Rådets förordning (EU) 2025/2454 av den 1 december 2025 om fastställande av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön för 2026 och om ändring av förordning (EU) 2025/202 vad gäller vissa fiskemöjligheter i andra vatten

(1)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till fiskemöjligheterna. Enligt artikel 16.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) måste fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2.2 i den förordningen. Enligt artikel 16.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 måste fiskemöjligheterna fördelas mellan medlemsstaterna på ett sätt som tillförsäkrar relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena.

(2)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC:erna) bör därför, i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013, fastställas på grundval av bästa tillgänglig vetenskaplig rådgivning, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika näringsgrenarna inom fisket garanteras en rättvis inbördes behandling, och med hänsyn till de synpunkter som framförts av berörda parter under samråd.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 (2) upprättas en flerårig plan för bestånden av torsk (Gadus morhua), sill/strömming (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus) i Östersjön och för det fiske som nyttjar dessa bestånd. I enlighet med artikel 3.1 i samma förordning har denna plan som syfte att bidra till uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken. Planen syftar också till att säkerställa att nyttjandet av marina biologiska resurser sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning (MSY). Planen har också som syfte att bidra till att säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheter är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningsmässigt hänseende, och bidrar till att trygga livsmedelsförsörjningen. Dessa mål, som specificeras närmare i artikel 2.5 c och f i förordning (EU) nr 1380/2013, inbegriper att skapa förutsättningar för att göra branschen för fångst och beredning av fisk samt den landbaserade verksamhet som är knuten till fisket mer ekonomiskt bärkraftig och konkurrenskraftig. Vidare är syftet att säkerställa en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fiskerinäringen, särskilt med tanke på kustfisket och socioekonomiska aspekter.

(4)

Den 28 maj 2025 offentliggjorde Internationella havsforskningsrådet (Ices) sitt årliga råd för bestånden i Östersjön för 2026. För det östra torskbeståndet i Östersjön utfärdade Ices helt enkelt samma råd som tidigare givits för 2025. Enligt Ices förekommer åtminstone en viss grad av blandning mellan bestånd i merparten av fiskena i Östersjön. Det förekommer blandning mellan både bestånd som förvaltas genom en TAC och bestånd som inte förvaltas genom en TAC. Den högsta graden av blandning sker mellan pelagiska arter och demersala arter.

(5)

För 2026 rekommenderar Ices nollfångster för det västra beståndet av sill/strömming i Östersjön, det östra och det västra torskbeståndet i Östersjön och atlantlaxbeståndet (Salmo salar) i Ices-delsektionerna 22–31 (lax i Egentliga Östersjön). Torsk fångas som bifångst inom alla fisken, sill/strömming från det västra beståndet fångas som bifångst inom det riktade skarpsillsfisket och lax i Egentliga Östersjön fångas som bifångst inom olika fisken. Om TAC:erna för dessa bestånd fastställdes till de nivåer som rekommenderas av Ices skulle därför skyldigheten att landa alla fångster av dessa bestånd, inklusive dess bifångster inom blandfisken, leda till fenomenet med begränsande arter. En begränsande art är en art för vilken det saknas kvot och som kan medföra att ett eller flera fiskefartyg upphör med fisket även om de fortfarande har kvoter för andra arter. En situation med begränsande arter skulle särskilt påverka fartyg som fiskar efter plattfisk och pelagiska arter och potentiellt tvinga dem att upphöra med fiskeverksamheten under 2026 och leda till en förtida stängning av dessa fisken. På grundval av data från EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter uppskattas värdet vid första försäljning av fångster från fisket efter rödspätta (Pleuronectes platessa), skarpsill och det berörda fisket efter sill/strömming som får fångas inom gränserna för TAC:erna och som förväntas fångas i respektive berört fiskeområde till 25 300 000 euro, 55 700 000 euro respektive 43 400 000 euro. Många fisken, särskilt småskaligt kustfiske efter arter som inte förvaltas genom en TAC, skulle också behöva upphöra under 2026. För att uppnå rätt balans mellan fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna om fisket inte kan fortsätta, och behovet att uppnå god biologisk status för dessa bestånd, och med beaktande av svårigheten att säkerställa att samtliga bestånd i ett blandfiske fiskas på MSY-nivåer, är det lämpligt att upprätthålla TAC:erna uteslutande för oundvikliga bifångster från det västra beståndet av sill/strömming i Östersjön, det östra och västra torskbeståndet i Östersjön och beståndet av lax i Egentliga Östersjön.

(6)

När det gäller det östra torskbeståndet i Östersjön rekommenderar Ices sedan 2019 nollfångster. Eftersom beståndet fortfarande befinner sig i samma kritiska tillstånd utfärdade Ices för 2026 samma råd som tidigare givits för 2025 där Ices uttryckte säkerhet om utvecklingen för beståndets biomassa och om att biomassan låg långt under referenspunkten för bevarande (Blim), under vilken reproduktionsförmågan kan vara nedsatt. I enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2016/1139 och artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 är det därför lämpligt att avbryta det riktade fisket och att anta funktionellt knutna korrigerande åtgärder. I enlighet med artikel 2.1 och 2.5 c och f i förordning (EU) nr 1380/2013 bör även fiskemöjligheterna för oundvikliga bifångster fastställas till en låg nivå i syfte att undvika de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenser som skulle uppstå om fiskemöjligheterna fastställdes till noll.

(7)

När det gäller det västra torskbeståndet i Östersjön rekommenderar Ices, efter att ha rekommenderat låga fångstnivåer under flera år, nollfångster för 2026, eftersom beståndets biomassa under 2025 beräknas ligga under Blim och inte återhämta sig till nivåer över Blim under 2027. I enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2016/1139 och artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken är det därför lämpligt att avbryta det riktade fisket och anta funktionellt knutna korrigerande åtgärder. I enlighet med artikel 2.1 och 2.5 c och f i förordning (EU) nr 1380/2013 bör fiskemöjligheterna för oundvikliga bifångster fastställas till en låg nivå för att undvika de socioekonomiska konsekvenser som skulle uppstå om fiskemöjligheterna fastställdes till noll.

(8)

När det gäller lax i Egentliga Östersjön har Ices behållit sitt råd om nollfångst, samtidigt som man för 2026 överväger möjligheten att låta det riktade kommersiella kustfiske och det fritidskustfiske som sker sommartid fortsätta i området norr om latitud 59o 30′ N (Ices-delsektionerna 29 (norr) till 31). Ices sänkte också sitt fångstråd ytterligare jämfört med 2025 på grund av ökad osäkerhet om abundansen av lax i Egentliga Östersjön i den viktigaste älven för lax i Egentliga Östersjön. I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 är det därför lämpligt att fastställa nivån på fiskemöjligheter samt fiskeområde och fiskeperiod i linje med Ices råd och att upprätthålla de funktionellt knutna korrigerande åtgärderna.

(9)

För att säkerställa ett fullständigt nyttjande av kustfiskemöjligheterna för lax i Ices-delsektion 32 är det lämpligt att tillåta en begränsad flexibilitet för lax mellan Ices-delsektionerna 22–31 och Ices-delsektion 32.

(10)

För att minska risken för att lax felaktigt rapporteras som öring inom laxfisket är det lämpligt att förbjuda fiske efter öring bortom fyra sjömil mätt från baslinjerna och att begränsa bifångsterna av öring till 3 % av den kombinerade fångsten av öring och lax.

(11)

Åtgärder när det gäller fritidsfiske efter torsk och efter lax i Egentliga Östersjön liksom åtgärder för bevarande av bestånden av öring och lax bör inte påverka tillämpningen av striktare nationella åtgärder vidtas i enlighet med artiklarna 19 och 20 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(12)

När det gäller sill/strömming i Bottniska viken uppskattar Ices att biomassan har fortsatt att minska och nu ligger halvvägs mellan Blim och referenspunkten för bevarande (MSY Btrigger), under vilken lämpliga korrigerande åtgärder bör vidtas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. Ices nämner också osäkerheter i uppskattningen av unga åldersgrupper och kvoten vikt/ålder. Ices konstaterar fortsättningsvis att andelen äldre fiskar i beståndet sannolikt inte kommer att öka om fiskemöjligheterna fastställs till FMSY-punktvärdet. Ices konstaterar vidare att beståndet sannolikt är sårbart för förlust av genetisk mångfald. I enlighet med förordning (EU) 2016/1139 är det därför lämpligt att fastställa fiskemöjligheterna i enlighet med detta och att fastställa en tre månaders lekstängningsperiod som en funktionellt knuten korrigerande åtgärd.

(13)

När det gäller det västra beståndet av sill/strömming i Östersjön rekommenderar Ices nollfångster för åttonde året i rad. Såsom under 2024 har Ices reviderat uppskattningarna av biomassan nedåt för de föregående åren och uppskattar att biomassan endast uppgår till 52 % av Blim under 2025, även om den har ökat kontinuerligt sedan 2021. Rekryteringen ligger dessutom kvar på historiskt låga nivåer, och biomassan väntas under 2027 inte återhämta sig till en nivå över Blim. I enlighet med artikel 2.1 och 2.5 c och f i förordning (EU) nr 1380/2013 bör fiskemöjligheterna för oundvikliga bifångster fastställas till en låg nivå i syfte att undvika de socioekonomiska konsekvenser som skulle uppstå om fiskemöjligheterna fastställdes till noll.

(14)

När det gäller det centrala beståndet av sill/strömming i Östersjön uppskattar Ices att beståndet har legat under Blim under merparten av de senaste 30 åren. Ices uppskattar att beståndet, på grund av ökad kvot vikt/ålder och starkare rekrytering under 2022, sedan 2024 ligger över Blim men fortfarande långt under MSY Btrigger. Ices uppskattar att rekryteringen under 2024 och 2025 kan vara stark, men framhåller att dessa uppskattningar är osäkra. Rekryteringen under 2023 var under genomsnittet. Ices påminner dessutom om att den fortsatta felaktiga artrapporteringen ökar osäkerheten när det gäller rådet för detta bestånd. I enlighet med förordning (EU) 2016/1139 är det därför lämpligt att fastställa fiskemöjligheterna i enlighet med detta och att fastställa en tre månaders lekstängningsperiod som en funktionellt knuten korrigerande åtgärd.

(15)

När det gäller sill/strömming i Rigabukten och rödspätta räknar Ices med att biomassan ligger över MSY Btrigger och att fisketrycket ligger under FMSY. I enlighet med förordning (EU) 2016/1139 är det därför lämpligt att fastställa fiskemöjligheterna i enlighet med detta.

(16)

När det gäller skarpsill uppskattar Ices att biomassan visserligen fortfarande ligger över MSY Btrigger, men att den har fortsatt att minska på grund av historiskt låg rekrytering under perioden 2021–2023. Biomassan under 2025 beräknas ligga på sin lägsta nivå sedan 1990 och vara nära MSY Btrigger. Ices uppskattar att rekryteringen under 2024 skulle kunna ha varit exceptionellt hög, men understryker att uppskattningen är osäker och att sannolikheten för att biomassan ligger under referenspunkterna för bevarande kan vara underskattad. Ices påminner dessutom om att den fortsatta felaktiga artrapporteringen ökar osäkerheten när det gäller rådet för beståndet. I enlighet med förordning (EU) 2016/1139 är det därför lämpligt att fastställa fiskemöjligheterna i enlighet med detta och att bibehålla den nuvarande lekstängningsperioden på tre månader.

(17)

Nyttjandet av de fiskemöjligheter som fastställs i denna förordning kommer att övervakas och kontrolleras i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (3), särskilt artiklarna 33 och 34 i den förordningen vilka avser registrering av fångstuppgifter och fiskeansträngning och meddelande till kommissionen av uppgifter om uttömning av fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att specificera de koder som medlemsstaterna använder då de översänder uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.

(18)

I artiklarna 3 och 4 i rådets förordning (EG) nr 847/96 (4) föreskrivs flexibilitet mellan år när det gäller kvoter för bestånd som omfattas av både en försiktighets-TAC och analytisk TAC. Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, när det fastställer TAC:erna, besluta för vilka bestånd artiklarna 3 och 4 inte ska gälla, särskilt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. Vidare föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 ytterligare flexibilitet mellan år för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att undvika alltför stor flexibilitet, som skulle undergräva uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken, bör flexibiliteten mellan år för kvoter enligt artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 och artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte tillämpas kumulativt. Flexibiliteten mellan år enligt artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör, i relevanta fall, inte få tillämpas på grundval av beståndens biologiska status.

(19)

Biomassan för det östra och det västra torskbeståndet i Östersjön liksom för det västra beståndet av sill/strömming i Östersjön ligger under Blim. För alla dessa bestånd bör endast bifångster och vetenskapligt fiske tillåtas under 2026. Därför, och på grund av Östersjöekosystemets relativt låga resiliens, har de medlemsstater som har en kvotandel av de respektive TAC:erna åtagit sig att inte tillämpa flexibiliteten mellan år enligt artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 på dessa bestånd under 2026, för att säkerställa att fångsterna under 2026 inte överskrider de respektive TAC:erna. Söder om latitud 59o 30′ N ligger dessutom biomassan för nästan alla älvbestånd av lax i Egentliga Östersjön under gränsreferenspunkten för smoltproduktion (Rlim), och endast bifångster och vetenskapligt fiske tillåts under 2026. De berörda medlemsstaterna har därför gjort ett liknande åtagande om flexibiliteten mellan år när det gäller laxfångster i Egentliga Östersjön under 2026.

(20)

I rådets förordning (EU) 2025/202 (5) fastställs TAC:en för vitinglyra (Trisopterus esmarkii) i Ices-delområdena 3a (Skagerrak–Kattegat); Förenade kungarikets vatten och unionens vatten i Ices-delområdena 4 och Förenade kungarikets vatten i Ices-delområdena 2a (Nordsjön). Unionen och Förenade kungariket höll bilaterala samråd den 20 oktober 2025 om TAC:en för vitlinglyra i dessa zoner för perioden 1 november 2025–31 oktober 2026. Dessa samråd hölls enligt artikel 498.2 i avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (6). Unionen deltog i dessa samråd på grundval av den specificering av unionens ståndpunkt som godkändes av rådet den 14 oktober 2025, enligt artikel 2 i rådets beslut (EU) 2021/1875 (7). Unionen och Förenade kungariket enades om en TAC på grundval av rådet från Ices för vitlinglyra i Ices-delområde 4 och Ices-sektion 3a för den perioden, vilket offentliggjordes den 10 oktober 2025. Resultatet av samråden dokumenterades i den skriftliga handling som undertecknades av delegationscheferna för unionen och Förenade kungariket den 24 oktober 2025. TAC:en för perioden 1 november 2025–31 oktober 2026 bör fastställas till den nivå som anges i den skriftliga handlingen.

(21)

I rådets förordning (EU) 2025/202 fastställs den totala tillåtna fångstmängden (TAC) för långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) i Medelhavet för 2025. Den 29 september 2025 gick Turkiet med på att till unionen överföra 50 kg av sin kvot för långfenad tonfisk i Medelhavet för 2025, i enlighet med de tillämpliga regler som antagits av Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten vad gäller överföringar. Denna överföring bör genomföras i unionsrätten.

(22)

Förordning (EU) 2025/202 bör därför ändras i enlighet med detta.

(23)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och säkerställa försörjningen för fiskare bör bestämmelserna i den här förordningen rörande Östersjön tillämpas från och med den 1 januari 2026. Bestämmelserna om ändring av förordning (EU) 2025/202 rörande vitlinglyra i Skagerrak–Kattegatt och i Nordsjön bör tillämpas retroaktivt från och med den 1 november 2025 till och med den 31 oktober 2026, eftersom den perioden utgör fiskesäsongen för vitlinglyra. Bestämmelserna om ändring av förordning (EU) 2025/202 rörande långfenad tonfisk i Medelhavet tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2025 för att bibehålla rapporteringsperioden för TAC:en, som gäller från och med den 1 januari 2025. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, eftersom kvoterna inom ramen för dessa TAC:er antingen inte har uttömts ännu eller ökas. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.