Rådets förordning (EU) 2025/1106 av den 27 maj 2025 om inrättande av instrumentet säkerhetsaktion för Europa (Safe) genom förstärkning av den europeiska försvarsindustrin (Text av betydelse för EES)

(1)

Rysslands anfallskrig mot Ukraina och dess återverkningar på den europeiska och den globala säkerheten utgör en existentiell utmaning för Europeiska unionen.

(2)

För att hantera denna utmaning betonade Europeiska rådet i sina slutsatser av den 6 mars 2025, med hänvisning till Versaillesförklaringen av den 11 mars 2022 och den strategiska kompass för säkerhet och försvar som godkändes den 21 mars 2022, att Europa måste öka sin suveränitet, ta större ansvar för sitt eget försvar och bli bättre rustat att agera och hantera omedelbara och framtida utmaningar och hot på egen hand. Vid det Europeiska rådet åtog sig alla medlemsstater att i enlighet med detta förstärka sin samlade försvarsberedskap, minska strategiska beroenden, åtgärda brister i kritiska förmågor och stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen (European defence technological and industrial base, EDTIB) i hela unionen så att unionen bättre kan leverera utrustning i de mängder och i den snabbare takt som behövs.

(3)

Den 18 maj 2022 lade kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik fram ett gemensamt meddelande om analysen av investeringsgapet på försvarsområdet och vidare åtgärder, där det betonades att det finns brister på försvarsområdet inom unionen i fråga om finansiering, industri och förmåga.

(4)

Den 20 juli 2023 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2023/1525 (1), som stöder ammunitionstillverkning, i syfte att skyndsamt stödja en ökning av den europeiska försvarsindustrins tillverkningskapacitet, säkra leveranskedjor, underlätta effektiva upphandlingsförfaranden, åtgärda brister i tillverkningskapaciteten och främja investeringar.

(5)

Den 18 oktober 2023 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2023/2418 (2), som inrättar ett instrument för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling (Edirpa), i syfte att öka samarbetet mellan medlemsstaterna inom försvarsupphandling för att avhjälpa de mest akuta och kritiska bristerna i medlemsstaternas lager, särskilt de som uppstått till följd av åtgärderna som svar på Rysslands anfallskrig mot Ukraina, på ett samarbetsinriktat sätt.

(6)

I sina slutsatser av den 14 och 15 december 2023 betonade Europeiska rådet, med beaktande av det arbete som utförts för att genomföra Versaillesförklaringen och den strategiska kompassen för säkerhet och försvar, att mer måste göras för att uppnå unionens mål att stärka försvarsberedskapen. I syfte att uppnå en sådan beredskap och försvara unionen ansågs en stark försvarsindustri vara en förutsättning, vilket kräver att den europeiska försvarsindustrin blir mer motståndskraftig, innovativ och konkurrenskraftig.

(7)

Den 5 mars 2024 antog kommissionen ett förslag till en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för europeisk försvarsindustri och en ram med åtgärder för snabb tillgång till och leverans av försvarsprodukter (Edip) i syfte att bygga vidare på erfarenheterna inom ramen för förordningarna (EU) 2023/2418 och (EU) 2023/1525 och förlänga logiken bakom dessa i ett mer långsiktigt och strukturerat perspektiv.

(8)

Sedan början av 2025 har dock säkerhetsläget för unionen kraftigt försämrats, vilket är kopplat inte bara till Rysslands ihållande hot och intensifierade övergång till en krigsekonomi samt krigets utveckling i Ukraina, utan även till osäkerhet till följd av att det har uppstått en geopolitisk situation som gör att unionen avsevärt måste öka sina insatser för att säkerställa sitt försvar på ett självständigt sätt. Denna senaste tidens försämring har ökat hotet mot unionen och kräver att medlemsstaterna, som en brådskande åtgärd, avsätter massiva offentliga utgifter för uppskalning av EDTIB. Till följd av detta finns ett växande behov av att i en anda av solidaritet påskynda tillhandahållandet av unionsstöd till de medlemsstater som sannolikt kommer att ställas inför allvarliga svårigheter med anledning av de massiva offentliga investeringar som behövs och som kan påverka deras ekonomiska situation. Med tanke på hoten mot unionens land-, luft- och havsgränser, och följaktligen behovet av massiva offentliga investeringar, är sådan solidaritet särskilt viktig för de medlemsstater som är mest utsatta för militära hot. I detta avseende är hoten från Ryssland och Belarus särskilt akuta och relevanta. Med anledning av den tid som krävs för att utveckla produkter och säkerställa en ökning av den motsvarande industriella produktionskapaciteten i unionen är det avgörande att unionen så snart som möjligt börjar stödja dessa medlemsstater så att de kan lägga order mycket snabbt, så att förutsägbarheten för den försvarsindustriella sektorn ökar och dess investeringar på mycket kort sikt stimuleras, i syfte att stärka produktionskapaciteten.

(9)

Omfattningen av och den hastighet med vilken medlemsstaterna måste öka sina investeringar i försvarsindustriell tillverkningskapacitet kommer sannolikt att få stora konsekvenser för medlemsstaternas offentliga finanser vid en tidpunkt då flera medlemsstater fortfarande har en ansträngd budget.

(10)

Denna exceptionella situation, som inte har orsakats av medlemsstaterna och som ligger utanför deras kontroll, motiverar att unionen vidtar brådskande åtgärder för att inrätta ett tillfälligt instrument som syftar till att ge ekonomiskt stöd i form av instrumentet säkerhetsaktion för Europa (Safe-instrumentet) för de medlemsstater som vill investera i försvarsindustriell produktion.

(11)

Safe-instrumentet bör möjliggöra brådskande och stora offentliga investeringar i den europeiska försvarsindustrin i syfte att snabbt öka dess produktionskapacitet, att på ett bättre sätt ge snabb tillgång till försvarsprodukter och att påskynda dess anpassning till strukturella förändringar. Eftersom denna förordning utgör en exceptionell och tillfällig åtgärd för att hantera en akut och existentiell utmaning bör det ekonomiska stödet enligt denna förordning endast göras tillgängligt i syfte att hantera de negativa ekonomiska konsekvenserna av den försämrade säkerhetssituationen och medlemsstaternas omedelbara upphandlingsbehov genom att bidra till en ökning av EDTIB:s försvarsindustriella beredskap. Safe-instrumentet bör ingå i en övergripande insats på unionsnivå och nationell nivå för att avsätta mer resurser till försvarsindustriella investeringar i syfte att avhjälpa den krissituation som har uppstått till följd av de nuvarande säkerhetshoten. Ytterligare åtgärder bör eftersträvas parallellt på unionsnivå och nationell nivå för att stödja denna insats, inbegripet att aktivera den befintliga flexibiliteten inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

(12)

Det ekonomiska stödet inom ramen för Safe-instrumentet bör genomföras av medlemsstaterna på ett sätt som är förenligt med de prioriteringar i fråga om försvarsförmåga som medlemsstaterna gemensamt har enats om inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), medlemsstaternas samarbete inom ramen för det permanenta strukturerade samarbete som inrättats genom rådets beslut (Gusp) 2017/2315 (3), Europeiska försvarsbyråns (EDA) initiativ och projekt samt unionens civila och militära stöd till Ukraina. När medlemsstaterna genomför denna förordning bör de vederbörligen beakta de relevanta aktiviteter som utförs av Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), särskilt Natos förmågemål, och av andra partner där dessa aktiviteter tjänar unionens säkerhets- och försvarsintressen.

(13)

Medlemsstaterna bör kunna använda det ekonomiska stödet inom ramen för Safe-instrumentet i synergi med andra befintliga och framtida unionsprogram, särskilt för att medfinansiera specifika åtgärder. Parallellt med detta kan unionsprogram som stöder samarbete inom området för upphandling på försvarsområdet, eller som mer allmänt syftar till att stödja EDTIB:s konkurrenskraft, föreskriva ytterligare unionsstöd. Sådant ytterligare stöd skulle kunna tillämpas på gemensam upphandling som får ekonomiskt stöd inom ramen för Safe-instrumentet eller på ekonomiska aktörer som deltar i sådan upphandling, i syfte att stimulera en motsvarande industriell ökning och att ytterligare stärka Safe-instrumentets effekter på EDTIB.

(14)

I syfte att minska medlemsstaternas administrativa börda bör kommissionen ha möjlighet att beakta den information som tillhandahålls enligt denna förordning – särskilt med sikte på rapportering om genomförandet av det ekonomiska stödet – inom ramen för relevanta program, framför allt de som stöder samarbete på området för gemensam upphandling. Detta skulle göra det lättare att förenkla villkoren för att ansöka om ekonomiskt stöd.

(15)

Brist på samarbete mellan medlemsstaterna har lett till ineffektivitet och en multiplicering av försvarssystem av samma slag inom unionen, vilket undergräver det mål om skydd av unionens territorium som eftersträvas med de motsvarande nationella investeringarna och även resulterar i fragmentering och otillräckliga insatser inom betydande delar av EDTIB. För att komma till rätta med denna situation bör de stödmottagande medlemsstaterna använda det ekonomiska stöd som tillhandahålls enligt denna förordning för att genomföra gemensamma upphandlingar. De stödberättigade aktiviteter, utgifter och åtgärder som finansieras genom gemensam upphandling på försvarsområdet bör avse den första förteckningen över prioriterade områden som fastställts av Europeiska rådet, med beaktande av erfarenheterna från kriget i Ukraina, i enlighet med det arbete som redan har utförts inom ramen för Europeiska försvarsbyrån (EDA) och i full samstämmighet med Nato: ammunition och robotar; artillerisystem, inbegripet förmågor till precisionsanfall på djupet; markstridsförmågor och därtill hörande stödsystem, inbegripet soldatutrustning och infanterivapen; skydd av kritisk infrastruktur; cyberområdet; militär rörlighet inbegripet fördröjande fältarbeten; system för luft- och robotförsvar; maritima yt- och undervattensförmågor; drönare och antidrönarsystem; strategiska stödresurser såsom, men inte begränsat till, strategiska flygtransporter, lufttankning och system för ledning, styrning, kommunikationer, datorer, underrättelser, övervakning och spaning samt rymdtillgångar och rymdtjänster; skydd av rymdtillgångar; artificiell intelligens och elektronisk krigföring. Dessa gemensamma upphandlingar bör syfta till att snabba upp anpassningen till strukturella förändringar av produktionskapaciteten för försvarsprodukter, säkerställa interoperabilitet och utbytbarhet i hela unionen, stimulera samarbete under upphandlingsfasen, stödja ökad produktionskapacitet samt utveckla och förvärva tillhörande infrastruktur, utrustning och logistiktjänster.

(16)

I syfte att skyndsamt stärka unionens industriella bas på ett effektivt och självständigt sätt, mot bakgrund av den senaste tidens geopolitiska utveckling och det exceptionella hotet mot unionens och dess medlemsstaters säkerhet, och således i syfte att öka effektiviteten och mervärdet av det ekonomiska stödet inom ramen för Safe-instrumentet, bör denna förordning fastställa vilka villkor för stödberättigande som gäller för medlemsstaternas användning av det ekonomiska stödet. Leverantörer och underleverantörer som deltar i den gemensamma upphandlingen inom ramen för Safe-instrumentet bör därför vara etablerade och ha sina strukturer för verkställande ledning i unionen, i medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Eftastater i EES) eller i Ukraina, och för den gemensamma upphandlingen använda infrastruktur, anläggningar, tillgångar eller resurser som är belägna på ett territorium tillhörande en medlemsstat, en Eftastat i EES eller Ukraina. I syfte att säkerställa att leverantörer och underleverantörer som deltar i den gemensamma upphandlingen inte agerar i strid med unionens och medlemsstaternas säkerhets- och försvarsintressen bör de inte vara kontrollerade av tredjeländer eller tredjelandsenheter. I detta sammanhang bör med kontroll avses förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, direkt eller indirekt, genom en eller flera mellanliggande rättsliga enheter. De medlemsstater som deltar i den upphandling som stöds av Safe-instrumentet ansvarar för att säkerställa att villkoren för stödberättigande är uppfyllda.

(17)

Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att medge undantag från principen att leverantörer och underleverantörer som deltar i en gemensam upphandling ska använda infrastruktur, anläggningar, tillgångar eller resurser som är belägna på ett territorium tillhörande en medlemsstat, en Eftastat i EES eller Ukraina och inte vara kontrollerade av tredjeländer eller tredjelandsenheter. Under dessa omständigheter bör en rättslig enhet som är etablerad i unionen, i en Eftastat i EES eller i Ukraina och som använder infrastruktur, anläggningar, tillgångar eller resurser som är belägna utanför ett territorium tillhörande en medlemsstat, en Eftastat i EES eller Ukraina och/eller som kontrolleras av ett tredjeland eller en enhet i ett tredjeland kunna delta under förutsättning att stränga villkor med avseende på unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen är uppfyllda, i enlighet med ramen för Gusp enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

(18)

Rättsliga enheter som är etablerade i unionen, i Eftastater i EES eller i Ukraina och som kontrolleras av ett tredjeland som inte är Ukraina, en Eftastat i EES (annat tredjeland) eller en enhet i ett annat tredjeland bör, om så är tillåtet, vara berättigade att delta i den gemensamma upphandlingen om de har varit föremål för granskning i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 (4) och, vid behov, lämpliga begränsningsåtgärder, eller om garantier enligt den här förordningen som har godkänts i enlighet med de nationella förfarandena i medlemsstaten, Eftastaten i EES eller Ukraina, beroende på enheten är etablerad, görs tillgängliga för kommissionen. För att minska den administrativa bördan bör kommissionen föreslå en enkel standardiserad mall för garantierna. Sådana garantier bör endast lämnas om de uppfyller stränga villkor med avseende på unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen, såsom de fastställts inom ramen för Gusp enligt avdelning V i EU-fördraget.

(19)

I syfte att säkerställa snabb tillgång till och leverans av försvarsprodukter från EDTIB och för att snabba upp dess anpassning till strukturella förändringar och därmed effektivisera det beviljade ekonomiska stödet är det viktigt att fastställa minimikrav avseende det värde som genereras inom unionen. Därför bör kontrakt om gemensam upphandling innehålla ett krav på att kostnaden för komponenter med ursprung utanför unionen, Eftastater i EES och Ukraina inte får överstiga 35 % av den uppskattade kostnaden för komponenterna i slutprodukten. Kommissionen kan fastställa riktlinjer i för beräkningen av denna procentsats.

(20)

Kriterierna för stödberättigande bör ta hänsyn till befintliga leveranskedjor och det industriella samarbetet med partner utanför EU samt göra det möjligt att uppfylla förmågekraven. Således bör gemensam upphandling som inbegriper underleverantörer som tilldelas mellan 15 % och 35 % av kontraktets värde och som inte är etablerade eller har sina strukturer för verkställande ledning i unionen, Eftastaterna i EES eller Ukraina vara stödberättigande.

(21)

För vissa försvarsprodukter, vars underliggande teknik inte är allmänt tillgänglig i unionen och som kan vara svår att ersätta i stor skala, bör det krävas ytterligare villkor för att säkerställa att medlemsstaternas försvarsmakter är fria att använda dessa produkter utan begränsningar ålagda av tredjeländer. För sådana försvarsprodukter bör därför leverantören eller konsortiet av leverantörer ha möjlighet att, utan att begränsningar åläggs av tredjeländer eller tredjelandsenheter, besluta om definition, anpassning eller utveckling av de upphandlade försvarsprodukternas utformning, inbegripet rättslig befogenhet att ersätta eller avlägsna komponenter som är föremål för begränsningar ålagda av tredjeländer eller tredjelandsenheter.

(22)

Målet med Safe-instrumentets villkor för stödberättigande är att omedelbart öka tillverkningskapaciteten i unionens försvarsindustri samtidigt som utrymme ges för nödvändig flexibilitet, med beaktande av internationaliseringen av leveranskedjorna för relevanta produkter och relevant teknik. Utöver Eftastater i EES och Ukraina bör Safe-instrumentet även ge anslutningsländer, kandidatländer och potentiella kandidatländer, samt tredjeländer med vilka unionen har ingått ett säkerhets- och försvarspartnerskap (icke-bindande instrument), möjlighet att delta i gemensamma upphandlingar inom ramen för Safe-instrumentet.

(23)

Bilaterala eller multilaterala avtal genom vilka åtgärder vidtas för ekonomiskt, finansiellt eller tekniskt samarbete, inbegripet stöd, mellan unionen och ett eller flera av dessa likasinnade tredjeländer, förutom Ukraina och Eftastater i EES, bör tillåta leverantörer och underleverantörer som är etablerade i sådana länder att delta i gemensamma upphandlingar inom ramen för Safe-instrumentet, i enlighet med de villkor som fastställs i dessa avtal. Sådana avtal bör inte ge anledning att ifrågasätta stödberättigandet för produkter som uppfyller kravet att kostnaden för komponenter med ursprung utanför unionen, Eftastaterna i EES och Ukraina inte får överstiga 35 % av den uppskattade kostnaden för komponenterna i slutprodukten.

(24)

En union som är starkare och har större förmåga på säkerhets- och försvarsområdet kommer att bidra positivt till global och transatlantisk säkerhet och kompletterar Nato, som för de stater som är medlemmar där också i fortsättningen utgör grunden för deras kollektiva försvar. Unionen är fast besluten att ytterligare stärka och fördjupa det transatlantiska samarbetet och engagemanget på säkerhets- och försvarsområdet, i syfte att förbättra interoperabilitet, fortsätta det industriella samarbetet med och säkerställa ömsesidig tillgång till den senaste tekniken för betrodda partner och därigenom även stärka EDTIB. Denna förordning bör bidra till dessa mål.

(25)

Medlemsstater som önskar få ekonomiskt stöd inom ramen för Safe-instrumentet bör lämna in en begäran till kommissionen tillsammans med en investeringsplan för europeisk försvarsindustri (planen). För att göra det lättare att utarbeta planer bör kommissionen och medlemsstaterna delta i utbyten i syfte att identifiera preliminära fördelningar av lånebeloppen. Kommissionen bör bedöma alla begäranden som medlemsstaterna lämnar in. När kommissionen verifierar att planerna överensstämmer med kriterierna i denna förordning bör den anlita sakkunskap från EDA eller EU:s militära stab, där så är lämpligt. När planerna utarbetas bör medlemsstaterna ha möjlighet att utbyta information med kommissionen för att kunna anpassa sina utkast till planer innan de lämnas in. Under planernas genomförande bör medlemsstaterna, i fall där kommissionen anser att planerna inte uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning, ha möjlighet att ändra dessa planer. Kommissionen bör fördela lånebeloppen mellan de berörda medlemsstaterna genom att tillämpa principerna om likabehandling, solidaritet, proportionalitet och insyn, särskilt om summan av de begärda lånebeloppen överstiger det totala maximala stödbelopp som är tillgängligt inom ramen för Safe-instrumentet. Lånen bör fördelas mellan de medlemsstater som ansöker i enlighet med principerna om likabehandling, solidaritet, proportionalitet och insyn. Planerna bör innehålla en beskrivning av åtgärder för att stärka den europeiska försvarsindustriella sektorns motståndskraft, särskilt genom att underlätta tillträdet till försvarsmarknaden för små och medelstora företag, midcap-företag och nya försvarsaktörer.

(26)

Med tanke på betydelsen av de ekonomiska effekterna av stödet till medlemsstaterna inom ramen för denna förordning och behovet av att säkerställa överensstämmelse mellan de olika områden som omfattas av unionens yttre åtgärder och ekonomisk politik, med beaktande av rådets särskilda roll på dessa områden, bör rådet tilldelas genomförandebefogenheter i de fall som anges i denna förordning.

(27)

I syfte att underlätta planens genomförande bör kommissionen och varje berörd medlemsstat ingå ett operativt arrangemang med närmare uppgifter om utbetalningen av det ekonomiska stödet, inbegripet en preliminär utbetalningsplan, och underteckna ett låneavtal med de detaljerade villkoren för lånestödet inom ramen för Safe-instrumentet. Förfinansiering på 15 % bör tillhandahållas så att aktiviteter, utgifter och åtgärder inom ramen för Safe-instrumentet snabbt kan börja genomföras.

(28)

Det är lämpligt att organisera det ekonomiska stödet inom ramen för den diversifierade finansieringsstrategi som föreskrivs i artikel 224 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (5) (budgetförordningen) och den inrättade enda finansieringsmetoden, som förväntas öka likviditeten i unionens obligationer och göra unionens emissioner mer attraktiva och kostnadseffektiva. Lånen bör ges med en tillräckligt lång löptid för återbetalning, på upp till högst 45 år. I princip skulle en amorteringsfri period på 10 år kunna erbjudas. Av försiktighetsskäl relaterade till låneportföljsförvaltning bör den andel lån som beviljas de tre medlemsstater som står för den största andelen av de beviljade lånen inte överstiga 60 % av det maximala ekonomiska stödet inom ramen för Safe-instrumentet.

(29)

För att optimera användningen av tillgängligt ekonomiskt stöd när belopp fortfarande finns tillgängliga efter det att rådet antagit ett genomförandebeslut enligt denna förordning, är det lämpligt att kommissionen offentliggör en ny inbjudan att anmäla intresse. I sådana fall bör de förfaranden som gäller för begäran om ekonomiskt stöd tillämpas med förbehåll för nödvändiga anpassningar, särskilt när det gäller de tillhörande tidsfristerna och det faktum att en ändring av planen bör läggas fram.

(30)

Gemensamma upphandlingar bör omfatta minst två deltagande länder som utgörs av medlemsstater, Eftastater i EES eller Ukraina, varav minst ett land bör vara en medlemsstat som får lånestöd inom ramen för Safe-instrumentet. Dessutom bör anslutningsländer, andra kandidatländer och potentiella kandidatländer, samt andra tredjeländer med vilka unionen har ingått ett säkerhets- och försvarspartnerskap (icke-bindande instrument), tillåtas att delta i gemensamma upphandlingar med en medlemsstat som får ekonomiskt stöd inom ramen för Safe-instrumentet. Gemensam upphandling kan omfatta befintliga upphandlingskontrakt som uppfyller samma villkor. Upphandlingar som genomförs av en medlemsstat bör också vara stödberättigande när ett kontrakt har undertecknats senast den 30 maj 2026, förutsatt att denna medlemsstat vidtar alla nödvändiga åtgärder, vilka ska överenskommas i det operativa arrangemanget, för att utvidga kontraktets omfattning genom att aktivt söka upp andra medlemsstater, Eftastater i EES och Ukraina liksom anslutningsländer, kandidatländer, potentiella kandidater eller andra tredjeländer med vilka unionen har ingått ett säkerhets- och försvarspartnerskap. Att inkludera Eftastater i EES och Ukraina bland de länder som får utgöra det minsta antal som krävs för en gemensam upphandling är motiverat mot bakgrund av dessa länders nära partnerskap med unionen inom industriell försvarsproduktion och det faktum att Ukraina är direkt utsatt för Rysslands pågående anfallskrig. Medlemsstaterna uppmuntras också att ytterligare stödja Ukraina med den utrustning som upphandlas med ekonomiskt stöd från Safe-instrumentet. Dessa tredjeländers deltagande i gemensamma upphandlingar som tilldelas EDTIB eller den försvarstekniska och försvarsindustriella basen för Ukraina eller för Eftastater i EES bör bidra till att höja den aggregerade efterfrågan till den nivå som krävs för att skala upp den industriella kapaciteten. Det skulle också vara till stöd för interoperabiliteten mellan system och produkter som används av unionens närmaste partner på detta område, samtidigt som det potentiellt gör det möjligt för deltagande medlemsstater att säkerställa bättre priser.

(31)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG (6) fastställs en lagstiftningsram för samordning av upphandlingsförfaranden vid tilldelning av kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet, med beaktande av medlemsstaternas säkerhetskrav och de skyldigheter som följer av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I det direktivet fastställs särskilda regler som är tillämpliga i fall av brådska till följd av en kris, t.ex. förkortade tidsfrister för mottagande av anbud och möjligheten att använda det förhandlade förfarandet utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling. I syfte att öka Safe-instrumentets ändamålsenlighet när det gäller att, i en anda av solidaritet, hantera den krissituation som har uppstått till följd av den geopolitiska utvecklingen är det nödvändigt att påbörja massiva investeringar i EDTIB så snart som möjligt.

(32)

I detta syfte bör kontrakttilldelning baserad på upphandlingar som omfattar minst en medlemsstat som får ekonomiskt stöd inom ramen för Safe-instrumentet underlättas. De tidsfrister som fastställs i direktiv 2009/81/EG, inbegripet de förkortade tidsfrister som anges i artikel 33.7 i det direktivet, ger inte tillräcklig flexibilitet för att hantera den rådande akuta krissituationen. Medlemsstater som genomför upphandlingar med användning av stödet inom ramen för Safe-instrumentet bör därför anses befinna sig i brådska till följd av en kris, vilket motiverar användning av ett förhandlat förfarande utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling i enlighet med vad som föreskrivs i direktiv 2009/81/EG. Med beaktande av brådskan till följd av den rådande krissituationen, som kräver omedelbara och omfattande investeringar i EDTIB, och i syfte att skydda säkerhetsintressena för de medlemsstater som deltar i upphandlingar som får stöd genom Safe-instrumentet, är det även nödvändigt att föreskriva en möjlighet att öppna upp ett befintligt ramavtal eller kontrakt för upphandlande myndigheter i medlemsstater som ursprungligen inte var parter i det ramavtalet eller kontraktet, även om det senare inte föreskrev en sådan möjlighet, under förutsättning att det företag som ingått ramavtalet eller kontraktet först ger sitt samtycke.

(33)

Safe-instrumentet syftar till att stödja ett övervägande allmänt säkerhetsintresse genom att komplettera medlemsstaternas ekonomiska insatser för att genom uppskalning av EDTIB säkerställa snabb tillgång till och leverans av försvarsprodukter så att medlemsstaterna är förberedda på alla typer av angrepp. Genom användning av villkor för stödberättigande syftar Safe-instrumentet till att stödja EDTIB:s konkurrenskraft och industriella beredskap, som är nödvändiga för att förbättra medlemsstaternas kapacitet att försvara unionens och medlemsstaternas territorium på ett effektivt och självständigt sätt. Instrumentet har även det underordnade målet att genom gemensamma upphandlingar öka försvarsprodukternas interoperabilitet. Som ett komplement till dessa insatser är det lämpligt att – i en anda av solidaritet och för att säkerställa att den insats som är nödvändig för att hantera de allvarliga svårigheterna i fråga om tillgång till försvarsprodukter är ekonomiskt hållbar – vidta åtgärder för att undvika att behöva finansiera skatter på dessa utgifter i förskott. Försvarsprodukter som förvärvas inom ramen för upphandlingar med stöd av Safe-instrumentet bör därför undantas från mervärdesskatt genom att ett undantag från mervärdesskatt införs som är tillämpligt enligt rådets direktiv 2006/112/EG (7). Detta undantag bör vara riktat och endast vara tillämpligt på leveranser enligt kontrakt som följer av upphandlingar inom ramen för Safe-instrumentet.

(34)

Unionen står fortfarande fullt ut fast vid sitt åtagande om internationell solidaritet. Alla åtgärder som anses nödvändiga och som vidtas enligt denna förordning, inbegripet de som är nödvändiga för att förebygga eller avhjälpa kritiska bristsituationer, bör genomföras på ett riktat, öppet, proportionellt och tillfälligt sätt som är förenligt med WTO:s krav.

(35)

Denna förordning bör genomföras i enlighet med de relevanta regler som antagits enligt artikel 322 i EUF-fördraget, särskilt budgetförordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 (8).

(36)

Denna förordning påverkar inte tillämplig internationell rätt som förbjuder användning, utveckling eller produktion av vissa försvarsprodukter och viss försvarsteknik.

(37)

Kommissionen och medlemsstaterna bör kunna delta i kommunikationsaktiviteter för att säkerställa unionsfinansieringens synlighet och, när så är lämpligt, säkerställa att stöd som tillhandahålls inom ramen för Safe-instrumentet på ett korrekt sätt kommuniceras och vidgås genom en finansieringsförklaring.

(38)

Denna förordning påverkar inte den omständigheten att den nationella säkerheten är varje medlemsstats eget ansvar, såsom föreskrivs i artikel 4.2 i EU-fördraget, och inte heller varje medlemsstats rätt att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget.

(39)

Denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar den specifika karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.

(40)

För att denna förordning ska kunna börja genomföras så snart som möjligt, i syfte att dess mål ska uppnås, bör den träda i kraft så snart som möjligt.

a)

Kategori ett: ammunition och robotar; artillerisystem, inbegripet förmågor till precisionsanfall på djupet; markstridsförmågor och därtill hörande stödsystem, inbegripet soldatutrustning och infanterivapen; små drönare (Nato-klass 1) och relaterade antidrönarsystem; skydd av kritisk infrastruktur; cyberområdet; och militär rörlighet, inbegripet fördröjande fältarbeten.

b)

Kategori två: system för luft- och robotförsvar; maritima yt- och undervattensförmågor; drönare som inte är små drönare (Nato-klasserna 2 och 3) och relaterade antidrönarsystem; strategiska stödresurser såsom, men inte begränsat till, strategiska flygtransporter, lufttankning, system för ledning, styrning, kommunikationer, datorer, underrättelser, övervakning och spaning liksom rymdtillgångar och rymdtjänster; skydd av rymdtillgångar; artificiell intelligens och elektronisk krigföring.

1.

försvarsprodukt: varor, tjänster och byggentreprenader som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/81/EG, såsom detta anges i artikel 2 i det direktivet.

2.

andra produkter för försvarsändamål: andra varor, tjänster och byggentreprenader än de som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/81/EG, såsom detta anges i artikel 2 i det direktivet, som är nödvändiga för eller avsedda för försvarsändamål.

3.

gemensam upphandling: upphandling av försvarsprodukter eller andra produkter för försvarsändamål och de kontrakt som följer därav, som genomförs av minst en medlemsstat som mottar ekonomiskt stöd inom ramen för Safe-instrumentet samt ytterligare en medlemsstat eller en medlem i Europeiska frihandelssammanslutningen som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Eftastater i EES), eller Ukraina. Dessutom får den gemensamma upphandlingen inkludera anslutningsländer, kandidatländer och potentiella kandidatländer samt andra tredjeländer med vilka unionen har ingått ett säkerhets- och försvarspartnerskap (icke-bindande instrument). Gemensam upphandling får omfatta befintliga upphandlingskontrakt som uppfyller samma villkor.