Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/325 av den 18 februari 2025 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2023/1776 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av melamin med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036

(1)

Efter en undersökning (den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 457/2011 (2) (den ursprungliga förordningen) slutgiltiga antidumpningsåtgärder på import av melamin med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina). Åtgärderna infördes i form av en fast tull på 415 euro/ton på all import från Kina, utom från de tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande producenterna, dvs. Sichuan Golden-Elephant Sincerity Chemical Co. Ltd (Sichuan), Shandong Holitech Chemical Industry Co. Ltd (Shandong) och Henan Junhua Development Company Ltd (Henan), för vilkas export det fastställdes ett minimiimportpris på 1 153 euro/ton.

(2)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1171 (3) återinförde kommissionen dessa åtgärder till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång (den första översynen vid giltighetstidens utgång). Efter en andra översyn vid giltighetstidens utgång (den andra översynen vid giltighetstidens utgång) återinförde kommissionen återigen dessa åtgärder genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1776 (4).

(3)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/2653 (5) och efter en översyn avseende ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen ändrade kommissionen de åtgärder som avses i skäl 2 genom att införa ett minimiimportpris på 1 346 euro/ton på import av melamin som producerats av Xinjiang Xinlianxin Energy Chemical Co. Ltd (Xinjiang) med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(4)

Den 13 november 2023 ingav LAT Nitrogen Linz GmbH och LAT Nitrogen Piesteritz GmbH (nedan gemensamt kallade LAT Nitrogen (6)), OCI Nitrogen BV och Grupa Azoty Zaklady Azotowe Pulawy SA (sökandena), som företräder unionsindustrin för melamin i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen, en begäran om inledande av en partiell interimsöversyn av antidumpningsåtgärderna på import av melamin med ursprung i Kina, begränsad till åtgärdernas form.

(5)

Sökandena begärde särskilt att de nuvarande åtgärdernas form skulle ändras från en fast tull och ett minimiimportpris till en värdetull, på grund av att de omständigheter som låg till grund för utformningen av de ursprungliga tullarna har ändrats på ett betydande och bestående sätt, att andra bestående förändringar av omständigheterna innebär att den fasta tullen och minimiimportpriset inte längre är ändamålsenliga, och slutligen att tillämpningen av en fast tull och minimiimportpriset vållar sökandena allvarlig skada.

(6)

Den 20 december 2023 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av melamin med ursprung i Folkrepubliken Kina (tillkännagivandet om inledande) (7) i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

(7)

Den partiella interimsöversynen är begränsad till åtgärdernas form, särskilt huruvida det ligger i unionens intresse eller inte att bibehålla de åtgärder som för närvarande är i kraft i form av ett minimiimportpris och fasta tullar.

(8)

Översynen omfattade perioden mellan den 1 oktober 2022 och den 30 september 2023 (översynsperioden). Skadeundersökningsperioden sträcker sig från och med den 1 januari 2020 till och med översynsperiodens slut.

(9)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökandena, andra kända unionsproducenter, de kända exporterande producenterna i Kina, de kinesiska myndigheterna, kända importörer, användare och handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av översynen och uppmanade dem att delta.

(10)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av den partiella interimsöversynen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(11)

Flera parter begärde att få bli hörda och lämnade synpunkter på inledandet. Kommissionen höll utfrågningar med European Panel Federation (EPF), European Producers of Laminate Flooring (EPLF) och den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier (CCCMC). De uppgifter som framkom vid hörandet återspeglade dessa parters skriftliga inlagor efter inledandet och behandlas i avsnitt 3 i denna förordning.

(12)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval bland unionsproducenter och icke-närstående importörer i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den preliminärt hade gjort ett urval av tre unionsproducenter i tre olika medlemsstater. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av den största produktionsvolym i unionen under perioden mellan den 1 oktober 2022 och den 30 september 2023 som rapporterats av unionsproducenterna i samband med analysen av representativitet före inledandet. Urvalet representerade 83 % av den beräknade produktionen av den likadana produkten i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom och urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(14)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Endast en icke-närstående importör, dvs. Borghi SpA, Grandate/Italien, gav sig till känna. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt och begärde att Borghi SpA skulle fylla i frågeformuläret för icke-närstående importörer.

(15)

Kommissionen skickade frågeformulär till de unionsproducenter som ingick i urvalet, till en icke-närstående importör som gav sig till känna under stickprovsförfarandet och till alla kända användare av melamin. Alla tillämpliga frågeformulär gjordes dessutom tillgängliga på webbplatsen för generaldirektoratet för handel (8) samma dag som översynen inleddes. Under undersökningen skickade kommissionen ett frågeformulär till sökandena, i vilket den begärde makroekonomiska uppgifter från unionsindustrin.

(16)

Svar på frågeformuläret mottogs från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet, en icke-närstående importör och fem användare, varav två är varandra närstående.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa huruvida det låg i unionens intresse att ändra formen på de befintliga antidumpningsåtgärderna.

(18)

Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(19)

Den 19 december 2024 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna. Alla parter fick en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut och begära att bli hörda.

(20)

Synpunkter inkom från sökandena, dvs. Sichuan Golden-Elephant Sincerity Chemical Co., Ltd (SGE), Kronospan Polska Sp.z.o.o. (KRP), Unilin Group, CCCMC och EPF. SGE, Unilin Group och EPF begärde ett hörande.

(21)

Den produkt som är föremål för översyn är melamin (produkt som översynen gäller) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2933 61 00 .

(22)

Melamin är ett vitt kristallint pulver som främst framställs av karbamid och huvudsakligen används för tillverkning av laminat, harts, trälim och formmassor samt för behandling av papper och textil.

(23)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller med ursprung i Kina.

(24)

Som framgår av den ursprungliga undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna (9) har följande produkter samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(25)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(26)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida en ändring av åtgärdernas form skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes utifrån en bedömning av de olika parternas intressen, det vill säga unionsindustrins, de icke-närstående importörernas och användarnas intressen.

(27)

Kommissionen undersökte särskilt om de omständigheter som låg till grund för den fasta tullen och minimiimportpriset har förändrats på ett betydande och bestående sätt och om den fasta tullen och minimiimportpriset vållar unionsindustrin betydande och ihållande skada.

(28)

Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(29)

Såsom nämns i skälen 1 och 3 är formen för de antidumpningsåtgärder som är föremål för denna översyn ett minimiimportpris på 1 153 euro/ton för tre kinesiska exporterande producenter, ett minimiimportpris på 1 346 euro/ton för en fjärde kinesisk exporterande producent och en fast tull på 415 euro/ton för alla andra kinesiska exporterande producenter. Dessa tullar baserades på uppgifter om normalvärde som bedömts för den då tillämpliga undersökningsperioden (1 januari 2009–31 december 2009) i det då använda jämförbara landet, dvs. Indonesien (se skälen 78 och 79 i den ursprungliga förordningen).

(30)

Skälen för valet av denna form av åtgärder förklaras i avsnitt 3.3 i den ursprungliga förordningen. Det konstaterades särskilt att försäljningspriserna för melamin efter undersökningsperioden varierade mellan 1 200 euro/ton och 1 500 euro/ton, vilket var mellan 300 och 600 euro över det genomsnittliga försäljningspriset under undersökningsperioden för den undersökningen. En specifik tull, baserad på de priser som rådde under den undersökningsperioden, skulle ”begränsa alla ytterligare prisökningar på melamin som allvarligt kan påverka användarnas verksamhet överlag” (10).

(31)

I linje med de skäl för översynen som anges i punkt 4 i tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen därför om de omständigheter som motiverade införandet av antidumpningsåtgärderna i deras nuvarande form (minimiimportpris och specifik tull) fortfarande föreligger. Kommissionen undersökte också huruvida den aktuella formen av antidumpningsåtgärd fortsätter att uppväga för verkningarna av den dumpning som konstaterats i tidigare undersökningar och därigenom motverkar skada för unionsindustrin.

(32)

Kostnaden för melamin avgörs i stor utsträckning av gaspriset. Melamin kan framställas av urea eller ammoniak. I den ursprungliga undersökningen, som föranledde de gällande åtgärderna, rapporterades att gas stod för nästan 50 % av produktionskostnaden för melamin (11).

(33)

I den aktuella undersökningen konstaterade kommissionen att strukturella förändringar har ägt rum på de europeiska gasmarknaderna sedan den ursprungliga förordningen infördes. Med tanke på gasens andel av kostnaden för melamin fick dessa förändringar allvarliga effekter på produktionskostnaden för melamin.

(34)

Fram till 2021 stod Ryssland för en betydande del av gasleveranserna till unionen. Rysslands andel av EU:s import av gas via rörledning minskade från mer än 40 % 2021 till omkring 8 % 2023 (12). Under den långa föregående perioden mellan 2010 och 2021 låg andelen rysk gas i EU:s gasimport på mellan 30 % och 45,5 % (13). Till följd av detta garanterades gasanvändare i EU relativt stabila priser. Kommissionen konstaterade att under niomånadersperioden från april 2010 till december 2010, innan den ursprungliga undersökningen avslutades, kostade gas i genomsnitt 19,08 euro/MWh på den nederländska TTF-börsen (TTF) (14). Mellan 2011 och 2020 varierade gaspriserna mellan 6 euro/MWh och 28 euro/MWh. Från och med andra halvåret 2021 började EU:s gaspriser stiga till aldrig tidigare skådade nivåer. Denna trend förvärrades från och med mars 2022, till följd av Rysslands militära aggression mot Ukraina. Sedan dess har importen av naturgas från Ryssland, som transporteras via rörledningar, i stor utsträckning ersatts av import av gas i form av LNG från andra ursprungsländer eller av import av naturgas från framför allt Norge (15). Denna förändring av infrastrukturen för gasförsörjning var ytterligare en faktor som bidrog till snabbt stigande gaspriser. Den 22 augusti 2022 steg gaspriserna till rekordnivån 339,20 euro/MWh på TTF (16). Dessutom betraktas de investeringar som gjorts i LNG-infrastruktur som oåterkalleliga, på grund av deras omfattning. Det är därför rimligt att anta att de flesta medlemsstaterna, även när den militära aggressionen upphör, sannolikt inte kommer att kunna köp gas till lika låga priser som när den ursprungliga undersökningen genomfördes, och minimiimportpriset gäller till och med 2020.

(35)

Även efter det att gaspriserna började stabiliseras i början av 2023 förblev emellertid det genomsnittliga gaspriset högre än vad det var under någon sammanhängande period före 2021. Under översynsperioden låg genomsnittspriset för gas på [50–60] euro/MWh (17), vilket är ungefär tre gånger högre än genomsnittspriset för perioden april-december 2010. Den 29 september 2023, den sista handelsdagen under översynsperioden, låg gaspriset på 41,86 euro/MWh på TTF (18). Detta är betydligt lägre än den höga nivå som noterades i augusti 2022, men fortfarande betydligt högre än nivåerna fram till (och inklusive) första halvåret 2021.

(36)

Under skadeundersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen, dvs. perioden mellan den 1 januari 2006 och den 31 december 2009, varierade unionsindustrins produktionskostnad mellan 1 054 euro/ton och 1 229 euro/ton (19). Under skadeundersökningsperioden för den första översynen vid giltighetstidens utgång, dvs. perioden mellan den 1 januari 2012 och den 31 mars 2016, varierade unionsindustrins produktionskostnad mellan 1 036 euro/ton och 1 144 euro/ton (20). Under 2019 uppgick unionsindustrins produktionskostnad till 980 euro/ton (21). Under samtliga de perioder som kommissionen undersökte mellan 2006 och 2019 förblev unionsindustrins produktionskostnad per ton melamin anmärkningsvärt stabil, dvs. skillnaden mellan den lägsta (980 euro) och den högsta (1 229 euro), endast 25,4 %.

(37)

Under den största delen av skadeundersökningsperioden, dvs. från den 1 januari 2021 till den 30 september 2023, varierade unionsindustrins produktionskostnader däremot mellan 1 611 euro/ton och 3 132 euro/ton. I detta resonemang utelämnas år 2020, dvs. det första året av skadeundersökningsperioden, eftersom den relativt låga kostnaden det året berodde på den ekonomiska nedgången till följd av covid-19-pandemin. Detta visar i vilken utsträckning de snabbt ökande gaskostnaderna (se skäl 34) påverkade unionsindustrins totala produktionskostnad.

(38)

Sökandena hävdade att naturgas, naturgasbaserade nyckelinsatsvaror och ånga tillsammans, med beaktande av de rådande gaspriserna, uppgick till 80–90 % av unionsproducenternas totala uppskattade produktionskostnader. CCCMC bestred inte detta (22).

(39)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att gaskostnaderna har ökat avsevärt sedan den ursprungliga undersökningen, i absoluta tal och följaktligen även i relativa tal, vilket anses vara en relevant förändring av omständigheterna i den mening som avses i artikel 11.3 i grundförordningen.

(40)

Sökandena hävdade att kostnaderna för att följa den europeiska miljöramen har ökat sedan den ursprungliga undersökningen. Det viktigaste miljösystemet som unionsindustrin omfattas av är EU:s utsläppshandelssystem. Utsläppshandelssystemet inrättades ursprungligen 2005. Detta innebär att systemet för handel med utsläppsrätter redan existerade vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen. Betydande förändringar av utsläppshandelssystemet har dock skett sedan dess, vilket har lett till betydligt högre produktionskostnader för unionsproducenterna.

(41)

CCCMC noterade att det inte framgick av begäran vilken andel kostnaderna för efterlevnad av miljölagstiftningen utgjorde av den totala produktionskostnaden och ifrågasatte i allmänhet vilken betydelsen dessa kostnader har. I detta sammanhang påpekade CCCMC att det är möjligt att få tillgång till gratis utsläppsrätter inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter. CCCMC hävdade också att alla kostnader som uppstår för efterlevnaden av utsläppshandelssystemet bör kompenseras av den nyligen införda gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM) (23).

(42)

Enligt den bevisning och de prognoser som sökandena lämnat in kommer kostnaderna för rätten att släppa ut koldioxid fram till 2026 att överstiga fördelarna med tillgängliga gratis utsläppsrätter för de utsläpp som orsakas av produktionen av de insatsvaror som behövs för att tillverka melamin. De uppgifter som rapporterades i begäran visar att prisprognoserna för företagens totala utsläpp av föroreningar kommer att öka med mellan [55 % och 135 %] (24) mellan 2021 och 2026.

(43)

När det gäller miljökostnader hävdade CCCMC att det faktum att kommissionen bara lämnade ut en procentsats, utan att ge något relevant utgångsvärde eller ett relevant kostnadssammanhang, gjorde uppgiftsutlämnandet meningslöst.

(44)

Kommissionen upprepade att det intervall som tillhandahölls omfattade den lägsta och den högsta uppskattade ökningen av miljökostnaderna bland unionsproducenterna i urvalet. Det är inte ovanligt att ökningstakten varierar avsevärt mellan företag med olika strategier för köp av utsläppsrätter. De exakta siffrorna per företag ansågs dessutom vara konfidentiella uppgifter.

(45)

När det gäller eventuell kompensation för kostnader som bärs av unionsindustrin inom ramen för CBAM höll kommissionen med sökandena och bekräftade att melamin inte är berättigat till skydd enligt CBAM.

(46)

Sökandena påpekade också att det har noterats en generell prisinflation sedan den ursprungliga undersökningen. Bland de faktorer som har lett till inflation återfinns främst de strukturella förändringar på gasmarknaderna som beskrivs i skäl 34, men även flaskhalsar i leveranskedjorna och stigande efterfrågan. Om det minimiimportpris på 1 153 euro/ton som infördes i den ursprungliga undersökningen hade justerats med den årliga inflationstakt som offentliggörs av Eurostat, skulle minimiimportpriset för 2022 ligga på minst 1 474 euro/ton. Kommissionen noterade att unionsindustrins försäljningspriser på melamin steg så högt som till 3 196 euro/ton (genomsnitt för 2022, se tabell 7) och att de kinesiska importpriserna var så höga som 1 990 euro/ton (genomsnitt för 2022, se tabell 3). Även om priserna därefter sjönk under översynsperioden noteras det att unionsindustrins produktionskostnader låg kvar på 3 069 euro under översynsperioden (se tabell 7).

(47)

CCCMC ansåg att inflationstakten i unionen nådde en topp 2022 och därefter föll på grund av att de underliggande orsakerna för inflationen hade försvunnit, såsom de stigande gaspriserna och efterfrågan på melamin till följd av covid-19-pandemin. Kommissionen höll med om att den totala prisinflationen nådde en topp 2022 och att inflationstakten sedan dess har sjunkit. Priserna och därmed kostnaderna ligger dock fortfarande på en betydligt högre nivå än 2009 års nivå, dvs. undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen. Det finns inget som tyder på att det är sannolikt att inflationens totala inverkan på priserna sedan 2009 kommer att vända.

(48)

I den ursprungliga undersökningen tog användarna upp farhågor beträffande möjligheten att i tillräcklig mån trygga melamintillgången till överkomliga priser (25).

(49)

I begäran hävdade sökandena att unionsindustrins produktionskapacitet är omkring 60 % högre än förbrukningen i unionen och att den har ökat avsevärt sedan 2009. De hävdade också att försäljningen till unionsmarknaden borde prioriteras framför exportmarknaderna och att de därför vid behov skulle kunna försörja hela EU-marknaden.

(50)

Undersökningen visade de facto att unionsindustrins produktionskapacitet ökade med över 20 % mellan 2009, dvs. undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen, och den nuvarande översynsperioden. Under översynsperioden uppgick unionsindustrins produktionskapacitet till 476 874 ton, vilket framgår av tabell 5, medan förbrukningen var 339 676 ton (se tabell 1). Unionsindustrin kan därför vid behov försörja hela unionsmarknaden.

(51)

CCCMC hävdade att unionsindustrins produktionskapacitet sedan 2006 kontinuerligt har överstigit förbrukningen i unionen och att omständigheterna därför inte har förändrats när det gäller unionsindustrins förmåga att försörja unionsmarknaden (26).

(52)

Kommissionen avvisade den kinesiska handelskammarens argument och så även metoden att beakta unionsindustrins totala outnyttjade kapacitet sedan 2009 isolerat från andra relevanta faktorer. Såsom påpekas i skäl 57 har försörjningssituationen på unionsmarknaden överlag förbättrats tack vare unionsindustrins ökade kapacitet i kombination med större och rättvist prissatt import från tredjeländer.

(53)

Mellan 2006 och 2009, dvs. under referensperioden för den ursprungliga undersökningen, låg unionsindustrins marknadsandel i genomsnitt på 80 % och sjönk aldrig under 74 %. Mellan den 1 januari 2012 och den 31 mars 2016 låg marknadsandelen i genomsnitt på 77 % (se tabell 6 i genomförandeförordning (EU) 2017/1171), medan den under 2019, dvs. det år som avslutades innan referensperioden för den aktuella undersökningen inleddes, uppgick till 73 % (se tabell 7 i genomförandeförordning (EU) 2023/2653).

(54)

I begäran hävdade sökandena att unionsindustrins marknadsandel hade minskat kraftigt till följd av de kinesiska exporterande producenternas aggressiva prissättning. Eftersom unionsindustrins marknadsandel hade legat mellan 73 % och 80 % under en lång tidsperiod, såsom förklaras i skäl 53, uppgick den under den aktuella översynsperioden till endast 48,6 % (se tabell 6), vilket utgör en betydande förändring av omständigheterna. Kommissionen noterade däremot att marknadsandelen för importen från Kina ökade från endast 6,5 % 2009 till 29,2 % under den nuvarande översynsperioden. Såsom nämns i skäl 56 ökade också importen från andra tredjeländer och bidrog därmed till unionsindustrins förlust av marknadsandelar, men i mindre utsträckning än importen från Kina.

(55)

Sökandena hävdade i sin begäran att import från tredjeländer skulle kunna fylla eventuella försörjningsluckor som uppstår på grund av ökad förbrukning.

(56)

Kommissionen noterade att den totala marknadsandelen för importen från andra tredjeländer än Kina var 6,2 % 2009 (se tabell 12 i förordning (EU) nr 1035/2010) och att denna marknadsandel, i kombination med unionsindustrins dåvarande marknadsandel på 85 %, var en av huvudorsakerna till ändringen av tullens form till en fast tull (27). Marknadsandelen för import från tredjeländer har ökat avsevärt sedan dess och uppgick till 22,3 % under översynsperioden, vilket visar att producenter i tredjeländer har byggt upp kapacitet som kan bidra till att tillfredsställa efterfrågan på unionsmarknaden och säkerställa en sund konkurrenssituation på lika villkor.

(57)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att försörjningssituationen på unionsmarknaden har förändrats avsevärt sedan den ursprungliga undersökningen. Under 2009 var Kina den enda betydande importkällan varför införandet av provisoriska åtgärder kunde ha lett till brist på melamin på unionsmarknaden och till betydande prisökningar (se skäl 63 i den ursprungliga förordningen), men situationen var uppenbart annorlunda under översynsperioden då det fanns flera viktiga importkällor (vilket gav ett rättvist konkurrenstryck) och dessutom en mycket större produktionskapacitet i unionen.

(58)

I den aktuella undersökningen fastställde kommissionen att flera omständigheter har förändrats sedan den ursprungliga undersökningen, särskilt när det gäller unionsindustrins produktionskostnader men även på utbudssidan. Sedan 2021 har det skett en kraftig ökning av produktionskostnaderna i unionen, vilket har lett till att den skada som unionsindustrin vållats av den dumpade importen från Kina inte längre effektivt kunnat förhindras genom minimiimportpriserna och den specifika tullen för alla övriga företag, vilka bygger på 2009 års kostnader och priser. Unionsindustrin led följaktligen skada såsom konstateras i skäl 134. Farhågor avseende tillgången på melamin för användarna var det främsta skälet till att åtgärderna infördes i sin nuvarande form genom den ursprungliga undersökningen, men försörjningstryggheten för användarindustrin har förbättrats avsevärt sedan 2009.

(59)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida de förändrade omständigheterna som avses i avsnitt 3.5.2 rimligen kunde anses vara av bestående karaktär.

(60)

Flera parter ifrågasatte i sina inlagor om de förändrade omständigheterna kunde anses vara av bestående karaktär. Vissa av inlagorna lämnades in innan de uppgifterna om de viktigaste sakförhållandena lämnades ut. Alla dessa påståenden sammanfattas i detta avsnitt.

(61)

Beträffande den kraftiga ökningen av gaspriserna hävdade den kinesiska handelskammaren att naturgaspriserna hade sjunkit betydligt från tidigare toppar mot slutet av översynsperioden. Enligt CCCMC visade denna utveckling att eventuella förändringar av omständigheterna, i detta fall de kraftigt ökade gaspriserna, endast var av tillfällig karaktär. Dessutom hävdade CCCMC att priserna på naturgas, den viktigaste insatsvaran för att tillverka melamin, hade sjunkit till nästan samma nivåer som de som observerades under första halvåret 2021.

(62)

European Panel Federation (EPF) erinrade också om att den främsta faktorn för melaminproducenternas produktionskostnader var kostnaden för naturgas. Sedan 2023 har naturgaspriserna sjunkit snabbt och mycket enligt EPF. Kommissionen noterade att spotpriserna på naturgas i Europa låg på nivåer mellan 28 och 32 euro per MWh i januari 2024, medan de genomsnittliga spotpriserna för naturgas i Europa 2018 låg på mellan 22 och 23 euro per MWh. Enligt EPF förväntas gaspriserna ligga mycket nära tidigare nivåer på finansmarknaderna mellan 2024 och 2026. EPF hävdade att gaspriserna återgick till tidigare normala nivåer och att sökandena kunde konkurrera igen med den nuvarande formen av åtgärder.

(63)

European Producers of Laminate Flooring (EPLF) tillhandahöll en liknande prognos för gasprisutvecklingen. EPLF angav också att inflationstakten skulle komma att sjunka så snart gaspriserna stabiliserats. Om inflationstakten sjunker förväntas de viktigaste centralbankerna börja sänka räntorna. Lägre räntor skulle göra hypotekslån billigare. Till följd av detta skulle fastighetspriserna bli mer överkomliga, vilket skulle leda till en sannolik återhämtning inom byggsektorn, som är en viktig användare av melaminprodukter.

(64)

Kommissionen instämde inte i något av dessa påståenden. Kommissionen ansåg att det är mycket osannolikt att naturgaspriserna kommer att falla till de prisintervall som observerades fram till 2020.

(65)

När det gäller påståendet i skäl 62 noterade kommissionen att gaspriser på mellan 28 och 32 euro per MWh, vilka EPF konstaterade i januari 2024, fortfarande var betydligt högre än de priser på mellan 22 och 23 euro per MWH som konstaterades av EPF 2019. Kommissionen noterade att det genomsnittliga TTF-gaspriset under första halvåret 2024 låg på 29,82 euro per MWh (28), vilket är 56 % mer än det genomsnittliga TTF-gaspriset på 19,08 euro per MWh, mer än genomsnittet för perioden april–december 2010 (se fotnot 16 i denna förordning) och också klart mer än det genomsnittliga TTF-gaspriset under perioden 2011–2020. Även om gasprissituationen bör betraktas som exceptionell under översynsperioden, är gaspriserna fortfarande betydligt högre än genomsnittspriset fram till och med 2020.

(66)

EDF:s påståenden om prognoser för sannolika gaspriser fram till 2026 underbyggdes inte ytterligare av EPF. När det gäller påståendena i skälen 61–63 ansåg kommissionen dessutom att det med tanke på den geopolitiska situationen är osannolikt att gaspriserna kommer att stabiliseras stadigt på de nivåer som observerades fram till juni 2021. Sedan 2021 har de flesta medlemsstater som köper naturgas direkt från Ryssland via rörledningar börjat minska den importen. Till följd av Rysslands oprovocerade och oberättigade militära angrepp mot Ukraina har Europeiska unionen och medlemsstaterna förstärkt och påskyndat sina åtgärder för att bli mindre beroende av rysk gas. Som en del av detta har minst 17 LNG-terminaler planerats eller håller på att byggas (29). Med tanke på de extremt stora investeringar som krävs för att bygga LNG-terminaler och hela försörjningsinfrastrukturen och unionens åtagande om att stoppa beroendet av rysk gas (30) är det ytterst osannolikt att unionen kommer att återgå till att köpa gas via ryska rörledningar i de volymer och till de priser som den gjorde före 2021, och därför är det sannolikt att priserna på marknaden kommer att fortsätta att ligga mycket högre än de priser som observerades fram till första halvåret 2021.

(67)

Efter utlämnandet av uppgifter kritiserade CCCMC det faktum att kommissionen för jämförelseändamål hade förlitat sig på gaspriset för översynsperiodens sista dag, vilket noterades till 41,86 euro/MWh på TTF, och på det genomsnittliga priset under översynsperioden, vilka enligt CCCMC inte var representativa, med tanke på de exceptionellt höga priserna under den perioden, inbegripet toppnoteringen på 339,20 euro/MWh, som nåddes den 22 augusti 2022 (se skälen 34 och 35). CCCMC tillade att med tanke på sambandet mellan naturgaspriserna och unionsindustrins produktionskostnader har dessa produktionskostnader redan återgått till eller förväntas snart återgå till nivåerna före krisen.

(68)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. Kommissionen erinrade om att den, för att bedöma om de konstaterade förändrade omständigheterna var bestående, också hade hänvisat till det genomsnittliga TTF-gaspriset under första halvåret 2024 (se skäl 65), vilket var en period då priserna tydligt hade sjunkit från de tidigare extraordinära topparna, men stabiliserades på nivåer som var betydligt högre än före första halvåret 2021. Kommissionen noterade också att det genomsnittliga TTF-gaspriset under andra halvåret 2024 låg på 29,82 euro/MWh, vilket är långt över det genomsnittliga TTF-gaspriset under perioden 2011–2020 (se skäl 65). Av detta följer att det inte finns några tecken på att unionsindustrins produktionskostnader förväntas stabiliseras till nivåer liknande dem som rådde under perioden från införandet av åtgärderna till och med första halvåret 2021.

(69)

Efter utlämnandet av uppgifter upprepade EPF att de prisnivåer på naturgas som förutsågs för andra halvåret 2026 skulle komma att ligga nära de faktiska gaspriser som noterades i juli 2023 (23–25 euro/MWh). Detta skulle inte vara långt ifrån de nivåer som noterades 2021. I detta sammanhang hänvisade EPF till den senaste europeiska ekonomiska prognosen från den 15 november 2024 (31).

(70)

Kommissionen noterade att de priser på naturgas som förutsågs för perioden från andra kvartalet 2025 till första kvartalet 2026 varierade mellan 43,5 och 47,25 euro/MWh (32). Dessa priser är minst 46 % högre än det genomsnittliga TTF-gaspris som noterades under första halvåret 2024 (se skäl 65).

(71)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftade kommissionen att förändringen i inköps- och försörjningsmönstren och de högre naturgaskostnader för unionsproducenterna som följer därav anses vara av bestående karaktär.

(72)

När det gäller de kostnader för efterlevnad av miljölagstiftningen som bärs av unionsindustrin (se skäl 40) finns det inget som tyder på att dessa miljörättsliga skyldigheter kommer att upphävas inom någon snar framtid. Det ständigt ökande fokuset på miljömässig hållbarhet, framför allt inom ramen för den europeiska gröna given, kommer sannolikt att leda till allt högre kostnader för efterlevnaden för unionsproducenterna. De prognoser som unionsproducenterna hittills har gjort tillgängliga (se skäl 42) bekräftar detta påstående. De förändrade omständigheter som konstaterats väntas därför vara av bestående karaktär.

(73)

Efter utlämnandet av uppgifter begärde CCCMC att få veta vilken relativ betydelse de påstådda efterlevnadskostnaderna har för de totala produktionskostnaderna per enhet för melamin, då detta fortfarande var avgörande för bedömningen av den faktiska betydelsen av den procentuella ökningen.

(74)

Kommissionen noterade att unionsindustrins miljökostnader utgjorde en mindre andel av de totala produktionskostnaderna för melamin än gaskostnaderna. Detta ändrar dock inte det faktum att de observerade förändringarna fortfarande var betydande och av bestående karaktär.

(75)

När det gäller inflationen (se skäl 46) noterade kommissionen att det faktum att kostnadsökningarna för vissa poster (gas- och miljökostnader) är av bestående karaktär och oundvikligen kommer att leda till högre priser på den producerade produkten, dvs. melamin. Dessutom kommer unionsindustrin att vilja föra över de ökande kostnaderna på sina försäljningspriser när lika villkor väl har återupprättats, eftersom den inte fortsätta att bära de förluster som den drabbades av under 2022 och översynsperioden på lång sikt. Situationen där prisnivån för melamin är högre än de prisnivåer som observerades i den ursprungliga undersökningen väntas därför vara av bestående karaktär.

(76)

Efter utlämnandet av uppgifter bestred den kinesiska handelskammaren att unionsindustrins produktionskostnader skulle ha varit högre under översynsperioden än under den ursprungliga undersökningsperioden och att den högre kostnadsnivån förväntades vara av bestående karaktär.

(77)

Kommissionen hänvisade till motargumentet avseende de högre gaskostnadernas bestående karaktär (se skäl 70), som, med tanke på gaskostnadernas betydelse i den totala produktionskostnaden för melamin, förväntas leda till att de högre totala kostnaderna blir lika bestående.

(78)

Angående unionsindustrins ökade produktionskapacitet visade undersökningen inte att unionsproducenterna skulle ha några planer på att minska kapaciteten inom den närmaste framtiden. Den ökning av den totala kapaciteten som konstaterats väntas därför vara av bestående karaktär.

(79)

CCCMC hävdade dock att det inte har skett någon betydande (eller bestående) förändring av unionsindustrins produktionskapacitet eller förmåga att försörja EU-marknaden.

(80)

Kommissionen klargjorde att unionsindustrin har tillräcklig kapacitet för att tillgodose förbrukningen i unionen. I detta sammanhang hänvisade kommissionen till de uppgifter som samlats in inom ramen för den aktuella undersökningen (se tabellerna 1 och 5). Förbrukningen översteg aldrig 427 309 ton per år (2021), men kapaciteten uppgick till minst 476 874 ton per år (som konstaterades under översynsperioden).

(81)

CCCMC tillade att minskningen av unionsindustrins marknadsandel till under 30 % under perioden 1 juli 2022–30 juni 2023 inte var av bestående karaktär, eftersom den orsakades av exceptionella omständigheter såsom produktionssvårigheter hos unionsproducenterna och samtidig ökad efterfrågan från användarna. För att kompensera för försörjningsbristen tvingades användarna att förlita sig på mer import, främst från Kina.

(82)

Kommissionen noterade att det var fråga om en faktisk betydande minskning av unionsindustrins marknadsandel, vilken inte ifrågasattes av CCCMC. Kommissionen ansåg att minskningen av marknadsandelen till stor del berodde på den exponentiella ökningen av dumpad import från Kina till priser som underskred unionsindustrins priser (se skäl 102).

(83)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades CCCMC:s synpunkter.

(84)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade SGE att de omständigheter som låg till grund för de gällande åtgärderna i form av en fast tull och ett minimiimportpris inte hade förändrats på något betydande och bestående sätt. När det gäller tillgången på melaminimport från tredjeländer påpekade SGE att priserna från andra tredjeländer vid vissa tidpunkter var lägre än priserna från Kina, men att utbudet från andra tredjeländer inte var stabilt och inte kunde ersätta importen från Kina.

(85)

Kommissionen noterade att importpriserna från tredjeländer i allmänhet följde trenderna på marknaden under skadeundersökningsperioden. Såsom framgår av tabell 4, och detta är ännu viktigare, låg marknadsandelen för den totala importen från tredjeländer inom ett relativt smalt intervall mellan 19,2 % och 22,3 % under skadeundersökningsperioden, vilket innnebär att priserna inte var sådana att de skadade unionsindustrins marknadsandelar i samma utsträckning som de kinesiska priserna (se tabell 2). Marknadsandelen mellan 19,2 % och 22,3 % ligger också långt över marknadsandelarna för importen från Kina under hela skadeundersökningsperioden inom ramen för den undersökning som ledde till de åtgärder som översynen gäller. Kommissionen höll därför inte med SGE. Kommissionen konstaterade att den totala importen från tredjeländer utgjorde en stabil alternativ källa för försörjningen av unionsmarknaden.

(86)

SGE upprepade ett påstående från användaren KRP från den 30 oktober 2024 (33), i vilket det anges att enbart den europeiska produktionskapaciteten inte kunde tillgodose efterfrågan. På samma sätt ifrågasatte EPF i sina synpunkter på utlämnandet av uppgifter de kapacitetssiffror som kommissionen bedömt och som redovisas i tabell 5. EPF hävdade att två av BASF:s melaminanläggningar i Ludwigshafen stängdes permanent i slutet av april 2023 (34). EPF hänvisade dessutom till marknadsinformation från sina medlemmar, enligt vilken endast OCI och LAT Nitrogen producerade melamin med minskad kapacitet under 2024. Enligt EPF uppgick dessa producenters totala produktionskapacitet till totalt 290 000 ton per år.

(87)

För att skydda sådana uppgifter som betraktas som affärshemligheter kunde kommissionen inte lämna ut uppgifter om enskilda unionsproducenters produktionskapacitet. Kommissionen bekräftade dock att uppgifterna om produktionskapaciteten i tabell 5 hade kontrollerats ordentligt. Kommissionen noterade också att de berörda BASF-anläggningarna inte stängdes permanent, vilket EPF hävdade, utan bjöds ut till försäljning på marknaden (35). Vidare är EPF:s metod som innebär att man utelämnar kapacitet som tillfälligt hålls vilande eller bjuds ut till försäljning dessutom oförenlig med kommissionens praxis i denna typ av ärenden. Unionsproducenternas minskade produktion på grund av att orättvist prissatt import från Kina som tog sig in på unionsmarknaden i mycket stora volymer inte kunde hanteras av dem bör inte misstas för en permanent minskning av produktionskapaciteten. EPF:s påstående avvisades därför. KRP:s påstående underbyggdes inte ytterligare och avvisades därför.

(88)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen slutsatsen att de omständigheter som avses i avsnitt 3.2.2 har förändrats sedan den ursprungliga undersökningen och att dessa förändringar är av bestående karaktär.

(89)

På grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga i begäran producerades den likadana produkten under översynsperioden av de tre sökandena och två andra producenter. Dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. De två producenter som inte ingick i urvalet och som identifierades i begäran är BASF AG, Ludwigshafen (Tyskland) och S.C. Azomures, Targu Mures (Rumänien). Endast BASF registrerades som berörd part. Ingen av de två berörda producenterna lämnade synpunkter eller inkom med uppgifter under undersökningen.

(90)

Den totala produktionen i unionen under översynsperioden fastställdes till 175 786 ton. Denna uppgift beräknades på grundval av svaren på frågeformuläret från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet och på de svar på frågeformuläret om makroekonomiska indikatorer som lämnats av sökandena.

(91)

Som anges i skäl 13 gjorde kommissionen ett slutgiltigt urval av unionsproducenter som stod för cirka 83 % av unionens sammanlagda uppskattade produktion av den likadana produkten. De tre producenter som ingick i urvalet är samma som sökandena.

(92)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av följande: a) sökandenas uppgifter om unionsindustrins försäljning av den likadana produkten, som delvis dubbelkontrollerats mot de försäljningsvolymer som rapporterats av de unionsproducenter som ingick i urvalet, och b) importen till unionen av den produkt som översynen gäller från samtliga tredjeländer enligt vad som rapporterats i Comext-databasen (Eurostat).

(93)

På grundval av detta kan förbrukningsutvecklingen i unionen beskrivas på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (i ton)

(94)

Översynen visade att förbrukningen i unionen ökade med 18 % mellan 2020 och 2021 tack vare återhämtningen efter covid-19-pandemin. Totalt sett minskade förbrukningen i unionen med 7 % under översynsperioden.

(95)

Kommissionen fastställde importvolymen från det berörda landet på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen från Kina fastställdes genom att importen jämfördes med förbrukningen i unionen enligt tabell 2.

(96)

Importen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym och marknadsandel

(97)

Importvolymerna från Kina ökade mer än åttiofaldigt från 2020 till översynsperioden. Även om 2020 kanske inte anses vara representativt på grund av den ekonomiska nedgången till följd av covid-19-pandemin, ökade importen från Kina fortfarande nästan fyrfaldigt från 2021 till översynsperioden.

(98)

I relativa termer (se index i tabell 2 ovan) ökade marknadsandelen för importen från Kina till och med mer än volymen av denna import och nådde nästan 30 % under översynsperioden. Jämfört med 2021 ökade marknadsandelen mer än fyrfaldigt.

(99)

Kommissionen fastställde de genomsnittliga importpriserna från Kina på grundval av uppgifter från Eurostat.

(100)

Det vägda genomsnittliga priset för importen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (i euro per ton)

(101)

De genomsnittliga priserna på melaminimporten från Kina ökade med 108 % mellan 2020 och 2022. Priserna sjönk kraftigt med 32 % mellan 2022 och översynsperioden.

(102)

Kommissionen bedömde prisunderskridandet genom att jämföra a) de vägda genomsnittliga statistiska priserna på importen från Kina under översynsperioden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för den konventionella tullsatsen, antidumpningstullen (36) och kostnaderna efter import, och b) de vägda genomsnittliga försäljningspriser som de tre unionsproducenterna tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden. Den på detta sätt fastställda marginalen för prisunderskridande uppgick till 8,5 %.

(103)

Kommissionen beaktade dessutom andra effekter på priserna, framför allt förekomsten av betydande prisnedgångar. Kommissionen konstaterade att prisnedgången inträffade i och med att unionsindustrin tvingades sänka sina försäljningspriser med omkring 53 %, mellan 2022 och översynsperioden (se tabell 7), till en nivå som var betydligt lägre än produktionskostnaderna och som ledde till förlust på – 100,1 % under översynsperioden (se tabell 10).

(104)

Kommissionen fastställde importvolymerna och priserna på importen från tredjeländer enligt samma metod som för Kina (se avsnitt 3.3.3.1).

(105)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Import från tredjeländer

(106)

De viktigaste importkällorna utanför Kina var Qatar, Trinidad och Tobago och Indien. Importen från vart och ett av dessa länder ökade med minst 54 % (Qatar) och upp till 360 % (Indien) under skadeundersökningsperioden. Indien utgick dock från en mycket lägre nivå 2020, än de två andra länderna. Marknadsandelen för den totala importen från samtliga tredjeländer, utom Kina, ökade med endast 5 % under skadeundersökningsperioden.

(107)

Under översynsperioden var alla de genomsnittliga importpriserna för de tre viktigaste källorna utöver Kina högre än de genomsnittliga importpriserna från Kina. Endast importpriserna från Trinidad och Tobago låg relativt nära, men fortfarande högre än priserna för import från Kina (1 379 euro/ton jämfört med 1 361 euro/ton). Importvolymen från Trinidad och Tobago var dock mindre än 20 % av volymen från Kina under översynsperioden.

(108)

Ökningen av tredjeländers marknadsandel med 2,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden dämpas tydligt av den kinesiska importens ökade marknadsandel, vilken uppgick till 28,9 procentenheter. Det genomsnittliga priset på importen från tredjeländer var under översynsperioden betydligt högre än både unionsindustrins försäljningspris (se tabell 7) och det genomsnittliga importpriset från Kina (se tabell 3).

(109)

För skadeanalysen skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifter och information i sökandenas svar på frågeformuläret som vederbörligen kontrollerades mot uppgifterna i begäran och svaren på frågeformuläret från de producenter som ingick i urvalet samt statistik från Eurostat. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i svaren på frågeformuläret från de tre unionsproducenter som ingick i urvalet.

(110)

De makroekonomiska indikatorerna i detta ärende är följande: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning och produktivitet.

(111)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(112)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(113)

Unionsindustrins produktion minskade med 56 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins produktionskapacitet förblev i det närmaste stabil under skadeundersökningsperioden med en minimal minskning på 1 %. Som en följd av detta minskade kapacitetsutnyttjandet med 56 %.

(114)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(115)

Unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder ökade med 9 % från 2020 till 2021, men minskade med 52 procentenheter mellan 2021 och översynsperioden till en nivå 43 % under nivån för 2020.

(116)

På samma sätt minskade unionsindustrins marknadsandel från 79,9 % till 48,6 %.

(117)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen i unionen med 7 % (se tabell 1) medan unionsindustrins försäljningsvolym till icke närstående kunder i unionen minskade med 43 % (se tabell 6). Följaktligen förlorade unionsindustrin betydande marknadsandelar (se tabell 6) till importen från Kina (se tabell 2).

(118)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionsproducenterna till icke-närstående kunder i unionen och produktionskostnaden per enhet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspriser i unionen och produktionskostnad

(119)

Produktionskostnaden per enhet ökade exponentiellt till en nivå som 2022 låg på 250 % och som under översynsperioden fortfarande låg 239 % över den nivå som noterades 2020. Denna kraftiga ökning av produktionskostnaderna berodde på den mycket kraftiga ökningen av priserna på gas som inleddes 2021.

(120)

Försäljningspriserna följde en liknande trend fram till 2022, då de nådde en nivå som låg 244 % över 2020 års nivå. Under översynsperioden sjönk försäljningspriserna med mer än hälften i förhållande till 2022. I en inlaga som ingavs den 23 augusti 2024 (37) betonade sökandena att unionsindustrins försäljningsvolym hade sjunkit till ohållbara nivåer samtidigt som kostnadsbasen hade ökat avsevärt under översynsperioden.

(121)

Unionsproducenternas genomsnittliga sysselsättning, produktivitet och arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(122)

Antalet anställda minskade med mer än 9 % från 2021 till översynsperioden, eftersom unionsindustrin började minska arbetskraften i den ogynnsamma marknadssituationen.

(123)

Arbetsproduktiviteten sjönk med 56 % under skadeundersökningsperioden, vilket ligger i linje med den kraftiga produktionsminskningen (se tabell 5).

(124)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna ökade med 23 % under skadeundersökningsperioden, eftersom lönerna anpassades till inflationen och den tidigare tillväxten.

(125)

Unionsproducenternas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lagerhållning

(126)

Lagernivåerna varierade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Under 2021 låg nivån 56 % över nivån 2020. Under 2022 låg nivån 165 % över nivån 2020. Utgående lager uttryckt som procent av produktionen ökade nästan femfaldigt från 2020 till 2022 och mer än trefaldigades från 2020 till översynsperioden. Detta är ytterligare ett tecken på att unionsindustrin, mot slutet av skadeundersökningsperioden, hade ökande svårigheter att sälja sin produktion på grund av den dramatiskt ökande importen från Kina.

(127)

Unionsproducenternas lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(128)

Kommissionen fastställde vinsten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för deras melaminförsäljning till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för den underliggande försäljningen. Det var först 2021 som unionsindustrin gjorde vinst, vilken då var 12,3 %. Under 2020 och 2022 gick den underliggande försäljningen med förlust och förlusttalen låg på –4,1 % respektive –5,6 %. Under översynsperioden låg förlusttalet på – 100,1 %.

(129)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Kassaflödesutvecklingen var positiv 2021. Under 2022 och under översynsperioden genererade unionsindustrin ett negativt kassaflöde till följd av den negativa lönsamhetstrenden.

(130)

Unionsindustrins investeringsnivå ökade med 194 % under skadeundersökningsperioden. Enligt undersökningsresultaten avsåg investeringarna nästan uteslutande ersättande av helt avskrivna och uttjänta tillgångar, men det var snarast ett sammanträffande att dessa investeringar koncentrerades till översynsperioden. Investeringarna var dessutom relativt små i förhållande till andra indikatorer, såsom totala försäljningsvärden. Kommissionen anser därför inte att denna indikator är särskilt meningsfull i det aktuella ärendet.

(131)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde och utvecklingen följde de analyserade lönsamhetstalen.

(132)

I ett läge med ökande produktionskostnader och ökande prisvolatilitet förlorade unionsindustrin, under skadeundersökningsperioden, betydande marknadsandelar till Kina. Importvolymerna från Kina ökade exponentiellt och kom in på unionsmarknaden till priser som avsevärt underskred unionsindustrins priser. Under ett sådant tryck kunde unionsindustrin inte föra över de ökade produktionskostnaderna på försäljningspriserna och drabbades följaktligen av förluster av en aldrig tidigare skådad och ohållbar omfattning.

(133)

I princip visade alla skadeindikatorer, som tillverkning, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, försäljningspriser per enhet, marknadsandel, lönsamhet och kassaflöde, en starkt negativ utveckling under skadeundersökningsperioden.

(134)

På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin, under skadeundersökningsperioden, lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.1 i grundförordningen.

(135)

Efter att ha dragit slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada och med hänvisning till skäl 27 undersökte kommissionen huruvida det tillämpliga minimiimportpriset och den fasta tullen vållade unionsindustrin allvarlig och ihållande skada.

(136)

Inledningsvis erinrade kommissionen om att minimiimportpriset är utformat på ett sådant sätt att när priserna väl når nivåer över minimiimportpriset kan exporterande producenter exportera praktiskt taget obegränsade volymer av den berörda produkten utan att behöva betala några antidumpningstullar i unionen. Detta scenario visade sig stämma under 2022 och översynsperioden, då marknadspriserna nådde sådana nivåer (se tabell 2 och skälen 97 och 98).

(137)

Därefter drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada. Importen ökade faktiskt exponentiellt, dvs. med 8013 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 2), vilket ledde till en betydande ökning av marknadsandelen, från 0,3 % 2020 till 29,2 % under översynsperioden, på bekostnad av unionsindustrin som förlorade marknadsandelar, vilka minskade från 79,9 % till 48,6 % under samma period. Priserna för importen från Kina sjönk dessutom (se tabell 3, från 2022 till översynsperioden) och underskred priserna i unionen (se skäl 102), vilket vållade unionsindustrin väsentlig skada. Importen från Kina utövade också ett betydande pristryck på unionsindustrins priser. Sedan 2021 har priserna för importen från Kina faktiskt legat betydligt under unionsindustrins priser och sedan 2022 under unionsindustrins produktionskostnad, vilket är viktigare. Eftersom de prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades, kunde unionsindustrin inte höja sina priser under översynsperioden för att återspegla de ökande kostnaderna, vilket ledde till betydande förluster. Till skadan bidrog också andra faktorer, såsom gaspriserna, vilka var den främsta orsaken till produktionskostnaderna ökade till nivåer över försäljningspriserna (se tabell 7 för 2022 och översynsperioden), men detta försvagar inte det orsakssamband som konstaterats. Marknadsandelen för den totala importen från andra tredjeländer ökade med 13 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 4), vilket dock är en ökning som bleknar i jämförelse med den mer än åttiofaldiga ökningen av importen från Kina under samma period (se tabell 2). På samma sätt var den totala importen från andra tredjeländer under översynsperioden i genomsnitt nästan 200 euro/ton dyrare än importen från Kina. Importen från andra tredjeländer försvagade följaktligen inte det orsakssamband som konstaterats mellan importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(138)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade CCCMC att det var exceptionella omständigheter på EU:s inre marknad under andra halvåret 2022 och under 2023 snarare än importen från Kina som var det främsta skälet till att unionsproducenterna inte kunde höja sina priser så mycket som behövdes för att täcka produktionskostnaderna och upprätthålla lönsamheten.

(139)

Kommissionen avvisade detta påstående. Undersökningen visade att unionsindustrin under 2021, och i viss mån fortfarande under 2022, kunde höja priserna i takt med de ökande produktionskostnaderna, då importen från Kina kom in på marknaden till importpriser på 1 627 euro/ton och 1 990 euro/ton. Det var först under översynsperioden, då importpriserna sjönk till 1 361 euro/ton som unionsindustrin inte längre kunde sälja till priser som täckte produktionskostnaderna. Detta visade tydligt att åtgärderna inte uppnådde avsedd effekt, eftersom det var de ökande volymerna lågprisimport från Kina var den största orsaken till skadan för unionsindustrin.

(140)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det var minimiimportprisets utformning som gjorde att kinesiska producenter kunde öka exportvolymerna till lägre priser, vilket i sin tur vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(141)

Alla kända icke-närstående importörer och användare informerades om inledandet av översynen.

(142)

Kommissionen mottog ett svar på frågeformuläret från en icke-närstående importör, men denna part vägrade att lämna en icke-konfidentiell version av sitt svar. Uppgifterna i svaret kunde därför inte analyseras.

(143)

Tre användare och Unilin Group (bestående av två användare) besvarade frågeformuläret. De tre användarna lämnade inte in några betydelsefulla offentliga versioner av sina svar på frågeformuläret och därför kunde dessa inlagor inte analyseras. Endast Unilin Group fortsatte att samarbeta under hela undersökningen, bland annat genom att tillåta en kontroll på plats i gruppens lokaler (såsom förklaras i skäl 18).

(144)

Unilin Group hävdade dock att man inte kunde lämna in någon fullständig icke-konfidentiell version av sina inlagor, eftersom gruppen, ur konkurrenssynpunkt, inte var bekväm med att visa viss information för en bredare publik. Unilin Group åberopade därför särskilda omständigheter på grundval av artikel 19.2 i grundförordningen. Kommissionen noterade Unilin Groups påstående. På grundval av de uppgifter som lämnats kunde kommissionen fastställa att Unilin Groups inköp från unionsindustrin och dess import från Kina inte var representativa för användarsektorn som helhet och att en ändring av åtgärdernas form inte skulle skada den berörda parten på ett otillbörligt sätt.

(145)

Efter utlämnandet av uppgifter uttryckte EPF oro över kommissionens bedömning av användarnas intresse, eftersom det föreföll som om kommissionen endast förlitat sig på två svar på frågeformuläret som lämnats in av Unilin Group. EPF tillade att de stigande kostnaderna för melamin mellan november 2022 och november 2023 ledde till en betydligt ökande skillnad mellan råskivor och belagda skivor, från 30–50 % i genomsnitt till 60–124 %.

(146)

Kommissionen klargjorde att den i sin bedömning endast kan förlita sig på kontrollerbara uppgifter som lämnats av samarbetsvilliga berörda parter. Omkring 80 användare kontaktades och uppmärksammades på översynen i samband med inledandet. I slutändan var de uppgifter som lämnades av Unilin Group den enda kontrollerbara användarinlaga som kommissionen hade tillgång till. Kommissionen utvidgade inte sin slutsats beträffande Unilin till att omfatta alla användare, men i avsaknad av andra samarbetsvilliga användare hade den inga andra tillgängliga uppgifter till sitt förfogande för analysen.

(147)

Dessutom anses det att EPF använder en felaktig metod för att härleda kostnaderna för insatsvaror för melamin från en prisskillnad mellan de färdiga produkterna. Prisskillnader kan förklaras med ett antal olika orsaker, som kundernas uppfattning och så vidare, men inte nödvändigtvis och inte enbart med att en kostnadskomponent ökar.

(148)

Efter inledandet av förfarandet hävdade EPF att de europeiska träbearbetningsindustriernas omsättning översteg 500 miljarder euro per år och tillhandahöll 4 miljoner konkreta arbetstillfällen i unionen. Skivindustrin stod för 9 % av denna omsättning och spelade en viktig roll genom att ge värde åt biprodukter från avverkning och träbearbetning och leverera högkvalitativa, lätta och överkomliga produkter till möbel- och byggsektorerna. Följaktligen skulle varje ändring av åtgärdernas form få negativa konsekvenser för ett ännu större antal anställda (hos EU:s producenter av träbaserade skivor och deras värdekedja för användare i senare led) än de anställda hos unionens melaminproducenter.

(149)

Kommissionen ansåg att EPF inte hade visat vilken del av den påstådda årsomsättningen som avsåg försäljning av produkter som innehåller melamin, hur relevant kostnaden för melamin var i dessa produkter och hur många arbetstillfällen som finns inom produktionen och försäljningen av sådana produkter. Det var således inte möjligt att fastställa vilken inverkan ändringen av åtgärdens form skulle få och kommissionen avvisade således påståendet.

(150)

Efter utlämnandet av uppgifter beräknade EPF att omkring 650 000 arbetstillfällen inom industrin för träbaserade skivor och relaterade sektorer i hela leveranskedjan var kopplade till användningen av melamin och att alla dessa arbetstillfällen skulle vara allvarligt hotade om åtgärdernas form skulle ändras. Kommissionen avvisade påståendet, eftersom EPF inte kunde påvisa varför värdetullar på en råvara från ett visst land, i motsats till en fast tull och minimiimportpris, skulle vara till skada för dessa ekonomiska sektorer.

(151)

EPLF hävdade att kinesiska exporterande producenter som omfattades av den fasta tullen på 415 euro/ton inte kunde exportera till unionen eftersom den tullen var för hög och den totala kapaciteten hos de tre kinesiska producenter som omfattades av ett minimiimportpris inte översteg 300 000 ton, vilket inte var tillräckligt för att försörja den europeiska marknaden. EPLF hävdade vidare att det inte skulle vara tillräckligt för användarna i unionen att förlita sig enbart på europeisk melaminproduktion, särskilt inte när marknaden hämtade sig.

(152)

Kommissionen avvisade dessa påståenden från EPLF. Förbrukningen var aldrig högre än cirka 430 000 ton per år. År 2021 uppgick den till 427 185 ton. Med sin kapacitet på över 476 000 ton (vilken konstaterades under översynsperioden, se tabell 5) skulle unionsindustrin med säkerhet kunna täcka denna förbrukning.

(153)

EPLF tillade att dess medlemmar stod inför allt starkare konkurrens från Turkiet, eftersom turkiska laminattillverkare kunde fortsätta att importera melamin från Kina utan att betala antidumpningstullar och därmed hade lägre kostnader än unionens laminatproducenter.

(154)

EPLF lade inte fram någon bevisning till stöd för påståendena om den starkare konkurrensen från Turkiet. Dessutom fanns det inget som tydde på att användarna i allmänhet skulle lida skada om åtgärdernas form skulle ändras (se även skäl 144). Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(155)

SGE hävdade att om antidumpningsåtgärdens form skulle ändras till värdetullar skulle de nya tullsatserna avsevärt öka kostnaden för att importera den produkt som översynen gäller från Kina. Dessutom skulle sådana höga tullsatser kunna leda till att de kinesiska exportörerna tappar i konkurrenskraft, vilket skulle kunna tvinga dem att dra sig tillbaka från unionsmarknaden. Detta skulle ge unionsimportörerna och användarna begränsade inköpsalternativ och de skulle vara hänvisade till sökandena, vilket skulle leda till mindre konkurrens på EU-marknaden. Leveranskedjan skulle bli obalanserad och inköpspriserna för melamin skulle sannolikt stiga avsevärt.

(156)

Kommissionen avvisade detta påstående. Kommissionen medgav att marknadspriserna på melamin sannolikt kommer att stiga, eftersom de priser som observerades under översynsperioden var ohållbara för unionsindustrin och eftersom åtgärderna i form av minimiimportpris och fast tull inte i tillräcklig utsträckning skyddade unionsindustrin mot illojala handelsmetoder från de exporterande producenternas sida, vilket kraftigt pressade unionsproducenternas försäljningspriser (se tabell 7). Kommissionen ansåg dock också att användarna, med värdetullar på mellan 12 % och 65,2 %, beroende på den fastställda dumpningsnivån, generellt sett kommer att kunna köpa kinesiskt melamin till priser, inklusive tullar, som ligger på samma nivå som unionsproducenternas försäljningspriser. Dessutom kan användarna också köpa från andra länder utanför unionen, på samma sätt som de gjorde under skadeundersökningsperioden (se tabell 4).

(157)

Efter utlämnandet av uppgifter pekade EPF på begränsad produktionskapacitet i Kina. Enligt EPF nådde Kinas export till unionen en topp 2022, vilket innebär att exporten sannolikt inte kommer att öka utöver den kvantitet som noterades det året.

(158)

Kommissionen noterade att EPF inte tillhandahöll några underbyggda uppgifter om den faktiska och outnyttjade kapaciteten i Kina. Under alla omständigheter var omfattningen av exporten från Kina till unionen under 2022 och översynsperioden redan mycket skadlig för unionsindustrin, vilket bäst illustreras av lönsamhetssiffrorna i tabell 10.

(159)

Kommissionen mottog också synpunkter efter utlämnandet av uppgifter från KRP, en användare av melamin som registrerade sig som berörd part, men som inte besvarade frågeformuläret.

(160)

KRP hävdade att minimiimportpriset säkerställde rättvis konkurrens genom att det säkerställde en lägsta prisnivå. Det gjorde det möjligt för unionsproducenterna att uppnå vinster och säkerställde samtidigt att användarna hade tillgång till stabila och överkomliga leveranser. Enligt KRP låg det således i unionens intresse att bibehålla minimiimportpriset. KRP hävdade vidare att om den nuvarande åtgärden skulle ersättas med värdetullar skulle KRP drabbas av mycket högre melaminkostnader, vilket skulle leda till en betydande ökning av produktionskostnaderna. Detta skulle urholka KRP:s konkurrenskraft, inte bara på den inhemska marknaden, utan även på de internationella marknaderna, vilket skulle äventyra företagets verksamhet.

(161)

KPR underbyggde inte några av de påståenden som framförts och därför avvisades båda påståendena.

(162)

I avsaknad av ytterligare samarbete från användare och användarorganisationer drog kommissionen slutsatsen att användarna inte skulle skadas otillbörligt av en ändring av åtgärdernas form.

(163)

Därför drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tecken på att den föreslagna ändringen av åtgärdernas form skulle få en sådan negativ inverkan på användarna och/eller importörerna att detta skulle väga tyngre än de positiva effekterna av åtgärderna.

(164)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som visade att det inte låg i unionens intresse att ändra formen på åtgärderna beträffande import av melamin med ursprung i Kina.

(165)

Såsom konstateras i skäl 134 led unionsindustrin väsentlig skada under översynsperioden. Följaktligen är åtgärdernas nuvarande form inte längre lämplig för att skydda unionsindustrin från importen från Kina, som kommer in på unionsmarknaden i exceptionellt stora volymer och till priser som underskrider unionspriserna.

(166)

Mot bakgrund av de förändringar av omständigheterna som framkommit kan åtgärdernas nuvarande form, vilken för mer än 80 % av all import från Kina under översynsperioden bestod av en tull som baserades på ett minimiimportpris på 1 153 euro/ton, vilket innebar att ingen tull togs ut, och vilken för den återstående importen utgjordes av en fast tull på 415 euro/ton, inte längre avhjälpa den fastställda väsentliga skada som unionsindustrin lidit och som orsakats av importen från Kina. Framför allt kunde minimiimportpriset inte avhjälpa det betydande prisunderskridande (se skäl 102) och den prisnedgång som konstaterats under översynsperioden.

(167)

I båda de översyner vid giltighetstidens utgång som gjorts drogs slutsatsen att unionsindustrin inte längre led skada med tanke på det effektiva skydd som de befintliga åtgärderna gav (se skäl 128 i genomförandeförordning (EU) 2017/1171 och skäl 277 i genomförandeförordning (EU) 2023/1776). Inom ramen för den aktuella partiella interimsöversynen drog kommissionen däremot slutsatsen att åtgärderna, i den nuvarande formen, inte längre är tillräckliga för att motverka den skadevållande dumpningen.

(168)

Sedan 2020 har prisvolatiliteten på melamin ökat avsevärt tillsammans med prisvolatiliteten på gas, som är den viktigaste insatsvaran för att tillverka melamin. Vid vissa tidpunkter nådde melaminpriserna exceptionellt höga nivåer som inte observerats sedan den ursprungliga undersökningen. Efter att ha nått dessa höga nivåer sjönk priserna snabbt på grund av kraftigt ökade importvolymer till lägre priser från Kina. Detta tvingade unionsindustrin att sälja till priser som var betydligt lägre än dess kostnader.

(169)

Åtgärdernas form är därför inte längre lämplig för att ge det skydd som åtgärderna gav under de perioder som undersöktes i tidigare översyner vid giltighetstidens utgång och som då visade sig vara tillräcklig för att skydda unionsindustrin från skada. De kinesiska producenterna exporterade till unionen till priser som samtidigt som de underskred unionsindustrins försäljningspriser överskred det tillämpliga minimiimportpriset och därför inte omfattades av antidumpningstullar.

(170)

Av detta följer att de förändrade omständigheterna ledde till att skadan återkom och att åtgärdernas form inte längre är tillräcklig för att skydda unionsindustrin från prisunderskridande import.

(171)

På grundval av ovanstående slutsatser, särskilt slutsatserna om att unionsindustrin lider väsentlig skada, de förändrade omständigheterna i förhållande till vad som gällde under den ursprungliga undersökningen, dessa förändringars bestående karaktär och unionens intresse, ansåg kommissionen att den nuvarande formen för antidumpningsåtgärderna avseende melamin med ursprung i Kina inte längre är tillräcklig för att undanröja den skada som vållas av dumpad import.

(172)

Kommissionen beslutade därför att återinföra värdetullar för alla företag.

(173)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade SGE och KRP att det skulle vara orättvist att återinföra värdetullar som fastställdes för mer än tio år sedan. De ansåg att om de omständigheter under vilka ett minimiimportpris ursprungligen infördes hade ändrats, skulle samma ursprungliga omständigheter vara lika föråldrade vad gäller införandet av värdetullar. Dessutom beräknades en del av de värdetullar som kommer att återinföras på grundval av uppgifter från 2009 och endast en av dem grundas på uppgifter från 2022. Återinförandet av värdetullarna är därför orättvist gentemot de kinesiska exporterande producenter vars tullsatser beräknades på grundval av uppgifter från den ursprungliga undersökningen, som är föråldrad och inte överensstämmer med rådande marknadsförhållanden.

(174)

Kommissionen ansåg att dessa påståenden var ogrundade. Värdetullar är den standardantidumpningsåtgärd som kommissionen använder när den inför åtgärder till följd av en undersökning. Om andra typer av åtgärder införs krävs det vanligtvis en särskild motivering i respektive genomförandeförordning, men så är inte fallet när det gäller värdetullar. I denna förordning visar kommissionen i tillräcklig utsträckning att de omständigheter som ledde till det exceptionella införandet av tullar baserade på minimipriser i enlighet med den ursprungliga förordningen inte längre föreligger

(175)

På samma sätt erinrar kommissionen om att genomförandeförordning (EU) 2023/2653, genom vilken en antidumpningstull i form av en värdetull på 12 % infördes för Xinjiang, innebar en ändring av de gällande åtgärderna. Inom ramen för denna interimsöversyn är kommissionen rättsligt skyldig att se över alla befintliga åtgärder, inklusive eventuella ändringar, som de som gjordes enligt genomförandeförordning (EU) 2023/2653. Kommissionen kan därför inte behandla den åtgärd som ändrades enligt genomförandeförordning (EU) 2023/2653 på annat sätt än de ursprungliga åtgärderna.

(176)

SGE och KRP har föreslagit en justering av minimiimportpriset från 1 153 euro/ton till ett intervall mellan 1 300 euro/ton och 1 400 euro/ton, på grundval av de senaste uppgifter om spotpriser som samlas in och offentliggörs av Independent Commodity Intelligence Services (ICIS (38)). Det föreslagna prisintervallet beräknas på grundval av det genomsnittliga melaminpris för perioden juli 2024 – december 2024 som rapporterats av ICIS. Vid ett hörande efter utlämnandet av uppgifter uppgav SGE att inom det föreslagna systemet med minimiimportpriser skulle priserna kontinuerligt justeras på grundval av sådana uppgifter från ICIS. SGE betraktade i det sammanhanget kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/82 (39) som ett prejudikat av relevans för den aktuella undersökningen.

(177)

Kommissionen erinrade om att denna interimsöversyn begränsas till åtgärdernas form. SGE:s och KRP:s förslag innebär emellertid en ändring av åtgärdernas nivå, särskilt att minimiimportprisets nivå höjs från 1 153 euro/ton till minst 1 300 euro/ton. Kommissionen ansåg dessutom att SGE:s hänvisning till genomförandeförordning (EU) 2015/82 är felaktig, eftersom den förordningen inte bara handlar om en partiell interimsöversyn begränsad till en undersökning av åtgärdernas form (se tredje strecksatsen i skäl 8 i den förordningen) utan även omfattade en partiell interimsöversyn begränsad till skada (se skäl 8 fjärde strecksatsen i den förordningen). Såsom anges i skäl 181 i den förordningen fastställde kommissionen, inom ramen för den partiella interimsöversynen begränsad till skada, ett nytt icke-skadevållande pris för unionsindustrin och på grundval av detta ett nytt minimiimportpris (eftersom åtgärderna grundades på skada). Eftersom denna partiella interimsöversyn begränsas till åtgärdernas form är det inte möjligt att ändra nivån på åtgärderna. Därför måste SGE:s och KRP:s förslag avvisas.

(178)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella tullsatserna tillämpas. De företag som omfattas av individuella tullsatser måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(179)

Även om det är nödvändigt att uppvisa denna faktura för medlemsstaternas tullmyndigheter för att möjliggöra tillämpning av minimiimportpriserna är en sådan faktura inte den enda faktor som tullmyndigheterna har att beakta. Även om en faktura uppvisas som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning måste medlemsstaternas tullmyndigheter likväl utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, begära ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kunna kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den efterföljande tillämpningen av de individuella tullsatserna är berättigad och i enlighet med tullagstiftningen.

(180)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de aktuella åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen eller ändrade omständigheter i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående eller en interimsöversyn inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(181)

De individuella tullsatser som anges i artikel 1.2 i denna förordning är endast tillämpliga på import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Kina och som producerats av de namngivna rättsliga enheterna. Import av den produkt som översynen gäller, och som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, däribland närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(182)

Ett företag får begära att dessa individuella tullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Begäran måste ställas till kommissionen (40). Begäran måste innehålla all relevant information som visar att ändringen inte inverkar på företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(183)

Alla berörda parter har underrättats om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att åtgärdernas form ändras. Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter utlämnandet av uppgifter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Alla skrivelser och synpunkter beaktades noggrant.

(184)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (41) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(185)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har avgett ett positivt yttrande.