Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/670 av den 4 april 2025 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Egypten, Japan och Vietnam

(1)

Den 8 augusti 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Egypten, Indien, Japan och Vietnam (de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 24 juni 2024 av European Steel Association (Eurofer eller klaganden). Klagomålet ingavs på vägnar av unionsindustrin för vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen får importen av den berörda produkten göras till föremål för registrering så att, om undersökningsresultaten leder till att antidumpningstullar införs, dessa tullar, om de nödvändiga villkoren är uppfyllda, kan tas ut retroaktivt på den registrerade importen i enlighet med tillämplig lagstiftning. Kommissionen beslutade att på eget initiativ göra importen av den berörda produkten till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2719 (3) (förordningen om registrering).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionsproducenter, kända exporterande producenter och de egyptiska, indiska, japanska och vietnamesiska myndigheterna, de kända importörerna, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Höranden hölls med de egyptiska myndigheterna, den egyptiska samarbetsvilliga exporterande producenten, Nippon Steel Corporation, JFE Steel Corporation, det japanska ministeriet för ekonomi, handel och industri och konsortiet för försvar av import av varmvalsade platta produkter (konsortiet).

(6)

Efter inledandet hävdade den egyptiska samarbetsvilliga exporterande producenten att exporten av varmvalsade platta stålprodukter från Egypten till unionen var försumbar och endast motsvarade 1,3 % av den öppna marknaden. Företaget hävdade också att eftersom det var den enda producenten av varmvalsade platta stålprodukter i Egypten var dess kapacitet mycket mindre än de övriga berörda ländernas och hade inte ökat sedan 1999.

(7)

Samma samarbetsvilliga exportör hävdade att den hade ett långvarigt partnerskap med flera europeiska leverantörer av utrustning, banker och myndigheter, i synnerhet för inköp av råvaror, inklusive höghaltig järnmalm från en medlemsstat.

(8)

Dessa påståenden granskades inom ramen för de avsnitt som rör orsakssamband respektive unionens intresse.

(9)

Synpunkter inkom från konsortiet, de egyptiska myndigheterna och den egyptiska samarbetsvilliga exporterande producenten.

(10)

Konsortiet hävdade att unionsindustrin redan var alltför skyddad i och med genomförandet av en skyddsåtgärd som föreskriver ett tak på 15 % för import från tredjeländer. Konsortiet hävdade att flera antidumpnings- och antisubventionsåtgärder vidtagits mot import från stora producentländer som Brasilien, Kina, Ryssland, Iran, Turkiet och Ukraina under de senaste åtta åren. Detta argument behandlas vidare i skäl 198 nedan.

(11)

En exporterande producent hävdade att rätten till försvar har åsidosatts på grund av att de öppna versionerna av de bilagor till klagomålet som gjorts tillgängliga i akten för konsultation av berörda parter är ofullständiga.

(12)

En vietnamesisk exporterande producent hävdade att inledandet inte var förenligt med artiklarna 5.2 och 5.3 i WTO:s antidumpningsavtal eller med artikel 5.2 d i grundförordningen, eftersom det saknades faktisk bevisning som motiverade inledandet av förfarandet.

(13)

Denna exporterande producent hävdade att faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd, såsom de som förtecknas i artikel 3.3 och 3.5 i grundförordningen och såsom krävs enligt artikel 5.2 i samma förordning, inte ingick i klagomålet från klaganden eller att relevanta uppgifter som lämnats om vissa andra aspekter var ofullständiga eller presenterades på ett sätt som gav en felaktig bild av unionsindustrins faktiska tillstånd. Det gällde följande uppgifter:

(14)

Till följd av detta hade ett stort antal skadeindikatorer som ska granskas enligt artikel 3.5 i grundförordningen inte behandlats i klagomålet. Bland dessa indikatorer kan nämnas räntabilitet, faktorer som påverkar unionspriserna, faktiska och möjliga negativa verkningar på kassaflödet, lagerhållning, löner och förmåga att anskaffa kapital.

(15)

Slutligen hävdade denna exporterande producent att de uppgifter som klaganden lämnat om marknadsandelar var beräkningsmässigt omöjliga, då den stadigt ökande inhemska försäljningen överskred förbrukningstillväxten.

(16)

Som svar på dessa argument angavs att den version som berörda parter i klagomålet kan begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke konfidentiella sammanfattningar av de uppgifter som beviljats konfidentiell behandling, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar under hela förfarandet.

(17)

I enlighet med artikel 19 i grundförordningen och artikel 6.5 i WTO:s antidumpningsavtal är det möjligt att skydda konfidentiella uppgifter i det fall ett utlämnande skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller innebära en påtaglig nackdel för den person som lämnar uppgifterna, eller för den person från vilken den person som lämnar uppgifterna har erhållit uppgifterna.

(18)

Den information som lämnas i de begränsade bilagorna till klagomålet faller inom dessa kategorier. Klaganden tillhandahöll i vilket fall som helst en sammanfattning av den information som ingår i de begränsade bilagorna till klagomålet så att berörda parter kan ”bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna”, som anges i artikel 19.2 i grundförordningen. Klaganden har på ett tillfredsställande sätt sammanfattat innehållet i dessa bilagor utan att röja känsliga företagsspecifika uppgifter.

(19)

Både de egyptiska myndigheterna och den samarbetsvilliga exporterande producenten lämnade synpunkter på inledandet, och hävdade att det inte förekom någon dumpning i samband med importen från Egypten. De hävdade att den dumpning från Egypten som angavs i klagomålet hade fastställts genom att man felaktigt använt den officiella växelkursen istället för den parallella marknadskursen för att beräkna normalvärdet och dumpningsmarginalen. De hävdade att en beräkning där den ”parallella marknadskursen” användes skulle visa att den egyptiska importen inte såldes till orättvist låga priser på unionsmarknaden. Båda parter yrkar alltså på att den parallella växelkursen för utländska valutor ska användas i stället för den officiella växelkursen från den egyptiska centralbanken (CBE) vid omräkningen av euro och US-dollar (USD) till egyptiska pund (EGP). För att underbygga sitt påstående hänvisade båda parterna till publikationer från Ernst & Young, IMF och Europeiska kommissionen samt till egyptiska regeringsdekret där den parallella marknadskursen erkänns, inklusive ett särskilt dokument som den egyptiska finanstillsynsmyndigheten utfärdat efter undersökningsperioden och som ger EZDK tillstånd att använda de faktiska växelkurserna, styrkta med dokumentation istället för de officiella växelkurserna från CBE, för finansiella redovisnings- och rapporteringsändamål för åren 2023 och 2024.

(20)

Kommissionen har dock haft som konsekvent praxis att tillämpa officiella växelkurser i fall där det finns påståenden om användning av parallella växelkurser (4). Det bör dessutom noteras att den officiella CBE-kursen var den enda lagliga växelkursen under undersökningsperioden avseende klagomålet och att det inte finns några offentligt registrerade historiska växelkurser från en svart eller parallell marknad för undersökningsperioden. Klagomålet ansågs underbyggt med tillräcklig bevisning för att ärendet skulle kunna inledas. När det gäller själva undersökningen förlitade sig kommissionen dock endast på kontrollerade uppgifter, bl.a. uppgifter som lämnats av parterna i frågeformuläret och som kontrollerats på plats. Detta påstående avvisades därför.

(21)

Båda parterna hävdade också att ett fel hade begåtts vid beräkningen av dumpningens omfattning i klagomålet genom att man utan motivering använt ”kraftigt uppblåsta fraktkostnader”. Den samarbetsvilliga exporterande producenten hävdade dessutom att det gjorts fel vid beräkningen av dumpningens omfattning i klagomålet genom att den officiella växelkursen tillämpats för att fastställa normalvärdet, genom att ”felaktiga inhemska priser” använts och genom att man hänvisat till priser på varmvalsade platta stålprodukter från två egyptiska företag som inte producerar den undersökta produkten.

(22)

I detta avseende bör det också nämnas att klagomålet ansågs underbyggt med tillräcklig bevisning för att ärendet skulle kunna inledas. När det gäller själva undersökningen förlitade sig kommissionen endast på kontrollerade uppgifter, bl.a. uppgifter som lämnats av parterna i frågeformuläret och som kontrollerats på plats. Detta påstående avvisades därför.

(23)

De två samarbetsvilliga exporterande producenterna i Vietnam, Formosa Ha Tinh Steel Corporation (Formosa) och Hoa Phat Dung Quat Steel Joint Company (HPDQ) samt en användare, Marcegaglia Carbon Steel S.p.A, lämnade synpunkter på dumpningsberäkningarna i klagomålet, särskilt på klagandens påståenden om förekomsten av en ”särskild marknadssituation” i Vietnam, som skulle omöjliggöra en korrekt jämförelse enligt artikel 2.3 i grundförordningen. De tre parterna hävdade att påståendena i klagomålet om att en särskild marknadssituation förelåg var ogrundade.

(24)

Kommissionen erinrade om att den vid bedömningen av bevisningen i klagomålet endast beaktade de delar för vilka bevisningen i klagomålet var tillräckligt användbar och korrekt. Den ansåg att så inte var fallet när det gäller den bevisning för förekomsten av en särskild marknadssituation i Vietnam som läggs fram i klagomålet. Dessutom fastställdes den beräknade dumpningen i klagomålet utan hänsyn till den särskilda marknadssituationen. Kommissionen fastställde inte heller under undersökningen att en särskild marknadssituation skulle föreligga. För de två samarbetsvilliga exporterande producenterna beräknades dumpningen därför i enlighet med den metod som beskrivs i avsnitt 3.4 nedan. Kommissionen avvisade således dessa påståenden.

(25)

Formosa hävdade att den inhemska marknaden i Vietnam utsattes för ett högt tryck från importen till dumpade priser av den undersökta produkten från Folkrepubliken Kina (Kina) och Indien. Till följd av detta inledde de vietnamesiska myndigheterna en antidumpningsundersökning och provisoriska åtgärder skulle införas i januari 2025. Formosa hävdade därför att kommissionen bör beakta den förväntade förändringen av omständigheterna och se till att de antidumpningsåtgärder som införs mot Vietnam är lämpliga även för de nya omständigheterna av bestående karaktär.

(26)

Kommissionen erinrade om att bedömningen av dumpning och därav följande skada gäller undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden, såsom nämns i avsnitt 1.8 nedan, och om att den inte kan förutse marknadsförhållandenas utveckling eller de vietnamesiska exporterande producenternas framtida agerande. Om så är motiverat och förutsatt att det kan visas att det har skett en bestående förändring av omständigheterna skulle en översyn av tullarna kunna inledas på den grunden, i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(27)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(28)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter. Kommissionen gjorde sitt urval på grundval av de största representativa produktions- och försäljningsvolymerna, samtidigt som man försökte säkerställa geografisk spridning. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet, men mottog inga synpunkter.

(29)

Det slutgiltiga urvalet bestod av tre unionsproducenter från tre olika medlemsstater. Urvalet motsvarar mer än 34 % av den beräknade totala produktionsvolymen och mer än 35 % av den totala beräknade försäljningen av den likadana produkten i unionen.

(30)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(31)

Inga icke-närstående importörer lämnade de begärda uppgifterna eller samtyckte till att ingå i urvalet.

(32)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande producenter i Egypten, Indien, Japan och Vietnam att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Arabrepubliken Egyptens beskickning vid Europeiska unionen, Indiens beskickning vid Europeiska unionen, Japans beskickning vid Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnams beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som skulle kunna vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(33)

När det gäller Egypten lämnade en grupp exporterande producenter in de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. Gruppen består av ett holdingbolag, Ezz Steel Company (Ezz Steel), som äger en exporterande producent, All Ezz Dekheila Steel Company (EZDK), som i sin tur äger en annan exporterande producent, Ezz Flat Steel Company (EFS). Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(34)

När det gäller Indien och Japan lämnade fem exporterande producenter i varje land de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Ett av de japanska företagen var dock inte exporterande producent av den berörda produkten, och beaktades därför inte när urvalet gjordes. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av två exporterande producenter i Indien och två exporterande producenter i Japan, på grundval av den största representativa exportvolym till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande producenter och myndigheterna i de två berörda länderna. Inga synpunkter på urvalen inkom.

(35)

När det slutligen gäller Vietnam lämnade tre företag de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet, men endast två av dem var exporterande producenter av den berörda produkten. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att inget stickprovsförfarande var nödvändigt.

(36)

Ingen exporterande producent begärde enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen.

(37)

Kommissionen skickade frågeformulär till de tre unionsproducenter som ingick i urvalet, klaganden, de exporterande producenter i Egypten, Indien, Japan och Vietnam som ingick i urvalet, kända importörer samt användare. Samma frågeformulär gjordes även tillgängliga på internet (5) på dagen för inledandet.

(38)

I sitt klagomål tillhandahöll klaganden tillräcklig prima facie-bevisning för råvarurelaterade snedvridningar avseende den undersökta produkten i Indien och Vietnam. Som anges i tillkännagivandet om inledande omfattade undersökningen därför dessa råvarurelaterade snedvridningar för att det skulle kunna fastställas om artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen kunde tillämpas med avseende på Indien och Vietnam. Därför skickade kommissionen ytterligare frågeformulär till de indiska och vietnamesiska myndigheterna.

(39)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(40)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2023 till och med den 31 mars 2024 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(41)

Efter inledandet hävdade en exporterande producent att år 2020 borde tas med i skadeundersökningsperioden som referensår, i syfte att fullt ut beakta effekterna av marknadssnedvridningar till följd av covid-19-krisen på utvecklingen av importen av varmvalsade platta stålprodukter.

(42)

Kommissionen ansåg inte att skadeundersökningsperioden skulle utsträckas till år 2020, eftersom marknaden och unionsindustrins resultat då var kraftigt påverkade av exceptionella omständigheter utlösta av covid-19-krisen. En sådan förlängning skulle inte ha tillfört något. Dessutom var skadeundersökningsperiodens längd förenlig med normal undersökningspraxis.

(43)

En annan exporterande producent hävdade att kommissionen genom sitt val av undersökningsperiod vid inledandet utelämnade ett helt kvartal mellan undersökningsperiodens slut och det inledande datumet (den 8 augusti 2024) och därmed reducerade skadeundersökningsperioden till 2021–första kvartalet 2024, genom att utesluta åren 2020–2023 i deras helhet.

(44)

Denna exporterande producent hävdade att detta beslut inte uppfyllde den rättsliga standard som föreskrivs i grundförordningen, och att valet av det icke-representativa året 2021 som referensvärde ledde till snedvridningar av resultatet av den väsentliga skadeanalysen.

(45)

Kommissionen avvisade preliminärt dessa påståenden, för det första eftersom det tillhör kommissionens normala praxis och faller inom dess handlingsfrihet att välja en undersökningsperiod på minst sex månader omedelbart före inledningsdatumet (6) och att när det gäller skadebedömningen beakta tre kalenderår utöver undersökningsperioden, och inte fyra. För det andra berodde de förluster som drabbade hela industrin, såväl i unionen som i andra länder, under 2020 främst på covid-19-krisen, som ledde till produktionsnedläggningar och till att stålverk togs ur drift över hela världen. När ekonomin började återhämta sig från covid-19 från och med 2021 ökade också efterfrågan på den undersökta produkten, vilket ledde till ökade priser och vinster. Detta innebär att år 2020 stod för en exceptionell bottennotering och alltså inte var ett typiskt år. För det tredje har tillgång och efterfrågan stabiliserats sedan 2021, varför det ansågs lämpligt att låta skadeundersökningsperioden börja 2021. Under alla omständigheter analyserade kommissionen, i enlighet med sin standardpraxis, alla relevanta faktorer för att bedöma hur unionsindustrins situation utvecklats under skadeundersökningsperioden.

(46)

Den produkt som är föremål för denna undersökning är vissa valsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål, även i ringar eller rullar (inklusive produkter skurna i längder och ”smala band”), inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag (den undersökta produkten).

Följande produkter omfattas inte:

(47)

Varmvalsade platta stålprodukter produceras genom varmvalsning, en process för bearbetning av metall där upphettad metall förs genom ett eller flera par av varmvalsar för att minska tjockleken och göra den enhetlig, varvid metallens temperatur ligger över dess rekristallisationstemperatur. De kan levereras i olika former, t.ex. i ringar eller rullar (oljade eller ej oljade, betade eller ej betade), i skurna längder (plåtar) eller smala band.

(48)

Det finns två huvudsakliga användningsområden för varmvalsade platta stålprodukter. För det första utgör de råvaran för produktionen av olika stålprodukter i senare led i förädlingskedjan med ett mervärde, som börjar med kallvalsade platta stålprodukter försedda med överdrag. För det andra används de som industriell insatsvara som köps av slutanvändarna för en rad olika tillämpningsområden, bland annat inom byggverksamhet (produktion av stålrör), varvsindustri, gasbehållare, bilar, tryckkärl och energiledningar.

(49)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Egypten, Indien, Japan och Vietnam (de berörda länderna), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7208 10 00 , 7208 25 00 , 7208 26 00 , 7208 27 00 , 7208 36 00 , 7208 37 00 , 7208 38 00 , 7208 39 00 , 7208 40 00 , 7208 52 10 , 7208 52 99 , 7208 53 10 , 7208 53 90 , 7208 54 00 , 7211 13 00 , 7211 14 00 , 7211 19 00 , ex 7225 19 10 (Taric-nummer 7225 19 10 90), 7225 30 90 , ex 7225 40 60 (Taric-nummer 7225 40 60 90), 7225 40 90 , ex 7226 19 10 (Taric-nummer 7226 19 10 91, 7226 19 10 95), 7226 91 91 och 7226 91 99 . Dessa KN-nummer och Taric-nummer nämns endast upplysningsvis och tullklassificeringen kan komma att ändras senare. Omfattningen av denna undersökning är begränsad till definitionen av den undersökta produkten ovan.

(50)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(51)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(52)

En exporterande producent (Daido Steel Co. Ltd (Daido)) begärde att alla dess typer av varmvalsade platta stålprodukter skulle undantas, eftersom de inom industrin är kända som verktygsstål och snabbstål, även om de inte överensstämmer med beskrivningen av verktygsstål i EU:s kombinerade nomenklatur (KN). Producenten hävdade i) att dess produkter har avsevärt annorlunda fysikaliska, tekniska och kemiska egenskaper jämfört med andra typer av varmvalsade platta stålprodukter, ii) att produkterna marknadsförs genom specialiserade försäljningskanaler med andra priser och iii) att produkternas olika specifikationer och slutliga användningsområden bör inkluderas i produktdefinitionen.

(53)

I tidigare undersökningar med samma produktdefinition undantog kommissionen verktygsstål och snabbstål från produktdefinitionen i antidumpningsförfarandet avseende import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål (7). Kommissionen konstaterade att det finns stora fysikaliska och kemiska skillnader mellan å ena sidan andra typer av den berörda produkten än verktygsstål och snabbstål, och å andra sidan verktygsstål och snabbstål. Kommissionen bekräftar denna bedömning i den aktuella undersökningen. Kommissionen ansåg dock att Daido Steel Co. Ltd:s påstående att alla dess typer av varmvalsade platta produkter av stål borde undantas inte var tillräckligt specifikt. På grundval av detta avvisade kommissionen Daidos begäran om att alla dess produkter skulle undantas, men bekräftade att verktygsstål skulle undantas, såsom anges i avsnitt 2.1. Dessutom ansåg kommissionen det vara importörens ansvar att använda rätt KN-nummer när varor deklareras för tullmyndigheterna.

(54)

Kommissionen undersökte först huruvida Ezz Steels totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Det konstaterades att Ezz Steels sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(55)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för den exporterande producent som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(56)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen för den exporterande producenten på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en identisk eller jämförbar produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den aktuella produkttypen.

(57)

Kommissionen fastställde att den inhemska försäljningen av alla produkttyper för varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som exporteras till unionen var representativ, utom för två produkttyper för vilka den inhemska försäljningen var mindre än 5 % och därmed inte representativ. För dessa produkttyper konstruerades normalvärdet enligt metoden nedan.

(58)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(59)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(60)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(61)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(62)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att mer än 80 % av denna försäljning var lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än den vägda genomsnittliga produktionskostnaden per enhet . Normalvärdet beräknades därför som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(63)

För de två produkttyper som inte såldes i representativa volymer på hemmamarknaden i den mening som avses i artikel 2.3 första meningen i grundförordningen konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(64)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den samarbetsvilliga exporterande producentens likadana produkt under undersökningsperioden:

(65)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden lade man till de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa produkttyper.

(66)

Den exporterande producenten exporterade till unionen direkt till oberoende kunder eller till oberoende handlare, och exportpriset fastställdes på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(67)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som hävdades och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(68)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader samt provisioner i tillämpliga fall.

(69)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter i tillämpliga fall.

(70)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport, sjöfrakt och försäkring, hantering och lastning.

(71)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter.

(72)

Kommissionen underrättades av företaget om problem med valutaomräkning i Egypten under undersökningsperioden (se avsnitt 1.4.3 ovan). Med tanke på att de samarbetsvilliga exporterande producenternas reviderade räkenskaper för undersökningsperioden baserades på den parallella marknadskursen, i enlighet med ett undantag som utfärdades av de egyptiska myndigheterna den 5 september 2023, användes den parallella växelkursen, och inte den officiella, för beräkningen. I enlighet med artikel 2.10 j i grundförordningen ska fakturadatum normalt sett betraktas som försäljningsdag, men även dagen för köpekontrakt, köporder eller orderbekräftelse kan användas om de väsentliga försäljningsvillkoren bättre framgår av dessa. För det första beaktade kommissionen växelkursfluktuationerna hos det egyptiska pundet och dess totalt sett betydande fall mot US-dollarn och euron. För det andra beaktade kommissionen den egyptiska exporterande producentens prissättningspraxis, där de väsentliga försäljningsvillkoren fastställdes vid tidpunkten för köpekontraktet snarare än på fakturadatumet för exportförsäljningen. Kommissionen använde därför den månatliga växelkurs som rapporterats i den exporterande producentens redovisning för att omvandla exportpriset från US-dollar till EGP.

(73)

För den samarbetsvilliga exporterande producenten jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(74)

På denna grundval fastställdes den preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för den exporterande producenten, uttryckt som procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 12,8 %.

(75)

Graden av samarbetsvilja är hög i fallet Egypten, eftersom den samarbetsvilliga exporterande producentens export utgjorde 100 % av den totala importen under undersökningsperioden. På denna grund beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till samma nivå som för det enda samarbetsvilliga företaget.

(76)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

Tabell 1

Dumpningsmarginaler

(77)

De två exporterande producenterna i urvalet samarbetade i undersökningen. På den inhemska marknaden sålde båda de exporterande producenter som ingick i urvalet den likadana produkten såväl direkt som genom närstående handlare. De exporterade den berörda produkten till unionen direkt till oberoende kunder och via närstående parter.

(78)

Kommissionen undersökte först för var och en av de exporterande producenter som ingick i urvalet huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala inhemska försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden utgör minst 5 % av den totala exportförsäljningen av den undersökta produkten under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades att den totala försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden för var och en av de exporterande producenter som ingår i urvalet var representativ.

(79)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för den exporterande producent som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(80)

Kommissionen undersökte sedan huruvida de identiska eller jämförbara produkttyper som såldes av var och en av de samarbetsvilliga exporterande producenterna på deras hemmamarknad jämförda med de produkttyper som såldes på export till unionen var representativa, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en identisk eller jämförbar produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den aktuella produkttypen.

(81)

Kommissionen fastställde att den inhemska försäljningen av alla produkttyper för varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som exporteras till unionen var representativ, utom för två av AMNSIL:s produkttyper och tre av JSW-gruppens produkttyper för vilka den inhemska försäljningen var obefintlig eller mindre än 5 % och därmed inte representativ. I de fall där det inte förekom någon inhemsk försäljning av en produkttyp av den likadana produkten konstruerades normalvärdet, eftersom inte heller det pris som den andra producenten i urvalet tog ut vid inhemsk försäljning av produkttypen var tillgängligt. Det fanns inga andra tillgängliga källor till inhemska priser för den aktuella produkten. För dessa produkttyper konstruerades normalvärdet enligt metoden nedan.

(82)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet eller bortse från försäljning som skett utanför normal handel av prisskäl, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(83)

För var och en av de exporterande producenterna i urvalet justerades produktionskostnaden för ”icke-produktionskostnader”. Det rör sig om kostnader som de exporterande producenterna i urvalet betraktade som icke-produktionskostnader och som därför inte allokerats till produktionskostnaden. Det konstaterades att dessa kostnader, oavsett allokering, var kostnader kopplade till produktionen av den undersökta produkten.

(84)

Alla exporterande producenter i urvalet fick sin järnmalm delvis från den indiska marknaden och delvis från företagsinterna gruvor. För att uppfylla de avtalsenliga skyldigheterna i samband med gruvdriften sålde de exporterande producenterna i urvalet järnmalm med förlust, i syfte att undvika att betala straffavgifter eller sänka kostnaden för straffavgifter. Den realiserade förlusten från järnmalmsförsäljningen betraktades av kommissionen som en upphandlingskostnad och allokerades därför till produktionskostnaden.

(85)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(86)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(87)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(88)

För produkttyper som inte såldes i representativa volymer eller inte såldes alls på hemmamarknaden i den mening som avses i artikel 2.3, första meningen i grundförordningen konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(89)

Normalvärdet konstruerades per produkttyp genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för varje undersökt exporterande producents likadana produkt under undersökningsperioden:

(90)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden lade man till de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa produkttyper. För de produkttyper som inte sålts på hemmamarknaden, eller där ingen försäljning skett vid normal handel, adderades de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för samtliga transaktioner som gjorts vid normal handel på hemmamarknaden.

(91)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande producenter som ingår i urvalet skedde antingen direkt till oberoende kunder eller via närstående handlare.

(92)

I de fall där den exporterande producenten exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(93)

Utöver direktförsäljningen sålde en exporterande producent i urvalet också den berörda produkten till unionen genom försäljning till närstående parter för vidare bearbetning av den berörda produkten. För denna försäljning fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen eftersom kommissionen kunde kontrollera att priserna mellan de berörda parterna fastställts enligt armlängdsprincipen och följde marknadspriserna.

(94)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som hävdades och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(95)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport och försäkring, hantering och lastning.

(96)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kredit- och förpackningskostnader.

(97)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport, sjöfrakt och försäkring, hantering och lastning.

(98)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader, provisioner och bankavgifter.

(99)

Samtliga exporterande producenter som ingick i urvalet begärde att en justering skulle göras för tullrestitution i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen med motiveringen att en tullrestitution för vissa råvaror skulle innebära att hela den inhemska försäljningen för dessa producenter skulle omfattas av en indirekt skatt jämfört med exportförsäljningen. De exporterande producenterna kunde emellertid inte visa att förekomsten av tullrestitution skulle påverka prisjämförbarheten. De exporterande producenterna kunde inte visa att tullrestitutionsbeloppet räknades in i försäljningspriset. Denna begäran kunde därför inte godtas.

(100)

En exporterande producent i urvalet begärde justering enligt artikel 2.10 k i grundförordningen för kostnader för transport mellan produktionsanläggningen och de olika lagerlokalerna i landet. Den exporterande producenten kunde dock inte visa att en extra transportkostnad skulle påverka prisjämförbarheten. Den exporterande producenten kunde inte visa att den extra transportkostnaden verkligen påverkade försäljningspriset. Denna begäran kunde därför inte godtas.

(101)

För de exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(102)

På grundval av detta är den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, beräknat för den exporterande producenten för de två exporterande producenterna i urvalet 0,77 % respektive 1,76 %, dvs. under det minimitröskelvärde på 2 % av exportpriset som anges i artikel 9.3 i grundförordningen. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att den landsomfattande dumpningsmarginalen också låg under miniminivån. Under dessa omständigheter avser kommissionen att i enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen avsluta förfarandet när det gäller import av den berörda produkten med ursprung i Indien.

(103)

Berörda parter uppmanas att lämna synpunkter på kommissionens avsikt att avsluta förfarandet avseende Indien inom 15 dagar efter offentliggörandet av denna förordning.

(104)

För att fastställa normalvärdet undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för de exporterande producenter som ingick i urvalet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att var och en av de exporterande producenternas totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(105)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av de exporterande producenter som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(106)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen för de exporterande producenterna i urvalet på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en sådan produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(107)

Kommissionen fastställde att den inhemska försäljningen av alla produkttyper, fördelat på varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som exporteras till unionen, var representativ, utom för fyra av Tokyo Steels produkttyper och två av Nippon Steels produkttyper för vilka den inhemska försäljningen var obefintlig eller mindre än 5 % och därmed inte representativ. I de fall där det inte förekom någon inhemsk försäljning av en produkttyp av den likadana produkten konstruerades normalvärdet, eftersom det inhemska försäljningspriset för den produkttypen inte kunde offentliggöras på ett meningsfullt sätt för den andra producenten som ingick i urvalet utan att avbryta den konfidentiella behandlingen av producenten. Kommissionen fann inga andra uppgifter om priserna på dessa produkter. För dessa icke-representativa produkttyper konstruerades normalvärdet enligt metoden nedan.

(108)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(109)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(110)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(111)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(112)

Analysen av den inhemska försäljningen visade att den lönsamma försäljningen av vissa produkttyper under undersökningsperioden, för båda de exporterande producenter som ingick i urvalet, utgjorde mindre än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den aktuella produkttypen. För dessa produkttyper beräknades normalvärdet därför som ett vägt genomsnittspris för endast den lönsamma försäljningen. För alla andra produkttyper var det scenario som beskrivs i skäl 109 tillämpligt, och normalvärdet beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna vid all inhemsk försäljning under undersökningsperioden.

(113)

För de produkttyper som producerades av de exporterade producenterna i urvalet där det inte förekom någon försäljning, eller otillräcklig försäljning, av den aktuella typen av den likadana produkten vid normal handel, eller där en produkttyp inte sålts i representativa mängder på hemmamarknaden, konstruerade kommissionen normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(114)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för varje utvald exporterande producents likadana produkt under undersökningsperioden:

(115)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden lade man till de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa produkttyper. I de fall där det inte förekom någon inhemsk försäljning av en produkttyp av den likadana produkten konstruerades normalvärdet, eftersom det inhemska försäljningspriset för den produkttypen inte kunde offentliggöras på ett meningsfullt sätt för den andra producenten som ingick i urvalet utan att avbryta den konfidentiella behandlingen av producenten.

(116)

Kommissionen noterar att med tanke på vissa brister i de uppgifter som lämnats för en av Nippon Steels inhemska handlare och med tanke på de begränsade volymerna av inhemsk försäljning som påverkades beslutade kommissionen att använda uppgifter från Nippon Steel och dess andra närstående företag som ett närmevärde för den aktuella inhemska handlaren vid fastställandet av normalvärdet. På grund av de relevanta uppgifternas och förklaringarnas känsliga karaktär lämnades ytterligare uppgifter till Nippon Steel i det särskilda utlämnandet.

(117)

Nippon Steel exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag som fungerade som importörer, medan Tokyo Steel endast exporterade till unionen direkt till oberoende kunder.

(118)

I de fall där den exporterande producenten exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(119)

I de fall där den exporterande producenten exporterade den berörda produkten till unionen via närstående företag som fungerade som importörer fastställdes exportpriset på grundval av den importerade produktens pris då den första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priset för alla omkostnader som hade tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(120)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som hävdades och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(121)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport, sjöfrakt, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader samt förpackning.

(122)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader, bankavgifter, rabatter och avdrag, kostnader efter försäljningen och provisioner.

(123)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport, sjöfrakt, hantering lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackning och skyddstullar.

(124)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader, bankavgifter, rabatter, kostnader efter försäljningen och provisioner.

(125)

Nippon Steel begärde en ytterligare justering för att ta hänsyn till en påstådd prisskillnad vid försäljning till olika sektorer, där priserna i genomsnitt skulle vara betydligt högre till en sektor (”sektor A”) än till en annan (”sektor B”). Den föreslagna justeringen skulle baseras på den genomsnittliga prisskillnaden mellan de två sektorerna för all försäljning på hemmamarknaden, utan åtskillnad på grundval av försäljningsperiod, produkttyp eller om kunden var närstående eller oberoende. Den resulterande totala prisskillnaden i yen per ton skulle dras av från försäljningspriset genom att prisskillnaden multiplicerades med den kvantitet som sålts till sektor A på transaktionsbasis. Under kontrollen på plats lämnade Nippon Steel vissa allmänna uppgifter som förklarar varför det normalt skulle finnas en prisskillnad mellan de två sektorerna.

(126)

Företaget kunde dock inte a) kvantifiera de underliggande faktorer som orsakade prisskillnaden, och visade endast på en total prisskillnad (det totala genomsnittliga priset till sektor A minus det totala genomsnittliga priset till sektor B under undersökningsperioden), b) tillhandahålla någon specifik dokumentation som förklarar prisskillnaden på produkt- eller kundbasis eller c) förklara varför priset på produkttypsbasis vid vissa transaktioner mycket riktigt var högre för sektor A, såsom Nippon Steel hävdat, men vid andra transaktioner faktiskt högre för sektor B.

(127)

Dessutom var prisskillnaden mellan försäljningen till de två sektorerna på produkttypsbasis inkonsekvent och varierade mellan en negativ tvåsiffrig procentandel till en positiv tvåsiffrig procentandel, både månadsvis och under undersökningsperioden som helhet. Vidare kunde prisskillnaden mellan de två sektorerna variera från månad till månad. Exempelvis noterade kommissionen för en produkttyp att priset till sektor A faktiskt var högre än till sektor B en månad, lägre följande månad och återigen högre månaden därpå.

(128)

Slutligen lämnade den exporterande producenten Nippon Steel visserligen uppgifter om försäljningen till de två olika sektorerna, men kommissionen mottog inga sådana uppgifter från någon av dess närstående enheter. Därför var det, utöver de problem som redan nämnts, inte möjligt att analysera den påstådda prisskillnaden på nivån för de närstående enheterna och inte heller inverkan på det slutliga försäljningspriset till oberoende kunder på den inhemska marknaden.

(129)

Av ovanstående skäl avvisade kommissionen Nippon Steels begäran om justering.

(130)

För de exporterande producenterna i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(131)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(132)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen.

(133)

På denna grundval fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i urvalet till 32,9 %.

(134)

För samtliga övriga exporterande producenter i Japan fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta syfte fastställde kommissionen de exporterande producenternas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av Eurostat.

(135)

Graden av samarbetsvilja är i detta fall hög eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande producenterna utgjorde 100 % av den totala importen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande producenter till nivån för det samarbetsvilliga företag i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(136)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

Tabell 2

Dumpningsmarginaler

(137)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för var och en av de samarbetsvilliga exporterande producenterna (Formosa och Hoa Phat) var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande producent motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På denna grund konstaterades att Formosas och Hoa Phats totala försäljning av den likadana produkten på den inhemska marknaden var representativ.

(138)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen av de exporterande producenter som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(139)

Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen för varje samarbetsvillig exporterande producent på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(140)

När det gäller Formosa fastställde kommissionen att den inhemska försäljningen av alla produkttyper för varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som exporteras till unionen var representativ. När det gäller Hoa Phat var den inhemska försäljningen av alla produkttyper för varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som exporteras till unionen representativ, utom för två produkttyper för vilka den inhemska försäljningen var obefintlig eller mindre än 5 % och därmed inte representativ. I de fall där det inte förekom någon inhemsk försäljning av en produkttyp av den likadana produkten konstruerades normalvärdet, eftersom den andra utvalda producentens inhemska försäljningspris för den produkttypen inte kunde offentliggöras på ett meningsfullt sätt för den andra producenten som ingick i urvalet utan att avbryta den konfidentiella behandlingen av producenten. Kommissionen fann inga andra uppgifter om priserna på dessa produkter. För dessa produkttyper konstruerades normalvärdet enligt den metod som beskrivs nedan i detta avsnitt.

(141)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(142)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(143)

I detta fall utgörs normalvärdet av det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(144)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(145)

När det gäller Formosa visade analysen av den inhemska försäljningen att den lönsamma försäljningen av alla produkttyper under undersökningsperioden utgjorde mindre än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den aktuella typen. För dessa produkttyper beräknades normalvärdet därför som ett vägt genomsnittspris för endast den lönsamma försäljningen.

(146)

När det gäller Hoa Phat utgjorde försäljningsvolymen för produkttyperna, vid försäljning till nettopriser som minst motsvarar den beräknade produktionskostnaden, mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för denna produkttyp, och det vägda genomsnittliga försäljningspriset för denna produkttyp var lika med eller högre än produktionskostnaden per enhet. Normalvärdet beräknades därför som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(147)

När det gäller de av Formosas och Hoa Phats produkttyper där ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av den likadana produktens produkttyp förekommit vid normal handel eller där en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, eftersom det inhemska försäljningspriset för den produkttypen inte kunde offentliggöras på ett meningsfullt sätt för den andra producenten som ingick i urvalet utan att avbryta den konfidentiella behandlingen av producenten. Kommissionen fann inga andra uppgifter om priserna på dessa produkter.

(148)

Normalvärdet konstruerades genom att följande lades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den likadana produkten för Formosa och Hoa Phat under undersökningsperioden:

(149)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden lade man till de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa produkttyper. För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden lade man till de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

(150)

De samarbetsvilliga exporterande producenterna exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller genom en närstående handlare i ett tredjeland.

(151)

Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(152)

Enligt artikel 2.10 i grundförordningen ska kommissionen göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset i samma handelsled och kompensera för olikheter i faktorer som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. I det aktuella fallet valde kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset för de exporterande producenter som ingick i urvalet i handelsledet fritt fabrik. Såsom förklaras närmare nedan justerades i tillämpliga fall normalvärdet och exportpriset för att i) återföra dem till nivån fritt fabrik, och ii) kompensera för olikheter i faktorer som hävdades och visades påverka priserna och prisjämförbarheten.

(153)

För att återföra normalvärdet till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport, sjöfrakt och försäkring, hantering och lastning.

(154)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter.

(155)

För att återföra exportpriset till handelsledet fritt fabrik gjordes justeringar för följande: inlandstransport, sjöfrakt och försäkring, hantering och lastning.

(156)

Justeringar gjordes för följande faktorer som påverkar priserna och prisjämförbarheten: kreditkostnader och bankavgifter.

(157)

För de samarbetsvilliga exporterande producenterna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(158)

På denna grundval fastställdes de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentandelar av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(159)

För samtliga övriga exporterande producenter i Vietnam fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta syfte fastställde kommissionen de exporterande producenternas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av klagomålet och de uppgifter som de vietnamesiska myndigheterna tillhandahöll.

(160)

Graden av samarbetsvilja är hög i detta fall, eftersom de samarbetsvilliga exporterande producenternas export utgjorde nästan 100 % av den totala importen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för all övrig import till en nivå motsvarande den som fastställts för Formosa.

(161)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(162)

I samband med fastställandet av representativitet lämnade 15 företag produktions- och försäljningsuppgifter och angav att de producerat den likadana produkten under undersökningsperioden. På grundval av tillgängliga uppgifter i klagomålet står dessa 15 företag för omkring 86 % av produktionen av den likadana produkten i unionen.

(163)

Utöver dessa 15 företag fanns det sju andra företag som producerade den likadana produkten under undersökningsperioden.

(164)

Unionens sammanlagda produktion uppgick till omkring 59,1 miljoner ton under undersökningsperioden. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, såsom uppgifter från klaganden och från alla kända producenter i unionen.

(165)

Såsom anges i skäl 28 valdes tre unionsproducenter ut för att ingå i urvalet, vilka stod för omkring 34 % av unionens sammanlagda produktion av den likadana produkten och 35 % av den uppskattade sammantagna försäljningen i EU.

(166)

De unionsproducenter som svarar för unionens sammanlagda produktion utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen och kallas nedan unionsindustrin.

(167)

Unionsproducenterna uppvisade olika affärsmodeller och hade en varierande grad av vertikal integration. Unionsindustrin kan dock generellt sett beskrivas som en industri med en hög grad av vertikal integration, eftersom det konstaterades att unionsproducenterna på samma gång var å ena sidan leverantörer av den likadana produkten till importörer och användare och å andra sidan själva konkurrenter till samma oberoende importörer, användare och stålservicecentrum som nämns i skäl 302.

(168)

Såsom anges i skäl 46 klassificeras den undersökta produkten enligt ett antal KN-nummer inklusive vissa ex-nummer. För att inte underskatta förbrukningen i unionen, och med tanke på den marginella inverkan dessa nummer uppenbarligen har på den totala förbrukningen, har importvolymerna för ex-numren beaktats till fullo vid beräkningen av förbrukningen i unionen.

(169)

Eftersom unionsindustrin till största delen är vertikalt integrerad och den undersökta produkten anses vara råvara för produktionen av olika produkter i ett senare led med ett mervärde, såsom kallvalsade produkter, varmförzinkade ringar eller rullar, varmvalsade stålplåtar, band och varmvalsade plåtar skurna i längder eller försedda med överdrag, analyserades den företagsinterna förbrukningen och förbrukningen på den öppna marknaden var för sig.

(170)

Det är viktigt att göra åtskillnad mellan den företagsinterna och den öppna marknaden vid skadeanalysen, eftersom de produkter som är avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för en direkt konkurrens från import, och internpriserna sätts inom gruppen enligt olika prissättningsstrategier. Produktion som är avsedd för den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den undersökta produkten och priserna är fria marknadspriser.

(171)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin har kommissionen samlat in uppgifter om den samlade verksamheten avseende den likadana produkten och bedömt om produktionen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(172)

Kommissionen fastställde den företagsinterna förbrukningen i unionen på grundval av den företagsinterna användningen och den företagsinterna försäljningen på unionsmarknaden för alla kända producenter i unionen. Den företagsinterna förbrukningen i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 3

Företagsintern förbrukning på unionsmarknaden (ton)

(173)

Det fastställdes att 56,1 % av unionens produktion av varmvalsade platta stålprodukter är avsedd för den företagsinterna marknaden, medan återstående 43,9 % säljs under de villkor som råder på en öppen marknad.

(174)

Under skadeundersökningsperioden minskade den företagsinterna förbrukningen på unionsmarknaden med ca 16 %. Denna minskning beror främst på minskad efterfrågan på den företagsinterna marknaden, inklusive när det gäller komponenter för exempelvis bil- och byggindustrin.

(175)

En exporterande producent hävdade att andelen företagsintern förbrukning (dvs. interna överföringar för vidare bearbetning av den undersökta produkten utan fakturering eller inträde på den öppna marknaden och företagsintern försäljning via icke-marknadsmässiga transaktioner till närstående företag för vidare bearbetning) av den totala produktionen av varmvalsade platta stålprodukter bör beaktas. Enligt denna exporterande producents uppfattning skulle detta i hög grad påverka det slutliga fastställandet av skada, särskilt eftersom ett annat tillvägagångssätt har tillämpats när det gäller sysselsättningstrender eller lönsamhetsmarginaler.

(176)

En användare hävdade att eftersom flera unionsproducenter av varmvalsade platta stålprodukter var vertikalt integrerade och eftersom deras företagsinterna användning och försäljning av den likadana produkten stod för omkring 50 % av den totala produktionen var unionsproducenternas andel av förbrukningen i EU (på den öppna marknaden) över 70 %.

(177)

Kommissionen har noggrant undersökt frågan om företagsintern användning och företagsintern försäljning, som är högst relevant för den aktuella undersökningen. Den har beaktat försäljningen på den öppna marknaden och den företagsinterna försäljningen separat i sin skadebedömning.

(178)

Kommissionen noterar att vissa av unionsproducenterna visserligen har närstående företag som antingen handlar med eller bearbetar den likadana produkten men också att producenternas försäljning till dessa närstående enheter sker på marknadsmässiga villkor samt att de närstående enheterna får köpa från alla leverantörer, inklusive leverantörer från de berörda länderna, och inte bara från närstående primära stålproducenter, och att dessa inköp görs till marknadspris. Således betraktades inte all försäljning mellan närstående parter som företagsintern försäljning som skulle inkluderas i volymen eller värdet av denna.

(179)

Kommissionen fastställde förbrukningen på den öppna marknaden på grundval av a) alla kända unionsproducenters försäljning på unionsmarknaden b) importen till unionen från samtliga tredjeländer enligt Eurostats uppgifter (8), varigenom även de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenterna i de berörda tredjeländerna beaktades. Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 4

Förbrukning på den öppna marknaden i unionen (i ton)

(180)

Enligt uppgifter som tillhandahölls av unionsindustrin under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen på den öppna marknaden i unionen med omkring 6 % under undersökningsperioden.

(181)

Den totala förbrukningen – summan av förbrukningen på den företagsinterna marknaden och på den öppna marknaden – utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Total förbrukning (öppen marknad och företagsintern marknad) i unionen (ton)

(182)

Tabellen ovan visar att den totala förbrukningen 2022 minskade med 13 % jämfört med 2021. Den företagsinterna förbrukningen utgjorde nästan 56,1 % av den totala förbrukningen under undersökningsperioden.

(183)

Efter inledandet ifrågasatte tre exporterande producenter från Egypten och Japan, samt användare, kommissionens ursprungliga beslut att vid sin bedömning slå samman importen från de fyra berörda länderna, med följande argument:

(184)

På grundval av ovanstående hävdade dessa berörda parter att de kumulativa villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen inte var uppfyllda när det gäller export från Egypten och Japan.

(185)

Kommissionen undersökte om importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna borde slås samman vid bedömningen i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(186)

I artikeln anges att import från mer än ett land ska bedömas sammantaget endast om det fastställs att

(187)

Kommissionen avvisade de argument som lagts fram av de tre exporterande producenterna av följande skäl:

(188)

Kommissionen drog därför slutsatsen att alla kriterier som anges i artikel 3.4 uppfylls för de två berörda länderna och bekräftade preliminärt att Egypten, Japan och Vietnam borde undersökas gemensamt för fastställande av skada.

(189)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat och, när det gäller Vietnam, på grundval av de exportvolymer som rapporterats av de exporterande producenterna (se tabell 6). Marknadsandelarna fastställdes genom en jämförelse mellan importvolymerna och förbrukningen på den öppna marknaden i unionen enligt tabell 4.

(190)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Importvolym (ton) och marknadsandel

(191)

Det framgår av tabellen ovan att importen från de berörda länderna ökade i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade den totala marknadsandelen för importen från länderna till unionen med nära tre procentenheter (från [4,9–5,4]% under 2021 till [8,0–8,5]%, eller en ökning med 56 %) under skadeundersökningsperioden.

(192)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat.

(193)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades enligt följande:

Tabell 7

Importpriser (i euro per ton)

(194)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra det vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp som de tre unionsproducenterna debiterade icke-närstående kunder på den fria unionsmarknaden, justerat till nivån från fabrik, och det motsvarande vägda genomsnittliga cif-pris vid unionens gräns för varje produkttyp för import från de samarbetsvilliga producenterna i de berörda länderna som debiterades den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställt på cif-basis, med lämpliga justeringar för kostnader efter import.

(195)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen för de unionsproducenter som ingick i urvalet under undersökningsperioden.

(196)

Den dumpade importen från majoriteten av de exporterande producenterna i urvalet enligt ovan ansågs underskrida unionsindustrins priser med mellan 0,0 % och 10,1 % vilket framgår av tabellen nedan.

Tabell 8

Prisunderskridandemarginaler

(197)

Den berörda produkten är till stor del mycket priskänslig och konkurrensen baseras i hög grad på priset. Dessutom är priserna kända på marknaden via olika specialiserade webbplatser. Undersökningen visade att endast en del av beställningarna bygger på tidsbestämda avtal, vilket innebär att kunderna alltid har möjlighet att byta från en leverantör till en annan på en relativt instabil marknad. I detta sammanhang anses prisunderskridandemarginalerna, med undantag för Egypten, vara betydande. Undersökningen visade också att unionsindustrins priser pressades ned av lågprisimporten med ursprung i Egypten, som följde liknande trender och handelsmönster.

(198)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(199)

Såsom anges i skäl 28 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(200)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. De makroekonomiska indikatorerna bedömdes för hela unionsindustrin. Bedömningen grundades på uppgifter från klaganden, som sedan dubbelkontrollerats mot uppgifter från unionsproducenter, tillgänglig officiell statistik (Eurostat) och, när det gäller Vietnam, uppgifter från exporterande producenter. Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna gjordes på producentnivå för unionsproducenterna i urvalet. Bedömningen gjordes på grundval av kontrollerade uppgifter från dessa. Uppgifterna avsåg de unionsproducenter som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(201)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter för hela produktionen av den likadana undersökta produkten och fastställde om produktionen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden. För vissa skadeindikatorer som rör unionsindustrin gjorde kommissionen separata analyser av uppgifterna avseende den öppna marknaden och uppgifterna avseende den företagsinterna marknaden samt en jämförande analys.

(202)

Dessa faktorer är å ena sidan följande: försäljning, marknadsandel, pris per enhet, enhetskostnad, lönsamhet och kassaflöde. Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att man såg till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning.

(203)

Dessa faktorer är följande: produktion, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, räntabilitet, sysselsättning, produktivitet, lager och arbetskraftskostnader. När det gäller dessa faktorer kan kommissionen endast genomföra en meningsfull bedömning genom att se till hela unionsindustrins verksamhet. Analysen är i linje med rättspraxis för unionens domstolar och WTO (9).

(204)

Konsortiet hävdade att unionsindustrin för varmvalsade platta stålprodukter redan var alltför skyddad till följd av antidumpnings- och skyddsåtgärder. Under de senaste åtta åren har antidumpnings- och antisubventionsåtgärder vidtagits mot import av den undersökta produkten från flera exportländer, såsom Kina, Ryssland, Brasilien, Iran, Ukraina och Turkiet. Åtgärderna mot Ukraina tilläts upphöra att gälla 2023. Vidare ändrades nyligen skyddsåtgärden så att den nu föreskriver ett tak på 15 % för import från länder som omfattas av tullkvoter, såsom Vietnam, Egypten och Japan.

(205)

Det bör noteras att antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder har olika syften. Antidumpnings- och antisubventionsåtgärder syftar till att ta itu med illojal prissättning, medan skyddsåtgärder avser importvolymer (dvs. hot om allvarlig skada på grund av en snabb ökning av importvolymerna). Dessutom har kommissionen bemött dessa påståenden om dubbla skyddsinstrument i den s.k. dubbla skyddsinstrument-förordningen (10). Kommissionen har tidigare avvisat liknande argument om dubbla skyddsinstrument på grundval av det faktum att förordningarna om skyddsåtgärder säkerställer att när den tullfria tullkvotsvolymen för import överskrids så ska endast den överskjutande importen bli föremål för antidumpnings- och/eller utjämningstullen, för att förhindra att tullen leder till en större effekt på handeln än vad som är önskvärt.

(206)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(207)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins produktionsvolym med cirka 11,274 miljoner ton (–16 %), till följd av den sammanlagda nedgången på den fria marknaden och på företagsinterna marknader.

(208)

De kapacitetsuppgifter som rapporterats avser teknisk kapacitet, vilket innebär att de justeringar, vilka betraktas som standard av industrin och som görs för ställtid, underhåll, flaskhalsar och andra normala uppehåll, har beaktats. Produktionskapaciteten förblev stabil under skadeundersökningsperioden.

(209)

Kapacitetsutnyttjandet minskade under skadeundersökningsperioden, och varierade mellan 63 % och 75 % i linje med minskningen av produktionsvolymen.

(210)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden

(211)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden (dvs. exklusive företagsintern försäljning) minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden, från 27,729 till 23,570 miljoner ton.

(212)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins marknadsandel sett till förbrukningen i unionen med två procentenheter, från 72,2 % till 70,2 %. Minskningen av försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen och unionsindustrins förlust av marknadsandelar var avsevärt större än minskningen av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen, vilket är en indikator på försämrad konkurrenskraft hos unionens stålproducenter.

(213)

Vad gäller den företagsinterna marknaden i unionen utvecklades försäljningsvolymen och marknadsandelen för denna på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Volym och marknadsandel för den företagsinterna marknaden på unionsmarknaden

(214)

Unionsindustrins företagsinterna volym (som utgjordes av företagsinterna överföringar och företagsintern försäljning på unionsmarknaden) på unionsmarknaden minskade i absoluta tal med mer än 16 %, från 39,224 miljoner ton till 33,143 miljoner ton under skadeundersökningsperioden.

(215)

Andelen företagsintern användning (uttryckt som procent av den totala produktionen) i unionsindustrin förblev stabil under skadeundersökningsperioden och låg på mellan 55,7 % och 56,1 %.

(216)

Vid beräkning av sysselsättningen beaktades endast anställda som arbetar direkt med den likadana produkten i unionsproducenternas olika primära stålverk. Denna metod gav korrekta uppgifter.

(217)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades under skadeundersökningsperioden enligt följande:

Tabell 12

Sysselsättning och produktivitet

(218)

Unionsindustrin minskade sin sysselsättningsnivå under skadeundersökningsperioden i en strävan att minska produktionskostnaderna och öka effektiviteten för att bättre kunna möta den ökande konkurrensen från importen från de berörda länderna och från annan import på marknaden. Detta ledde till en minskning av personalstyrkan med 9,7 % under skadeundersökningsperioden, utan hänsyn till eventuell indirekt sysselsättning. Detta tillsammans med den minskade produktionsvolymen (–16,0 %) under skadeundersökningsperioden ledde till att produktiviteten för unionsindustrins anställda, mätt som output per anställd och år, minskade mindre (–7,0 %) än den faktiska produktionen minskade. Detta visar att unionsindustrin var villig att anpassa sig till de ändrade marknadsvillkoren för att behålla sin konkurrenskraft.

(219)

Med undantag för en exporterande producent i Vietnam var samtliga dumpningsmarginaler betydligt högre än miniminivån. De faktiska dumpningsmarginalernas storlek hade en icke-försumbar inverkan på unionsindustrin, med tanke på volymen av och priserna på importen från de berörda länderna.

(220)

Förbrukningen i unionen (den öppna marknaden) minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden, men unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade ännu mer, med 15 %. Unionsindustrin upplevde därmed en viss förlust av marknadsandelar i motsats till importen från de berörda länderna vars marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden.

(221)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionsproducenterna tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Försäljningspriser på den öppna marknaden i unionen

(222)

Tabellen ovan visar utvecklingen av försäljningspriset per enhet på den öppna marknaden i unionen och motsvarande produktionskostnad per enhet. De genomsnittliga försäljningspriserna var först högre än de genomsnittliga produktionskostnaderna per enhet 2021 och 2022. Situationen vände 2023 och under undersökningsperioden, då produktionskostnaderna per enhet blev högre än de genomsnittliga försäljningspriserna.

(223)

Den extraordinära situationen för en av de producenter som ingick i urvalet, varigenom dess produktion minskade avsevärt under undersökningsperioden på grund av en längre underhållsperiod för en ugn än vad som ursprungligen planerades, förklaras i skälen 254–256. De merkostnader som uppstod till följd av denna situation beaktades inte vid fastställandet av produktionskostnadernas utveckling.

(224)

Covid-19-krisen påverkade efterfrågan och priserna på marknaden i mindre utsträckning under 2021 och 2022 än under 2023 och undersökningsperioden, då tendensen var negativ och karaktäriserades av en kraftig prisnedgång till följd av minskad efterfrågan på stål.

(225)

Trots unionsindustrins ansträngningar för att minska kostnaderna (se skäl 218) förblev produktionskostnaden betydligt högre än de sjunkande försäljningspriserna under 2023 och undersökningsperioden. För att begränsa förlusten av marknadsandelar följde unionsproducenterna den nedåtgående prisspiralen och sänkte sina försäljningspriser betydligt, särskilt under 2023 och undersökningsperioden. Eftersom den undersökta produkten är en basprodukt blev unionsproducenterna tvungna att följa den nedåtgående prisspiralen.

(226)

Bland de producenter som ingick i urvalet överfördes eller levererades vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål för företagsintern användning till internpriser för vidare bearbetning till olika produkter i senare med hjälp av olika prissättnings-/kostnadsberäkningsprinciper (självkostnads- och/eller självkostnad plus-vinstpålägg-metoden), vilket inte kunde anses ske på de villkor som råder på en öppen marknad. Därför kan ingen meningsfull slutsats dras från priset för företagsintern användning eller från kostnadsutvecklingen. När försäljningen mellan närstående parter skedde på armlängds avstånd enligt skäl 177, beaktades den vid beräkningen av det genomsnittliga försäljningspriset per enhet på den öppna unionsmarknaden i tabell 13.

(227)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(228)

Under skadeundersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 5 %, främst till följd av externa faktorer såsom den höga inflationstakten. Ökningen under 2023 berodde på avgångsvederlag som måste bokföras efter minskningen av antalet anställda.

(229)

Lagernivåerna för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Lagerhållning

(230)

Lagernivån ökade under skadeundersökningsperioden och följde en motsatt utveckling jämfört med produktionsvolymen. Även om dessa lager utgör en betydande del av de finansiella resurserna i absoluta tal, låg de kvar på en rimlig nivå uttryckt som en procentandel av produktionsvolymen.

(231)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 16

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(232)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionsproducenter som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. På grund av efterdyningarna av covid-19-krisen kunde unionsindustrin under 2021 och 2022 uppnå viss vinst. Under undersökningsperiodens andra hälft utvecklades lönsamheten emellertid negativt. Förluster uppstod under 2023 och under undersökningsperioden.

(233)

Som framgår av tabell 13 minskade försäljningspriset per enhet kraftigt efter det att försäljningspriserna ökade betydligt 2022 och återgick till den nivå som uppnåddes 2021. Produktionskostnaderna per enhet följde inte en liknande trend och låg kvar på en mycket högre nivå, vilket ledde till en förlust på –5,1 % 2023 och –3,0 % under undersökningsperioden.

(234)

Trots den försämrade situationen fortsatte unionsindustrin att investera betydande belopp. Sådana investeringar gjordes främst för att ersätta befintlig utrustning som hänför sig till den normala verksamheten i ett företag som är verksamt inom en kapitalintensiv industri, där sådana investeringar krävs. Unionsindustrin investerade också i grön omställning för att minska sitt koldioxidavtryck.

(235)

Nettokassaflödet är ett mått på unionsproducenternas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Utvecklingen av nettokassaflödet försämrades mycket under skadeundersökningsperioden, från positiva till negativa ohållbara nivåer, till följd av den försämrade lönsamheten och den ökade lagerhållningen.

(236)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Räntabiliteten försämrades och nådde negativa nivåer under 2023 och undersökningsperioden efter den negativa lönsamhetsutvecklingen. Förmågan att anskaffa kapital för unionsproducenterna i urvalet påverkades av de förluster som uppstod under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av de investeringar som måste skjutas upp (se skäl 277, där frågan om uteblivna investeringar tas upp).

(237)

Unionsindustrin som helhet kunde inte upprätthålla sin produktion och försäljningsvolym och förbättra sitt kapacitetsutnyttjande på grund av den minskade företagsinterna förbrukningen och förbrukningen på den öppna marknaden. Produktions- och försäljningsvolymerna minskade faktiskt mer än förbrukningen på unionsmarknaden. Mot bakgrund av den minskade produktionen vidtog unionsindustrin konkreta åtgärder för att förbättra effektiviteten genom att hålla ett hårt grepp om produktionskostnaderna (främst råvaru- och arbetskraftskostnaderna) och genom att öka produktionen per anställd när unionsindustrins situation började försämras. Produktionskostnaden ökade dock med 18 % när försäljningspriset per enhet var oförändrat under skadeundersökningsperioden, med undantag för år 2022. Följaktligen försämrades unionsindustrins lönsamhet avsevärt, från 12 % under 2021 och 2022, då unionsindustrin gynnades av den ekonomiska återhämtningen efter covid-19-krisen, till en situation med förlust under 2023 och undersökningsperioden. De unionsproducenter som ingick i urvalet kunde fortfarande göra investeringar under hela skadeundersökningsperioden, vilket visar på deras dynamik i en försämrad finansiell situation

(238)

Mot bakgrund av vad som har sagts drar kommissionen i detta skede slutsatsen att ovannämnda uppgifter visar att unionsindustrin har lidit väsentlig skada under skadeundersökningsperioden i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(239)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Slutligen beaktades inte importvolymerna från Indien och den vietnamesiska exportören Ha Tinh Steel Corporation, för vilka ingen dumpning konstaterades, vid analysen av orsakssambandet mellan importen från de berörda länderna och unionsindustrin, utan vid analysen av andra potentiella orsaker till skada.

(240)

Kommissionen beaktade följande faktorer:

(241)

De exporterande producenternas försäljningspriser minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden, från i genomsnitt 828 euro per ton 2021 till 679 euro per ton under undersökningsperioden. Genom att hela tiden sänka sina försäljningspriser per enhet under skadeundersökningsperioden kunde de exporterande producenterna från Egypten, Japan och Vietnam öka sina marknadsandelar från[4,9–5,4] % under 2021 till [8,0–8,5] % under undersökningsperioden, vilket anges i tabell 6. Det skedde även en betydande ökning av importvolymen från de berörda länderna under 2023 jämfört med föregående år, från [1 676 689–2 029 676] till [2 654 306–3 201 585] ton under 2023.

(242)

Kommissionen fann att de ökande volymerna och den tydliga minskningen av importpriserna från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden vållade unionsindustrin skada. Detta beror på att unionsproducenterna, när de stod inför den aggressiva prisstrategi som tillämpades av de exporterande producenterna i de berörda länderna inte hade något annat val än att sänka priserna och sälja till förlust för att kunna bibehålla en viss försäljningsvolym och marknadsandel. De nuvarande åtgärderna mot import av varmvalsade platta stålprodukter från Kina och Ryssland har dessutom gjort det möjligt för de berörda länderna att, samtidigt som de sänkte sina försäljningspriser per enhet under skadeundersökningsperioden, öka den marknadsandel som tidigare innehades av de kinesiska exporterande producenterna. Det påverkade därmed industrins lönsamhet negativt och den nådde den ohållbara nivån –3,0 % under undersökningsperioden. Kommissionen noterade också den kraftiga ökningen av importen från de berörda länderna i kombination med dumpade priser som antingen underskred och/eller höll nere unionsindustrins priser, vilket sammanföll med den betydande försämringen av unionsindustrins situation 2023 och fortsatte under undersökningsperioden.

(243)

Hoa Phat-gruppen hävdade att det inte fanns något orsakssamband mellan skadan och importen från de berörda länderna, men hävdade att unionsindustrins kapacitetsutnyttjande redan var lågt i början av skadeundersökningsperioden, även om de berörda ländernas marknadsandel låg mellan [4,9–5,4] %.

(244)

Produktionskapacitetsutnyttjandet var mycket högre 2021 (75 %) än 2023 eller under undersökningsperioden när det sjönk till mindre än 65 % till följd av den ökade importen från de berörda länderna och den minskade efterfrågan. Huruvida EU-industrins kapacitetsutnyttjande skulle ha varit högre 2021 i avsaknad av import från de berörda länderna är irrelevant och anger inte på något sätt att skada inte skulle ha vållats av deras dumpade import. Tvärtom tyder den tidsmässiga överensstämmelsen mellan ökningen av den dumpade importen och det minskade kapacitetsutnyttjandet på att den dumpade importen var orsaken till den minskade kapaciteten. Detta påstående avvisades därför.

(245)

Exportvolymen för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 17

Unionsproducenternas exportförsäljning

(246)

Klaganden hävdade att dess exportresultat inte kunde vara orsaken till den skada som unionsindustrin lidit. Undersökningen visade att exportförsäljningen för de producenter som ingick i urvalet endast stod för omkring 15,4 % av deras totala försäljning på den öppna marknaden under undersökningsperioden och en ännu mindre andel av den totala produktionen (4,7 %) under samma period. För det andra följde unionsindustrins export till icke-närstående kunder ett liknande mönster som den totala förbrukningen i unionen, som minskade med 11 % mellan 2022 och 2023 (se skäl 179). För det tredje låg exportpriserna oftast på en högre nivå än priserna på unionens öppna marknad (+38 euro/ton under undersökningsperioden) och följde samma trend.

(247)

Kommissionen drog slutsatsen att unionsproducenternas exportförsäljningsresultat bidrog till unionsindustrins skada. Kommissionen fann dock att denna faktor inte minskade orsakssambandet på grund av de begränsade volymer som berördes och den parallella utveckling som exportförsäljningen följde.

(248)

Marcegaglia, Al Ezz Dekheila Steel Company S.A.E., Hoa Phat Group hävdade att klaganden inte på ett lämpligt sätt undersökte inverkan av importen av den undersökta produkten från Sydkorea och Taiwan i sitt klagomål. De ansåg att en korrekt undersökning av volym- och värdeutvecklingen bekräftade att denna import nödvändigtvis borde ha beaktats i både skade- och dumpningsanalysen i klagomålet.

(249)

Nippon och JFE Steel Corporation hävdade för det första att klagandens lägre marknadsandel var direkt kopplad till en ökning av importen från Taiwan och Sydkorea, som kollektivt har ökat sin marknadsandel med över 5,5 %. För det andra skulle klagandens dåliga exportresultat kunna förklara den kraftigaste och mest betydande minskningen i fråga om skadeindikatorerna i klagomålet. Unionsindustrins exportförsäljningsvolym minskade med 31 % under skadeundersökningsperioden.

(250)

Mot bakgrund av ovanstående och de preliminära slutsatserna i avsnitten 3.2 och 3.4 analyserade kommissionen utvecklingen av importen från tredjeländer, däribland Indien och Vietnam, när det gäller Hoa Phat. Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 18

Volymer, pris per enhet och marknadsandelar för importen från tredjeländer

(251)

Undersökningen visade att importen från Indien, Sydkorea, Taiwan och Vietnam (Hoa Phat) ökade under skadeundersökningsperioden, både i absoluta och i relativa tal. Kommissionen konstaterade tvärtom att importen från andra tredjeländer som inte berördes av denna undersökning minskade ännu mer under samma period, så att importen från alla tredje länder som inte omfattades av denna undersökning totalt sett minskade. Samtidigt ökade importen från de berörda länderna betydligt.

(252)

Kommissionen analyserade också utvecklingen av importpriserna från tredjeländer. Med undantag för 2021 var de genomsnittliga importpriserna från tredjeländer i genomsnitt högre än importpriserna från de berörda länderna. På grundval av detta ansåg kommissionen att utvecklingen av importen från tredjeländer inte försvagade orsakssambandet.

(253)

Nippon och JFE Steel Corporation hävdade att klaganden inte tog upp frågan om unionsindustrins egen import av varmvalsade platta stålprodukter till EU utan helt enkelt, utan ytterligare bevisning, konstaterade att denna faktor inte var av sådan art att den påverkade orsakssambandet. När det gäller de inköp av den berörda produkten som gjorts av unionsproducenternas närstående enheter i de berörda länderna, visade undersökningen att eftersom dessa enheter handlar på marknadsmässiga villkor och importen omfattade mycket begränsade kvantiteter, kan denna import inte bryta orsakssambandet.

(254)

Ett företag som ingick i urvalet ställdes inför en extraordinär situation under undersökningsperioden, då dess produktionskapacitet tillfälligt minskade på grund av att underhållet av en av dess ugnar tog längre tid än vad som ursprungligen planerats. Denna exceptionella situation förvärrade företagets minskade produktion under skadeundersökningsperioden. Denna händelse förklarar dock inte minskningen av unionsindustrins totala produktionsnivåer (–11,3 miljoner ton) under skadeundersökningsperioden. Denna producent hade faktiskt förutsett underhållet genom att öka produktionsvolymen för att kompensera för den kommande underhållsperioden. Med tanke på det stora antalet andra unionsproducenter med outnyttjad kapacitet som kunde producera och sälja relativt sett mer för att ”fylla luckan”, hade denna extraordinära situation ingen inverkan på unionsindustrins produktionsnivå under skadeundersökningsperioden.

(255)

Kommissionen säkerställde också att de kostnader som rapporterats av den berörda unionsproducenten i urvalet justerades för att inte påverkas av en sådan extraordinär situation.

(256)

Kommissionen drog därför slutsatsen att denna extraordinära situation inte bidrog till den skada som vållats unionsindustrin.

(257)

Nippon Steel, JFE Steel Corporation, Marcegaglia, Al Ezz Dekheila Steel Company S.A.E och Hoa Phat Group hävdade att unionsproducenterna inte var tillräckligt konkurrenskraftiga på grund av jämförelsevis högre tillverkningskostnader till följd av högre råvarukostnader och högre energikostnader, och hänvisade även till inflationen och till unionsindustrins investeringar i utfasning av fossila bränslen för att uppfylla strängare miljönormer.

(258)

När det gäller energi hävdade de att kostnadsökningarna förvärrades av konsekvenserna av Rysslands omotiverade och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina. Alternativt hävdade de att de strukturellt höga energikostnaderna i EU jämfört med praktiskt taget alla andra större stålproducerande länder innebar en allvarlig konkurrensnackdel för EU:s stålindustri jämfört med många andra stålproducenter.

(259)

Undersökningen visade att kostnaden för den huvudsakliga råvaran (se tabell 19) ökade avsevärt 2022 innan den sjönk 2023 och under undersökningsperioden. Unionsindustrin kunde överföra de ökade produktionskostnaderna till sina kunder 2021 och 2022, vilket ledde till en plötslig och betydande ökning av försäljningspriset per enhet. År 2023 minskade råvarukostnaden per ton färdig produkt betydligt. Prisnivån på unionsmarknaden minskade dock ännu mer så att unionsindustrin var tvungen att absorbera kostnadsskillnaden. År 2023 och undersökningsperioden sammanföll med ökningen av importvolymen från de berörda länderna, vilket förvärrades av den kraftiga prissänkning som följde.

Tabell 19

Kostnad för råvaror (järnmalm, kokskol och vissa legeringar)

(260)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin vid rättvisa marknadsvillkor skulle kunnat bibehålla sina försäljningspriser, vilket skulle ha gjort det möjligt för den att dra nytta av de minskade kostnaderna från och med 2023 och förbli lönsam. Kommissionen avvisade därför påståendet om att den globala ökningen av råvarupriserna bidragit till den skada som unionsindustrin lidit.

(261)

Effekterna av energikostnaderna undersöktes noggrant. Även om energi är viktigt är det inte den huvudsakliga kostnadskomponenten för att producera den undersökta produkten. Argumenten om energikostnader kunde inte heller förenas med det faktum att de unionsproducenter som ingick i urvalet fortfarande kunde uppnå vinster på mer än 10 % under 2022, när denna påstådda komparativa nackdel i kostnadshänseende också skulle ha existerat. Med tanke på energikostnadernas begränsade andel av den totala produktionskostnaden (i genomsnitt 8 % för de producenter som ingick i urvalet under undersökningsperioden) drog kommissionen slutsatsen att ökningen av energikostnaderna inte bidrog till den väsentliga skada som konstaterats under undersökningsperioden.

(262)

Effekterna av investeringar på grund av efterlevnaden av miljölagstiftningen undersöktes också och kommissionen fann preliminärt att FoU- och innovationsinvesteringar med anknytning till efterlevnaden av miljölagstiftningen i stort sett förblev stabila under skadeundersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att EU-industrins kostnader för att följa miljölagstiftningen inte bidrog till den väsentliga skada som konstaterats.

(263)

Marcegaglia, Formosa, Al Ezz Dekheila Steel Company S.A.E och Hoa Phat Group hävdade att klaganden inte beaktade den betydande minskningen av efterfrågan på EU-marknaden i sin analys av orsakssambandet.

(264)

Undersökningen visade att även om efterfrågan på marknaden minskade under skadeundersökningsperioden, följde importen från de berörda länderna en motsatt trend och ökade i absoluta tal med nästan 1 miljon ton, vilket ledde till att den erövrade en betydande marknadsandel till nackdel för unionsindustrin. Kommissionen noterade också att unionsindustrins situation var bättre 2022 än under undersökningsperioden, även om förbrukningen låg på en lägre nivå än under undersökningsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att den minskade efterfrågan på varmvalsade platta stålprodukter inte bidrog till den skada som unionsindustrin lidit.

(265)

Ett orsakssamband fastställdes mellan å ena sidan den dumpade importen från Egypten, Japan och Vietnam, och å andra sidan den skada som unionsindustrin lidit. Det fanns ett tidsmässigt samband mellan den kraftiga ökningen av den dumpade importen till ständigt sjunkande priser från Egypten, Japan och Vietnam och unionens allt sämre resultat, vilket blev uppenbart 2023. Unionsindustrin hade inget annat val än att följa den prisnivå som den dumpade importen medförde för att inte förlora fler marknadsandelar. Detta ledde till en försämring av unionsindustrins situation, vilket framgår av olika makro- och mikroindikatorer såsom lönsamhet, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning och kassaflöde. Samtidigt kunde unionsindustrin inte dra nytta av de antidumpnings- och utjämningsåtgärder som tillämpas på import från olika länder och som även infördes under skadeundersökningsperioden (se skäl 53).

(266)

Kommissionen har identifierat följande övriga faktorer som kan ha haft inverkan på unionsindustrins situation: unionsproducenternas exportförsäljningsresultat och importen från andra länder än de berörda länderna.

(267)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(268)

Som anges i tillkännagivandet om inledande lade klaganden fram tillräcklig bevisning för kommissionen om att det förekom råvarurelaterade snedvridningar i Indien och Vietnam avseende den undersökta produkten. Under undersökningens gång begärde klaganden att kommissionen skulle utvidga tillämpningen av artikel 7.2a till att även omfatta Egypten och Japan.

(269)

Den kompletterande begäran innehöll emellertid inte tillräcklig bevisning för de snedvridningar som anges i artikel 7.2a i grundförordningen och motiverade därför inte en ändring av tillkännagivandet om inledande och den efterföljande undersökningen rörande eventuella snedvridningar i fråga om råvaror för Egypten och Japan.

(270)

Eftersom dumpningen från Indiens sida konstaterades ligga under miniminivån och kommissionen hade för avsikt att avsluta förfarandet mot Indien i enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen, blev påståendet om snedvridning av råvarupriserna i Indien irrelevant.

(271)

Kommissionen bedömde därför åtgärden för undanröjande av skada enligt artikel 7.2a för Vietnam och enligt artikel 7.2 för Egypten och Japan.

(272)

För att kunna bedöma vilken nivå på åtgärderna för Vietnam som var lämplig fastställde kommissionen först målprisunderskridandet (dvs. vad skademarginalen skulle ha varit om det inte förekommit några snedvridningar enligt artikel 7.2a i grundförordningen) för den vietnamesiska exporterande producent som konstaterats dumpa priserna. Därefter undersökte kommissionen om dess dumpningsmarginal var högre än dess skademarginal.

(273)

I avsaknad av råvarurelaterade snedvridningar skulle skadan undanröjas om unionsindustrin hade kunnat uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(274)

I detta avseende ansåg klaganden att ett skäligt vinstmål borde ligga mellan 10 % och 15 %, medan flera berörda parter hävdade att det borde ligga mellan 6 % och 8 %.

(275)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna, forskning och utveckling (FoU) och innovation samt den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Vinstmarginalen bör inte vara lägre än 6 %. När det gäller lönsamhetsnivån före ökningen av importen från de berörda länderna var det inte möjligt att fastställa en vinstmarginal på grundval av något av åren före ökningen av denna, eftersom unionsindustrin under dessa år drabbades av ett inflöde av dumpad import från andra ursprungsländer. Åren 2021 och 2022 befanns också vara starkt påverkade av den ekonomiska återhämtningen efter covid-19 och verkade inte vara lämpliga för att fastställa vinstmålet. Inget av dessa år kunde därför betraktas som ett år med en normal konkurrenssituation på unionsmarknaden.

(276)

Kommissionen ansåg därför att det var lämpligare att använda lönsamhetsnivån på 6,8 % 2017, vilket konstaterades i ärendet om varmvalsade platta stålprodukter mot Turkiet (11).

(277)

Unionsindustrin visade att EU:s investeringsnivå, FoU och innovation under skadeundersökningsperioden skulle ha varit högre under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen kontrollerade dessa uppgifter under kontrollbesöken på plats genom att kontrollera företagets interna räkenskaper avseende investeringsplaner, förvaltningsbeslut och årsredovisningar. Unionsindustrins påståenden ansågs vara motiverade. För att återspegla detta i vinstmålet beräknade kommissionen skillnaden mellan utgifter för investeringar, FoU och innovation under normala konkurrensvillkor, enligt uppgifter från unionsindustrin som kontrollerats av kommissionen, och de utgifter för investeringar, FoU och innovation som faktiskt hade uppstått under skadeundersökningsperioden. På grundval av kontrollerade uppgifter om investeringar som inte kunde genomföras under skadeundersökningsperioden ökades vinstmarginalerna med upp till 1,05 % beroende på vilka producenter som ingick i urvalet.

(278)

Det vinstmål som fastställdes i denna undersökning och i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen varierade således mellan 6,8 % och 7,85 % beroende på den situation som konstaterats för vart och ett av företagen i urvalet.

(279)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att lägga till respektive vinstmarginal på produktionskostnaden för de unionsproducenter som ingår i urvalet under undersökningsperioden.

(280)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen, som ett sista steg, de framtida kostnader för unionsindustrin som följer av de multilaterala miljöavtal och tillhörande protokoll som unionen är part i under den period då åtgärden tillämpas i enlighet med artikel 11.2. På grundval av de inlämnade uppgifterna, som styrktes av företagens rapporteringsverktyg och prognoser, fastställde kommissionen en ytterligare kostnad på mellan 15,28 euro/ton och 41,12 euro/ton, jämfört med kostnaderna för att efterleva dessa avtal under undersökningsperioden. Denna ytterligare kostnad lades till det icke-skadevållande priset.

(281)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan importpriset för den exporterande producenten i Vietnam per produkttyp (landat pris) och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på den öppna marknaden i unionen av unionsproducenterna i urvalet under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif. Resultatet från dessa beräkningar visas i tabellen nedan.

(282)

Efter att ha konstaterat att målprisunderskridandet var högre än dumpningen blev analysen av råvarurelaterade snedvridningar irrelevant, eftersom antidumpningstullen inte kan vara högre än den faktiska dumpningen.

(283)

Enligt bevisningen i klagomålet omfattades export av järnmalm och kokskol som stod för [30–40 %] respektive [26–39 %] av produktionskostnaden i Vietnam av exporttullar.

(284)

I sin analys av snedvridningarna enligt artikel 7.2a i grundförordningen, såsom anges i tillkännagivandet om inledande, undersökte kommissionen alla snedvridningar som omfattas av den bestämmelsen.

(285)

Kommissionen identifierade först de huvudsakliga råvaror som används vid produktionen av den berörda produkten av var och en av de samarbetsvilliga exporterande producenterna. De huvudsakliga råvarorna ansågs vara de råvaror som sannolikt står för minst 17 % av produktionskostnaden för den berörda produkten.

(286)

Undersökningen bekräftade att både järnmalm och kokskol var en av de huvudsakliga råvaror som användes vid produktionen av den berörda produkten och att de var och en svarade för mer än 17 % av produktionskostnaderna för var och en av de exporterande producenterna. Under undersökningsperioden importerade emellertid båda företagen både järnmalm och koks från flera olika leverantörer och länder på grund av en obefintlig eller otillräcklig inhemsk produktion och den i allmänhet låga kvaliteten på den inhemska produktionen. Därför konstaterades det att de exporterande producenternas inköpspriser för dessa två råvaror inte påverkades av priserna på hemmamarknaden och inte kunde bli föremål för snedvridningar på hemmamarknaden.

(287)

Kommissionen drog slutsatsen att förekomsten av snedvridningar av järnmalm och kokskol inte kunde fastställas.

(288)

När det gäller Japan och Egypten skulle den skada som unionsindustrin lidit undanröjas om unionsproducenterna kunde uppnå ett vinstmål genom försäljning till ett målpris i den mening som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(289)

För att fastställa nivån för undanröjande av skada för dessa länder använde kommissionen samma metod som beskrivs i skälen 275–281. Skademarginalerna för var och en av de exporterande producenter som ingick i urvalet anges nedan. För ”andra samarbetsvilliga företag” och för ”all övrig import med ursprung i Japan” fastställdes skademarginalerna på samma sätt som respektive dumpningsmarginal (se skälen 132–135).

(290)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte skulle strida mot unionens intresse att vidta åtgärder i detta ärende, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en bedömning av alla de olika intressen som berördes, inbegripet unionsindustrins, importörernas, användarnas och konsumenternas intressen.

(291)

Unionsindustrin finns i flera medlemsstater (Frankrike, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Italien, Luxemburg, Belgien, Polen, Nederländerna, Österrike, Finland, Sverige, Portugal, Ungern och Spanien) och har cirka 38 047 anställda som är direkt sysselsatta i produktionen av den likadana produkten i olika primära stålverk hos unionsproducenterna (se skäl (216)).

(292)

Femton producenter samarbetade i undersökningen. Ingen av de kända producenterna motsatte sig inledandet av undersökningen. Som konstateras i avsnitt 4.5 försämrades hela unionsindustrins situation till följd av den dumpade importen från de berörda länderna. Det framgick av både mikro- och makroindikatorerna att det förekom väsentlig skada, särskilt när det gäller unionsindustrins lönsamhet, försäljningsvolymer och marknadsandelar.

(293)

Antidumpningsåtgärder mot import från de berörda länderna förväntas bidra till att rättvisa handelsvillkor återupprättas på unionsmarknaden och göra det möjligt för unionsindustrin att uppnå hållbara lönsamhetsnivåer för en sådan kapitalintensiv industri. Till följd av detta förväntas unionsproducenterna återhämta sig från den skadevållande situationen, investera ytterligare och infria sina olika åtaganden, inbegripet sociala och miljömässiga åtaganden.

(294)

Uteblivna åtgärder skulle innebära att unionsindustrin drabbas av större förluster, äventyra dess hållbarhet och förmodligen leda till stängningar av produktionsanläggningar och uppsägningar.

(295)

Kommissionen drar därför i detta skede slutsatsen att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs.

(296)

Såsom anges i skäl 31 var det ingen av de icke-närstående importörerna som besvarade frågeformuläret eller försåg kommissionen med enskilda uppgifter som visar i vilken omfattning importörerna skulle skadas av att åtgärder införs. Flera importörer som ingick i konsortiet gav sig dock till känna genom att lämna allmänna synpunkter på unionens intresse.

(297)

Konsortiet är en tillfällig organisation som bildades i syfte att försvara intressena för vissa användare, stålservicecentrum och importörer av den undersökta produkten efter det att den aktuella undersökningen hade inletts.

(298)

Konsortiet lämnade synpunkter där det motsatte sig införandet av tullar och hävdade att de skulle leda till i) brist på tillräcklig tillgång från europeiska stålverk vars nominella kapacitet är mycket högre än deras faktiska kapacitet, ii) outhärdliga kostnadsökningar för industrier i senare led, iii) konkurrensnackdelar för användare i förhållande till närstående användare (dvs. stålservicecentrum som är knutna till primära stålproducenter) och iv) snedvridningar av den globala leveranskedjan eftersom användare och stålservicecentrum skulle få en klar nackdel i förhållande till sina konkurrenter i tredjeländer. Utöver detta hördes de en gång på egen begäran.

(299)

Konsortiet hävdade att det svarade för mer än 50 % av den totala importen av den undersökta produkten från de berörda länderna och att införandet av antidumpningstullar skulle få allvarliga negativa verkningar för användarnas/importörernas affärsverksamhet. Varmvalsade platta stålprodukter är den viktigaste råvara som användarna använder vid produktionen av produkter i senare led i förädlingskedjan. Det är den viktigaste kostnadsposten för dem och de är starkt beroende av import från tredjeländer för att tillhandahålla användare och stålservicecentrum i unionen.

(300)

Såsom nämns i skäl 298 konkurrerade medlemmarna i konsortiet också direkt med unionsindustrin, som bearbetar den berörda produkten för företagsintern försäljning eller användning för liknande produkter i senare led som säljs på den öppna marknaden. Eftersom konsortiet företrädde intressena för båda de användare som samarbetade i undersökningen analyserades dessa påståenden mer ingående i nästa kapitel.

(301)

Två användare, baserade i Italien (Marcegaglia Carbon Steel Spa) och Spanien (Network Steel S.L.), med import från de berörda länderna och som producerar bland annat rör och stålprodukter i senare led, gav sig till känna och besvarade frågeformuläret. Den berörda produkten/den likadana produkten var en viktig kostnad för dessa användare. Andra användare gav sig till känna, men besvarade inte frågeformuläret. Både Network Steel S.L. och Marcegaglia Carbon Steel Spa motsatte sig inledandet och ett eventuellt införande av åtgärder.

(302)

Unionsanvändarna konkurrerar med närstående företag till unionsproducenter på marknaderna i senare led för den undersökta produkten. De använder den undersökta produkten som råvara för att producera förädlade produkter såsom kallvalsat platt stål, belagt stål, ihåliga profiler, svetsade rör och profiler i olika kvaliteter, och använder den även som insatsvara inom ett antal industriella tillämpningar, bland annat inom byggverksamhet, varvsindustri, gasbehållare och tryckbärande anordningar.

(303)

Stålindustrins verksamhet är nära kopplad till konjunkturcykeln och påverkas i hög grad av de allmänna ekonomiska villkoren, förbrukningstendenser samt den globala produktionskapaciteten och fluktuationerna i den internationella stålhandeln och de tullar som införs.

(304)

Flera parter tog upp frågor rörande konkurrenskraft och konkurrens. En exporterande producent hävdade att införandet av åtgärder mot de berörda länderna skulle leda till ett (förstärkt) oligopol i unionen, medan icke-närstående användare klagade på att unionsproducenterna försätter oberoende stålservicecentrum och användare i en mindre konkurrenskraftig situation än de närstående producenterna. Klagandena ifrågasatte det andra påståendet med motiveringen att deras transaktioner med närstående stålservicecentrum är marknadsmässiga.

(305)

Kommissionen konstaterade att påståendet om ett oligopol var ogrundat mot bakgrund av antalet stålverk och stålproducerande grupper i unionen (se skäl 317). Konkurrensen mellan unionsproducenterna är sund och de kommer att fortsätta att konkurrera med import från tredjeländer, som inte kommer att upphöra.

(306)

När det gäller det andra påståendet ansåg kommissionen att påståendet var ogrundat med tanke på att unionsindustrin levererar betydande kvantiteter till de oberoende stålservicecentrum och användare som lämnade in svar på frågeformuläret, båda till marknadsmässiga priser.

(307)

De två användarna hävdade att deras verksamhet var starkt beroende av import, inte bara i fråga om volymer, utan också av vissa typer av råvaror med hög kvalitet och tjocklek som unionsindustrin antingen inte kunde producera, med några få undantag, eller inte ville producera, eftersom det skulle minska produktiviteten i produktionslinjen för varmvalsning. Dessutom hävdade de att leverantörer i tredjeländer var särskilt tillförlitliga. Undersökningen visade dock att de kunde köpa dessa produkter från andra exporterande producenter i tredjeländer som Indien eller Vietnam, som inte bedrev dumpning, samt från exporterande producenter från länder som Sydkorea och Taiwan. Deras respektive beräknade produktionskapacitet för varmvalsade platta stålprodukter uppgick till 21,8 miljoner ton respektive 12,5 miljoner ton 2023.

(308)

Användarna hävdade att de på grund av de ökade råvarupriserna och bristen på den berörda produkten på den öppna marknaden, till följd av tillämpningen av åtgärder mot de berörda länderna, inte skulle kunna konkurrera på lika villkor med exporterande producenter av produkter i senare led som produceras av den undersökta produkten i tredjeländer.

(309)

Enligt samma användare skulle exporterande producenter i de berörda länderna dessutom kunna frestas att koncentrera sig på export av stålprodukter med mervärde som produceras av den berörda produkten, såsom förzinkade ringar eller rullar, förmålade ringar eller rullar, kallvalsade ringar eller rullar, svetsade rör osv.

(310)

Slutligen kan stålservicecentrum i unionen komma att flytta sin produktion av produkter i senare led till tredjeländer, vilket allvarligt skulle kunna äventyra den ekonomiska hållbarheten för icke-närstående användare, t.ex. omvalsningsföretag, rörproducenter och servicecentrum, som också förser unionens marknader i senare led med kapillaritet och serviceinriktning och direkt och indirekt sysselsätter tusentals arbetstagare.

(311)

Dessa två användare hävdade att ett införande av åtgärder mot import från de berörda länderna skulle leda till en situation där de inte längre skulle ha tillgång till tillförlitliga leveranser av den undersökta produkten på unionsmarknaden, särskilt högkvalitativa rullar avsedda för omvalsning. De hävdade att unionsproducenterna fortfarande har en relativt hög marknadsandel och att de kan utöva ett starkt tryck både på marknaden för den undersökta produkten och på marknaden i senare led.

(312)

För att avgöra om införandet av åtgärder låg i unionens intresse beaktade kommissionen situationen för andra berörda parter, dvs. användarna, nämligen stålservicecentrum. Stålservicecentrum är företag som sköter stålindustrins tjänsterelaterade verksamhet. De fungerar som mellanhänder mellan primära stålproducenter, ståldistributörer och konsumenter och erbjuder mervärdestjänster såsom skärning och utformning av stålprodukter enligt kundspecifikationerna. Enligt EUROMETAL (12) bearbetade 150 grupper eller företag inom stålservicecentrum under 2023 platta metallprodukter till en beräknad leveranskapacitet på 31,3 miljoner ton. Sektorn tillhandahåller mer än 20 000 direkta och indirekta arbetstillfällen i EU. Oberoende stålservicecentrum beräknas ha en marknadsandel på 48 %, resten tillhör stålservicecentrum som ägs av primära stålproducenter eller stålservicecentrum som ägs av primära ståltillproducenters partner. Primära stålproducenter och stålbearbetningsföretag konkurrerar också med import från tredjeländer och delar därför de utmaningar och problem som orsakas av den globala överkapaciteten.

(313)

För det första konstaterar kommissionen att målet med antidumpningstullar inte är att stänga unionsmarknaden för import, utan att återupprätta rättvis handel genom att undanröja effekterna av skadevållande dumpning. Importen från de berörda länderna förväntas därför inte upphöra, utan fortsätta, om än till icke-dumpade priser.

(314)

För det andra konstaterade kommissionen att användarna inte bara var beroende av import från de berörda länderna, utan också, under undersökningsperioden, köpte den likadana produkten från unionsproducenter och från producenter, vilka inte bedrev dumpning, i tredjeländer som Indien, Vietnam, Sydkorea och Taiwan.

(315)

För det tredje är påståendet att införandet av antidumpningstullar skulle leda till att unionsindustrin skulle kunna utöva ett betydande pristryck ogrundat, eftersom merparten av importen från de berörda länderna förväntas fortsätta efter införandet av antidumpningstullar och eftersom alternativa försörjningskällor utan antidumpningsåtgärder fortfarande kommer att finnas kvar (Sydkorea, Taiwan och Indien). Unionsindustrin utgörs av 22 producenter som erbjuder användarna ett brett utbud inom unionen, utöver möjligheten att importera från tredjeländer som producerar och exporterar den likadana produkten.

(316)

Enligt källor som är specialiserade på industrin (13) överskreds visserligen de tullfria kvoterna inom ramen för skyddsåtgärderna för stålprodukter (14) för vissa tredjeländer, t.ex. Vietnam, Japan och Taiwan, men andra länder, t.ex. Indien och Sydkorea, utnyttjade dem inte fullt ut, vilket gav importörerna möjlighet att diversifiera sina källor för att upprätthålla tillgången. Stålmarknadsanalysföretaget MEPS International slår fast att många importörer har redan kunnat diversifiera sin leveranskedja. Importvolymerna för varmvalsade platta stålprodukter har ökat sedan 15 %-taket för ”övriga länder” infördes. Denna uppenbara uppgång [...] bidrog till att upprätthålla det nedåttryck på priserna på varmvalsade ringar eller rullar som MEPS registrerade under andra halvåret förra året (2024). Därför avvisade kommissionen påståendet att införandet av åtgärder skulle leda till en brist på den berörda produkten eller den likadana produkten.

(317)

Eftersom det finns flera producenter i olika grupper med huvudkontor i olika länder kan marknaden inte heller anses vara starkt koncentrerad eller ens kontrollerad av ett begränsat antal stora stålproducenter. Närvaron av flera aktörer på marknaden tyder i själva verket på en mycket konkurrensutsatt miljö.

(318)

Det fanns inga bevis för att oberoende användare och handlare försattes i en ogynnsam förhandlingsposition gentemot unionsproducenterna, och inte heller att användarna skulle tvingas omlokalisera sin produktion utanför EU. Som nämnts ovan är syftet med antidumpningsåtgärder inte heller att hämma konkurrensen från import utan endast att säkerställa att handeln sker på rättvisa villkor, dvs. till icke-dumpade priser. Importen kan fortsätta att komma in i EU efter införandet av åtgärder. Den skulle dock säljas till skäliga priser.

(319)

Kommissionen drog också slutsatsen att antidumpningsåtgärder inte skulle stärka EU-producenternas ställning på bekostnad av sektorer i senare led. Med en konkurrensutsatt marknad och tillgång till outnyttjad kapacitet bland unionsproducenterna bör, i motsats till vad användarna hävdade, priserna förbli konkurrenskraftiga.

(320)

Det konstaterades att den uppskattade totala produktionskapaciteten i unionen för varmvalsade platta stålprodukter överstiger 90 miljoner ton och därmed avsevärt överstiger unionens förbrukning (den öppna och den företagsinterna marknaden), som har uppskattats till omkring 66 miljoner ton. Det är därför högst osannolikt att ett bibehållande av åtgärderna skulle leda till bristande utbud.

(321)

Slutligen framgick det också av undersökningen att de användare som besvarade frågeformuläret faktiskt presterade bättre än unionsindustrin när det gäller bearbetning och återförsäljning av den undersökta produkten under undersökningsperioden och större delen av skadeundersökningsperioden, trots de konkurrensutsatta marknadsvillkoren på EU-marknaden.

(322)

Även om de samarbetsvilliga användarnas lönsamhet var mer gynnsam än unionsindustrins, var de tvungna att hantera följande faktorer:

(323)

I jämförelse är situationen för EU-producenterna ännu mer bräcklig eftersom de inte kan höja priserna utan att riskera att förlora försäljning till konkurrenter som erbjuder lägre priser, oavsett om det rör sig om EU-producenter eller import, särskilt eftersom varmvalsade platta stålprodukter är en priskänslig råvara. Användarna skulle lätt kunna byta till alternativa, mer prisvärda leveranser.

(324)

När det gäller åtgärdernas inverkan på användarna ansåg kommissionen att användarna redan kunde klara av skyddsåtgärder på 25 % när de tullfria kvoterna var uttömda utan att göra förluster tack vare sin flexibilitet, sin smalare kostnadsstruktur och sin förmåga att erbjuda produkter med högre mervärde och vinstmarginal.

(325)

På grundval av detta och med hänsyn till den relativt likartade nivån på de föreslagna tullarna och förekomsten av alternativa försörjningskällor drog kommissionen slutsatsen att verkningarna av ett eventuellt införande av tullar för användarna inte skulle vara betydande och inte uppväga de positiva verkningarna av åtgärderna för unionsindustrin. Den ovanstående analysen visar snarare att införandet av tullar skulle ha en begränsad effekt på användare av varmvalsade platta stålprodukter.

(326)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl till att det inte låg i unionens intresse att införa åtgärder beträffande import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Egypten, Japan och Vietnam i detta skede av undersökningen.

(327)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(328)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas för import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Egypten, Japan och Vietnam i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna (se skäl 288). Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(329)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(330)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och som produceras av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i [berört land]”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(331)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga om en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i [det berörda landet]”.

(332)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(333)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(334)

Såsom anges i skäl 3 beslutade kommissionen att importen av den berörda produkten skulle registreras. Registreringen infördes för att möjliggöra uttag av eventuell retroaktiv tull i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen.

(335)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i det preliminära skedet bör registreringen av import upphöra.

(336)

Inget beslut om en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder har fattats i detta skede av förfarandet.

(337)

I enlighet med grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem. Till följd av synpunkter från NSC och EZZ justerade kommissionen beräkningarna i de fall det var påkallat. Synpunkter som inkommer efter utlämnandet av uppgifter på förhand avseende metodologiska eller andra aspekter av undersökningen och som inte rör beräkningarnas riktighet, kommer att beaktas i undersökningens slutliga skede.

(338)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(339)

Undersökningsresultaten avseende införandet av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.