SFS 2000:390
Förordning om ändring i förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet
utfärdad den 31 maj 2000.
Regeringen föreskriver att avsnitt 2.3, 3.3, 4.3, 7.3 och 9.1-11.3 i bilagan till förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet1) skall ha följande lydelse.
- 1)
Förordningen omtryckt 1998:1631.
Förordningen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna förordning träder i kraft.
Regeringskansliets uppgifter
1 §
Regeringskansliet har till uppgift att bereda regeringsärenden och att i övrigt biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet.
Regeringskansliets organisation
2 §
I Regeringskansliet ingår
Statsrådsberedningen (SB),
Justitiedepartementet (Ju),
Utrikesdepartementet (UD),
Försvarsdepartementet (Fö),
Socialdepartementet (S),
Finansdepartementet (Fi),
Utbildningsdepartementet (U),
Jordbruksdepartementet (Jo),
Kulturdepartementet (Ku),
Miljödepartementet (M)
Näringsdepartementet (N), och
Regeringskansliets förvaltningsavdelning (FA).
Vad som sägs i denna förordning om departement gäller också Statsrådsberedningen och förvaltningsavdelningen, om något annat inte framgår av sammanhanget. Förordning (1998:1631).
Regeringskansliet och utrikesförvaltningen
3 §
Utrikesförvaltningen består av Utrikesdepartementet och utrikesrepresentationen.
I utrikesrepresentationen ingår
beskickningar, delegationer vid internationella organisationer och karriärkonsulat (utlandsmyndigheter),
Svenska institutet i Alexandria, samt
honorärkonsulat och konsularagenturer.
Föreskrifter om utrikesrepresentationen finns i förordningen (1992:247) med instruktion för utrikesrepresentationen. Förordning (1998:1217).
4 §
Utrikesrepresentationen lyder under Regeringskansliet.
Regeringskansliet beslutar i frågor som rör personalen i utrikesrepresentationen och i andra frågor som rör utrikesrepresentationens administration, om något annat inte är särskilt föreskrivet.
Regeringskansliet får överlämna åt en utlandsmyndighet att avgöra ärenden eller grupper av ärenden som enligt föreskrifter i en annan förordning skall prövas av Regeringskansliet.
Regeringskansliets ledning
5 §
Statsministern är chef för Regeringskansliet. Statsministern utser bland statsråden en ersättare som tjänstgör som Regeringskansliets chef när statsministern har förhinder. Ersättaren inträder även i övrigt som Regeringskansliets chef i den utsträckning som statsministern bestämmer.
När både statsministern och ersättaren har förhinder, sköts chefens uppgifter av den som statsministern eller ersättaren bestämmer.
Departementens ledning
Chef för departement
6 §
Chef för ett departement är det statsråd som statsministern utser enligt 7 kap. 1 § regeringsformen.
7 §
Statsministern är chef för Statsrådsberedningen.
8 §
Chef för Regeringskansliets förvaltningsavdelning är förvaltningschefen i Statsrådsberedningen.
Chefstjänstemän
9 §
Chefstjänstemän i departementen är statssekreterarna, kabinettssekreteraren, expeditionscheferna och rättscheferna.
Chefstjänstemän i Statsrådsberedningen är statssekreterarna, förvaltningschefen och rättschefen.
Chefstjänstemän är också utrikesråden i Utrikesdepartementet, budgetchefen och finansråden i Finansdepartementet samt planeringschefen i Justitiedepartementet. Förordning (1999:323).
Huvudmän
10 §
I departementen finns huvudmän för olika sakområden.
Revisionskontoret
11 §
I Statsrådsberedningen finns Regeringskansliets revisionskontor.
Samordningssekretariatet för säkerhetspolitiska underrättelsefrågor
11 a §
I Försvarsdepartementet finns Regeringskansliets samordningssekretariat för säkerhetspolitiska underrättelsefrågor. Förordning (2000:13).
Fördelning av regeringsärenden mellan departement
12 §
Förvaltningsärenden och lagstiftningsärenden fördelas mellan departementen på det sätt som anges i bilagan till denna förordning. Av bilagan framgår också till vilka departement myndigheter och andra organ hör.
Ärenden om förordningar skall handläggas i det departement som motsvarande förvaltningsärenden hör till.
Andra förvaltnings- och lagstiftningsärenden skall handläggas i det departement som är lämpligast med hänsyn till ärendets natur.
13 §
Om ett ärende faller inom flera departements verksamhetsområden, skall det handläggas i det departement dit ärendet huvudsakligen hör.
Beredning av regeringsärenden
Ansvaret för beredning av regeringsärenden
14 §
Departementschefen ansvarar för beredningen av regeringsärenden i departementet. För beredningen av regeringsärenden som enligt ett förordnande enligt 7 kap. 5 § regeringsformen skall föredras av ett annat statsråd ansvarar dock det föredragande statsrådet.
Gemensam beredning
15 §
Regeringsärenden som faller inom flera departements verksamhetsområden skall beredas i samråd med övriga berörda statsråd.
Detta gäller också inom ett departement när ett ärende berör mer än ett statsråd.
Vem som får begära in förklaringar, upplysningar och yttranden
16 §
Regeringskansliet får begära in förklaringar, upplysningar och yttranden i regeringsärenden. I en arbetsordning eller i särskilda beslut skall det närmare bestämmas vem som får göra detta.
Ärenden som rör Regeringskansliet och som avgörs av regeringen
17 §
Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsmedel mellan departementen. Regeringen beslutar också i andra övergripande frågor som rör Regeringskansliet och som är av särskild vikt.
Bestämmelser om att regeringen beslutar om vissa anställningar m.m. finns i 34, 35, 37 och 54 §§.
Ärenden som avgörs av Regeringskansliet
Utlämnande av allmän handling
18 §
Frågor om att lämna ut allmänna handlingar som förvaras i Regeringskansliet prövas inom det departement som förvarar handlingarna, om något annat inte är särskilt föreskrivet. I tveksamma fall eller om sökanden begär det, skall en sådan fråga prövas av ett statsråd i departementet eller – när det gäller handlingar hos Regeringskansliets förvaltningsavdelning – av ett statsråd i Statsrådsberedningen. Frågan får också överlämnas till regeringens prövning.
Avskrivning och överlämnande av ärenden
19 §
Regeringskansliet får avskriva ett ärende i vilket en framställning till regeringen har återkallats. Detta gäller också när ett överklagande av en myndighets beslut har förfallit enligt 28 § första stycket förvaltningslagen (1986:223). Regeringskansliet får även till en annan myndighet överlämna en framställning som är ställd till regeringen i ett ärende som uppenbarligen skall avgöras av den andra myndigheten.
Ärenden som rör Europeiska unionen eller internationella organisationer
20 §
Regeringskansliet skall
utse Sveriges ombud och andra representanter vid förhandlingar med annan stat eller vid förhandlingar med och möten inom internationella organisationer,
utse Sveriges representanter i det löpande arbetet inom Europeiska unionens råd samt föreslå och utse Sveriges representanter i kommittéer under Europeiska gemenskapernas kommission,
besvara formella underrättelser från kommissionen och i övrigt upplysa kommissionen om hur Sverige har uppfyllt de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i unionen,
bestämma vem som skall delta i arbetet inom Ständiga representanternas kommitté,
besvara motiverade yttranden från kommissionen, och
anmäla förslag till författningar i enlighet med informationsförfaranden som följer av Sveriges medlemskap i unionen eller av andra internationella överenskommelser samt besluta om svenska svar och kommentarer inom dessa förfaranden,
vara den nationella myndighet som ansvarar för övervakningen av dokumentsäkerhet enligt Sveriges åtaganden om detta i överenskommelser med Västeuropeiska unionen och Nato inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred. Förordning (1999:323).
Utländsk representation i Sverige
21 §
Regeringskansliet beslutar om agremang för beskickningschefer, erkännande av konsuler och förhandsgodkännande av försvarsattachéer.
Regeringskansliet beslutar även i frågor som gäller underrättelse till en sändande stat om att beskickningschefen eller en medlem av beskickningens diplomatiska personal är persona non grata eller att någon annan medlem av beskickningspersonalen inte är önskvärd. Detta gäller också underrättelse till en sändande stat om att en konsul är persona non grata eller att någon annan medlem av konsulatspersonalen inte är önskvärd. Regeringskansliet får överlämna sådana frågor till regeringens prövning.
Fordringar som uppkommit genom ekonomiskt bistånd till svenska medborgare utomlands
22 §
Regeringskansliet företräder staten som fordringsägare vid och utom domstol i fråga om fordringar som har uppkommit genom bistånd enligt lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
Arbetsfördelningen i ett departement
Statssekreteraren och kabinettssekreteraren
23 §
Arbetet inom ett departement leds närmast under departementschefen och övriga statsråd i departementet av statssekreteraren. I Utrikesdepartementet har kabinettssekreteraren denna uppgift. Statssekreteraren och kabinettssekreteraren skall främst svara för planering och samordning i departementet och i förhållande till andra samhällsorgan samt vaka över att arbetet bedrivs i överensstämmelse med planeringen.
Expeditionschefen
24 §
Expeditionschefen skall vaka över lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid beredningen av ärenden, utom i fråga om lagar och andra författningar, samt slutligt granska koncepten till regeringens beslut.
I Utrikesdepartementet har rättschefen dessa uppgifter. Rättschefen i Utrikesdepartementet skall vaka över lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet även i utrikesrepresentationens verksamhet. Förordning (1997:80).
Rättschefen
25 §
Rättschefen skall svara för att förslag till lagar och andra författningar utarbetas samt vaka över lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid beredningen av författningsärenden.
Rättschefen svarar vidare för den slutliga granskningen av förslagen.
Rättschefen skall, utom i Justitie- och Finansdepartementen, svara för att lagstiftnings- och andra författningsärenden som fordrar samråd med ett statsråd i ett annat departement bereds gemensamt med det departementet. Förordning (1997:80).
26 §
Rättschefen i Statsrådsberedningen skall svara särskilt för sådan samordning inom Regeringskansliet i rättsliga och språkliga frågor som främjar enhetlighet och hög kvalitet i lagstiftning och förvaltning. Rättschefen kan i det syftet ge ut handböcker, riktlinjer och annat material. Sådant material kan riktas även till myndigheter under regeringen. Rättschefen skall vidare uppmärksamma möjligheten att delegera ärenden till myndigheter under regeringen.