SFS 2009:1599
Förordning om ändring i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring
utfärdad den 21 december 2009.
Regeringen föreskriver att det i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring ska införas fem nya paragrafer, 19 d–19 h §§, samt närmast före 19 d § en ny rubrik av följande lydelse.
Tillfällig arbetslöshetsersättning och schablonberäkning för långvarigt sjukfrånvarande
19 d §
När en fråga om ersättning eller dagpenninguppgift enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring aktualiseras hos en arbetslöshetskassa, ska den som omfattas av 3 a § samma lag och som har rätt till ersättning enligt lagen ges en tillfällig arbetslöshetsersättning.
Sådan ersättning ska i fråga om arbetsvillkor, normalarbetstid och dagsförtjänst beräknas enligt 19 g eller 19 h § och i övrigt beslutas i enlighet med bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Tillfällig arbetslöshetsersättning betalas ut fram till dess att den sökande har fått sin slutliga ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring bestämd. Den ersättning som betalats ut tillfälligt ska räknas av mot den slutliga ersättningen.
19 e §
När arbetslöshetskassan beslutar om tillfällig arbetslöshetsersättning tillämpas bestämmelserna om omprövning och ändring av arbetslöshetskassans beslut i 61–65 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
19 f §
När den som omfattas av 3 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring får sin ersättning enligt nämnda lag fastställd, får ersättningen bestämmas utifrån de ordinarie bestämmelserna om arbetsvillkor, normalarbetstid och dagsförtjänst. Detta gäller under förutsättning att dagpenningbeloppet blir högre än det dagpenningbelopp som betalats ut tillfälligt. I annat fall fastställs arbetsvillkor, normalarbetstid och dagsförtjänst enligt 19 g eller 19 h §.
En sökande som omfattas av 3 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring och som enligt 23 § första och andra styckena samma lag har rätt att forsätta på en tidigare påbörjad ersättningsperiod, får istället beviljas en ny ersättningsperiod. Den ersättningsperioden beräknas från och med den dag då fråga om ersättning eller dagpenninguppgift enligt 19 d § första stycket aktualiserades hos arbetslöshetskassan.
19 g §
För den som omfattas av 3 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring får normalarbetstiden anses utgöra 40 timmar per vecka vid bestämmande av dagpenning i form av grundbelopp. Arbetsvillkoret får anses uppfyllt om sökanden omedelbart före det att hans eller hennes rätt till tidsbegränsad sjukersättning eller sjukpenning upphörde hade en fastställd antagandeinkomst enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring respektive en fastställd sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. samma lag.
19 h §
För den som omfattas av 3 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring får normalarbetstiden anses utgöra 40 timmar per vecka vid bestämmande av dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning. Arbetsvillkoret får anses uppfyllt om sökanden omedelbart före det att hans eller hennes rätt till tidsbegränsad sjukersättning eller sjukpenning upphörde hade en fastställd antagandeinkomst enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring respektive en fastställd sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. samma lag. Arbetsvilkoret får då anses uppfyllt inom ett medlemsskap.
Vid beräkning av dagpenningen enligt 26 § lagen om arbetslöshetsförsäkring utgör dagsförtjänsten sökandens senast fastställda antagandeinkomst dividerad med 260. Om sökanden saknar en antagandeinkomst, utgör dagsförtjänsten sökandens senast fastställda sjukpenninggrundande inkomst multiplicerad med 0,97 och därefter dividerad med 260. För en sökande som omedelbart före det att hans eller hennes rätt till tidsbegränsad sjukersättning och sjukpenning upphörde hade både en fastställd antagandeinkomst och en fastställd sjukpenninggrundande inkomst ska den högre inkomsten gälla vid beräkning av dagsförtjänsten.