Rådets förordning (EU) 2025/202 av den 30 januari 2025 om fastställande för 2025 och 2026 av fiskemöjligheterna avseende vissa fiskbestånd, i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten och om ändring av förordning (EU) 2024/257 vad gäller fiskemöjligheter för 2025

(1)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, i förekommande fall inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa fiskemöjligheter. Enligt artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) ska fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2.2 i den förordningen. Enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska de fiskemöjligheter som tilldelasmedlemsstaterna tillförsäkra relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena.

(2)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC:erna) bör därför fastställas, i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av tillgänglig vetenskaplig rådgivning, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika näringsgrenarna inom fisket säkerställs en rättvis inbördes behandling, och mot bakgrund av de synpunkter som framförts under samråden med berörda parter.

(3)

I enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 har alla bestånd för vilka det finns fångstbegränsningar omfattats av landningsskyldigheten sedan den 1 januari 2019, även om vissa undantag är tillämpliga. På grundval av gemensamma rekommendationer från medlemsstaterna och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, har kommissionen antagit delegerade akter som fastställer närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för vissa fisken.

(4)

Fiskemöjligheterna för bestånd som omfattas av landningsskyldigheten bör fastställas med hänsyn till det faktum att utkast i princip inte längre är tillåtet. Fiskemöjligheterna bör därför baseras på Internationella havsforskningsrådets (Ices) rekommenderade kvantitet för totala fångster. De kvantiteter som genom undantag från landningsskyldigheten även fortsättningsvis får kastas överbord bör dras av från den rekommenderade kvantiteten för totala fångster. För bestånd för vilka Ices enbart ger råd om landningar bör fiskemöjligheterna dessutom fastställas på grundval de råden.

(5)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973 (2) fastställs en flerårig plan för Nordsjön och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/472 (3) fastställs en flerårig plan för västliga vatten. I den fleråriga planen för Nordsjön och den fleråriga planen för de västliga vattnen fastställs mål och åtgärder för den långsiktiga förvaltningen av de bestånd som omfattas av dessa fleråriga planer. Fiskemöjligheterna för de bestånd som anges i artikel 1.1 i dessa förordningar (målbestånd) bör fastställas inom det värdeintervall för fiskeridödlighet som ger maximal hållbar avkastning (MSY) (FMSY-intervall), eller till ett lägre värde, och i enlighet med skyddsåtgärderna i de förordningarna. FMSY-intervallen anges i relevanta råd från Ices. Om ingen adekvat vetenskaplig information finns tillgänglig bör fiskemöjligheterna för målbestånd eller bestånd som avses i artikel 1.4 i dessa förordningar (bifångstbestånd) fastställas i enlighet med försiktighetsansatsen, såsom anges i de förordningarna.

(6)

I enlighet med artikel 4.6 i den fleråriga planen för Nordsjön och artikel 4.7 i den fleråriga planen för västliga vatten bör fiskemöjligheterna för målbestånden fastställas på ett sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5 % för att biomassan understiger gränsreferenspunkten för biomassa (Blim) (4).

(7)

I enlighet med artikel 7 i den fleråriga planen för Nordsjön och artikel 8 i den fleråriga planen för västliga vatten bör, när vetenskaplig rådgivning visar att lekbiomassan för något av målbestånden understiger MSY Btrigger (5), korrigerande åtgärder vidtas; framför allt bör fiskemöjligheterna fastställas till en nivå som motsvarar fiskeridödligheten minskad proportionellt för att ta hänsyn till minskningen av biomassan. När vetenskaplig rådgivning visar att lekbiomassan för något av målbestånden understiger Blim ska ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan ge MSY. Dessa korrigerande åtgärder kan framför allt inbegripa ett avbrytande av det riktade fisket på det berörda beståndet och en lämplig minskning av fiskemöjligheterna för dessa bestånd eller andra bestånd inom fiskena.

(8)

Det finns vissa bestånd för vilka Ices rekommenderar nollfångst eller låga fångstnivåer eller för vilka Ices räknar med att en sannolikhet på mindre än 5 % för att biomassan kommer att understiga Blim endast kan uppnås genom låga fångstnivåer, endast kan uppnås genom nollfångster, eller inte kan uppnås ens vid nollfångst. Om TAC:erna för dessa bestånd fastställdes till de nivåer som rekommenderats av Ices skulle dock skyldigheten att landa alla fångster, inklusive bifångster, från dessa bestånd inom blandfisken leda till fenomenet begränsande arter (choke species). Begränsande arter är arter för vilka kvoten är uttömd och som kan göra att ett eller flera fiskefartyg måste sluta fiska även om de fortfarande har kvot för andra arter. I enlighet med artikel 5.3 i den fleråriga planen för Nordsjön och den fleråriga planen för västliga vatten och artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 jämförd med artikel 2.1 och 2.5 c och f i den förordningen är det lämpligt att fastställa särskilda TAC:er för bifångster för vissa bestånd för att uppnå balans mellan ett fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av att ett fiske inte kan fortsätta, och behovet av att uppnå god biologisk status för dessa bestånd, med beaktande av svårigheten att fiska på samtliga bestånd i ett blandfiske på nivåer som ger MSY. Dessa TAC:er för bifångster bör fastställas till nivåer som säkerställer att dödligheten för dessa bestånd minskar eller att deras biomassa förblir stabil och som ger incitament att förbättra selektiviteten och undvika bifångster av dessa bestånd. För att minska fångsterna av de bestånd för vilka TAC:er för bifångster fastställts bör fiskemöjligheterna för de fisken där fisk från dessa bestånd fångas fastställas till nivåer som bidrar till att biomassan för sårbara bestånd kan återhämta sig till hållbara nivåer.

(9)

För att i möjligaste mån säkerställa att fiskemöjligheterna i blandfiske nyttjas i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 är det lämpligt att inrätta en pool för utbyte av kvoter för de medlemsstater som inte har någon kvot som täcker deras oundvikliga bifångster.

(10)

I enlighet med artiklarna 2.2 och 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör fiskemöjligheterna för bestånd som inte omfattas av den fleråriga planen för Nordsjön eller den fleråriga planen för västliga vatten fastställas i linje med fiskeridödligheten för MSY, när tillräckliga vetenskapliga uppgifter finns tillgängliga, och fastställas i linje med försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, enligt definitionen i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013, när sådana uppgifter inte finns tillgängliga.

(11)

För vissa bestånd gäller Ices råd under flera år, och det rådet är fortsatt bästa tillgängliga vetenskapliga råd för hela rådgivningsperioden. I dessa fall bör årliga TAC:er som omfattar hela rådgivingsperioden fastställas (flerårig TAC). Om nya råd från Ices blir tillgängliga under den perioden bör det dock säkerställas att den fleråriga TAC:en fortfarande är förenlig med de nya råden. Det bör dessutom säkerställas att de årliga avdrag som görs från unionskvoterna i syfte att ta hänsyn till undantag från landningsskyldigheten förblir förenliga med tillgängliga uppgifter.

(12)

Enligt Ices råd för 2025 förutspås biomassan för havsabborre (Dicentrarchus labrax) i Ices-sektionerna 8a och 8b minska ytterligare under 2024 och ligga kvar under MSY Btrigger men över Blim. I enlighet med artikel 8.1 i den fleråriga planen för västliga vatten bör Spanien och Frankrike därför, när de fastställer sina kvoter för kommersiellt fiske på det beståndet, gemensamt säkerställa att summan av kommersiella landningar, kommersiella utkast och landningar och utkast inom fritidsfisket understiger FMSY-punktvärdet (6) för totala upptag, minskat proportionellt för att ta hänsyn till minskningen av biomassan. För att kommissionen ska kunna övervaka att de mål och regler som fastställs i förordning (EU) nr 1380/2013 och i den fleråriga planen för västliga vatten tillämpas korrekt bör medlemsstaterna lämna information till kommissionen om dessa kvoter.

(13)

De ytterligare åtgärderna för fritidsfisket efter havsabborre i Ices-sektionerna 8a och 8b bör upprätthållas mot bakgrund av den betydande inverkan som fritidsfisket har på detta bestånds biomassa och med beaktande av den minskande biomassan.

(14)

För vissa bestånd rekommenderar Ices fångster över den lägsta nivån. Om TAC:erna för dessa bestånd fastställdes till sådana nivåer skulle dock skyldigheten att landa alla fångster, inklusive bifångster, från dessa bestånd inom blandfisken leda till fenomenet begränsande arter och en förtida stängning av vissa fisken. I enlighet med artikel 5.3 i den fleråriga planen för Nordsjön och den fleråriga planen för västliga vatten och artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 jämförd med artikel 2.1 och 2.5 c och f i den förordningen är det lämpligt att fastställa särskilda TAC:er för bifångster för vissa bestånd för att uppnå balans mellan ett fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av att ett fiske inte kan fortsätta, och behovet av att uppnå god status för dessa bestånd, med beaktande av svårigheten att fiska på samtliga bestånd i ett blandfiske på nivåer som ger MSY. Dessa TAC:er för bifångster bör fastställas på grundval av bevis för att fastställandet av TAC:erna till den nivå som rekommenderas av Ices både skulle leda till en förtida stängning av ett eller flera fisken och ha potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenser. Dessutom bör dessa TAC:er för bifångster fastställas till nivåer som reducerar fenomenet begränsande arter och risken för en förtida stängning av vissa fisken, minskar de därmed sammanhängande socioekonomiska effekterna, minskar fiskeridödligheten för dessa bestånd eller säkerställer att deras biomassa förblir stabil samt ger incitament att förbättra selektiviteten och undvika bifångster av dessa bestånd.

(15)

Enligt vetenskapliga råd är fångsterna av lyrtorsk (Pollachius pollachius) vid fritidsfiske i Ices-delområdena 8, 9 och 10 samt i unionens vatten i Cecaf 34.1.1 inte försumbara. Det är därför lämpligt att upprätthålla begränsningar för fritidsfisket i dessa områden För att skydda lekområden och begränsa fångsterna av ungfisk bör inga exemplar av lyrtorsk få fångas och behållas under perioden 1 januari–30 april vid fritidsfiske, medan högst två exemplar kan tillåtas under den återstående delen av året.

(16)

I maj 2022 konstaterade Ices att det, trots medlemsstaternas ansträngningar när det gäller ålens (Anguilla anguilla) återhämtning, på det hela taget inte gjorts några framsteg mot att uppnå det utvandringsmål på 40 % av biomassan av blankål i hela unionen som fastställs i artikel 2.4 i rådets förordning (EG) nr 1100/2007 (7) och att inga tydliga mönster vad gäller dödligheten kunde observeras. I november 2024 rekommenderade Ices på nytt att fångsterna av ål, när försiktighetsansatsen tillämpas, bör vara noll i alla livsmiljöer och i alla livsstadier, i hela det naturliga utbredningsområdet, vilket omfattar Nordostatlanten och Medelhavet. Detta gäller både fångster inom fritidsfisket och kommersiella fångster och inbegriper fångster av glasål för utsättning och vattenbruk.

(17)

Genom rådets förordning (EU) 2023/194 (8) förlängdes fredningsperioden till sex månader för allt kommersiellt ålfiske i unionens marina vatten och bräckta vatten i Nordostatlanten. Dessutom förbjöds allt fritidsfiske efter ål i dessa vatten. Det ansågs att en sex månader lång fredningsperiod bättre skulle skydda beståndet än de unionsåtgärder och nationella åtgärder som genomförts fram till 2022. Det ansågs också att den förlängda fredningsperioden skulle främja uppnåendet av det mål för utvandring på minst 40 % för blankål som fastställs i artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1100/2007. Genom rådets förordning (EU) 2024/257 (9) upprätthölls dessa åtgärder samtidigt som kriterierna för fastställande av fredningsperioden och det eventuella undantaget för fortsatt begränsat ålfiske under ålvandringsperioden förtydligades. På grund av det fortsatt kritiska tillståndet för ål är det lämpligt att upprätthålla dessa åtgärder under 2025.

(18)

I enlighet med förordning (EG) nr 1100/2007 är utsättning av glasål en bevarandeåtgärd som vissa medlemsstater väljer i sina förvaltningsplaner för ål. För att dessa medlemsstater ska kunna fortsätta att genomföra åtgärden kan det krävas att glasål fångas i unionens marina vatten och bräckta vatten i Nordostatlanten vid lämplig tidpunkt på året och eventuellt under den eller de perioder då glasålen huvudsakligen vandrar. Medlemsstaterna får därför tillåta fortsatt glasålfiske, uteslutande för utsättning, under ytterligare 50 dagar under den eller de perioder då glasålen huvudsakligen vandrar.

(19)

I sitt råd för vissa bestånd av hajar och rockor (Elasmobranchii) rekommenderar Ices nollfångster på grund av den dåliga bevarandestatusen för dessa bestånd eller när även en begränsad fiskeverksamhet kan innebära en allvarlig risk för bevarandet. Dessutom har dessa Elasmobranchii hög överlevnadsgrad vid utkast. Följaktligen bör fångster av dessa bestånd hellre kastas överbord än landas, eftersom utkast inte anses öka fiskeridödligheten på ett betydande sätt utan till och med skulle främja bevarandet av dessa bestånd. Således bör fisket efter sådana arter förbjudas eftersom landningsskyldigheten, enligt artikel 15.4 a i förordning (EU) nr 1380/2013, inte är tillämplig på arter som det är förbjudet att fiska. Vid oavsiktlig fångst får dessa arter inte komma till skada och de bör frisläppas omedelbart.

(20)

För ett maximalt nyttjande av fiskemöjligheterna är det lämpligt att tillåta flexibilitet mellan vissa TAC-områden där samma biologiska bestånd berörs.

(21)

I artiklarna 3 och 4 i rådets förordning (EG) nr 847/96 (10) föreskrivs flexibilitet mellan år när det gäller kvoter för bestånd som omfattas av både försiktighets-TAC och analytisk TAC. Enligt artikel 2 i den förordningen måste rådet, vid fastställandet av TAC:erna, bestämma på vilka bestånd artiklarna 3 och 4 i den förordningen inte ska tillämpas, särskilt på grundval av dessa bestånds biologiska tillstånd. Vidare föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 ytterligare flexibilitet mellan år för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att undvika en alltför stor flexibilitet, som skulle undergräva uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken, bör flexibiliteten mellan år för kvoter enligt artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 och artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte tillämpas kumulativt. Slutligen bör flexibiliteten mellan år enligt artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013, i relevanta fall, inte få tillämpas på grundval av beståndens biologiska status.

(22)

När en TAC tilldelas enbart en medlemsstat är det lämpligt att den medlemsstaten, i enlighet med artikel 2.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), bemyndigas att fastställa den TAC:en. Ett sådant bemyndigande är lämpligt under förutsättning att medlemsstaten, när den fastställer TAC-nivån, följer de mål och regler som anges i förordning (EU) nr 1380/2013 i de fleråriga planerna för Nordsjön och västliga vatten. För att kommissionen ska kunna övervaka att de mål och regler som fastställs i grundförordningen och i de fleråriga planerna för Nordsjön och västliga vatten tillämpas korrekt bör medlemsstaterna lämna information till kommissionen om dessa TAC:er. Dessutom får kommissionen begära att vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bedömer dessa TAC:er, och om STECF bedömer att dessa TAC:er inte är förenliga med de mål och regler som fastställs i förordning (EU) nr 1380/2013 och i de fleråriga planerna för Nordsjön och västliga vatten, bör medlemsstaterna revidera TAC:erna i linje med STECF:s råd.

(23)

Det är nödvändigt att fastställa begränsningar av fiskeansträngningen för tunga (Solea solea) i västra delen av Engelska kanalen (Ices-sektion 7e) i enlighet med artikel 12 i den fleråriga planen för västliga vatten.

(24)

Det är nödvändigt att fastställa taken för fiskeansträngningen för 2025 i enlighet med artiklarna 6, 11, 13 och 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2053 (11).

(25)

Nyttjandet av de fiskemöjligheter för unionsfiskefartyg som fastställs i den här förordningen omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (12), särskilt artiklarna 33 och 34 i den förordningen, vad gäller registrering av fångster och fiskeansträngning och meddelande av uppgifter om uttömning av fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att specificera de koder som medlemsstaterna ska använda då de översänder uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.

(26)

Vid sitt årsmöte 2024 antog Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) en TAC för NEAFC:s avtalsslutande parter för kungsfisk (Sebastes mentella) i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2 för 2025, som får fiskas under perioden 1 juli 2025–30 november 2025. Unionskvoten för kungsfisk i det området för 2025 bör fastställas till samma nivå som den TAC:en. När TAC:en har utnyttjats fullt ut av NEAFC:s avtalsslutande parter och fisket har stängts bör medlemsstaterna dessutom förbjuda riktat fiske efter kungsfisk med fartyg som för deras flagg.

(27)

NEAFC antog för 2025 samma bevarandeåtgärder som 2024 för de två kungsfiskbestånden (grunt respektive djupt pelagiskt vatten) i Irmingerhavet och angränsande vatten och antog ytterligare åtgärder för fiskefartyg som har bedrivit riktat fiske efter dessa bestånd. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(28)

NEAFC antog inte någon rekommendation för liten hälleflundra (Reinhardtius hippoglossoides) i Ices-delområdena 1 och 2 för 2025. Unionskvoten för liten hälleflundra i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2 för 2025 bör fastställas till 1 711 ton. Nivån på unionskvoten motsvarar 9,25 % av Ices råd för 2023 på 18 494 ton. Ices råd är det senaste bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtandet för liten hälleflundra i Ices-delområdena 1 och 2.

(29)

Makrill (Scomber scombrus), kolmule (Micromesistius poutassou) och atlantoskandisk sill (Clupea harengus) i Nordostatlanten är föremål för kuststaternas samråd om fiskeriförvaltningen av dessa bestånd, och bestånden förvaltats även av NEAFC. Unionen deltog i dessa samråd på grundval av de ståndpunkter som godkändes av rådet den 10 oktober 2024. Resultatet av dessa samråd dokumenterades i godkända protokoll för atlantoskandisk sill i Nordostatlanten för 2025 som undertecknades den 18 oktober 2024, för blåvitling i Nordostatlanten för 2025 som undertecknades den 16 oktober 2024 och för makrill i Nordostatlanten för 2025, som också undertecknades den 22 oktober 2024. Vid sitt årsmöte 2024 antog NEAFC rekommendationer om bevarande- och förvaltningsåtgärder för atlantoskandisk sill, blåvitling och makrill för 2025. Det är därför lämpligt att fastställa TAC:erna för atlantoskandisk sill, blåvitling och makrill i Nordostatlanten till en nivå som motsvarar de fiskemöjligheter som överenskommits i kuststaternas respektive godkända protokoll och NEAFC:s rekommendationer.

(30)

Vid sitt årsmöte 2024 bibehöll Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) de nuvarande åtgärderna för vissa bestånd i Iccats konventionsområde. Iccat höjde dessutom TAC:erna för 2025 jämfört med 2024 för storögd tonfisk (Thunnus obesus) och nordatlantisk svärdfisk (Xiphias gladius). Iccat flyttade dessutom stängningen för användning av anordningar som samlar fisk för fiske efter tropisk tonfisk till senare under året och förkortade dess varaktighet till 45 dagar. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(31)

Unionskvoterna för bestånd i Iccats konventionsområde för 2025 justerades vid Iccats årliga möte 2024 i enlighet med flera Iccat-rekommendationer, enligt vilka unionen på begäran får överföra en fastställd procentandel av sin outnyttjade kvot av fiskemöjligheter från 2023 till 2025. I avvaktan på sådana eventuella justeringar av unionskvoterna enligt unionsrätten bör kvoter för enskilda medlemsstater fastställas på grundval av den totala unionskvoten för 2025 enligt överenskommelse med Iccat före sådana överföringar.

(32)

Vid sitt årsmöte 2024 antog Kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR) fångstbegränsningar för bestånd i CCAMLR:s konventionsområde under perioden 1 december 2024–30 november 2025. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(33)

Vid sitt årsmöte 2024 beslutade Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) att upprätthålla de åtgärder som antagits för gulfenad tonfisk (Thunnus albacares) och storögd tonfisk i IOTC:s behörighetsområde för 2025, dvs.: fångstbegränsningen, begränsningen av fiskekapaciteten, och begränsningen av anordningar som samlar fisk och av stödfartyg. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(34)

Regionala fiskeriförvaltningsorganisationen för södra Stilla havet (SPRFMO) planerar att hålla sitt årsmöte den 17–21 februari 2025. De nuvarande åtgärder i SPRFMO:s konventionsområde som är funktionellt knutna till TAC:erna bör därför upprätthållas provisoriskt till dess att årsmötet har ägt rum och TAC:erna för 2025 har fastställts.

(35)

Vid sitt årsmöte 2024 behöll Interamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC) de nuvarande åtgärderna i IATTC:s konventionsområde och bekräftade samtidigt minskningen av antalet aktiva anordningar som samlar fisk för 2025. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(36)

Vid sitt årsmöte 2023 antog kommissionen för bevarande av sydlig tonfisk (CCSBT) TAC:en för sydlig tonfisk (Thunnus maccoyii) för en treårsperiod från och med 2024 till och med 2026. Denna åtgärd bör genomföras i unionsrätten för 2025.

(37)

Vid sitt årsmöte 2024 beslutade Fiskeorganisationen för Sydostatlanten (Seafo) att för perioden 2025–2026 upprätthålla de TAC:er i Seafos konventionsområde som fastställts för 2024. TAC:en för tandnoting (Dissostichus eleginoides) i Seafo-delområde D ökades dock med 13 ton för 2025 jämfört med 2024. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(38)

Vid sitt årsmöte 2024 bibehöll beslutade Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) att upprätthålla åtgärderna som antagits för 2024 för 2025. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(39)

Vid sitt 46:e årsmöte, som ägde rum 2024, antog Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) fiskemöjligheter för vissa bestånd i Nafos konventionsområde för 2025. Den upprätthöll också vissa åtgärder för 2025 som är funktionellt knutna till fiskemöjligheterna för nordlig stjärtfenad bläckfisk (Illex illecebrosus) i Nafo-delområdena 3 och 4 och gulstjärtsskädda (Limanda ferruginea) i Nafo-sektion 3LNO, i syfte att minimera bifångsterna av icke-målarter. Utan dessa åtgärder skulle fiskemöjligheterna för dessa bestånd behöva minskas för att skydda icke-målarter. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(40)

Vid sitt årsmöte 2024 reviderade parterna i fiskeavtalet för södra Indiska oceanen (Siofa) fiskemöjligheterna för tandnotingar (Dissostichus spp.) i Del Cano-området. Trots att parterna i Siofa inte antog vetenskapliga kommitténs rekommendation om att inrätta ett nytt förvaltningsområde för tandnotingar i området South Indian Ridge och fastställa en fångstbegränsning, bör unionen tillämpa dessa åtgärder i enlighet med den rekommendationen och den ståndpunkt som unionen uttryckt under det årliga mötet för parterna i Siofa. De uppdaterade också förteckningen över djuphavshajar efter vilka riktat fiske i Siofas avtalsområde är förbjudet. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(41)

Enligt artikel 498.2 i avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (13) (handels- och samarbetsavtalet) ska unionen och Förenade kungariket årligen samråda för att senast den 10 december varje år komma överens om TAC:erna för det efterföljande året för de bestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet. Om ingen överenskommelse om dessa TAC:er nåtts senast den 10 december ska parterna, enligt artikel 499.1 i handels- och samarbetsavtalet, omedelbart återuppta samråden i fortsatt syfte att komma överens om TAC:erna.

(42)

Under 2024 höll unionen och Förenade kungariket bilaterala samråd om fastställandet av ett stort antal TAC:er för 2025 för bestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet. Dessa samråd genomfördes enligt artikel 498.2, 492.4 och 492.6 i handels- och samarbetsavtalet. Unionen deltog i dessa samråd på grundval av unionens ståndpunkt som godkändes av rådet den 7 oktober 2024 och i enlighet med kommissionens icke-officiella dokument som godkändes av rådet den 5, 8 och 19 november och 2 december 2024. Resultatet av samråden dokumenterades i en skriftlig handling som undertecknades den 6 december 2024. De berörda fiskemöjligheterna bör fastställas till de nivåer som anges i den skriftliga handlingen, och de övriga åtgärder som är funktionellt knutna till fiskemöjligheterna och som också fastställs i den skriftliga handlingen bör genomföras i unionsrätten.

(43)

Unionen och Förenade kungariket har kommit överens om ömsesidig tillgång under 2024, för riktat fiske efter inledningsvis totalt 280 ton långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) i Nordatlanten, i medlemsstaternas och Förenade kungarikets exklusiva ekonomiska zoner. Detta utesluter tillgång till områden som omfattas av artikel 5.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(44)

TAC:erna för 2024 för djuphavsbestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet inbegreps i förordning (EU) 2024/257 men markerades med ”fastställs senare”. Förordning (EU) 2024/257 bör därför ändras och fiskemöjligheterna för dessa bestånd fastställas till den nivå som anges i den skriftliga handlingen.

(45)

Åtföljande åtgärder för de berörda bestånden bör upprätthållas, däribland: korrigerande åtgärder rörande torsk i Nordsjön (Gadus morhua), och korrigerande åtgärder rörande fläckpagell (Pagellus bogaraveo) i Ices-delområdena 6, 7 och 8. De funktionellt kopplade tekniska åtgärderna för torskfiskar och fläckpagell bör endast tillämpas till dess att de relevanta delegerade akterna blir tillämpliga.

(46)

Unionen och Förenade kungariket enades om att en maximal fångststorlek på 100 cm bör respekteras vid riktat fiske efter pigghaj (Squalus acanthias), för att avskräcka från riktat fiske efter bestånd av mogna honor i syfte att skydda en del av detta bestånd som är särskilt sårbar för fiskeridödlighet. En sådan åtgärd är funktionellt knuten till TAC:en för beståndet, eftersom enbart TAC-nivån utan denna åtgärd inte skulle säkerställa ett tillräckligt skydd av honor i yngelstadiet, vilka utgör en särskilt sårbar del av populationen. Denna högsta tillåtna storlek bör endast gälla till dess att en delegerad akt som inför motsvarande åtgärder blir tillämplig.

(47)

De säsongsbundna stängningarna för fiske efter tobisfiskar (Ammodytes spp.) med vissa släpredskap i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4 bör fortsätta för att möjliggöra skydd av lekområden och begränsning av fångster av ungfisk.

(48)

Under 2024 höll unionen, Förenade kungariket och Norge trepartssamråd om sex gemensamma och gemensamt förvaltade bestånd som förekommer i områden under deras jurisdiktion. Syftet var att komma överens om förvaltningen av dessa bestånd, inbegripet fiskemöjligheterna för 2025. Dessa samråd genomfördes mellan den 4 november och den 2 december 2024 på grundval av unionens ståndpunkt som rådet godkände den 7 oktober 2024 och i enlighet med kommissionens icke-officiella dokument som godkändes av rådet den 8 november 2024. Resultatet av samråden dokumenterades i ett godkänt protokoll som undertecknades av chefen för delegationerna den 2 december 2024. De relevanta fiskemöjligheterna bör fastställas till den nivå som överenskommits med Förenade kungariket och Norge och övriga bestämmelser i det godkända protokollet bör genomföras i unionsrätten.

(49)

Unionen höll bilaterala samråd med Norge om sju gemensamma och gemensamt förvaltade bestånd i Skagerrakområdet (torsk (Gadus morhua), kolja (Melanogrammus aeglefinus), sill (Clupea harengus), nordhavsräka (Pandalus borealis), rödspätta (Pleuronectes platessa), skarpsill (Sprattus sprattus) och vitling (Merlangius merlangus)), i syfte att komma överens om förvaltningen av dessa bestånd och fiskemöjligheterna för 2025 samt om kvotutbyten och tillträdesavtal. Samråden avslutades den 5 december 2024 och resultatet dokumenterades i tre godkända protokoll som undertecknades av delegationscheferna den 5 december 2024. De relevanta fiskemöjligheterna bör fastställas till den nivå som överenskommits med Norge och de övriga bestämmelserna i de godkända protokollen bör genomföras i unionslagstiftningen.

(50)

I bilaterala samråd kunde unionen och Norge inte enas om tillträde till sina respektive vatten för två gemensamt förvaltade pelagiska bestånd i Nordostatlanten: atlantoskandisk sill (Clupea harengus) och blåvitling (Micromesistius poutassou). Unionen och Norge kommer att återuppta diskussionerna så snart som möjligt i syfte att finna lämpliga tillträdesavtal. I avvaktan på att samråden om tillträdesnivåerna avslutas bör dessa tillträdesnivåer markeras med ”fastställs senare”.

(51)

I enlighet med förfarandet enligt partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönlands regering och Danmarks regering, å andra sidan (14), och det avtalets paraferade genomförandeprotokoll, kom parterna överens om att fastställa nivån på de fiskemöjligheter som är tillgängliga för unionen i grönländska vatten under 2025 på den nivå som överenskommits och föreskrivs i det paraferade protokollet, vilket ska bekräftas genom skriftväxling i enlighet med artikel 12.8 i avtalet, efter det att båda parter har tillämpat protokollet provisoriskt. De berörda fiskemöjligheterna bör därför fastställas till den nivå som anges i det paraferade protokollet och med beaktande av överföringarna till Norge för 2025 som överenskommits i bilaterala fiskesamråd mellan EU och Norge.

(52)

Traktaten av den 9 februari 1920 angående Spetsbergen (Svalbard) (1920 års Parisfördrag) beviljar lika och icke-diskriminerande tillträde till resurserna runt Svalbard för alla parter i den traktaten, inklusive när det gäller fiske. Unionens ståndpunkt med avseende på detta tillträde anges i flera verbalnoter till Norge, av vilka de senaste är daterade den 26 februari 2021, den 28 juni 2021, den 1 augusti 2022 och den 26 oktober 2023. När det gäller fiskemöjligheter för snökrabbor (Chionoecetes spp.) runt Svalbard är det lämpligt att begränsa antalet fiskefartyg med tillstånd att bedriva sådan fiskeverksamhet, så att det säkerställs att snökrabbor runt Svalbard nyttjas på ett sätt som är förenligt med de icke-diskriminerande regler för förvaltning som fastställts av Norge, som har överhöghet och jurisdiktion i området i enlighet med de relevanta bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention och 1920 års Parisfördrag. Fördelningen av dessa fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna gäller endast 2025. I unionen är det flaggmedlemsstaterna som har huvudansvaret för att säkerställa efterlevnad av tillämplig rätt.

(53)

När det gäller fiskemöjligheterna för torsk i nordöstra Arktis är det lämpligt att fastställa unionskvoten för torsk i Svalbards vatten och internationella vatten i Ices-delområde 1 och Ices-sektion 2b för 2025 på grundval av referens-TAC:en för det beståndet och unionens historiska fiskeandel på 2,8274 %. Den unionskvoten bör tilldelas medlemsstaterna i enlighet med rådets beslut 87/277/EEG (15), med förbehåll för de anpassningar som är nödvändiga på grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen enligt tabell E i bilaga 36 till handels- och samarbetsavtalet.

(54)

I enlighet med unionens förklaring riktad till Bolivarianska republiken Venezuela om beviljande av fiskemöjligheter i unionens vatten för fiskefartyg som för venezuelansk flagg i den exklusiva ekonomiska zonen utanför Franska Guyanas kust, vilken godkänns på unionens vägnar genom rådets beslut (EU) 2015/1565 (16), är det nödvändigt att fastställa det högsta antalet fisketillstånd avseende snapperfiskar för Venezuela i unionens vatten.

(55)

Vid sitt 46:e årsmöte 2024 beslutade Nafo att återuppta fisket efter torsk (Gadus morhua) i den del av Nafo-sektionerna 2J, 3K och 3L (2J3KL) som omfattas av Nafos regleringsområde, efter det att Kanada antagit en fångstbegränsning på 18 000 ton för sina fiskefartyg i Nafo-sektionerna 2J3KL för perioden 1 juli 2024–30 juni 2025. Nafo antog särskilt en TAC och en unionskvot för det beståndet för perioden 1 juli 2024–30 juni 2025 på 735 ton, på grundval av en reviderad fördelningsnyckel i Nafo. Dessutom fastställde Nafo återhämtningsåtgärder för detta bestånd för den perioden. Åtgärderna för TAC:en, unionskvoterna och återhämtningen trädde i kraft den 11 oktober 2024, utan retroaktiv tillämpning. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(56)

Rådets förordning (EU) 2024/257 bör därför ändras i enlighet med detta.

(57)

För att i största möjliga utsträckning garantera utnyttjandet av fiskemöjligheterna för torsk, sill/strömming och kungsfisk i norska vatten i Ices-områdena 1 och 2 kommer Tyskland och Frankrike att sträva efter att göra 20 % av sina kvoter för kolja (HAD/1N2AB.), gråsej (POK/1N2AB.), liten hälleflundra (GHL/1N2AB.) och andra arter (OTH/1N2AB.) tillgängliga för utbyte med medlemsstater som inte har tillräckliga kvoter för dessa bestånd. Spanien, Portugal och andra berörda medlemsstater ska begära utbyte senast den 31 januari 2025. En begäran får inte överstiga behoven av att täcka oundvikliga bifångster inom fisket efter torsk, sill/strömming och kungsfisk. De kvantiteter som inte utnyttjats och inte heller överförts ska återlämnas till de medlemsstater som ursprungligen bidrog till utbytet. Om inget annat överenskommits ska medlemsstater som inte har tillräckliga kvoter för sådana oundvikliga bifångster sträva efter att i gengäld tillhandahålla kvoter för torsk (COD/1N2AB.). Om de ovannämnda kvantiteterna inte är tillräckliga för att dessa medlemsstater ska kunna täcka sina oundvikliga bifångster kommer Tyskland och Frankrike att sträva efter att komma överens om ytterligare utbyten enligt tillgängliga kvoter och den övergripande jämvikten i utbytet.

(58)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att bemyndiga enskilda medlemsstater att förvalta tilldelningen av fiskeansträngning i enlighet med ett system med kilowattdagar, att tilldela ytterligare dagar till sjöss för definitivt upphörande med fiskeverksamhet och för förbättrad vetenskaplig observatörstäckning samt att fastställa kalkylarksformat för insamling och överföring av uppgifter om överföring av dagar till sjöss mellan fiskefartyg som för en medlemsstats flagg. Kommissionen bör utöva dessa befogenheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(59)

För att säkerställa en oavbruten tillämpning och för att undvika rättsosäkerhet under perioden mellan utgången av året och den dag då förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för året efter träder i kraft, bör bestämmelserna om förbud och fredningstider i denna förordning fortsätta att tillämpas i början av 2026, till dess att förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för 2026 träder i kraft. Av samma skäl bör de bestämmelser som är tillämpliga från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2026 fortsätta att tillämpas i början av 2027, till dess att förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för 2027 träder i kraft.

(60)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och för att säkerställa försörjningen för unionens yrkesfiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2025. Bestämmelserna om begränsningar av fiskeansträngningen bör dock tillämpas från och med den 1 februari 2025. Av brådskande skäl och för att snarast möjligt skapa rättssäkerhet bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(61)

Vissa internationella åtgärder som skapar eller begränsar fiskemöjligheter för unionen antogs av de berörda regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i slutet av 2024 och blev tillämpliga före denna förordnings ikraftträdande. De bestämmelser i denna förordning varigenom sådana åtgärder genomförs i unionsrätten bör därför tillämpas med retroaktiv verkan. Eftersom fiskesäsongen i CCAMLR:s konventionsområde löper från och med den 1 december till och med den 30 november och eftersom vissa fiskemöjligheter eller fiskeförbud i CCAMLR:s konventionsområde fastställs för en period som inleds den 1 december 2024, bör de relevanta bestämmelserna i denna förordning tillämpas från och med den dagen. Eftersom fiskesäsongen för tandnotingar i Siofas avtalsområde löper från och med den 1 december till och med den 30 november och eftersom TAC:erna för den gruppen av arter fastställs för en period som inleds den 1 december 2024, bör dessutom TAC:erna tillämpas från och med den dagen. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principen om berättigade förväntningar, eftersom det är förbjudet för fiskefartyg som för en avtalsslutande parts flagg att fiska i CCAMLR:s konventionsområde och i Siofas avtalsområde utan tillstånd.