Rådets förordning (EU) 2024/223 av den 22 december 2023 om ändring av rådets förordning (EU) 2022/2577 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi

(1)

Genom rådets förordning (EU) 2022/2577 (1) införs brådskande och riktade åtgärder för att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor. Utbyggnaden av förnybar energi kan i hög grad bidra till att mildra effekterna av energikrisen genom stärkt försörjningstrygghet i unionen, minskad volatilitet på marknaden och sänkta energipriser. Eftersom långdragna och komplexa tillståndsförfaranden utgjorde ett stort hinder för snabba och omfattande investeringar i förnybar energi och tillhörande infrastruktur, syftade förordning (EU) 2022/2577 till att införa ytterligare brådskande och riktade åtgärder för att omedelbart påskynda några av de tillståndsförfaranden som var tillämpliga på specifik teknik för förnybar energi och specifika typer av projekt som har den största potentialen att främja en snabb utbyggnad för att mildra effekterna av energikrisen. Förordning (EU) 2022/2577 kommer att vara tillämplig till och med den 30 juni 2024.

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 (2), som ändrar Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (3), trädde i kraft den 20 november 2023 och införde ändringar av den rättsliga ramen för förnybar energi fram till 2030 och därefter, inbegripet bestämmelser för att rationalisera tillståndsförfarandena för projekt för förnybar energi. Vissa av de åtgärder som infördes genom förordning (EU) 2022/2577 inkluderades också i direktiv (EU) 2018/2001 genom direktiv (EU) 2023/2413. Direktiv (EU) 2023/2413 återspeglade dock inte vissa av de mer exceptionella åtgärderna i förordning (EU) 2022/2577, vilket begränsar dessa åtgärders exceptionella och tillfälliga karaktär. I stället infördes genom det direktivet ett stabilt och långsiktigt permanent system för att påskynda tillståndsförfaranden, med särskilda steg och förfaranden som kräver en längre genomförandetid. Medlemsstaterna är skyldiga att införliva direktiv (EU) 2023/2413 i sin nationella rätt senast den 21 maj 2025, med undantag för vissa av de bestämmelser som gäller tillståndsförfaranden, som har ett tidigare införlivandedatum, nämligen den 1 juli 2024, vilket är omedelbart efter sista giltighetsdagen för förordning (EU) 2022/2577. Efter införlivandet av direktiv (EU) 2023/2413 kommer projekt för förnybar energi att gynnas av de bestämmelser som genom det direktivet införs för att effektivisera tillståndsförfarandena.

(3)

Enligt förordning (EU) 2022/2577 skulle kommissionen senast den 31 december 2023 göra en översyn av den förordningen mot bakgrund av utvecklingen av försörjningstryggheten och energipriserna samt behovet av att ytterligare påskynda utbyggnaden av förnybar energi, och presenterat en rapport om de viktigaste resultaten av översynen för rådet. Kommissionen har, på grundval av denna översyn, föreslagit att giltigheten av ett fåtal av bestämmelser i den förordningen ska förlängas.

(4)

I sin rapport av den 28 november 2023 om översyn av rådets förordning (EU) 2022/2577 av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, konstaterade kommissionen att villkoren för en förlängning av giltigheten av förordning (EU) 2022/2577 var uppfyllda och föreslog att man skulle förlänga de utvalda åtgärder som har störst potential att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, som skiljer sig från åtgärderna i direktiv (EU) 2018/2001, och som verkar leda till att tillståndsförfarandet för förnybar energi och relaterade projekt för nätinfrastruktur påskyndas avsevärt eller som har betydande potential att göra detta. Hänsyn togs till det faktum att direktiv (EU) 2023/2413 inför vissa bestämmelser för att rationalisera tillståndsförfarandena för projekt för förnybar energi i direktiv (EU) 2018/2001, inbegripet regler om samma eller liknande ämnen som de som omfattas av förordning (EU) 2022/2577. Det faktum att de tillståndsregler som införs genom direktiv (EU) 2023/2413, utom de som rör accelerationsområden för förnybar energiproduktion i enlighet med artiklarna 15c och 16a i det direktivet, behöver införlivas senast den 1 juli 2024, omedelbart efter sista giltighetsdagen för förordning (EU) 2022/2577 togs också hänsyn till.

(5)

Sedan förordning (EU) 2022/2577 trädde i kraft har beredskapsnivån på elmarknaden och unionens försörjningstrygghet förbättrats. Betydande risker kvarstår dock när det gäller att trygga unionens energiförsörjning. Den globala situationen på gasmarknaden är fortfarande mycket ansträngd. Gaspriserna är fortfarande betydligt högre än före krisen, vilket oundvikligen påverkar unionsmedborgarnas köpkraft och konkurrenskraften för företagen i unionen. Läget förvärras av en stor volatilitet på marknaden som bland annat beror på geopolitiska omständighjeter. Perioder med betydande prisvolatilitet under sommaren och hösten 2023 när priserna inom några veckor steg med mer än 50 % till följd av strejken i de australiska flytande naturgas (LNG)-anläggningarna, krisen i Mellanöstern eller Balticconnector-avbrottet, visar att marknaderna fortfarande är omtåliga och sårbara även för relativt små störningar som rör efterfrågan och utbud. Under sådana förhållanden kan rädslan för resursknapphet till följd av till och med en isolerad händelse utlösa negativa systemreaktioner i hela unionenmed allvarliga återverkningar på energipriserna. På grund av den betydande minskningen av importen av gas via ryska rörledningar under det senaste året har gasförsörjningen till unionen dessutom minskat avsevärt jämfört med förhållandena före krisen. Med den nuvarande nivån på importen av rysk rörledningsgas förväntas unionen motta cirka 20 miljarder kubikmeter rysk gas under 2023, vilket är ungefär 110 miljarder kubikmeter mindre än 2021. Därmed kvarstår en allvarlig risk för att gasbrist ska uppstå i unionen.

(6)

De globala gasmarknaderna är fortsatt mycket ansträngda och förväntas förbli ansträngda under en viss tid. Som Internationella energiorganet (IEA) har konstaterat i sin rapport Medium-Term Gas Report 2023 ökade den globala LNG-försörjningen endast måttligt under 2022 (med 4 %) och 2023 (med 3 %). I sin World Energy Outlook 2023 förväntar sig IEA att marknadsbalansen kommer att förbli osäker inom den närmaste framtiden trots det faktum att ny LNG-kapacitet kommer att finnas tillgänglig från och med 2025

(7)

Sådana allvarliga problem förvärras av ett antal ytterligare risker, bland annat en återhämtning i den asiatiska efterfrågan på LNG som skulle kunna leda till minskad tillgång på gas på den globala gasmarknaden, en kall vinter som skulle kunna leda till en ökning av efterfrågan på gas med upp till 30 miljarder kubikmeter, extrema väderhändelser som som skulle kunna påverka vattenkraftslagringen och kärnkraftsproduktionen på grund av låga vattennivåer, vilket skulle kunna leda till en efterföljande ökning av efterfrågan av gaseldad kraftproduktion, ytterligare störningar av kritisk infrastruktur, såsom sabotaget mot Nord Stream-rörledningarna i september 2022 eller störningen av Balticconnector-rörledningen i oktober 2023 och en försämring av den geopolitiska miljön, särskilt i länder och regioner som är relevanta för unionens energitrygghet, till exempel Ukraina, Azerbajdzjan och Mellanöstern.

(8)

Med tanke på den nuvarande strama balansen mellan tillgång och efterfrågan skulle även ett mindre avbrott i energiförsörjningen kunna få omfattande konsekvenser för gas- och elpriserna och skulle kunna orsaka allvarlig och varaktig skada för den europeiska ekonomin, och därigenom påverka dess konkurrenskraft, och även orsaka bestående skada för unionens medborgare. Den nuvarande situationen utsätter därför hela unionen för risker för energibrist och höga energipriser.

(9)

En påskyndad utbyggnad av förnybar energi spelade en viktig roll i unionens strategi för att hantera energikrisen och har varit avgörande för att öka försörjningstryggheten och skydda konsumenterna mot prisvolatilitet genom att minska unionens totala efterfrågan på gas. I sin rapport Renewable Energy Market Update of Juni 2023 med titeln How much money are European consumers saving thanks to renewables, uppskattade IEA att de genomsnittliga grossistpriserna på el skulle ha varit 8 % högre på alla europeiska marknader 2022 utan den ytterligare förnybara kapacitet som införts. År 2022 ersatte ökad elproduktion från förnybara energikällor cirka 107 TWh fossilbaserad elproduktion motsvarande cirka 10 miljarder kubikmeter gas, vilket ledde till beräknade besparingar på över 10 miljarder EUR.

(10)

Även om förordning (EU) 2022/2577 har varit i kraft under en begränsad period visar kommissionens rapport att den har bidragit positivt till att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor i unionen, särskilt genom att rationalisera de förfaranden som är tillämpliga på särskilda tillståndsförfaranden och genom att öka den politiska medvetenheten om vikten av att påskynda tillståndsgivningen för förnybar energi. De flesta effekterna av den förordningen kommer att synas under de kommande månaderna, men de första tillgängliga uppgifterna om produktion, utbyggnad och tillståndsförfarandet på området förnybar energi och relaterade infrastrukturprojekt för perioden efter ikraftträdande av förordning (EU) 2022/2577 tyder på påskyndande, åtminstone i vissa medlemsstater. Enligt Eurostat var produktionen av förnybar energi i unionen rekordhög under första halvåret 2023, vilket innebar att ytterligare gasvolymer kunde ersättas. Kommissionens rapport belyser också en positiv utveckling när det gäller ökningen av utbyggnaden av förnybar energi under månaderna efter ikraftträdandet av förordning (EU) 2022/2577. Enligt de ursprungliga uppgifterna från industrin har unionen, under tre fjärdedelar av 2023, installerat mer solcellskapacitet än under 2022 i sin helhet. Vindkraftskapaciteten ökade också avsevärt i flera medlemsstater. Tillgängliga uppgifter som sammanställts i kommissionens rapport visar också att flera medlemsstater har upplevt tvåsiffriga ökningar av antalet tillstånd som utfärdas för projekt för förnybar energi sedan förordning (EU) 2022/2577 trädde i kraft. I åtminstone en medlemsstat gynnas dessutom projekt för utbyggnad av nät – som är viktiga för att öka användningen av förnybar energi och som totalt omfattar över 2 000 km – av ett påskyndat tillståndförfarande.

(11)

Med hänsyn till att riskerna när det gäller energiförsörjning och energipriser kvarstår, krävs det en snabbare utbyggnad av projekt för förnybar energi under en viss tidsperiod efter slutet av juni 2024, för att fasa ut den återstående gasimporten från Ryssland. Det råder inget tvivel om att en högre andel energi från förnybara energikällor skulle stärka unionens resiliens ytterligare. Till detta kommer att ju snabbare utbyggnaden av förnybara energikällor sker, desto större blir den positiva inverkan på unionens resiliens, energitrygghet, energipriser och oberoende av ryska fossila bränslen.

(12)

På grund av den akuta och fortfarande instabila energisituation som unionen står inför är det nödvändigt att förlänga tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EU) 2022/2577, nämligen de bestämemlser som har visat den största potentialen för ett omedelbart påskyndande av förnybara energikällor och som skiljer sig från de åtgärder som ingår i direktiv (EU) 2018/2001, så att det därigenom säkerställs att förlängningen av tillämpningen av förordning (EU) 2022/2577 inte överlappar det direktivet. Dessa åtgärder omfattar dessutom lämpliga skyddsåtgärder för att säkerställa miljöskydd i form av särskilda villkor för deras tillämpning. Åtgärderna i direktiv (EU) 2018/2001 ska tillämpas parallellt med denna förordning och komplettera det med ytterligare nödåtgärder under en begränsad tidsperiod. Utan förlängningen av tillämpningen av förordning (EU) 2022/2577 finns det en risk föra att skapa en inbomsning i takten i tillståndsgivningen och utbyggnaden av förnybar energi och tillhörande infrastruktur, särskilt i medlemsstater som i stor utsträckning har använt sig av den förordningen. Enligt Tyskland skulle exempelvis installationen av omkring 41 GW vindkraft på land kunna försenas och ta ungefär två år längre eller i vissa fall avbrytas helt utan en förlängning av tillämpningen av förordning (EU) 2022/2577, särskilt vad gäller påskyndandet av tillståndsförfarandet för projekt för förnybar energi och för tillhörande nätinfrastruktur som krävs för att integrera förnybar energi i elsystemet. Likaså skulle tillståndsförfarandet för ett antal planerade stora projekt för överföringsnät med en total längd på tusentals kilometer kunna ta uppskattningsvis ett till tre år längre tid att slutföra.

(13)

En av de tillfälliga åtgärder som infördes genom förordning (EU) 2022/2577, och som har visat sig ha positiva effekter och en betydande potential för påskyndande i framtiden, är införandet i artikel 3.1 av en motbevisbar presumtion för att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet, i den mening som avses i specifika undantagsbestämmelser i relevant unionsmiljölagstiftning, utom när det finns tydliga belägg för att sådana projekt i fråga har betydande negativa miljökonsekvenser som inte kan avhjälpas eller kompenseras. I direktiv (EU) 2018/2001, genom artikel 16f däri, fastställs en motbevisbar presumtion för att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse och tjänar folkhälsan och säkerheten, med nästan samma lydelse jämförd med ordalydelsen av artikel 3.1 i förordning (EU) 2022/2577. Det är därför inte nödvändigt att förlänga tillämpningen av artikel 3.1 i förordning (EU) 2022/2577, eftersom en sådan motbevisbar presumtion kommer att gälla enligt artikel 16f i direktiv (EU) 2018/2001.

(14)

I artikel 3.2 i förordning (EU) 2022/2577 finns det krav på att projekt som anses vara av övervägande allmänintresse ska prioriteras när det krävs avvägning mellan rättsliga intressen i de enskilda fallen och när dessa projekt inför ytterligare krav vad gäller ersättning för artskydd. En analog bestämmelse finns inte i direktiv (EU) 2018/2001. Den första meningen i artikel 3.2 i förordning (EU) 2022/2577 har potential att, i den akuta och fortfarande instabila energisituation på energimarknaden som unionen står inför, ytterligare påskynda projekt för förnybar energi, eftersom det där ställs krav på att medlemsstaterna främjar dessa projekt för förnybar energi genom att prioritera dem vid avvägning mellan olika motstående intressen som sträcker sig utöver miljöfrågor inom ramen för medlemsstaternas planerings- och tillståndsförfaranden. Kommissionens rapport har visat på värdet av första meningen i artikel 3.2 i förordning (EU) 2022/2577, som erkänner att den relativa betydelsen av utbyggnaden av förnybar energi i den rådande svåra energisituationen sträcker sig utöver de specifika målen för de undantag som föreskrivs i de direktiv som avses i artikel 3.1 i förordning (EU) 2022/2577. Med tanke på den särskilt allvarliga energiförsörjningssituation som unionen för närvarande står inför är det lämpligt att förlänga tillämpningen av artikel 3.2 i förordning (EU) 2022/2577 för att på lämpligt sätt erkänna den avgörande roll som anläggningar för förnybar energi spelar för att bekämpa klimatförändringar och föroreningar, sänka energipriserna, minska unionens beroende av fossila bränslen och säkerställa unionens försörjningstrygghet när tillståndsmyndigheter eller nationella domstolar gör avvägningar mellan rättsliga intressen. Samtidigt är det också lämpligt att bevara miljöskyddsåtgärder så att lämpliga åtgärder för bevarande av arter, som stöds av tillräckliga ekonomiska resurser, antas för projekt som anses vara av övervägande allmänintresse.

(15)

Såsom framgår av kommissionens rapport är tillämpningen av ett annat villkor, enligt vilket specifika undantag som föreskrivs i unionens miljölagstiftning, nämligen kravet på avsaknad av alternativa lösningar, förbunden med utmaningar. Sådana utmaningar begränsar den praktiska nyttan av den motbevisbara presumtionen för att projekt för förnybar energi, deras anslutning till nätet, själva det tillhörande nätet och lagringstillgångar är av övervägande allmänintresse, eftersom det är ett stort hinder att behöva bevisa att ett projekt inte skulle kunna genomföras någon annanstans, om hela landets territorium måste beaktas, och ännu mer om annan teknik för förnybar energi måste beaktas. För att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, anslutningen till nätet, och uppbyggnad av den nätinfrastruktur som behövs för att integrera förnybar energi i elsystemet, ett nyckelmål erkänt i kommissionens meddelande från den 28 november 2023 med titeln Grids, the missing link - An EU Action Plan for Grids, är det därför lämpligt att, för tillämpningen av denna förordning, specificera hur villkoren för tillämpning av specifika undantag föreskrivna i unionens miljölagstiftning kan uppnås, vad gäller tillämpningsområdet för de relevanta alternativa villkor som ska övervägas. Särskilt vid tillämpningen av unionens relevanta miljölagstiftning, vid de bedömningar från fall till fall som krävs för att fastställa om det finns tillfredsställande alternativa lösningar till det specifika projektet för förnybar energi eller projektet för nätinfrastruktur som krävs för att integrera förnybar energi i elsystemet, är det nödvändigt att specificera att omfattningen av bedömningen av alternativa lösningar kan täcka lösningar som säkerställer att samma mål som gäller för projektet i fråga uppnås inom samma eller liknande tidsram och utan att detta leder till betydligt högre kostnader. När medlemsstaterna jämför tidsramen och kostnaden för tillfredsställande alternativa lösningar bör de ta hänsyn till behovet av att bygga ut förnybar energi och nätinfrastruktur som krävs för att integrera förnybar energi i elsystemet på ett påskyndat och kostnadseffektivt sätt i enlighet med de prioriterade mål som anges i deras integrerade nationella energi- och klimatplaner, och uppdateringar därav, som lämnats in enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (4), och den förväntade tidsplanen för att uppnå dessa prioriteringar. En sådan tillfällig specificering är motiverad med tanke på den nuvarande situationen på energimarknaderna för att underlätta införandet av anläggningar för förnybar energi och tillhörande nätinfrastruktur, och därigenom erkänna deras roll när det gäller att bekämpa klimatförändringar och föroreningar, sänka energipriserna, minska unionens beroende av fossila bränslen och säkerställa unionens försörjningstrygghet.

(16)

När medlemsstaterna tillämpar det relevanta undantag som föreskrivs i rådets direktiv 92/43/EEG (5) står de inför ytterligare utmaningar när det gäller kravet att anta kompensationsåtgärder för anläggningen eller installationen för produktion av energi från förnybara energikällor, eller den tillhörande nätinfrastruktur som krävs för att integrera förnybar energi i elsystemet. Sådana ytterligare utmaningar kan orsaka betydande förseningar. För att påskynda sådana projekt och samtidigt upprätthålla en hög miljöskyddsnivå är det därför lämpligt att vid tillämpningen av denna förordning specificera att kompensationsåtgärderna, på strikta villkor, får genomföras parallellt med genomförandet av projektet. Följande villkor, nämligen att de ekologiska processer som är nödvändiga för att upprätthålla områdets struktur och funktioner inte påverkas oåterkalleligt innan kompensationsåtgärderna har införts och att Natura 2000-nätverkets övergripande sammanhållning inte äventyras, säkerställer att områdets miljöintegritet bevaras och att en hög skyddsnivå för Natura 2000-områdena säkerställs. En sådan tillfällig specificering är motiverad med tanke på den nuvarande situationen på energimarknaderna för att underlätta införandet av anläggningar eller installationer för produktion av energi från förnybara energikällor och tillhörande nätinfrastruktur.

(17)

En annan bestämmelse som kan påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor betydligt finns i artikel 5.1 i förordning (EU) 2022/2577. Den artikeln föreskriver en maximal tidsfrist på sex månader för uppgradering av befintliga anläggningar för förnybar energi. Uppgraderingar av befintliga anläggningar för förnybar energi har betydande potential för snabbt ökad produktion av förnybar energi, vilket gör det möjligt att minska gasanvändningen. Det möjliggör fortsatt användning anläggningar med betydande potential att producera förnybar energi, vilket minskar behovet av att utse nya platser för projekt för förnybar energi. Uppgradering av vindkraftverk med effektivare turbiner gör det vanligtvis möjligt att bibehålla eller öka den befintliga kapaciteten, men med färre, större och effektivare turbiner. Vid uppgradering kan man också dra fördel av redan befintliga nätanslutningar, en sannolik högre grad av acceptans från allmänheten och kännedom om de miljömässiga verkningarna.

(18)

I sin översyn enligt förordning (EU) 2022/2577 konstaterade kommissionen att det finns utrymme för att ytterligare rationalisera tillståndsförfarandet för uppgradering av projekt för förnybar energi, särskilt i de medlemsstater som har större uppgraderingspotential. Genom direktiv (EU) 2023/2413 införs flera bestämmelser i detta avseende i direktiv (EU) 2018/2001, bland annat maximala tidsfrister för tillståndsgivning. Genom artikel 16b i direktiv (EU) 2018/2001 införs en tidsfrist på högst ett år för uppgradering av förnybara energiprojekt utanför accelerationsområden för förnybar energiproduktion, medan artikel 16a i det direktivet anger en tidsfrist på sex månader för förnybara energiprojekt inom accelerationsområdena för förnybar energi. Gemomförandefristen för utseende av accelerationsområden för förnybar energi är 27 månader från och med ikraftträdande av direktiv (EU) 2018/2001 (vilket innebär att dessa accelerationsområdena för förnybar energi behöver utses senast den 20 februari 2026), och även om dessa accelerationsområdena för förnybar energi kan utses tidigare, bör tillämpningen av artikel 5.1 i förordning (EU) 2022/2577 förlängas. En sådan förlängning bör omfatta en riktad ändring av tillämpningsområdet för artikel 5.1 i förordning (EU) 2022/2577, så att det begränsas till de områden som identifierats i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577. En förlängning av tillämpningen av artikel 5.1 i den förordningen, tillsammans med tillämpningen av dess artikel 6, skulle säkerställa att en ambitiös tidsfrist för tillståndsgivning omedelbart börjar gälla för uppgradering av förnybara energiprojekt i de särskilda områden som medlemsstaterna frivilligt identifierat enligt förordning (EU) 2022/2577, medan de maximala tidsfristerna för uppgradering av förnybara energiprojekt i direktiv (EU) 2018/2001 skulle gälla för resten av territoriet. Detta är dessutom förenligt med den differentiering som infördes genom direktiv (EU) 2023/2413 mellan accelerationsområden för förnybar energi och områden som inte har en sådan status.

(19)

Enligt artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577 kan medlemsstaterna på vissa villkor, för att säkerställa miljöskydd, införa undantag från vissa skyldigheter att göra miljöbedömningar som fastställs i unionens miljölagstiftning för projekt för förnybar energi och för energilagringsprojekt och elnätsprojekt som är nödvändiga för att integrera förnybar energi i elsystemet. Tillämpningen av artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577 är frivillig för medlemsstaterna. Den artikeln ger dem ett effektivt verktyg för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi och relaterade infrastrukturprojekt genom att säkerställa en omsorgsfull avvägning mellan behovet av att bygga ut förnybar energi i mycket snabbare takt och behovet av att säkerställa skydd av miljömässigt känsliga områden. Som förklaras i kommissionens rapport har artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577 lett till påtagliga positiva resultat, både när det gäller antalet framgångsrika projekt för förnybar energi och elnät som håller på att byggas ut, och när det gäller accelerationspotentialen och ett snabbare tillståndsförfarande i de medlemsstater som har använt sig av den. Enligt slutsatserna i kommissionens rapport, som bygger på uppskattningar som lämnats av medlemsstaterna och berörda parter, skulle påskyndandet kunna variera från flera månader och ända upp till tre år för havsbaserade projekt.

(20)

På grundval av de uppgifter som sammanställts i kommissionens rapport förefaller det nödvändigt att förlänga tillämpningen av artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577 med tanke på den särskilt spända försörjningssituationen på energimarknaderna för att säkerställa ett omedelbart och starkt påskyndande av projekt för förnybar energi. Den artikeln kan och bör under en begränsad tidsperiod samexistera med bestämmelserna i direktiv (EU) 2018/2001 om utseende av accelerationsområden för förnybar energi och områden för nät- och lagringsinfrastruktur som krävs för att integrera förnybar energi i elsystemet och hindrar inte på något sätt att sådana områden utses.

(21)

Enligt direktiv (EU) 2018/2001 är medlemsstaterna skyldiga att utse accelerationsområden för förnybar energi för en eller flera tekniker för förnybar energi inom en tidsfrist på 27 månader från ikraftträdandet av direktiv (EU) 2023/2413. Även om medlemsstaterna inte skulle kunna utse accelerationsområden för förnybar energi sedan direktiv (EU) 2023/2413 trädde i kraft, utan att invänta tidsfristen för införlivande, kräver detta utseende tid, sannolikt längre än vad som behövs för att utse de särskilda områden för förnybar energi och elnät som avses i artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577. Denna artikel föreskriver nämligen inte något krav på att, i förhand som ett led i planen för att utse accelerationsområden för dessa områden för förnybar energiproduktion,fastställa lämpliga regler om effektiva begränsningsåtgärder som ska vidtas i samband med installation av anläggningar för förnybar energi och samlokaliserad energilagring i dessa områden; den inför inte heller några särskilda förfaranden som ska följas i områdena i fråga. För att ytterligare underlätta genomförandet av projekt för förnybar energi under en begränsad period bör tillämpningen av artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577 därför förlängas, så att det blir möjligt för medlemsstaterna att utse särskilda områden på ett rationellt sätt, utan att det påverkar möjligheten att parallellt utse accelerationsområden för förnybar energiproduktion i enlighet med direktiv (EU) 2018/2001 för att säkerställa att sådana områden inrättas inom den tidsfrist som föreskrivs i direktivet.

(22)

Direktiv (EU) 2018/2001 innehåller en bestämmelse som ger medlemsstaterna möjlighet att på vissa villkor utse områden för den nät- och lagringsinfrastruktur som behövs för att integrera förnybar energi i elsystemet. Med tanke på den frivilliga karaktären av artikel 6 i förordning (EU) 2022/2577 och artikel 15e i direktiv (EU) 2018/2001 finns det ingen risk för motstridighet mellan bestämmelser, eftersom medlemsstaterna kan besluta vilken bestämmelse som ska gälla eller till och med tillämpa båda så länge den berörda förordningen är tillämplig, för att identifiera olika nätområden parallellt, i enlighet med de olika villkor som fastställs i respektive rättsakt.

(23)

Bestämmelserna i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (Unece) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), särskilt medlemsstaterna skyldigheter i fråga om allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning, fortsätter att gälla.

(24)

Principen om energisolidaritet är en allmän princip i unionsrätten och gäller för alla medlemsstater. Vid genomförandet av principen om energisolidaritet möjliggör de föreslagna åtgärderna gränsöverskridande fördelning av resultatet från det snabbare genomförandet av projekt för förnybar energi. Åtgärderna gäller anläggningar för förnybar energi i alla medlemsstater och fångar in ett brett spektrum av projekt. Med tanke på hur integrerade unionens energimarknader är, bör varje ökning av användningen av förnybar energi i en medlemsstat även vara till nytta även för andra medlemsstater i fråga om försörjningstrygghet och lägre priser. Detta bör bidra till att förnybar el strömmar över gränserna till de platser där den behövs mest och säkerställa att förnybar el som producerats billigt exporteras till medlemsstater där elproduktionen är dyrare. Dessutom kommer den nyinstallerade kapaciteten för förnybar energi i medlemsstaterna att resultera i en minskad total efterfrågan på gas i hela unionen.

(25)

Enligt artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får rådet, utan att det påverkar övriga förfaranden som föreskrivs i fördragen, på förslag av kommissionen och i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. Mot bakgrund av sådana överväganden utgör den akuta och fortfarande instabila energisituationen och det brådskande behovet av att omedelbart påskynda genomförandet av förnybara energikällor som ett instrument för att minska de risker för unionens energiförsörjningstrygghet och den volatilitet i energipriserna som fortfarande råder en sådan situation som beskrivs i artikel 122.1 i EUF-fördraget. Dessutom är det nödvändigt att ta hänsyn till att Europaparlamentets mandat snart löper ut, att det tar tid att anta lagstiftning enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet samt att medlemsstaternas och investerarnas behöver förutsägbarhet och rättssäkerhet när det gäller den rättsliga ramen. En förlängning av tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EU) 2022/2577 med ett år och införandet av en ny bestämmelse är en nödvändighet för att hantera den rådande situationen, och det är därför motiverat att använda artikel 122.1 i EUF-fördraget som rättslig grund för den här förordningen.

(26)

Behovet av handling är brådskande eftersom förordning (EU) 2022/2577 upphör att gälla den 30 juni 2024 och investerare och myndigheter så snart som möjligt måste få klarhet i vilken rättslig ram som ska tillämpas därefter för att kunna säkra sina investeringsbeslut och planera sina projekt i enlighet med detta. Det är därför lämpligt att anta en rättsakt om förläning av tillämpningen av den förordningen antas några månader före tillämpningsperiodens utgång. På grund av införandet av en ny bestämmelse bör denna förordning dessutom av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(27)

Tillämpningen av de relevanta bestämmelserna bör förlängas tillfälligt och dessa bestämmelser bör, tillsammans med den nya bestämmelse som tillfogas, förbli i kraft till och med den 30 juni 2025.

(28)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29)

Direktiv (EU) 2022/2577 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Denna förordning är tillämplig på alla tillståndsförfaranden som har ett startdatum som infaller inom dess tillämpningsperiod och påverkar inte tillämpningen av nationella bestämmelser som fastställer kortare tidsfrister än de som anges i artikel 5.1.”

2.

Artikel 3.2 ska ersättas med följande:

3.

Följande artikel ska införas:

4.

I artikel 5 ska punkt 1 ersättas med följande:

5.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

6.

I artikel 10 ska följande punkt läggas till:

”Artikel 1, artikel 2.1, artikel 3.2, artikel 3a, artikel 5.1, artikel 6 och artikel 8 ska dock tillämpas till och med den 30 juni 2025.”