SFS 1999:717
Förordning om ändring i förordningen (1997:1275) om anställningsstöd
utfärdad den 8 juli 1999.
Regeringen föreskriver1) i fråga om förordningen (1997:1275) om anställningsstöd
- 1)
Jfr prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249.
dels att rubrikerna närmast före 3 § skall utgå,
dels att nuvarande 5 och 6 §§ skall betecknas 6 och 7 §§,
dels att 1, 3, 4, nya 6, nya 7 och 17–22 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 7 § skall sättas närmast före 8 §,
dels att det i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 5, 20 a och 20 b §§, samt närmast före 4 och 20 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om statligt anställningsstöd.
3 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1998:574.
Anställningsstöd kan lämnas i form av allmänt anställningsstöd eller förstärkt anställningsstöd enligt bestämmelserna i denna förordning.
Villkor för anställningsstöd
Vem som kan anvisas en anställning med anställningsstöd
4 §3)
- 3)
Senaste lydelse 1999:69.
Allmänt anställningsstöd får lämnas vid anställning av en långtidsarbetslös person som är minst 20 år. Stödet får även i särskilda fall lämnas vid anställning av den som inte betraktas som långtidsarbetslös på grund av att han eller hon deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller under en kortare tid innehaft anställning. För den som under en kortare tid innehaft anställning får stöd lämnas endast under förutsättning att anställningen inte inneburit att hans eller hennes ställning på arbetsmarknaden stärkts.
Som ytterligare förutsättning gäller att den som skall anställas under minst tolv månader omedelbart före anvisningen varit anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen.
Den som anställs för färdigutbildning till ett yrke enligt kollektivavtal om yrkesutbildning på sådant sätt som anges i 6 § 2 får anvisas anställningar med allmänt anställningsstöd redan innan han eller hon fyllt 20 år.
5 §
En person som är minst 20 år får anvisas en anställning med förstärkt anställningsstöd om personen
sedan 36 månader antingen har varit arbetslös eller har deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och
omedelbart före anvisningen i minst 36 månader varit anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen.
Även den som under en kortare tid haft anställning och därför inte uppfyller kraven i första stycket 1 får anvisas en anställning med förstärkt anställningsstöd under förutsättning att anställningen inte inneburit att hans eller hennes ställning på arbetsmarknaden stärkts.
6 §4)
- 4)
Senaste lydelse av tidigare 5 § 1998:1793.
Även om de krav som anges i 4 § inte är uppfyllda får ungdomar som ännu inte fyllt 25 år anvisas anställningar med allmänt anställningsstöd under tiden den 1 januari 1998 till den 31 december 2000 under förutsättning att
de under minst 90 dagar omedelbart före anvisningen varit anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, eller
de efter fullföljt nationellt program med yrkesämnen i gymnasieskolan anställs för färdigutbildning till ett yrke enligt kollektivavtal om yrkesutbildning.
7 §5)
- 5)
Tidigare 7 § upphävd genom 1999:69.
Den som stängts av från ersättning enligt 43–46 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring får inte anvisas anställning med anställningsstöd under avstängningstiden.
17 §6)
- 6)
Senaste lydelse 1999:69.
Allmänt anställningsstöd får lämnas under
sex månader, eller
tolv månader i sådan verksamhet som innefattar offentliga investeringar eller investeringar av samhällsnyttig karaktär, om det finns synnerliga skäl.
Förstärkt anställningsstöd får lämnas under tjugofyra månader.
När det gäller tidsbegränsade anställningar där varaktigheten av arbetsuppgifterna är kortare än de tider som anges i första och andra styckena skall anställningsstöd lämnas den tid arbetsuppgifterna varar.
18 §
Allmänt anställningsstöd lämnas med 50 procent av lönekostnaden, dock högst 350 kronor per dag.
Förstärkt anställningsstöd lämnas under sex månader med 75 procent av lönekostnaden, dock högst 525 kronor per dag, samt under följande arton månader med 25 procent av lönekostnaden, dock högst 175 kronor per dag.
Vid deltidsarbete skall stödet minskas i förhållande till arbetstiden.
19 §
Lönekostnaden som skall läggas till grund för anställningsstöd är kontant bruttolön inklusive sjuklön och semesterersättning samt avgifter som skall betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Endast sådana lönekostnader som hänför sig till normal veckoarbetstid får läggas till grund för stödet.
20 §
När stödet beslutas skall dess storlek i kronor per dag fastställas för hela stödperioden. Vid oavlönad frånvaro skall stödet minskas proportionellt med frånvaron.
Hur anställningsstödet tillgodoförs arbetsgivaren
20 a §
Anställningsstöd tillgodoförs arbetsgivaren genom kreditering på sådant skattekonto som har upprättats för arbetsgivaren enligt 3 kap. 5 § skattebetalningslagen (1997:483).
Arbetsmarknadsstyrelsen skall lämna Riksskatteverket de uppgifter som behövs för krediteringen.
Stödet krediteras arbetsgivarens skattekonto den 12 i månaden efter det att underlag enligt 20 b § inkommit, med undantag för januari då stödet i stället krediteras den 17.
20 b §
Arbetsgivaren skall lämna underlag till länsarbetsnämnden för beräkning av det stödbelopp som skall krediteras skattekontot. Underlaget skall lämnas inom sex månader efter den period som stödet avser. Lämnas inte underlaget inom denna tid förlorar arbetsgivaren rätt till det stödbeloppet.
Om det finns särskilda skäl får länsarbetsnämnden medge undantag från skyldigheten att lämna underlag inom sex månader.
21 §
Följande bestämmelser i förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall tillämpas på anställningsstöd:
– 19 § om ansökan och beslut om stöd,
– 21 § om tillsyn och stöd från länsarbetsnämnden,
– 22 § om återbetalning av stöd, samt
– 23 § om verkställighetsföreskrifter.
22 §
Beslut att inte anvisa någon en anställning med anställningsstöd får inte överklagas. Rätten att överklaga andra beslut följer av 50 och 51 §§ förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket.