SFS 2001:1223
Förordning om ändring i fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199)
utfärdad den 13 december 2001.
Regeringen föreskriver i fråga om fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199)1
- 1)
Senaste lydelse av
12–14 kap. 1994:1917
15 kap. 1 § 2001:599
15 kap. 2 § 1994:1917
15 kap. 3 § 1998:437
15 kap. 4 § 1994:1917
rubriken till avd. 4 1994:1917.
dels att 12–15 kap. skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till avd. 4 skall utgå,
dels att 1 kap. 2, 3, 13–16, 33, 35 a, 35 b, 35 d, 36, 37 §§, 1 A kap. 2–5 §§, 2 kap. 1, 5 och 6 §§, 6 kap. 1, 2, 6 och 7 §§, 7 kap. 3 §, 8 kap. 2 och 3 §§ samt rubrikerna till avd. 2 och 2 kap. samt rubrikerna närmast före 1 kap. 13 och 15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 3 § och 9 kap. 3 §, samt en ny bilaga, bilaga 13, av följande lydelse.
1 kap.
2 §2
- 2)
Senaste lydelse 1994:1917.
Riktvärde skall bestämmas för värderingsenhet. För olika slag av värderingsenheter skall riktvärden finnas för skilda förhållanden beträffande de i 8–15 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) föreskrivna värdefaktorerna. Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i de riktvärdeangivelser som enligt 7 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen för varje värdeområde skall redovisas på riktvärdekartor, i tabeller och på sätt som anges i detta kapitel.
En tabell skall innehålla
riktvärden för en värderingsenhet (riktvärdetabell) eller
relativa värden för en värderingsenhet, en byggnad eller byggnadsdel, ett hektar, en kvadratmeter eller en kubikmeter (relationstabell) eller
endera av kapitaliseringsfaktorer, brytningsfaktorer, nedräkningsfaktorer, omräkningsfaktorer, belägenhetsfaktorer eller storleksfaktorer.
Beräkningsgången för bestämmande av riktvärde skall i fall som avses i andra stycket vid punkterna 2 och 3 som regel anges särskilt genom en formel.
3 §3
- 3)
Senaste lydelse 1999:631.
Förekommer inom olika värdeområden skilda värdenivåer för samma byggnadstyp eller ägoslag skall värdenivån anges i förhållande till värdet av sådan normenhet som anges i 8 kap. 2 §, 9 kap. 2 §, 10 kap. 2 §, 11 kap. 3 och 7 §§, 13 kap. 2 § eller 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och uttryckas genom en nivåfaktor.
Har för en typ av värderingsenhet upprättats flera riktvärdetabeller eller relationstabeller med olika värden för samma kombinationer av klassindelningsdata skall, om inte annat sägs i tredje och fjärde styckena, i riktvärdeangivelsen eller på annat sätt anges vilken tabell som skall användas för att bestämma riktvärdet.
För värdeområde avseende tomtmark för småhus anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom värdet av en tomt med i riktvärdeangivelsen särskilt angivna genomsnittliga egenskaper (normaltomt). Normaltomten utgör dock alltid en tomt som är hänförlig till klassen inte strand eller strandnära. Har särskilt värdeområde bildats för tomtmark för vilken värdegrundande tomtindelning saknas skall värdenivån i riktvärdeangivelsen i stället anges genom ett värde per kvadratmeter tomtmark. Då sådan bristande tillgång till ortspriser föreligger, som avses i 5 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen, skall värdet av normaltomter avseende bebyggda småhusenheter bestämmas med ledning av den tomtvärdetabell som föreskrivs i 35 b §.
För tomtmark avseende hyreshus anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom det i 12 kap. 1 § tredje stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivna värdet av en kvadratmeter byggrätt och för tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad genom det i samma bestämmelse föreskrivna värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt. Då sådan bristande tillgång till ortspriser föreligger, som avses i 5 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen, skall värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus och av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad bestämmas med ledning av de tomtvärdetabeller som föreskrivs i 37 §. För täktmark anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom det enligt 12 kap. 8 § andra stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivna värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet.
Avkastningsberäkning
13 §4
- 4)
Senaste lydelse 1999:631.
För industribyggnader och övriga byggnader, värderade med ledning av en avkastningsberäkning, skall upprättas en tabell (IK-tabell) över kapitaliseringsfaktorer och fyra tabeller (IH-tabeller) över relativa hyror. IK-tabellen skall utvisa värderelationerna mellan byggnader tillhörande olika åldersklasser men med samma hyra. Tabellen skall för varje åldersklass ange relativa kapitaliseringsfaktorer. För byggnader med värdeår 1983 skall faktorn vara 1. IH-tabellerna skall utvisa relativa hyror per kvadratmeter vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna lokaltyp, ålder och standard. För produktionslokaler med värdeår 1983 och med normal standard skall den relativa hyran vara 100.
Det skall finnas 91 skilda värdenivåer för industribyggnader och övriga byggnader värderade med ledning av en avkastningsberäkning. De erhålls genom att de värden som beräknats med ledning av storlek, relativ hyra per kvadratmeter och tillämplig kapitaliseringsfaktor multipliceras med I-nivåfaktorer. Dessa skall vara 2,0, 2,1, 2,2, 2,3, 2,4, 2,5, 2,6, 2,7, 2,8, 2,9, 3,0, 3,1, 3,2, 3,3, 3,4, 3,6, 3,8, 4,0, 4,2, 4,4, 4,6, 4,8, 5,0, 5,25, 5,5, 5,75, 6,0, 6,25, 6,5, 7,0, 7,5, 8,0, 8,5, 9,0, 9,5 samt i intervallen 10,0–30,0 varje heltal och 32,0–100,0 varje jämnt heltal. I-nivåfaktorn bestäms lika för alla lokaltyper inom ett värdeområde.
IH- och IK-tabellerna skall utformas och värdefaktorerna lokaltyp, ålder och standard klassindelas på sätt som anges i bilagorna 6 och 7.
14 §
Riktvärden för värderingsenheter omfattande industribyggnader och övriga byggnader värderade med ledning av en avkastningsberäkning bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = N x A x h x f
där R = riktvärdet,
N = I-nivåfaktorn för värdeområdet,
A = lokalens yta,
h = relativhyran i kronor per kvadratmeter enligt för värdeområdet rekommenderad IH-tabell och
f = kapitaliseringsfaktorn enligt IK-tabellen.
Produktionskostnadsberäkning
15 §5
- 5)
Senaste lydelse 1999:631.
För industribyggnader och övriga byggnader som skall värderas med ledning av en produktionskostnadsberäkning, skall en tabell för bestämmande av nedräkningsfaktorn (IN-tabell) upprättas. Tabellen skall utvisa nedräkningsfaktorn för skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder, byggnadskategori och ortstyp.
Beträffande värdefaktorn byggnadskategori skall följande sex klasser finnas:
Oljeraffinaderier eller petrokemiska industrier
Massa- eller pappersbruk
Järn- eller stålindustrier eller metallsmältverk
Cement- eller kalkindustrier eller industrier för framställning av industrimineral
Spannmålssilor
Annan verksamhet än som framgår av punkterna 1–5.
För klasserna 1–4 av värdefaktorn byggnadskategori skall finnas tre klasser av värdefaktorn ortstyp med samma indelning för de fyra byggnadskategoriklasserna. För klass 5 av värdefaktorn byggnadskategori skall finnas tre klasser av värdefaktorn ortstyp med särskild indelning av denna värdefaktor. För klass 6 av värdefaktorn byggnadskategori skall finnas fem klasser av värdefaktorn ortstyp. Varje kommun eller församling skall hänföras till en ortstypsklass.
För industribyggnader och övriga byggnader, värderade med ledning av en produktionskostnadsberäkning, bestäms värdenivån genom indelningen i ortstyp.
IN-tabell skall utformas och värdefaktorerna ålder, byggnadskategori och ortstyp i övrigt klassindelas på sätt som anges i bilaga 8.
Tabell för omräkningsfaktor för industribyggnader och övriga byggnader (IO-tabell) skall utformas och värdefaktorn ålder klassindelas på sätt anges i bilaga 10.
16 §
Riktvärdet för värderingsenhet omfattande industribyggnader och övriga byggnader värderade med ledning av en produktionskostnadsberäkning bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = 0,75 x Å x F
där R = riktvärdet,
Å = återanskaffningskostnaden enligt 5 kap. 6 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och
F = nedräkningsfaktor enligt IN-tabell.
33 §6
- 6)
Senaste lydelse 1994:1917.
Om ett kraftverk, som saknar strömfallsfastighet, är beläget i flera kommuner och därför enligt 4 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall uppdelas i flera taxeringsenheter, skall taxeringsvärdet först bestämmas som om egendomen varit en enda taxeringsenhet. Därefter fördelas de sålunda bestämda värdena mellan de taxeringsenheter, vari egendomen uppdelats, enligt vad som anges i andra och tredje styckena.
Markvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna efter den fallhöjd, som tillhör i taxeringsenheten ingående fastigheter eller som sådana fastigheter har rätt till genom servitut eller liknande. Om flera strömfall med olika vattenföring sammanförts till ett kraftverk, sker fördelningen med ledning av fallhöjd och normalårsvattenföring.
Byggnadsvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna med ledning av byggnadernas belägenhet.
35 a §7
- 7)
Senaste lydelse 1995:583.
Riktvärdet för tomtmark avseende småhus skall, om inte annat föreskrivs i 35 d och e §§, bestämmas med utgångspunkt i det värde och de övriga uppgifter för en normaltomt som anges i riktvärdeangivelsen.
Riktvärdeangivelsen får endast avse följande till taxeringsvärdenivå anpassade värden för normaltomten:
Om värdet inte överstiger 500 000 kronor: 5, 10, 15, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 120, 140, 160, 180, 200, 225, 250, 275, 300, 350, 400, 450 och 500 tusen kronor.
Om värdet överstiger 500 000 kronor: värde i hela 50 000-tal kronor.
Det skall för de i 12 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) angivna värdefaktorerna vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden, typ av bebyggelse och närhet till strand finnas följande antal klasser:
Vatten och avlopp: Sex klasser (VA-klasser)
Fastighetsrättsliga förhållanden: Två klasser för värderingsenheter belägna i grupphusområde och tre klasser för övriga värderingsenheter (FR-klasser)
Typ av bebyggelse: Tre klasser (bebyggelseklasser)
Närhet till strand: Fem klasser (belägenhetsklasser)
För tomtmark avseende småhus skall en tabell över belägenhetsfaktorer (FB-tabell) upprättas. Den skall för var och en av belägenhetsklasserna 2–4 (strandnära) och belägenhetsklassen 5 (inte strand eller strandnära) utvisa en belägenhetsfaktor inom intervallet 1,0–9,9. Belägenhetsfaktorn för normaltomten skall vara 1,0. I bilaga 13 anges hur FB-tabellen skall utformas och hur värdefaktorn närhet till strand skall klassindelas. I riktvärdeangivelsen skall belägenhetsfaktor anges för belägenhetsklassen 1 (strand) och för belägenhetsklassen 2 (strandnära).
35 b §8
- 8)
Senaste lydelse 1995:583.
Till grund för att bestämma riktvärdeangivelsen för en normaltomt skall, då bristande ortsprismaterial enligt 5 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) föreligger, en tabell över taxeringsvärden för normtomter avseende dels friliggande småhus, dels radhus upprättas (tomtvärdetabellen). Tabellen skall utvisa normtomtens taxeringsvärde vid skilda taxeringsvärdenivåer för en taxeringsenhet som omfattar ett normhus och en normtomt. Vidare skall i anslutning till tabellen anges hur taxeringsvärden för normtomter avseende kedjehus skall bestämmas.
Med normtomt förstås en tomt som har tillgång till kommunalt vatten året om och kommunalt wc-avlopp, har normal trädgårdsanläggning och är hänförlig till belägenhetsklass 5 (inte strand eller strandnära). Normtomten för ett friliggande småhus omfattar 1 000 kvadratmeter, för ett kedjehus 500 kvadratmeter och för ett radhus 300 kvadratmeter.
Tomtvärdetabellen skall utformas och taxeringsvärdenivåerna för en småhusenhet med normhus och normtomt klassindelas på sätt som framgår av bilaga 1 a.
35 d §9
- 9)
Senaste lydelse 1995:583.
Värdet för tomtmark avseende småhus skall i riktvärdeangivelsen för värdeområde avseende tomtmark som saknar värdegrundande tomtindelning anges som värdet i kronor per kvadratmeter.
Riktvärdeangivelsen får endast avse följande i taxeringsvärdenivå anpassade värden per kvadratmeter tomtmark.
Om värdet inte överstiger 12 kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10 och 12 kronor.
Om värdet i kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt överstiger
12 men inte 40 kronor: värde i hela 5-tal kronor,
40 men inte 100 kronor: värde i hela 10-tal kronor,
100 men inte 200 kronor: värde i hela 20-tal kronor,
200 men inte 300 kronor: värde i hela 25-tal kronor,
300 men inte 1 000 kronor: värde i hela 50-tal kronor,
1 000 men inte 2 000 kronor: värde i hela 100-tal kronor och
2 000 kronor: värde i hela 200-tal kronor.