansåg att snedvridningarna även påverkade transportkostnaderna. Följaktligen kunde förhållandet mellan den exporterande producentens råvaror och de angivna transportkostnaderna rimligen användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik. Kommissionen avvisade därför påståendet att den borde använda de faktiska transportkostnaderna.

(153)

I avsaknad av andra synpunkter beträffande beräkningsfrågor bekräftade kommissionen skäl 224 i förordningen om provisorisk tull.

(154)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende beräkningen av exportpriset, bekräftar kommissionen skäl 235 i förordningen om provisorisk tull.

(155)

Såsom förklaras i skälen 236–237 i förordningen om provisorisk tull baserades det cif-värde som fastställts för att användas som nämnare för dumpningsberäkningarna på Jiangshan Woods pris från fabrik, och till detta pris adderade kommissionen en icke-närstående handlares kostnader för sjötransport, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Såsom förklarades i förordningen om provisorisk tull (skäl 237) förlitade sig kommissionen för att fastställa dessa justeringar och beräkna cif-värdet utifrån priset från fabrik på offentligt tillgänglig information (Drewry World Container Index) för sjötransport och på en av de icke-närstående handlarnas ekonomiska redovisning som tillhandahölls av Jiangshan Wood.

(156)

Kommissionen uppmanade Jiangshan Woods icke-närstående handlare att samarbeta genom att tillhandahålla faktiska uppgifter om sina sjötransportkostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt om sin vinst. Uppgifter lämnades av följande fem handlare: Jiangsu Sainty Land-up Pro-trading Co., Ltd, Lianyungang Yuantai International Co., Ltd, Pizhou Ouyme Import & Export Trade Co., Ltd, Sumec International Technology Co., Ltd och Shanghai Fanhong Commerce Co., Ltd. Analysen av de uppgifter som handlarna lämnat motsvarade de kostnader som kommissionen fastställt i det preliminära skedet. Kommissionen bekräftade därför cif-värdena, såsom de fastställts vid det preliminära utlämnandet av uppgifter.

(157)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Jianghan Wood att ett lämpligare referensvärde för att fastställa cif-värdena skulle vara att beräkna ett påslag för handlarnas inblandning på grundval av deras uppgifter. Företaget hävdade att detta berodde på att det inte stod klart enligt vilka incoterms handlarna, och närmare bestämt Pizhou Oyeme, sålde den berörda produkten till unionen.

(158)

Kommissionen klargjorde att kostnaderna för de handlare som var involverade mellan Jianghan Woods pris från fabrik fastställdes på grundval av uppgifter från de handlare som svarade för nästan 90 % av Jiangshan Woods försäljningsvolym och försäljningsvärde till unionen, och att den beaktade olika incoterms. Denna metod ansågs därför vara korrekt och tillförlitlig. Påståendet avvisades därför.

(159)

I avsaknad av andra synpunkter bekräftade kommissionen skälen 236–237 i förordningen om provisorisk tull.

(160)

Efter påståenden från berörda parter som anges närmare i avsnitt 3 reviderade kommissionen den individuella dumpningsmarginalen för Jiangshan Wood. Den slutgiltiga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(161)

Såsom anges i avsnitt 1.7 bestred sammanslutningen av exporterande producenter, vissa samarbetsvilliga exporterande producenter och CNFPIA beslutet att avbryta stickprovsförfarandet och det faktum att kommissionen följaktligen endast fastställde en marginal för all import, med undantag för Jiangshan Wood som erhöll en individuell dumpningsmarginal. Dessa parter begärde att kommissionen skulle göra en ny beräkning av tullsatsen för övriga företag enbart på grundval av Jiangshan Woods dumpningsmarginal. CNFPIA hävdade särskilt att det var orättvist och orimligt att exporterande producenter som inte ingick i urvalet och som lämnade in stickprovsformulär i tid hade samma tull som icke-samarbetsvilliga företag. Sammanslutningen ansåg att de exporterande producenter som inte ingick i urvalet och lämnade in stickprovsformulär i tid borde ha erhållit samma antidumpningstull på Jiangshan Wood. Sammanslutningen framställde samma påstående på nytt efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. CNFPIA begärde även att kommissionen skulle lämna ut förteckningen över exporterande producenter som inte ingick i urvalet, vilka lämnade in stickprovsformulär i tid, och lämna ut en detaljerad beräkning av tullen för ”all annan import” så att CNFPIA kunde lämna synpunkter. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA även att alla företag som fyllde i stickprovsformuläret borde anges i en separat bilaga, eftersom deras rätt till försvar annars skulle påverkas negativt när det gäller att bestrida kommissionens slutsatser vid EU-domstolarna.

(162)

Kommissionen erinrade om att syftet med att inte fastställa tullsatsen för övriga företag på grundval av dumpningsmarginalen för den enda samarbetsvilliga parten av de parter som ursprungligen ingick i urvalet inte var att bestraffa de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet, utan snarare att fastställa en tull på grundval av bästa tillgängliga uppgifter, mot bakgrund av det bristande samarbetet från de företag som ursprungligen ingick i urvalet. Kommissionen höll inte med om att tullsatsen för de samarbetsvilliga producenter som inte ingick i urvalet borde ha fastställts på grundval av tullsatsen för Jiangshan Wood. Att fastställa dumpningsmarginalen för all import enbart på grundval av uppgifter från ett företag skulle kanske inte utmynna i en representativ dumpningsmarginal, eftersom Jiangshan Woods export till unionen i detta särskilda fall endast utgjorde omkring 5 % av all export till unionen. Detta skiljer sig från en situation där dumpningsmarginalen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet grundas på ett urval som är tillräckligt representativt. I detta fall avbröts stickprovsförfarandet och därför kunde ingen genomsnittlig tull från urvalet beräknas för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet.

(163)

Kommissionen erinrade vidare om att tullsatsen för övriga företag när det gäller exportpriset redan baserades på uppgifter från alla exporterande producenter, eftersom exportpriserna baserades på statistik från Eurostat. Vad gäller normalvärdet användes uppgifter om Jiangshan. Kommissionen ansåg därför att detta var en rimlig och korrekt metod för att beräkna tullsatsen för övriga företag och avvisade följaktligen påståendet.

(164)

När det gäller begäran om att lämna ut förteckningen över samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet erinrade kommissionen om att företagens svar på frågeformuläret kunde konsulteras i de offentliga ärendehandlingarna. Förteckningen över företagen skulle endast ingå i en förordning om dessa företag erhåller ett individuellt Taric-nummer och en individuell tullsats, vilket inte var fallet. Det faktum att företagen inte förtecknades i en separat bilaga påverkade inte heller deras rätt att bestrida kommissionens slutsatser vid unionsdomstolarna. Kommissionen höll därför inte med om att den särskilt borde ha lämnat ut en förteckning över samarbetsvilliga producenter som inte ingick i urvalet.

(165)

Vad gäller beräkningarna ansåg kommissionen att dessa inte kunde offentliggöras, eftersom beräkningarna grundades på normalvärdet för Jiangshan Wood. Ett utlämnande skulle därför avslöja konfidentiella uppgifter om företaget. Kommissionen framhöll emellertid att metoden för fastställandet av tullnivån för all annan import i avsnitt 3.5 i förordningen om provisorisk tull var tillräckligt detaljerad, vilket gjorde det möjligt för parterna att lämna synpunkter. Kommissionen avvisade därför påståendet att en detaljerad beräkning av tullen för all annan import borde ha lämnats ut.

(166)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Saintland Wood att det inte var rimligt att fastställa två nivåer av antidumpningstull, en för Jiangshan Wood och en för alla övriga företag, och att kommissionen snarare borde finna att de icke-samarbetsvilliga företagen betedde sig som Jiangshan Wood. Företaget uppgav att vissa företag blev föremål för bestraffningsåtgärder trots att de inte vägrade att samarbeta.

(167)

Kommissionen erinrade inledningsvis om att tullsatsen för övriga företag inte fastställdes för att den skulle ha en orättvis effekt. Vid bristande samarbete hade kommissionen inget annat val än att grunda sina slutsatser på tillgängliga uppgifter, och i detta särskilda fall återspeglade tullen exportpriset för alla icke-samarbetsvilliga producenter, och därför återspeglade metoden mer korrekt de icke-samarbetsvilliga producenternas beteende än om tullen enbart hade grundats på uppgifter från Jiangshan Wood. Kommissionen erinrade om att detta förklarades i detalj i avsnitt 1.6.2. Påståendet avvisades därför.

(168)

Klaganden hävdade att dumpningsmarginalen var mycket låg både för Jiangshan Wood och för de övriga producenterna i Kina, med hänsyn till de störningar på marknaden som konstaterats i Kina inom industrin för kryssfaner (plywood) och de mycket låga prisnivåer som är allmänt tillgängliga för importen från Kina till unionen. Enligt klaganden var dumpningsmarginalerna även mycket lägre jämfört med de nivåer för undanröjande av skada som kommissionen funnit. De provisoriska tullarna räckte därför inte till för att skapa lika villkor och göra det möjligt för unionsproducenterna att återhämta sig från den väsentliga skadan. Klaganden hävdade även att kommissionen, med hänsyn till den mycket låga graden av samarbetsvilja hos de kinesiska exporterande producenterna, borde tillämpa det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den har i ärenden som rör handelspolitiska skyddsåtgärder och tillämpa högsta möjliga antidumpningstull för alla andra icke-samarbetsvilliga kinesiska producenter.

(169)

Klaganden hävdade även att Jiangshan Wood, på grundval av uppgifterna i de offentliga ärendehandlingarna (t.ex. stickprovsformulär eller noteringar om produktionsfaktorer), främst exporterar poppel, vilket är den kryssfaner (plywood) av lövträ som i särklass är billigast jämfört med andra typer av kryssfaner (plywood). Klaganden påpekade att exportpriset huvudsakligen fastställdes på grundval av all import till unionen, inbegripet billigare kryssfaner (plywood) av poppel, men även dyrare av eukalyptus och björk. Klaganden lämnade in information om prisskillnaderna på grundval av uppgifter från Eurostat som visade prisskillnaden. Klaganden begärde därför att kommissionen skulle ändra metoden genom att justera exportpriset och enbart använda exportpriset för kryssfaner (plywood) av poppel, eftersom den ansåg att denna metod bättre skulle återspegla de icke-samarbetsvilliga exportörernas dumpningsbeteende.

(170)

I motsats till vad klaganden påstod exporterade Jiangshan Wood inte enbart poppel, utan även andra dyrare typer av kryssfaner (plywood) såsom eukalyptus och björk till unionen. Det var därför inte motiverat att enbart basera exportpriset på exporten av kryssfaner (plywood) av poppel, eftersom andra dyrare typer av kryssfaner (plywood) utgjorde en tillräcklig andel av Jiangshan Woods export. Dessa andelar av poppelträ och andra dyrare träslag som Jiangshan Wood exporterade var jämförbara med andelarna av den totala importen av kryssfaner (plywood) av lövträ till unionen från Kina, vilket bekräftade att det var rimligt och korrekt att använda Eurostats statistik för att fastställa exportpriset i detta fall. Kommissionen vidhöll därför att den metod som den använde för att fastställa dumpningsmarginalen för all annan import inte ledde till någon asymmetri samt att den var korrekt och rimlig. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(171)

Efter den översyn av normalvärdet för Jiangshan Wood som anges i avsnitt 3.2 har den slutgiltiga dumpningsmarginalen för all annan import, uttryckt i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, fastställts till följande:

(172)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påpekade PTIA att kommissionen förlitade sig på uppgifter från ett makrofrågeformulär från European Panel Federation (EPF) i skäl 247 i förordningen om provisorisk tull, utan att uppge varifrån uppgifterna hämtats.

(173)

Kommissionen hänvisade PTIA till den offentliga versionen av svaret på det makroekonomiska frågeformuläret (88), vilket i sin tur hänvisar till konfidentiella uppgifter från EPF. Svaret på frågeformuläret från EPF kontrollerades och rapporten fanns tillgänglig i den offentliga akten (89).

(174)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter begärde PTIA att kommissionen tydligt skulle ange vilka företag som omfattades av begreppet klaganden.

(175)

Kommissionen definierade begreppet klaganden i skäl 2 i förordningen om provisorisk tull.

(176)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att skadeanalysen var felaktig, eftersom den inte innehöll någon analys per lövträart.

(177)

Påståendet avvisades eftersom en separat skadeanalys för varje art inte var motiverad med hänsyn till definitionen av den berörda produkten, se skälen 45 och 46 i förordningen om provisorisk tull. Dessutom undersöktes de viktigaste arterna, dvs. poppel, björk och eukalyptus, både i skade- och i dumpningsanalysen.

(178)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade PTIA att sammanslutningen hade hindrats från att göra en grundlig och ändamålsenlig analys av klagomålet på grund av överdriven och omotiverad konfidentiell behandling. Det var omotiverat att sammanställa skadeindikatorerna för de nio klagandena, vilket gjorde det möjligt för PTIA att se utvecklingen, men förhindrade kontroll av uppgifter under enskilda år eller kontroll huruvida skadeindikatorerna var konsekventa. PTIA hävdade att den objektiva rättsliga standarden för konfidentiell behandling av skadeindikatorer inte var uppfylld.

(179)

Kommissionen bekräftade sina slutsatser i skäl 13. Klagomålet innehöll tillräcklig bevisning om skadefaktorer som rimligen var tillgänglig. Det utgjorde en lämplig avvägning mellan klagandens rätt till konfidentiell behandling av uppgifter och berörda parters rätt till försvar att dessa uppgifter lämnades ut i ett sammanställt format i de offentliga ärendehandlingarna. Uppgifterna möjliggjorde en analys av hur skadeindikatorerna hade utvecklats och tillhandahöll tillräcklig bevisning för ett fastställande av skada vid första påseendet vid inledandet. Kommissionen noterade att den vid förekomst av skada som fastställts vid första påseendet vid inledandet bekräftades både i undersökningens preliminära och slutliga skede.

(180)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att om kommissionen fortsatt fann att produktdefinitionen var korrekt och förenlig med ärendet med björkplywood från Ryssland borde en segmenterad skadeanalys genomföras.

(181)

Kommissionen avvisade argumentet, eftersom PTIA inte definierade vilka exakta segment som skulle analyseras separat, och inte heller lade sammanslutningen fram bevis för att de existerade och att det förelåg tydliga skillnader mellan dem. I detta avseende fann kommissionen inte att en hänvisning till domstolens dom i målet om björkplywood från Ryssland där poppel, björk och bok särskildes som träslag som används för ytfaner var tillräcklig eller tillräckligt exakt. Dessutom fann kommissionen i skälen 53, 64, 74 och 242 att kryssfaner (plywood) av björk och eukalyptus samt kryssfaner (plywood) av eukalyptus och bok var utbytbara och att det därför förelåg konkurrens mellan dessa angränsande produkter. Dessa särskilda undersökningsresultat ifrågasattes inte av de berörda parterna. Mot bakgrund av ovanstående avvisades påståendet.

(182)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande definitionen av unionsindustrin bekräftades slutsatserna i skälen 246–247 i förordningen om provisorisk tull.

(183)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på förbrukningen i unionen bekräftades skälen 248–250 i förordningen om provisorisk tull.

(184)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade vissa samarbetsvilliga exporterande producenter och den tillfälliga sammanslutningen av kinesiska producenter, att de sjunkande kinesiska importpriserna under 2023 och undersökningsperioden borde ha medfört en betydande ökning av importen. I stället minskade importvolymen från Kina 2023 jämfört med det föregående året 2022 och ökade endast marginellt under undersökningsperioden.

(185)

Argumentet avvisades, eftersom importvolymen påverkades av flera andra faktorer och inte enbart av priserna. Under 2022 var sådana faktorer att kryssfaner (plywood) från Ryssland och Belarus försvann från unionsmarknaden på grund av sanktioner och den förväntade ekonomiska återhämtningen efter covid-19-pandemin, vilket gjorde att beställningarna ökade betydligt. Dessa faktorer drev upp importen från Kina 2022. Effekten av dessa faktorer var emellertid mindre uttalad under de följande åren, vilket innebar att importen först minskade 2023 innan den ökade igen under undersökningsperioden.

(186)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande priserna på importen från det berörda landet bekräftades undersökningsresultaten i skälen 258–260 i förordningen om provisorisk tull.

(187)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter ifrågasatte PTIA huruvida beräkningen av prisunderskridandet och målprisunderskridandet var representativ och hävdade att importerat filmbelagt kryssfaner (plywood) av eukalyptus inte kunde jämföras med unionsindustrins produktion och borde uteslutas från produktdefinitionen, såsom förklaras och behandlas i avsnitt 2.1.2. Om uteslutandet från produktdefinitionen skulle nekas begärde PTIA att kommissionen skulle säkerställa en rättvis jämförelse genom att beakta prisskillnaden mellan strukturella och icke-strukturella egenskaper i beräkningarna.

(188)

Kommissionen fann att den överväldigande majoriteten av det filmbelagda kryssfaner (plywood) av lövträ som importerades från Kina var av poppel och eukalyptus, medan de klagande unionsproducenterna i urvalet producerade filmbelagt kryssfaner (plywood) av lövträ genom att mest använda björk. Det förelåg en prisskillnad mellan den tillverkade produkten på grund av prisskillnaden på den råvara som användes. Kommissionen gjorde därför en kvalitetsjustering som grundades på prisskillnaden mellan det genomsnittliga inköpspris som betalades för timmer av poppel och björk i EU under undersökningsperioden, för att kunna göra en meningsfull jämförelse mellan matchande typer av filmbelagt kryssfaner (plywood) av lövträ som producerats av unionsindustrin och importerats från Kina. Justeringen medförde att prisunderskridandemarginalen minskade från 46,3 % till 32,3 % och målprisunderskridandemarginalen från 144,37 % till 93,16 % för Jiangshan Wood och medförde en motsvarande minskning från 192,7 % till 185,9 % för all annan import från Kina.

(189)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på de allmänna anmärkningarna bekräftades skälen 264–268 i förordningen om provisorisk tull.

(190)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade vissa samarbetsvilliga exporterande producenter att produktionskapaciteten förblev stabil och att en produktionsminskning på 11 % under skadeundersökningsperioden var normal.

(191)

Argumentet avvisades, eftersom en minskning av unionsindustrins produktionsvolym med 11 % från 2021 till undersökningsperioden var till nackdel för unionsindustrin, särskilt mot bakgrund av den försörjningsbrist på marknaden som orsakades av sanktionerna mot Ryssland och Belarus.

(192)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att unionsindustrins kapacitetsutnyttjande har varit stabilt.

(193)

Kommissionen avvisade påståendet eftersom kapacitetsutnyttjandet minskade med 9 % från 2021 till undersökningsperioden.

(194)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att det var fel av kommissionen att i skäl 270 i förordningen om provisorisk tull dra slutsatsen att unionsindustrin kunde ha ökat sin produktionskapacitet för att kompensera en del av den försörjningsbrist på marknaden som uppkom genom förbudet mot kryssfaner (plywood) av lövträ från Ryssland och Belarus 2022.

(195)

Efter införandet av förbudet mot kryssfaner (plywood) av lövträ från Ryssland och Belarus hade unionens kryssfanerindustri med en stor outnyttjad produktionskapacitet berättigade förväntningar om att efterfrågan på kryssfaner (plywood) av lövträ skulle kunna flyttas till dess egna produkter. I stället tillgodosågs denna efterfrågan, åtminstone delvis, genom dumpad och skadevållande import från Kina. Tillgången på råvaror för en sådan ökning, vilken PTIA har ifrågasatt, tar inte hänsyn till skörd av reservodlingar och handel med timmer och faner.

(196)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter noterade PTIA att ett kapacitetsutnyttjande på 66 % var realistiskt för unionsindustrin. Vissa samarbetsvilliga exporterande producenter hävdade vidare att kapacitetsutnyttjandet redan var lågt i början av skadeundersökningsperioden, år 2021. Därför kunde den efterföljande minskningen inte tillskrivas importen från Kina utan var en följd av unionsindustrins allmänna brist på affärskunskaper.

(197)

Kommissionen avvisade dessa argument som inte stöddes av någon bevisning.

(198)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på försäljningsvolymen bekräftades skälen 273–275 i förordningen om provisorisk tull.

(199)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter noterade PTIA att unionsindustrins marknadsandel hade ökat. Sammanslutningen hävdade att förklaringen i skäl 276 i förordningen om provisorisk tull, enligt vilken uteslutandet av ryska och belarusiska produkter av kryssfaner (plywood) av lövträ från unionsmarknaden ledde till en minskad förbrukning, var ologisk, eftersom ryskt kryssfaner (plywood) olagligen fortsatte att komma in på unionsmarknaden, vilket framgår av slutsatserna i undersökningen om kringgående genom björkplywood från Kazakstan och Turkiet (90) (undersökningen om kringgående). PTIA tillade att den minskade förbrukningen snarare berodde på en normalisering av efterfrågan efter den ekonomiska återhämtningen efter covid-19.

(200)

Påståendet avvisades eftersom det i undersökningen om kringgående konstaterades att 130 900 m3 ryskt kryssfaner (plywood) av lövträ importerades via Kazakstan och Turkiet i juli 2022–juni 2023, vilket var mindre än 10 % av den mängd som importerades från Ryssland och Belarus 2021, dvs. det sista året innan sanktionerna infördes. Även om importen från Ryssland och Belarus ersattes genom försändelser från Kazakstan och Turkiet var omfattningen endast begränsad.

(201)

Under alla omständigheter minskade unionsindustrins försäljning med 12 % eller mer än 165 000 m3 mellan 2021 och undersökningsperioden, medan importen från Kina ökade med 16 % och över 100 000 m3 under samma period. Unionsindustrins marknadsandel ökade med 25 % mellan 2021 och undersökningsperioden, men den kinesiska importens marknadsandel ökade med 67 % under samma period. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(202)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande tillväxten bekräftades skäl 278 i förordningen om provisorisk tull.

(203)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade vissa samarbetsvilliga exporterande producenter att sysselsättningsnivån inom unionsindustrin var stabil och att dess produktivitet uppvisade en positiv utveckling.

(204)

Argumenten avvisades, eftersom det faktum att sysselsättningen minskade med 2 %, produktionsvolymen med 11 % och produktiviteten med 9 % visade på en försämring av unionsindustrins situation i stället för att signalera stabilitet eller förbättring, vilket vissa samarbetsvilliga exporterande producenter hävdade. Kommissionen erinrade även om att dess skadeanalys inte uteslutande var statisk och endast jämförde slutpunkter, utan även dynamisk och analyserade utvecklingen mellan slutpunkterna. I det aktuella fallet bekräftade den dynamiska analysen av uppgifter om sysselsättning, produktionsvolym och produktivitet att det förelåg väsentlig skada.

(205)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande dumpningsmarginalens omfattning och återhämtning från tidigare dumpning bekräftades skälen 283–284 i förordningen om provisorisk tull.

(206)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter framhöll PTIA att den betydande ökningen av unionens försäljningspriser mellan 2021 och 2023 visade att det inte förelåg någon skada för unionsindustrin.

(207)

Kommissionen avvisade argumentet, eftersom ökningen av försäljningspriset uppvägdes av den kraftiga ökningen av produktionskostnaderna. De sjunkande priserna till följd av importen ledde till minskad lönsamhet för unionsindustrin, vilket tyder på väsentlig skada. Vidare ansåg kommissionen även att slutsatserna om unionsindustrins allmänna situation inte borde grundas på en separat betraktelse av vissa skadeindikatorer, utan snarare på en bedömning av hur samtliga skadeindikatorer utvecklats under skadeundersökningsperioden.

(208)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på arbetskraftskostnaderna bekräftades skälen 289 och 290 i förordningen om provisorisk tull.

(209)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att ökningen av lagernivån borde anses vara oväsentlig eftersom den, uttryckt i procent av produktionen, endast ökade från 1,74 % under 2021 till 2,43 % under undersökningsperioden.

(210)

Kommissionen noterade att PTIA inte ifrågasatte att lagren ökade både i relativa och absoluta tal, enligt kommissionens bedömning. De osålda lagren av kryssfaner (plywood) av lövträ på 2,43 % under undersökningsperioden, vilka PTIA betecknade som ”oväsentliga”, motsvarade i praktiken 44 504 m3 av den undersökta produkten, dvs. mer än den mängd björkplywood från Ryssland som konstaterades kringgå åtgärderna via Turkiet i undersökningen om kringgående. Dessutom utgör en eventuell ökning av lagren en kostnad som innehavaren måste stå för. Kommissionen avvisade detta argument.

(211)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter uttryckte PTIA oro över huruvida lönsamheten för de företag som ingick i urvalet var representativ. Sammanslutningen identifierade vissa producenter av kryssfaner (plywood) av björk som rapporterade goda resultat under skadeundersökningsperioden. PTIA hävdade att man inte kunde kommentera vilka träslag som kommer att påverkas mer av åtgärderna, eftersom kommissionen inte hade gjort någon analys per segment.

(212)

Kommissionen avvisade argumentet eftersom unionsindustrins lönsamhet bedömdes genom att undersöka ett vederbörligt representativt urval av unionsproducenter av den undersökta produkten. De berörda parterna ifrågasatte inte dess representativitet i urvalsskedet. Dessutom tillverkade unionsproducenterna, inbegripet de producenter till vilka PTIA hänvisade, inte enbart den undersökta produkten, vilket innebar att undersökningens omfattning var snävare än deras offentliggjorda ekonomiska resultat. Kommissionen fastställde i skäl 55 i förordningen om provisorisk tull att de grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaperna var desamma för kryssfaner (plywood) från samtliga lövträarter och att de utgjorde en enda produktkategori, vilket gjorde en analys per segment onödig. PTIA har ifrågasatt fastställandet av grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper hos kryssfaner (plywood) av lövträ från olika arter på grundval av undersökningsresultaten och domstolens dom i målet om björkplywood från Ryssland, men detta avvisades i skälen 55 och 56 i förordningen om provisorisk tull och skäl 52 ovan. På grundval av detta avvisades påståendet.

(213)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att unionspriserna inte pressades ner och att lönsamhetsproblemen berodde på ökade produktionskostnader. PTIA hävdade att unionsindustrins försäljningspriser ökade under undersökningsperioden på grund av den faktiska marknadssituationen, vilket ledde till minskad lönsamhet, och att unionens försäljningsvolym följde den allmänna minskningen av förbrukningen. PTIA hävdade att kommissionen gjort fel genom att dra slutsatsen att den minskade förbrukningen orsakades av förbudet mot kryssfaner (plywood) från Ryssland och Belarus, eftersom undersökningen om kringgående visade att den ryska björkplywooden fortsatte att komma in på unionsmarknaden.

(214)

Eftersom ingen ny bevisning inkommit beträffande detta vidhöll kommissionen sina slutsatser i skälen 285–288 i förordningen om provisorisk tull. Argumentet som hänförde sig till den minskade förbrukningen behandlades i skäl 200.

(215)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att det saknas ett referensvärde för investeringar som visar en industris hälsa, att industrin för kryssfaner (plywood) av lövträ inte är kapitalintensiv och noterade att investeringarna ökade med 8 % mellan 2023 och undersökningsperioden.

(216)

Kommissionen bekräftade sin slutsats i skäl 296 i förordningen om provisorisk tull att unionsindustrins investeringar minskade med 31 % under skadeundersökningsperioden. Förekomsten av ett referensvärde och kapitalintensiteten inom industrin för kryssfaner (plywood) av lövträ saknade betydelse, eftersom dessa skadeindikatorer inte analyserades separat utan som en del av en större analys av väsentliga skadeindikatorer, vilket innebär att utvecklingen med minskade investeringar även utan ett referensvärde eller en bedömning av industrins kapitalintensitet snarare stödde än talade mot förekomsten av väsentlig skada.

(217)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att skadeindikatorerna, av de skäl som diskuteras ovan, inte stödde kommissionens preliminära slutsats att unionsindustrin lidit skada.

(218)

Kommissionen behandlade PTIA:s påståenden beträffande ett antal skadeindikatorer ovan, se skälen 172–177, 187–188, 192–196, 199 och 200, 206–207 och 209–210. Med undantag för synpunkterna om prisunderskridande avvisades PTIA:s påståenden. De omräknade prisunderskridandemarginalerna förblev emellertid höga, se skäl 188.

(219)

Kommissionen stod därför fast vid slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(220)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att kommissionen inte gjort en korrekt bedömning av den inverkan som ökningen av importvolymen medfört och att det inte förekom någon betydande ökning av importvolymen av kinesiskt ursprung i förhållande till förbrukningen eller produktionskvantiteten 2023 och under undersökningsperioden. Importen nådde en topp 2022 med en ökning på 32 %, men under 2023 och undersökningsperioden var importen endast 11 % respektive 16 % högre än 2021. PTIA ifrågasatte påståendet i skäl 324 i förordningen om provisorisk tull att kinesiska tillverkare ”kontinuerligt ökade sina importvolymer till betydligt lägre priser”.

(221)

När kommissionen bedömde importvolymen och dess inverkan på priserna fann den att en betydande ökning av importvolymen 2022 följdes av en måttligare ökning 2023 och under undersökningsperioden jämfört med 2021, till kraftigt sjunkande priser. Denna utveckling fortsatte emellertid att peka på att det förelåg ett orsakssamband mellan importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit. Importen av kryssfaner (plywood) av lövträ från Kina ökade i förhållande till förbrukningen i unionen från 18 % 2021 till 26 % 2022 och 29 % 2023, och ökade igen till 31 % under undersökningsperioden. I förhållande till unionens produktion uppgick procentandelen för importen från Kina till 37 % under 2021 och ökade till 49 %, 44 % och 48 % under 2022, 2023 respektive under undersökningsperioden. Argumentet avvisades därför.

(222)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att den betydande ökningen av unionsindustrins produktionskostnader i förhållande till dess försäljningspriser berodde på extraordinära händelser såsom de ökade råvarukostnaderna, kriget i Ukraina och den energikris som det medförde.

(223)

Kommissionen fann att unionsindustrin kunde höja priserna över sina produktionskostnader 2022. Efter denna ökning sjönk emellertid försäljningspriserna och låg kvar under produktionskostnaderna. Produktionskostnaderna var konstanta under 2023 och under undersökningsperioden. Den faktor som förändrades och påverkade unionsindustrins priser var den ökande volymen av och det sjunkande priset för import från Kina. Mot denna bakgrund vidhöll kommissionen sin slutsats att importen från Kina vållade unionsindustrin skada.

(224)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade vissa samarbetsvilliga exporterande producenter att unionsindustrins försäljningspriser inte påverkades av de sjunkande importpriserna, eftersom importpriserna sjönk betydligt 2023, medan unionsindustrin kunde höja priserna.

(225)

Såsom redan anges i skälen 306 och 307 i förordningen om provisorisk tull hindrade de sjunkande priserna på importen från Kina unionsindustrin från att höja sina priser över produktionskostnaderna. Kommissionen fann att påståendet från vissa samarbetsvilliga exporterande producenter inte visade på bristande orsakssamband, utan i stället visade att unionsindustrin i en situation med ökade produktionskostnader och sjunkande importpriser försökte men inte lyckades höja sina priser till hållbara nivåer, just på grund av lågprisimporten.

(226)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hänvisade PTIA, för att styrka den påstådda bristen på orsakssamband, till uppgifter om produktionskostnader från ärendet med björkplywood från Ryssland (91), där Paged, en av unionsproducenterna i urvalet i detta mål också ingick i urvalet.

(227)

Hänvisningen ansågs sakna betydelse eftersom den gällde ett ärende med en annan undersökningsperiod och produktdefinition.

(228)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att unionsindustrins produktionskostnader ökade så kraftigt att de inte fullständigt kunde föras över på kunderna i form av prisökningar. Det var kostnadsökningstakten snarare än förekomsten av lågprisimport från Kina som hindrade unionsindustrin från att höja priserna till en lönsam nivå.

(229)

Kommissionen avvisade argumentet, eftersom den kraftiga ökningen av unionsindustrins produktionskostnader 2022 jämfört med 2021 åtföljdes av en motsvarande prisökning, vilket visade att förstnämnda ökning kunde föras över på konsumenterna. Vidare kunde en mycket mindre ökning av produktionskostnaderna 2023 och under undersökningsperioden inte föras över, vilket ledde till en situation där unionsindustrins lönsamhet blev negativ, såsom anges i skäl 288 i förordningen om provisorisk tull.

(230)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter tillskrev PTIA och vissa samarbetsvilliga exporterande producenter den skada som unionsindustrin lidit det minskade exportresultatet.

(231)

Kommissionen fann att över 80 % av unionsindustrins försäljning skedde i unionen och att exporten var lönsam under hela skadeundersökningsperioden. Med hänsyn till exportförsäljningens andel ansågs nedgången inte försvaga orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina.

(232)

Kommissionen bedömde inverkan av alla kända faktorer genom att ta hänsyn till de berörda parternas synpunkter och drog slutsatsen att dessa faktorer inte försvagade orsakssambandet. Kommissionen bekräftade därför slutsatserna i skälen 332–334 i förordningen om provisorisk tull, om att det fanns ett orsakssamband mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina.

(233)

I det aktuella ärendet hävdade klagandena att det fanns råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen. För att bedöma den lämpliga nivån för åtgärderna fastställde kommissionen därför först storleken på den tull som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit om man bortser från snedvridningar enligt artikel 7.2a i grundförordningen. Därefter undersökte kommissionen huruvida dumpningsmarginalen för de exporterande producenter som ingick i urvalet skulle bli högre än deras skademarginal.

(234)

På grundval av uppgifter från databasen Surveillance 2 var importvolymerna från Kina under den fyra veckor långa perioden för utlämnande av uppgifter på förhand 82 % lägre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på en fyraveckorsbasis. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det inte hade förekommit någon betydande ökning av den import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(235)

Kommissionen justerade därför inte nivån för undanröjande av skada i detta avseende.

(236)

Såsom beskrivs i skäl 188 reviderade kommissionen skademarginalerna. Den slutgiltiga nivån för undanröjande av skada för de samarbetsvilliga exporterande producenterna och för alla övriga företag är därför följande:

(237)

I skäl 347 i förordningen om provisorisk tull fastställdes att de marginaler som var tillräckliga för att undanröja skadan var högre än dumpningsmarginalerna.

(238)

Efter översynen av nivåerna för undanröjande av skada i det slutgiltiga skedet förblev de marginaler som var tillräckliga för att undanröja skadan högre än dumpningsmarginalerna. Kommissionen vidhöll således att det är lämpligt att fastställa storleken på de slutgiltiga tullarna i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(239)

Med stöd av ovanstående bedömning bör slutgiltiga antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(240)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att det inte ligger i unionsindustrins intresse att införa åtgärder mot filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge från Kina, eftersom det med hänsyn till begränsningarna i produktionen av kryssfaner (plywood) i EU inte är ekonomiskt lönsamt för unionsindustrin att producera den.

(241)

Kommissionen noterade att filmbelagt kryssfaner (plywood) från Kina kan ha olika hållbarhetsklasser och vissa kan användas upp till tio gånger för formbygge. Unionsindustrin producerade filmbelagt kryssfaner (plywood) med högre och lägre hållbarhet och använde olika slags lövträ. Det ligger uppenbart i unionsindustrins intresse att en rättvis prissättning återställs på denna del av marknaden för filmbelagt kryssfaner (plywood).

(242)

När det gäller filmbelagt kryssfaner (plywood) med låg återanvändbarhet, vilket främst används av byggföretag för formbygge, framfördes vid kontrollen av svaret på frågeformuläret från en av de unionsproducenter som ingick i urvalet påståendet att företaget vid rättvis prissättning är kapabelt och villigt att producera sådant kryssfaner (plywood). Kommissionen har ingen anledning att betvivla detta särskilda påstående, särskilt eftersom kryssfaner (plywood) av björk som produceras i unionen kan vara ett hållbart alternativ till import från Kina av filmbelagt kryssfaner (plywood) med låg återanvändbarhet, såsom förklaras i skäl 73. Argumentet avvisades därför.

(243)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade ISB, en icke-närstående unionsimportör som ingick i urvalet, i sitt svar på frågeformuläret att åtgärderna skulle orsaka en försörjningsbrist på produkter och en prisökning för slutkonsumenten. Altripan, en annan icke-närstående unionsimportör som ingick i urvalet, hävdade i sitt svar på frågeformuläret att importörer och handlare som förlitar sig på produkter med kinesiskt ursprung skulle få ökade kostnader, vilket skulle leda till lägre marginaler eller högre priser för köpare i senare led. Altripan stödde införandet av antidumpningstullar på kryssfaner (plywood) av björk, men hävdade som medlem av PTIA att kryssfaner (plywood) av poppel och eukalyptus skulle undantas, vilket behandlas i avsnitt 2.1.1 och avsnitt 2.5 i förordningen om provisorisk tull. PTIA inkom med stödjande skrivelser från importörer och användare som motsatte sig införandet av åtgärderna (92). Dessa skrivelser grundades på gemensamma mallar och stöddes inte av ytterligare bevisning.

(244)

Kommissionen ansåg att när kryssfaner (plywood) av björk från Ryssland och Belarus förbjöds genom sanktioner 2022 ersattes leveranserna av kryssfaner (plywood) av eukalyptus, främst från Kina. Om de åtgärder som införs på kryssfaner (plywood) av lövträ från Kina i denna undersökning skulle orsaka tillfälliga störningar på unionsmarknaden kommer importörerna att kunna förlita sig på att försörjningskällor i Sydostasien, Afrika eller Latinamerika levererar kryssfaner (plywood) av lövträ som ersättning för den nuvarande importen från Kina, om importörerna och/eller användarna vill förlita sig på en alternativ försörjningskälla.

(245)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade ISB att det begränsade utbudet av timmer vid vissa produktionscentrum, särskilt i unionen, och bristen på global handel med dem skulle göra det omöjligt att hitta alternativa källor till den volym kryssfaner (plywood) av lövträ som för närvarande levereras från Kina. PTIA betonade att detta särskilt är fallet för kryssfaner (plywood) av eukalyptus där unionsindustrin inte har kapacitet att försörja unionsmarknaden med kryssfanerskivor av eukalyptus på grund av bristen på eukalyptustimmer.

(246)

Kommissionen fann bevisning för import till unionen av kryssfaner (plywood) av eukalyptus som producerats i Kina av timmer med ursprung i Uruguay och som visade att det förelåg handel med timmer och att den påstått begränsade mängden tillgängligt timmer i unionen kunde kompletteras genom import. PTIA hävdade själv att EU är beroende av import för sin produktion av kryssfaner (plywood) av eukalyptus.

(247)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att svaren från icke-närstående unionsimportörer inte hade kontrollerats.

(248)

De icke-närstående importörer som ingick i urvalet och som besvarade hela frågeformuläret kontrollerades före det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(249)

Mot denna bakgrund vidhöll kommissionen att åtgärdernas övergripande fördelar vägde upp för den potentiella negativa inverkan på importörer och bekräftade slutsatserna i skälen 360–361 i förordningen om provisorisk tull.

(250)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Andrex att det inte låg i unionens intresse att införa antidumpningstullar på kryssfanerskivor för containergolv helt tillverkade av gummiträ. Denna produkt skilde sig i grunden från kryssfaner (plywood) av björk, poppel eller eukalyptus som tillverkades i unionen. Ingen tillverkare i EU producerade 28 mm kryssfaner (plywood) för containergolv av gummiträ. Andrex hävdade vidare att åtgärderna skulle störa industrin i EU som reparerar containrar, tvinga aktörer att importera färdiga containrar i stället för att reparera befintliga och undergräva EU:s mål för den cirkulära ekonomin inom ramen för den gröna given.

(251)

Kommissionen fann att kryssfanerskivor för containergolv helt tillverkade av gummiträ var ett alternativ av lägre kvalitet i förhållande till containergolvbeläggning av kryssfaner (plywood) av keuring och apitong, två tropiska arter som i stor utsträckning användes för containergolvbeläggning av bästa kvalitet. Kryssfanerskivor för containergolv tillverkade helt av gummiträ konkurrerade med containergolvbeläggning av kryssfaner (plywood) av bambu och av stål, vilket utgjorde alternativ för importörer av containerdelar i unionen. Kommissionen identifierade UPM-Kymene Corporation i Finland som en betydande aktör inom industrin för golvbeläggning i containrar och lastbilar (93) i unionen, Overseas Hardwood Company i Förenta staterna (94) och flera företag i Indien (95) tillhandahöll alternativa försörjningskällor för unionsimportörer av både hög- och lågkvalitativa skivor av lövträ för containergolvbeläggning. Eftersom Andrex eller andra företag verksamma inom containersektorn inte samarbetade i ett tidigare skede och det följaktligen saknades kontrollerbara uppgifter kunde kommissionen inte heller bekräfta Andrex påståenden. Kommissionen fann därför att åtgärdernas övergripande fördelar vägde upp för den potentiella negativa inverkan på importörer av containergolvbeläggning av kryssfaner (plywood) av lövträ.

(252)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter klagade PTIA, med stöd av ETTF och GD Holz, över att väsentlig bevisning i form av stödjande skrivelser från användare inte beaktades i det preliminära skedet. PTIA lämnade dessutom in ytterligare stödjande skrivelser från användare.

(253)

Kommissionen undersökte de stödjande skrivelserna från användarna i det slutgiltiga skedet. Kommissionen fann att majoriteten av de enheter som lämnat in dem inte registrerade sig som berörda parter samt att vissa av de skrivelser som fyllts i för hand var oläsliga och att andra var dubbletter som baserades på en gemensam mall. Ingen av skrivelserna kompletterades med faktisk bevisning för att styrka påståendena i dem. Trots detta beaktades motståndet mot åtgärderna från användarna, vilka främst företrädde byggindustrin och dess leverantörer och andra industrier som företräddes i de stödjande skrivelserna, emellertid vederbörligen vad gäller industriella användare, t.ex. transportindustrin, och icke-industriella användare, såsom förklaras i skälen 20 och 364 i förordningen om provisorisk tull.

(254)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade ETTF och PTIA att byggindustrin i unionen hade det svårt och att dess problem skulle förvärras av de ökade kostnaderna för filmbelagt kryssfaner (plywood). Unionen måste säkerställa att en verklig universell rätt till bostad verkligen garanteras och införandet av antidumpningstullar på filmbelagt kryssfaner (plywood) från Kina skulle medföra stigande byggkostnader som är en av de främsta orsakerna till EU:s bostadskris. PTIA hänvisade till ett antal åtgärder från Europeiska kommissionen, Ekonomiska och sociala kommittén och Europaparlamentet till stöd för sin ståndpunkt.

(255)

Kommissionen undersökte inlagan och fann att dess preliminära fastställande i skäl 364 i förordningen om provisorisk tull, att kostnaderna för filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge i byggnadsprojekt utgör en liten del av de totala kostnaderna, fortfarande stämde. Alla prisökningar på filmbelagt kryssfaner (plywood) som importerats från Kina för slutanvändare kommer följaktligen endast att ha en liten inverkan på den totala kostnaden, bostäder till överkomlig kostnad och efterfrågan på byggnadsarbeten. Den internationella marknaden för kryssfaner (plywood) av lövträ var dessutom skiftande och flexibel, med aktörer från Indonesien till Uruguay som kan försörja olika delar av unionsmarknaden till konkurrenskraftiga och rättvisa priser. Dessutom ansågs nivån på de tullar som infördes i denna undersökning inte motsvara ett förbud, vilket innebär att importörerna kan fortsätta att köpa från kinesiska exporterande producenter till rättvisa priser.

(256)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att kommissionen inte lämnade ut de beräkningar som stödde slutsatserna att utgifterna för filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge i byggnadsprojekt utgjorde en liten del av de totala kostnaderna.

(257)

I det preliminära skedet fann kommissionen att kostnaden för kryssfanerskivor av lövträ som används för formbygge för byggnation inte är särskilt betydande i förhållande till de totala kostnaderna för de flesta industriella användare, såsom anges i skäl 364 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen konstaterade att PTIA inte tillhandahöll någon bevisning för motsatsen. Kommissionens preliminära fastställande att kostnaderna för filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge var låga ifrågasattes inte heller av någon berörd part i det preliminära skedet. Framför allt ifrågasattes inte dessa slutsatser av de berörda parterna, bland annat när kommissionen tog upp frågan om åtgärdernas inverkan på byggprojekt under kontrollbesöket för att verifiera svaren på frågeformuläret från importörerna i urvalet, inbegripet en medlem i PTIA. Vidare registrerade sig inte något byggföretag som berörd part och tillhandahöll stödjande bevisning som visade vilken exakt andel kostnaderna för filmbelagt kryssfaner (plywood) för formbygge motsvarade i dess projekt. Mot bakgrund av detta avvisas argumentet.

(258)

Mot denna bakgrund hävdade kommissionen att åtgärdernas övergripande fördelar vägde upp för den potentiella negativa inverkan på användare och därför bekräftades slutsatserna i skälen 362–364 i förordningen om provisorisk tull.

(259)

Mot bakgrund av ovanstående slår kommissionen fast att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det uppenbart inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder på import av kryssfaner (plywood) av lövträ med ursprung i Kina.

(260)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA att synpunkter från användare, främst inom byggsektorn, som stödde PTIA inte alls beaktades i det preliminära skedet och att det inte gjorts någon skadeanalys per produktsegment, och att dessa brister medförde att kommissionens bedömning av unionens intresse var otillräcklig.

(261)

Argumentet beträffande synpunkter från användare inom byggsektorn motbevisades i skälen 29 och 253. Argumentet beträffande behovet av en segmenterad skadeanalys motbevisades i skälen 181 och 212. Kommissionen avvisade därför påståendet att analysen av unionens intresse var otillräcklig.

(262)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Saintland Wood att det inte ligger i unionens intresse att kinesiska produkter av kryssfaner (plywood) ersätts genom import från Sydostasien och Sydamerika, där miljöskyddet är lägre jämfört med Kina och skogarna inte förvaltades på ett hållbart sätt.

(263)

Kommissionen avvisade argumentet, eftersom syftet med åtgärderna inte är att ersätta kinesiskt kryssfaner (plywood) med andra källor, utan att återställa lika villkor. Vid kontrollen av icke-närstående importörer noterade kommissionen att märkning från Forest Stewardship Council (FSC) (96) var utbredd på individuell nivå, eftersom konsumenterna på unionsmarknaden krävde detta. Kommissionen ansåg att om importen från Kina skulle komma att ersättas med import från Sydostasien och Sydamerika skulle de nya aktörerna komma att behöva uppfylla samma krav.

(264)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(265)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(266)

Den individuella företagsspecifika antidumpningstullsats som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. Den avspeglar alltså den situation som konstaterades föreligga för detta företag enligt undersökningen. Denna tullsats är endast tillämplig på import av den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet och som framställs av den angivna juridiska enheten. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser och bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina”.

(267)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (97). Begäran måste innehålla all relevant information som visar att ändringen inte inverkar på företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget kommer en förordning om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(268)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga om en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Om ingen sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Folkrepubliken Kina”.

(269)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(270)

Om exporten från det företag som omfattas av den lägre, individuella tullsatsen ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(271)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för all annan import med ursprung i Folkrepubliken Kina inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(272)

Statistik över kryssfaner (plywood) av lövträ uttrycks ofta i m3. För KN-nummer 4412 31 10 , 4412 31 90 , 4412 33 10 , 4412 33 20 , 4412 33 30 , 4412 33 90 och 4412 34 00 finns en kompletterande enhet för kryssfaner (plywood) av lövträ i Kombinerade nomenklaturen som fastställs i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (98). Den kompletterande enheten m3 är följaktligen tillämplig för Taric-numren 4412 31 10 80, 4412 31 90 00, 4412 33 10 12, 4412 33 10 22, 4412 33 10 82, 4412 33 20 10, 4412 33 30 10, 4412 33 90 10 och 4412 34 00 10 och ska anges i deklarationen för övergång till fri omsättning. Vikten i kg eller ton ska anges oberoende av den kompletterande enheten (dvs. antalet i m3).

(273)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(274)

Såsom anges i avsnitt 1.2 beslutade kommissionen att importen av den undersökta produkten skulle registreras.

(275)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in genom registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda.

(276)

Det förelåg inte någon ytterligare betydande ökning av importen utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden. Vid en jämförelse mellan den genomsnittliga månatliga importvolymen av den berörda produkten under undersökningsperioden och den månatliga genomsnittliga importvolymen under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning (dvs. november 2024) till och med den månad då de provisoriska åtgärderna infördes (dvs. juni 2025) kunde en minskning av importnivån till unionen på 39 % konstateras.

(277)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade klaganden att kommissionen vid sin bedömning av villkoren för retroaktiv verkan, särskilt det fjärde villkoret i artikel 10.4 i grundförordningen, inte beaktade import till unionen enligt KN-nummer ex 4412 10 00 och ex 4412 39 00 (Taric-nummer 4412 10 00 10 och 4412 39 00 20) för vilken övervakning infördes efter införandet av provisoriska åtgärder och i artikel 1.5 i förordningen om provisorisk tull.

(278)

Kommissionen avvisade argumentet, eftersom kravet på ytterligare betydande ökning av importen i artikel 10.4 i grundförordningen hänvisade till den undersökta produkten. De övervakade produkterna av bambu eller barrträ omfattades inte av produktdefinitionen i undersökningen och deras tullkoder, som inrättades genom förordningen om provisorisk tull, fanns inte under undersökningsperioden. Den påstådda förändringen av importmönstret för dessa produkter kunde därför inte beaktas vid jämförelsen av de månatliga genomsnittliga importvolymerna av den berörda produkten under undersökningsperioden med de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning.

(279)

I skäl 382 i förordningen om provisorisk tull beslutade kommissionen att övervaka importen enligt Taric-nummer som nyligen inrättats under KN-nummer 4412 10 00 och 4412 39 00 , mot bakgrund av det påstådda kringgåendet som bestod av att mycket tunna ytterskikt av barrträfaner fästes ovanpå ytfaneret på kryssfaner (plywood) av lövträ.

(280)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade PTIA och den icke-närstående importören och grossisten Ljungberg Fritzoe att importen av kryssfaner (plywood) med båda ytterskikten av barrträ och med en kärna som innehåller skikt av lövträ inte utgjorde någon ny praxis, eftersom de tidigare importerade denna typ av kryssfaner (plywood). Ljungberg Fritzoe hävdade att denna typ av kryssfaner (”K-plywood Twin”) hade ett specifikt ändamål på marknaden, eftersom den på grund av sin lätta vikt och materialsammansättning var väl lämpad för ett brett spektrum av användningsområden, både inomhus och icke-strukturella. Dess huvudsakliga användningsområde var emellertid väggkonstruktioner, som en väggpanel bakom gipsskivor. Eftersom det inte förelåg någon förändring av handelsmönstret ansåg företaget inte att denna praxis utgjorde något kringgående. Det uppmanade även kommissionen att tillämpa ett konsekvent och försiktigt tillvägagångssätt i förhållande till produktdefinitionen, eftersom en obefogad förlängning av det aktuella ärendet, med hänsyn till den samtidiga undersökningen som omfattar kryssfaner (plywood) av barrträ från Brasilien, riskerar att undergräva rättssäkerheten för importörerna och göra unionens handelspolitiska skyddsinstrument mer otydliga. PTIA räknade upp flera produkter från unionsindustrin som kombinerar barrträ och lövträ som ett påstått bevis för att det är vanligt att mycket tunna ytterskikt av barrträfaner fästes ovanpå ytfaneret på kryssfaner (plywood) av lövträ.

(281)

Kommissionen ansåg att dessa synpunkter inte utgjorde någon anledning att upphöra med övervakningen av importen av denna produkttyp. Dessa faktorer kommer emellertid att beaktas i samband med eventuella uppföljande åtgärder som kommissionen kan komma att vidta i framtiden vid eventuella kringgåenden.

(282)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.