5 §

Kustbevakningen ska i den utsträckning som följer av föreskrifter, och i förekommande fall efter överenskommelse med annan myndighet, bedriva tillsyns- och kontrollverksamhet i fråga om bl.a.

1. sjötrafik, sjösäkerhet och transport av farligt gods,

2. fartygs registrering och identifiering,

3. personers inresa i, utresa från och vistelse i Sverige,

4. in- och utförsel av varor,

5. fiske och därtill anknuten verksamhet,

6. jakt och annat ianspråktagande av naturresurser,

7. skydd av miljö- och naturvårdsintressen, och

8. skyddsobjekt och tillträde för utländska statsfartyg.

7 §¹⁾

Kustbevakningen ska vara kontaktpunkt för sjötrafiken i fråga om anmälningar enligt föreskrifter om gränskontroll avseende personer och i fråga om sjöfartsskydd enligt överenskommelse med annan myndighet.

Kustbevakningen är behörig myndighet att ta emot och besvara förfrågningar enligt tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

8 §

Kustbevakningen ska utanför det område som avses i 1 § första stycket bedriva sådan övervakning av fisket som ankommer på en svensk myndighet och som följer av

1. konventionen av den 31 december 1932 mellan Sverige och Danmark angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen (SÖ 1933:13),

2. överenskommelsen av den 19 december 1966 med Danmark och Norge om ömsesidig rätt till fiske i Skagerack och Kattegatt (SÖ 1967:13),

3. gränsälvsöverenskommelsen av den 11 november 2009 mellan Sverige och Finland (SÖ 2010:21), och

4. rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

För verksamhet enligt första stycket 4 får Kustbevakningen utse behöriga tjänstemän att vara gemenskapsinspektörer.

12 §²⁾

Kustbevakningen får, utöver vad som följer av 9 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, begära bistånd från och lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser enligt

1. överenskommelsen av den 13 september 1983 om samarbete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen (SÖ 1984:13),

2. konventionen av den 9 april 1992 om skydd av Östersjöområdets marina miljö (SÖ 1996:22),

3. konventionen av den 30 november 1990 om beredskap för, insatser vid och samarbete vid föroreningar genom olja (SÖ 1992:16), och

4. tilläggsprotokollet till konventionen under 3 om beredskap för, insatser vid och samarbete vid olyckor förorsakade av farliga och skadliga ämnen 2000 (SÖ 2003:47).

Kustbevakningen får även begära bistånd från och lämna bistånd till en medlemsstat i Europeiska unionen vid miljöräddningsinsatser till sjöss i enlighet med rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av en gemenskapens civilskyddsmekanism. Sådant bistånd får dock endast lämnas under förutsättning att den stat som har begärt biståndet garanterar Kustbevakningen full kostnadstäckning för dess insatser.

Kustbevakningen får vidare begära bistånd vid miljöräddningsinsatser till sjöss av Europeiska unionens sjösäkerhetsbyrå i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 724/2004 av den 31 mars 2004 om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå³⁾ .

13 §

Innan Kustbevakningen beslutar att begära eller lämna bistånd enligt 12 § eller 9 kap. 1 § första stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska myndigheten informera Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) om de åtgärder som den avser att vidta.