Konsoliderad version med ändringar införda t.o.m. SSMFS 2018:20.

Strålsäkerhetsmyndigheten föreskriver följande med stöd 4 kap. 9 §, 7 kap. 1 § och 9 kap. 3 § strålskyddsförordningen (2018:506).

Tillämpningsområde och definitioner

1 §

Dessa föreskrifter är tillämpliga på rökdetektorer som innehåller radioaktivt ämne.

Föreskrifterna är inte tillämpliga på brandvarnare. Föreskrifter om sådana finns i Strålsäkerhetsmyndigheten föreskrifter (SSMFS 2008:47) om brandvarnare som innehåller strålkälla med radioaktivt ämne.

2 §

Ord och uttryck i dessa föreskrifter har samma betydelse som i strålskyddslagen (2018:396). I dessa föreskrifter avses med

rökdetektor:

anordning som innehåller radioaktivt ämne och som är avsedd att vid begynnande brand ge signal till automatisk brandlarmanläggning eller annan brandbekämpande eller brandbegränsande utrustning,

ackrediterat laboratorium:

laboratorium med formellt erkännande om kompetens för specificerade provningar eller kalibreringar,

anmält organ:

provnings- eller certifieringsorgan inom EG-systemet med vidimerad kompetens enligt ett givet direktiv.

Undantag från strålskyddslagen

3 §

Har upphävts genom SSMFS 2018:20.

4 §

Bestämmelserna i 6 kap. 1 § strålskyddslagen (2018:396) gäller inte innehav, användning och transport av rökdetektorer om kraven i dessa föreskrifter uppfylls.

Provning och godkännande

5 §

Rökdetektorer som saluförs, upplåts, installeras eller överlåts för att tas i bruk ska vara godkända efter typprovning och uppfylla kraven i 6–12 §§.

Godkännande efter typprovning lämnas av Strålsäkerhetsmyndigheten.

6 §

Typprovning av rökdetektorer ska vara utförd av ackrediterat laboratorium, anmält organ eller, om sådana organ inte finns, Strålsäkerhetsmyndigheten.

Krav på rökdetektorer

Strålkällan

7 §

Strålkällan ska vara utförd i enlighet med svensk standard SS-ISO 2919:2012 om slutna radioaktiva strålkällor.

8 §

Den sammanlagda aktiviteten i en rökdetektor får uppgå till högst 200 kilobecquerel Am-241.

För detektorer som innehåller annan radionuklid än Am-241 beslutar Strålsäkerhetsmyndigheten i varje enskilt fall.

9 §

Strålkällan ska vara fastsatt i rökdetektorn på sådant sätt, att den efter en brand kan förväntas finnas kvar i detektorn. En detektor ska vid installation kunna fästas så att den inte lätt kan tas bort av obehöriga.

10 §

Dosekvivalentraten får 0,1 meter från rökdetektorns yta inte överstiga 1 mikrosievert per timme.

Märkning m.m.

11 §

En rökdetektor ska vara försedd med permanent och tydlig märkning som innehåller

1. texten "Innehåller radioaktivt ämne. Får demonteras endast av behörig. Kasserad detektor sänds till" kompletterad med namnet på det företag (importör eller svensk tillverkare) som tar hand om detektorn,
2. typbeteckning,
3. uppgift om strålkällans aktivitet och det radioaktiva ämnets beteckning,
4. fastställd varselsymbol för joniserande strålning.

12 §

När en rökdetektor upplåts eller överlåts ska den åtföljas av information om att den innehåller ett radioaktivt ämne.

Förvaring

13 §

Rökdetektorer som inte är installerade ska journalföras och förvaras inlåsta på ett sätt som är tillfredsställande från brandsäkerhetssynpunkt.

Förvaringsplatsen ska vara utmärkt med en skylt som innehåller fastställd varselsymbol för joniserande strålning, text som anger att radioaktivt ämne förvaras, samt hänvisning till utsedd kontaktperson.

Kasserade rökdetektorer

14 §

Rökdetektorer som har kasserats är radioaktivt avfall och ska därför omhändertas enligt 5 kap. 3 § strålskyddslagen (2018:396).

Undantag

15 §

Strålsäkerhetsmyndigheten får medge undantag från dessa föreskrifter om särskilda skäl föreligger och om det kan ske utan att syftet med föreskrifterna åsidosätts.