Rådets förordning (EU) 2022/109 av den 27 januari 2022 om fastställande för 2022 av fiskemöjligheterna avseende vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten

(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) krävs det att bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, i förekommande fall inbegripet rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och andra rådgivande organ, samt råd från rådgivande nämnder.

(2)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, inbegripet villkor som är funktionellt knutna till dessa, i förekommande fall. Enligt artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2.2 i den förordningen. Dessutom måste de totala tillåtna fångstmängderna (TAC:er) för bestånd som omfattas av särskilda fleråriga planer fastställas i enlighet med de mål och åtgärder som anges i dessa planer. Enligt artikel 16.1 i den förordningen ska fiskemöjligheterna tilldelas medlemsstaterna på ett sätt som tillförsäkrar relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena.

(3)

TAC:erna bör därför, i enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013, fastställas på grundval av tillgänglig vetenskaplig rådgivning, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika näringsgrenarna inom fisket säkerställs en rättvis inbördes behandling, och mot bakgrund av de synpunkter som framförts under samråden med berörda parter, i synnerhet vid mötena i de rådgivande nämnderna.

(4)

I enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 omfattas alla bestånd för vilka det finns fångstbegränsningar av landningsskyldigheten sedan den 1 januari 2019, även om vissa undantag är tillämpliga. I artikel 16.2 i den förordningen fastställs att när landningsskyldigheten för ett fiskbestånd införs ska fiskemöjligheterna återspegla fångster i stället för landningar. På grundval av gemensamma rekommendationer från medlemsstaterna och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, har kommissionen antagit ett antal delegerade förordningar som fastställer närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i form av särskilda utkastplaner.

(5)

Fiskemöjligheterna för bestånd som omfattas av landningsskyldigheten bör fastställas med hänsyn till det faktum att utkast i princip inte längre är tillåtet. De bör därför baseras på Internationella havsforskningsrådets (Ices) rekommenderade kvantitet för totala fångster (i stället för den rekommenderade kvantiteten för önskade fångster). De kvantiteter som, genom undantag från landningsskyldigheten, även fortsättningsvis får kastas överbord bör dras av från den rekommenderade kvantiteten för totala fångster.

(6)

För vissa bestånd har Ices rekommenderat nollfångster. Om TAC:erna för dessa bestånd fastställs till den rekommenderade nivån skulle dock skyldigheten att landa alla fångster, inklusive bifångster av dessa bestånd inom blandfisken, leda till fenomenet med begränsande arter (choke species). För att uppnå rätt balans mellan ett fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av att ett fiske inte kan fortsätta, och behovet att uppnå god biologisk status för dessa bestånd, med beaktande av svårigheten att fiska på samtliga bestånd i ett blandfiske på nivåer som ger maximal hållbar avkastning (MSY), bör det fastställas särskilda TAC:er för bifångster av dessa bestånd. Dessa TAC:er bör fastställas till nivåer som säkerställer att dödligheten för dessa bestånd minskar och som ger incitament att förbättra selektiviteten och undvika bifångster av de bestånden. För att minska fångsterna av de bestånd för vilka TAC:er för bifångster fastställts bör fiskemöjligheterna för de fisken där fisk från dessa bestånd fångas fastställas till nivåer som bidrar till att biomassan för sårbara bestånd kan återhämta sig till hållbara nivåer. För att förhindra olagliga utkast bör det fastställas tekniska åtgärder och kontrollåtgärder som är knutna till fiskemöjligheterna.

(7)

För att i möjligaste mån säkerställa utnyttjandet av fiskemöjligheter vid blandfiske i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 är det lämpligt att inrätta en pool för utbyte av kvoter för de medlemsstater som inte har någon kvot för att täcka sina oundvikliga bifångster.

(8)

Enligt den fleråriga plan för västliga vatten som upprättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/472 (2) ska målet för fiskeridödligheten för de bestånd som anges i artikel 1.1 i den förordningen bibehållas inom de intervall för fiskeridödlighetsvärden som leder till MSY (nedan kallat FMSY-intervall) och som definieras i artikel 2.2 i den förordningen, i enlighet med artikel 4 i samma förordning. Den totala fiskeridödligheten för havsabborre (Dicentrarchus labrax) i Ices-sektionerna 8a och 8b bör därför fastställas i enlighet med Ices rådgivning om MSY och med FMSY-punktvärdet, med beaktande av kommersiella fångster och fångster från fritidsfiske, inklusive utkast. FMSY-punktvärdet är det fiskeridödlighetsvärde som ger MSY på lång sikt. De berörda medlemsstaterna (Frankrike och Spanien) bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den fiskeridödlighet som orsakas av deras flottor och fritidsfiskare inte överskrider FMSY-punktvärdet, i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) 2019/472.

(9)

Åtgärderna för fritidsfiske efter havsabborre bör upprätthållas mot bakgrund av den betydande inverkan som fritidsfisket har på de berörda bestånden. Fångstbegränsningarna bör upprätthållas i överensstämmelse med den vetenskapliga rådgivningen. Fasta nätredskap bör inte tillåtas eftersom de inte är tillräckligt selektiva och fler exemplar sannolikt kommer att fångas än vad som är tillåtet inom de fastställda gränserna. Med beaktande av de miljömässiga, sociala och ekonomiska förhållandena, och särskilt hur beroende yrkesfiskare i kustsamhällen är av bestånden i fråga, åstadkommer åtgärderna för havsabborre en lämplig balans mellan yrkesfiskarnas och fritidsfiskarnas intressen. Åtgärderna gör det särskilt möjligt för fritidsfiskare att fiska genom att hänsyn tas till deras inverkan på bestånden.

(10)

Den 4 november 2021 utfärdade Ices vetenskaplig rådgivning för ål (Anguilla anguilla) i hela dess naturliga utbredningsområde. Ices rekommenderade att det, när försiktighetsansatsen tillämpas, bör vara nollfångster i samtliga habitat under 2022. Detta gäller både fångster från fritidsfiske och kommersiella fångster och omfattar fångster av glasål för utsättning och vattenbruk. I enlighet med denna rådgivning anses det lämpligt att bibehålla den sammanhängande fredningstiden på tre månader för allt fiske efter ål medan kommissionen genomför ett samråd med berörda parter om ål under 2022. Förbudet bör gälla all fiskeverksamhet enligt definitionen i artikel 4.1.28 i förordning (EU) nr 1380/2013. Medlemsstaterna bör fastställa den sammanhängande fredningstiden på tre månader, som bör infalla inom perioderna med den största vandringen av ål, och rapportera den tillsammans med stödjande information till kommissionen senast den 1 juni 2022.

(11)

Ices utfärdade inte sin vetenskapliga rådgivning för ansjovis (Engraulis encrasicolus) i Ices-delområde 8 (Biscayabukten) för 2022 förrän den 17 december 2021. Eftersom det behövs en TAC för fiskesäsongens början den 1 januari 2022, bör en preliminär TAC fastställas. Denna TAC bör fastställas till 24 000 ton och omfatta perioden 1 januari 2022–30 juni 2022. En sådan nivå skulle ungefär motsvara fångsterna av detta bestånd under perioden 1 januari 2021–30 juni 2021.

(12)

I Ices-sektionerna 8c, 8d, 8e och delområdena 9 och 10 samt i unionens vatten i Cecaf 34.1.1 förvaltas tre olika arter av tunga inom en enda TAC. Eftersom fiskemöjligheterna för ett av dessa bestånd, närmare bestämt för tunga (Solea solea) i Ices-sektionerna 8c och 9a, bör fastställas i linje med artikel 4 i förordning (EU) 2019/472, bör en separat fångstbegränsning fastställas för denna art, i linje med rådgivningen om MSY.

(13)

I den vetenskapliga rådgivningen för Elasmobranchii (hajar och rockor) rekommenderas nollfångster mot bakgrund av den dåliga bevarandestatusen för dessa bestånd. Dessutom innebär den höga överlevnadsgraden att utkast inte anses öka fiskeridödligheten och skulle gynna bevarandet av bestånden. Fisket efter dessa arter bör därför förbjudas. Enligt artikel 15.4 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten inte arter som det är förbjudet att fiska.

(14)

Den fleråriga planen för Nordsjön upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973 (3) och trädde i kraft 2018. Den fleråriga planen för västliga vatten upprättades genom förordning (EU) 2019/472 och trädde i kraft 2019. Fiskemöjligheterna avseende de bestånd som anges i artikel 1.1 i de förordningarna bör fastställas i enlighet med målen (FMSY-intervall) och skyddsåtgärderna i de förordningarna. FMSY-intervallen anges i Ices relevanta rådgivning. Om ingen adekvat vetenskaplig information finns tillgänglig bör fiskemöjligheterna för bifångstbestånd fastställas i enlighet med försiktighetsansatsen, såsom anges i förordningarna (EU) 2018/973 och (EU) 2019/472.

(15)

När vetenskaplig rådgivning indikerar att lekbiomassan för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 i förordning (EU) 2018/973 (understiger gränsreferenspunkten för biomassa (Blim) ska, i enlighet med artikel 7 i den förordningen, ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan ge MSY. Dessa korrigerande åtgärder kan framför allt inbegripa ett tillfälligt stopp för det riktade fisket på det berörda beståndet och en lämplig minskning av fiskemöjligheterna avseende dessa bestånd eller andra bestånd inom fiskena.

(16)

TAC:erna för blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) i östra Atlanten och i Medelhavet bör fastställas i enlighet med reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1627 (4).

(17)

När det gäller bestånd för vilka det saknas tillräckliga eller tillförlitliga data som kan ligga till grund för storleksuppskattningar, bör förvaltningsåtgärder och TAC-nivåer fastställas i enlighet med den försiktighetsansats i fiskeriförvaltningen som definieras i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013, med beaktande av beståndsspecifika faktorer, framför allt tillgänglig information om trender för bestånden och överväganden med hänsyn till blandfisken.

(18)

Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 (5) infördes ytterligare villkor för förvaltning av TAC:er med fördelning mellan åren, däribland bestämmelser om flexibilitet för försiktighets-TAC:er och analytiska TAC:er (artiklarna 3 och 4). Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, när det fastställer TAC:erna, bestämma för vilka bestånd artikel 3 eller 4 i den förordningen inte ska gälla, särskilt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. Under 2014 infördes i enlighet med artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 en ytterligare mekanism för flexibilitet mellan åren för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt nyttjande av marina biologiska resurser, uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken och beståndens biologiska tillstånd bör artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 tillämpas på analytiska TAC:er endast i de fall då den flexibilitet mellan åren som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte utnyttjas.

(19)

När en TAC tilldelas endast en medlemsstat, bör den medlemsstaten i enlighet med artikel 2.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bemyndigas att fastställa TAC:en. Det bör säkerställas att medlemsstaten vid fastställandet av TAC-nivån handlar helt i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitikens principer och regler.

(20)

Det är nödvändigt att fastställa taken för fiskeansträngningen för 2022 i enlighet med artiklarna 5, 6, 7 och 9 i, och bilaga I till, förordning (EU) 2016/1627.

(21)

För att garantera ett fullt utnyttjande av fiskemöjligheterna är det lämpligt att tillåta flexibilitet mellan vissa TAC-områden där samma biologiska bestånd berörs.

(22)

För vissa arter, t.ex. vissa hajarter, kan även en begränsad fiskeverksamhet innebära en allvarlig risk för bevarandet. För sådana arter bör fiskemöjligheterna därför begränsas helt genom ett allmänt förbud mot fiske efter arterna.

(23)

Vid den tolfte partskonferensen för konventionen om skydd av flyttande vilda djur (Manila den 23–28 oktober 2017), lades ett antal arter till i förteckningarna över skyddade arter i tilläggen I och II till den konventionen. Det är därför lämpligt att vidta åtgärder för skydd av dessa arter med avseende på unionsfiskefartyg som fiskar i alla vatten och andra fiskefartyg som fiskar i unionens vatten.

(24)

Utnyttjandet av fiskemöjligheter för unionsfiskefartyg som fastställs i den här förordningen omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (6), särskilt artiklarna 33 och 34 i den förordningen, vad gäller registrering av fångster och fiskeansträngning och meddelande av uppgifter om uttömning av fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att specificera de koder som medlemsstaterna ska använda då de översänder uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.

(25)

Unionens TAC för liten hälleflundra (Reinhardtius hippoglossoides) i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2 påverkar inte unionens ståndpunkt om unionens lämpliga andel inom det fisket.

(26)

Vid sitt årsmöte 2021 antog Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) en bevarandeåtgärd för de två kungsfiskbestånden (Sebastes marinus och Sebastes mentella) i Irmingerhavet och i angränsande vatten, genom vilken riktat fiske på dessa bestånd förbjuds. I det område där kungsfisk aggregeras införde NEAFC dessutom ett fiskeförbud för att minimera bifångsterna. Dessa åtgärder, som grundar sig på Ices rådgivning om nollfångster, bör genomföras i unionsrätten. NEAFC kunde inte anta någon rekommendation om kungsfisk i Ices-delområdena 1 och 2. För det beståndet bör den relevanta TAC:en fastställas i enlighet med den ståndpunkt som unionen uttryckt i NEAFC.

(27)

För liten hälleflundra i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2 bör, med beaktande av Ices vetenskapliga rådgivning för 2022, en TAC på 1 766 ton fastställas.

(28)

Vid sitt årsmöte 2021 beslutade Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) att behålla de nuvarande TAC:erna för 2022 för blåfenad tonfisk, svärdfisk (Xiphias gladius), blå marlin (Makaira nigricans), vit marlin (Tetrapturus albidus), gulfenad tonfisk (Thunnus albacares) samt blåhaj (Prionace glauca). Iccat fastställde också en TAC för storögd tonfisk (Thunnus obesus) på 62 000 ton för 2022. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(29)

För att minska fiskeridödligheten för ungfisk av storögd och gulfenad tonfisk fastställde Iccat också en övre gräns på 300 anordningar som samlar fisk per fartyg under 2022 och en fredningstid för användningen av anordningar som samlar fisk. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(30)

Iccat antog också en 15-årig återuppbyggnadsplan för långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) i Medelhavet för 2022–2036. För 2022 fastställde Iccat TAC:en för långfenad tonfisk i Medelhavet till 2 500 ton. Iccat antog dessutom en TAC för långfenad tonfisk i Nordatlanten på 37 801 ton för perioden 2022–2023, på grundval av fångstbestämmelser, i syfte att anta ett långsiktigt förvaltningsförfarande för detta bestånd. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(31)

Vid sitt årsmöte 2021 antog Iccat också en återhämtningsplan för mako (Isurus oxyrinchus) i Nordatlanten som fångas i samband med annat Iccat-fiske för att få stopp på överfisket och gradvis uppnå biomassanivåer som är tillräckliga för att stödja MSY senast 2070. Återhämtningsplanen innehåller ett tvåårigt förbud mot behållande ombord från och med 2022. Den totala fiskeridödligheten fastställdes till högst 250 ton till dess att ny vetenskaplig rådgivning tillhandahålls. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(32)

Enligt flera Iccat-rekommendationer får unionen på begäran överföra en fastställd procentandel av sin outnyttjade kvot av fiskemöjligheterna från 2020 till 2022. I avvaktan på att dessa Iccat-rekommendationer genomförs i unionsrätten bör enskilda medlemsstaters kvoter för vissa bestånd fastställas på grundval av en total unionskvot för 2022 såsom den fastställts av Iccat före eventuella överföringar av outnyttjade kvoter eller avdrag för överfiskade kvantiteter som gjorts av Iccat. De justeringar av enskilda medlemsstaters kvoter för 2022 som återspeglar eventuella överföringar och avdrag bör genomföras i ett senare skede på grundval av unionsregler om överföring och avdrag, såsom förordning (EG) nr 847/96, artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller artikel 105 i förordning (EG) nr 1224/2009.

(33)

Vissa medlemsstater överfiskade långfenad tonfisk under 2019, vilket ledde till överfiske av den totala unionskvoten och tillämpning av ett avdrag från Iccats sida, trots att andra medlemsstater inte uttömde sina individuella kvoter under samma år. För att avhjälpa denna särskilda situation bör rådets förordning (EU) 2021/92 (7) ändras genom att kvoter för långfenad tonfisk fastställs för enskilda medlemsstater i enlighet med principen om relativ stabilitet och på grundval av den totala unionskvot som fastställts av Iccat för 2021 före eventuella justeringar på grund av medlemsstaternas överfiske eller underfiske. Justeringar av kvoter bör sedan tillämpas på grundval av unionsregler om överföring och avdrag, såsom förordning (EG) nr 847/96, artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller artikel 105 i förordning (EG) nr 1224/2009, för att säkerställa att den totala unionskvoten för långfenad tonfisk tar hänsyn till de justeringar som gjorts av Iccat.

(34)

Vid sitt årsmöte 2021 antog Kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR) fångstbegränsningar för målarter och bifångstarter för perioden 1 december 2021–30 november 2022. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(35)

Vid sitt årsmöte 2021 reviderade Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) de bevarande- och förvaltningsåtgärder som tidigare antagits. Dessa åtgärder bör redan vara genomförda i unionsrätten. De reviderade fångstbegränsningarna för gulfenad tonfisk bekräftades inte av IOTC:s sekretariat förrän efter utgången av den officiella perioden för invändningar den 17 december 2021. De bekräftade reviderade fångstbegränsningarna för gulfenad tonfisk bör genomföras i unionsrätten vid ett senare tillfälle.

(36)

Regionala fiskeriförvaltningsorganisationen för södra Stilla havet (SPRFMO) kommer att hålla sitt årsmöte den 24–28 januari 2022. De nuvarande åtgärderna i SPRFMO:s konventionsområde som är funktionellt knutna till TAC:erna bör därför provisoriskt behållas till dess att årsmötet har hållits och TAC:erna för 2022 har fastställts.

(37)

Vid sitt årsmöte 2021 antog Interamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC) nya bevarande- och förvaltningsåtgärder för tropiska tonfiskar för perioden 2022–2024, vilka omfattade en översyn av antalet aktiva anordningar som samlar fisk. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(38)

Vid sitt årsmöte 2021 fastställde kommissionen för bevarande av sydlig tonfisk (CCSBT) den årliga TAC:en för sydlig tonfisk (Thunnus maccoyii) för en treårsperiod (2021–2023), till samma nivå som för föregående treårsperiod. Den åtgärden bör genomföras i unionsrätten.

(39)

Vid sitt årsmöte 2021 beslutade Fiskeorganisationen för Sydostatlanten (Seafo) att behålla de flesta av de nuvarande TAC:erna för de huvudsakliga arter som omfattas av dess behörighet fram till sitt årsmöte 2023. TAC:erna för tandnoting (Dissostichus eleginoides) och djuphavsrödkrabbor (Chaceon spp.) minskades något i enlighet med den vetenskapliga rådgivningen. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(40)

Vid sitt årsmöte 2021 beslutade Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) att upprätthålla de nuvarande åtgärder som är tillämpliga i WCPFC:s konventionsområde. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(41)

Vid sitt 43:e årsmöte som ägde rum under 2021 antog Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) ett antal fiskemöjligheter för 2022 för vissa bestånd i delområdena 1–4 i Nafos konventionsområde. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(42)

Vid det åttonde mötet för fiskeavtalet för södra Indiska oceanen (Siofa), som ägde rum under 2021, beslutades det att de TAC:er som antogs 2020 för de bestånd som omfattas av avtalet skulle bibehållas. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(43)

Vad gäller fiskemöjligheterna för snökrabba (Chionoecetes spp.) i området runt Svalbard beviljas genom fördraget av den 9 februari 1920 angående Spetsbergen (Svalbard) (nedan kallat 1920 års Parisfördrag) lika och icke-diskriminerande tillträde till resurserna för alla parter i det fördraget, inklusive när det gäller fiske. Unionens syn på detta tillträde när det gäller fiske efter snökrabba på kontinentalsockeln runt Svalbard anges i flera verbalnoter till Norge, av vilka de senaste är daterade den 26 februari 2021 och den 28 juni 2021. För att säkerställa att snökrabba runt Svalbard utnyttjas på ett sätt som är förenligt med sådana icke-diskriminerande regler för förvaltning som kan fastställas av Norge, som har överhöghet och jurisdiktion i området i enlighet med de relevanta bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention och 1920 års Parisfördrag, är det lämpligt att fastställa hur många fartyg som har tillstånd att bedriva sådant fiske. Fördelningen av dessa fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna gäller endast 2022. Man bör ha i åtanke att huvudansvaret i unionen för att säkerställa efterlevnad av tillämplig rätt ligger hos flaggmedlemsstaterna.

(44)

Eftersom diskussionerna med Norge om lika och icke-diskriminerande tillträde till vattnen runt Svalbard för unionsflottor som fiskar efter torsk (Gadus morhua) i det området pågår och bör avslutas i början av 2022 är det lämpligt att unionen fastställer en preliminär unionskvot för första kvartalet 2022. Nivån på den preliminära kvoten bör fastställas till 4 500 ton med beaktande av att fisket är säsongsbundet. Kvoterna bör tilldelas medlemsstaterna i enlighet med rådets beslut 87/277/EEG (8) med nödvändiga anpassningar på grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen och på grund av förhållandet mellan nivån på den preliminära unionskvoten och nivån på unionens andel av beståndet.

(45)

I enlighet med unionens förklaring till Bolivarianska republiken Venezuela om beviljande av fiskemöjligheter i EU:s vatten för fiskefartyg som för Bolivarianska republiken Venezuelas flagg i den exklusiva ekonomiska zonen utanför Franska Guyanas kust (9), är det nödvändigt att fastställa Venezuelas fiskemöjligheter för snapperfiskar i unionens vatten.

(46)

Mot bakgrund av att vissa bestämmelser bör tillämpas löpande och för att undvika rättsosäkerhet under perioden mellan utgången av 2022 och den dag då förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för 2023 träder i kraft, bör bestämmelserna om förbud och fredningstider i den här förordningen fortsätta att vara tillämpliga i början av 2023, till dess att förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för 2023 träder i kraft.

(47)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att bemyndiga enskilda medlemsstater att förvalta tilldelningen av fiskeansträngning i enlighet med ett system med kilowattdagar, för att tilldela ytterligare dagar till sjöss för definitivt upphörande med fiskeverksamhet och för förbättrad vetenskaplig observatörstäckning samt för att fastställa kalkylarksformat för insamling och överföring av uppgifter om överföring av dagar till sjöss mellan fiskefartyg som för en medlemsstats flagg. Kommissionen bör utöva dessa befogenheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (10).

(48)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och säkerställa utkomstmöjligheterna för unionens yrkesfiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2022, med undantag för bestämmelserna om begränsningar av fiskeansträngningen, vilka bör tillämpas från och med den 1 februari 2022, och vissa bestämmelser gällande särskilda regioner, för vilka ett specifikt tillämpningsdatum bör gälla. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

(49)

Vissa internationella åtgärder som skapar eller begränsar fiskemöjligheter för unionen antogs av de berörda regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i slutet av 2021 och blev tillämpliga innan denna förordning trädde i kraft. De bestämmelser varigenom sådana åtgärder genomförs i unionsrätten bör därför tillämpas med retroaktiv verkan Eftersom fiskeåret i CCAMLR:s konventionsområde löper från och med den 1 december till och med den 30 november och vissa fiskemöjligheter eller fiskeförbud i CCAMLR:s konventionsområde fastställs för en period som inleds den 1 december 2021, bör de relevanta bestämmelserna i denna förordning tillämpas från och med den dagen. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principen om berättigade förväntningar, eftersom CCAMLR:s medlemmar inte får bedriva fiske i CCAMLR:s konventionsområde utan tillstånd. I enlighet med Iccat-reglerna bör medlemsstaterna dessutom se till att deras fartyg inte använder anordningar som samlar fisk under 15 dagar före fredningstidens början, dvs. från och med den 17 december 2021.

(50)

I enlighet med förfarandet enligt partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönlands regering och Danmarks regering, å andra sidan, och dess genomförandeprotokoll (11) har gemensamma kommittén fastställt nivån för de fiskemöjligheter som är tillgängliga för unionen i grönländska vatten under 2022. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(51)

Under 2021 höll unionen, Förenade kungariket och Norge trepartssamråd om sex gemensamma bestånd som samförvaltas i Nordsjöområdet, i syfte att komma överens om förvaltningen av dessa bestånd, inbegripet fiskemöjligheterna för nästa år. Dessa samråd genomfördes mellan den 28 oktober och den 10 december 2021 på grundval av unionens ståndpunkt som rådet enats om. Resultatet av samråden dokumenterades i ett godkänt protokoll som undertecknades av chefen för EU:s, Förenade kungarikets och Norges delegationer den 10 december 2021. Det föreslås därför att de relevanta fiskemöjligheterna fastställs till den nivå som överenskommits med Förenade kungariket och Norge, tillsammans med övriga bestämmelser i det godkända protokollet.

(52)

Under 2021 höll unionen bilaterala samråd med Norge om två gemensamma bestånd som samförvaltas i Skagerrakområdet, i syfte att komma överens om förvaltningen av dessa bestånd, inbegripet fiskemöjligheterna för nästa år, och utbytet av fiskemöjligheter. Dessa samråd genomfördes mellan den 8 november och den 10 december 2021 på grundval av unionens ståndpunkt som rådet enats om. Resultatet av samråden dokumenterades i tre godkända protokoll som undertecknades av chefen för EU:s och Norges delegationer den 10 december 2021. Det föreslås därför att de relevanta fiskemöjligheter fastställs som genomför det godkända protokollet med Norge, tillsammans med övriga bestämmelser i det godkända protokollet.

(53)

Fiskemöjligheterna för torsk i Nordsjön bör fastställas för att säkerställa lika villkor för unionens aktörer och sörja för återhämtning av det beståndet. De funktionellt knutna åtgärder som överenskommits med Förenade kungariket och Norge bör bibehållas för att möjliggöra återhämtning och långsiktig hållbar förvaltning av beståndet.

(54)

Ices noterade 2019 att fångsterna av sill/strömming (Clupea harengus) i Ices-sektion 3a bör vara så nära noll som möjligt med tanke på att en fångst av det vårlekande beståndet av sill/strömming i västra Östersjön (WBSS, Western Baltic Spring Spawners) skulle vara oundviklig utan ytterligare områdes- eller tidsbegränsningar för fisket efter sill/strömming. Färska uppgifter från Ices visar att WBSS-sill/strömming i allt högre grad blandas med Nordsjösill i Skagerrak och Nordsjön, där merparten av fångsterna av WBSS-sill/strömming nu förekommer i Skagerrak och i mindre utsträckning i östra Nordsjön.

(55)

I det godkända protokollet från de bilaterala samråden mellan unionen och Norge för Skagerrak åtar sig unionen att begränsa sina faktiska fångster i Skagerrak till 969 ton, medan Norge gick med på att överföra minst 95 % av sin kvot till Nordsjön för att skydda WBSS-sill/strömming. Det föreslås därför att de totala fångsterna för flottorna C (HER/03A.) och D (HER/03A-BC) begränsas för de berörda medlemsstaterna genom att en fotnot om särskilda villkor läggs till i TAC-tabellerna för dessa kvoter, samtidigt som kvoterna bibehålls i tabellerna för att återspegla den relativa stabiliteten och för att reglera den därmed förbundna flexibiliteten mellan områden. När det gäller Norge skulle de maximala faktiska fångster som skulle kunna äga rum i unionens vatten i Ices-sektion 3a motsvara 167 ton (5 % av landets kvot).

(56)

Enligt punkt 13.11 i det godkända protokollet från de bilaterala samråden mellan unionen och Norge för Skagerrak bör Norge och unionen kunna fiska upp till 100 % av sin kvot av sill/strömming i Skagerrak i Nordsjön för att skydda WBSS-sill/strömming. I avvaktan på att de bilaterala samråden med Förenade kungariket för 2022 avslutas kunde det den 20 december inte bekräftas att flexibiliteten mellan områden i Förenade kungarikets vatten för 2022 för HER/03A kommer att bibehållas. Det är därför nödvändigt att uttryckligen ange att flexibiliteten mellan områden i Förenade kungarikets vatten inte kommer att vara tillämplig i de relevanta fotnoterna för C-flottorna förrän unionen och Förenade kungariket har enats om en sådan flexibilitet i de bilaterala samråden mellan dessa båda parter.

(57)

I punkt 13.12 i det godkända protokollet från de bilaterala samråden mellan unionen och Norge för Skagerrak tillkännagav unionen sin avsikt att utnyttja viss flexibilitet i Nordsjöområdena 4a och 4b motsvarande unionens andel på 5,7 % av A-flottans nivå, eller 21 038 ton.

(58)

Unionen har hållit bilaterala samråd med Färöarna om kvotutbyten och ömsesidig tillgång för 2022. Dessa samråd ledde inte till att avtal ingicks 2021.

(59)

Enligt artikel 498.2 i handels- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (12) (nedan kallat handels- och samarbetsavtalet), ska unionen och Förenade kungariket årligen samråda för att senast den 10 december varje år komma överens om TAC:erna för det efterföljande året för de bestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet. Om överenskommelse om sådana TAC:er inte har nåtts senast den 20 december ska parterna enligt artikel 499.2 i handels- och samarbetsavtalet fastställa provisoriska TAC:er.

(60)

De bilaterala samråden med Förenade kungariket avslutades den 21 december. Detta var för sent för att resultaten skulle kunna inkluderas i denna förordning, med beaktande av att den bör vara tillämplig från och med den 1 januari 2022. Rådet bör därför, med fullt iakttagande av Förenta nationernas havsrättskonvention och kuststaternas rättigheter och skyldigheter samt deras suveränitet och jurisdiktion, fastställa provisoriska TAC:er som ska fiskas i unionens vatten och internationella vatten liksom i vatten till vilka unionens fiskefartyg beviljas tillträde av tredjeländer. Resultaten av samråden enligt artikel 498 i handels- och samarbetsavtalet, såsom de framgår av den skriftliga handling som undertecknades den 21 december 2021, bör återspeglas i en ändring av denna förordning, som bör antas så snart som möjligt.

(61)

De provisoriska TAC:erna bör syfta till att säkerställa rättssäkerhet för unionens aktörer och säkerställa att fiskeverksamhet fortsätter på ett hållbart sätt fram till dess att en sådan ändring antas.

(62)

Detta tillvägagångssätt grundar sig på artikel 499.2 i handels- och samarbetsavtalet, där det föreskrivs att om ett bestånd som förtecknas i bilaga 35 till det avtalet eller i tabellerna A och B i bilaga 36 till det avtalet står utan en överenskommen TAC, ska varje part fastställa en provisorisk TAC motsvarande den nivå som rekommenderats av Ices, med tillämpning från och med den 1 januari. Enligt artikel 499.3, 499.4 och 499.5 i handels- och samarbetsavtalet, och genom undantag från punkt 2 i den artikeln, ska TAC:erna för särskilda bestånd fastställas i enlighet med de riktlinjer som skulle ha antagits av den specialiserade kommittén för fiske senast den 1 juli 2021.

(63)

Som en allmän riktlinje bör därför de provisoriska fiskemöjligheterna för unionen baseras på Ices rådgivning för 2022. De bör motsvara unionens andel enligt handels- och samarbetsavtalet.

(64)

Utan att det påverkar, och med beaktande av avsaknaden av, riktlinjerna för särskilda bestånd bör TAC:erna för dessa bestånd vara förenliga med artikel 499 i handels- och samarbetsavtalet.

(65)

De provisoriska TAC:erna bör också överensstämma med unionens tillämpliga rättsliga ram, särskilt artiklarna 4, 5.3 och 8 i förordning (EU) 2019/472 och artiklarna 4, 5.3 och 7 i förordning (EU) 2018/973.

(66)

Det finns vissa bestånd för vilka Ices har utfärdat vetenskaplig rådgivning som innebär att inga fångster får tas. Om de provisoriska TAC:erna för dessa bestånd fastställdes till den nivå som anges i den vetenskapliga rådgivningen skulle skyldigheten att landa alla fångster, inklusive bifångster ur dessa bestånd, inom blandfisken leda till fenomenet med begränsande arter (choke species). För att uppnå rätt balans mellan ett fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna, och behovet att uppnå god biologisk status för dessa bestånd, med beaktande av svårigheten att fiska samtliga bestånd i ett blandfiske på nivåer som säkerställer MSY samtidigt för alla arter, bör provisoriska TAC:er fastställas för bifångster av dessa bestånd. Nivån för dessa TAC:er bör vara sådan att fiskeridödligheten för dessa bestånd minskas och att den ger incitament till att förbättra selektiviteten och fångstundvikande med avseende på dessa bestånd. För att minska fångsterna av de bestånd för vilka provisoriska TAC:er för bifångster fastställts bör fiskemöjligheterna för de fisken där fisk från dessa bestånd fångas fastställas till nivåer som bidrar till att biomassan för sårbara bestånd kan återhämta sig till hållbara nivåer.

(67)

Som en allmän riktlinje bör de provisoriska TAC:erna fastställas på grundval av en förlängning av de TAC:er som rådet antog för 2021, med tillämpning av en kvot på 25 % i förhållande till TAC-nivåerna för 2021, för att täcka det första kvartalet 2022. Den riktlinjen påverkar inte de slutgiltiga TAC:erna.

(68)

De bestånd för vilka en högre procentsats än 25 % bör tillämpas bör fastställas på grundval av en analys av medlemsstaternas kvotutnyttjande under det första kvartalet de senaste fyra åren (2018–2021). De provisoriska TAC:erna har bedömts i enlighet med den vetenskapliga rådgivningen och med beaktande av unionens andelar enligt handels- och samarbetsavtalet och överskrider inte de slutgiltiga TAC:er som överenskommits med Förenade kungariket. Dessa ökade provisoriska TAC:er bör vara förenliga med Ices rådgivning, unionens tillämpliga rättsliga ram samt handels- och samarbetsavtalet. De kommer att göra det möjligt för unionsfiskefartyg att utnyttja de fiskemöjligheter som de har rätt till och som de annars skulle gå miste om, eftersom fisket efter de berörda bestånden är säsongsbundet.

(69)

Denna nivå anses i princip vara tillräcklig för unionsfiskefartyg åtminstone till och med den 31 mars 2022.

(70)

Unionen har samrått med Förenade kungariket om metoden för att fastställa provisoriska TAC:er.

(71)

Havsabborre i norra Europa är ett bestånd som delas med Förenade kungariket, varför provisoriska åtgärder bör fastställas för detta bestånd för första kvartalet 2022, i väntan på att resultatet av samråden med Förenade kungariket genomförs.

(72)

För att ta hänsyn till tillämpningen av landningsskyldigheten samt göra kvoter tillgängliga för vissa bifångster för medlemsstater utan kvot, bör en kvotutbytesmekanism fastställas för ett antal bestånd.

(73)

Fredningstiderna för fiske efter tobisfisk (Ammodytes spp.) med vissa släpredskap i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4 bör fortsätta för att möjliggöra skydd av lekområden och begränsning av fångster av ungfisk.