1) Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om diskrimineringslagen (2008:567)
- 1)
Prop. 2011/12:122, bet. 2011/12:AU11, rskr. 2011/12:267.
dels att 2 kap. 12 och 19 §§ samt 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 kap. 12 a §, av följande lydelse.
2 kap. 12 §
2)Diskriminering är förbjuden för den som
utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten, eller
anordnar en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.
Den som i förhållande till allmänheten företräder den som avses i första stycket ska likställas med denne.
- 2)
Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
2 kap. 12 a §
Förbudet i 12 § gäller inte diskriminering som har samband med ålder.
Förbudet mot diskriminering som har samband med kön hindrar inte att kvinnor och män behandlas olika i fråga om tjänster eller bostäder, om det har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.
För försäkringstjänster gäller dock att enskilda personers försäkringspremier eller försäkringsersättningar inte får skilja sig åt mellan kvinnor och män utifrån beräkningar baserade på kön. Trots detta får, om villkoren i andra stycket är uppfyllda, en persons könstillhörighet påverka bedömningen av andra faktorer som beräkningar av försäkringspremier baseras på.
2 kap. 19 §
Den som påstås ha handlat i strid med bestämmelserna i 2 kap. 5, 7, 9, 10, 11, 12, 12 a, 13, 14, 15, 16 eller 17 § eller 3 kap. 15 eller 16 §, får inte utsätta en enskild person för repressalier på grund av att han eller hon
anmält eller påtalat ett sådant handlande,
medverkat i en utredning enligt lagen, eller
avvisat eller fogat sig i trakasserier eller sexuella trakasserier från den som påstås ha diskriminerat.
6 kap. 1 §
Mål om tillämpningen av 2 kap. 1, 2, 3 eller 18 § ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I sådana mål ska som arbetstagare anses också den som gör en förfrågan om eller söker arbete och den som söker eller fullgör praktik eller står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Den hos vilken praktiken eller arbetet utförs eller skulle ha utförts ska anses som arbetsgivare. Detta gäller också när reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas.
Mål om tillämpningen av 2 kap. 5, 6, 7, 9, 10, 11, 12, 12 a, 13, 14, 15, 16, 17 eller 19 § ska prövas av allmän domstol och handläggas enligt bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål när förlikning om saken är tillåten.