34 §¹⁾

Myndigheten ska

1. vara samordnande behörigt organ och nationell samordnare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och får utse de nationella kontaktpunkter och operativa kontaktpunkter som avses i artikel 5.4 samma förordning,

2. utföra de uppgifter som ska utföras av en medlemsstat enligt förordning (EG) nr 851/2004, med undantag för artikel 14.1 och artikel 18.1 i fråga om att utse vissa företrädare, och

3. inom sitt verksamhetsområde fullgöra de uppgifter som följer av 2002 års nordiska hälsoberedskapsavtal och verka för att intentionerna i avtalet genomförs.

34 a §

Myndigheten är behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2371 av den 23 november 2022 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU.

Myndigheten ska utföra de uppgifter som en medlemsstat ska utföra och ta emot den information som en medlemsstat ska motta enligt förordning (EU) 2022/2371, med undantag för artiklarna 4.9 och 8.3 samt artikel 12 i fråga om gemensamma upphandlingsförfaranden. Myndigheten ska dock bistå med underlag till regeringen inför att en handlingsplan ska tas fram enligt artikel 8.3. Myndigheten får låta en annan statlig myndighet eller region utföra de uppgifter som avses i artikel 19 samma förordning.

Myndigheten ska även ha ett nationellt ansvar för frågor om EU-referenslaboratorium enligt artikel 15 förordning (EU) 2022/2371 och får samverka med Europeiska kommissionen om relaterade frågor.

47 §

Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228).

48 §²⁾

Myndigheten ska ta ut avgifter för

1. diagnostiska laboratorieundersökningar som avses i 28 § 2, 30 § 2 och 37 § 2,

2. internationella insatser som avses i 29 §, och

3. uppdragsverksamhet som avses i 37 § 1.

Myndigheten får meddela föreskrifter om avgifternas storlek.

Bestämmelser om myndighetens rätt att ta ut avgifter finns även i förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter, i förordningen (2019:224) om avgifter för unika identitetsmärkningar på tobaksförpackningar, i förordningen (2022:1263) om tobaksfria nikotinprodukter och i förordningen (2025:623) om lustgas.

Myndigheten får disponera inkomsterna från avgifter som myndigheten tar ut med stöd av första stycket, 7 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ förordningen om tobak och liknande produkter, 4 § förordningen om avgifter för unika identitetsmärkningar på tobaksförpackningar, 15 a–15 c §§ förordningen om tobaksfria nikotinprodukter och 3 och 4 §§ förordningen om lustgas.