1 §¹⁾

1)

Senaste lydelse 2015:1039.

Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning.

Myndigheten är också

1. garantimyndighet enligt

   1. lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och

   2. lagen (1999:158) om investerarskydd, samt

2. stödmyndighet enligt

   1. lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden, och

   2. lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

Av 1 kap. 3 § lagen (2015:1016) om resolution framgår det att Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för kreditinstitut, värdepappersbolag och vissa andra företag.

Av 1 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter framgår det att Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för centrala motparter.

3 §²⁾

2)

Senaste lydelse 2018:1483.

Myndigheten ska särskilt

1. regelbundet besluta statslåneräntan som den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år,

2. senast den 1 november varje år besluta statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4–6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,

3. lämna Spelinspektionen de uppgifter som Spelinspektionen behöver för sin kontroll och tillsyn över den utlottningsverksamhet som Riksgäldskontoret utför inom ramen för svenska statens premieobligationslån, och

4. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.

Myndigheten ska, mot bakgrund av sina uppgifter enligt 1 § som garantimyndighet och stödmyndighet, delta i utredning och planering av stödverksamhet i frågor som rör bank- och kreditväsendet och centrala motparter.

Myndigheten ska bistå regeringen med nödvändiga analyser och utredningar för att fullgöra uppdraget enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden och lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter samt även i övrigt biträda regeringen med utredningar, analyser och yttranden.

Myndigheten ska i sin balansräkning särredovisa den del av statsskulden som ligger inom myndighetens statsskuldsförvaltning. Statsskulden ska redovisas som statens andel av den offentliga sektorns bruttoskuld enligt rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Tillgångarna och skulderna inom statsskuldsförvaltningen ska redovisas på samma sätt.

5 §³⁾

3)

Senaste lydelse 2015:1039.

Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

För avgifter och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av garantimyndighet finns särskilda bestämmelser i 15 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och 31 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

För medel och andra tillgångar som myndigheten förvaltar enligt lagen (2015:1016) om resolution finns särskilda bestämmelser i 27 kap. 2 § andra stycket den lagen.

För ersättningar och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av stödmyndighet finns särskilda bestämmelser i 3 kap. 1 § första stycket lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden.

17 §⁴⁾

4)

Senaste lydelse 2015:1039.

Resolutionsdelegationen ska besluta i frågor som Riksgäldskontoret ska pröva enligt lagen (2015:1016) om resolution, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 och lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, om frågorna

1. är av principiell karaktär eller större betydelse, eller

2. avser föreskrifter.

Resolutionsdelegationen ska även besluta i frågor som Riksgäldskontoret ska pröva i egenskap av garantimyndighet enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerarskydd eller stödmyndighet enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, om frågorna

1. är av principiell karaktär eller större betydelse, eller

2. avser föreskrifter.

Resolutionsdelegationen får även besluta i andra frågor som Riksgäldskontoret ska pröva enligt de lagar och den EU-förordning som anges i första och andra styckena.

23 §⁵⁾

5)

Senaste lydelse 2015:1039.

Andra ärenden än de som avses i 15 § och 17 § första och andra styckena denna förordning och 4 § myndighetsförordningen (2007:515) får avgöras av riksgäldsdirektören eller, om styrelsen eller resolutionsdelegationen inte bestämt något annat, av den som riksgäldsdirektören bestämmer.

29 §⁶⁾

6)

Senaste lydelse 2021:1143.

Myndigheten får meddela föreskrifter om

1. inskrivning i statsskuldboken, och

2. avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

Ytterligare bestämmelser om myndighetens rätt att meddela föreskrifter finns i

• – 8 § förordningen (2011:834) om insättningsgaranti,

• – 22 § förordningen (2015:1034) om resolution,

• – 10 § förordningen (2015:1035) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden,

• – 15 § förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning,

• – 55 § förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska restprodukter,

• – 8 och 31 §§ förordningen (2021:1142) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, och

• – 11 § förordningen (2022:747) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.