SFS 2008:818
Förordning om ändring i förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret
utfärdad den 29 oktober 2008.
Regeringen föreskriver att 1, 3, 5, 12, 15, 24 och 29 §§ förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret ska ha följande lydelse.
1 §
Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning. Myndigheten är också garantimyndighet enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerarskydd samt stödmyndighet enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut.
3 §
Myndigheten ska särskilt
senast den 1 oktober varje år till regeringen lämna förslag till riktlinjer för förvaltningen av statens skuld,
senast den 22 februari varje år till regeringen lämna underlag för utvärdering av förvaltningen av statens skuld,
regelbundet besluta statslåneräntan som den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år,
senast den 1 november varje år besluta statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4–6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,
senast den 15 mars varje år till regeringen lämna underlag till årsredovisningen för staten när det gäller statliga garantier och krediter,
senast den 15 mars varje år till regeringen lämna en redogörelse för de åtgärder som myndigheten har genomfört enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, och
ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.
Myndigheten ska bistå regeringen med nödvändiga analyser och utredningar för att fullfölja uppdraget enligt lagen om statligt stöd till kreditinstitut.
Myndigheten ska även i övrigt biträda regeringen med utredningar och yttranden.
5 §
Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.
För avgifter och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av garantimyndighet finns särskilda bestämmelser i 15 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och 31 § lagen (1999:158) om investerarskydd.
För ersättningar och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av stödmyndighet finns särskilda bestämmelser i 7 kap. 1 § första stycket lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut.
12 §
Myndigheten ska samråda med
Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse,
Finansinspektionen i de frågor om insättningsgarantin och investerarskyddet som berör inspektionen, och
Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken i de frågor om statligt stöd till kreditinstitut eller inlösen av aktier i kreditinstitut som berör den aktuella myndigheten.
Vid samråd enligt första stycket 2 eller 3 ska myndigheten lämna Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken de uppgifter som dessa myndigheter behöver.
15 §
Förutom att besluta i de ärenden som anges i 4 § myndighetsförordningen (2007:515) ska styrelsen besluta om
förslag till riktlinjer enligt 3 § första stycket 1,
principer för hur de av regeringen fastställda riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld ska genomföras,
underlag för utvärdering enligt 3 § första stycket 2,
viktigare frågor enligt 8 och 9 §§,
frågor enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, om de gäller
stöd eller avtal som rör stöd,
inlösen av aktier, eller
ansökan hos Prövningsnämnden för statligt stöd till kreditinstitut,
viktigare frågor som rör sådana aktier eller andra tillgångar som staten äger eller får som säkerhet i samband med att stöd lämnas enligt lagen om statligt stöd till kreditinstitut och som förvaltas av myndigheten, och
ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är förenade med verksamheten.
Första stycket 5 a gäller dock inte i fråga om stöd och avtal som rör stöd enligt förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl.
24 §
Den som är ledamot i myndighetens styrelse eller i beslutsorganet för insättningsgaranti och investerarskydd eller är anställd hos myndigheten, får inte utan tillstånd
vara ledamot eller suppleant i styrelsen för
ett finansinstitut, eller
ett sådant företag som har inrättats av ett kreditinstitut som ett led i en rekonstruktion och som avses i 1 kap. 2 § första stycket lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, eller
vara anställd hos eller åta sig uppdrag för
ett finansinstitut, eller
ett sådant företag som avses i 1 b.
Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i fråga om ledamot i styrelsen och i beslutsorganet och av myndigheten i fråga om andra anställda hos myndigheten än riksgäldsdirektören. Tillstånd enligt första stycket 1 får dock inte ges i fråga om ett kreditinstitut eller ett sådant företag som avses i 1 b. Tillstånd enligt första stycket 2 får i fråga om ett kreditinstitut eller ett sådant företag som avses i 2 b ges bara för uppdrag i institut eller företag i vilket staten äger aktier.
Ledamöterna i styrelsen och de anställda som styrelsen bestämmer får inte utan tillstånd ha del i ett kreditinstitut eller i ett sådant företag som avses i första stycket 1 b eller ha lån hos ett kreditinstitut. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden och av ordföranden i fråga om övriga ledamöter i styrelsen inklusive riksgäldsdirektören samt av myndigheten i andra fall.
29 §1)
- 1)
Senaste lydelse 2008:721.
Myndigheten får meddela föreskrifter om
inskrivning i statsskuldboken, och
avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.
Ytterligare bestämmelser om myndighetens rätt att meddela föreskrifter finns i 16 § garantiförordningen (1997:1006), 14 § förordningen (2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning, 51 § förordningen (2008:715) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet, 17 § förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl. och 10 § förordningen (2008:820) om statligt stöd till kreditinstitut.