1 kap. Allmänna bestämmelser
Varför föreskrifterna finns
1 §
Syftet med dessa föreskrifter är att förebygga ohälsa eller olyckor som kan orsakas av buller (2 kap.), vibrationer (3 kap.), fall (4 kap.), ras (5 kap.), hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar (6 kap.), kemiska riskkällor (7–10 kap.), smitta (11 kap.), artificiell optisk strålning (12 kap.) och elektromagnetiska fält (13 kap.).
Systematiskt arbetsmiljöarbete
2 §
I arbetsmiljölagen (1977:1160) och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar, finns grundläggande bestämmelser om hur arbetsgivaren ska organisera, genomföra och följa upp sitt arbetsmiljöarbete, för att förebygga risker för ohälsa och olycksfall i arbetet och uppnå en tillfredställande arbetsmiljö. Vidare framgår vilka som ska medverka i arbetet.
I dessa föreskrifter finns bestämmelser med preciserade krav för det systematiska arbetsmiljöarbetet, som kan gälla undersökningar av arbetsmiljön, bedömningar av risker och åtgärder som ska vidtas. Det finns också preciseringar som kan gälla särskilda krav på kunskaper eller hur vissa arbetsmiljöuppgifter ska fördelas.
Avdelning II: Buller och vibrationer
13 kap. Elektromagnetiska fält
Då gäller föreskrifterna
1 §
Bestämmelserna i detta kapitel, med undantag enligt 2 §, reglerar all verksamhet där arbetstagare utför arbete som medför exponering för och förekomst av elektromagnetiska fält.
2 §
Försvarsmakten får tillämpa likvärdiga eller mer specifika skyddssystem för arbetstagare som arbetar vid operativa militära anläggningar eller deltar i militär verksamhet, inklusive gemensamma internationella militära övningar, förutsatt att hälsoeffekter och säkerhetsrisker förebyggs.
3 §
Bestämmelserna i detta kapitel omfattar alla kända direkta biofysiska effekter och indirekta effekter som orsakas av elektromagnetiska fält.
4 §
Bestämmelserna i detta kapitel omfattar inte eventuella långsiktiga effekter av exponering för elektromagnetiska fält eller de risker som uppstår vid beröring av spänningssatta ledare.
Vem föreskrifterna riktar sig till
5 §
Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.
Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.
Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.
Definitioner
6 §
I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.
Begrepp | Betydelse |
|---|---|
Direkta biofysiska effekter | Effekter i kroppen som direkt orsakas av vistelse i ett elektromagnetiskt fält, bland annat följande:
Dessa effekter kan uppträda var för sig eller tillsammans. |
Elektromagnetiska fält | Statiska elektriska, statiska magnetiska och tidsvarierande elektriska, magnetiska och elektromagnetiska fält med frekvenser upp till 300 GHz. |
Gränsvärden för exponering | Värden grundade på biofysiska och biologiska hänsynstaganden, särskilt på grundval av vetenskapligt välgrundade direkta, akuta och övergående effekter, det vill säga termiska effekter och elektrisk stimulering av vävnad. |
Gränsvärden för hälsoeffekter | Värden för exponering över vilka arbetstagare kan utsättas för negativa hälsoeffekter, såsom termisk uppvärmning eller stimulering av nerv- eller muskelvävnad. |
Gränsvärden för sensoriska effekter | Värden för exponering över vilka arbetstagare kan utsättas för övergående störningar i sensoriska förnimmelser och smärre förändringar i hjärnans funktioner. I begreppet sensoriska förnimmelser ingår bland annat fosfener, yrsel, svindel och tillfällig irritation. |
Indirekta effekter | Effekter som orsakas av att ett ämne eller föremål befinner sig i ett elektromagnetiskt fält, vilket kan orsaka en hälso- eller säkerhetsrisk, såsom
|
Insatsnivåer | Operativa nivåer som fastställts för att förenkla påvisandet att relevanta gränsvärden för exponering iakttas eller, i förekommande fall, för att vidta relevanta skyddsåtgärder eller förebyggande åtgärder enligt kraven i detta kapitel. För tidsvarierande elektriska fält avser låga och höga insatsnivåer de särskilda skyddsåtgärder eller förebyggande åtgärder som följer av kraven i detta kapitel. För tidsvarierande magnetiska fält avser låga insatsnivåer gränsvärden för sensoriska effekter, och höga insatsnivåer avser gränsvärden för hälsoeffekter. |
Undersökning och riskbedömning
7 §
Arbetsgivaren ska bedöma alla de risker för arbetstagarna, både direkta och indirekta, som uppstår på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen. Om det är nödvändigt ska arbetsgivaren mäta eller beräkna nivåerna på de elektromagnetiska fält som arbetstagarna exponeras för.
8 §
Vid genomförande av riskbedömningen ska arbetsgivaren särskilt vara uppmärksam på
gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter och insatsnivåer som anges i bilagorna 11–18,
exponeringens frekvens, nivå, varaktighet och typ, inklusive fördelning över arbetstagarens kropp och på arbetsplatsen,
alla direkta biofysiska effekter,
alla indirekta effekter,
alla effekter på hälsa och säkerhet för arbetstagarna som är särskilt utsatta, i synnerhet arbetstagare som har aktiva eller passiva medicinska enheter inopererade i kroppen, såsom pacemakrar, bär medicinska enheter på kroppen, såsom insulinpumpar, eller är gravida,
ersättningsutrustning som är avsedd att minska exponeringsnivån för elektromagnetiska fält,
adekvat information från de hälsokontroller som avses i 30 §,
information från tillverkaren av utrustning,
annan relevant hälso- och säkerhetsrelaterad information,
flera exponeringskällor, och
samtidig exponering för fält med multipla frekvenser.
Gränsvärden och insatsnivåer för exponering
9 §
Fysikaliska storheter som ska användas för att beskriva exponering för elektromagnetiska fält anges i bilaga 10. Gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter samt insatsnivåer anges i bilagorna 11–18.
De gränsvärden för exponering som fastställs i bilagorna 11, 13 och 16 omfattar bara vetenskapligt vedertagna samband mellan kortsiktiga direkta biofysiska effekter och exponering för elektromagnetiska fält.
Allmänna råd
De insatsnivåer som anges avser uppmätta eller beräknade värden på en arbetsplats i arbetstagarens frånvaro. Insatsnivåerna avser de maximala insatsnivåerna på det ställe på arbetsplatsen där arbetstagaren kommer att befinna sig när arbete utförs. Insatsnivåerna gäller även om bara exempelvis en arm eller ett ben exponeras.
10 §
Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarnas exponering för elektromagnetiska fält inte överskrider de gränsvärden som anges i bilagorna 11, 13 och 16.
Arbetsgivaren ska bedöma exponeringen genom att använda de metoder som anges i 14–16 §§.
Om arbetstagarna exponeras för elektromagnetiska fält som överskrider något av gränsvärdena i bilagorna 11, 13 och 16 ska arbetsgivaren omedelbart vidta åtgärder enligt 27 §.
11 §
Arbetsgivaren ska anses efterleva gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter om arbetsgivaren har visat att de relevanta insatsnivåerna, som anges i bilagorna 12, 14, 15, 17 och 18, inte överskrids.
Om exponeringen överskrider de relevanta insatsnivåerna ska arbetsgivaren vidta åtgärder enligt 21 §, om inte den bedömning som genomförts enligt 14–16 §§ visar att de relevanta gränsvärdena för exponering inte överskrids och att säkerhetsrisker kan uteslutas.
12 §
Trots vad som anges i 11 §, får exponeringen överskrida följande nivåer:
Låga insatsnivåer för elektriska fält (bilaga 14 tabell 27) om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids, eller
gränsvärden för hälsoeffekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids,
alltför kraftig gnisturladdning och kontaktström (bilaga 18 tabell 31) förebyggs genom särskilda skyddsåtgärder enligt 25 §, och
arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.
Låga insatsnivåer för magnetiska fält (bilaga 15 tabell 28), om detta är motiverat av praxis eller processen, inbegripet i huvud och bål, under skiftet, förutsatt att gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids, eller
gränsvärden för sensoriska effekter endast tillfälligt överskrids,
gränsvärden för hälsoeffekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids,
åtgärder vidtas i enlighet med 28 § om det förekommer övergående symtom enligt 28 § 1, och
arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.
13 §
Trots vad som anges i 10–12 §§ får exponeringen överskrida följande gränsvärden:
Gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 11 tabell 24) under skiftet, om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att
överskridandet bara är tillfälligt,
gränsvärden för hälsoeffekter (bilaga 11 tabell 24) inte överskrids,
särskilda skyddsåtgärder har vidtagits i enlighet med 26 §,
åtgärder vidtas i enlighet med 28 §, om det förekommer övergående symtom enligt 28 § 2, och
arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.
Gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 13 tabell 26 och bilaga 16 tabell 29) under skiftet, om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att
överskridandet bara är tillfälligt,
gränsvärden för hälsoeffekter inte överskrids (bilaga 13 tabell 26 och bilaga 16 tabell 29),
åtgärder vidtas i enlighet med 28 §, om det förekommer övergående symtom enligt 28 § 1, och
arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.
Exponeringsbedömning
Genom bedömning
14 §
Vid undersökning och bedömning enligt 7 § av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen ska arbetsgivaren beakta Europeiska kommissionens vägledningar och andra relevanta normer, riktlinjer och exponeringsdatabaser.
Arbetsgivaren har rätt att beakta exponeringsnivåer och andra säkerhetsrelaterade uppgifter, inklusive en riskbedömning, som tillverkaren eller distributören tillhandahåller för utrustningen i enlighet med gällande unionsrätt om dessa är tillämpliga med avseende på exponeringsförhållandena på arbetsplatsen eller installationsplatsen.
Allmänna råd
Icke-bindande vägledning för god praxis vid tillämpningen av direktiv 2013/35/EU om elektromagnetiska fält, Vägledning för små och medelstora företag, ISBN 978-92-79-45957-3 (tryck), ISBN 978-92-45963-4 (online), 2014.
Icke-bindande vägledning till god praxis vid tillämpningen av direktiv 2013/35/EU Elektromagnetiska fält, Volym 1: Praktisk vägledning, ISBN 978-92-79-45905-4 (PDF), 2014.
Praktisk vägledning för god praxis vid tillämpningen av direktiv 2013/35/EU Elektromagnetiska fält, Volym 2: Fallstudier, ISBN 978-92-79-45950-4, 2015.
Genom mätning eller beräkning
15 §
Om efterlevnaden av gränsvärden för exponering inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, på grundval av tillgänglig information enligt 14 §, ska arbetsgivaren bedöma exponeringen genom mätningar eller beräkningar.
I sådana fall ska arbetsgivaren vid bedömningen beakta osäkerheten vid dessa mätningar eller beräkningar, såsom numeriska fel, källmodellering, fantomgeometri samt vävnaders och materials elektriska egenskaper som fastställts i enlighet med relevant god praxis.
16 §
Arbetsgivaren ska se till att de bedömningar, mätningar och beräkningar som avses i 7, 14 och 15 §§ planeras och genomförs i lämpliga intervall av behöriga instanser eller personer, med beaktande av Europeiska kommissionens vägledning.
17 §
En bedömning av exponeringen behöver inte genomföras på arbetsplatser som är öppna för allmänheten. Detta gäller förutsatt att
en utvärdering redan har gjorts i enlighet med bestämmelserna om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält,
de begränsningar som specificeras i dessa bestämmelser beträffande arbetstagarna respekteras, och
hälso- och säkerhetsrisker utesluts.
Allmänt råd
Bestämmelser om allmänhetens exponering finns i Strål-säkerhetsmyndighetens föreskrift med allmänna råd om exponering för elektromagnetiska fält.
18 §
När utrustning som är avsedd för användning av allmänheten används på det sätt som avses, och som är förenlig med unionsrätten på produktområdet där det fastställs striktare säkerhetsnivåer än de som anges i dessa föreskrifter och ingen annan utrustning används, ska villkoren i 17 § anses vara uppfyllda.
19 §
Om arbetsgivaren anser att riskerna med avseende på elektromagnetiska fält är av sådan art och omfattning att en ytterligare detaljerad riskbedömning är onödig, får arbetsgivaren dokumentera skälen skriftligt i riskbedömningen.
Riskbedömningen ska uppdateras regelbundet, särskilt om viktiga förändringar har ägt rum som kan göra den inaktuell eller om resultatet av de hälsokontroller som avses i 30 § visar att det är nödvändigt.
Åtgärder
20 §
Arbetsgivaren ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att risker som uppstår på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen elimineras eller minskas till ett minimum under beaktande av tekniska framsteg och möjligheten att kontrollera produktionen av elektromagnetiska fält vid källan.
21 §
När de relevanta insatsnivåerna i bilagorna 12, 14, 15, 17 och 18 överskrids ska arbetsgivaren på grundval av riskbedömningen enligt 7 och 8 §§ utarbeta och genomföra en handlingsplan som innehåller tekniska och organisatoriska åtgärder för att förebygga exponering som överskrider gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter.
Om riskbedömningen enligt 7 och 8 §§, visar att de relevanta gränsvärdena för exponering inte överskrids och att säkerhetsrisker kan uteslutas, behöver arbetsgivaren inte utarbeta och genomföra handlingsplanen enligt ovan.
Vid utarbetandet och genomförandet av handlingsplanen ska särskilt beaktas
alternativa arbetsmetoder som ger mindre exponering för elektromagnetiska fält,
val av utrustning som ger upphov till mindre intensiva elektromagnetiska fält, dock med hänsyn till det arbete som ska utföras,
tekniska åtgärder för att minska emissionen för elektromagnetiska fält, inbegripet användning av spärranordningar, avskärmning eller liknande hälsoskyddsmekanismer när så krävs,
lämpliga avgränsnings- och tillträdesåtgärder, såsom signaler, märkningar, markeringar i golvet och barriärer, för att begränsa eller kontrollera tillträde,
vid exponering för elektriska fält, åtgärder och förfaranden för att hantera gnisturladdningar och kontaktströmmar med hjälp av tekniska metoder och utbildning av arbetstagarna,
lämpliga program för underhåll av arbetsutrustning, arbetsplatser och system för arbetsställen,
utformning och planering av arbetsplatser och arbetsställen,
begränsning av exponeringens varaktighet och intensitet, och
tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning.
22 §
På grundval av den riskbedömning som avses i 7, 14 och 15 §§ ska arbetsgivaren utarbeta och genomföra en handlingsplan som ska innehålla tekniska och organisatoriska åtgärder för att förebygga alla kända risker för arbetstagare som är särskilt utsatta, och alla risker som förorsakas av de indirekta effekter som avses i 7, 14 och 15 §§.
23 §
Utöver att tillhandahålla den information som anges enligt 29 §, ska arbetsgivaren anpassa de åtgärder som avses i dessa föreskrifter till behoven hos arbetstagare som är särskilt utsatta samt, i förekommande fall, till individuella riskbedömningar.
Detta gäller särskilt beträffande arbetstagare som har uppgivit att de har aktiva eller passiva medicinska enheter inopererade i kroppen, såsom pacemakrar, eller har medicinska enheter som bärs på kroppen, såsom insulinpumpar, eller beträffande gravida arbetstagare som har uppgivit för arbetsgivaren att de är gravida.
24 §
Med utgångspunkt i den riskbedömning som avses i 7, 14 och 15 §§ ska arbetsgivaren se till att de arbetsplatser där arbetstagarna kan komma att utsättas för elektromagnetiska fält som överskrider insatsnivåerna markeras med lämpliga skyltar, se Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser, bilaga 3. De berörda områdena ska märkas och tillträde till dem begränsas på lämpligt sätt.
Om tillträde till dessa områden av andra skäl är begränsat på lämpligt sätt och arbetstagarna har underrättats om riskerna som uppstår på grund av elektromagnetiska fält, ska ingen särskild skyltning eller begränsning av tillträdet krävas.
25 §
När 12 § är tillämplig ska arbetsgivaren se till att särskilda skyddsåtgärder vidtas, såsom utbildning av arbetstagarna enligt 29 § och användning av tekniska metoder och personligt skydd, till exempel jordning av arbetsobjekt, förbindning av arbetstagare och arbetsobjekt (potentialutjämning) och, om lämpligt, användning av isolerande skor, handskar och skyddskläder.
26 §
När 13 § är tillämplig ska arbetsgivaren se till att särskilda skyddsåtgärder, såsom styrning av rörelser, vidtas.
27 §
Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna inte utsätts för exponering som överskrider gränsvärden för hälsoeffekter och gränsvärden för sensoriska effekter, såvida inte villkoren enligt 12, 13 eller 31 §§ är uppfyllda.
Om gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter har överskridits, trots de åtgärder som arbetsgivaren har vidtagit för att tillämpa bestämmelserna i detta kapitel, ska arbetsgivaren omedelbart vidta ytterligare åtgärder så att exponeringen inte överskrider dessa gränsvärden.
Arbetsgivaren ska fastställa och dokumentera orsakerna till att gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter har överskridits och anpassa skyddsåtgärder och förebyggande åtgärder för att undvika att detta upprepas.
28 §
När 12 och 13 §§ är tillämpliga och om arbetstagaren har rapporterat övergående symtom, ska arbetsgivaren vid behov uppdatera riskbedömningen och de förebyggande åtgärderna. Övergående symtom kan inbegripa
sensoriska förnimmelser och effekter på hur det centrala nervsystemet i huvudet fungerar, som framkallas av tidsvarierande magnetiska fält, och
effekter som framkallas av statiska magnetfält, såsom svindel och illamående.
Kunskaper
29 §
Arbetsgivaren ska se till att de arbetstagare som sannolikt kan komma att utsättas för risker på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen, eller skyddsombud, får ta del av all nödvändig information och utbildning om resultatet av den riskbedömning som föreskrivs i 7, 14 och 15 §§. Detta gäller särskilt
åtgärder som vidtas för att tillämpa dessa föreskrifter,
värdena och principerna om gränsvärden för exponering och insatsnivåer, de därmed sammanhängande eventuella riskerna och de förebyggande åtgärder som vidtas,
eventuella indirekta effekter av exponeringen,
resultaten av bedömningen, mätningen eller beräkningarna av exponeringsnivåerna för elektromagnetiska fält som genomförs i enlighet med 7, 14 och 15 §§,
hur exponeringens negativa hälsoeffekter upptäcks och hur de ska rapporteras,
eventuella övergående symtom och sinnesförnimmelser som är förknippade med effekter på det centrala eller perifera nervsystemet,
under vilka omständigheter som arbetstagarna har rätt till hälsoundersökning,
säkra arbetsrutiner för att minimera riskerna i samband med exponering, och
arbetstagare som är särskilt utsatta, som avses i 8 § 5, 22 och 23 §§.
Hälsoundersökning
30 §
I syfte att förebygga och tidigt diagnostisera eventuella negativa hälsoeffekter orsakade av exponering för elektromagnetiska fält, ska arbetsgivaren se till att lämpliga hälsoundersökningar genomförs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Om en oönskad eller oväntad hälsoeffekt rapporteras av en arbetstagare, och under alla omständigheter om exponering som överskrider gränsvärden för exponering upptäcks, ska arbetsgivaren se till att den eller de berörda arbetstagarna genomgår en hälsoundersökning i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Allmänna råd
Det saknas kända risker eller symtom vid exponering för elektromagnetiska fält under gränsvärdena. Vid sådan exponering finns ingen grund för hälsoundersökning. De gränsvärden som anges i bilagorna 11, 13 och 16 skyddar mot alla kända, akuta och övergående negativa hälsoeffekter hos arbetstagare som exponeras för elektromagnetiska fält. Dessa effekter orsakas av i kroppen inducerade elektriska fält och energiabsorption i form av värme.
Hälsoundersökning vid exponering under gränsvärden kan vara motiverat för arbetstagare som är utsatta för särskilda risker från exponering för elektromagnetiska fält. Dessa är bland andra arbetstagare som är gravida och arbetstagare som har aktiva eller passiva inopererade medicinska enheter eller enheter som bärs på kroppen. Elektronisk utrustning i kroppsimplantat kan skadas av elektromagnetiska fält. Metalliska implantat kan ge kroppsskador genom upphettning. Ferromagnetiska implantat kan rubbas genom inverkan av statiska magnetfält. Arbetstagare som är utsatta för särskilda risker kan behöva rådgivning hos exempelvis företagshälsovården för att se till att arbetstagarna helt förstår eventuella restriktioner för dem i deras arbetsmiljö.
Undantag för magnetisk resonanstomografi
31 §
Genom undantag från 9–13 §§, men utan att det påverkar tillämpningen av 20 §, får exponeringen överskrida gränsvärden om den sker i samband med installation, testning, användning, utveckling och underhåll av eller forskning om utrustning för magnetisk resonanstomografi (MRT) för patienter inom hälsovården, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
Den riskbedömning som har genomförts i enlighet med 7, 14 och 15 §§ har visat att gränsvärden för exponering har överskridits.
Alla tekniska eller organisatoriska åtgärder har tillämpats med hänsyn till den aktuella tekniska utvecklingsnivån.
Överskridandet av gränsvärdena för exponering sker under vederbörligen motiverade omständigheter.
Särdragen hos arbetsplatsen, arbetsutrustningen eller arbetspraxis har beaktats.
Arbetsgivaren visar att arbetstagarna fortfarande är skyddade mot hälsoeffekter och säkerhetsrisker, bland annat genom att se till att den bruksanvisning som tillverkaren tillhandahåller följs.
Bilaga 10 Fysikaliska storheter
Denna bilaga innehåller de fysikaliska storheter som användas för att beskriva exponering för elektromagnetiska fält och hör till 13 kap. 9 §.
Elektrisk fältstyrka E är en vektorstorhet som motsvarar den kraft som verkar på en laddad partikel oavsett dess rörelse. Denna storhet uttrycks i volt per meter [V/m]. En skillnad måste göras mellan det omgivande elektriska fältet E och det elektriska fält Eind som induceras i kroppen som ett resultat av exponering för externa elektromagnetiska fält.
Inducerad ström iinducerad är den ström som induceras i kroppen som resultat av exponering för externa elektromagnetiska fält. Denna storhet uttrycks i ampere [A].
Kontaktström ikontakt är den ström som flyter när en person är i kontinuerlig kontakt med ett föremål i ett elektromagnetiskt fält. Denna storhet uttrycks i ampere [A].
Elektrisk laddning Q är en lämplig storhet för att beskriva gnisturladdning. Denna storhet uttrycks i coulomb [C].
Magnetisk fältstyrka H är en vektorstorhet som tillsammans med den magnetiska flödestätheten karakteriserar ett magnetfält i varje punkt i rummet. Denna storhet uttrycks i ampere per meter [A/m].
Magnetisk flödestäthet B är en vektorstorhet som beskriver den kraft som verkar på laddningar i rörelse. Storheten uttrycks i tesla [T]. I fri rymd och i biologiskt material kan den magnetiska flödestätheten B och den magnetiska fältstyrkan H omräknas till den andra storheten med användande av relationen .
Strålningstäthet S är en storhet som används vid mycket höga frekvenser, där inträngningsdjupet i kroppen är litet. Den definieras som den mot ytan i rät vinkel infallande strålningens effekt, dividerad med ytans area. Denna storhet uttrycks i watt per kvadratmeter [W/m2].
Specifik absorption SA definieras som en energi som absorberas per massenhet biologisk vävnad. Denna storhet uttrycks i joule per kilogram [J/kg]. I dessa föreskrifter används det för att ange gränsvärden i syfte att begränsa påverkan av pulsad mikrovågsstrålning.
Specifik absorptionshastighet SAR definieras som den energi, medelvärdesbildad över hela kroppen eller delar av kroppen, som absorberas per tidsenhet och per massenhet i biologisk vävnad. Denna storhet uttrycks i watt per kilogram [W/kg]. Helkropps-SAR är ett allmänt accepterat mått för att koppla termiska effekter till exponering för högfrekventa elektromagnetiska fält. Utöver medelvärden för helkropps-SAR krävs lokala SAR-värden för att kunna bedöma och begränsa hur stor energimängd som tas upp i mindre delar av kroppen vid särskilda exponeringsförhållanden. Ett sådant förhållande kan till exempel vara en person som exponeras för radiovågor i det nedre MHz-området (till exempel dielektrisk uppvärmning) samt personer som utsätts för exponering i närheten av en antenn.
Av dessa storheter är magnetisk kontaktström ikontakt, ström i extremiteter iinducerad, elektrisk fältstyrka E, magnetisk fältstyrka H, magnetisk flödestäthet B och strålningstäthet S direkt mätbara.
Bilaga 11 Gränsvärden för exponering för statiska magnetiska fält
Denna bilaga innehåller gränsvärden för sensoriska effekter och hälsoeffekter och hör till 13 kap. 8–10 och 13 §§.
I tabell 24 anges gränsvärden för magnetisk flödestäthet B vid exponering för statiska magnetiska fält i frekvensintervallet 0 Hz upp till 1 Hz. Värdena avser magnetisk flödestäthet B i luft.
Med normala arbetsförhållanden avses förhållanden där arbetstagarna kan arbeta utan restriktioner med avseende på hur och var de rör sig.
Med kontrollerade arbetsförhållanden avses förhållanden där arbetstagarna har getts information om lämpliga sätt att röra och förflytta sig i det statiska fältet.
Exponeringssituationer | Sensoriska effekter | Hälsoeffekter |
|---|---|---|
Normala arbetsförhållanden | 2 | - |
Lokal exponering av extremiteter | 8 | - |
Kontrollerade arbetsförhållanden | - | 8 |
Bilaga 12 Insatsnivåer för statiska magnetiska fält
Denna bilaga hör till 13 kap. 8, 9, 11 och 21 §§.
I tabell 25 anges insatsnivåer för magnetisk flödestäthet B i frekvensintervallet 0 Hz upp till 1 Hz. Värdena avser magnetisk flödestäthet B i luft.
Risk | B [mT] |
|---|---|
Interferens med aktiva medicinska implantat | 0,5 |
Attraktionskraft och projektilrisk i närheten av starka magneter (> 100 mT) | 3 |
Bilaga 13 Gränsvärden för exponering för tidsvarierande elektriska och magnetiska fält
Denna bilaga hör till 13 kap. 8–10, 12 och 13 §§.
I tabell 26 anges gränsvärden för inducerade elektriska fält (Eind) i frekvensintervallet från 1 Hz upp till 10 MHz.
Frekvens | Sensoriska effekter | Hälsoeffekter |
|---|---|---|
1 ≤ f < 10 | 0,7/f | 1,1 |
10 ≤ f < 25 | 0,07 | 1,1 |
25 ≤ f < 400 | 0,0028 · f | 1,1 |
400 ≤ f < 3 · 103 | - | 1,1 |
3 · 103 ≤ f ≤ 10 · 106 | - | 3,8 · 10–4 · f |
Anmärkningar till tabell 26:
1. Eind för hälsoeffekter är lika med spatiala toppvärden i hela kroppen hos den som exponeras.
2. Eind för sensoriska effekter är lika med spatiala toppvärden i huvudet hos den som exponeras.
3. Eind ges som toppvärden. För sinusoidala fält gäller att rms-värdet är toppvärdet dividerat med √2.
4. För fält som inte är sinusoidala ska bedömning av exponering göras med den så kallade weighted peak-metoden (filtrering i tidsdomän), men andra vetenskapligt bevisade och validerade utvärderingsförfaranden för exponering får tillämpas, förutsatt att de leder till ungefär likvärdiga och jämförbara resultat.
Bilaga 14 Insatsnivåer för tidsvarierande elektriska fält
Denna bilaga hör till 13 kap. 8, 9, 11, 12 och 21 §§.
I tabell 27 anges insatsnivåer för elektrisk fältstyrka Elåg och Ehög för frekvenser mellan 1 Hz upp till 10 MHz.
Insatsnivåerna Elåg och Ehög gäller i fri rymd, det vill säga utan närvaro av arbetstagare.
Elåg för det externa elektriska fältet bygger på en begränsning av det inducerade elektriska fältet Eind i bilaga 13 och begränsning av gnisturladdningar i arbetsmiljön.
Under Ehög överskrider det inducerade elektriska fältet Eind inte värdena i bilaga 13 och besvärande gnisturladdningar förebyggs, förutsatt att skyddsåtgärder enligt 13 kap. 24 § vidtas.
Frekvens f [Hz] | Elåg [V/m] | Ehög [V/m] |
|---|---|---|
1 ≤ f < 25 | 2,0 · 104 | 2,0 · 104 |
25 ≤ f < 50 | 5,0 · 105/f | 2,0 · 104 |
50 ≤ f < 1,64 · 103 | 5,0 · 105/f | 1,0 · 106/f |
1,64 · 103 ≤ f < 3 · 103 | 5,0 · 105/f | 6,1 · 102 |
3 · 103 ≤ f ≤ 10 · 106 | 1,7 · 102 | 6,1 · 102 |
Anmärkningar till tabell 27:
1. Elåg och Ehög ges som rms-värden. För sinusoidala fält gäller att rms-värdet är toppvärdet dividerat med √2.
2. För fält som inte är sinusoidala ska bedömning av exponering göras med den så kallade weighted peak-metoden (filtrering i tidsdomän), men andra vetenskapligt bevisade och validerade utvärderingsförfaranden för exponering får tillämpas, förutsatt att de leder till ungefär likvärdiga och jämförbara resultat.
3. Insatsnivåerna motsvarar maximala värden där arbetstagarens kropp befinner sig. Detta leder till en försiktig bedömning av exponeringen och automatiskt uppfyllande av gränsvärdet under alla förhållanden med ojämn exponering. I situationer med en mycket lokal källa inom ett avstånd av några centimeter från kroppen ska efterlevnad av gränsvärden fastställas dosimetriskt, från fall till fall, och inte genom användning av insatsnivåer.
Bilaga 15 Insatsnivåer för tidsvarierande magnetiska fält
Denna bilaga hör till 13 kap. 8, 9, 11, 12 och 21 §§.
Blåg i tabell 28 motsvarar gränsvärden för Eind för sensoriska effekter och gränsvärden Eind för hälsoeffekter i tabell 26 bilaga 13.
Bhög i tabell 28 motsvarar gränsvärden för hälsoeffekter för interna elektriska fält Eind i samband med elektrisk stimulering av centrala och perifera nervsystemet. Uppfyllande av Bhög säkerställer att gränsvärden för hälsoeffekter inte överskrids, men effekter såsom fosfener och mindre övergående förändringar i hjärnverksamheten är möjliga, om exponeringen av huvudet överskrider Blåg vid exponeringar upp till 400 Hz.
Bextr gäller för exponering av extremiteterna och motsvarar gränsvärden för hälsoeffekter för interna elektriska fält i samband med elektrisk stimulering av vävnader i extremiteterna med hänsyn tagen till att magnetiska fält har en svagare koppling till extremiteterna än till hela kroppen.
Frekvens f [Hz] | Blåg [10–6 T] | Bhög [10–6 T] | Bextr [10–6 T] |
|---|---|---|---|
1 ≤ f < 8 | 2,0 · 105/f2 | 3,0 · 105/f | 9,0 · 105/f |
8 ≤ f < 25 | 2,5 · 104/f | 3,0 · 105/f | 9,0 · 105/f |
25 ≤ f < 300 | 1,0 · 103 | 3,0 · 105/f | 9,0 · 105/f |
300 ≤ f < 3 · 103 | 3,0 · 105/f | 3,0 · 105/f | 9,0 · 105/f |
3 · 103 ≤ f ≤ 10 · 106 | 1,0 · 102 | 1,0 · 102 | 3,0 · 102 |
Anmärkningar till tabell 28:
1. Blåg, Bhög, Bextr ges som rms-värden. För sinusoidala fält gäller att rms-värdet är toppvärdet dividerat med √2.
2. För fält som inte är sinusoidala ska bedömning av exponering göras med den så kallade weighted peak-metoden (filtrering i tidsdomän), men andra vetenskapligt bevisade och validerade utvärderingsförfaranden för exponering får tillämpas, förutsatt att de leder till ungefär likvärdiga och jämförbara resultat.
3. Insatsnivåerna motsvarar maximala värden där arbetstagarens kropp befinner sig. Detta leder till en försiktig bedömning av exponeringen och automatiskt uppfyllande av gränsvärdet under alla förhållanden med ojämn exponering. I situationer med en mycket lokal källa inom ett avstånd av några centimeter från kroppen ska efterlevnad av gränsvärden fastställas dosimetriskt, från fall till fall, och inte genom användning av insatsnivåer.
Bilaga 16 Gränsvärden för exponering för elektromagnetiska fält
Denna bilaga hör till 13 kap. 8–10 och 13 §§.
Gränsvärdena i tabell 29 gäller för exponering för elektromagnetiska fält i frekvensintervallet 100 kHz upp till 300 GHz.
Gränsvärden uttryckta i SAR respektive S gäller för hälsoeffekter, medan gränsvärdet utryckt i SA gäller för sensoriska effekter.
Frekvens | Exponering av | Sensoriska effekter | Hälsoeffekter | Hälsoeffekter | Not |
|---|---|---|---|---|---|
1 · 10–4 ≤ f < 0,3 | helkropp | - | 0,4 | - | 1 |
huvud | - | 10 | - | 2, 3 | |
bål | - | 10 | - | 2, 3 | |
extremitet | - | 20 | - | 2, 3 | |
0,3 ≤ f < 6 | helkropp | - | 0,4 | - | 1 |
huvud | 10 | 10 | - | 2–4 | |
bål | - | 10 | - | 2, 3 | |
extremitet | - | 20 | - | 2, 3 | |
6 ≤ f ≤ 300 | hud | - | - | 50 | 5–7 |
Not till tabell 29:
1. Gränsvärdet gäller vid exponering av hela kroppen och ges som medelvärde för SAR i kroppen.
2. Gränsvärdet gäller för lokal exponering.
3. SAR beräknas som medelvärdet i en massa på 10 g sammanhängande vävnad. Det resulterande maximala SAR-värdet bör vara det värde som används vid bedömning av exponeringen. 10 g-vävnaden ska vara en massa av sammanhängande vävnad med någorlunda homogena elektriska egenskaper. Denna modell av sammanhängande vävnad kan användas vid dosimetriska beräkningar, men kan medföra svårigheter vid direkta fysikaliska mätningar. En enkel geometrisk form, som exempelvis kubisk eller sfärisk vävnadsmassa, kan användas.
4. SA beräknas som medelvärdet i 10 g vävnadsmassa.
5. S ska beräknas som ett medelvärde över 20 cm2 av exponerat område. Den maximala spatiala strålningstätheten S, beräknad som ett medelvärde över 1 cm2, får inte överstiga 1 000 W/m2.
6. Effekttätheter S i frekvensområdet 6–10 GHz ska beräknas som medelvärden under en sexminutersperiod.
7. Över 10 GHz ska effekttätheten S beräknas som ett medelvärde över en godtycklig 68/f1,05 – minutersperiod, f i GHz, för att kompensera för ett progressivt kortare penetrationsdjup när frekvensen ökar.
Bilaga 17 Insatsnivåer för elektromagnetiska fält
Denna bilaga hör till 13 kap. 8, 9, 11 och 21 §§.
I tabell 30 anges insatsnivåer för elektromagnetiska fält i frekvensintervallet mellan 100 kHz upp till 300 GHz.
Insatsnivåerna E, B och S gäller i fri rymd, det vill säga utan närvaro av arbetstagare, och anger maximalt tillåtna värden för exponering av kroppen, del eller delar av kroppen.
Frekvens f [MHz] | E [V/m] | B [10–6 T] | S [W/m2] |
|---|---|---|---|
0,1 ≤ f < 1 | 6,1 · 102 | 2,0/f | |
1 ≤ f < 10 | 6,1 · 102/f | 2,0/f | |
10 ≤ f < 400 | 61 | 0,2 | 10 |
400 ≤ f < 2 000 | 3 · f1/2 | 1 · 10–2 · f1/2 | f/40 |
2 000 ≤ f < 6 000 | 1,4 · 102 | 4,5 · 10–1 | 50 |
6 000 ≤ f ≤ 300 000 | 1,4 · 102 | 4,5 · 10–1 | 50 |
Anmärkningar till tabell 30:
1. E2 och B2 ska beräknas som medelvärden under en sexminutersperiod. För pulser får toppvärdet av effekttätheten S, som medelvärde över pulsbredden, inte vara större än 1 000 gånger.
2. För multifrekventa fält ska analysen bygga på summering, som förklaras i Europeiska kommissionens vägledning.
3. E och B motsvarar de maximala beräknade eller uppmätta värden där arbetstagarens kropp befinner sig. Detta leder till en försiktig bedömning av exponeringen och automatiskt uppfyllande av gränsvärdet under alla förhållanden med ojämn exponering.
4. För bedömning av uppfyllande av gränsvärdena under särskilda förhållanden med ojämn exponering, se Europeiska kommissionens vägledning.
5. I situationer med en mycket lokal källa inom ett avstånd av några centimeter från kroppen ska uppfyllande av gränsvärden fastställas dosimetriskt, från fall till fall, och inte genom användning av insatsnivåer.
6. S ska beräknas som ett medelvärde över 20 cm2 av exponerat område. Den maximala spatiala strålningstätheten S, beräknad som ett medelvärde över 1 cm2, får inte överstiga 1 000 W/m2.
7. Över 10 GHz ska effekttätheten beräknas som ett medelvärde över en godtycklig 68/f1,05–minutersperiod, f i GHz, för att kompensera för ett progressivt kortare penetrationsdjup när frekvensen ökar.
Bilaga 18 Insatsnivåer för kontaktström och inducerad ström
Denna bilaga hör till 13 kap. 8, 9, 11, 12 och 21 §§.
I tabell 31 anges insatsnivåer för kontinuerlig kontaktström (ikontakt) och för inducerad ström (iinducerad) i en godtycklig extremitet.
Frekvens f [kHz] | ikontakt [mA] | iinducerad [mA] |
|---|---|---|
f < 2,5 | 1,0 | – |
2,5 ≤ f < 100 | 0,4 · f | – |
100 ≤ f < 1,0 · 104 | 40 | – |
1,0 · 104 ≤ f ≤ 1,1 · 105 | 40 | 100 |
Anmärkning till tabell 31:
1. ikontakt och iinducerad ges som rms-värden.
2. (iinducerad)2 ska beräknas som ett medelvärde under en sexminutersperiod.