Rådets förordning (EU) 2020/900 av den 25 juni 2020 om ändring av förordning (EU) 2019/1838 vad gäller vissa fiskemöjligheter för 2020 i Östersjön och om ändring av förordning (EU) 2020/123 vad gäller vissa fiskemöjligheter för 2020 i unionens vatten och andra vatten

(1)

Genom rådets förordning (EU) 2019/1838 (1) fastställsfiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön för 2020. I förslaget fastställs fredningstider under lekperioden för de två torskbestånden i Östersjön, med undantag för fiskefartyg med en längd överallt på mindre än 12 meter som fiskar med vissa passiva redskap. Undantaget omfattar inte fiske med drivlinor. Användningen av drivlinor bör dock vara tillåten och bör därför omfattas av undantaget; i enlighet med de tidigare förordningarna om fiskemöjligheter. Förordning (EU) 2019/1838 bör därför ändras i enlighet med detta.

(2)

Genom rådets förordning (EU) 2020/123 (2) fastställs för 2020 fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfartyg, i vissa andra vatten.

(3)

I plenarsessionens rapport av den 16–20 mars 2020 drog vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) slutsatsen, vad gäller bifångster av vitling (Merlangius merlangus) i Keltiska havet, att struten med 100 mm diagonalmaska, utrustad med ett nätstycke med 160 mm fyrkantsmaska, är den mest selektiva av de fyra olika strutmodeller som är förtecknade i de korrigerande åtgärderna i artikel 13.1 a i förordning (EU) 2020/123 om fastställande av fiskemöjligheterna för 2020. STECF hade inga tillförlitliga skattningar av selektiviteten hos en strut med 100 mm diagonalmaska och med ett nätstycke med 160 mm fyrkantsmaska avseende torsk (Gadus morhua). Det är därför, för att säkerställa att det berörda vitlingbeståndet kan återhämta sig, lämpligt att fortsätta att tillåta användning av denna kombination av strut och nätstycke med fyrkantsmaska. För att säkerställa återhämtning för torskbeståndet i Keltiska havet bör en strut med 100 mm diagonalmaska och med ett nätstycke med 160 mm fyrkantsmaska avseende torsk även fortsättningsvis användas tillsammans med förhöjd underteln.

(4)

Fiskedödligheten (F) för torsk (Gadus morhua) i Nordsjön har ökat sedan 2016 och beräknas nu överstiga referenspunkten för fiskedödlighet (Flim), dvs. en referenspunkt som på lång sikt kommer att leda till en genomsnittlig beståndsstorlek på referenspunkten för biomassa (Blim). Fiske på nivåer över Flim kommer att leda till en minskning av beståndet till nivåer som understiger Blim. Lekbeståndets biomassa har således minskat sedan 2015 och beräknas understiga Blim. Blim är den referenspunkt som anges i de bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtandena, särskilt från Internationella havsforskningsrådet (Ices), under vilken reproduktionsförmågan kan vara nedsatt). Dessutom har rekryteringen varit dålig sedan 1998 och var ovanligt dålig 2016 och 2018.

(5)

I enlighet med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973 (3) om upprättande av den fleråriga planen för Nordsjön ska, när vetenskaplig rådgivning visar att lekbiomassan understiger Blim för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 i den förordningen, ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att se till att beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan producera maximal hållbar avkastning (MSY). I synnerhet får dessa korrigerande åtgärder inbegripa att det riktade fisket efter det berörda beståndet avbryts och att fiskemöjligheterna i lämplig utsträckning minskas för dessa bestånd eller andra bestånd inom fisken med bifångster av torsk, eller bådadera.

(6)

I avsaknad av en gemensam rekommendation från den regionala gruppen bestående av Nordsjömedlemsstaterna vad avser långsiktiga åtgärder, föreslår kommissionen att det införs ytterligare tekniska åtgärder som är funktionellt knutna till 2020 år fiskemöjligheter, i enlighet med de åtaganden som gjorts mellan Europeiska unionen och Norge, vilka är förenliga med Europeiska kommissionens och rådets gemensamma uttalande.

(7)

För att minska fångsterna av de bestånd för vilka totala tillåtna fångstmängder (TAC) för bifångster fastställs bör fiskemöjligheterna för de fisken där fisk från dessa bestånd fångas fastställas till nivåer som bidrar till att biomassan för sårbara bestånd kan återhämta sig till hållbara nivåer. Tekniska åtgärder bör också fastställas som är funktionellt knutna till fiskemöjligheterna. I sin översikt över blandfisket i Nordsjön beräknar Ices att torskfångsterna kommer att uppgå till ungefär 40 000 ton; detta om fiskemönstren inte ändras och mot bakgrund av de olagliga utkasten. För att minimera risken för att fångsterna väsentligt ska överstiga den fastställda TAC:en krävs fler åtgärder för att ytterligare begränsa fångsterna.

(8)

I enlighet med det förfarande som fastställs i avtalen eller protokollen om fiskeförbindelser med Norge (4) har unionen genomfört samråd om fiskerättigheter med Norge. Parterna har kommit överens om att rekommendera sina myndigheter att införa ytterligare korrigerande åtgärder för att komplettera den TAC som man enades om redan i december 2019, för att tillfälligt ge ytterligare skydd för både ungtorsk och lekmogen torsk under 2020. Dessa åtgärder bör omfatta fredningstider för skydd av ungfisk, områden med begränsningar och särskilda villkor för tillträde samt införande av nya redskapsbaserade åtgärder.

(9)

Den 9 mars 2020 utfärdade Ices sitt utlåtande för fångster av nordhavsräka (Pandalus borealis) i Ices-sektionerna 3a och 4a öst (Skagerrak, Kattegatt och norra Nordsjön i Norska rännan). På grundval av det utlåtandet och efter samråd med Norge, är det lämpligt att fastställa unionens kvot för nordhavsräka i Ices-sektion 3a till 3 266 ton, vilket är i överensstämmelse med MSY.

(10)

Enligt Ices utlåtande av den 14 april 2020 bör fångsterna av skarpsill (Sprattus sprattus) i unionens vatten i Ices-delområde 4 (Nordsjön) och Ices-sektion 3a (Skagerrak och Kattegatt) inte överstiga 207 807 ton för perioden 1 juli 2020–30 juni 2021. Fiskemöjligheterna för skarpsill bör därför fastställas till 169 778 ton i unionens vatten i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4, och till 38 029 ton i Ices-sektion 3a för den perioden, vilket är i överensstämmelse med MSY.

(11)

TAC:en för ansjovis (Engraulis encrasicolus) i Ices-delområdena 9 och 10 och unionens vatten i Fiskerikommittén för östra Centralatlanten (Cecaf) 34.1.1 har fastställts till noll för perioden 1 juli 2020–30 juni 2021 i avvaktan på de vetenskapliga utlåtandena för den perioden. Ices kommer att utfärda sitt utlåtande för det beståndet i slutet av juni 2020. För att säkerställa att fiskeverksamheten kan fortsätta tills TAC:en har fastställts på grundval av de senaste vetenskapliga utlåtandena, bör en preliminär TAC på 4 018 ton fastställas på grundval av fångsterna under det tredje kvartalet 2019. Denna preliminära TAC bör ändras i enlighet med Ices vetenskapliga utlåtande.

(12)

Enligt det godkända protokollet från fiskesamråden mellan Norge och Europeiska unionen avseende 2020 av den 19 december 2019 har parterna enats om att det, utöver den överenskomna kvantitet på 50 000 ton sill (Clupea harengus) som Norge får fiska ur sin kvot i unionens vatten i 4a och 4b och som unionen får fiska ur sin kvot i norska vatten söder om 62° N, kommer att beviljas en ytterligare kvantitet på högst 10 000 ton, om en sådan ökning begärs av Norge eller av unionen. Det avtalet bör genomföras i unionsrätten.

(13)

Vid sitt årliga möte 2020, som ägde rum den 14–18 februari 2020, såg Regionala fiskeriförvaltningsorganisationen för södra Stilla havet (SPRFMO) över bevarandeåtgärden för chilensk taggmakrill (Trachurus murphyi), för vilken fiskemöjligheterna ännu inte hade fastställts i förordning (EU) 2020/123. De tillämpliga åtgärderna bör genomföras i unionsrätten.

(14)

Vid sitt årliga möte den 23–27 september 2019 beslutade Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) att stänga fisket efter mindre beryx (Beryx splendens) i Nafo-delområde 6 på grund av risken för en utarmning av beståndet. Den åtgärden bör därför genomföras i unionsrätten och förteckningen över förbjudna arter bör ändras i enlighet med detta.

(15)

Rekommendation 16–05 från Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat), som minskade TAC:en för svärdfisk (Xiphias gladius) i Medelhavet för 2020, har redan genomförts i unionsrätten. I januari 2020 utfärdade dock Iccats sekretariat riktlinjer för beräkning av TAC:en för svärdfisk i Medelhavet. Därför måste unionens kvot uppdateras i enlighet med detta.

(16)

Vid sitt årliga möte 2019, som ägde rum den 17–21 juni 2019, antog Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) nya fångstbegränsningar för gulfenad tonfisk (Thunnus albacares), som inte påverkar unionens fångstbegränsningar inom ramen för IOTC. IOTC reducerade dock möjligheterna att använda anordningar som samlar fisk, stödfartyg och mätbojar. Det behöver därför göras ytterligare ändringar av förordning (EU) 2020/123 för att säkerställa att genomförandebestämmelserna korrekt återspeglar de beslut som fattats av kontraktsparterna i IOTC.

(17)

Vid det sjätte mötet för parterna till fiskeavtalet för södra Indiska oceanen (Siofa) i juli 2019 beslutades det om begränsningar av fiskeansträngningen och åtgärder inom bottenfiske inom avtalsområdet. Dessa åtgärder genomfördes i unionsrätten genom förordning (EU) 2020/123. Det bör dock göras ytterligare ändringar för att säkerställa att genomförandebestämmelserna korrekt återspeglar de beslut som fattats av Siofa när det gäller begränsningar för bottenfisket.

(18)

Kommissionen beviljar fiskelicenser för fartyg som för venezuelansk flagg för fiske efter snapperfiskar i europeiska vatten utanför Franska Guyanas kust. Enligt förordning (EU) 2020/123 får 45 licenser beviljas. För att dessa tillstånd ska utfärdas måste det bevisas att ett giltigt avtal har ingåtts mellan fartygsägaren och ett förädlingsföretag i departementet Franska Guyana. Under tillståndsprocessen mellan två år bör fiskeinsatserna tillåtas att fortsätta på vissa villkor.

(19)

Fartyg som fiskar efter tobisar med användning av vissa redskap i Ices-delsektionerna 2a, 3a och 4 bör omfattas av förbudsperioder från och med den 1 augusti 2020 till och med den 31 december 2020 och från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 mars 2021.

(20)

Förordning (EU) 2020/123 bör därför ändras i enlighet med detta.

(21)

De fångstbegränsningar som fastställs i förordningarna (EU) 2019/1838 och (EU) 2020/123 tillämpas från och med den 1 januari 2020. De bestämmelser om fångstbegränsningar som införs genom den här förordningen bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Med avseende på förändringar i TAC-nivåerna, det ytterligare undantaget för Östersjön och det fortsatta tillståndet för användning av ett redskap i Keltiska sjön bör bestämmelserna tillämpas från och med den 1 januari 2020. Eftersom fiskemöjligheterna i fråga ännu inte har uttömts eller har utökats och mer tillåtande regler införs genom den här förordningen, påverkas inte principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar av den retroaktiva tillämpningen av den här förordningen.

(22)

Samråd har genomförts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 130.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (5).

1.

I artikel 3 ska följande led läggas till:

2.

Följande artikel ska införas:

3.

I artikel 13.1 a ska fjärde strecksatsen ersättas med följande:

4.

Artikel 14 ska ersättas med följande:

(*1)  Redskapskoder: OTB, OTT, OT, TBN, TBS, TB, TX, PTB, SDN, SSC, SX, LL, LLS.” "

5.

Artikel 16.1 ska följande led införas:

6.

Artikel 27 ska ersättas med följande:

7.

Artikel 46 ska ersättas med följande:

8.

Artikel 51 ska ersättas med följande:

9.

Bilagorna IA, ID, IH och V ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.