SFS 2003:961
Förordning om ändring i fordonsskatteförordningen (1993:1028)
Utkom från trycket den 10 december 2003
utfärdad den 27 november 2003.
Regeringen föreskriver i fråga om fordonsskatteförordningen (1993:1028)1
- 1
Senaste lydelse av 4 § 2001:675 12 § 1993:1256.
dels att 15–17 och 21 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 15 § skall utgå,
dels att i 2, 4, 13 och 18 §§ ordet "Riksskatteverket" skall bytas ut mot "Skatteverket",
dels att i 12, 14 och 24 §§ ordet "beskattningsmyndigheten" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,
dels att 5, 19, 20 och 25 §§ skall ha följande lydelse.
5 §2
- 2
Senaste lydelse 2001:675.
För Skatteverkets räkning beslutar Vägverket om fordonsskatt och dröjsmålsavgift samt verkställer uppbörd av sådan skatt och avgift, skattetillägg och ränta.
Om det i vägtrafikregistret saknas någon uppgift som behövs för bestämmande av skatt, får Skatteverket föreskriva att skatten skall påföras enligt grunder som verket bestämmer.
19 §
Finns det anledning att anta att brott enligt fordonsskattelagen (1988:327) har begåtts, skall Skatteverket göra anmälan om detta till åklagaren. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs.
20 §
Skatteverket prövar frågor som avses i 88 § fordonsskattelagen (1988:327). Är en fråga av principiell betydelse, skall verket dock överlämna ärendet med eget yttrande till regeringen för avgörande.
Nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt i fråga om fordon som varaktigt förts ut ur Sverige får avse skatt som har tagits ut för tid efter det att fordonet har registrerats i ett annat land eller för tid under vilken skatt eller avgift för trafik med eller innehav av fordonet tagits ut även i ett annat land än Sverige.
25 §
Beslut enligt 24 § får överklagas hos länsrätten.
Skatteverkets beslut rörande frågor om nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt enligt 88 § fordonsskattelagen (1988:327) i fråga om fordon som uteslutande skall användas på öar som saknar bro- eller färjeförbindelser samt helt eller nästan helt saknar vägar som bekostas av allmänna medel eller som varaktigt förts ut ur Sverige får överklagas hos länsrätten. Länsrättens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.
Skatteverkets beslut i övrigt enligt denna förordning får överklagas hos regeringen.