Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2351 av den 18 november 2025 om införande av en slutgiltig skyddsåtgärd beträffande import av vissa ferrolegeringsämnen

(1)

Den 19 december 2024 offentliggjorde Europeiska kommissionen (kommissionen) ett tillkännagivande om inledande av en skyddsåtgärdsundersökning rörande import av kisel- och manganbaserade legeringsämnen (4).

(2)

Undersökningen inleddes på begäran av tre medlemsstater (Frankrike, Polen och Slovakien, med stöd av Spanien). Analysen av begäran visade att den stigande importtrenden för vissa kisel- och manganbaserade legeringsämnen och de förhållanden under vilka importen äger rum orsakar eller hotar att orsaka unionsindustrin allvarlig skada.

(3)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som var nödvändiga för en ingående bedömning offentliggjorde den frågeformulär för unionsproducenter, exportörer, importörer och användare av den undersökta produkten den 19 december 2024 och uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter före den 17 januari 2025. Den 9 januari 2025 offentliggjorde kommissionen den icke-konfidentiella versionen av ansökan, som innehöll viktig importstatistik och tillgängliga skadeindikatorer.

(4)

Kommissionen mottog i inledningsskedet och under motbevisningsskedet 106 svar på frågeformulären och 61 inlagor i fritt format från unionsproducenter, exportörer, importörer, användare, sammanslutningar och myndigheter i tredjeländer, och hörde 22 berörda parter.

(5)

Kommissionen gjorde en grundlig kontroll av de uppgifter som unionsproducenterna hade lämnat. För detta ändamål valdes tre unionsproducenter ut för en kontroll på plats, på grundval av deras produktionsvolym av likadana eller direkt konkurrerande produkter under den berörda perioden samt deras geografiska läge i unionen. De tre utvalda producenterna står för 85 % av unionens sammanlagda produktion och är belägna i Frankrike, Slovakien och Polen.

(6)

Flera berörda parter hävdade att kommissionen inte hade lämnat ut den bevisning som låg till grund för skyddsåtgärdsundersökningen i god tid och på ett lämpligt sätt. De hävdade att berörda parter på grund av denna underlåtenhet inte getts möjlighet att till fullo utöva sin rätt till försvar.

(7)

Tvärtemot vad som hävdades innehöll ansökan alla väsentliga uppgifter om importökningen. Kommissionen ansåg dessutom att den viktigaste information och bevisning som fanns tillgänglig hade sammanfattats tillräckligt väl både i det tillkännagivande om inledande som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och den anmälan av undersökningen som gjorts till WTO i enlighet med artikel 12.1 a i WTO:s avtal om skyddsåtgärder.

(8)

Kommissionen ansåg därför att den hade uppfyllt sina rättsliga skyldigheter att i tillräcklig utsträckning skydda de berörda parternas rätt till försvar. I enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2015/478 och artikel 3 i förordning (EU) 2015/755 beviljades dessutom alla berörda parter som inom den fastställda tidsfristen begärt att bli hörda ett sådant hörande, och de gavs ytterligare möjlighet att lämna synpunkter under motbevisningsskedet. När kommissionen fattade de slutgiltiga avgörandena tog den vederbörlig hänsyn till och beaktade alla synpunkter som de berörda parterna skriftligen eller muntligen lämnat inom tidsfristerna för hörandet.

(9)

Den 18 juli 2025 skickade kommissionen ett förslag om att överväga införande av en provisorisk åtgärd. Efter diskussioner inom kommittén för skyddsåtgärder beslutade kommissionen emellertid att inte införa någon provisorisk skyddsåtgärd utan att fortsätta undersökningen.

(10)

Den 18 juli 2025 anmälde kommissionen, efter ett preliminärt fastställande och i enlighet med artikel 113.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), till gemensamma EES-kommittén att en skyddsåtgärd var motiverad enligt artikel 112 i EES-avtalet. Den 24 juli 2025 hölls ett möte i gemensamma EES-kommittén där anmälan av det preliminära fastställandet avseende import av vissa ferrolegeringselement diskuterades. Den 8 augusti 2025 skickade Eftastaterna i EES ett svar på kommissionens anmälan till gemensamma EES-kommittén. Den 21 augusti 2025 underrättade kommissionen gemensamma EES-kommittén om sin avsikt att inte införa någon provisoriska åtgärd utan att fortsätta undersökningen. Den 19 september 2025 informerade kommissionen gemensamma EES-kommittén om hur undersökningen fortskred. Den 10 oktober 2025 anmälde kommissionen, i enlighet med artikel 113.1 i EES-avtalet, till gemensamma EES-kommittén att en skyddsåtgärd var motiverad enligt artikel 112 i EES-avtalet.

(11)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. Kommissionen fortsatte med sin undersökning av unionens intresse och gjorde en analys av användarindustrins situation.

(12)

För att få fram de senaste uppgifterna för sitt slutliga fastställande begärde kommissionen den 4 augusti 2025 att den intresseorganisation som företräder unionsproducenterna skulle lämna in ett uppdaterat kompletterande frågeformulär som omfattade perioden 1 juli 2024–30 juni 2025, nedan kallad den senaste perioden.

(13)

Den 16 september 2025 förlängdes undersökningen med två månader genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (5).

(14)

Den berörda produkten enligt definitionen i tillkännagivandet om inledande är kisel- och manganbaserade legeringar, närmare bestämt i) kisel, ii) ferromangan, iii) ferrokisel, iv) ferrokiselmangan, v) ferrokiselmagnesium och vi) kalciumkisel.

(15)

Kommissionen fastställde att alla typer av kisel- och manganbaserade legeringar som produceras av unionsproducenter, nedan kallade den likadana produkten, är likadana som den berörda produkten eller av direkt konkurrerande slag. Både de inhemska och de importerade produkterna har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper. De används för samma ändamål och erbjuds genom liknande eller identiska försäljningskanaler till kunder som kan köpa dem från både inhemska och utländska leverantörer. Det finns därför en hög grad av konkurrens mellan den berörda produkten och den produkt som produceras av unionsproducenterna.

(16)

Efter inledandet hävdade flera berörda parter att det inte finns en enda berörd produkt, utan flera berörda produkter. De ifrågasatte således den övergripande analysen av de relevanta importtrenderna och skadeindikatorerna för samtliga undersökta produkttyper. Parterna hävdade att analysen borde ha gjort åtskillnad mellan kisel- och manganbaserade legeringar, särskilt på grund av de olika graderna av utbytbarhet.

(17)

Till följd av dessa påståenden gjorde kommissionen ytterligare analyser på grundval av unionsproducenternas svar på frågeformuläret och begärde ytterligare uppgifter under kontrollbesöken för att fastställa om det finns ett inbördes samband, utbytbarhet och konkurrens mellan de olika produkttyperna (6). De olika typerna av kisel- och manganbaserade legeringar har betydande likheter när det gäller produktionsteknik och industriella tillämpningar (7). Exempelvis har ferrokisel, ferromangan och ferrokiselmangan överlappande roller vid ståltillverkning. Det de har gemensamt är framför allt att de fungerar som deoxideringsmedel, vilket förbättrar den slutliga legerade produktens kvalitet och egenskaper. Dessutom har de gemensamma råvaror, nämligen järn, kisel och mangan. Inom stålindustrin används ferromangan och ferrokiselmangan ofta omväxlande. Om en specifik stålsort kräver både mangan och kisel kan ferromangan ersättas med ferrokiselmangan. Stålproducenter kombinerar ofta dessa legeringar för att ge stålet specifika kemiska egenskaper, vilket optimerar både prestanda och kostnader. Kalciumkisel och olika ferrolegeringar har överlappande men inte helt utbytbara roller inom ståltillverkning och gjutprocesser. Alla dessa material används för att förändra eller förbättra egenskaperna hos smält metall, men deras kemiska egenskaper och metallurgiska funktioner skiljer sig avsevärt åt, vilket begränsar deras förmåga att direkt ersätta varandra.

(18)

När det gäller kisel finns det en viss överlappning mellan ferrolegeringar och kisel. Aluminiumindustrin föredrar dock främst ren kisel på grund av dess kompatibilitet med egenskaperna hos aluminium. Ferrokisel används endast för nischtillämpningar eller sekundära tillämpningar för aluminium där en viss järnhalt är godtagbar eller nödvändig. Ferrolegeringar är legeringsmedel som tillsätts i små volymer för att förbättra stålets egenskaper och utgör en mindre kostnadskomponent i stålprodukten. Kisel är däremot en grundläggande råvara som främst används inom aluminiumindustrin men även inom den kemiska industrin och då särskilt för tillverkning av silikoner.

(19)

Dessutom är produktionskostnaden för kisel betydligt högre (i genomsnitt över 60 % högre) än för ferrolegeringar. Skillnaden återspeglas också i klassificeringen enligt Harmoniserade systemet (HS). Silikon klassificeras enligt kapitel 28 i HS/Kombinerade nomenklaturen (KN), medan ferrolegeringar klassificeras enligt kapitel 72. Utbytbarheten mellan kisel och ferrolegeringar är därmed begränsad och slutsatsen är därför att kisel inte direkt konkurrerar med ferrolegeringarna.

(20)

Mot bakgrund av ovanstående kategoriserade kommissionen den berörda produkten i tre separata grupper, var och en baserad på dess primära råvara och avsedda användningsområden. Utöver den övergripande analysen gjordes en detaljerad undersökning av importtrenderna separat för varje produktgrupp: a) kisel, b) ferrolegeringar och c) kalciumkisel. Undersökningen av importen per grupp visade att importen i alla grupper ökade i absoluta tal, med undantag för kiselgruppen där importen förblev stabil eller minskade något, med 0,2 %, under den berörda perioden och minskade ytterligare, med 2,7 %, under den senaste perioden (se tabell 1).

Tabell 1

Import av kisel

(21)

Mot bakgrund av den minskade importen i absoluta tal undantogs kisel från produktdefinitionen.

(22)

Dessutom undantogs kalciumkisel från produktdefinitionen på grund av att denna produktgrupp inte produceras i unionen, såsom anges i avsnitt 7.

(23)

Således undantogs de två produktgrupperna från produktdefinitionen och analysen för det slutliga fastställandet gjordes för vissa ferrolegeringar, nedan kallade den berörda produkten.

(24)

Bland producenterna av likadana eller direkt konkurrerande produkter inom unionen återfanns Ferroglobe, Comilog, OFZ, Realloys, RW Silicium, Xeal, TDR Legure och ASK Metallurgy. De flesta unionsproducenter är medlemmar i Association of European ferro-alloys producers (Euroalliages). Branschorganisationen företräder 97 % av unionens produktion av kisel- och manganbaserade legeringar. Medlemmarna finns i Frankrike, Tyskland, Polen, Slovakien och Spanien.

(25)

På sina medlemmars vägnar informerade branschorganisationen kommissionen om att den stöder inledandet av skyddsåtgärdsundersökningen och antagandet av åtgärder, eftersom unionsproducenterna står inför exceptionella svårigheter på grund av ett högt importtryck orsakat av en ökande global överkapacitet samt stängning av andra viktiga marknader på grund av handelspolitiska skyddsåtgärder.

(26)

Kommissionen uppmanade de åtta unionsproducenter som anges i ansökan och i skäl 24 att besvara frågeformuläret. Vidare begärde kommissionen den 4 augusti 2025 att unionsproducenterna skulle besvara ett uppdaterat kompletterande frågeformulär och mottog svar från Ferroglobe, OFZ, Realloys, Xeal, Comilog och RW Silicium.

(27)

Såsom förklaras i skälen 17, 18 och 19 konstaterade kommissionen att ferrolegeringar och kisel inte är direkt konkurrerande produkter på grund av skillnader i produktionskostnader, tillämpningar och HS-klassificering. På grundval av detta definierades unionsproducenterna av likadana eller direkt konkurrerande produkter som producenter av ferrolegeringar.

(28)

Det finns sju producenter av likadana och direkt konkurrerande produkter i unionen (Ferroglobe, OFZ, Realloys, Xeal, TDR Legure, Comilog och ASK Metallurgy). Alla besvarade frågeformuläret. Såsom anges i skäl 5 valdes tre unionsproducenter ut för kontrollbesök.

(29)

Kommissionen gjorde på grundval av uppgifter från Eurostat och uppgifter som lämnats av unionsproducenterna en analys av den ökade importen av den berörda produkten under perioden 2019–2024 (den berörda perioden) och beaktade därvid även importtrenderna under den senaste perioden. Kommissionen beslutade att den berörda perioden skulle ta sin början 2019 för att avgörandena inte skulle påverkas av eventuella marknadsstörningar orsakade av covid-19-pandemin. För att fullgöra unionens skyldigheter när det gäller import från Ukraina (8) och enligt avtalet om ekonomiskt partnerskap med Kenya (9) har importen från dessa länder undantagits från denna undersökning. Kenya exporterade inte den berörda produkten till unionen under den berörda perioden. Därför omfattar import i det följande inte import från Ukraina, eftersom den importen inte omfattas av den aktuella åtgärden.

(30)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att sammanräkna unionsindustrins försäljning i unionen och importen till unionen. Uppgifterna om importen härrörde från Eurostat.

(31)

Den totala importen av den berörda produkten har utvecklats på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym och importpriser, produktion, förbrukning samt import i förhållande till produktion och förbrukning

(32)

Totalt sett ökade importen av den berörda produkten i absoluta tal med 17 % under perioden 2019–2024, med viss fluktuation mellan åren. Denna ökning av importen ledde till en betydande minskning av unionsproducenternas produktion. Vissa berörda parter hävdade att ökningen av importen inte var tillräckligt betydande, eftersom trenden faktiskt var nedåtgående mellan 2023 och 2024. Importen var under den berörda periodens sista år (2024) visserligen lägre än 2023 års nivå, men den förblev likväl högre än under tidigare år (särskilt 2017 och 2018, då den uppgick till 1 282 respektive 1 267 miljoner ton). Om man jämför med den senaste perioden ökade importen med 13 % från och med 2019, och den ovannämnda trenden med högre importnivåer än under 2017 och 2018 bekräftas också.

(33)

Under den senaste perioden fortsatte importen liksom under 2024 att minska, men den låg kvar på en hög nivå – högre än 2017, då den nådde en historisk topp. Under 2021 låg den årliga importen på en högre nivå än under 2022 på grund av den ekonomiska återhämtningen efter covid-19 som ledde till en historiskt hög förbrukning. Sammanfattningsvis ligger importen sedan 2021 kvar på höga nivåer, med små fluktuationer från år till år. Den senaste nedåtgående trenden är inte tillräckligt markant för att bryta utvecklingen mot en genomgående högre importnivå. Som svar på synpunkterna angav kommissionen också att det rättsliga kravet inte är att importen ”ökar” vid tidpunkten för fastställandet eller i slutet av den berörda perioden. Kravet är i stället att produkten ”importeras i ökade mängder”. Med tanke på importnivåerna mellan 2021 och den senaste perioden jämfört med den föregående perioden och med tanke på att de beskrivna fluktuationerna mellan 2021 och den senaste perioden är flera gånger mindre än ökningen jämfört med den föregående delen av den berörda perioden (2019, 2020) är det berättigat att dra slutsatsen att produkten importeras i ökade mängder.

(34)

Dessutom ökade importen betydligt i förhållande till produktionen i unionen, närmare bestämt med 104 % mellan 2019 och 2024 och med 126 % jämfört med den senaste perioden. Den mest betydande ökningen, på 105 %, sågs mellan 2022 och 2023. Även i relativa tal minskade importen snarare än ökade under 2024 jämfört med 2023. Trots denna minskning låg den relativa importen 2024 på en nivå som var högre än 2022 års nivå, och därmed högre än under alla år under den berörda perioden med undantag för 2023. Därför importeras produkten relativt sett fortfarande i betydligt ökade mängder, trots minskningen på senare tid. Det skulle krävas en mycket kraftigare nedgång för att detta inte längre skulle vara fallet.

(35)

Importen ökade också i förhållande till förbrukningen i unionen, närmare bestämt med 23 % mellan 2019 och 2024 och med 22 % jämfört med den senaste perioden. Efter några års fluktuationer minskar förbrukningen i unionen kontinuerligt sedan 2022, vilket gör denna relativa ökning mer framträdande.

(36)

Kommissionen drar därför slutsatsen att importen av den berörda produkten har ökat markant, både i absoluta tal och på ett tydligare sätt i relativa tal. Denna slutsats bygger på en omfattande analys av uppgifterna för hela undersökningsperioden, inte enbart start- och slutpunkterna för perioden 2019–2024. Den förstärks även genom en undersökning av de relevanta trender som uppstått under den senaste perioden.

(37)

Kommissionen drog slutsatsen att den betydande ökningen av importen av ferrolegeringar till unionen är en direkt följd av en oförutsedd utveckling som inte bara skapar utan till och med intensifierar obalanser i den internationella handeln med den berörda produkten.

(38)

Under 2023 uppskattades den befintliga globala kapaciteten till omkring 46 miljoner ton, medan den globala förbrukningen var 27,6 miljoner ton. Redan 2023 fanns det således omkring 18 miljoner ton överkapacitet. För de kommande åren beräknas dessutom ytterligare kapacitet på 9 miljoner ton tillkomma. Detta ger en total framtida överkapacitet på omkring 27 miljoner ton, vilket motsvarar omkring 16 gånger EU:s totala efterfrågan (10).

(39)

Till följd av denna globala överkapacitet har det globala priset på ferrolegeringar uppvisat en nedåtgående trend, om än med viss fluktuation sedan 2020. Såsom förklaras i skäl 61 påverkas priserna på ferrolegeringar i unionen av det pris som fastställs av viktiga exportländer, t.ex. Kina och Indien.

(40)

Unionsmarknaden är en attraktiv marknad för producenter i exportländerna på grund av dess storlek och prisnivåer. Unionen är en ledande konsument av vissa legeringar och fungerar som en mycket öppen marknad. Den förbrukar omkring 21 % av den globala produktionen, vilket överträffar Japan (12 %), Nordamerika (11 %) och Sydkorea (8 %). Unionsmarknaden är dessutom attraktiv för den berörda produkten, i synnerhet vad gäller prissättning jämfört med andra större marknader. Enligt uppgifter (11) från unionsindustrin är priserna i unionen genomgående högre än priserna på andra marknader, t.ex. Indien och Kina, med undantag för Förenta staterna. Under perioden 2023–2024 var det genomsnittliga leveranspriset i EU 35 % högre än priset i Kina, medan priserna i Indien i genomsnitt var 20 % lägre än priserna i EU.

(41)

När det råder överkapacitet på global nivå står producenterna med ett överutbud som de försöker avyttra på marknader där de kan uppnå högre priser. Unionen blev på grund av sina högre priser en attraktiv destination för dessa överskottsprodukter.

(42)

Den effekt som beskrivs ovan har förvärrats av handelsbegränsande bruk på tredjelandsmarknader. Under de senaste åren har många länder i allt högre grad använt handelspolitik och handelspolitiska skyddsinstrument för att skydda inhemska producenter. Nya och nyligen förlängda handelspolitiska skyddsåtgärder som införts på produkter med ursprung i de för unionen viktigaste exportländerna förtecknas i fotnot (12). Den totala importvolym som berörs av dessa åtgärder är cirka 168 000 ton, vilket motsvarar 48 % av unionens totala produktion 2024.

(43)

Den senaste av dessa åtgärder infördes av Förenta staterna i mars 2025 på import av ferrokisel från Brasilien, Kazakstan och Malaysia (13). Under den berörda perioden var dessa länder också bland de största källorna till import av ferrokisel till unionen, och med en stängning av den amerikanska marknaden för ferrokisel med dessa ursprung kan ytterligare 73 000 ton komma att omläggas till unionsmarknaden. En sådan omläggning av handeln skulle motsvara 21 % av unionens sammanlagda produktion av den berörda produkten 2024 och skulle vålla ytterligare skada för unionsproducenterna samt leda till en ytterligare minskning av marknadsandelen.

(44)

Dessutom har den amerikanska administrationen infört så kallade ömsesidiga tullar på olika nivåer på import från sina handelspartner. När det gäller import från unionen tillämpar den en högsta allomfattande tull på 15 % för produkter som omfattas av ömsesidiga tullar, inbegripet vissa ferrolegeringar.

(45)

Mot bakgrund av dessa omständigheter bekräftas det att den oförutsedda utvecklingen, i synnerhet global överkapacitet, handelspolitiska skyddsåtgärder i tredjeländer och allmänna tullhöjningar (särskilt i Förenta staterna), inte bara har lett till utan även kommer att fortsätta driva på en betydande ökning av importen av ferrolegeringar till unionen.

(46)

Den berörda produkten omfattar flera tullpositioner och för samtliga dessa tullpositioner har Europeiska unionen, till följd av tullmedgivanden som gjorts under tidigare rundor av de multilaterala handelsförhandlingarna, tullåtaganden enligt följande (14):

(47)

Vid tidpunkten för fastställandet ingår dessa medgivanden i del I avsnitt II i Europeiska unionens lista över medgivanden och åtaganden, certifierad som lista EU CLXXIII – Europeiska unionen, den 1 december 2016 (15), i dess ändrade lydelse.

(48)

Till följd av dessa medgivanden i Europeiska unionens lista över medgivanden och åtaganden, som fogats till Gatt och införlivats i enlighet med artikel II.7 i Gatt 1994, och till följd av andra delar av Gatt 1994, har Europeiska unionen bland annat följande skyldigheter enligt Gatt 1994: Artikel XI.1, som förbjuder icke-tariffära restriktioner för import av ovannämnda produkter och, framför allt, artikel II.1 a och artikel II.1 b första och andra meningarna i Gatt 1994. Enligt artikel II.1 b första meningen får EU inte, om det inte föreligger ett tillämpligt undantag, införa ordinarie tullar på produkten i fråga utöver de som fastställs och föreskrivs i den relevanta delen av EU:s lista över medgivanden och åtaganden, dvs. den tullsats som anges ovan för var och en av de tullpositioner som omfattas. Dessutom låg den tullsats som EU tillämpade på den berörda produkten, även kallad tullsats för mest gynnad nation, vid tidpunkten för undersökningen på de högsta tillåtna nivåerna enligt de tullåtaganden som anges ovan.

(49)

Den berörda produkten importerades i ökade mängder till följd av ovannämnda skyldigheter enligt Gatt 1994 (artikel XI.1, artikel II 1 a och artikel II b första och andra meningarna i Gatt 1994) eftersom dessa skyldigheter, tillsammans med de tullmedgivanden som EU hade gjort i de på varandra följande rundorna av multilaterala handelsförhandlingar, förbättrade och säkerställde villkoren för marknadstillträde för import av den berörda produkten till EU-marknaden. EU:s ovannämnda tullåtaganden ledde således till ökad import och gav inte EU något utrymme att höja de ordinarie tullarna i stället för att införa skyddsåtgärder. Detta förklarar samtidigt hur skyldigheterna i fråga ledde till en ökning av import som vållar allvarlig skada.

(50)

De nämnda skyldigheterna enligt Gatt hindrade samtidigt EU från att höja de importtullar som tillämpades på den berörda produkten. Det var således Europeiska unionens ”skyldigheter enligt GATT 1994 [som] begränsa[de] dess förmåga att förhindra eller avhjälpa skador till följd av ökad import”. Samtidigt ”upphäv[de] [Europeiska unionen] dessa skyldigheter som ett resultat av” sina skyddsåtgärder.

(51)

För att kunna fastställa huruvida det finns bevisning för att unionsproducenterna av den berörda produkten lidit allvarlig skada har kommissionen i enlighet med artikel 9 i förordning 2015/478 och artikel 6 i förordning 2015/755 undersökt utvecklingen av förbrukning, produktion, kapacitetsutnyttjande, försäljning, marknadsandel, pris, lönsamhet, lager, avkastning på sysselsatt kapital, kassaflöde och antal anställda för den berörda produkten under perioden 2019–2024.

(52)

Denna analys har gjorts på en övergripande nivå och belyser importens utveckling. Såsom anges i avsnitt 2 undantogs kisel preliminärt från produktdefinitionen. När det gäller kalciumkisel visade undersökningen att kalciumkisel producerades av två unionsproducenter i början av den berörda perioden, men att produktionen upphörde 2023. Vid kontrollen angav producenterna inte att någon betydande produktion skulle återupptas inom den närmaste framtiden. På grund av att det inte förekommer någon produktion av kalciumkisel inom unionen undantogs från produktdefinitionen. Därmed, och såsom förklaras i avsnitt 2, fastställs att produktdefinitionen omfattar ferrolegeringar och den vidare analysen görs på grundval av detta.

(53)

Den 4 augusti 2025 bad kommissionen unionsproducenterna att lämna ytterligare uppgifter för de första sex månaderna 2025, i syfte att undersöka hur situationen utvecklades efter den berörda perioden, som omfattade åren 2019–2024.

(54)

En helhetsanalys av situationen visar att förbrukningen i unionen, unionsproducenternas försäljning och motsvarande marknadsandel har utvecklats på följande sätt:

Tabell 3

Förbrukning i unionen, försäljning på hemmamarknaden och marknadsandel på hemmamarknaden

(55)

Förbrukningen i unionen fluktuerade under den berörda periodens första hälft men har sedan dess följt en nedåtgående trend. Unionsproducenternas inhemska försäljning minskade med 41 % mellan 2019 och den senaste perioden, vilket ledde till en förlust av marknadsandelar på 14 %. Under samma period ökade importen med 13 % i absoluta tal. Unionsindustrins marknadsandel minskade markant under hela den berörda perioden och förbättrades något först 2024 när unionsindustrin sålde med förlust för att konkurrera med den ökade importen till låga priser.

(56)

Utifrån unionsproducenternas svar på frågeformuläret har produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet utvecklats på följande sätt:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(57)

Produktionskapaciteten minskade med 19 % mellan 2019 och den senaste perioden, och unionens produktion minskade med 50 % under samma period. Till följd av detta minskade också kapacitetsutnyttjandet från 56 % till 35 %. Produktionen återhämtade sig något under 2024, men var fortsatt mycket lägre än under tidigare år, med undantag för 2023. Under den senaste perioden minskade produktionen igen.

(58)

Utifrån uppgifter från Eurostat och unionsproducenternas svar på frågeformuläret utvecklades importpriserna, unionsproducenternas försäljningspriser, prisskillnaderna, produktionskostnaden och lönsamheten på följande sätt:

Tabell 5

Importpriser, unionsproducenternas försäljningspriser, prisskillnader, produktionskostnad och lönsamhet

(59)

En betydande ökning av importen har medfört en oavbruten prispress på unionsindustrins försäljningspriser. Den ledde till en betydande prisskillnad på upp till 17 % under 2021 och fortsatte under den berörda perioden, med en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet.

(60)

Unionsproducenterna drabbades av förluster på 10 % respektive 11 % under 2019 och 2020. Under återhämtningsåret 2021 (efter covid-19) uppgick vinsterna till 7 %, men 2022 minskade de till 4 %, följt av förluster på 7 % år 2023 och på 12 % år 2024, när importen skedde till priser som låg under unionsindustrins produktionskostnader. Trenden försämrades under den senaste perioden, då förlusterna nådde en topp på 20 %.

(61)

Från och med 2021 pressades unionsproducenternas priser ned av de låga importpriserna. På grund av detta pristryck kunde unionsproducenterna inte höja sina priser för att täcka sina kostnader, vilket ledde till betydande förluster. Unionens priser på ferrolegeringar, som är en handelsvara i hela värden, baseras på CRU-indexet (Commodities Research Unit). För att fastställa ett värde för CRU-indexet beaktas flera faktorer som främst rör tillgång och efterfrågan på denna vara i hela värden (16). Genom sitt inflytande på prissättningen påverkar exportländer med en betydande produktions- och exportnärvaro de prisindex (17) som vanligtvis används på marknaden vid förhandlingar om försäljningsavtal i unionen. På den globala marknaden för ferrolegeringar är Kina och Indien fortfarande de dominerande globala prissättarna, främst på grund av sina produktionsvolymer och sin produktionskapacitet samt de betydande reserver av kritiska råvaror som behövs för produktionen av den berörda produkten. Eftersom unionsproducenternas produktionskapacitet är betydligt lägre än dessa länders har unionsproducenterna begränsad förmåga att påverka priserna på ferrolegeringar i unionen. Referenspriserna, som vanligtvis fastställs i Asien, tvingar således unionsproducenterna att godta prisvillkor som har fastställts av stora producenter och hindrar dem från att höja sina priser.

(62)

Utifrån unionsproducenternas svar på frågeformuläret utvecklades kassaflödet, avkastningen på sysselsatt kapital, lagren och sysselsättningen på följande sätt:

Tabell 6

Kassaflöde, avkastning på sysselsatt kapital och lager

(63)

Under perioden mellan 2019 och den senaste perioden minskade unionsproducenternas försäljning (tabell 3) på grund av ökad import, och förluster uppstod (tabell 5). Under hela den berörda perioden uppvisade kassaflöde och avkastning på sysselsatt kapital en liknande trend, med betydande fluktuation men med återgång till ett negativt värde under den senaste perioden. Lagren minskade också under den berörda perioden.

Tabell 7

Sysselsättning

(64)

Under den berörda perioden drabbades unionsproducenterna av en betydande tillbakagång som ledde till att arbetstillfällena minskade med 19 %. Jämfört med den senaste perioden motsvarar detta en minskning med 24 % i förhållande till basåret 2019.

(65)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att unionsproducenterna lider allvarlig skada, vilket särskilt framgår av minskad produktion, försäljning, marknadsandel och sysselsättning samt ett betydande pristryck och betydande förluster under den berörda perioden. De senaste uppgifterna bekräftade också att situationen försämrats under den senaste perioden.

(66)

Kommissionen undersökte om den ökade importen vållade unionsproducenterna allvarlig skada. För att ifrågasätta förekomsten av ett orsakssamband mellan den skada som unionsindustrin lidit och importen undersökte kommissionen dessutom om andra kända faktorer samtidigt kunde ha skadat unionsproducenterna. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats av andra faktorer än importen inte tillskrevs den ökade importen. Dessa faktorer är ökade produktionskostnader på grund av höga energipriser, unionsproducenternas exportresultat samt import från Ukraina och Kenya. Såsom nämns i avsnitt 4 exporterade Kenya inte den berörda produkten till unionen under den berörda perioden.

(67)

Det erinras om att den produkt som produceras av unionsproducenterna är likadan eller direkt konkurrerande med den berörda produkten. Den har samma grundläggande egenskaper, samma användningsområden och säljs via samma eller identiska försäljningskanaler.

(68)

Såsom anges ovan i avsnitt 4 har den totala importvolymen ökat betydligt, med 13 % under den senaste perioden, jämfört med 2019 års nivåer, och särskilt sedan 2021. I början av den berörda perioden, dvs. 2019 och 2020, uppvisade unionsproducenterna förluster på omkring 10 % medan importen fortfarande låg på lägre nivåer. Unionsproducenternas dåliga ekonomiska resultat kan förklaras av den allmänna konjunkturnedgången i unionen och i synnerhet den betydande minskningen av stålproduktionen 2019 och under covid-19-perioden. Produktionen av råstål minskade med 6 % jämfört med 2018 års nivåer och smältningen av rostfritt stål minskade också med 8,1 % jämfört med 2018 (18). Detta ledde till att priserna på den berörda produkten sjönk avsevärt, vilket orsakade förluster för unionsproducenterna (19). Importvolymen minskade också med 11 procentenheter mellan 2019 och 2020 på grund av covid-19-pandemin, vilket sammanföll med en övergripande minskning av förbrukningen. Denna minskning av importen ledde dock inte till en minskning av unionsproducenternas marknadsandel, som i stället ökade med 2 % trots den allmänna marknadsstörning som orsakades av covid-19-pandemin. Efter den ekonomiska återhämtningen 2021 ökade importen till höga nivåer och låg kvar på dessa nivåer trots att förbrukningen minskade med 19 procentenheter under den senaste perioden jämfört med 2021. Utöver volymtrycket från den ökade importen var det genomsnittliga importpriset också 17–5 % lägre än unionsproducenternas försäljningspriser sedan 2021. Denna ökning av importen till lägre priser sedan 2021 sammanföll med en betydande förlust av marknadsandel för unionsproducenterna (10 procentenheter) och med den fortsatt nedåtgående trenden för lönsamhet, där en förlust på 20 % noterades under den senaste perioden.

(69)

Flera berörda parter har hävdat att ökningen av importen inte är tillräcklig för att vålla unionsindustrin allvarlig skada. De hävdade i stället att dessa importtrender endast visar fluktuationer som ligger i linje med den globala återhämtningen efter covid-19.

(70)

Efter pandemin ökade importen markant och plötsligt, vilket satte både direkt och indirekt press på unionsproducenterna och ledde till en minskad marknadsandel på hemmamarknaden. Unionsproducenternas ekonomiska resultat visar tydligt att problemen inte orsakades enbart av återupptagande av de globala leveranskedjorna. Det handlade i stället om ett betydande inflöde av import till unionsmarknaden, på högre nivåer än vad som observerats 2016–2019 och på prisvillkor som pressade ned unionens försäljningspriser och därmed undergrävde unionsindustrins livskraft.

(71)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns ett direkt orsakssamband mellan den ökade importen och den allvarliga skada som unionsproducenterna lidit.

(72)

För att försäkra sig om att den allvarliga skadan inte kan tillskrivas andra faktorer än ökad import undersökte kommissionen om andra faktorer kan ha bidragit till den allvarliga skada som unionsproducenterna lidit, för att i så fall särskilja och avgränsa verkningarna av dessa faktorer från verkningarna av den ökade importen, i syfte att fastställa förekomsten av ett verkligt och betydande orsakssamband.

(73)

Flera berörda parter har hävdat att unionsproducenterna snarare lider skada av de höga energipriserna inom unionen än av den ökade importen. Energipriserna är mycket riktigt i allmänhet högre i unionen än i vissa andra delar av världen. Under normala marknadsförhållanden kan dock tillverkare låta återspegla kostnadsökningar i sina försäljningspriser för att upprätthålla en skälig vinstmarginal. Den ökade importnivån har hindrat unionsproducenterna från att höja sina försäljningspriser tillräckligt för att täcka höjningen av elpriset. Såsom beskrivs i skäl 61 är unionsproducenterna tvungna att godta prisvillkor som dikteras av stora globala producenter. Till följd av detta har de inte kunnat höja sina priser trots de oundvikliga kostnadsökningar som har orsakats av stigande energikostnader. Det är således inte kostnadsökningen som sådan som har vållat skada, utan den ökade importen som har gjort det omöjligt för unionsproducenterna att korrekt låta återspegla dessa kostnadsökningar i sina försäljningspriser.

(74)

Kommissionen analyserade också verkningarna av importen av den berörda produkten från Ukraina och drog slutsatsen att denna import inte bidrog till den allvarliga skada som ska beaktas för att uppfylla villkoren för en skyddsåtgärd (parallellitet). Import från Ukraina har undantagits från denna skyddsåtgärdsundersökning, såsom anges i avsnitt 4. Under 2019 stod importen från Ukraina för 21 % av EU:s totala import men 2024 hade den minskat till endast 4 %. Importen från Ukraina utgjorde således inte en betydande del av unionens totala import av den berörda produkten. Kommissionen anser därför att importen av den berörda produkten från Ukraina inte bidrog till den allvarliga skada som unionsproducenterna lidit.

(75)

Kommissionen bedömde också unionsproducenternas exportresultat på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret. Exporten har minskat med 52 % under den berörda perioden. Om exportminskningen bedöms med beaktande av den senaste perioden är den ännu mer uttalad och uppgår till 72 % sedan 2019. Med tanke på den globala överkapaciteten och förmågan till prissättning hos globala aktörer som Kina och Indien var unionsproducenterna under press även på exportmarknaden.

(76)

Kommissionen har således inte kunnat identifiera några andra faktorer som skulle kunna försvaga orsakssambandet mellan ökningen av importen och den allvarliga skadan för unionsproducenterna.

(77)

Kommissionen fastställde att det finns ett orsakssamband mellan den ökade importen av den berörda produkten och den allvarliga skada som unionsproducenterna lidit. Såsom anges ovan kan de höga energipriserna, annan import och exportresultatet också ha bidragit till den allvarliga skada som unionsproducenterna lidit, men detta försvagade inte orsakssambandet.

(78)

Kommissionen undersökte vidare om det finns tvingande skäl som kan leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att anta en åtgärd till följd av denna undersökning. Analysen av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsproducenternas, importörernas och användarnas intressen.

(79)

Unionsindustrin består av sju producenter i olika medlemsstater i unionen och sysselsatte direkt fler än 1 800 personer i produktionen av den berörda produkten under 2024.

(80)

Det har fastställts att unionsindustrin lider allvarlig skada som vållats av ökad import.

(81)

Ferrolegeringar är avgörande för att tillverka högkvalitativa stål- och metallegeringar som används inom bil-, flyg- och rymd-, bygg- och elektronikindustrin. Det ligger i unionens intresse att ha en konkurrenskraftig och hälsosam ferrolegeringsindustri i unionen som stöder en lång rad tillverkningsverksamheter i senare led, vilket ökar produktivitet och konkurrenskraft.

(82)

Störningarna i de globala leveranskedjorna har belyst sårbarheter, och en livskraftig ferrolegeringsindustri säkerställer att unionen kan upprätthålla sin industriella produktion och strategiska autonomi även i tider av global osäkerhet.

(83)

I detta sammanhang hävdade flera berörda parter att en åtgärd med största sannolikhet skulle leda till ökade råvarupriser för vissa ståltillverkare och begränsa tillgången på ferrolegeringar för EU:s stålproducenter. De hävdade vidare att en sådan åtgärd skulle kunna störa hela leveranskedjan för aluminium i unionen och öka produktionskostnaderna. Vissa berörda parter uttryckte farhågor om att försörjningskällorna redan är begränsade och att den föreslagna skyddsåtgärden skulle kunna leda till försörjningsbrist. De hävdade också att produkter från unionsproducenterna antingen inte är tillgängliga eller inte är tillgängliga i tillräcklig utsträckning.

(84)

Användare och importörer söker i allmänhet lägsta möjliga pris. Det ligger dock i deras intresse att det finns en konkurrenskraftig och bärkraftig industri i unionen som livskraftig försörjningskälla. Skyddsåtgärder har utformats för att skydda inhemska industrier från ökad import och den allvarliga skada den orsakar. På så sätt stöder de inhemsk sysselsättning och hjälper viktiga industrier, såsom industrin för ferrolegeringar, att stå emot importtrycket.

(85)

Samtidigt är det lämpligt att säkerställa att användarna har tillräcklig tillgång till ferrolegeringar. Kommissionen anser att en skyddsåtgärd i form av en särskild tullkvot per produkttyp möjliggör en balans mellan producent- och användarintressen, då den å ena sidan inriktar sig på den allvarliga skada som orsakats av den ökade importen, men å andra sidan möjliggör betydande tullfri import till unionen samt säkerställer effektiv konkurrens mellan import och unionsproduktion och därmed minskar risken för utbudsbrist. En tull utanför kvoten på lämplig nivå kommer att säkerställa prisnivåer på unionsmarknaden som medför att unionsindustrin kan konkurrera med importen.

(86)

Åtgärden kommer också att fungera som en katalysator för att utveckla och stärka unionens produktionskapacitet. Genom att det införs en rörlig tull utanför kvoten kommer unionsproducenterna att kunna återuppta och öka produktionen och återfå sin konkurrenskraft. Detta kommer att leda till en mer hållbar och konkurrenskraftig unionsindustri på lång sikt.

(87)

På grundval av ovanstående överväganden och en noggrann undersökning av de olika intressena drog kommissionen slutsatsen att det ligger i unionens intresse att anta en skyddsåtgärd i form av särskilda tullkvoter per produkttyp, som innebär att en viss importvolym kan införas tullfritt och atttullen för den import som överstiger kvotvolymerna höjs. Tullen utanför kvoten fastställs på grundval av skillnaden mellan en fastställd priströskel och det faktiska importpriset. Denna balanserade åtgärd skulle fortfarande tillåta import av ferrolegeringar till unionen och garantera att det utländska utbudet fortsätter att stödja industrins behov i senare led, samtidigt som hållbara prisnivåer för unionsindustrin säkerställs.

(88)

Unionsproducenterna av ferrolegeringar är av strategisk betydelse för unionens ekonomiska stabilitet och motståndskraft på lång sikt. Kommissionen anser därför att skyddsåtgärden ligger i unionens intresse.

(89)

I enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2015/478 och unionens internationella förpliktelser ska åtgärden inte tillämpas mot en produkt med ursprung i ett utvecklingsland som är WTO-medlem eller i Algeriet (20) om det landets andel av importen till unionen av produkten i fråga inte överstiger 3 %, förutsatt att de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och har en importandel på mindre än 3 % tillsammans svarar för högst 9 % av unionens totala import av den berörda produkten.

(90)

Om inte annat uttryckligen anges i bilaga I har kommissionen fastställt att importen av den berörda produkten med ursprung i utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och i Algeriet uppfyller kraven för att omfattas av ovannämnda undantag.

(91)

Dessutom är det, såsom också förklaras i avsnitt 4, på grundval av befintlig unionslagstiftning ett krav att undanta import från Ukraina från tillämpningen av skyddsåtgärden. Unionen antog förordning (EU) 2025/1153 (21) om tillfälligt upphävande av vissa bestämmelser i förordning (EU) 2015/478 vad gäller import från Ukraina. I enlighet med nämnda förordning, och i linje med WTO:s krav på parallellitet, har import från Ukraina undantagits från tillämpningsområdet för denna skyddsåtgärdsundersökning (22).

(92)

Kommissionen säkerställde att denna åtgärd är förenlig med unionens förpliktelser enligt bilaterala eller regionala handelsavtal med tredjeländer.

(93)

När det gäller import från Norge och Island (det förekommer ingen import från Liechtenstein) uppfyller åtgärden kraven i artiklarna 112 och 113 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Kommissionen har särskilt konstaterat att allvarliga ekonomiska svårigheter av sektorspecifik karaktär föreligger och sannolikt blir långvariga när det gäller unionens producenter av ferrolegeringar.

(94)

För det första fastställde kommissionen att den ekonomiska skada som beskrivs i avsnitt 7 åsamkas vissa unionsproducenter av ferrolegeringar och att dessa producenter utgör en särskild sektor i den mening som avses i artikel 112 i EES-avtalet. Producenterna bedriver samma eller liknande former av ekonomisk verksamhet, nämligen produktion av den berörda produkten. Unionsproducenternas produkter är avsedda för samma typ av industri i senare led, och de använder alla liknande försäljningskanaler för den berörda produkten (se avsnitt 2). Produktion av ferrolegeringar är således en verksamhet som kan betecknas som en ”sektor”, vilket innebär att allvarliga svårigheter för dessa producenter kan betraktas som ”sektorsspecifika”.

(95)

För det andra drog kommissionen på grundval av de sektorsspecifika ekonomiska och finansiella indikatorer som beskrivs i avsnitt 7 slutsatsen att unionsproducenterna lidit allvarlig skada. Samma indikatorer visar på allvarliga ekonomiska svårigheter i den mening som avses i artikel 112 i EES-avtalet under de senaste åren av den berörda perioden, dvs. 2023 och 2024. Dessutom undersökte kommissionen i sin bedömning även volymen av och priserna på import från de Eftastater som är parter i EES-avtalet. Under 2024 svarade Norge och Island för 47,4 % av den sammanlagda importen av den berörda produkten till unionen och exporterade till unionen till priser som låg på ungefär samma nivå som unionsproducenternas och på en högre prisnivå än import med annat ursprung. Trots att dessa priser var högre än priserna på import med annat ursprung utövade de likväl ett konkurrenstryck på unionsproducenter vars försäljning låg på ungefär samma prisnivå, vilket medförde att dessa unionsproducenter inte kunde höja sina priser till tillräckliga nivåer för att täcka sina kostnader.

(96)

För det tredje är det sannolikt att de allvarliga ekonomiska svårigheterna kommer att fortsätta och sannolikt bli bestående i den mening som avses i artikel 112 i EES-avtalet, eftersom de har pågått i två år och det inte finns något som tyder på en sannolik förbättring inom den närmaste framtiden.

(97)

För det fjärde bedömde kommissionen vilken typ av åtgärd som skulle vara strikt nödvändig för att avhjälpa situationen och i minsta möjliga mån störa EES-avtalets funktionssätt. Samtidigt undersökte kommissionen också vilken typ av åtgärd som skulle göra det möjligt för unionsproducenterna att återfå konkurrenskraften och återhämta sig från sina förluster.

(98)

Kommissionen beslutade att införa en åtgärd i form av särskilda tullkvoter per produkttyp och en tullhöjning utanför kvoten som fastställs på grundval av skillnaden mellan den fastställda priströskeln och det faktiska importpriset, vilket förklaras i avsnitt 12 nedan. Kommissionen fastställde att en sådan åtgärd skulle göra det möjligt för unionsindustrin att återfå sin marknadsandel och konkurrenskraft och tillåta fortsatt import från de Eftastater som är parter i EES-avtalet med minsta möjliga störning. Närmare bestämt valdes åtgärden i syfte att möjliggöra för unionsindustrin att återfå marknadsandelar utan att drabbas av förluster och för att den ska kunna tillämpas under tillräckligt lång tid för att unionsindustrin ska kunna återhämta sig från de allvarliga ekonomiska svårigheterna. Åtgärdens tillämpningsområde fastställdes noggrant på grundval av objektiva kriterier såsom produktlikhet, utbytbarhet och graden av marknadsstörning, så att åtgärden tillämpas på en definierad produkt vars importvolymer och priser har orsakat allvarliga ekonomiska svårigheter. Därigenom säkerställs proportionalitet och överensstämmelse med EES-avtalet, vilket kräver att åtgärden är helt nödvändig med avseende på omfattning och varaktighet.

(99)

Kommissionen åtar sig att kontinuerligt övervaka hur skyddsåtgärderna fungerar och att hålla samråd med Norge och Island var tredje månad i syfte i syfte att avskaffa åtgärden innan den löper ut eller begränsa dess tillämpningsområde. Som underlag för sådana samråd och för medlemsstaternas överväganden om huruvida det är önskvärt att ändra åtgärdernas varaktighet eller parametrar bör kommissionen göra en regelbunden bedömning av situationen och överväga en översyn av de införda åtgärderna åtminstone i slutet av varje år. Kommissionen bör under alla omständigheter inleda den första översynen senast ett år efter det att åtgärderna har trätt i kraft.

(100)

Vid sådana översyner bör kommissionen bland annat undersöka om tillämpningen av skyddsåtgärderna leder till negativa konsekvenser för vissa användare i senare led, även i specifika medlemsstater eller regioner inom unionen. Dessutom bör kommissionen bedöma om unionsproducenternas produktion är tillräcklig för att leverera de berörda produkterna i volymer som inte leder till brist eller ohållbara prisökningar, och föreslå lämpliga justeringar av åtgärderna.

(101)

När det gäller andra regionala eller bilaterala handelsavtal mellan unionen och tredjeländer, och såsom anges närmare i avsnitt 12 nedan, beslutade kommissionen att införa en åtgärd i form av särskilda tullkvoter per produkttyp i kombination med en höjning av den tullsats som gäller för import utanför kvoten. Kommissionen drog slutsatsen att antagandet av en sådan åtgärd medför den minsta störningen för fortsatt bilateral handel med alla unionens frihandelspartner.

(102)

Om dessa regionala eller bilaterala avtal inte automatiskt medger införande av skyddsåtgärder enligt villkoren i WTO-avtalet förlitar sig unionen på bestämmelser i dessa avtal som tillåter skyddsåtgärder. Kommissionen säkerställde skyldigheten att vederbörligen informera unionens frihandelspartner i enlighet med det tillämpliga bilaterala avtalet.

(103)

Det noteras att det mot bakgrund av undersökningens tillämpningsområde och slutsatser finns allvarliga störningar inom sektorn för ferrolegeringar och att skyddsåtgärder därför också är motiverade enligt artikel 26 i det avtal som ingicks mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet 1972 (23), artikel 26 i frihandelsavtalet med Färöarna (24), artikel 60 i det tilläggsprotokoll som undertecknades den 23 november 1970 och som fogats till avtalet om associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (25), samt enligt associeringsavtalen med Marocko (26), Tunisien (27), Jordanien (28), Israel (29) och Palestina (30), avtalet om samarbete och tullunion med San Marino (31) och samarbetsavtalet med Arabrepubliken Syrien (32). Av samma skäl och på grund av att bilateral import, som en del av all import, har bidragit till de allvarliga störningarna inom sektorn, är skyddsåtgärder också tillåtna enligt artikel 15 i det gällande avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete med Mexiko (33). Slutligen konstaterades att importen från Nordmakedonien till unionen hade ökat under undersökningsperioden och bidragit till den allvarliga skada som unionens ferrolegeringsindustri lidit. Denna import uppfyller därför villkoren för skyddsåtgärder enligt artikel 37.1 i stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan (34).

(104)

Kommissionen drog slutsatsen att unionens ferrolegeringsproducenter lider allvarlig skada till följd av ökad import av ferrolegeringar och att det ligger i unionens intresse att vidta en lämplig skyddsåtgärd för att undvika en ytterligare ökning av importen och en ytterligare försämring av unionsproducenternas situation.

(105)

Vid valet av lämplig form av åtgärder övervägde kommissionen följande faktorer. För det första att allvarlig skada för unionsproducenterna föreligger. För det andra att unionsproducenterna behöver återfå sin konkurrenskraft samtidigt som ett lämpligt urval av försörjningskällor behöver förbli tillgängligt i unionen, och att det är önskvärt med en kalibrerad inverkan på importvolymer och importpriser.

(106)

På grundval av detta anser kommissionen, såsom nämns i skäl 87, att en särskild tullkvot per produkttyp i kombination med en rörlig tullsats utanför kvoten är den effektivaste åtgärden för att balansera olika intressen.

(107)

I enlighet med artikel 15.3 i förordning 2015/478 ska en kvot i princip fastställas till den genomsnittliga importnivån under de tre senaste representativa åren.

(108)

Den bestämmelsen gäller dock kvantitativa restriktioner, dvs. en åtgärd i form av en kvot. Enligt relevant rättspraxis (35) är en tullkvot inte en kvantitativ restriktion enligt WTO-avtalet om skyddsåtgärder, vilket innebär att fastställandet av nivån på en tullkvot inte är bundet av den ovan nämnda artikeln.

(109)

För att säkerställa ett effektivt skydd för unionsproducenterna och förbättra deras förmåga att återhämta sig och konkurrera med import anser kommissionen att det är nödvändigt att fastställa kvotnivåerna till 25 % under den genomsnittliga importnivån för 2022, 2023 och 2024.

(110)

Beräkningen har gjorts genom att det fastställts en hållbar marknadsandel (30–40 %) som skulle göra det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig från den skadevållande situationen samtidigt som tillräckliga försörjningskällor för användare i senare led bibehålls.

(111)

Tullen utanför kvoten bör vara en rörlig tull i form av en tullhöjning på grundval av skillnaden mellan den fastställda priströskeln och det faktiska importpriset. Om importen sker till ett pris på samma nivå som priströskeln eller högre behöver ingen tilläggstull tas ut. Om importen däremot sker till ett pris under det fastställda tröskelvärdet bör tullen vara lika med skillnaden mellan nettopriset fritt unionens gräns och den fastställda priströskeln per produkttyp.

(112)

Priströskeln fastställs på grundval av ett icke-skadevållande pris för importerade ferrolegeringar. Efter en detaljerad undersökning som inbegrep en omfattande skadeanalys, en analys av orsakssambandet och en bedömning av unionens intresse fastställde kommissionen den icke-skadevållande prisnivån genom att utvärdera de nuvarande försäljningspriserna för varje produkttyp. Kommissionen utgick från kostnaden för inhemsk försäljning till icke-närstående kunder per produkttyp och lade till efterlevnadskostnader, investeringar och ett vinstmål.

(113)

När det gäller efterlevnadskostnaderna gjorde kommissionen en bedömning av de framtida kostnaderna för att säkerställa efterlevnad av unionens utsläppshandelssystem, som är en hörnsten i unionens politik för efterlevnad av multilaterala miljöavtal. Dessa ytterligare kostnader beräknades på grundval av det uppskattade priset på de unionsutsläppsrätter som unionsindustrin måste köpa. De ytterligare kostnaderna omfattade också indirekta CO2-kostnader till följd av ökade elpriser under samma period.

(114)

Dessutom gjorde kommissionen en bedömning av de investeringar, den forskning och utveckling (FoU) och innovation samt den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden.

(115)

Vid fastställandet av priströskeln beaktade kommissionen den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala marknadsförhållanden och som behövs för att täcka långsiktiga förluster, återställa investeringskapaciteten och uppfylla framtida regleringsskyldigheter. Nettovinstmarginalen för denna typ av kapitalintensiv industri är omkring 12,45 % beroende på faktorer som den typ av legering som produceras, energiavtal och produktionseffektivitet (36).

(116)

Kommissionen är medveten om att kumulation av antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder kan ge en större effekt än önskvärt.

(117)

Kommissionen påminner om att antidumpnings- och utjämningsåtgärder inte syftar till att stänga unionsmarknaden, utan bara till att åtgärda skadevållande handelsmetoder. Dessa åtgärder inriktas på landsspecifika dumpnings- och subventioneringssituationer, har ett annat syfte och tillämpningsområde än den skyddsåtgärd som införs genom denna förordning, och utesluter inte varandra.

(118)

För att undvika att det införs ”dubbla instrument” så snart tullkvoten fyllts kommer gällande antidumpnings- och utjämningstullar att tillfälligt upphävas eller deras nivå sänkas så att det säkerställs att den kombinerade effekten av åtgärderna inte överstiger den högsta nivån av antingen skyddstullen eller antidumpnings- eller utjämningstullen.

(119)

För att den priströskel som föreslås ovan ska kunna jämföras med antidumpnings- och utjämningstullar kommer kommissionen att kvantifiera den som en värdetull.

(120)

Detta gäller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/909 (37) om införande av en antidumpningstull på import av ferrokisel. Antidumpningstullen bör tillämpas från det första tonnet till dess att tullkvoterna för ferrokisel är uttömda och den priströskel som anges i denna förordning blir tillämplig på volymerna utanför kvoten.

(121)

På grundval av överväganden rörande unionens intresse och för att säkerställa bästa möjliga användning av tullkvotsvolymerna ansåg kommissionen att kvoterna dels bör vara landsspecifika och tilldelas länder som har ett betydande intresse av att leverera den specifika produkttypen i fråga, dels tilldelas alla övriga ursprung.

(122)

Vid tillämpningen av denna förordning anses länder med en andel på mer än 5 % av importen under de tre senaste åren i den berörda produktkategorin ha ett betydande leveransintresse. En återstående tullkvot (den återstående kvoten), som grundar sig på genomsnittet av den återstående importen under de tre senaste åren, bör tilldelas alla övriga leverantörsländer. Den återstående kvoten bör fyllas utifrån den kronologiska ordningen för dagarna för godtagande av tulldeklarationer för övergång till fri omsättning, i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (38). Denna förvaltningsmetod kräver ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.

(123)

Möjligheten att från tullkvoterna undanta varor som importeras från utvecklingsländer är avhängig av varornas ursprung. Gällande kriterier i unionen för fastställande av icke-förmånsberättigande ursprung ska därför tillämpas.

(124)

Kommissionen anser att åtgärden bör gälla i tre år och upphöra att gälla den 17 november 2028.

(125)

Eftersom åtgärden är i kraft i mer än ett år måste den gradvis och regelbundet liberaliseras under tillämpningsperioden. Kommissionen anser att det lämpligaste sättet att liberalisera åtgärden är att öka den tullfria kvoten med 0,1 % efter varje år. Den första liberaliseringen kommer att äga rum den 18 november 2026 och den andra liberaliseringen kommer att äga rum den 18 november 2027.

(126)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (39) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(127)

Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i det aktuella ärendet, däribland unionsindustrins struktur och den betydande komplexiteten i både undersökningen och bedömningen av unionens intresse, har det krävts en omfattande ekonomisk och rättslig undersökning. Dessa faktorer utgör exceptionella och tvingande skäl som motiverar tillämpningen av brådskande omständigheter och därmed motiverar att förordningen träder i kraft samma dag som den offentliggörs. För att säkerställa att skyddsåtgärderna fungerar effektivt och för att efterleva bestämmelserna i artikel 6.3 i förordning (EU) 2015/478 och artikel 4.3 i förordning (EU) 2015/755 bör kommissionen offentliggöra genomförandeförordningen i Europeiska unionens officiella tidning senast den 18 november, och åtgärderna bör tillämpas omedelbart efter offentliggörandet.

(128)

Den åtgärd som föreskrivs i denna förordning är förenlig med yttrandet från den kommitté för skyddsåtgärder som inrättats genom artikel 3.3 i förordning (EU) 2015/478 respektive artikel 22.3 i förordning (EU) 2015/755.