1 kap. Allmänna bestämmelser
Varför föreskrifterna finns
1 §
Föreskrifterna gäller användning av arbetsutrustning. Syftet med dessa föreskrifter är att förebygga risk för ohälsa och olyckor orsakade av användning av arbetsutrustningar. Dessa föreskrifter finns även för att förbygga risk för ohälsa och olyckor vid val och användning av personlig skyddsutrustning.
Systematiskt arbetsmiljöarbete
2 §
I arbetsmiljölagen (1977:1160) och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar, finns grundläggande bestämmelser om hur arbetsgivaren ska organisera, genomföra och följa upp sitt arbetsmiljöarbete för att förebygga risker för ohälsa och olycksfall i arbetet och uppnå en tillfredställande arbetsmiljö. Vidare framgår vilka som ska medverka i arbetet.
I dessa föreskrifter finns bestämmelser med preciserade krav för det systematiska arbetsmiljöarbetet, som kan gälla undersökningar av arbetsmiljön, bedömningar av risker och åtgärder som ska vidtas. Det finns också preciseringar som kan gälla särskilda krav på kunskaper eller hur vissa arbetsmiljöuppgifter ska fördelas.
6 kap. Användning av traktorer
Då gäller föreskrifterna
1 §
Bestämmelserna i detta kapitel gäller jordbruks- och skogsbrukstraktorer, som är konstruerade och tillverkade för en hastighet mellan 6 och 40 kilometer i timmen. De preciserar och kompletterar föreskrifterna om användning av arbetsutrustning i kapitel 2.
Bestämmelserna i 4 och 7–9 §§ gäller inte för en traktor
för vilken bestämmelserna i Vägverkets föreskrifter (VVFS 1993:1) om traktorer, Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:26) om traktorer, Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2012:97) om traktorer gällde eller ett EU-typgodkännande har blivit utfärdat, när den släpptes ut på marknaden eller togs i drift inom EES, eller
för vilken bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2008:3) om maskiner eller Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:4) om produkter – maskiner gällde, eller för vilken motsvarande bestämmelser i något annat land än Sverige inom EES gällde, när man släppte ut den på marknaden eller tog den i drift.
Bestämmelserna i 8 § och 9 § 1, gäller inte traktorer som tagits i bruk före den 1 juli 1986.
Bestämmelserna i 9 § 2 och 4, gäller inte traktorer som tagits i bruk före den 1 januari 1990.
Varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i Turkiet, eller som har sitt ursprung i och som lagligen saluförs i en Eftastat som är part i EES-avtalet förutsätts vara förenliga med dessa föreskrifter. Tillämpningen av dessa föreskrifter omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 av den 19 mars 2019 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008.
Vem föreskrifterna riktar sig till
2 §
Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.
Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, ska följa bestämmelserna i detta kapitel. Detta följer av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160). Det innebär att den som driver sådan verksamhet ska följa det som sägs i detta kapitel om arbetsgivare och om arbetstagare.
Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivaren. Det som sägs i detta kapitel gäller då även dem.
Definitioner
3 §
I dessa föreskrifter har följande begrepp dessa betydelser.
Begrepp | Betydelse |
|---|---|
Traktor | Motordrivet fordon med minst två axlar, som är försett med hjul och/eller band och vars huvuduppgift grundas på dess dragkraft. Fordonet ska vara särskilt konstruerat för att dra, skjuta, bära eller driva redskap, maskiner eller släpvagnar avsedda för jordbruk och skogsbruk. Fordonet kan vara utrustat för transport av gods och passagerare. |
Tjänstevikt | Fordonets vikt inklusive bränsle, smörjolja, vatten och verktyg. I tjänstevikten inräknas även förarens vikt som ska anses vara 70 kg. Fordonets överrullningsskydd räknas inte in i tjänstevikten. |
Överrullningsskydd | Förarhytt eller skyddsram avsedd att skydda föraren om fordonet välter eller överstegras. |
Krav på en traktor
4 §
En hjulburen traktor med en tjänstevikt av 600 kg eller mer ska ha ett överrullningsskydd. Överrullningsskyddet ska vara så konstruerat, att föraren och andra personer som är på traktorn, har tillräckligt skyddsutrymme, om traktorn välter eller överstegrar. Andra personer får vara på traktorn bara om traktorn är utrustad för detta.
5 §
Arbetsgivaren ska se till att ett överrullningsskydd på en traktor undersöks regelbundet, med avseende på sprickbildning eller andra skador.
Är överrullningsskyddet så skadat att hållfastheten påverkas, får traktorn inte användas, förrän detta bytts ut eller reparerats. Ett överrullningsskydd som har blivit väsentligt deformerat, ska kasseras.
Ett överrullningsskydd ska efter reparation ha minst samma hållfasthet som före skadan.
6 §
Vid förarplatsen får inte finnas oskyddade trycksatta hydraulslangar från maskiner eller redskap som är kopplade till traktorn.
7 §
En förarhytt ska in- och utvändigt vara utförd så att utstående delar, hörn och kanter inte medför skaderisker. Förarhyttens dörrar får heller inte oavsiktligt kunna gå upp eller slå igen.
8 §
Förarsitsen ska vara utformad så att föraren inte utsätts för skadlig belastning. Sitsen ska vara väl förankrad och placerad på ett sådant avstånd från väggar, tak och liknande ytor, att föraren kan arbeta obehindrat och utan risk för att skada sig. Sitsen ska gå att reglera och vara vibrationsdämpande.
9 §
Arbetsgivaren ska se till att en traktor bara används om
motorn kan startas via startmotor, bara om kraftöverföringen till drivhjulen är frånkopplad,
differentialspärren har en indikator, som tydligt anger när spärren är inkopplad, om traktorn har en differentialspärr.
separata bromsfunktioner för höger och vänster hjul kan kopplas ihop, och
ett manöverorgan utanför förarhytten för lägesreglering av trepunktskoppling är utfört och placerat så att ingen kan skadas, när redskap kopplas till och från traktorn, samt att manöverorganet är utfört som ett hålldon.
10 §
Bestämmelserna om överrullningsskydd i 4 § gäller inte för en traktor
som man kör inomhus och när rumshöjden är så låg att överrullningsskyddet inte får plats,
som man använder utan att hjulen rullar,
som man använder i fruktodling, eller
som man kör kortare sträckor i direkt anslutning till någon av de användningar som anges i 1–3.
11 §
Arbetsgivaren ska se till att en traktor, som man använder vid ett skogsarbete, har skydd, som hindrar att föremål kan tränga in till förarplatsen.
12 §
Arbetsgivaren ska se till att förarplatsen går att värma upp, om traktorn används under den kalla årstiden. Detta krav gäller inte för kortare arbetspass.
13 §
Arbetsgivaren ska se till att förarhytten har en taklucka, om man kör en traktor med förarhytt på isbelagt vatten eller på en fryst mosse.
14 §
Arbetsgivaren ska se till att det går att hålla en lämplig temperatur i förarhytten vid varm väderlek.
Krav vid användning av en traktor
15 §
Arbetsgivaren ska se till att lösa föremål inte ligger på golvet runt förarplatsen.
16 §
Arbetsgivaren ska se till att föraren säkrar traktorn och de maskiner eller redskap som man kopplat till traktorn, så att traktorn inte kan komma i rörelse av misstag, efter det att föraren har lämnat förar- eller manöverplatsen.
17 §
Arbetsgivaren ska se till att ingen person är under de redskap som sitter i trepunktskopplingen eller under en frontlastare, om de är i ett upplyft läge och inte är säkrade.
18 §
Arbetsgivaren ska se till att maskiner och redskap som kopplas till en traktor är anpassade till denna, så att kombinationen är en säker enhet.
Kunskaper
19 §
Arbetsgivaren ska se till att den som arbetar med en traktor
känner till traktorns konstruktion, dess säkerhetsanordningar och egenskaper för att kunna använda den på ett säkert sätt,
använder lämplig arbetsteknik för att undvika ohälsa och olycksfall, och
tar hänsyn till de risker för ohälsa och olycksfall som terrängen och väderleken kan medföra.