23 § ³⁾

3)

Senaste lydelse 2007:919.

En mottagare av ekonomiskt stöd eller ersättning enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stöd eller ersättning har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp.

Om stöd eller ersättning i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet.

23 a §

Om en mottagare av ekonomiskt stöd eller ersättning är återbetalningsskyldig enligt 23 §, ska den myndighet som har betalat ut stödet eller ersättningen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.

23 b §

Vid återkrav enligt 23 a § får den myndighet som har fattat beslutet om återkrav bevilja anstånd med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en avbetalningsplan. Myndigheten ska i sådana fall ta ut ränta på det obetalda beloppet.

Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har förfallit till betalning.

Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

23 c §

Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 23 § inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet. Detsamma gäller när den återbetalningsskyldige beviljats anstånd med betalningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan enligt 23 b § och betalning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet.

23 d §

Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får den myndighet som har beslutat om återkravet eller kravet på ränta helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 23 a § eller ett krav på ränta enligt 23 b eller 23 c §. Myndigheten ska i sådant fall i beslutet ange vilka de särskilda skälen är och dokumentera den information som ligger till grund för beslutet.

23 e §

Vid återkrav enligt 23 a § får den myndighet som har beslutat om återkravet, vid en senare utbetalning av stöd eller ersättning till den återbetalningsskyldige, besluta att dra av ett skäligt belopp i avräkning på vad som betalats ut för mycket. Detsamma gäller skyldighet att betala ränta enligt 23 b eller 23 c §.

25 § ⁵⁾

5)

Senaste lydelse 2007:919.

Bestämmelserna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning, ändring och överklagande tillämpas på Försäkringskassans beslut i fråga om aktivitetsstöd och utvecklingsersättning.

25 a §

Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet.

25 b §

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än Arbetsförmedlingens beslut om omprövning av beslut enligt 23 e § får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning.