Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/782 av den 23 april 2025 om ändring av förordning (EG) nr 152/2009 vad gäller bestämning av karbonater i foder

”P.   BESTÄMNING AV KARBONATER

1.   Syfte och tillämpningsområde

Med denna metod kan mängden karbonater, konventionellt uttryckt som kalciumkarbonat, bestämmas i foder, med undantag för foder som innehåller järnkarbonat.

2.   Princip

Karbonaterna löses upp i saltsyra. Den koldioxid som frigörs samlas upp i ett mätglas, och dess volym jämförs med den som under samma förhållanden frigörs av en känd mängd kalciumkarbonat.

3.   Reagens

3.1	Saltsyra, densitet: 1,10 g/ml.

3.2	Ren kalciumkarbonat.

3.3	Svavelsyra, ca 0,05 mol/l, färgad med metylrött.

4.   Utrustning

Scheibler-Dietrichapparat (se figur i tillägget) eller motsvarande (kalcimeter).

5.   Förfarande

Väg upp en provmängd som beroende på dess karbonathalt ska vara

a)	0,5 g för produkter som innehåller 50–100 % karbonater, uttryckt som kalciumkarbonat,

b)	1 g för produkter som innehåller 40–50 % karbonater, uttryckt som kalciumkarbonat,

c)	2–3 g för övriga produkter.

Saltsyra (punkt 3.1 ovan) tillsätts till provet för att lösa upp eventuella karbonater. Koldioxidvolymen mäts med hjälp av en Scheibler-Dietrichapparat eller motsvarande utrustning (kalcimeter) och jämförs med den koldioxidvolym som erhålls med 0,5 g ren kalciumkarbonat (punkt 3.2 ovan).

Varje bestämning ska utföras under samma förhållanden för att undvika korrigeringar för skillnader i temperatur och tryck. Bestämningen bör helst utföras i ett temperaturkontrollerat rum.

Förfarandet för användning av Scheibler-Dietrichapparaten beskrivs i detalj i tillägget.

6.   Beräkning

Karbonathalten, uttryckt som ren kalciumkarbonat, beräknas med formeln

X =	V ×100
	V1 × 2m

där

X	=	% (w/w) karbonater, uttryckt som kalciumkarbonat, i provet
V	=	ml CO2 som frigörs från provet
V1	=	ml CO2 som frigörs från 0,5 g CaCO3
m	=	provets vikt i gram.

7.   Anmärkningar

7.1

Om Scheibler-Dietrichapparaten används och provet väger mer än 2 g ska först 15 ml destillerat vatten tillsättas i kolven (nr 4 i figuren i tillägget nedan) och blandas med provet innan testet påbörjas genom att saltsyra tillsätts (punkt 3.1 ovan). Använd samma volym destillerat vatten vid kontrolltestet.

7.2

Om den apparat som används har andra dimensioner än Scheibler-Dietrichapparaten måste man göra motsvarande ändringar av det använda provets och kontrollsubstansens mängd samt vid beräkningen. Tillägg Detaljerat förfarande för användning av Scheibler-Dietrichapparaten Placera provet i apparatens specialkolv (nr 4 i figuren), som är utrustad med ett litet rör av okrossbart material som innehåller 10 ml saltsyra (punkt 3.1 ovan), och anslut kolven till apparaten. Vrid trevägskranen (nr 5 i figuren) så att mätglaset (nr 1 i figuren) öppnas mot omgivningen. Ställ in vätskenivån på nollmarkeringen med hjälp av det flyttbara röret (nr 2 i figuren) som är fyllt med färgad svavelsyra (punkt 3.3 ovan) och anslutet till mätglaset (nr 1 i figuren). Vrid trevägskranen (nr 5 i figuren) så att mätglaset och röret (nr 1 och 3 i figuren) förbinds och kontrollera att nivån är noll. Luta specialkolven (nr 4 i figuren) så att saltsyran (punkt 3.1 ovan) sprids långsamt över provet. Jämna ut trycket genom att sänka det flyttbara röret (nr 2 i figuren). Skaka specialkolven (nr 4 i figuren) tills ingen koldioxid längre frigörs. Återställ trycket genom att justera tillbaka vätskenivån till den ursprungliga nivån i mätglaset och röret (nr 1 och 2 i figuren). Avläs efter några minuter när gasvolymen har blivit konstant. Utför ett kontrolltest under samma förhållanden med 0,5 g kalciumkarbonat (punkt 3.2 ovan). SCHEIBLER-DIETRICHAPPARAT FÖR BESTÄMNING AV CO2 (angivet i mm) ”