SFS 2004:281
Förordning om ändring i fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199)
utfärdad den 6 maj 2004.
Regeringen föreskriver i fråga om fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199)
dels att 1 kap. 7 a, 7 b, 10, 11, 17, 19, 21, 24 och 35 b §§, 1 A kap. 1 §, 2 kap. 5 § och 11 kap. 1 § samt bilagorna 1 a, 3, 5 c och 12 skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 6 kap. 3 §, av följande lydelse.
1 kap.
1 kap. 7 a §1)
- 1)
Senaste lydelse 1997:452.
För småhus ingående i lantbruksenhet skall upprättas och tillämpas sex tabeller för åldersinverkan, SO-tabeller L, med samma utformning och klassindelning som SO-tabeller S utom så tillvida att indelningen i åldersklasser anpassats till det nivåår som gäller för den allmänna och förenklade fastighetstaxering av lantbruksenheter som tabellerna avser.
SO-tabeller L skall utformas och värdefaktorerna ålder och standard indelas på sätt som anges i bilaga 1 a.
1 kap. 7 b §2)
- 2)
Senaste lydelse 1997:452.
För småhus ingående i lantbruksenhet skall upprättas och tillämpas en tabell för värdeinverkan av värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning, FV-tabell L. Denna skall ha samma utformning och klassindelning som FV-tabell S utom så tillvida att omräkningsfaktorn för fastighetsrättsliga förhållanden för värderingsenheter utanför grupphusområde för var och en av klasserna får delas upp på tre intervall för S-nivåfaktorer, nämligen 1,20–3,20, 3,30–5,00 och 5,25–30,00. Vad som sägs i 6 § andra och tredje styckena om värdena i SV-tabellerna är med hänsyn härtill tillämpligt för småhus på lantbruksenhet när omräkningsfaktorn enligt FV-tabell L bestämts till 1,0 för normhuset.
FV-tabell L skall utformas, S-nivåfaktorn indelas i intervall och värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning klassindelas på sätt som framgår av bilaga 1 a.
1 kap. 10 §3)
- 3)
Senaste lydelse 1997:452.
Värdefaktorn byggnadskategori skall indelas i klasser på följande sätt och de tabeller som enligt 11 § skall tillämpas för klasserna betecknas enligt följande:
| Klass | Benämning | Tabell |
|---|---|---|
| 11 | Djurstall, logar, lador, maskinhallar, gårdsverkstäder, lagerhus för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande byggnader med värdeår före 1980. | E11G, E11M, E11T |
| 21 | Djurstall för mjölkkor, värdeår 1980–. | E21G, E21M, E21T |
| 22 | Djurstall för slakt– och ungnöt, värdeår 1980–. | E22G, E22M, E22T |
| 23 | Djurstall för grisar, värdeår 1980–. | E23G, E23M, E23T |
| 24 | Djurstall för värphöns, värdeår 1980–. | E24G, E24M, E24T |
| 25 | Djurstall för får, getter och strutsar, värdeår 1980–. | E25G, E25M, E25T |
| 26 | Djurstall för hästar, värdeår 1980–. | E26G, E26M, E26T |
| 27 | Djurstall för mink, räv och liknande, värdeår 1980–. | E27G, E27M, E27T |
| 28 | Djurstall för slaktkycklingar och kalkoner, värdeår 1980–. | E28G, E28M, E28T |
| 31 | Loge, lada och liknande, värdeår 1980–. | E31G, E31M, E31T |
| 32 | Maskinhall, gårdsverkstad och liknande, värdeår 1980–. | E32G, E32M, E32T |
| 33 | Gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande, värdeår 1980–. | E33G, E33M, E33T |
| 42 | Spannmålslager | E42G, E42M, E42T |
| 44 | Ensilagesilo | E44G, E44M, E44T |
| 51 | Växthus, typ friliggande | E51G, E51M, E51T |
| 52 | Växthus, typ blockhus | E52G, E52M, E52T |
| 53 | Enklare växthus | E53G, E53M, E53T |
| 60 | Övriga ekonomibyggnader |
1 kap. 11 §4)
- 4)
Senaste lydelse 1997:452.
För ekonomibyggnader skall upprättas 51 relationstabeller (E-tabeller). För samtliga byggnadskategorier, utom byggnadskategori 60, skall tre E-tabeller finnas, en med G betecknad tabell avsedd för glesbygdsförhållanden, en med M betecknad tabell för normalförhållanden och en med T betecknad tabell avsedd för tätortsinfluerade områden. E-tabellerna skall ange det relativa värdet av en värderingsenhet vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna storlek, ålder och beskaffenhet. De relativa värdena i E-tabellerna skall bestämmas i en värdenivå vid vilken en ekonomibyggnad enligt 10 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor.
Det skall finnas 29 värdenivåer för ekonomibyggnader. De erhålls genom att värdena i E-tabellerna multipliceras med E-nivåfaktorer. De skall vara 100, 150, 200, 250, 300, 350, 400, 450, 500, 550, 600, 650, 700, 750, 800, 850, 900, 950, 1 000, 1 100, 1 200, 1 300, 1 400, 1 500, 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000.
E-tabellerna skall utformas och värdefaktorerna storlek, ålder och beskaffenhet klassindelas på sätt som framgår av bilaga 3.
1 kap. 17 §5)
- 5)
Senaste lydelse 1997:452.
För åkermark och betesmark skall upprättas sju relationstabeller (J-tabeller). J-tabellerna skall utvisa relativa hektarvärden av åkermark vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna beskaffenhet och dränering och av betesmark vid olika beskaffenhet. De relativa värdena i J-tabellerna skall bestämmas i en värdenivå vid vilken ett hektar åkermark enligt 13 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor.
Det skall finnas 64 skilda värdenivåer för åker- och betesmark. De erhålls genom att relativvärdena i en J-tabell multipliceras med J-nivåfaktorer. Dessa skall vara 1,0, 1,5, 2,0, 2,5, 3,0, 3,5, 4,0, 4,5, 5,0, 5,5, 6,0, 6,5, 7,0, 7,5, 8,0, 8,5, 9,0, 9,5, 10,0, 11,0, 12,0, 13,0, 14,0, 15,0, 16,0, 17,0, 18,0, 19,0, 20,0, 21,0, 22,0, 23,0, 24,0, 25,0, 26,0, 27,0, 28,0, 29,0, 30,0, 32,0, 34,0, 36,0, 38,0, 40,0, 42,0, 44,0, 46,0, 48,0, 50,0, 55,0, 60,0, 65,0, 70,0, 75,0, 80,0, 85,0, 90,0, 95,0, 100,0, 110,0, 120,0, 130,0, 140,0 och 150,0.
J-tabell nr 1 (tabell J1) skall användas då värdenivån bestäms av J-nivåfaktorerna 1,0–5,5, tabell J2 av faktorerna 6,0–10,0, tabell J3 av faktorerna 11,0–30,0, tabell J4 av faktorerna 32,0–50,0, tabell J5 av faktorerna 55,0–75,0, tabell J6 av faktorerna 80,0–100,0 och tabell J7 av faktorerna 110,0–150,0.
J-tabeller skall utformas och värdefaktorerna beskaffenhet och dränering klassindelas på sätt som framgår av bilaga 4.
1 kap. 19 §6)
- 6)
Senaste lydelse 1997:928.
För skogsmark omfattande mindre än 30 hektar skall upprättas en relationstabell (skogstabell M). Skogstabell M skall ange relativa hektarvärden av skogsmark belägen i olika delar av landet och vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn virkesförråd. De relativa värdena i skogstabell M skall bestämmas i en värdenivå vid vilken ett hektar genomsnittlig skogsmark enligt 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. Med genomsnittlig skogsmark skall avses skogsmark tillhörande bonitetsklass C och kostnadsklass 5. Genomsnittsskogens virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd i olika regioner skall antas uppgå till följande belopp.
| Region | Virkesförråd skogskubikmeter per hektar | ||
|---|---|---|---|
| Barrträd | Lövträd | ||
| 1 | Gotlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län | 76 | 14 |
| 2 | Dalarnas, Gävleborgs och Västernorrlands län | 111 | 16 |
| 3 | Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Västra Götalands län | 129 | 27 |
| 4 | Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län | 146 | 27 |
| 5 | Blekinge, Skåne och Hallands län | 140 | 62 |
Det skall finnas 51 skilda värdenivåer för skogsmark. De erhålls genom att relativvärdena i skogstabell M multipliceras med skogsnivåfaktorer. Dessa skall vara 1,0, 1,5, 2,0, 2,5, 3,0, 3,5, 4,0, 4,5, 5,0, 5,5, 6,0, 6,5, 7,0, 7,5, 8,0, 8,5, 9,0, 9,5, 10,0, 11,0, 12,0, 13,0, 14,0, 15,0, 16,0, 17,0, 18,0, 19,0, 20,0, 21,0, 22,0, 23,0, 24,0, 25,0, 26,0, 27,0, 28,0, 29,0, 30,0, 32,0, 34,0, 36,0, 38,0, 40,0, 42,0, 44,0, 46,0, 48,0, 50,0, 55,0 och 60,0.
Skogstabell M skall utformas och värdefaktorerna läge och virkesförråd klassindelas på sätt som framgår av bilaga 5 a.
1 kap. 21 §7)
- 7)
Senaste lydelse 1997:452.
För skogsmark omfattande minst 30 hektar skall upprättas fem tabeller över beräkningskonstanter (skogstabeller S) för var och en av de i 19 § angivna fem regionerna. Skogstabell S skall utvisa de konstanter som inom varje region erfordras för att beräkna relativa hektarvärden vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna bonitet och kostnad. De tre konstanterna är värdet per hektar kalmark och värdena av barrträd och lövträd i kronor per skogskubikmeter. Konstanterna skall bestämmas med utgångspunkt i en värdenivå vid vilken ett hektar genomsnittlig skogsmark enligt 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. Vad som därvid skall menas med genomsnittlig skogsmark anges i 19 §.
Det skall finnas 51 skilda värdenivåer för skogsmark. De erhålls genom att de med ledning av skogstabell S beräknade relativvärdena multipliceras med de i 19 § angivna skogsnivåfaktorerna.
Skogstabell S skall utformas och värdefaktorerna bonitet och kostnad klassindelas på sätt som framgår av bilaga 5 b.
1 kap. 24 §8)
- 8)
Senaste lydelse 1997:452.
För skogsimpediment skall upprättas en tabell över värdet per hektar (SKI-tabell). Den ena kolumnen i tabellen avser Gotlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, den andra kolumnen avser Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Västra Götalands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län och den tredje kolumnen avser övriga län. SKI-tabellen skall utvisa värdet i kronor per hektar av skogsimpediment vid de olika skogsnivåfaktorer som anges i 19 §.
SKI-tabellen skall utformas och skogsnivåfaktorerna anges på sätt som framgår av bilaga 5 c.
1 kap. 35 b §9)
- 9)
Senaste lydelse 2001:1223.
Till grund för att bestämma riktvärdeangivelsen för en normaltomt skall, då bristande ortsprismaterial enligt 5 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) föreligger, en tabell över taxeringsvärden för normtomter avseende dels friliggande småhus, dels radhus upprättas (tomtvärdetabellen). Tabellen skall utvisa normtomtens taxeringsvärde vid skilda taxeringsvärdenivåer för en taxeringsenhet som omfattar ett normhus och en normtomt. Vidare skall i anslutning till tabellen anges hur taxeringsvärden för normtomter avseende kedjehus skall bestämmas.
Med normtomt förstås en tomt som har tillgång till kommunalt vatten året om och kommunalt wc-avlopp, har normal trädgårdsanläggning och är hänförlig till belägenhetsklass 5 (inte strand eller strandnära). Normtomten för ett friliggande småhus omfattar 1 000 kvadratmeter, för ett kedjehus 500 kvadratmeter och för ett radhus 300 kvadratmeter.
Tomtvärdetabellen skall utformas och taxeringsvärdenivåerna för småhusenhet och lantbruksenhet med normhus och normtomt klassindelas på sätt som framgår av bilaga 1 a.