Risker i arbetsmiljön — kap. 8: Ytterligare bestämmelser för vissa grupper av kemiska ämnen

8 kap. Ytterligare bestämmelser för vissa grupper av kemiska ämnen

Då gäller föreskrifterna

1 §

 Bestämmelserna i detta kapitel preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 kap. och reglerar

1. alla verksamheter där vissa allergiframkallande ämnen och CMR-ämnen hanteras,

2. tillstånd och förbud för vissa ämnen, och

3. obligatoriska mätningar för vissa ämnen.

Vem föreskrifterna riktar sig till

2 §

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs.

Den som bara är arbetsgivare i egenskap av uthyrare av arbetstagare, är endast skyldig att följa föreskrifterna i detta kapitel när det gäller att

1. se till att de uthyrda arbetstagarna inte påbörjar sitt arbete innan en undersökning och riskbedömning är gjord och nödvändiga riskbegränsande åtgärder har vidtagits, och

2. föra register enligt 20 §.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

Definitioner

3 §

 I detta kapitel har, utöver vad som definieras i 7 kap. 3 §, följande begrepp dessa betydelser.

Begrepp	Betydelse
CMR-ämnen	Cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande ämnen.
Epoxiplastkomponent	Reaktionsprodukt mellan en epoxid, vanligtvis epiklorhydrin, och exempelvis bisfenol A.
Försumbar exponering	Exponering där risken för ohälsa eller olycksfall är på samma nivå som om arbetstagaren inte utsätts för exponeringen.
Kvarts	Kiseldioxid som är kristallin eller delvis kristallin.
Respirabelt damm	Dammpartiklar som kan inandas och som kan nå alveolerna längst ut i lungorna.
Specialfibrer	Syntetiska oorganiska icke-kristallina (silikat-)fibrer, som är slumpvis orienterade och vars totala innehåll av oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller (Na2O+K2O+CaO+MgO+BaO) är lika med eller understiger 18 viktprocent.
Syntetiska oorganiska fibrer	Tillverkade fibrer, både kristallina och icke-kristallina (amorfa).
Särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer	Syntetiska oorganiska eldfasta keramiska fibrer, specialfibrer eller kristallina fibrer.

Allergiframkallande kemiska ämnen

4 §

 Bestämmelserna i 5–12 §§ reglerar när arbetstagare exponeras för följande allergiframkallande ämnen:

1. Farliga kemiska produkter som uppfyller kriterierna i förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) för att märkas med faroangivelserna

   1. H317 kan orsaka allergisk hudreaktion, eller

   2. H334 kan orsaka allergi- eller astmasymtom eller andningssvårigheter vid inandning.

2. Kemiska ämnen och blandningar som innehåller

   1. etyl-2-cyanoakrylat, eller

   2. metyl-2-cyanoakrylat.

3. Isocyanater som frisätts vid termisk nedbrytning.

4. Formaldehyd som frisätts under processer.

Om riskbedömningen visar att exponeringen för allergiframkallande ämnen enligt första stycket är försumbar och att skyddsåtgärder därför inte behövs för säkerheten, gäller inte kraven i 5–12 §§. Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Dokumentation

5 §

 Vid hantering av allergiframkallande ämnen enligt 4 § ska arbetsgivaren se till att det finns skriftlig dokumentation som anger hur funktionen hos ventilation och arbetsutrustning ska kontrolleras.

Skyltning

6 §

 Vid öppen hantering av allergiframkallande ämnen enligt 4 § ska arbetsgivaren sätta upp skyltar i anslutning till arbetsplatsen för att varna andra arbetstagare om att arbete pågår. Skyltarna ska visa vilka ämnen det handlar om. Skyltarna kan uteslutas, om risken för andra arbetstagare är försumbar.

Kunskaper

7 §

 Det krävs särskild utbildning för dem som leder eller utför arbete som innebär exponering för

1. farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H317 eller H334 på grund av sitt innehåll av

   1. akrylater,

   2. epoxiplastkomponenter,

   3. formaldehydhartser, eller

   4. organiska syraanhydrider,

2. farliga kemiska produkter som enligt CLP-förordningen klassificeras som H317 eller H334 på grund av sitt innehåll av diisocyanater och inte omfattas av utbildningskraven i post 74 bilaga XVII förordningen (EG) nr 1907/2006 (Reach),

3. kemiska ämnen och blandningar som innehåller

   1. etyl-2-cyanoakrylat, eller

   2. metyl-2-cyanoakrylat

   om arbetet sammanlagt pågår mer än 30 minuter per vecka,

4. diisocyanater som frisätts vid termisk nedbrytning, eller

5. formaldehyd som frisätts under processer.

8 §

 Den som leder utbildningen som avses i 7 § ska ha goda kunskaper om

1. kemiska arbetsmiljörisker,

2. allergiframkallande ämnen,

3. specifika risker som arbetet medför, och

4. hur riskerna ska minimeras.

9 §

 Utbildningen som krävs enligt 7 § ska vara anpassad till målgruppen och minst omfatta

1. vilka risker arbetet innebär,

2. vilka skyddsåtgärder som behövs, och

3. hur rengöring och sanering ska utföras.

10 §

 Utbildning som uppfyller kraven i 7–9 §§ ska kunna styrkas med ett utbildningsintyg som får högst vara 5 år gammalt.

Utbildningsintyget ska innehålla

1. namn och födelsedatum på den som gått utbildningen,

2. vilka moment som ingått i utbildningen, och

3. när intyget utfärdades.

Den arbetsgivare som låter en eller flera arbetstagare utan sådant utbildningsintyg som anges i första och andra styckena leda eller utföra arbete som avses i 7 § ska betala en sanktionsavgift om 10 000 kronor för varje sådan arbetstagare.

Medicinska kontroller

11 §

 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H317 eller H334 på grund av sitt innehåll av

1. akrylater,

2. epoxiplastkomponenter, eller

3. formaldehydhartser.

Första stycket gäller inte om arbetsgivarens riskbedömning visar att exponeringen för ovan nämnda ämnen är försumbar även om personlig skyddsutrustning inte används.

Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

12 §

 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare, som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för följande:

1. Farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H334 på grund av sitt innehåll av

   1. diisocyanater, eller

   2. organiska syraanhydrider.

2. Kemiska ämnen och blandningar som innehåller

   1. etyl-2-cyanoakrylat, eller

   2. metyl-2-cyanoakrylat

   och om arbetet sammanlagt pågår mer än 30 minuter per vecka.

3. Diisocyanater som bildas vid termisk nedbrytning.

Första stycket gäller inte om arbetsgivarens riskbedömning visar att exponeringen för ovan nämnda ämnen i luften är försumbar även om andningsskydd inte används.

Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

Cancerframkallande, mutagena och reproduktionsstörande kemiska ämnen

13 §

 Bestämmelserna i 14–20 §§ reglerar all hantering av cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande ämnen, så kallade CMR-ämnen, som är kemiska ämnen och blandningar, vilka har tillverkats eller utvunnits, samt uppfyller kriterierna i förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) för att märkas med följande faroangivelser

1. H350 kan orsaka cancer,

2. H340 kan orsaka genetiska defekter, eller

3. H360 kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet.

Bestämmelserna i 15 och 18–20 §§ reglerar följande verksamheter och arbeten:

1. Arbete som innebär exponering för

   1. trädamm från lövträd,

   2. respirabelt kristallint kvartsdamm,

   3. asbesthaltigt damm,

   4. dieselavgaser,

   5. polycykliska aromatiska kolväten i sot, tjära eller beck av kol, eller

   6. damm, rökgaser eller stänk som uppstått vid avbränning och elektroraffinering av kopparnickelskärsten.

2. Arbete som innebär hudexponering för mineraloljor som tidigare har använts för att smörja och kyla rörliga delar i en förbränningsmotor.

3. Framställning av auramin.

4. Processer där stark syra ingår vid framställningen av isopropylalkohol.

Utredning om CMR-ämne eller process kan ersättas

14 §

 Ett CMR-ämne enligt 13 § första stycket får bara hanteras om det inte är tekniskt möjligt att ersätta CMR-ämnet eller använda ämnet i en process som medför lägre risk.

Arbetsgivaren ska utreda om det är tekniskt möjligt att ersätta CMR-ämnen med andra ämnen, produkter eller processer som medför lägre risk. Utredningen ska dokumenteras skriftligt.

Kraven i första och andra stycket gäller inte CMR-ämnen som används för motordrift eller uppvärmning, eller förvaras för sådan användning.

Dokumentera resultatet av riskbedömningen

15 §

 Vid hantering av CMR-ämnen, eller vid sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 §, ska arbetsgivaren se till att dokumentationen om resultatet av riskbedömningen och valet av åtgärder tydligt anger

1. vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga för att minimera exponeringen,

2. i vilka situationer personlig skyddsutrustning krävs, samt

3. rutiner för underhåll och kontroll av

   1. funktion hos ventilation, och

   2. arbets- och processutrustning.

Åtgärder

16 §

 Arbetsgivaren ska se till att CMR-ämnen enligt 13 § första stycket hanteras i ett slutet system, om det är tekniskt möjligt.

17 §

 Om det inte är tekniskt möjligt att hantera CMR-ämnen enligt 13 § första stycket i ett slutet system, ska arbetsgivaren se till att exponeringen hålls så låg som det är tekniskt möjligt genom att vidta alla åtgärder nedan:

1. Använda arbetssätt och processer som minskar riskerna.

2. Välja och anpassa utrustning och metoder, så att luftföroreningar bildas i så liten omfattning som möjligt.

3. Använda punktutsug eller annan processventilation, så nära källan som möjligt.

4. Använda skyddskläder och skyddshandskar, om det finns risk för kontakt med CMR-ämnen. De ska bytas vid övergång till annat arbete.

5. Ordna separata förvaringsplatser för arbets- eller skyddskläder och för privata kläder.

6. Samla upp spill så snabbt och säkert som möjligt.

7. Rengöra ytor som har förorenats. Detta ska göras när arbetsuppgiften slutförts, dock minst dagligen.

8. Förvara och transportera avfall från hanteringen i stötsäkra, förslutna och tydligt märkta behållare.

9. Övervaka funktionen hos utrustning, process eller ventilation, för att kunna upptäcka oförutsedda händelser eller olycksfall som kan innebära ökad risk för exponering av CMR-ämnen.

18 §

 Arbetsgivaren ska planera arbetet med CMR-ämnen eller sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 § så att bara de arbetstagare som behövs för arbetet finns i närheten av hanteringen.

Kunskaper

19 §

 De hanterings- och skyddsinstruktioner som arbetsgivaren ska ta fram enligt 7 kap. 22 § ska alltid vara skriftliga för hantering av CMR-ämnen samt för sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 §.

Register

20 §

 Arbetsgivaren ska föra register över de arbetstagare som exponerats för CMR-ämnen eller sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 § i en sådan omfattning att det kan innebära risk för ohälsa.

Registret ska innehålla uppgifter om

1. arbetstagarens namn,

2. arbetsuppgifter,

3. vilka CMR-ämnen som arbetstagaren exponerats för, och

4. uppmätt eller uppskattad exponering.

Arbetsgivaren ska spara register som ska föras enligt första stycket, och som avser kemiska ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för att märkas med faroangivelsen H360, i minst fem år efter att exponeringen har upphört.

För andra kemiska ämnen och blandningar än de som avses i tredje stycket, följer av 3 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) att arbetsgivare ska spara register som ska föras enligt första stycket under minst 40 år efter att exponeringen har upphört.

Förbud och krav på tillstånd

21 §

 Det är förbjudet att hantera en kemisk riskkälla som innehåller 0,1 viktprocent eller mer av de ämnen som anges i bilaga 6 tabell 5 grupp A. För erionit gäller förbudet om halten är 1 viktprocent eller mer.

Förbudet gäller inte vid lagerhållning för försäljning och transport av obrutna originalförpackningar.

Förbudet gäller inte heller när det finns ett tillstånd utfärdat av Arbetsmiljöverket för

1. forskning om effekter av cancerframkallande ämnen,

2. utveckling av analysmetoder för ett ämne som tillhör grupp A, eller

3. verksamhet där det finns särskilda skäl att hantera ett sådant ämne.

Den arbetsgivare, som låter en eller flera arbetstagare hantera en eller flera kemiska riskkällor i strid med kraven i första stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta, är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

22 §

 Det är förbjudet att hantera en kemisk riskkälla som innehåller 1 viktprocent eller mer av de ämnen som anges i bilaga 6 tabell 6–8 grupp B utan tillstånd utfärdat av Arbetsmiljöverket.

Förbudet gäller inte vid lagerhållning för försäljning och transport av obrutna originalförpackningar.

Den arbetsgivare som låter en eller flera arbetstagare hantera en eller flera kemiska riskkällor i strid med kravet i första stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Vid överträdelse av både 21 och 22 §§ utgår sanktionsavgift bara enligt 21 §.

23 §

 I ansökan om tillstånd enligt 21 eller 22 §§ ska följande anges:

1. vilken kemisk riskkälla som ska hanteras,

2. syftet med hanteringen,

3. beskrivning av arbetsmetoden,

4. antal personer som berörs,

5. den största mängd som används under en arbetsdag,

6. den största mängd som finns på arbetsplatsen,

7. årsförbrukning,

8. för vilken tidsperiod tillstånd söks,

9. skälen till att den kemiska riskkällan inte kan ersättas av en mindre farlig kemisk riskkälla,

10. dokumentation om resultatet av riskbedömningen och valet av åtgärder,

11. hanterings- och skyddsinstruktioner, och

12. yttrande från skyddsombud alternativt arbetsmiljöombud, om sådant finns.

Obligatoriska mätningar och tjänstbarhetsintyg

Exponeringsmätningar

24 §

 Arbetsgivaren ska se till att genomföra yrkeshygieniska mätningar i andningszonen, när det kan förekomma exponering via inandning av

1. bly och oorganiska blyföreningar,

2. etylenoxid,

3. kadmium och oorganiska kadmiumföreningar,

4. styren, vinyltoluen eller andra reaktiva monomerer vid esterplastframställning, eller

5. särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer.

Mätningar enligt första stycket behöver inte genomföras om riskbedömningen visar att exponeringen är försumbar. Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

25 §

 Mätningar som krävs enligt 24 §, ska genomföras

1. senast 3 månader efter att

   1. hanteringen påbörjats, eller

   2. ändrats så att exponeringen kan ha ökat, och därefter

2. minst 1 gång per år.

26 §

 Om båda mätresultaten från de 2 senaste mätningarna enligt 25 §

1. är under 1/2 nivågränsvärdet kan mätning genomföras var 3:e år, eller

2. är under 1/5 av nivågränsvärdet kan mätning genomföras var 5:e år.

Tidsintervallen mellan mätningarna får överskridas med högst 2 månader.

27 §

 Mätningen enligt 24–26 §§ ska dokumenteras skriftligt i en mätrapport, enligt anvisningar i bilaga 2 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön.

Senast 3 månader efter att en mätning har gjorts, ska en kopia av mätrapporten skickas till Arbetsmiljöverket.

Medicinska kontroller och biologiska exponeringskontroller

28 §

 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg och biologiska exponeringskontroller för arbetstagare, som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för

1. bly,

2. kadmium, eller

3. kvicksilver.

Första stycket gäller inte om riskbedömningen visar att exponeringen är försumbar även om personlig skyddsutrustning inte används.

Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Bestämmelser om sanktionsavgifter, för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg, finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.